Upp till bevis!!!

Hamingja fick inviga en ny blingnosgrimma idag - i de isländska färgerna!

Igår gav jag mig själv och Hamingja en vilodag efter helgens träning för Sylvia - om Hamingja hade bråkdelen av min träningsvärk så kunde hon behöva det! (Men jag gillar verkligen träningsvärk - att få ha lite "skönt ont" som omväxling!) Men idag var det färdigbildat och hög tid att träna vidare enligt Sylvias riktlinjer för att förhoppningsvis vara betrodd att rida min FINA häst även i fortsättningen!

Vårt träningspass råkade sammanfalla med att Olivia skulle rida fina Hremsa (under Sylvias överinseende) så det innebar lite extra "bonus" i form av miljöträning när Sylvia ibland smackade åt Hremsa och Hamingja förståss "gick i taket". Det är ju just sådana reaktioner från Hamingjas sida som jag behöver träna på att hantera - så att jag verkligen FORTSÄTTER RIDA när det händer. Jag skapar sådana situationer själv då och då - men det är ju ÄNNU nyttigare träning när de kommer utan att jag är förberedd, som när Sylvia smackar!

Efter sedvanlig uppvärmning i trav resp tölt på volt med låååång hals, började jag repetera övningarna från i helgen. Först i höger varv: tölt på volt med mycket böjning inåt, stöd på båda tyglarna och mycket drivning. Hade fortfarande liiiite längre tyglar, för att höja kraven successivt, och Haminjga visade på en gång att hon förstod att det var upp till henne att trampa under sig mer bak, lätta fram och länga halsen!

Vi gjorde även en "utflykt" längs spåret och då kom några mindre försök att smita ifrån arbetet genom att köra upp huvudet och rusa, men dessa var lätta för mig att parera. När vi återgick till volten, fast i vänster varv krävdes en längre stunds arbete - med mycket mer drivning - innan hon accepterade att komma in mellan hand och skänkel. Fast sedan töltade hon riktigt trevligt även här!

När jag kortade upp tyglarna ytterligare och ökade trycket i drivningen kom det fler protester från lilla fröken, vilket även sammanföll med att Sylvia smackade mer åt Hremsa, så det blev en hel del för mig att hantera... Men jag lyckades bibehålla böjningen i innersidan i alla protesterna och för det mesta även den viktiga drivningen framåt. Sylvias "Du får ALDRIG tappa drivningen framåt när hon protesterar!!!" ringde i mina öron och det verkade ge effekt! För jag fick några sekvenser i båda varven där hon verkligen kom upp fram  och presterade en riktigt bärig, HÄFTIG tölt!!! Min FINA häst!!!

Efteråt fick även Lára komma in från hagen, men bara för att äta kraftfoder. Hon verkar tyvärr ha fått tillbaka besvären från förra sommaren - blir väldigt andfådd redan vid lätt ansträngning... Då visade det sig att hon hade ett för lågt värde på leverenzymerna och när detta återställt sig (det medicineras inte för levern är så bra på att självläka) var hon sitt vanliga jag igen. Vad som är problemet denna gång får vi förhoppningsvis veta på torsdag, då jag fått tid för henne på hästkliniken i Boden.

När hon bara går i hagen ser man inga tecken på att hon inte är helt OK. Fast hon verkar i o f s ovanligt nöjd med att bara gå i hagen - är inte alls lika påstridig om att få komma in från hagen för att bli riden som hon brukar vara. Så uppenbarligen känner hon sig inte helt OK i alla fall. 

Får behålla vårdnaden - på prov...

Idag var det dags för lektion igen - och nu gällde det att jag skärpte till mig ordentligt för att inte "förlora vårdnaden" om Hamingja...! Vi började uppvärmningen med att briljera i trav på volt - som vi faktiskt är riktigt, riktigt duktiga på nu! Men då var Sylvia fortfarande upptagen med att rida en av hästarna från lektionen innan, så min förhoppning om att vi i alla fall skulle börja "på plus" kom tyvärr på skam... 

Däremot kunde jag glädja mig åt att Hamingja kändes oerhört mycket lugnare och mer avslappnad än när vi inledde lektionen igår - så en hel del av effekten av gårdagens träning satt fortfarande i! Det var först när jag i slutet av vår uppvärmning började provocera lite genom att smacka ett par gånger, som stressen började visa sig igen. 

Vid det laget var Sylvia redo att ta sig an oss och eftersom vi redan var uppvärmda fick jag börja direkt med att tölta på volt i vänster varv. Med tydligt stöd på yttertygeln och Hamingja böjd åt vänster skulle jag, men helt stilla händer (möjligen liiite vibration i innerhandens fingrar) driva henne fram emot bettet. "Det viktiga nu är att du - OAVSETT VAD SOM HÄNDER - håller henne böjd till vänster och fortsätter tänka framåt!" sa Sylvia.

Och Hamingja testade verkligen alla möjliga varianter för att komma undan, från att styva sig i grisepass till att köra upp huvudet och försöka dra iväg eller att låtsas bli rädd och hoppa iväg. När jag ändå behöll böjningen i vänstersidan och drivningen framåt testade hon istället att "försvinna iväg" med högerbogen. Då ville jag - precis som jag gjort den senaste tiden - ställa henne lite utåt för att återta kontrollen över ytterbogen. Men Sylvia uppmanade mig istället att strunta i högerbogen för tillfället och fortsätta hålla fokus på att böja henne inåt. 

Efter MASSOR av drivning insåg tillslut Hamingja att jag inte tänkte låta mig luras den här gången - och accepterade att böja sig i innersidan och då kom också en trevlig längd på halsen! "BRA!!!" ropade Sylvia. "För innerhanden framåt för en tydlig belöning, men behåll stödet på yttertygeln!!!" Nu fick jag också återta kontrollen över högerbogen och det behövdes bara att jag ställde henne utåt ett par steg innan jag åter kunde rida henne böjd inåt och nu med "hela hästen på plats"! "Du har försökt korrigera ytterbogen - när det verkliga problemet var att hon inte riktigt ville böja sig i innersidan!" konstaterade Sylvia. 

För att höja svårighetsgraden började Sylvia nu provocera Hamingja lite genom att då smacka en gång. Vilket förstås resulterade i att Hami körde upp huvudet och försökte kasta sig iväg. "Håll henne bara böjd inåt och fortsätt rida framåt när hon gör så där!" sa Sylvia - och efter en stund hade Hamingja åter lugnat ner sig och slappnat av. Sylvia upprepade smackningarna ett antal gånger och successivt blev Hamingjas flyktreaktionener mindre och mindre samtidigt som det gick snabbare och snabbare för henne att slappna av igen.

Vid det här laget var både jag och Hamingja REJÄLT svettiga - så vi fick en skrittpaus innan det var dags att gå igenom samma process i höger varv. Sedan fick jag rida ut längs spåret och öka drivningen ÄNNU mer samtidigt som jag skulle bibehålla böjningen inåt. "Nu måste du börja RIDA!!!" sa Sylvia. Och efter mina mer än 30 år i sadeln kan man ju tycka att det var hög tid!!! 

Med massor av skänklar, ett samlande säte samt en och annan smackning, med efterföljande "hantering av dess konsekvenser" och när jag dessutom lyckades sträcka på mig fick jag uppleva riktigt, riktigt trevlig tölt! Vilken belöning!!! T o m Sylvia var nöjd med oss innan vi avrundade lektionen! Och hon konstaterade att jag kan få fortsätta rida Hamingja på prov de närmaste dagarna så får vi se om hon sedan behöver ta över ridningen eller inte. "Men du måste börja RIDA...!!!" var hennes avslutningsord. Fair enough, tänker jag!

Tillfälligt förlorat vårdnaden..?!

Efter ett svettigt träningspass är det SKÖNT att rulla sig!!!

Sylvia håller kurs hemma i Mariebäck i helgen och ett sent återbud gjorde att jag och Elisabeth fick dela på en kursplats, så att vi rider var sin lektion idag resp i morgon. Det är flera månader sedan jag red lektion för Sylvia nu - av olika anledningar har det inte blivit av - och jag hann heller inte rida särskilt lång stund inför hennes vakande ögon innan hon bad att få ta över i sadeln för att "känna på" Hamingjas status.

"Hon är ALLDELES för stel och spänd - så här ska hon INTE kännas!!!" konstaterade Sylvia nästan direkt hon landat i sadeln. Och när hon sedan jobbat med Hami en stund fortsatte hon: "Jag behöver nog ta över och rida henne ett tag framöver - för nu är ni på väg åt fel håll..." Så kan det gå när man köper häst av instruktören... men det är ju bara att tacka och ta emot all hjälp vi kan få!

Jag var i alla fall betrodd att en stund senare - till Sylvias instruktioner - fortsätta i sadeln på min häst. Och förutom att lösgöra handlade det mycket om att "till varje pris" fortsätta rida när Hami på olika sätt försöker komma undan arbete. Hon är ju en känslig häst, men hon har också börjat lura mig genom att spela rädd för saker för att komma undan arbete. Och ska hon sluta med sådana dumheter får jag ju inte "belöna" henne av misstag genom att komma av mig i ridningen när hon kastar sig iväg eller gör något annat ofog.

En riktigt svettig lektion blev det men också SÅ nyttig - för både Hamingja och mig! I morgon fortsätter vi på samma tema - sedan får vi se om jag är betrodd att fortsätta på egen hand eller om Sylvia tar över och rider henne ett tag. Det är verkligen suveränt att ha möjlighet till den hjälpen - annars hade jag aldrig vågat köpa en häst med så mycket kapacitet för ju mer det finns att "rida på" desto mer är det ju att hantera också! (Och Sylvia hade nog aldrig sålt henne till mig heller om hon inte vetat att hon skulle kunna hålla ett öga på oss och hjälpa oss "upp på banan igen" när det behövs!)

Midsommarrundan i repris!

"Äsch - sluta tjata om att jag är söt och ge mig GODIS istället!!!"

Idag hade jag GRYM timing!!! När jag kom till Mariebäck hade stoflocken nämligen kommit upp från betet för att dricka och vila lite i vindskyddet - och jag hann PRECIS visitera hela gänget och hämta in Hamingja innan de började vandra tillbaka igen!

Hamingja och jag tog en "favorit i repris" och red samma "midsommarrunda" som igår - fast idag saknade vi tyvärr det trevliga sällskapet. Innan vi red in i skogen hade vi travat lite på volt på vändplanen och jag vet inte om det var detta som gjorde att jag även kunde få henne att välja trav istället för tölt i skogen?! Jag kunde t o m justera ner tempot utan att hon blev stressad och började tölta - så idag var det faktiskt riktigt bra överensstämmelse mellan den aktuella hastigheten och hennes förmåga att hantera terrängen! Ett STORT steg framåt för oss!

Framme vid grusvägen började Hami se lite spöken och längtade SÅ efter trygge Démantur att gömma sig bakom... Jag hade tänkt låta henne galoppera lite längs vägen - men det försöket tog tvärstopp och sedan var hon lite för uppjagad för att trava så vi fick hålla oss till tölt ett tag.

Men uppför den låååååånga, härliga backen blev det galopp i alla fall! Galoppfattningen var lugn och kontrollerad men sedan ökade hon successivt tempot - fast eftersom hon aldrig gjorde någon ansats att bita tag i bettet och sticka lät jag henne springa på. När vi var uppe vid vändplanen flåsade ännu mer än igår - men så var det ju ÄNNU varmare idag också. Vi ställde oss i skuggan en stund så att hon fick "blåsa ur" ordentligt innan vi skrittade tillbaka ner igen. Undrar hur länge det dröjer innan hon är redo att galoppera upp en andra gång - om vi galopperar här en gång/vecka?!

Tillbaka nere på grusvägen briljerade Hamingja med att välja trav när jag bad om det - fast vi var på hemväg! Men jag som gärna försöker det omöjliga hade förståss fått för mig att dessutom rida henne högerställd i traven utan att lämna den vänstra vägkanten... Men man kan väl säga att jag fick skylla mig själv?!

När vi lämnat grusvägen skrittade vi hela vägen genom skogen tillbaka till stallet - det kändes som att Hamingja definitivt förtjänade en lugn avslutning i värmen! Men massor av jättenyttig terrängskritt blev det ju ändå! Nu ska Hamingja få några dagar ledigt - medan Lára förhoppningsvis får komma ut och röra på sig!

"MIN matte - MITT godis!!!" (End of discussion!)

Optimal ridtur!!!

Så här nöjd såg Hamingja ut efter dagens ridtur - och det var precis lika nöjd som jag kände mig!

Igår förmiddag skulle Hamingja och jag ha fått sällskap ut av Elisabeth och Démantur. Men efter en jobbig natt med lite sömn fick jag tyvärr lämna "wo". Som tur var fick vi ny chans idag! Vi bestämde oss för att göra "adventsrundan" till en "midsommarrunda" - och det visade sig vara en satsning som gick hem!

Med Démantur och Elisabeth i täten gav vi oss av och det visade sig vara HELT klockrent att ha dem som "förryttare"! Hamingja har nämligen en tendens att gravt överskatta sin egen förmåga när det gäller att ta sig fram i terräng i andra gångarter än skritt... Får hon bara chansen håller hon ett betydligt högre tempo än vad hon egentligen klarar av, men MASSOR av snubblingar (och ibland t o m en kullerbytta) som följd.

Försöker jag bromsa henne blir hon bara ännu mer mer obalanserad... men med Démanturs rumpa som naturlig stoppkloss var hon ju tvungen att anpassa sig till hans lugna, balanserade tempo - och då gick det ju SÅ mycket bättre för oss!

Det var verkligen en höjdarupplevelse med årstidens skira grönska! Och den efterlängtade sommarvärmen hade ännu inte hunnit göra skogen full av insekter så det var bara att njuta för fullt! När vi töltat längs Torrbergsvägen och passerat stigen tillbaka mot stallet visade Elisabeth och Démantur oss en jättetrevlig avstickare in i skogen igen - med en låååååång lite slingrande backe som gjort för galopp!

Démantur och Elisabeths mjuka kontrollerade tempoväxlingar under hela ridturen hade haft en mycket god inverkan på Hamingja - som ju haft så lätt att bli rädd för andra hästar så snart de ändrat tempo. Och inte ens galoppfattningen behövde framkalla vare sig flyktreflexer eller skoavtrampning - utan vi rullade bara mjukt över i galopp efter dem vi också!

Backen var som sagt lååååång - så Hamingja flåsade REJÄLT innan vi var längst upp! Och jag bestämde direkt att jag ska börja rida dit för att konditionsträna henne! Vägen till vår "gamla" galoppbacke blev ju tyvärr så sönderkörd av skogsmaskiner här om året att det är lite besvärligt att ta sig dit även om själva backen sedan är bra. Då är ju vägen fram till denna "nya" backe BETYDLIGT bättre - även om Hamingja behöver blöta ner hovarna lite på vägen fram till Torrbergsvägen.

Hemvägen blev sedan lika fri från flyktreflexer - och bakom Démanturs trygga rumpa hade Hamingja t o m ro att trava vissa sträckor! Annars brukar det mest bli tölt för hennes del när vi har sällskap. Och förutom att hon både fick massor av muskel- och balansträning i terrängen samt ett rejält konditionspass fick hon alltså göra detta tillsammans med ett annat ekipage och ändå på ett mycket avslappnat och harmoniskt sätt! Och matte hade trevligt sällskap - tala om OPTIMAL ridtur!!!

Efter påpekanden från mellanöstern-falangen bland mina bloggläsare att även Hamingja borde få synas ute i bloggmarginalen, som ytterligare ett bevis för min devis "lycka kan köpas för pengar" så får jag väl ge dem (=Eva) rätt! Hamingja som t o m betyder "lycka"!!! Så nu har även hon fått sin bild på min lilla "wall of fame"! Av någon anledning envisas hennes bild med att bli betydligt större än de andras - hur jag än försöker justera... men det kanske är rimlig kompensation för att hon fått vänta ett halvår på att få synas där?!

Och för att glädja Eva ytterligare kommer här också en bild på Lára! The Queen har ju sedan tidigare ett tigerrandigt fleecetäcke - och nu har hon även fått ett insektstäcke i samma stil! Redan på Reykurs tid (1997) efterlyste jag zebrarandiga täcken, eftersom zebrornas mönster har som uppgift just att förvilla insekterna. Och NU har marknaden hörsammat min önskan! 

Trevlig midsommar!!!

Önskar Hamingja, Lára och Anna!!!

Ny tappsko för "porslinshästen"...

Gräsklippning är ett hårt jobb... men någon måste ju göra det och Hamingja offrar sig! 

Hästarna är i slutfasen av betestillvänjningen nu - i morgon kväll släpps de på bete! Och när jag kom till Mariebäck i eftermiddag höll Sylvia på att förbereda för hästarnas andra "omgång" på gräs idag - vi skulle släppa ut dem sedan jag ridit. 

Jag hade planerat för ett kort men intensivt träningspass för Hamingja. Eftersom fokus skulle vara på trav och galopp skulle nog ingen av oss orka allt för länge...! Precis som här om dagen valde jag att använda båda skogsvägarna bakom vägbommen - men med ett helt annat upplägg. 

Värmde upp med tölt på lång tygel och mkt böjning i högersidan, bort till den högra vändplanen. Efter lite fyrkanter i tölt för att få högerbogen på plats övergick vi till trav på volt. För att sedan, när hon slappnat av och vilade i steget, trava tillbaka längs vägen igen. Det var verkligen suveränt att kunna börja travträningen på volt denna inbjöd ju inte till "Solvallatempo" på samma sätt som ridning rakt fram kan göra för denna dam. Och har man redan hittat ett avslappnat tempo i traven så är det ju mycket lättare att bibehålla detta än att bromsa hästen ner i avslappning!

Fortsatte trava in på den vänstra vägen för att sedan fatta vänster galopp. Och eftersom vi nu hade en kontrollerad trav som utgångspunkt kunde jag vara mycket mer precis i min galoppfattning och Hami stressade aldrig upp sig utan rullade mjukt över i galopp.  UTAN att trampa av sig någon sko! Hon fick galoppera hela vägen upp till nästa vändplan och eftersom hon inte tokgalopperade brydde jag mig inte om att försöka påverka tempot utan fokuserade bara på att hålla henne mjuk i sidorna. 

Efter skrittpaus på vändplanen och ny trav på volt fick hon trava första biten hemåt innan vi gjorde en ny galoppfattning. Det gick visserligen lite fortare nu när det var hemväg - men hon försökte aldrig bita tag i bettet och dra iväg och alla skorna satt fortfarande kvar!

Som avslutning fick hon åter svänga in på den högra skogsvägen  - för att varva ner i trav innan vi skrittade tillbaka hem. På så sätt kom vi alltså att rida förbi vägen hem TVÅ gånger under detta träningspass - och detta helt utan protester från lilla fröken. För det mesta är hon väldigt positiv till arbete - så på det sättet påminner hon om Lára! Och möjligheten att jobba på volt på båda vändplanerna gör att jag definitivt kommer att använda dagens träningsupplägg igen - och successivt galoppera fler gånger fram och tillbaka. 

När Hamingja och Lára ätit kraftfoder var det dags att släppa ut hästarna i sina respektive "tillvänjningsfållor". Dagen till ära hade Sylvia utökat stoflockens fålla så att den gick ända bort förbi kyrkan och sedan ner längs vägen. Tjejerna blev OERHÖRT lyckliga över detta - och ägnade sig faktiskt först åt att springa innan de hade tid att börja äta. När Sylvia gick efter dem kunde hon konstatera "Någon har visst trampat av sig en sko..." och det var förståss Hamingja...! 

Den här gången kunde man inte ens skylla på att hon inte riktigt har balansen med ryttare på ryggen... men det var i alla fall inte samma som förra gången utan den andra framskon, så det var inte samma hov som behövde bli utsatt. Min lilla porslinshäst... Lára har bara haft tappsko EN gång på de år jag ägt henne, men så har hon alltid FULL koll på var hon sätter sina "fötter"! Och det kan man ju inte säga om lilla Hamingja direkt... när vi nu räknar till den tredje tappskon på bara några månader... Som tur är ska hovslagaren ändå till Mariebäck i morgon och om han inte har tid att slå fast skon lovade Sylvia att fixa det. Till skillnad mot senast är ju skon återfunnen dessutom! 

Matte uppträder ytterst obalanserat...

Hamingja och jag undrar förväntansfullt vad som kan finnas bakom den vägkröken?!!

YES!!! Det VAR en töltsträcka som låg där och väntade på oss!!! Idag red vi längs båda skogsvägarna bakom vägbommen. Först till höger där vi värmde upp i tölt med låååång hals för att borta på vändplanen först rida lite fyrkanter med utåtställd häst i skritt och sedan trava på volt. "Lurade" henne sedan att trava på tillbakavägen genom att helt enkelt bara lämna volten och styra ut längs vägen. Med böjning i högersidan vid behov hade vi en trevlig trav där hon gav sig tid att vila lite i steget!

Efter en skrittpaus följd av samlad skritt blev det sedan tölt längs den andra skogsvägen. Först i friare form och sedan med allt mer samling. På vändplan nr två red vi fyrkanter igen - både i skritt och tölt - innan vi vände hemåt och jobbade vidare med samlingen.

Hamingja vill verkligen inte vara den som skvallrar, men kan tyvärr inte bortse ifrån att hennes matte uppträdde mycket obalanserat under dagens träningspass... vid flera tillfällen SMACKADE hon åt sin stackars häst - och varje gång var det självklart lika oprovocerat...! :-O  Ja, ni förstår ju själva att det sannerligen inte var lätt att vara Hamingja-häst under så upprivande omständigheter...!!! :-O

Som tur var bjöds det i alla fall på kraftfoderterapi i stallet efteråt - vilket ju är välkänt för att bota de allra svåraste trauman! Dessutom kunde Hamingja dela sina upplevelser med Lára, som tyvärr bara kunde skriva under på att deras människa verkligen borde söka hjälp för sitt aggressiva beteende...!

Hjälpsamma hästar klipper gräset!

Hamingja och Lára hjälper till med gräsklippningen utanför Josefshallen 

- hjälpsamma tjejer minsann!

När jag vaknade i morse kändes det i hela skröppelkroppen att jag ridit båda hästarna igår... men ROLIGT var det ju så då kan man ju "betala" lite också! Idag blev det därför bara ridning av Hamingja.

Även idag red jag på ridbanan, för att förhoppningsvis befästa hennes insikt från igår: "Det är dumt att försöka springa ifrån arbetet med samling i tölt, även om det är jobbigt, för då får man tölta i sluta på volt och det är ÄNNU jobbigare!" Jag har ju en förhoppning om att få den insikten att bli tillräckligt stark för att det ska räcka med att "bara" tölta i sluta för att få samma effekt när vi rider ut längs vägen. 

Hon var härligt avslappnad från start och skrittade frustande ett par varv med nosen i backen! Värmde upp i trav resp tölt på volt och sedan var det dags för att rida utåtställd på fyrkant i vänster varv och flytta undan bakdelen i hörnen. Började i skritt och fick jobba en stund innan hon slutade försöka fuska genom att skjuta ut högerbogen, utan istället korsade ordentligt med inner bak. 

Övergick till tölt, och eftersom hon redan var rätt mycket mellan hand och skänkel hade tölten en ganska trevlig bärighet redan från start. Men i början fick jag påminna endel om att hon skulle bibehålla ställningen utåt under raksträckorna samt bromsa upp ganska ordentligt på yttertygeln i hörnpasseringarna. 

När Hamingja tyckte att jag "kom åt" henne FÖR bra, d v s det började bli riktigt jobbigt, testade hon att bita tag i bettet för att springa ifrån arbetet, men så snart jag vände in henne m h a ytterhjälperna var min trevliga tölthäst tillbaka. Och fler gånger än så behövde jag faktiskt inte påminna henne idag! 

Red också några sekvenser samlad skritt och övergångar till samlad tölt längs spåret, då jag även använde hörnpasseringarna för att bibehålla samlingen, på samma sätt som på den lilla fyrkanten tidigare. Det går bättre och bättre för mig att bibehålla mitt samlade säte - och när jag dessutom kommer ihåg att sträcka på mig ordentligt kommer hon verkligen upp med bogarna! 

Efter ett antal sådana sekvenser (varvade med ryggningar) lyckades jag hålla henne riktigt samlad men samtidigt lösgjord 1 1/2 varv runt ridbanan gick jag in på volt och lät henne sträcka ut överlinjen maximalt på hellång tygel. Och trots att jag ridit med så pass stor "press" hittade hon direkt den mentala "off-knappen" och töltade frustande riktigt, riktigt lugnt och långsamt trots de hellånga tyglarna! 

För en gångs skull var faktiskt Lára nöjd med att bli lämnad kvar i hagen. Det pågick nämligen övningsskjutning på skjutbanan som ligger direkt nere vid bilvägen, kanske 50 meter från stallet. Alla hästarna är ju vana vid att det skjuts där, så det är i regel inget problem. MEN i Láras fall gäller det bara så länge hon får ha sin flock inom synhåll... I annat fall blir hon OERHÖRT stressad (det är nog faktiskt det enda som verkligen stressar upp henne) och lugnar sig inte förrän hon har kunnat kontrollera att alla i flocken är välbehållna. När bilden ovan togs sköt de också för fullt - men som ni ser var det verkligen inget som störde! (Resten av stoflocken var visserligen utanför bild, men väl inom hennes synhåll!) 

Är jag på Island eller är det plötsligt april igen?!!

Ett litet tips på hur man kan dekorera trädgårdsbordet!

Idag är det faktiskt extra mycket som talar för att jag faktiskt varit på Island: inte bara att jag ridit två jättefina islandshästar utan dessutom det "isländska" vädret! Från det att jag kom till stallet i morse för att morgonfodra till dess jag åkte hem efter lunchfodringen hann jag nämligen ha i princip alla väder - och det flera gånger dessutom! :-O

När jag började sprida ut morgonhö var det mulet och med bara 10 graders temperatur konstaterade jag att min egen frukost lämpligen borde intagas inne i Josefshallen. Men innan jag avslutat morgonfodringen hade solen kommit fram och värmde så skönt att det blev frukost ute vid stallväggen för min del. Och det blev nästan FÖR varmt att sitta där i solen och dricka te!

Bussiga Sylvia kom ut och slog på Hamingja en ny sko, eftersom hovslagaren ännu inte haft möjlighet att göra det. Jag skulle alltså kunna rida henne idag igen!!! Precis när jag sadlat Hami hör jag regnet börja smattra mot stalltaket och medan vi tränar på ridbanan hinner det både regna på oss och sedan vara mulet och kallt.

När jag sedan red Lára hade det åter börjat regna, men sedan kom solen fram igen! För att följas av ett ösregn när jag lunchfodrat hästarna och precis satte mig i bilen för att köra hemåt! :-O  Alltså, antingen var jag verkligen på Island eller också hade det på något vis plötsligt blivit april månad igen...! :-D

Men nu är det här ju en hästblogg (och f f a min träningsdagbok) och då kan jag ju inte bara skriva om vädret utan RIDNINGEN måste ju vara med också! Inte minst idag, då jag ridit BÅDA mina fina hästar! I båda fallen blev det träningspass på ridbanan - med vissa likheter i uppläggen.

Hamingja var alltså först på tur och idag blev det en helt odramatisk uppvärmning i trav på volt i båda varven och sedan detsamma fast tölt med lååång hals. När hon frustat avslappnat i alla moment/varv ökade jag drivningen och tempot i tölten och följde upp med att bara korta tyglarna marginellt - Sylviaknepet för att "ta med sig" så mycket som möjligt av längden på halsen upp i ett högre tempo.

Efter detta var det dags för det "egentliga arbetet" som Atli kallar det. Och inspirerad av senaste träningspasset på banan med Lára hade jag bestämt mig för att även Hamingja skulle ridas utåtställd på en fyrkantig "volt" där jag flyttade ut bakdelen i hörnen. Vi började i skritt och för att hon skulle svara snabbare på min innerskänkel förstärkte jag ett par gånger genom att även peta till med pisken på inner bak.

Självklart blev det ett stort trauma - men jag såg till att berömma jättemycket så snart hon gjorde det jag bad om och då lugnade hon snabbt ner sig igen. Att bibehålla utåtställningen var inte helt lätt i början - hon gjorde många försök att få skjuta ut högerbogen istället för att trampa under sig ordentligt med vänster (inner-) bak. Men då gjorde jag det ÄNNU svårare genom att rida sluta mellan hörnpasseringarna och då kom hon bättre in mellan hand och skänkel.

När det fungerade bra i skritt övergick vi till tölt - och då fick jag förstås åter jobba för att högerbogen skulle hålla sig på plats och att hon skulle korsa riktigt ordentligt med vänster bak i hörnpasseringarna. Men det var verkligen en oerhört effektiv övning för mycket snart slappnade hon av, längde halsen och bibehöll lättheten fram i hörnpasseringarna samtidig som hon successivt kom upp mer och mer med bogarna!

Varvade sedan med att rida utåtställd på lite större volt i vänster varv och ordentligt böjd i innersidan på liten volt i höger varv för att sedan, när hon började kännas riktigt följsam gå ut och tölta längs spåret. Jag fortsatte att använda hörnpasseringarna för att samla henne genom att flytta undan för innerskänkeln. Mkt nyttig träning på att skänkel inte alltid betyder "fortare framåt" också!

Hamingja är ju en väldigt lättskrämd häst, men ibland testar hon också att spela rädd när hon tycker det börjar bli jobbigt, för att se om jag kanske sänker kraven då. Och det var precis vad som hände nu: uppenbarligen hade jag lyckats alldeles för bra med att driva in inner bak under henne i en hörnpassering, för hon KASTADE sig framåt som om något skrämt henne samtidigt som hon sköt ut högerbogen för att "lätta trycket" på vänster (inner-)bak.

