fredag 1 april 2016

En försiktig start med serpentiner och böjda spår i skritt.

Hamingja!!!

När jag kom gående ner mot stallet idag syntes varken Lára eller Yr till i deras hage. "Var är du Lára?!" undrade jag och genast "brakade det till" i skogen och Lára kom farandes över en stor snöhög med kursen inställd mot grinden! Min underbart positiva häst!!! Jag hade visserligen tänkt rida Hamingja först, men började ändå med att ta in Lára - för att hon förhoppningsvis skulle "städa" i boxen där Hamingja stod när hon var sjuk. Det är fortfarande endel hö kvar i spånet där nämligen, vilket gör det onödigt besvärligt att mocka. The Queen var väl inte helt nöjd med att bli ställd i en box - hon hade ju tänkt få arbeta... men jag lovade henne att vi skulle rida ut så snart jag hunnit "riva av" ridturen med Hami.

Men först kollade jag förstås Hamingjas temp - och till min glädje var den 37,6 och alltså lite lägre än igår. Det tolkar jag som att gårdagens introduktion av tölt och trav inte varit för ansträngande för henne - trots att det varma vädret gjort att hon blev svettig. 

För att få lite variation från bilvägen - som nu dessutom har långa sträckor som är ENORMT leriga - inledde jag dagens ridpass på ridbanan. Nu var det ju dags att börja smyga igång med lite böjda spår och annat som innebär mer belastning för bakdelen än att bara rida rakt fram. Jag hade dessutom en förhoppning om att ridbanan skulle ha hunnit torka upp mer än den leriga vägen, men skillnaden var tyvärr marginell... 

Men vi red i alla fall serpentiner samt några steg sidförande här och där - allt bara i skritt. Både Atli och massören betonade ju betydelsen av att tänka på att hästens koordination (till skillnad mot kondition och muskelstyrka) snabbt försämras av en vila och att man därför bör ägna första tiden efter vilan till att låta hästen öva upp koordinationen igen innan man ställer högre krav på samling och liknande. 

Massören betonade ju dessutom betydelsen av att Hamingja får gott om tid på sig att bygga upp stabiliteten i sin bakdel igen - så jag har verkligen alla anledningar att ta det lite försiktigt! Därför är det verkligen synd att det inte är barmark i skogen ännu - för jag kan inte tänka mig någon bättre träning för Hamingja just nu än att få kliva runt i blåbärs- och lingonriset i lite ojämn terräng...!

Som avslutning red jag ändå ner på bilvägen och lät henne tölta resp trava en liten stund. Vid jaktstugan var det så mycket vatten i ena diket att vägen nästan svämmat över - oerhört läskigt tyckte lilla Hami... Hon var väldigt spänd när vi passerade förbi och efter detta såg och hörde hon spöken även på fler ställen. Förhoppningsvis var det detta (och inte något obehag från muskler och/eller leder i bakdelen) som gjorde att hennes gamla "tics" i tölten kom tillbaka... 

Vi vände tillbaka redan innan infarten till gamla soptippen - i o m att vi ju ridit en stund på ridbanan också. Hon fick dessutom skritta hela vägen hem - för att det inte skulle bli för mycket på en gång. I stallet väntade Lára på sin (rid-)tur men tyvärr blev jag tvungen att göra henne besviken... Trots att jag ridit Hamingja så lugnt var jag helt SLUT när jag kom tillbaka till stallet... Det är verkligen hög tid att kontakta min läkare ang uppföljningen av de ämnesomsättningsprover jag tog innan jul - för jag har varit ÄNNU tröttare och ÄNNU mer frusen än vanligt (vilket verkligen inte vill säga lite i något av fallen...) ända sedan i höstas... Kanske beror endel av detta inte bara på min fibromyalgi utan på något som faktiskt går att medicinera?!

Jag kunde i alla fall trösta Lára med att det blir långtur i morgon med Josefin och "stallgänget"! Även Hamingja och jag ska faktiskt följa med - fast bara en liten bit i början innan vi får vända hemåt igen. Ingen av oss är i form för någon större ansträngning i det här läget - så man kan i alla fall säga att hon och jag är hyfsat i fas...!

Inga kommentarer: