Jag har alltid brukat använda transportskydd på mina hästar, medan Sylvia mkt sällan gör det, så innan vi åkte iväg funderade jag lite på hur jag skulle göra med den saken. Men med tanke på hur hon lyckas trampa av sig skor och annat så bestämde jag att det fick bli transportskydd på för säkerhets skull. Även om detta var en ny erfarenhet för henne och hennes ENORMA kliv med bakbenen visade tydligt att det inte var populärt...
Och när vi kom fram till Heden där kursen skulle hållas, visade det sig att transportskydd på varit en riktig satsning. Lilla fröken hade nämligen VÄLDIGT bråttom ut ur transporten och svängde dessutom rumpan åt fel håll, så att hon direkt klev utanför luckan med höger bak... Med en rysning såg jag insidan av hennes bakben skrapa längs kanten på luckan och det krävdes ingen större fantasi för att inse vad som kunnat hända om hon fått åka utan transportskydden... :-O
Hon var också rejält stirrig från början och hann gå på mig flera gånger, så att jag tackade min lyckliga stjärna för att jag efter alla år med hästar tillslut skaffat ridskor med stålhätta! Det var tur att vi hade Elisabeth och Démantur med oss - hans lugn hade definitivt en välgörande inverkan på lilla fröken! Elisabeth skulle dessutom rida före mig, så Hamingja och jag hann stå vid ridbanan och lugna ner oss innan det var vår tur.
När det var dags för mig att gå iväg och sadla var det inte ens traumatiskt för henne att Démantur försvann ur sikte en stund. Och när jag sedan red in på ridbanan hann jag bara styra in henne på en volt i skritt för att hon skulle börja frusta! Duktiga lilla gumman hade redan börjat acceptera den nya miljön!!!
Reynirs kursupplägg är skiljer sig lite från de flesta andra instruktörer jag ridit för. Man rider en i taget och bara ett pass per dag. Under åren vi red för Nina Keskitalo kunde man välja om man ville rida en privatlektion per dag eller två lektioner tillsammans med ett annat ekipage och även Atli har privatlektion som en möjlighet men det vanligaste är ändå att man rider två och två med två lektioner per dag.
Jag fick börja med att värma upp Hamingja på egen hand för att Reynir skulle bilda sig en uppfattning om oss. I vanliga fall brukar han visst alltid börja med att provrida hästarna, men nu går han med gipsad arm efter en ridolycka så därför var det inte möjligt. Efter min uppvärmning i skritt, trav och tölt frågade han: "VET du vad du sitter på???!!!" "En fin häst...!" svarade jag lite tveksamt eftersom jag inte riktigt visste vad han var ute efter. "Hon är en FANTASTISK talang!!!" utropade han. "Trots gipset bara KLIAR det i fingrarna av önskan att få rida henne!!! Jag skulle ta mig an henne vilken dag som helst, och om stallet vore fullt skulle jag utan tvekan slänga ut en annan häst!"
Gissa om matte höll på att svimma av stolthet?!! I min värld har ju Hamingja alltid varit den fullkomliga drömhästen - men jag förstår ju om jag eventuellt inte är helt opartisk... Reynir konstaterade att det å ena sidan är en stor förmån att få ha en riktigt, riktigt talangfull häst. Men å andra sidan också ett stort ansvar och utmaning - eftersom risken är att man som ryttare inte klarar att förvalta talangen utan istället kväver den... (no pressure...!!!)
"Du rider väldigt svenskt, sa han, så fint och prydligt - men alldeles FÖR prydligt! Det är den STORA skillnaden mellan svenska och isländska ryttare - ni tar så allvarligt på ridningen, tänker för mycket och fastnar lätt i det som inte är bra. Medan vi islänningar är bättre på att prova oss fram, rycka på axlarna när något inte fungerar och direkt gå vidare genom att testa något annat. En sådan här häst får du INTE rama in för ordentligt - då kväver du hennes talang! Du måste släppa fram henne - låta henne jobba ordentligt för det är då hon känner sig duktig! Och du skapar självförtroende i henne genom att hon får jobba ordentligt - får gå fram i ett friskt tempo!"
När vi sedan fick börja jobba med tölten i ett lite högre tempo förklarade han också att när han säger att man ska rida på i ett högre tempo menar han inte "bara" 4-5 varv runt ridbanan - han menar tio minuter! Det är viktigt att hästen först lär sig länga sin överlinje - men när den gjort det får man inte fastna där utan då måste man börja aktivera dess bakdel. Och bästa sättet att göra det är enligt honom att rida på i ett högre tempo (mellan arbetstempo och mellantempo). Och när det "skiter sig" ska man INTE sakta ner för att reda upp det hela utan fortsätta i det högre tempot - "ryck på axlarna och rid vidare" - så att man ger hästen tid att reda upp det hela i det högre tempot.
Atli brukar säga till mig "Tänk inte så mycket - rid bara!" och Reynir var definitivt inne på samma linje. "Skaka loss axlarna och fundera sedan på vad du ska laga till middag i kväll!" ropade han när jag låtit all drivning från skänklar och säte fortplanta sig uppåt. "Man ska vara arg med rumpan och snäll med handen!!!"
Han sa också att när Hamingja stressar upp sig löser jag problemet bäst genom att RIDA mer - alltså låta henne arbeta ordentligt - inte genom att försöka ta det lugnt. Alltså precis som Sylvia visade mig så oerhört tydligt när jag senast red lektion för henne. Hami visade förstås också några prov på sina "rusningar" då hon kör upp huvudet och kastar sig framåt. "Hon har lite tics för sig - men strunta i dem och rid bara på så kommer de att försvinna med tiden. Om man kastar bensin på elden blir det bara värre - utan ignorera och rid vidare!" var hans råd.
Vi diskuterade formen också. Hamingja vill ju helst gå i en väldigt låg form i tölten och jag frågade hur jag ska tänka där. Han sa att eftersom hon är femgångshäst ska jag INTE låta henne gå i låg form annat än under uppvärmningen. För i den låga formen höjer hon ryggen och då börjar hon styva sig. "Du ska inte rida henne så hon börjar gå dåligt - du ska rida henne så att hon fortsätter att gå bra! Och därför ska du inte heller fastna i att träna för mycket arbetstempo för då är också risken att hon börjar höja ryggen."
Reynir förklarade att hans sätt att "rida loss" hästarna genom att använda ett friskt tempo framåt under längre stund följt av att man gör små variationer av tempot har den fördelen att det är ridning som även fungerar på ovalbanan, där du inte kan använda volter för att lösa några problem. För om du vill tävla är det viktigt att rida utifrån detta hemma också. Du kan inte komma på tävling och kräva MER än du gör hemma till vardags - tävling ska snarare vara som semester för hästen! (Oj, oj, hur måste man träna hemma för att en T1-final ska upplevas som semester?!!!)
Efter att först ha ridit på ordentligt framåt en längre stund fick jag rida ihop henne lite mer i ett högre tempo "men utan att hon blir låg i formen!" Då kändes tölten riktigt lösgjord och fin - och av Reynirs glada utrop förstod jag att han höll med! Och när han sedan bad mig gå ner i arbetstempo utan att tappa energin fick jag uppleva några riktiga Hamingja-moments, när hon verkligen bar upp sig riktigt, riktigt fint!!!
"Så här tycker jag du ska träna henne, sa han, rida på mycket mer i ett högre mellantempo och sedan bara avsluta med kortare sekvenser arbetstempo. Då rider du så att hon får vara riktigt bra och bevarar det - utan att riskera att hon höjer ryggen och tölten därmed försämras. Och hon blir inte för inramad utan får verkligen använda all sin talang!"
Efter detta var jag så Hamingja-hög att jag nästan hade behövt få lugnande medel! Och jag ser verkligen fram emot att få fortsätta testa detta sätt att rida i morgon - när vi dessutom ska vara på ovalbanan på Bodentravet och därmed har betydligt större möjligheter att rida högre tempo. (Idag hade vi en ovanligt liten ridbana - vilket förstås påverkade möjligheten att verkligen rida framåt.) Dessutom var jag så oerhört imponerad över hur bra Hamingja hanterade den nya miljön när hon blev lugn och fokuserad så oväntat snabbt! MIN FINA HÄST!!!
"Snygg är hon också!", sa Reynir, "Om några år, med lite mer muskler, är hon definitivt första klass!" I mina ögon har hon ju varit vackrast ända sedan hon var föl - och jag nyper mig i amen var och varannan dag i förundran över att hon är MIN! Ni kanske anar att Reynir numera är en av mina absoluta favoriter... för han är ju uppenbarligen en riktig hästkännare!!! :-D
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar