torsdag 2 mars 2017

Nu har jag verkligen HELT spårat ur... :-O

Det är verkligen skrämmande hur snabbt det kan gå utför, även för någon som jag som vuxit upp under s k ordnade förhållanden (d v s medryttare på islandshäst sedan 10 års ålder)... Länge såg det ju också ut som att jag klarade mig riktigt bra här i livet - men det behövdes inte mer än att lämna Hamingja på träning till Sylvia för att jag skulle spåra ur... 

Visserligen har jag försökt skylla på att jag inte fått rida Hamingja mer än tre gånger sedan vi kom hem från Karibien. Men jag lyckas knappt ens lura mig själv, när alla och envar kan se det här på bloggen... Mitt tredje ridtillfälle var i måndags - och först idag torsdag tar jag tag i att blogga om detta stora event... Ja, ni hör ju själva hur illa det blivit...!!! :-O

Finns det då något hopp? Jo, kanske syns en viss ljusning vid horisonten både när det gäller frekvensen i min ridning OCH bloggandet! Om en dryg vecka är det nämligen dags för årets första träning för super-Atli - och det om någonting borde ju få mig tillbaka på rätt spår (d v s i sadeln samt vid tangentbordet!) 

Och fram till dess gäller att "rädda vad som räddas kan" - så här ska därför bloggas om ridningen i måndags! Massör-Tomas hade ju ordinerat ett lugnare "skaka loss-musklerna" pass så jag ville inte rida på banan utifrån de instruktioner jag fick av Sylvia inför i fredags. Istället red jag längs vägen förbi mobilmasten och fortsatte sedan ut i skogen längs spåren efter skogsmaskinerna. Det var ungefär 1 dm nysnö ovanpå de hårdfrusna spåren och därmed ett perfekt underlag för att varva skritt och galoppintervaller. 

I de förhållningsorder jag fick från Sylvia ingick ju att jag absolut INTE fick ta i högertygeln samtidigt som jag SKULLE "hänga" i vänstertygeln. (D v s se till att alltid ha "kontakt" på den.) Valet av gångarter blev därmed självklart, inte bara av att båda dessa är lösgörande. Utan också för att galopp är den enda gångart där Hamingja själv vill ha kontakt på vänstertygeln. Och i skritt kan jag i alla fall hjälpligt rida henne mot vänstertygeln utan att ha ett ridbanestaket att ta hjälp av. 

Jag red inte så länge, eftersom det inte var meningen att hon skulle behöva jobba så hårt med sina muskler redan denna dag. Men tillbaka i stallet kunde jag ändå konstatera att hon var lite svettig, så uppenbarligen hade det inneburit viss konditionsträning i alla fall. Och ROLIGT hade vi!!! 

När jag sent om sider skriver dessa rader har det alltså hunnit bli torsdag - och jag har fått löfte av Sylvia om att få rida Hamingja igen i morgon. Då blir det åter ett pass på ridbanan så att jag kan fortsätta träna på att rida henne fram emot bettet i tölt. Blir spännande att se hur jag lyckas! Om nu ridbanan är "töltbar" - det har nämligen snöat och snöat och snöat de senaste dygnen... Sedan återstår ju att se hur länge det dröjer innan jag kommer mig för att uppdatera här på bloggen igen...



Inga kommentarer: