Bootcamp: dag två - med BÅDA hästarna!!!

Efter gårdagens totala "urladdning" på ridbanan var jag glatt överraskad över att jag ändå tog mig ur sängen i morse..! Men självklart kändes det både här och där... och jag satsade på mycket stretching för att i alla fall försöka minimera träningsvärken. Efter jobbet var det sedan dags igen! Den här gången skulle Sylvia rida ut tillsammans med mig och Hamingja - och eftersom Sylvias egna hästar gått på vintervila fick hon istället rida Lára.

Redan i stallet fick Sylvia påminna mig om att jag skulle smacka medan jag gjorde i ordning Hami, för att fortsätta med avtrubbningen så att hon inte behöver bli helt hysteriskt för så snart man smackar. När jag suttit upp i sadeln utanför stallet var det samma sak: smacka, smacka, smacka... och sedan en karamell!

"Du måste börja aktivera henne DIREKT när du suttit upp!" sa ju Sylvia igår och nu fick jag också från första skriftsteget jobba med att sidföra för höger skänkel, samtidigt som jag m h a snabba, små rörelser på högertygeln fick henne att sluta bita fast i bettet på högersidan så att jag kunde ge lös tygel. Sedan lägga vikten bakåt och vinkla pisken så att den låg mot Hamingjas rumpa. VIKTIGT att bibehålla drivningen (både med skänklarna samt hålla kvar pisken mot baken) trots att hon kastar sig iväg, "plocka loss" högertygeln igen och ge lös tygel samt lätta på drivningen först när hon slappnat av igen. Och sedan fortsätta flytta undan för högerskänkeln med pisken mot baken.

Vi varvade mellan att flytta undan för höger och vänster skänkel, oftast med pisken mot rumpan. Redan efter några minuters "piskpaus" blir det ny flyktreaktion så snart pisken nuddar hennes bakdel igen, men bara jag sitter emot ordentligt med sätet, bibehåller drivningen och "plockar loss  bettet" på högersidan så slappnar hon av fort och pisken kan sedan ligga kvar utan någon dramatik. Men de där "piskpauserna" får verkligen inte vara långa - för ju fler minuter som hinner gå desto större blir reaktionen när pisken kommer tillbaka...

När vi "joggade igång" i tölt fick jag sidföra fram och tillbaka över vägen. När vi flyttar undan för vänster skänkel måste jag tänka på att ha henne ganska rak och fånga upp högerbogen ordentligt och när jag flyttar undan för höger skänkel ska jag böja henne mer - även det för att hålla kontroll på högerbogen. Och när hon försöker dra iväg i tempo MÅSTE jag sitta TUNGT på rumpan och LUTA MIG BAKÅT för att bromsa upp.

Alltid när hon får bråttom/försöker dra iväg för att komma undan arbete så biter hon fast i bettet och kör ut högerbogen. Och då blir hon så GRYMT STARK!!! Och jag har tyvärr alldeles för lätt att "fastna" i högerhanden och bara försöka hålla emot i det läget - vilket förstås är dömt att misslyckas... Istället är det en mkt rörlig hand som gäller - och sedan lös tygel så snart hon lyssnar.

Under första delen av ridpasset fick jag MÅNGA tillfällen att träna detta - då det räckte att Sylvia och Lára ökade tempot lite för att Hamingja skulle försöka dra iväg. Det är väl egentligen Hamis sätt att lösa alla problem... När jag lägger till mer drivning i tölten för att aktivera hennes bakben mer testar hon att springa iväg, med förhoppningen att jag ska sluta driva. Men då måste jag alltså se till att driva MER - och kanske även lägga till pisken - till dess hon börjar lyssna på mig igen och slappnar av. Först då får drivningen lätta. (Hamingja har lyckats alldeles för bra med att uppfostra mig... det måste verkligen bli bättring där!!!)

Ett annat "kritiskt läge" är när jag byter spöhand - då blir hon också jättespänd och vill gärna springa iväg. Så Sylvia uppmanade mig att hantera denna reaktion genom att luta mig bakåt för att bromsa upp henne ordentligt (med rörlig hand) och sedan bara fortsätta att byta spöhand igen och igen och igen... ända till dess Hamingja slutligen slappnar av. "I ALLA situationer när hon blir spänd av något får du göra så - göra samma sak om och om igen och inte sluta förrän hon gett upp och slappnat av!"

Mellan alla dessa "utbrott" från Hamingjas sida fick jag dock njuta av riktigt trevlig tölt med bärighet och härligt luftiga rörelser!!! Inte minst när jag ridit några steg sluta och därmed aktiverat bakbenen lite extra! Fast Hamingjas första reaktion på min skänkel som bad henne flytta undan bakdelen var ju även då att "springa ifrån eländet" så jag fick förbereda slutan genom att luta mig bakåt och sedan sitta kvar med "tung rumpa" för att bromsa upp henne samtidigt som jag även nu behövde "plocka loss" bettet på högersidan.

Sammanfattningsvis: vad än jag ska be henne göra måste jag förbereda genom att luta mig ordentligt bakåt och verkligen "sitta tungt på rumpan"!!! När vi kommit fram till korsningen vid sjön var det dags för mig att prova galoppen. Men i o m att det var så isigt på vägen (och Hami bara ännu inte har broddar även i tårna) red vi in på ängen på vänster sida om vägen och galopperade längs dess kant. Sylvia uppmanade mig att rida vänster galopp eftersom Hamingja ovana att skjuta ut högerbogen gör att vänster galopp kan vara lite svårare. (Hamingja följer alltså "regelboken" - till skillnad från Lára som just nu också skjuter ut högerbogen men ändå hellre tar vänster galopp... Men Lára har väl alltid gjort sina egna regler?!!)

Jag fick rida först och vi kunde göra en lugn och fin galoppfattning från skritt. Men sedan behövde Sylvia påminna mig om att jag skulle "SITTA PÅ RUMPAN!!!" Samtidigt som jag skulle ställa henne lite fram och tillbaka för att hålla henne avslappnad i nacken.

På hemvägen fick jag rida samlad skritt, med pisken mot höger bak och när jag fått henne att slappna av så at tjat kunde ge lös tygel "smyga" över i tölt utan att röra tyglarna och med pisken kvar mot höger bak. "NU RIDER DU SAMLAD TÖLT I ARBETSTEMPO MED JÄTTEFIN BÄRIGHET!!!" utropade Sylvia! Och det var verkligen en HELT FANTASTISK känsla!!! Vilken dessutom förstärktes när jag aktiverade bakdelen ytterligare m h a några steg i sluta.

När jag sedan skulle göra samma sak fast med pisken mot vänster bak blev det svårare... Först krävdes det en stunds "spöhandsbytande" innan hon kunde slappna av. Och sedan blev det en hel del protester och "utbrytningsförsök" när hon skulle samla sig med pisken mot vänster bak... Hon är lite svagare i det så det var ju JOBBIGT - och då försöker man ju fly från det hela...

När jag efter en stunds kämpande "fick tillbaka bromsen" försökte hon istället lösa problemet genom att skicka bakdelen jättemycket åt höger, så jag behövde parera ganska mycket med vänsterskänkeln för att hon skulle räta upp sig och därmed verkligen trampa in under kroppen med vänster bak. Då kunde jag börja samla henne i skritten igen. Och sedan, med pisken kvar mot rumpan och lös tygel smyga över i arbetstempo tölt - med fin bärighet även här!

Vid det här laget hade jag börjat bli lite bättre på att luta mig tillbaka ordentligt i sadeln när jag ville bromsa upp henne - och då lyssnade hon verkligen: slappnade av, sänkte farten och kom upp mer med bogarna! Sluta med böjning i högersidan var svårare eftersom hon både behövde trampa in mer med det svagare vänster bak OCH behålla högerbogen på plats - men när jag m h a tung sits och att luta mig bakåt kunde jag bromsa upp hennes "rymningsförsök" nästan direkt och sedan bjöd hon på riktigt häftig tölt igen!!!

En annan sak Sylvia hela tiden fick påminna mig om var att jag alltid ska sidföra när vi saktar av till skritt - för att bibehålla lösgjordhet och bärighet i nedtagningen (precis som när man gör nedtagningar i tölt). Och att ifall hon stressar upp sig och slutar lyssna på mina förhållningar ska jag dels fokusera på en låg och MKT rörlig hand men också flytta för skänkeln i en framdelsvändning till dess hon slappnar av och börjar lyssna igen. "Alla problem ska du lösa genom att låta henne arbeta MER! Genom att driva MER!!!"

När vi skrittade sista biten hem började Hamingja stressa lite igen och då sa Sylvia att jag skulle luta mig bakåt (ingen överraskning direkt!), hålla om med skänklarna och ställa henne i nacken, fram och tillbaka till dess hon slappnade av ordentligt - då kunde jag ge längre tygel och låta henne "vara ifred". Alltså - än en gång - lösa hennes stressproblem med arbete. Och utsätta henne för det som stressar henne till dess hon "ger upp" och slappnar av.

Tillbaka i stallet konstaterade jag att om jag igår svettats ut varje liten uns av energi ur kroppen så hade jag idag kommit liiiite lindrigare undan fysiskt men huvudet var verkligen proppfullt av alla bra tips och förmaningar från Sylvia! Som jag alltså måste försöka komma ihåg när jag snart ska börja rida på egen hand... Jag har verkligen försökt skriva ner alla här, men det är säkert jag glömt ändå...

Men detta var ju bara dag två av fem i min och Hamingjas "bootcamp" - så bara jag kan få skröppel-kroppen att hålla ihop tillräckligt är det ny lektion redan i morgon! Då är det åter ridbanan som gäller - så jag misstänker att det blir lika svettigt som igår... På söndag ska vi enligt planen rida ut igen för att avsluta på ridbanan på måndag kväll.

En extra bonus idag var ju att även Lára fick en rejäl "nära Sylvia-upplevelse"!!! Allt Sylvia instruerade mig att göra gjorde hon nämligen samtidigt med Lára. Så det var två riktigt, riktigt genomarbetade hästar som stod i stallgången med svetten droppande efteråt. Igår hade jag glömt blöta betfor till Hamingja innan lektionen, så hon kunde bara få havre som jag blandade med vatten för säkerhets skull. Men idag hade jag kommit ihåg betforn, så mina duktiga hästar kunde få "full ranson" kraftfoder som belöning - vilket de verkligen gjort sig förtjänta av!!!