I helgen håller Sylvia kurs i Mariebäck och eftersom Haminjga kändes så avslappnad och fin när jag red senast var planen att jag skulle rida en lektion/dag. Det började också riktigt, riktigt bra när vi värmde upp i skritt och tölt med mycket böjning på små volter - och hon bara slappnade av och sträckte ut låååååååååååånga giraffhalsen och frustade så belåtet.
Men när det sedan blev dags att aktivera bakdelen lite mer var hon först riktigt ovillig när vi skulle rygga och när vi sedan skulle rida fram igen KASTADE hon sig iväg - ja, hon gjorde verkligen ett rejält HOPP framåt och bara rusade iväg. De första gångerna fick jag stopp på henne ganska snart. Men sedan drog hon iväg full fart i pass runt ridbanan samtidigt som sadeln började glida... och då var det ju oundvikligt att jag skulle åka av tillslut...
Jag klarade mig från att slå i huvudet denna gång, som tur var. Men landade riktigt farligt till precis bakom bakhovarna på det andra ekipaget som red samtidigt som vi... vilken TUR att den hästen sin unga ålder till trots var så oerhört cool och inte reagerade alls - han hade ju lika gärna kunnat bli rädd och sparka... :-O
När vi sadlat om fick jag sitta upp igen, men när Hamingja reagerade på samma sätt flera gånger till erbjöd sig Sylvia att prova henne lite. Jag visslade åt Hamingja att hon skulle stanna - som jag brukar - och efter att ha rusat runt med mig TVÄRNITADE hon nu plötsligt så jag nästan hade kunnat flyga av över huvudet på henne istället...!
Även med Sylvia i sadeln fortsatte Hamingja på samma sätt - och det blev mer och mer uppenbart att det inte alls var några av hennes gamla dumheter som kommit tillbaka utan att det måste vara något som gör ont i vissa lägen. För ena stunden kunde hon kännas avslappnad och i nästa sekund var det som att hon fick en elstöt och bara vräkte sig iväg, oerhört spänd i hela kroppen.
Sylvias uppgift blev att ge Hamingja en så lugn avrundning som möjligt. Men jag hann få se en liten glimt av min häst i pass också (och inte bara känna hur det kändes) - även om Sylvia förstås fick stopp på henne redan efter några steg. "Men det var riktigt bra gjort av dig Anna, att rida femgång på ridbanan!" skojade hon. När Hamingja börjat lugna ner sig igen avbröt vi för dagen och konstaterade att hon inte ska ridas mer förrän massör-Tomas undersökt henne ordentligt på måndag. Så nu är det bara att hålla tummarna för att han hittar vad som är fel - och att det dessutom något som går bra att åtgärda!
Lára har dragit en riktig vinstlott i helgen: hon får vara med på HELA ridkursen (alltså TVÅ pass per dag) tillsammans med Carros kusin Josefin som vill lära sig rida islandshäst! De hade ridit sin första lektion innan jag kom till stallet idag och eftersom Josefin dels inte ridit islandshäst tidigare och - f f a - ridit hästar som kräver STORA hjälper så hade det visst varit lite "stökigt" för dem i början... Men när Sylvia förklarat att Josefin i princip bara skulle tänka vad hon ville att Lára skulle göra så hade det sett riktigt, riktigt trevligt ut sa Sylvia! Jättekul!!! Hon är ju verkligen en PÄRLA min Lára!!!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar