Helt PERFEKT ridunderlag!!!

Hårdpackad snö=världens bästa ridunderlag!!! Så UNDERBART - nu hoppas jag att snön får ligga kvar och att vi fr o m nu kan njuta av detta PERFEKTA underlag i fyra månader framåt!!! Ovanför Láras högra öra skymtar vägskylten i korsningen vid sjön - d v s det som Hamingja fram till för ett år sedan trodde var världens ände... LÖJLIGT - säger Lára, det är ju där världen börjar!!!

Lára och jag brukar precis bara vara klara med uppvärmningen när vi kommit så långt - och idag var inget undantag. Då hade vi ridit skralt/tölt med böjning som gav lååååång hals. Jag kom ihåg Atlis ord att om hästen rätar ut halsen igen på en gång som man åter ger lös tygel så har man böjt för lite. (Böjningen är så viktig för att hästen inte bara ska sänka huvudet utan verkligen sträcka ut överlinjen.)

Jag behövde också böja henne riktigt mycket i början för att få önskad effekt. Men sedan gick det riktigt riktigt bra att länga henne! Antagligen för att jag dessutom faktiskt kom ihåg att krama lite på BÅDA tyglarna som signal att böjningen skulle innebära sträckning av överlinjen - jag har alltid haft så lätt att glömma den där ettertygeln, både i detta och andra sammanhang...

Man måste ju möta upp med drivning också - för att hon ska bibehålla tölten trots den låga formen. Men nu för tiden räcker det med lite drivning. Annat var det fyra år sedan när jag precis köpt henne och hon plötsligt efter alla år då hon bara töltat på talang skulle lära sig att sträcka ut överlinjen i tölt!

Det härliga ridunderlaget samt att jag fick rida i dagsljus ställde mig inför ett litet dilemma: skulle jag passa på att rida en riktig långtur eller skulle jag satsa på ett intensiv töltträning nu när jag inte behövde anpassa ridningen efter ett dåligt underlag? Jag valde det senare!

När vi tagit till vänster framme i korsningen vid sjön skulle vi avrunda uppvärmningen med en högergalopp uppför backen in i byn. Men eftersom vi nästan alltid brukar galoppera i den backen visste jag ju att risken var stor att Lára skulle hinna förekomma mig och fatta galopp själv, innan jag hann ge en galoppskänkel, och då skulle det ju med stor sannolikhet bli vänster galopp... För att försöka förvilla testade jag fatta galoppen (från trav) redan innan backen började. Men Lára lurar man inte så lätt...

Det blev att vissla så att hon saktade av till skritt igen, rida tillbaka en bit och sedan vända runt åt höger med tagen bakdel - för att hon skulle hamna med hovarna i samma läge som när jag ställer henne utåt för galoppfattning i ett hörn på ridbanan. Och nu blev det höger galopp och jag samlade henne dessutom lite i galoppen så att hon verkligen skulle få jobba ordentligt!

När man ridit en liten bit in i byn ser man denna byggnad på höger sida av bilvägen. Och den lilla skogsvägen man ser här kan man rida efter en ganska lång sträcka. (Tips till Malin M!!!) Den grenar sig några gånger och om man håller till vänster varje gång kommer man längst - annars får man ganska snart vända tillbaka igen för att vägen slutar. Nu passade Lára och jag på att ta en skrittpaus en bit in längs skogsvägen innan vi vände hemåt igen.

Tillbaka ute på bilvägen började sedan "det riktiga arbetet" som Atli brukar kalla det. Vilket idag innebar tölt med mycket samling men ändå längd på halsen. Det tog inte långt stund att få Lára mellan hand och skänkel och hon började ge ifrån sig sina karaktäristiska små grymtanden som kommer när hon verkligen tar i och jobbar på rätt sätt i tölten!

Efter en stund kom jag på att hon brukar "luras lite" och kännas riktigt lösgjord trots att det ändå finns liiiiiiite, liiiite spänning kvar i nacken. Med små kramningar på tyglarna ställde jag höger-vänster ett par gånger och vips kom ÄNNU mer hals och hon bjöd på en tölt med riktigt härlig bärighet!!! Min fina häst!!!

Vi fortsatte jobba med detta längs hemvägen och hon kändes bara SÅ FIN!!! Inte minst sedan jag aktiverat vänster bak lite extra genom ett "pet" med pisken. Vilken härlig känsla!!! Vi mötte några bilar vilket gjorde att vi fick sakta av till skritt igen en stund - men varje gång gick det lika bra att hitta tillbaka till den trevliga känslan i tölten!

Grymtningarna talade ju om för mig att hon verkligen tog i och bar upp sig med bakbenen. Och när jag som avslutning lät henne sträcka ut i trav märktes det också att hon var trött i musklerna för det var inte alls samma tryck i bakbenen som det brukar. Hade hon istället fått tölta i fri form hade hon kunnat hålla på hur länge som helst utan att bli trött - men en sådan tölt tillför ju inget (utom bättre "flås") men detta gav ju oerhört nyttig muskelträning!

Det är ju så grymt KUL att rida - oj, vad jag redan ser fram emot nästa ridpass!!!