Upp till bevis!!!

Hamingja fick inviga en ny blingnosgrimma idag - i de isländska färgerna!

Igår gav jag mig själv och Hamingja en vilodag efter helgens träning för Sylvia - om Hamingja hade bråkdelen av min träningsvärk så kunde hon behöva det! (Men jag gillar verkligen träningsvärk - att få ha lite "skönt ont" som omväxling!) Men idag var det färdigbildat och hög tid att träna vidare enligt Sylvias riktlinjer för att förhoppningsvis vara betrodd att rida min FINA häst även i fortsättningen!

Vårt träningspass råkade sammanfalla med att Olivia skulle rida fina Hremsa (under Sylvias överinseende) så det innebar lite extra "bonus" i form av miljöträning när Sylvia ibland smackade åt Hremsa och Hamingja förståss "gick i taket". Det är ju just sådana reaktioner från Hamingjas sida som jag behöver träna på att hantera - så att jag verkligen FORTSÄTTER RIDA när det händer. Jag skapar sådana situationer själv då och då - men det är ju ÄNNU nyttigare träning när de kommer utan att jag är förberedd, som när Sylvia smackar!

Efter sedvanlig uppvärmning i trav resp tölt på volt med låååång hals, började jag repetera övningarna från i helgen. Först i höger varv: tölt på volt med mycket böjning inåt, stöd på båda tyglarna och mycket drivning. Hade fortfarande liiiite längre tyglar, för att höja kraven successivt, och Haminjga visade på en gång att hon förstod att det var upp till henne att trampa under sig mer bak, lätta fram och länga halsen!

Vi gjorde även en "utflykt" längs spåret och då kom några mindre försök att smita ifrån arbetet genom att köra upp huvudet och rusa, men dessa var lätta för mig att parera. När vi återgick till volten, fast i vänster varv krävdes en längre stunds arbete - med mycket mer drivning - innan hon accepterade att komma in mellan hand och skänkel. Fast sedan töltade hon riktigt trevligt även här!

När jag kortade upp tyglarna ytterligare och ökade trycket i drivningen kom det fler protester från lilla fröken, vilket även sammanföll med att Sylvia smackade mer åt Hremsa, så det blev en hel del för mig att hantera... Men jag lyckades bibehålla böjningen i innersidan i alla protesterna och för det mesta även den viktiga drivningen framåt. Sylvias "Du får ALDRIG tappa drivningen framåt när hon protesterar!!!" ringde i mina öron och det verkade ge effekt! För jag fick några sekvenser i båda varven där hon verkligen kom upp fram  och presterade en riktigt bärig, HÄFTIG tölt!!! Min FINA häst!!!

Efteråt fick även Lára komma in från hagen, men bara för att äta kraftfoder. Hon verkar tyvärr ha fått tillbaka besvären från förra sommaren - blir väldigt andfådd redan vid lätt ansträngning... Då visade det sig att hon hade ett för lågt värde på leverenzymerna och när detta återställt sig (det medicineras inte för levern är så bra på att självläka) var hon sitt vanliga jag igen. Vad som är problemet denna gång får vi förhoppningsvis veta på torsdag, då jag fått tid för henne på hästkliniken i Boden.

När hon bara går i hagen ser man inga tecken på att hon inte är helt OK. Fast hon verkar i o f s ovanligt nöjd med att bara gå i hagen - är inte alls lika påstridig om att få komma in från hagen för att bli riden som hon brukar vara. Så uppenbarligen känner hon sig inte helt OK i alla fall.