Lösgörande för porslinshästen!

Den här "porslinshästen" tycker INTE om att bli blöt om fötterna...!!!

Trots att Hamingja fick vilodag igår märktes vårt intensiva ridpass i lördags MKT tydligt på henne idag. Jag hade räknat med det och därför planerat in ett lösgörande ridpass i skogen idag - och vi hade inte hunnit skritta många meter innan jag konstaterade att jag planerat helt rätt! Hon kändes stel i kroppen och i "knoppen" kunde man ana viss flipperspelsaktivitet i frökens lilla hjärna... Så mitt fokus behövde definitivt vara på att uppnå fysisk och mental lösgjordhet!

Hon är ju så oerhört ambitiös också - så direkt jag ökade drivningen lite för att gå över i skrölt kom hon upp med bogarna och skyndade sig att visa hur duktig hon är på samling i tölt! Så för en gångs skull fick jag faktiskt jobba endel för att hon skulle sträcka ut överlinjen och tölta med nosen i backen!

Väl inne i skogen tänkte jag inte ens försöka trava den här gången - utan hålla mig till skritt. Tänkte att hon då inte skulle behöva göra samma blixtsnabba undanmanövrar till följd av attackerande vattenpölar utan att vår skogsridning skulle kunna ske under lite mer ordnade former. Men det var ju fortfarande BLÖTT (ja, faktiskt ÄNNU blötare än sist eftersom det hunnit regna ett par dagar till) - och om att bli blöt om "fötterna" tycker Hamingja INTE!!! Så det blev en hel del diskussioner oss emellan om man verkligen kunde utsätta sin stackars häst för så här hemska förhållanden...

Väl ute på Torrbergsvägen upptäckte jag att lilla "porslinshästen" lyckats trampa av sig en framsko under någon av sina "nära vatten och sumpmark-upplevelser"... Som tur var hade hon trampat av den med samma finess som senast - så hoven såg fortfarande hel och fin ut! Funderade på om jag skulle vända tillbaka samma väg för att leta efter skon, men med tanke på Hamingjas "hantering" av det blöta kom jag fram till att det nog var minst risk för skador på hoven om vi istället fortsatte runt. För de allra blötaste partierna hade vi ju lagt bakom oss.

Så det blev en ridtur i oväntat lågt tempo - men terrängskritt ska verkligen inte föraktas! Det är ju ett väldigt effektivt sätt att bygga muskler - och nu kunde jag dessutom tydligt känna hur Hamingjas stela muskler blev mjukare och mjukare samtidigt som hon även kom till ro "mellan öronen". I morgon ska Lára få hjälpa mig att leta efter Hamingjas sko - jag skulle bara ha haft en metalldetektor också!