lördag 15 oktober 2016

Mera samling vid hand!

En bild från Atlikursen förra helgen, när Hamingja och jag tränar på samling vid hand.

I vanliga fall brukar jag vilja repetera övningarna från en ridkurs så snart som möjligt - medan både Hamingja och jag "har känslan i kroppen". Men den här gången blev upplägget ett annat eftersom Hami verkligen fick jobba ORDENTLIGT med de muskler i bakdelen som hon tidigare haft problem med (och dessutom var så DUKTIG!!!) Därför fick hon först tre vilodagar och sedan har vi ridit ut i skogen två dagar med fokus på lösgörande och galoppintervaller. Så idag var det hög tid för kursrepetition!

Under uppvärmningen i trav resp tölt med lååååång hals kändes hon ändå lite stel. I traven hade jag till att börja med också känslan av att hon "dragit åt handbromsen"- men efter att ha smackat en gång och inväntat att Hamingja skulle hämta sig från den chock det alltid innebär för henne när matte "säger till på skarpen" så kom den energi jag är van vid! Men det krävdes alltså en hel del ridning på böjda spår innan hon tillslut kändes helt lösgjord.

Sedan blev det tre sekvenser ryggning följt av samlad skritt vid hand i vardera varvet innan jag som vanligt sadlade om (både för att sadeln glider fram lite p g a att hon fortfarande har "sommarmage" samt - inte minst viktigt - för att ge henne den tydliga "mentala paus" då hon vet att jag inte kommer att be henne om något annat än att stå stilla. Hon är ju en häst med VÄLDIGT mycket temperament och tänder till ordentligt bara jag nuddar henne med pisken - vilket jag ju gör ganska ofta under träningen vid hand!) 

Under de fem veckorna mellan de senaste två Atlikurserna använde jag sekvensen av ridning efter att vi tränat från marken i princip till att stämma av att hon inte uppvisade något obehag av samlingen samt att vid behov lösgöra så att hon kunde avsluta ridpasset med en lugn och positiv känsla i både kropp och huvud. Men under senaste helgens kurs höjde vi ju ribban rejält, genom att jag övergick till att rida för att bibehålla och öka graden av samling ytterligare. 

Efter gårdagens ridtur, då jag försökte samla henne lite i tölten under hemvägen, insåg jag att jag har en tendens att bli väldigt "stum" i sitsen och skänklarna i det läget. Och med en spänd matte på ryggen är det ju inte konstigt om detta också smittar över till hästen....! Därför hade jag idag extra fokus på detta - att det bara skulle vara framåtvinkeln av mitt bäcken samt "knipet" med rumpan som skulle vara konstant under tölten, medan jag med skänklarna skulle "tänka framåt respektive backa" som Atli brukar beskriva hur skänklar och vikt ska samverka till att öka graden av samling. Och jag kan väl konstatera att jag i alla fall lyckades bättre än igår - när jag inte tänkte på saken förrän efteråt...!

Det är bara att träna vidare m a o! Hörde en intervju med OS-silvermedaljören Peder Fredricsson där han konstaterade att "En stor fördel med den här sporten är att man aldrig blir färdig - man kan alltid lära sig mer!" Och när t o m en OS-medaljör har mer att lära så inser man ju att en amatör som jag verkligen har hur mycket som helst att träna på...! Man skulle väl kunna säga att utvecklingspotentialen är obegränsad?!!


Inga kommentarer: