Det här var ju inte bra...

Hamingja har hakat på vintage-trenden: här med en av Reykurs gamla grimmor (sent 90-tal).

Idag firade Elisabeth och jag nationaldagen med att rida lektion för Sylvia! Det finns ett uttryck som säger att när man tränar hästen sätter man in på kontot - och när man tävlar tar man ut därifrån. Nu fick vi båda en inblick i hur väl det stämmer... Både Démantur och Hamingja var korta i formen och ovilliga att böja sig ordentligt - vi hade mycket jobb med att försöka få tillbaka den långa överlinjen och att få deras högerbogar på plats... Jag som knappt tyckte jag hann träna inför tävlingen... det kanske var tur det, när det nu uppenbarligen gått så oerhört snabbt att "tömma kontot"...?!!! I vilket läge hade vi varit nu om jag hunnit tävlingsträna lite längre?! :-O

När jag började skritta på en "fyrkantig volt" där jag vände in henne med ytterhjälperna i hörnen samt gav STOR eftergift på tyglarna där emellan, hela tiden med drivning för att aktivera bakdelen, började Hamingja ÄNTLIGEN länga sin överlinje igen! Då var det dags att aktivera bakdelen ytterligare, för att få mer samling UTAN att hon åter kortade upp sig. Och nu började tyvärr problemen...

Vi skulle tölta längs var sin långsida och rida "Atlivändningar" för ytterhjälperna när vi kom till resp hörn. Ganska snart började Hamingja reagera konstigt när jag böjde hennes högersida: hon ryckte till häftigt och kastade sig iväg framåt i full fart. Efter några sådana upplevelser var hela hon spänd som en fjäder... (och jag var väl knappast särskilt avslappnad jag heller...) Hon var inte alls mottaglig för mina försök att lugna henne utan det kändes bara som att det eskalerade... Det var som om alla försök till böjning i högersidan gav henne kraftiga elstötar. D v s samma reaktion som innan massören kollade henne senast och hittade de kraftiga upphakningarna i korset med inflammerade muskler som följd.

Jag bad Sylvia ta över i sadeln för att se om hon hade samma upplevelse som jag - och hon behövde inte lång stund på sig för att konstatera samma sak. "Det är något som inte är som det ska... Att böja henne till vänster är inget problem men så snart jag vill böja henne minsta lilla i högersidan så piskar hon ilsket med svansen..." Vi kom överens om att det var lika bra att avbryta och hoppas att Tomas kan komma och kolla på henne snart igen. Möjligen kan jag prova att arbeta henne från marken några dagar i väntan på honom. Det är ju oroväckande att problemen kommer tillbaka på detta sätt, trots vår oerhört långsamma och försiktiga rehab... Och jag tycker faktiskt att det får vara slut på elände nu...!!!