söndag 31 januari 2016

Borta bra men hemma HÄST!!!

Den yngre generationen tar över: idag lånade Olivia Lára och red ut tillsammans med Sylvia och Démantur! Det gick - förstås - jättebra! "Lára var PIGG!", sa Olivia. "Och så GLAD när hon fick springa att hon hade öronen framåt precis hela tiden!!!" Det var första gången Olivia red Lára och eftersom de dessutom red längs bilvägen hade de för säkerhets skull hållit sig till tölt och skritt. 


Själv fick jag rida den här fina hästen!!! Hamingja verkade tycka det var roligt att jag kommit hem från resan för hon kom till grinden innan jag ens hunnit ropa på henne. Och när vi sedan red var hon oerhört PIGG!!! (Hon har ju haft fyra veckors "vinterlov" inte bara de två veckor vi varit utomlands - så hon har ju haft gott om tid att samla både energi och motivation!)

Humör har hon ju också lilla fröken och det visade sig i dag genom att hon sparkade efter pisken nästan hela tiden och ett par gånger i tölt slog hon bakut ganska ordentligt. Själv hade jag som främsta fokus att vi skulle rida tölt lugnt och avslappnat och att jag skulle kunna lägga pisken mot något av bakbenen utan att hon kastade sig iväg. Nu blev det alltså spark mot pisken så snart den nuddade henne - men när jag lät den ligga kvar accepterade hon och slappnade av direkt så jag var ändå ganska nöjd. 

Att Hami var lite "rostig" visade sig också i att hon tyckte det var JOBBIGT att korsa bakbenen - så jag fick verkligen "lirka" när jag ville flytta undan för skänkeln vilket vi ju brukar inleda varje ridpass med. För att mjuka upp henne lite successivt bytte jag sida ofta och krävde inte heller jättemycket tvärning.

Till skillnad mot en människa så tappar inte en frisk häst muskler eller kondition ens av många veckors vila. Däremot kan de bli lite "rostiga" i signalsystemet - så när man börjar rida igen är det detta man i första hand behöver fokusera på för att återställa igen. Men även matte var ju lite "rostig" i systemet så jag fick tänka EXTRA mycket på att hålla upp blicken så att jag inte faller framåt samt slappna av i mina knän och hålla om henne ordentligt med skänklarna, ge de STORA eftergifterna så snart jag tagit i tyglarna o s v, o s v, o s v...

Jag red till korsningen vid sjön och hoppades att vi skulle kunna rida galoppintervaller längs kanten på ängen där som vi brukar. Det hade kört skotrar på ängen, men inte längs kanten där jag brukar rida, så det blev inget problem. Men det har hunnit komma lite mer snö medan vi varit bortresta och ingen verkade ha ridit där under tiden, så Hamingja fick ta i lite extra i galoppen. Men det var ju bara bra!

Trots att Hami var så oerhört pigg fungerade hennes "off-knapp" perfekt efter galoppen: när vi vände tillbaka ner mot bilvägen igen kunde jag ge henne hellånga tyglar och hon skrittade så avslappnat med halsen ordentligt utsträckt framåt-nedåt. Duktig!!! Eftersom snön var så pass djup red vi bara två intervaller galopp idag innan vi vände hemåt. 

Under hemvägen var det först lite svårt att få henne att skritta avslappnat som inledning. När vi sedan övergick till tölt gick det bra till att börja med. Men när hon hörde ett ljud i skogen gick hon över i galopp och det tog en bra stund innan jag kunde få henne att sakta av igen. Dock lyckades jag undvika både att bli spänd själ och att "fastna" i handen, så jag triggade henne i alla fall inte att hela tiden springa fortare och fortare utan det kändes ändå nästan kontrollerat förutom den lilla detaljen att jag inte kunde få henne att stanna direkt...

När hon tillslut saktade av försökte jag fortsätta tölta - men redan efter en kort stund testade hon än en gång att börja galoppera. Nu kunde jag bromsa henne lite snabbare och insåg att det behövdes en tydligare markering om vad som är OK och inte. "Om du struntar i min broms så blir det JÄTTEJOBBIGT!!!" skulle vara mitt budskap, så jag red en lång sträcka sidförande i skritt - med mycket, mycket tvärning. Efter detta gjorde jag ett nytt försök med tölten och nu accepterade Hamingja att hålla ett lugnt tempo (och också bibehålla tölten) även om jag gav lite längre tyglar. 

Men Hamingja skulle nog må bra av att "bränna ur systemet" ordentligt med några rejäla galopper - så nästa gång jag rider blir det nog längs skogsvägen bakom vägbommen - så att jag kan låta henne hålla helt fri fart och inte behöver fundera på att det kan dyka upp mötande bilar.  

lördag 30 januari 2016

Hur ryttaren håller sig varm i vinterkylan

Superbra vinterridhandskar - som egentligen är längdskidhandskar!

Att klä sig så att man klarar vinterkylan är en hel vetenskap - och att klä sig för vinterridning är på många sätt knepigare än när det gäller andra sorters träning. Om man t ex löptränar på vintern så blir man svettig, men oftast går man in i värmen för att duscha och byta om så snart man sprungit klart. Men när man ridit sig svettig är man däremot ofta kvar ute eller i kalla stallar ett par timmar till innan man kan gå in för att byta till torra kläder. 

När det gäller sport-bh skulle jag säga att ridningen hela året ställer högre krav än vad andra former av träning gör. För de flesta andra former av träning räcker det med att den ger bra stöd och sitter skönt. Men för att fungera bra till ridning behöver den också torka riktigt snabbt - för att inte kyla när man efter ett svettigt ridpass är kvar i stallet några timmar till istället för att direkt gå och duscha. Men detta blir ju dessutom ÄNNU viktigare ju kallare det är ute! 


I vinter har jag äntligen hittat en riktigt bra lösning på detta: en sportbh i 100 % merinoull, vilket värmer även när det är fuktigt. Och som ändå nte kliar ö h t! Jag beställde min från Pierre Roberts hemsida - varifrån jag lånat bilden ovan - och är verkligen jättenöjd! Normalt skulle jag helst köpa en sportbh i butik för att kunna prova - för med felaktig passform fyller den ingen funktion. Men nu hittade jag bara denna på nätet så jag fick chansa - men det blev alltså riktigt lyckat!

Att hålla värmen om fingrarna är inte heller helt lätt som ryttare... Handskarna måste vara varma men samtidigt så smidiga att man får ett bra grepp om tyglarna. Dessutom blir i alla fall jag oftast svettig om händerna när jag tränar hästarna och blöta handskar kyler i slutet av ridpasset... Men jag har en hel del erfarenhet från längdskidåkning från min barndom (bästa kompisens föräldrar var båda OS-medaljörer så vi åkte skidor hela vintrarna). Och antagligen var det delvis dessa erfarenheter som fick mig att inse att längdåkning och ridning faktiskt ställer väldigt likartade krav på handskarna. 

Min bestämda uppfattning är att ridsporten i det allra flesta fall tyvärr ligger hästlängder (!!!) efter de flesta andra sporter när det gäller utveckling av material och utrustning... I alla fall tillverkarna verkar övertygade om att ridkläder främst ska vara snygga - inte praktiska. Och många gånger har jag också hittat de mest funktionella ridkläderna när jag letat bland sådant som främst tillverkats för andra idrotter. (Med undantag för ridbyxor och stövlar/skor.) Alltså var steget inte långt till att inventera utbudet av skidhandskar på en av Luleås största sportaffärer. 

Där hittade jag handskarna på bilden överst i inlägget - från märket Björn Dählie. Och hela förra vintern använde jag knappt några andra - så i år har jag investerat i ett par till. ("Investerat" borde stå inom citationstecken - för de var inte alls särskilt dyra!) På insidan av handen har de ett syntetskinn som ger mycket bra grepp och slitstyrka. Och det är också allt som finns på insidan - medan de har varm och vindtät stoppning på ovansidan av handen. Tack vare detta blir de oerhört smidiga samtidigt som de ändå är tillräckligt varma för att man ska klara i alla fall -20 grader utan att frysa. Och syntetskinnet på insidan av handen andas så bra att man inte behöver vara fuktig om händerna och därmed bli kall i slutet av ridpasset! ALLA RÄTT med andra ord!!! :-)

När det gäller att hålla sig varm om fötterna så fick jag ett jättebra tips när jag för några år sedan var på en föreläsning med Ola Skinnarmo som bl a berättade om sin expedition då han blev förste svensk till Sydpoolen. Den vanligaste frågan han brukade få av folk var hur han klädde sig för att klara -52 grader eller ännu kallare. På fötterna gjorde han så här: först en tunn syntetsocka, utan på denna en tät plastpåse och sedan en tjock ullsocka. 

Jag tyckte verkligen det lät helt galet med en tät plastpåse... men insåg ju samtidigt att han antagligen visste vad han pratade om! Påsens funktion i sammanhanget skulle vara att mycket effektivt behålla värmen kvar i foten så att den inte förloras ut genom strumpor och skor. Självklart kunde jag inte låta bli att testa detta - och det har funkat alldeles utmärkt i fem vintrar nu (eller är det ännu fler?!) 

Ganska snart upptäckte jag också en annan fördel med denna metod - att skorna inte blir fuktiga inifrån. I Josefshallen, där vi klär om och förvarar våra ridkläder, är det nämligen inte tillräckligt varmt vintertid för att ett par fuktiga skor ska hinna torka från en dag till nästa. Men med plastpåse på foten håller skons foder sig torrt även under ett svettigt ridpass!

Nyligen har jag också sett flera inlägg på Fb om folk som testat att ha en tunn latexhandske under andra handskar för att hålla värmen när det är riktigt kallt. Detta har jag ännu inte provat själv - men det är ju precis samma princip så jag utgår ifrån att det är lika effektivt. 

Jag har föresten ett par batteridrivna värmesulor också - en billig variant från Kjell & Co där man fäster batterierna på stövelskaften och på detta fäste även kan slå av och på samt justera värmen i två steg. (Det finns även varianter man styr med fjärrkontroll, men dessa är betydligt dyrare.) Jag fick prova mig fram lite men sedan kom jag på hur jag skulle använda sulorna! Eftersom det är så pass kallt i Josefshallen är både ridkläderna och skorna väldigt kalla när man tar dem på sig - och då är det suveränt skönt att direkt slå på värmesulorna och snabbt få skorna uppvärmda istället för fötterna nedkylda! 

När skorna väl är varma slår jag av värmen igen - annars upplever jag att det blir FÖR varmt. Och väntar med att slå på den igen till alldeles i slutet av ridpasset, när vi skrittar sista biten hem. Så hinner jag aldrig bli kall innan jag är tillbaka i stallet. Helt perfekt!!! Så nu är det bara att ge sig ut och njuta av vinterns fantastiska ridunderlag!!!

fredag 29 januari 2016

Sista dagen på Seychellerna

 Sista frukosten i paradiset...

Idag är det dags för hemresa - och som vanligt har jag använt mig av "hästägarknepet". När det är dags att åka hem tillåter jag mig själv att börja tänka på hästarna - och genast får jag hemlängtan!!! Grundplaneringen var att vi skulle lämna hotellet idag kl 15 för att åka med färjan tillbaka till ön Praslin, därifrån flyga vidare till "flygplatsön" Mahe varifrån vi sedan fortsätta till Dubai.

Hejdå altanen...!!!

Men p g a det ostadiga vädret vi haft de senaste dagarna var det inte säkert att det lilla tvåmotoriga inrikesplanet skulle kunna flyga mellan Praslin och Mahe... I så fall skulle vi behöva ta färja hela vägen - och då åka från la Digue redan kl 10. Hur som helst behövde vi checka ut denna tid, så kl 9 var vi färdigpackade och redo. Då fick vi det glädjande beskedet att man räknade med bra flygväder och att vi därmed kunde stanna till 15 som planerat. Med ens kändes det som att vi fick en hel dag 
extra i paradiset!!!


Denna extra tid tillbringade vi vid hotellpoolen - och idag var det t o m ÄNNU varmare än igår! Hotellet erbjöd duschmöjlighet innan vi skulle åka, men eftersom det är så fuktigt och varmt insåg vi att det knappast skulle vara lönt... Jag avslutade med ett långt dopp i den svalkande poolen istället (i havet är det så varmt att det inte svalkar alls) och lyckades faktiskt känna mig sval en kort stund när jag stod i skuggan och det dessutom blåste lite. Men som väntat dröjde det inte lång stund innan man var lika svettig igen...!

Desto mer underbart då att få duscha i loungen på flygplatsen i Dubai, där vi landade kl 00.15. När vi  nyduschade och ombytta till kläder som var betydligt mer anpassade till det svenska klimatet skulle vi "bara" slå ihjäl tiden"fram till kl 08.00 när planet till Arlanda avgick.... Det blev en väldigt konstig natt...! I loungen fanns visserligen "liggfåtöljer" där man nog skulle kunna somna, men tyvärr var de redan upptagna... Så förutom 40 minuter då jag låg på golvet i en vrå och försökte vila i alla fall, ägnade vi natten till att äta och dricka ur det stora utbudet som med jämna mellanrum förändrades, titta på bilder från vår resa och surfa.

Superservice a´la Emirates:

...med rätt lapp på hörlurarna visste kabinpersonalen om man ville bli väckt och i så fall när

Och när de släckte ner i kabinen inför landning fick vi njuta av denna vackra stjärnhimmel! 

Sedan Emirates transporterat oss från Seychellerna, via Dubai till Stockholm tog SAS vid för den avslutande sträckan hem till Luleå. Och tack vare än en insats av Lindströms transporter stod bilen och väntade på oss på Kallax - bara att åka hem till Kyrkbyn! Borta bra men hemma bäst!

torsdag 28 januari 2016

A breakfast with a FANTASTIC view!!!

A breakfast with a view!!!

Vi hade bestämt oss för att i alla fall tillbringa förmiddagen här på hotellet och redan innan frukost hade vi tagit plats i "lusthuset" längst ut i poolområdet där vi låg i var sin solstol och såg ut över havet en god stund. Till frukosten tog vi sedan ett bort "ute på bryggan" med havet för våra fötter och konstaterade att det var nästan som att äta frukost utanför sjöbodan på Brändöskär!

En stund senare blev det ÄNNU mer likt - när ett stim ganska stora fiskar simmade förbi nedanför oss. Har även de "tama sikarna" från viken i Brändöskär åkt till Seychellerna på semester?! Klokt val av dem i så fall!!!


Efter frukosten återvände vi till "lusthuset" för en avkopplande förmiddag. Snart skulle det visa sig att valet av plats var ett riktigt lyckokast - för det började regna. Först lite försiktigt, men sedan mer och mer och mer...! Alla andra fick fly in från regnet och personalen på hotellet skyndade sig att plocka ihop solsängarnas madrasser och kuddar. Bara i lusthuset hade man tak över huvudet - så det blev först vid 14-tiden vi retirerade upp till restaurangen för lunch. Där vi f ö sitter kvar fortfarande, två timmar senare.


Vi har styrkt oss med kreolsk köttgryta resp fisk- och skaldjursgryta (de kreolska smakerna hör till våra favoriter i matväg - mustigt och smakrikt utan att vara "hett"!) Till efterrätt delade vi på en sagolikt god mangogazpacho med vaniljglass (jo, Johan fick faktiskt smaka lite i alla fall...!!!) Det tropiska regnet vräker fortfarande ner och detta i kombination med att här finns (i alla fall hyfsad) internetuppkoppling gör att vi i det längsta dragit oss för att gå tillbaka "hem" igen.

Ett stendraperi i "lusthuset".

Någon eftermiddags-/kvällsutflykt tillbaka till "silverstranden" där vi var igår ser det dock inte ut att bli... Den sparar vi till i morgon då vädret i alla fall väntas vara bättre igen.

Men ett bad "inomhus" var ju inte fel! Och eftersom den del av utomhusbadrummet där badkaret fanns hade tak behövde man inte bli blöt uppifrån. Jag har sagt det förr men säger det igen: utomhusbadrum är så oerhört MYSIGT!!! Tänk er att sitta i det varma badet och lyssna till regndropparna som faller över grönskan på bara en armlängds avstånd! 

Tack vare att vår "villa" var utrustad med ett rejält paraply så vi kunde ta oss till middagen utan att bli genomblöta. För regnet fortsatte hela kvällen och natten.

onsdag 27 januari 2016

Snorkling och den vackra silverstranden i kvällsljus!

Idag vaknade vi till strålande solsken! Inget regn i sikte - ännu i alla fall, det kan ju skifta oerhört snabbt här i tropikerna - och första gången sedan vi kom hit som det inte ens är soldis! Enligt uppgift är luftfuktigheten 97 % och även om man sitter helt stilla i skuggan börjar man svettas efter en stund (som i Santa Teresa - Costa Rica alltså!) Hur hög luftfuktighet är det i en ångbastu??!

Vädret var verkligen perfekt för en ny utflykt till "silverstranden" Anse Source d'Argent - men för att få se den i annat ljus denna gång bestämde vi oss för att vänta till efter lunch och sedan stanna där till kvällen. På förmiddagen blev det istället avkoppling vid poolen - och inte minst i poolen eftersom det är varmaste dagen hittills. (Jo, det kunde alltså bli ännu varmare i den här "ångbastun"!!!)

 Vid 14-tiden hade vi hyrt cyklar och trampade iväg. Första stopp blev redan strax bortanför färjeläget där vi sett en restaurang som såg så mysig ut. "Fishermans trap" hette den och det var inte bara inredningen och utsikten ut mot vattnet som imponerade - så även maten!

 Min "seafood sallad" gjorde verkligen skäl för namnet: MASSOR av olika skaldjur och till dessa lite grönsaker. Jättegott!!! För en fiskallergier var utbudet förstås lite begränsat... men Johan beställde en löksoppa som även den fick högt betyg.

På väg till den fantastiska stranden cyklade man genom en vaniljplantage - där doftade det ljuvligt! I nationalparken fanns även en örtagård där man bl a kunde se saffranplantor. Detta var alldeles vid jättesköldpaddornas tillhåll och även idag försökte jag bjuda på gröna blad. Men det som varit så oerhört uppskattat senast visade sig vara helt intressant nu... De låg så nöjt kvar nere i vattnet och ignorerade allt ätbart jag försökte fresta med - uppenbarligen var det inte bara vi som påverkades av den tryckare värmen idag.... Så efter en stund ignorerade vi dem tillbaka och cyklade vidare.

 Så snart vi närmade oss "silverstranden" fick Johans kamera börja jobba - och min mobilkamera också!
En av världens mest berömda stränder - men inte direkt överexploaterad!!!











 Men efter all fotografering blev det en hel del bad också - och snorkling! Jag fick verkligen en riktig "rivstart" på min snorkling! När jag vadat ut en bit från stranden och precis tagit på mig cyklopet ser jag att jag har något precis framför mina fötter. Jag sätter mig ner på huk i vattnet - och befinner mig öga mot öga med den största fjärilsfisk jag sett!!! Den var minst 40 cm både i längd och höjd - och så nära att jag hade kunnat sträcka ut handen och röra vid den om jag velat!

Efter detta kändes alla andra fiskar jag såg som ganska små...! Men vackra var de ju ändå!!! När jag återvände tillbaka in mot stranden träffade jag på den stora fjärilsfisken igen. Och fast vi var flera som rörde oss där i vattnet höll den sig nära stranden en tillräckligt lång stund för att jag skulle hinna ropa ut Johan så att även han fick se den. (I o m att han hade så mycket kamerautrustning med sig turades vi om att bada/snorkla.)

Jag ÄLSKAR verkligen att vara vid/på/i havet - och allra vackrast är det i kvällsljus när vattnet glittrar som silver!!! Antagligen är det också detta som gett just denna strand sitt namn. 


Så det var ganska motvilligt vi började packa ihop våra saker för att återvända. (Nationalparken där stranden ligger stänger vid 18 så man behöver vara ute innan dess. Tillbaka på hotellet tittade vi sedan på fina bilder från dagen och jag konstaterade att det inte skulle bli helt lätt att välja vilka jag skulle lägga ut här...!!! MKT trevliga bekymmer!!!


tisdag 26 januari 2016

Anse Source d´Argent

Efter frukosten hyrde vi cyklar från hotellet och gav oss iväg mot en av världens vackraste stränder Anse Source d´Argent ("silverstranden") med dess fantastiska stenformationer.

Den berömda stranden ligger inne i ett naturreservat där det också finns jättesköldpaddor. Vårt första stopp blev vid dessa "urtidsdjur" som visade sig vara överraskande sociala om man bjöd på gröna blad! De sköldpaddor vi träffade här var mellan 70 och 90 år gamla. Tillräckligt gamla för att Johan skulle ha kunnat intervjua dem till sin forskning om livsgnista hos äldre m a o!!!

  Lite "action" blev det t o m - när några sköldpaddor "kom farandes" i vad som måste vara hög fart för en sköldpadda för att få smaka de blad jag bjöd på.

På en annan ö i Seychellerna lever jättesköldpaddorna vilda, men här var de alltså på inhägnat område i ett naturreservat. 


När vi cyklat ytterligare en sträcka kom vi till den plats där man måste lämna cyklarna för att fortsätta till fots. Men vi behövde inte gå långt förrän de första stenformationerna dök upp på stranden!

Det var verkligen oerhört vackert med kombinationen av turkost hav, vit sand, de mäktiga stenformationerna och den frodiga djungelgrönskan som fond!

 Det är verkligen inte konstigt att så oerhört många modereportage har fotats på denna strand! Johans kamera gick förstås varm - och min mobilkamera gjorde sitt bästa för att haka på!!!

 Fast till denna bild hade jag fått låna systemkameran. När vi kommit så långt bort man kunde längs stranden, utan att behöva vada längre sträckor ute i vattnet, stannade vi på en enkel strandbar där några supertrevliga killar sålde nypressade fruktjuicer. Vi avnjöt var sitt glas med kombinationen mango, banan och kokos medan vi satt i skuggan under ett tak de byggt av palmblad. Oerhört vederkvickande efter all tid i solen!

Vår vandring tillbaka till cyklarna tog sedan ÄNNU längre tid - för det blev ÄNNU fler fotostopp. "När vi har semester har Johans kamera det INTE!" är ju ett gammalt Anna-ordspråk som inte uppstått av en slump!!! Men då blir det ju massor av underbara bilder att njuta av sedan vi kommit hem också!!!

Tillslut nådde vi i alla fall fram till cyklarna och började trampa tillbaka mot hotellet. Det är lite spännande att det är vänstertrafik här! Det är visserligen väldigt lite trafik, nästan bara cyklar och eldrivna golfbilar... men det är ju ändå bra att hålla sig på rätt sida när man får möte! Under vägen tillbaka mot hotellet stannade vi till vid några små supermärkets för att handla vatten och cola light.

En 33 cl cola kostar 60 kronor på hotellet och en literflaska vatten ungefär lika mycket...och man måste verkligen dricka MASSOR när det är så fuktig värme att svetten rinner även när man är stilla! M a o är det lätt att ruinera sig här... Vårt hotell är dock det finaste (5 stjärnor) och därmed förstås också det dyraste på hela ön - så när vi väl hittade någon som sålde cola light var kursen betydligt bättre! Och vattnet var förstås också rejält mycket billigare - dessutom säljs det i princip överallt. Dock gäller den amerikanska regeln: "No shoes, no shirt, no service!" Jag som cyklade i bikini (även det var i varmaste laget) fick därför ta på mig den medhavda "strandklänningen" för att få komma in i butikerna.
Dagen avslutades på stranden vid hotellet samt på vårt fina poolområde. Både Johan och jag badade i både det badkarsvarma havet och i den lite svalare poolen. 

 Dessutom hann vi prova lite olika varianter av solsängar - det finns mycket att välja på här! Nu ska vi gå ner till stranden igen och  invänta solnedgången!

Kvällen skulle visa sig bli mer upplevelserik än vi hade väntat oss! Nere vid stranden, där Johan skulle fota solnedgången blev han kompis med en kille som jobbar på hotellet och som frågade om vi ville besöka hotellets "Presidential Suite" som stod tom f n. Självklart ville vi det! Vi hoppade upp på "hans" golfbil och blev skjutsade förbi vår "villa" uppför BRANTA backar som man knappt trodde att den lilla bilen skulle klara... Högst upp på bergssluttningen låg ett STORT hus i ensamt majestät: "the Presidential Suite!"

Vi fick gå runt till den ENORMA altanen som sträckte sig längs med hela huset - med en enastående utsikt ut över ön nedanför och havet! Det fanns både jacuzzi och pool - och jag tvekade inte en sekund när erbjudandet kom att bada i poolen!!! (Vår nye vän hade t o m tagit med poolhanddukar ifall vi skulle vilja bada.) Själv skulle han åka iväg för ett jobbuppdrag, men lovade att vara tillbaka om ca 20 minuter. Så Johan skulle ha gott om tid att fota de vackra omgivningarna och jag att bada - en riktig win-win!!!

Innan han åkte berättade han att personer som bl a David Beckham, Janet Jackson och Richard Branson bott här under de 1,5 år som han hunnit jobba på hotellet - så det var inte bara jag som fått förmånen att bada i denna så vackert belägna pool! När vår nyfunne vän berättade om dessa megakändisar sa han: "Oerhört trevliga människor!" Vi får väl hoppas att han säger något liknande när han i framtiden berättar för folk om oss! ;-)

Det är väldigt gott om fladdermöss här - riktigt STORA fladdermöss som bor i träden och äter frukt. Så här i skymningen svävade någon av dem majestätiskt över våra huvuden då och då - det var riktigt mäktigt!!!

Kvällens efterrättsbuffé. Som ni ser passade den perfekt till Johans diet "HCHF" (high carb-high fat-high everything!) Och det var ju tur - för han är så oerhört strikt och fuskar ALDRIG!!!

måndag 25 januari 2016

Till La Digue

Helt klart har jag inte gått opåverkad igenom besöket hos Eva – idag var andra dagen i rad som vi hade satt väckarklockan på mitt bevåg! Idag dessutom så tidigt som 07.00 för att jag ville gå en långpromenad längs stranden innan frukost om det var uppehållsväder. (Ja, nog förstår man vem som haft STORT inflytande när morgontrötta Anna kommer på sådana idéer...!!!) Och när klockan ringde hade regnet upphört så det blev morgonpromenad!

Vi hade dock inte tänkt på att det skulle vara högvatten, så det fanns inte så mycket strand att gå på... Till vänster, där vi gick igår, låg hela stranden under vatten, men till höger fanns en smal strandremsa och den sidan var ju dessutom ännu outforskad så valet blev lätt!


 Dessutom höll vattnet på att dra sig tillbaka, så under tiden vi var ute blev strandremsan successivt allt bredare. Och när vi var tillbaka efter ungefär en timme var stranden nedanför vårt hotell åter tillräckligt bred för att de kunde börja ställa ut solsängarna.

Efter frukosten packade vi väskorna och lämnade ifrån oss rumsnyckeln för att sedan gå ner på stranden igen och slog oss ner i var sin solstol till dess vi blev upphämtade och skjutsade till färjan som skulle ta oss till La Digue – och sämre ställe att invänta vår transfer kan jag definitivt tänka mig!

Hotellet på Praslin var riktigt trevligt, men Domaine L´Orangerie på La Digue skulle vara strået vassare... och det var det verkligen! När vi blev visade in i den ”villa” vi skulle bo på tappade vi verkligen hakan! Ett ENORMT rum med minst 5 meters takhöjd, med både en vardagsrumsdel med soffa och en enorm himmelssäng, en walk in-closet, toalett...

 ...och som kronan på verket: ett ENORMT utomhusbadrum med stort badkar, dubbla handfat...

...samt en rymlig dusch!!! Första gången vi fick prova på utomhusbadrum var i Vietnam och det gav verkligen mersmak! (Fast vi fick också lära oss den hårda vägen att om även toalettstolen är utomhus, vilket den var där, gör man säkrast i att ALLTID stänga locket efter sig... om man inte vill riskera att mötas av en STOR giftgroda i toaletten när man EXTREMT kissnödig återvänder efter en utfärd...!!!) Vi hade även utomhusbadrum på Maldiverna (där det tydligen är normal standard i alla hus). Och så även nu alltså!

Dessutom hade vår "villa" en ENORM altan med både solsängar och en sittgrupp - med utsikt över en liten sjö som låg alldeles nedanför huset. Vi har haft förmånen att bo på många fina ställen under våra resor - men detta slår nog ändå alla rekord - SÅ HÄRLIGT!!!

Vi åt en supergod lunch vid poolen: Anna en jättegod hamburgare (Johan offrade sig och åt mina pommes frites) och Johan en kycklingquesadilla. 600 kr gick kalaset lös på... smakar det så kostar det...!

Efter detta var det underbart att sträcka ut sig på var sin solsäng nere på stranden. Där fanns både vanliga solsängar och himmelssängvarianten – bara att välja! Vid 17-tiden börjde det plötsligt blåsa kraftigt och när vi börjat promenera tillbaka mot vårt hus kom regnet. Men då hade det ju faktiskt varit uppehållsväder hela dagen fram till dess – trots att prognosen sagt 71 % risk för regn. Och när vi nu bodde så fantastiskt fint var det ju riktigt trevligt att få en anledning att gå tillbaka hem!

 Jag började med en dusch – som förstärktes av regnet för den del av badrummet där duschen finns har inget tak. Men jag skulle ju ändå bli blöt uppifrån!

Duschdraperiet!

 Sedan blev det en tupplur innan middagen – oerhört avkopplande med ljudet av regn som smattrade på taket!

Middagen visade sig vara en av de bästa bufféer vi ätit! Utbudet var stort och det mesta av maten var färdigupplagt i skålar eller små grytor som man tog med sig till bordet. Fräscht och dessutom blandades ju inte en massa olika smaker på tallriken! 

Välkomna hem till oss!

När vi mätta och belåtna återvände till villan igen hade houskeeping varit där och förberett inför natten genom att bl a tända ljus och arrangera tyget i sänghimmeln så att sängen var som en koja! Dock blev det ju inte lika bra effekt av vår AC med allt detta tyg i vägen – så vi sa ”förlåt houskeeping” och drog undan tyget igen.

Nu håller vi tummarna för uppehållsväder i morgon – i så fall ska vi hyra cyklar och besöka naturreservatet med både den berömda stranden och jättesköldpaddorna! Enligt prognosen är risken regn 68 % - vilket ju inte låter så bra... men idag var risken 71 % och ändå var det uppehåll fram till kl 17 så vi hoppas ha lika tur i morgon!