tisdag 28 juni 2016

Semester-Hamingja påbörjar behandling.

Semester-Hamingja fick idag den första dosen av den Metacam-kur som klinikveterinären ordinerat. SKÖNT med medicin som man sprutar in i munnen och inte i en muskel på halsen!!! Till skillnad mot avmaskningsmedel (som man också sprutar in i munnen) verkar Metacam inte heller smaka illa, så hon hade inget emot att svälja det. Och sedan fick hon förståss en karamell - matte kunde ju inte komma hela vägen till sommarbetet "i onödan"!!! (Som senast, då jag inte hade någon endaste karamell i fickan... lilla fröken kollade minsann noga...) 

Metacam är väl närmast att likna vid Ipren till människor, smärtstillande och antiinflammatoriskt och det är främst den senare effekten vi "är ute efter" i det här fallet. Jag hoppas också att vår duktige massör ska kunna komma och undersöka henne, för att se om hon fått tillbaka de upphakningar i korset som gav likadana besvär för några månader sedan. Han är VÄLDIGT uppbokad - så håll alla tummar för att han hittar en lucka för Hamingja!!!

måndag 27 juni 2016

Hamingja får poäng!

Nej, bilden är faktiskt inte manipulerad utan Hamingja stod faktiskt vid grinden när jag kom till sommarbetet efter jobbet idag för att titta till henne och de andra! Som om hon stod och väntade på att hennes matte ÄNTLIGEN skulle dyka upp!

När jag sedan var på väg hem ringde veterinären från kliniken i Boden. Utlåtandet avseende röntgenbilderna på Hamingjas hals hade kommit nu och till min lättnad visade dessa inga avvikelser som skulle kunna förklara vare sig varför hon är trycköm på halsen eller hennes häftiga reaktioner vid ridningen. Visserligen vill jag ju veta vad som fattas henne - men om det varit skelettrelaterat hade det antagligen inte gått att göra något åt... men nu finns fortfarande hopp om förbättring, bara vi kommer på vad problemet är. Fortsättning följer...

torsdag 23 juni 2016

Midsommarhälsning från sommarbetet!

Ella, Hamingja, Hremsa och Litlamin njuter av sommarbetet!!!

I eftermiddag körde vi hästarna till sommarbetet - och gissa om de blev lyckliga?!! De trodde nog att de dött och hamnat i hästhimlen...! Hagarna är härligt stora och som ni ser finns det gräs i MASSOR -   så den närmaste månaden kommer det verkligen inte att gå någon nöd på dem! Längre än så vågar vi inte ha dem här, då blir de alldeles för tjocka, utan sedan får de komma hem igen och hålla till godo med det lilla bete som finns i Mariebäck. 

Veterinären på kliniken hörde aldrig av sig idag, så tydligen har de inte fått röntgenutlåtandet avseende Hamingjas hals ännu... men då borde det ju komma i början av nästa vecka. Sedan hoppas vi att Tomas kan komma förbi för att undersöka henne och se om han kan lokalisera några problem i bakdelen. Trevlig midsommar!!!

tisdag 21 juni 2016

På kliniken med Hamingja

Jag var VÄLDIGT nervös inför dagens klinikbesök med Hamingja... Men till skillnad mot senaste besöket fick jag i alla fall återvända hem från kliniken med en levande häst den här gången..! Även utan den förra mardrömsupplevelsen med Lára så är det ju lite kluvna tankar/känslor en sådan här gång... man vill ju att de ska hitta en orsak till problemen - men man vill INTE att de ska hitta något som inte går att åtgärda...! Därför kändes det MKT bra att Sylvia var med som moraliskt stöd!

Tyvärr var det inte så enkelt att de direkt kunde slå fast vad som orsakat Hamingjas häftiga reaktioner vid ridningen... På vår beskrivning - att det känns precis som om Hami får en kraftig elstöt vilket ger henne panik - tyckte veterinären det låter som att en nerv av någon anledning kommer i kläm. Men då är ju frågan var...?

Efter böjprov då Hamingja fick springa på rakt spår, följt av longering konstaterade veterinären att hon i alla fall inte är halt. När hon m h a godis lockade Hami att böja sig i sidorna var det dock tydligt att hon inte gärna ville böja sig åt höger... På halsens vänstra sida, vid halskotpelaren hittade hon sedan att Hamingja ömmade vid tryck. Därför röntgades halsen och eftersom just hästhalsar tydligen är svårbedömda kommer bilderna att skickas till experter i Cambridge för analys.

Både Sylvia och jag har dock upplevt det som att besvären kommit från bakdelen, men den kan man  tyvärr inte röntga då det sitter alldeles för mycket muskler i vägen. Men ryggen röntgades i alla fall och veterinären kunde direkt konstatera att den såg ut precis som den ska - inga vassa tornutskott eller liknande. Skönt att kunna avfärda det i alla fall!

Förhoppningsvis kommer svaren på "halsbilderna" redan denna vecka. Är dessa helt OK är veterinärens ordination vila någon månad för att sedan sättas igång igen så får vi se om besvären kvarstår. Och under den månaden kommer det då verkligen inte att gå någon nöd på min fina häst eftersom den kommer att sammanfalla med att hästarna får gå på bete i Höbäcken. När jag gjorde en inspektion av betet här om dagen konstaterade jag att hästarna kommer att tro att de dött och kommit till hästhimlen! Så STORA, härliga ängar och även om det är ett magert bete så är det gräs i massor! Det är tur att de är fina i hullet nu innan - för även om det bara blir fyra veckor i detta hästparadis så lär de hinna lägga på sig en hel del...! 

söndag 19 juni 2016

På hästfronten intet nytt...

...kan man väl säga vara en rubrik som ganska väl sammanfattar den senaste veckan. I väntan på klinikbesöket vilar Hamingja och fokuserar enbart på att styra och ställa med de andra i stoflocken. Och eftersom jag inte längre har någon Lára har det därför inte blivit någon ridning för mig alls. Regnat har det gjort mest hela veckan också... Men nu inser jag precis att hästarna definitivt skulle protestera mot dagens rubrik - för invänjningen till betet är ju i full gång! De har successivt fått gå "på grönt" allt längre stunder och planen är att de ska släppas på grönbete till helgen (midsommar). 

I år har vi dock ovanligt lite bete i Mariebäck, då större delen plöjdes upp i höstas för att nu sås in med nytt, eftersom det var så gammal vall att det knappt fanns något gräs kvar. Istället har Sylvia fått låna betesmark några på en plats med det så passande namnet Höbäcken!  Fågelvägen är det bara två kilometer från Mariebäck, följer man vägarna blir avståndet ungefär det dubbla. Hennes unghästar gick där på bete för några år sedan och på måndag kväll ska vi dit och bygga hagar.

Jag har själv inte varit dit ännu, men det är tydligen mycket bete - så hästarna lär bli jättelyckliga! Ungefär en månad ska de få gå där - för att inte hinna bli allt för tjocka - sedan får de flytta hem igen och hålla till godo med det betydligt magrare bete som finns kvar i Mariebäck. Det är bra att de är i fint trim nu innan betet också - för det är på många sätt en hälsorisk med överviktiga hästar. 

tisdag 14 juni 2016

Borta bra... hemma Hamingja!!!

Efter en härlig långweekend i Barcelona tillsammans med min syster, hennes sambo samt mamma och pappa är jag nu hemma hos Hamingja igen! I väntan på klinikbesöket då vi förhoppningsvis får svaret på varför hon har ont någonstans i bakdelen så blir det ingen ridning. Men vi kunde ju mysa en stund tillsammans i stallet! Att få insektsbetten runt juvret smorda var extra populärt kan jag säga! Lite obehagligt känns det ändå att se sms-bekräftelsen från hästkliniken om hennes bokade tid... mitt senaste klinikbesök (med Lára) var ju rena mardrömmen... Men nu ska vi tänka positivt och hoppas att de hittar orsaken till Hamis besvär och att dessa går bra att åtgärda!!!

måndag 6 juni 2016

Det här var ju inte bra...

Hamingja har hakat på vintage-trenden: här med en av Reykurs gamla grimmor (sent 90-tal).

Idag firade Elisabeth och jag nationaldagen med att rida lektion för Sylvia! Det finns ett uttryck som säger att när man tränar hästen sätter man in på kontot - och när man tävlar tar man ut därifrån. Nu fick vi båda en inblick i hur väl det stämmer... Både Démantur och Hamingja var korta i formen och ovilliga att böja sig ordentligt - vi hade mycket jobb med att försöka få tillbaka den långa överlinjen och att få deras högerbogar på plats... Jag som knappt tyckte jag hann träna inför tävlingen... det kanske var tur det, när det nu uppenbarligen gått så oerhört snabbt att "tömma kontot"...?!!! I vilket läge hade vi varit nu om jag hunnit tävlingsträna lite längre?! :-O

När jag började skritta på en "fyrkantig volt" där jag vände in henne med ytterhjälperna i hörnen samt gav STOR eftergift på tyglarna där emellan, hela tiden med drivning för att aktivera bakdelen, började Hamingja ÄNTLIGEN länga sin överlinje igen! Då var det dags att aktivera bakdelen ytterligare, för att få mer samling UTAN att hon åter kortade upp sig. Och nu började tyvärr problemen...

Vi skulle tölta längs var sin långsida och rida "Atlivändningar" för ytterhjälperna när vi kom till resp hörn. Ganska snart började Hamingja reagera konstigt när jag böjde hennes högersida: hon ryckte till häftigt och kastade sig iväg framåt i full fart. Efter några sådana upplevelser var hela hon spänd som en fjäder... (och jag var väl knappast särskilt avslappnad jag heller...) Hon var inte alls mottaglig för mina försök att lugna henne utan det kändes bara som att det eskalerade... Det var som om alla försök till böjning i högersidan gav henne kraftiga elstötar. D v s samma reaktion som innan massören kollade henne senast och hittade de kraftiga upphakningarna i korset med inflammerade muskler som följd.

Jag bad Sylvia ta över i sadeln för att se om hon hade samma upplevelse som jag - och hon behövde inte lång stund på sig för att konstatera samma sak. "Det är något som inte är som det ska... Att böja henne till vänster är inget problem men så snart jag vill böja henne minsta lilla i högersidan så piskar hon ilsket med svansen..." Vi kom överens om att det var lika bra att avbryta och hoppas att Tomas kan komma och kolla på henne snart igen. Möjligen kan jag prova att arbeta henne från marken några dagar i väntan på honom. Det är ju oroväckande att problemen kommer tillbaka på detta sätt, trots vår oerhört långsamma och försiktiga rehab... Och jag tycker faktiskt att det får vara slut på elände nu...!!!

söndag 5 juni 2016

Den FINA, FINA hästen jag har kvar!

...har fått gå med flugtäcke ett dygn och vips var nästan all den kvarvarande vinterpälsen borta! Jag borde m a o ha börjat med flugtäcket några dagar innan tävlingen, även om vi inte hade hunnit få några insekter! På tal om tävlingen kan jag inte förstå att det bara är en vecka sedan - det känns som MINST en månad... Det är verkligen skönt att få lägga den här veckan bakom sig - med värsta mardrömsmåndagen och sedan några dagar som mest var som i ett töcken...

Dagens besök i Mariebäck började med ett långt samtal med Sylvia. Vi har inte hunnit talas vid sedan mardrömsmåndagen - så det var skönt för oss båda med lite "debriefing". Och sedan fick jag tillbringa hela kvällen med min fina, fina Hamingja!!!

Ridturen blev en repris av gårdagens, fast utan sällskap och dessutom utan galoppbacke. Men precis som igår passade vi på att "gasa på" i tölten längs Torrbersvägen. Och även om inte Démantur agerade "hare" så "släppte Hamingja handbromsen" och gasade på riktigt bra - dessutom utan att bli särskilt spänd! Vi red så att gruset sprutade - vilket inte var helt oproblematisk - för ett par gånger lyckades hon skrämma sig själv ganska rejält när grus gav extra mycket ljud ifrån sig när det landade i diket. Man skulle alltså kunna kalla lilla fröken för "självförsörjande" när det gäller skrämsel...!

Tillbaka i stallet måste Hamingja ha undrat vad matte hade för sig... Plötsligt skulle det provas täcke efter täcke efter täcke efter täcke...! Jag känner nämligen ett oerhört stort behov av att snabbt göra mig av med Láras utrustning och samtidigt tänkte jag passa på att röja rejält i det stora lager av hästutrustning jag lyckats samla på mig under de 21 år jag varit hästägare. Láras tungfrihetsbett blev först ut - det sålde jag redan i morse. Carro har lovat att hjälpa mig putsa Láras sadel och sedan står den på tur. Men dessutom har jag mängder med täcken (fleecetäcken, bomullstäcken, regntäcken, exemtäcken...) för att inte tala om alla schabrak och vojlockar... träns och grimmor... Nu ska här verkligen rensas REJÄLT - det känns som en väldigt konkret form av sorgebearbetning. 

lördag 4 juni 2016

Mer ridterapi - i mkt trevligt sällskap!!!

 
 Idag hade Hamingja och jag sällskap ut med detta fantastiska ekipage: Elisabeth och Démantur! Vi red en så mysig ridtur bort till Torrbergsvägen, det jag brukar kalla "Midsommarrundan" och det var så HÄRLIGT att jag inte ens kom mig för att ta några bilder... då kan ni kanske tänka er?!!

Hamingja skötte sig fin, fint! Bjöd utan problem på båda galopperna med trevlig form i galoppbacken - utan minsta antydan till att försöka dra iväg. När vi sedan red tillbaka längs Torrbergsvägen hade vi tillfälle att tölta en längre sträcka i ganska högt tempo (för att vara vi alltså - för Démantur och Elisabeth var det väl möjligen mellantempo...!) Och jag klarade faktiskt att sitta på rumpan hyfsat - och inte heller då gjorde Hamingja någon antydan till att sticka iväg i galopp utan höll tölten fint utan att ens börja rolla. Hon kändes ganska avslappnad också - men var väl lite hög i formen...

Det är verkligen en FIN och omväxlande runda att rida - med terräng där hästarna får se sig för var de sätter fötterna, den lååååånga härliga galoppbacken och dessutom suveränt töltunderlag längs Torrbergsvägen. Den vägen är dessutom jättelång - så vill man göra en långritt går det bra också!

Dessutom var det mkt skönt att få prata om Lára - med någon som också kände och tyckte om henne!

Bästa vännerna: Lára och Elisabeths fina Tildra - var aldrig många meter ifrån varandra så länge Tildra var i livet. Och nu betar de garanterat sida vid sida i hästhimlen! På bilden ovan var damerna på besök hemma i Kyrkbyn - jättemysigt att kunna ha hästen utanför fönstret även om det bara var för ett par dagar! Elisabeth bor dessutom också i Kyrkbyn, bara ett stenkast från oss, så vi kunde passa på att rida ut tillsammans även här. Dock är utbudet av ridvägar ganska begränsat - precis som mängden bete hos oss - så några dagar/sommar var alldeles lagom att ha dem här!

fredag 3 juni 2016

HÄRLIGT att vara tillbaka i sadeln igen!!!

För fem år sedan visade Lára mig hur välgörande det är att få gråta på hästryggen, när hon hjälpte mig att komma tillbaka till "hästlivet" igen sedan jag tvingats låta min Feykir somna in. Och idag var det Hamingjas tur att stå för "hästterapin". Självklart var det jobbigt att komma till stallet när fina Lára inte längre hälsade mig välkommen vid grinden... att se hennes utrustning och höra Yrs förväntansfulla gnäggande när jag kom ut ur stallet - men med "fel" häst... Vi är många som saknar Lára...!!!

Men Hamingja och jag fick en härlig ridtur genom skogen bort till Torrbergsvägen. Det var första gången jag red där i år och jag visste inte om det skulle ha hunnit torka upp tillräckligt i det sanka området i skogen ännu - men till min glädje visade det sig vara torrare än det blev någon gång under hela förra sommaren! Vi galopperade i den långa galoppbacken - en gång hela vägen i vänster galopp och sedan ungefär halva i höger galopp.

Tillbaka nere på vägen tränade vi tölt med samling. Det märks att Hamingja saknar tiden under våren då hon fick tölta lång och låg hela tiden... Antagligen både ett mentalt motstånd när det plötsligt krävs betydligt mer ansträngning i tölten och dessutom ett resultat av det faktum att hon inte tränat dessa muskler under en tid. Men jag inbillar mig faktiskt att jag vet ungefär hur jag ska träna upp detta - i alla fall till att börja med. Fast jag hoppas att det inte heller dröjer så länge innan jag kan träna för Sylvia igen också!

Det blåser riktigt, riktigt kraftigt idag... och jag har då än en gång konstaterat att Hamingja nog faktiskt är den enda häst jag ridit som INTE påverkas av vinden. Alla andra - t o m Lára - har fått extra livlig fantasi när det blåst mycket. Och jag har läst att detta beror på att hästarna i mycket stor utsträckning använder hörseln för att skydda sig mot faror men att denna möjlighet till stor del "störs ut" när det blåser i o m hur deras öron är formade. Därför upplever man att de har extra livlig fantasi och reagerar för allt möjligt när det blåser. Men alltså inte Hamingja - som annars har VÄLDIGT starka flyktreflexer... lustigt!

Hela veckan har jag känt en oerhört stark inre stress, som gjort det i princip omöjligt att koppla av och svårt att sova. Det var först idag, i sadeln på Hamingja, som jag kunde känna hur stressen äntligen släppte. Så nu är jag istället JÄTTETRÖTT...!!! Det blir att vika in hovarna tidigt i kväll och hoppas på att jag får sova bättre i natt också. Och i morgon har jag verkligen något att se fram emot: en ridtur med Elisabeth och Démantur på förmiddagen!!!