fredag 13 oktober 2017

Fredagen den 13:e... :-(

Stackars Litla-Haena...

Idag var det inte roligt att vara hönsmamma...och än mindre roligt för Kyrkby-Chicksen... Jag hade släppt ut dem på gården som jag brukar när jag kommer hem från jobbet och medan de ivrigt gav sig i kast med nedfallna löv och annat som behövde bearbetas gick jag in i huset. Efter ett tag hör jag plötligt hur panik utbryter där ute, jag rusar fram till närmaste fönster och ser till min förskräckelse att en hund tagit sig in på vår inhägnade gård och nu ger sig på Chicksen! :-O 

Närmaste vägen ut är genom altandörren i vardagsrummet, men den har kodlås och i paniken lyckas jag inte trycka rätt kod... Jag ser hunden rusa över gården, nu med husse som rusar efter innan jag ger upp altandörren och rusar ut genom ytterdörren istället. När jag rundat huset är det första jag ser en stor hög fjädrar vid orangeriet... Till min förvåning syns däremot varken hund eller husse till... 

När jag skyndat ner till tomtgränsen ut mot ängen ser jag dem försvinna bort i rask takt bort. När jag ropar efter honom vänder sig mannen visserligen om, men bara för att säg något på engelska och smälla till hunden, innan han fortsätter bort. Jag hinner tänka att det är synd att mobilen blev kvar inne, annars hade jag kunnat fota honom, innan jag börjar ropa på mina Chicks.

Med upprörda kacklanden kommer de springande från olika håll - fast inte alla... utanför ladan där vi har hönshuset ligger Litla-Haena död och länge tror jag att även Fru Hansson mött samma öde för det enda spår jag hittat av henne är en hög fjädrar utanför orangeriet. Men tillslut upptäcker jag henne där hon sitter gömd under en av vinbärsbuskarna! Jag lyckas inte locka ut henne och det dröjer minst en halvtimma innan hon vågar komma fram från sitt gömställe och jag lättad kan konstatera att hon verkar oskadd!

Däremot verkar Lárahönan mindre lyckat lottad... hon sitter länge, länge gömd under en annan buske och när hon tillslut kommer fram igen ser hon ut att halta lite på vänster ben... Jag gör flera försök att locka med mig Chicksen till hönshuset, men de som i normala fall kommer springande så snart jag ropar och skakar på burken med torkad majs vill nu inte alls lämna sina trygga platser under buskarna. Så jag blir sittande ute och pratar med dem för att de ska bli trygga igen, till dess Johan kommer hem från jobbet och vi med gemensamma krafter mycket försiktigt kan lotsa dem den farliga sträckan över gräsmattan bort till hönshuset. 

Inne i hönshuset har jag möjlighet att titta lite närmare på dem utan att skrämmas och förutom Lárahönan verkar de ha klarat sig utan några fysiska skador. Men när hon försöker flyga upp till den nedre av sittpinnarna kraschlandar hon... Innan dess har hon dock ätit majs med god aptit, så jag antar och hoppas att hon snarare är mörbultad än allvarligt skadad. 

Nästa gång jag kommer ut för att titta till dem har hon tagit sig upp och sitter på kompostgallret som ligger över bajslådorna som är placerade under sittpinnarna. När jag ser att hon försöker lägga sig på gallret lägger jag dit en träskiva för att det ska bli mer bekvämt. 



Och när jag nyss tittade till dem via vår "Chick-cam" såg jag till min stora lättnad att hon lyckats flyga upp och sätta sig med de övriga på översta pinnen, där hon alltid brukar sova. (Fjärde hönan från höger:) Jag hoppas verkligen att det betyder att hon inte är så allvarligt skadad ändå! Håll tummarna för att hon är bättre i morgon!!!

Inga kommentarer: