lördag 7 april 2018

UNDERBARA vårvinter!!!

Idag hade Hamingja picknick efter ridturen!

Vi har haft riktigt WOW-väder idag: strålande sol och milda vindar - som en riktigt, riktigt bra dag i fjällen!!! Och i det HÄRLIGA vårvintervädret passade Hamingja och jag på att vara ute och rida i nästan 1,5 timme! Innan vi lämnade gården hade jag som vanligt skrittat lite på volt och flyttat ut bakdelen så att hon fått korsa bakbenen. 

När vi sedan red ner till bilvägen var hon så harmonisk att hon kunde skritta avslappnat med sänkt huvud så jag passade på att låta henne skritta på hellånga tyglar ända till dess vi passerat både grannarnas hus och jaktstugan. Hela tiden gick Hamingja och frustade - så det var inte bara jag som trivdes!

Vi fortsatte att skritta även sedan vi passerat jaktstugan, men nu blev det en lite högre ambitionsnivå: sidförande längs med plogvallarna/dikeskanterna. Sedan fortsatte uppvärmingen med "myrslokstölt" - såååååå myyyysigt tycker Hamingja!!! Den senaste tiden har vi ju tränat på att rida tölt i ett högre tempo och till att börja med handlade det mycket om att Hamingja skulle våga tro att hon faktiskt fick springa fort - fast vi red tölt. Så jag har låtit henne rulla på i ett högre tempo längre sträckor med bara försiktigt lösgörande för att hon inte skulle känna sig bromsad.

Men nu verkar den poletten ha trillat ner så pass att jag ville prova att både rida mer tempoväxlingar och även försöka få mer längd på halsen UTAN att för den skull tappa den "nya" framåtbjudningen. Första steget blev att använda tempoväxlingar som lösgörande, men bara lite kramingar på tyglarna för att hon skulle slappna av i nacken. Framme i korsningen vid sjön fortsatte vi det lösgörande arbetet med fyra intervaller galopp. Varvade vänster, höger, vänster, höger och fattningarna var klockrena!

Jag hade även tänkt nyttja skogsmaskinernas vändplan till att trava på volt men underlaget visade sig vara alldeles för ojämt.... Det har kommit en dryg dm snö sedan de plogade upp den senast, skotrar har kört tvärs över på några ställen och sedan har snön både tinat och frusit om vartannat vilket innebar att snön bar i några steg och sedan blev det genomslag och sedan bar den igen... Men vid båda mina travförsök började hon trava på min signal, även om det inte blev så många steg innan underlaget fick henne att slå över i galopp eller tölt, så jag bestämde mig för att vara nöjd med det.

Egentligen hade jag tänkt vända hemåt igen efter detta. Men det var ju så HÄRLIGT väder och så ROLIGT att rida, så efter att ha sadlat om bestämde jag mig för att vi skulle fortsätta i alla fall en liten bit till efter bilvägen mot Bälingeberget. Och för att ta det här med tempoväxlingarna ett steg till utgick jag nu ifrån samlad skritt följt av arbetstempo tölt med låååång hals för att sedan successivt öka tempot men försöka bibehålla längden på halsen. 

Hamingja var riktigt duktig - men hennes matte behöver verkligen lära sig rida ordentligt, för det kändes som att jag mest bara studsade omkring på hennes rygg och hela tiden hamnade i framvikt... all den träning jag i vinter ägnat åt att försöka hitta en bra sits i tölten verkade med ens som bortblåst bara för att vi red liiite högre tempo än vad vi brukat göra... 

Vi varvade mellan sekvenser med tempoväxlingar i tölt och skritt på hellånga tyglar - det senare tipsade ju Atli om som ett bra sätt att hela tiden stämma av att träningen inte gör henne stressad och spänd. Men jag insåg nu att dessa skrittpauser också var ett jättebra tillfälle för mig att hitta tillbaka till en bättre sits innan det var dags för mer tölt! 

En liiiten bit efter vägen längs sjön hade jag tänkt rida, men vips var vi ända framme vid skoterklubben - det går fort när man har roligt! Men då vände jag i alla fall tillbaka hemåt och kunde glädjande konstatera att Hamingja faktiskt även nu kunde slappna av och gå med sänkt huvud när hon  fick hellånga tyglar!

Under hemvägen hann vi med ytterligare några tempoväxlingar i tölt och med den extra framåtbjudning som hemvägen alltid innebär kunde vi nu få några sekvenser med en ännu trevligare längd på överlinjen i det högre tempot! Under en av skrittpauserna insåg jag så att det inte bara var vinklingen av mitt bäcken som "ramlat tillbaka i gamla hjulspår" när jag nu försöker rida något annat än långsam tölt... Jag hade ju faktiskt under vintern kommit en liten bit på väg när det gäller att lyfta blicken när jag rider. Men så snart vi höjt tempot lite var blicken åter fokuserad nere i mankammen... 

Att rida med blicken rakt fram, inställd på fjärrseende, gör att man bryter synens dominans och därför känner hästens rörelser mycket bättre. Dessutom får man en bättre position i sadeln på köpet. Vilket blev oerhört tydligt när jag nu lyckades höja blicken igen - för med ens kände jag mig faktiskt mer stabil i sadeln och känslan att jag studsade omkring på Hamingjas rygg minskade. Tänk den dagen då man faktiskt lyckats lära sig rida...man måste väl i alla fall tro och hoppas att den kommer någon gång i framtiden...!!!

Inga kommentarer: