tisdag 20 oktober 2015

Fick t o m rida min egen häst!!!

Den här fina hästen fick jag rida idag - men det var under Sylvias vakande öga förstås...!

Efter att Sylvia tränat Hamingja de senaste veckorna var det åter dags för mig att rida henne igen. Vi skulle börja med en lektion för Sylvia - och det visade sig bli en lektion då vi red ut tillsammans. Ett problem Sylvia inte riktigt hunnit komma till rätta med är att Hamingja inte alls vill ta stöd på bettet på vänstersidan utan "försvinner" genom att bara vika ihop halsen åt sidan när man böjer henne åt vänster. Men Sylvia upplevde att det var lättare att komma åt problemet när man rider ut - så därför skulle vi göra det.

Redan när vi red ut från gården fick jag börja med att ta stöd i vänster tygel samtidigt som höger hand skulle vara helt passiv - även fast det innebar att Hamingja böjde huvudet ungefär som på bilden ovan, fast tvärt om med huvudet. Samtidigt skulle jag förstås driva henne framåt och möjligen vibrera lite smått med fingrarna på högerhanden. 

Det tog en stund, men tillslut började Hamingja räta ut halsen och ta stöd på vänstertygeln - och då skulle jag SNABBT följa med framåt med mjuk hand. Och följa med framåt med handen behövdes verkligen, för nu kom en lååååång hals framför mig! Visserligen "släppte" Hami snart vänstertygeln igen, men för varje gång jag upprepade denna "manöver" desto snabbare gick det att få henne att räta ut halsen och desto längre behöll hon stödet på vänstertygeln. 

Nu var det dags att höja svårighetsgraden: "Sätt dig ordentligt tillbaka, håll henne lätt böjd till vänster och flytta undan bakdelen m h a vänster skänkel medan du låter pisken ligga mot vänster bak!" sa Sylvia. Så snart pisken nuddade Hami gjorde hon förståss ett stort hopp, men när jag lät pisken ligga kvar övergick hon sedan till att gå undan för vänster skänkel. Efter några steg kom ny protest men på Sylvias uppmaning såg jag hela tiden till att sitta ordentligt i sadeln och hålla kvar pisken mot bakdelen. 

Så snart Hamingja slappnade av och slutade gå emot bettet fick jag ge lös tygel och först när hon fortsatt den sidförande rörelsen helt avslappnat på lös tygel fick jag ta bort pisken från hennes bakdel. 
När jag skulle göra samma sak på högersidan var protesterna initialt större, men sedan slappnade hon av mycket fortare så att jag kunde ge lös tygel och fortsätta sidföra med pisken mot bakdelen på en avslappnad  häst!

Efter detta fick jag räta upp henne, sitta tillbaka och bromsa upp jämnt med båda tyglarna samtidigt som jag flyttade hennes bakdel ett steg åt vänster, gav STOR eftergift som belöning för att sedan göra samma sak fast åt höger (då behövde jag flytta högerhanden över åt vänster för att hålla bogen på plats.) Fick fortsätta att flytta bakdelen ett steg omväxlande åt vardera hållet - hela tiden med STOR eftergift för att hålla henne avslappnad.

Nu var det dags för tölt och precis som i skritten fick jag sidföra med skänkel och pisk. Först blev reaktionen från lilla damen mycket kraftig förstås men med bibehållen drivning (och sits!!!) samt rörlig hand fick jag henne att slappna av och kunde belöna med stor eftergift på tygeln. Nästa gång hände till min förvåning ingenting alls... men då konstaterade Sylvia att jag lagt pisken mot schabraket. "Du får nog rida med vojlock ett tag istället!" sa hon. Det kom fler protester från Hamingja, men när jag lyckades "sitta bakåt", bibehålla drivningen och hålla handen rörlig så gick det allt snabbare att istället få en trevligt avslappnad och följsam häst!

Innan vi avslutade denna "töltsession" fick jag även här flytta bakdelen något steg åt resp sida och Sylvia fick påminna mig om att jag i den rörelsen ska ha henne rakställd - i övrigt hade det varit så mycket fokus på att jag skulle böja till vänster hela tiden för att få stödet på vänstertygeln så jag fortsatte med det av bara farten... Men så snart det blev skrittpaus var jag tillbaka till att hålla stödet på vänstertygeln igen. I alla övningar fick jag också försöka att successivt ge allt längre tyglar - för att uppmuntra Hamingja att verkligen sträcka ut halsen.

Vi red bort till "Världens ände" och sista sträckan fick jag göra igångsättningar i trav på rakt spår. Sylvia hade nämligen även tränat Hamingjas "travknapp". Och det märktes - vid mitt första försök fick jag trav direkt! Redan efter några steg sa Sylvia att jag skulle sakta av igen, för ny igångsättning. Nu gick det inte lika bra utan Hami valde tölten. "Du ska INTE lätta ur sadeln sådär - sitt kvar på rumpan!" ropade Sylvia och efter några försök lyckades jag behålla rumpan i sadeln och bara lägga min vikt aaaaaaningen framåt och vips travade Hamingja!

Vi vände hemåt igen men fortsatte med travövergångarna. Och det gick riktigt, riktigt bra!!! Eftersom jag haft för vana att lätta lite ur sadeln i övergången var det bäst att inte ens tänka att vikten skulle aaaaaningen framåt för då blev det för mycket... men om jag tänkte "SITT PÅ RUMPAN!!!" så blev det lagom! Och hela tiden skulle jag bara rida några steg trav innan jag saktade av igen, för att Hamingja aldrig skulle hinna dra upp tempot utan hela tiden trava lugnt. 

Jag fick även träna på att sidföra ett par steg utan att hon fick öka tempot. Och sedan istället för avsaktning till skritt göra en tydlig halvhalt och trava långsammare ett antal steg för att sedan låta henne öka tempot något ett antal steg, ny förhållning o s v. "I ALLA övningar är det JÄTTEVIKTIGT att du hela tiden tänker på att du måste slappna av så snart Hamingja gjort rätt - så att även hon slappnar av. Annars bygger du snabbt upp oönskad spänning i henne..." sa Sylvia. Och sedan provocerade hon t o m genom att trava snabbt förbi samtidigt som jag m h a förhållningar skulle bibehålla en långsam trav och avslappnad häst. Tala om att Sylvia kan göra UNDERVERK med hästarna!!!

Lite mer tölt hann vi med också. Nu när det var hemväg testade Hamingja ännu mer att vräka sig i handen och dra upp tempot när jag lät pisken ligga mot hennes bakdel. "Behåll drivningen hela tiden och ha en JÄTTESNABB, rörlig hand så att hon inte får något att hänga på!" ropade Sylvia och efter en stund hade jag åter kontroll på läget. "Du får ALDRIG släppa drivningen i det där läget - för då slutar hon inte och du kommer aldrig att kunna rida med aktiv bakdel!" sa Sylvia. 

När vi skrittade sista biten hem var det - förstås - åter fokus på vänstersidan. Intressant att det gäller att böja henne för att hon ska bli rak!!! Jag fick verkligen MÄNGDER med nyttiga tips idag!!! Och då har jag föresten glömt en sak: jag fick även rygga genom att peta med pisken på bogen. I början hade jag lite svårt att vinkla pisken rätt till dess Sylvia visade hur jag skulle hålla lillfingret för att det skulle fungera. Precis som när vi för Atli fått rygga m h a "knipövning" handlade det om att snabbt lyfta bort pisken/"lätta på trycket" så snart hon tog ett steg bakåt. 

Med en kombination av pisk på bogen och "knipövning" kunde jag rygga henne med löst hängande tyglar! Fast när Hamingja någon gång blev lite hög i formen och Sylvia uppmanade mig att tillfälligt ändå använda tyglarna för att ge signal om att hon skulle slappna av i nacken innan de åter skulle hänga löst blev det lite för mycket på en gång för Hamingjas matte...! Detta var definitivt ytterligare något jag behöver träna massor på!

Oerhört inspirerad efter denna supernyttiga ridlektion lyckades jag dessutom förhandla mig till att få fortsätta rida Hamingja resten av veckan. Fre-sö är det Atlikurs, men jag hinner ju träna på dagens övningar i morgon och kanske även på torsdag. Det känns ju trevligt att vara betrodd att rida sin egen häst på egen hand minst en och kanske t o m två dagar! 

Inga kommentarer: