Äventyret fortsätter: på ovalbanan vid Bodentravet!

Hamingja upptäcker att det finns travhästar - på Bodentravet av alla ställen!!! 

Idag fortsatte kursen för VM-ryttaren Reynir Adalsteinsson (som trots sitt isländska ursprung numera tävlar för Sverige) och idag red vi på ovalbanan vid Bodentravet. Ännu en spännande och nyttig erfarenhet för Hamingja! Vi har ju varit till ovalen en gång tidigare, tillsammans med Sylvia (den stora tryggheten i livet) och storasyster Hremsa och det märktes tydligt att hon kände sig mer hemma den här gången! 

I början höll vi oss dock i hasorna på Elisabeth och Démantur, för att även idag få lite moraliskt stöd. Men efter att ha stått en stund och väntat vid ovalen kändes hon så trygg att vi vågade oss på att skritta iväg runt travbanan på egen hand. Det var en storögd fröken som kollade in alla enorma reklamskyltar och annat spännande vi passerade... Och nog lättade hon någon halvmeter rakt upp när fåglar flög upp framför oss vid några tillfällen, men inte ens vid dessa tillfällen fanns någon tendens till att hon skulle försöka fly. Jag blir så GLAD att hon är så mycket tryggare med mig nu och vågar lita på mig när jag säger att något  inte är farligt!!!

Tillbaka vid ovalbanan igen blev det sedan REJÄL hals-stretching när det plötsligt dök upp en travhäst i högt tempo ute på travbanan! Så´na har vi INTE i Mariebäck!!! :-O  Men inte heller nu försökte Hamingja fly, utan nöjde sig med att följa den med blicken runt, runt banan. Och det var nästan så man hörde hur det knakade i kotorna när hon sträckte upp halsen mer och mer för att se bättre. Är det möjligen så girafferna har kommit till?!!

Precis som igår var jag egentligen ganska nöjd med träningen redan innan det blivit dags att rida - men sedan fick jag DESSUTOM göra det! "Har du sovit gott i natt?!" undrade Reynir. När jag svarade att jag efter hans ord om min häst igår inte sovit alls utan bara svävat på moln skrattade han och sa: "Då ska jag ta ner dig på jorden idag!!!" 

För att verkligen få testa hans metoder för att lösgöra hästen på rakt spår hade jag valt att inte alls värma upp något på volt innan lektionen. Och när jag av Reynir fick uppmaningen att börja med att låta Hamingja "rulla på" i ett lite högre tempo i tölten några varv på ovalen var jag därför inte förvånad över att hon kändes ganska styv. 

Efter några varv i tölt avbröt Reynir för en första diskussion. Han hade sett att jag försökte lösgöra genom att flytta henne undan för skänkeln några steg fram och tillbaka, men att hon fortsatte att styva sig och nu förklarade han varför. "Hon är så tydligt fått lära sig att länga halsen och i det här sammanhanget blir det faktiskt en nackdel på en femgångshäst, för när hon sänker huvudet höjer hon ryggen och styvar sig då lite och blir passtaktig." Du ska istället bara rida rakt fram, hålla henne högre i formen och aktivera hennes bakben m h a drivning framåt för att få henne lösgjord." 

Jag försökte göra så och under de kommande varven började hon kännas allt mer lösgjord. Nästa gång Reynir avbröt för en diskussion frågade han varför Hamingja nu slappnat av och blivit ren i takten. "För att hon blivit mjuk i musklerna...?!" antog jag. "För att du blivit trött!" var hans överraskande svar! :-O :-O  :-O

Förklaringen var inte alls så långsökt som man kunde tro. Han hade redan igår noterat att jag spänner mina axlar när jag sitter till häst. (Det är ju ett av problemen med min fibromyalgi, förutom all smärta så innebär den att jag blir väldigt lätt spänd i musklerna och sedan har oerhört svårt att slappna av igen...) "Men när du ridit tillräckligt länge för att bli trött orkar du inte spänna dig längre så du slappnade av - och då gjorde din häst detsamma och blev genast ren i takten!" 

När jag åter fick rida på i tölt kom samma uppmaning som igår: "Fokusera inte på ridningen utan rid bara - och fundera under tiden på vad du ska äta till middag i kväll!" Det har jag definitivt aldrig hört från en ridinstruktör tidigare!!! 

Och när jag försökte göra så (och "skaka loss" mina stela axlar) fick jag dessutom oväntad draghjälp av att en ny travhäst dök upp på travbanan! Hamingja fick syn på travhästen och sträckte upp sig för att se bättre - men blev faktiskt inte alls stel i kroppen utan fortsatte tölta i ren takt fast nu också med en bärighet vi inte haft tidigare i helgen! "WOW!" ropade Reynir. "Nu är hon RIKTIGT flott - travhäst är bra!!!" 

(Note to self: träna på att slappna av i axlarna när jag rider och skaffa en travhäst till Mariebäck!!!)

Vid det här laget hade vi avverkat MÅNGA varv runt ovalbanan - och det är inga korta varv...!!! Så innan vi fortsatte fick vi först skritta tre varv för att Hamingja skulle få en chans att hämta sig. Sedan fortsatte töltträningen ungefär på samma sätt, fast nu fick jag också ta lite mer tygelkontakt. "Men du får inte stänga vägen framåt för henne! Bara lite mer kontakt, snabba eftergifter men också snabbt tillbaka till kontakten så att hon inte sänker halsen och kommer upp med ryggen!"

Avslutningsvis fick jag låta henne sträcka ut i trav tre varv - och jag började väl ana vad det kunde innebära att träna så att tävling blir som semester för hästen...!!! Det var REJÄLT svettigt för mig också att rida på detta sätt - så jag kommer väl att "dra på mig" riktigt bra kondis själv också om jag fortsätter så här! 

Reynir sa också att en fördel med att utgå från ett högre mellantempo när man tränar tölten är att det inte blir så stor sak att träna tempoväxlingar. "Man bara varierar mellan att ta ner tempot lite för att sedan öka tillbaka till utgångsläget igen. Respektive att öka tempot lite för att sedan ta ner till ursprungstempot igen. Inga stora åthävor krävs och det blir inte så komplicerat för hästen. Det ska vara lätt att rida!!!"