Men denna gång lät jag mig inte luras utan återtog kommandot genom att snabbt vända in henne på en liten volt m h a ytterhjälperna (=högerbogen återställdes till sin plats) och red dessutom sluta på den lilla volten för att göra det extra jobbigt. När vi åter töltade längs spåret testade hon samma sak i en ny hörnpassering - men jag "svarade" på samma sätt som förra gången. Och efter att åter ha fått gå i sluta på en liten volt i tölt kom Hamingja fram till att tölt längs spåret med samlande hörnpasseringar inte alls var så tokigt att ägna sig åt!

Jag var förståss VÄLDIGT nöjd med att jag hittat ett så effektivt sätt att hantera denna olat från Hamingjas sida! Det är tyvärr lite svårare att göra samma sak när vi rider ut längs vägen... men om vi tränar samlad tölt på ridbanan ett tag framöver så hoppas jag att hon slutar med detta även när vi rider ut!Vi hann dessutom höja graden av samling ytterligare, genom att jag även tränade på "det samlande sätet" i skritt och tölt, innan min duktiga häst först fick varva ner i tölt resp trav på volt.

När det var Láras tur - gissa vem som såg JÄTTENÖJD ut?!! - använde jag också den effektiva "fyrkantsövningen" för att få kontroll över både vänster bak och höger bog. Varvade också vändningar för ytterhjälperna åt vänster med små volter åt höger i "kringelikrokar" över ridbanan. När hon kändes riktigt följsam i alla vändningar gick jag ut på spåret och ökade samlingen. Och när Lára började bära upp sig riktigt trevligt i den samlade tölten satte hon också igång att frusta så belåtet - oj, vad jag ÄLSKAR hennes arbetsvilja!!!

The Queen fick ett ännu mer varierat träningspass än Hami: med både stärkande galoppfattningar från skritt samt galoppträning på volt i båda varven. Och även här frustades det förstås en hel del - galopp är ju ändå alltid galopp!!! När vi sedan varvade ner med trav i grundform kunde jag konstatera att Lára fått ett relativt heltäckande träningspass idag!

Metalldetektor och björnskrämma sökes!!!

Jag har sadlat och Lára har kastat grimmor = alla nöjda! 

När "porslins-Hami" nu saknar en sko var det VÄLDIGT tur att jag också har Lára! Idag var The Queen åter i den position hon naturligtvis alltid borde få vara: som nummer ett!!! Och visst såg hon EXTRA nöjd över att få följa med in från hagen när Hamingja blev lämnad kvar...?! 

När vi hade sadlat/kastat grimmor inledde vi med ett träningspass på ridbanan. Lára tog sig an uppgiften med samma enorma entusiasm som alltid! Hon är ju en riktig "gummibandhäst" som ofta varierar vad som är "svåra" resp "lätta" sidan - ibland t o m under ett och samma ridpass! Men just nu verkar hon gärna fuska lite med vänster bak och inte ta i lika mycket där om hon inte måste. Alltså var det styrketräning av höger bak som var mitt huvudmål med träningen idag. 

Inledde töltuppvärmningen på volt i vänster varv men utåtställd - för att hålla högerbogen på plats samtidigt som/så att hon fick lägga extra vikt på vänster bak. Fortsatte sedan med böjda spår "kors och tvärs" då jag vände för ytterhjälperna. När hon började kännas riktigt följsam i tölten var det dags att höja ribban ytterligare. 

Förberedde nästa övning genom att i skritt flytta undan bakdelen för vänster skänkel samtidigt som jag fångade upp högerbogen med yttertygeln. Förstärkte med ett litet pet med pisken på vänster bak för att hon verkligen skulle korsa bakbenen ordentligt - och efter det gick hon nästan ner i "omvänd spagat" så snart jag nuddade med vänsterskänkeln!!! Då var vi redo för dagens superövning:

Red tölt på en fyrkant i vänster varv, höll henne hela tiden utåtställd för att hon inte skulle kunna skjuta ut högerbogen och därmed "fuska" med vänster bak. Och flyttade sedan ut bakdelen m h a innerskänkeln i varje hörnpassering. Hon töltade med bärighet och trevlig längd på överlinjen men det märktes att det var riktigt tuff styrketräning vi höll på med för hon pustade och stånkade på ett sätt som hon inte gör ens om hon får galoppera aldrig så länge! 

 Efter detta lämnade vi ridbanan för dagens andra uppgift: att leta efter Hamingjas tappsko. Först fick Lára en välförtjänt skrittpaus men vi hann även med lite tölt längs skogsvägen, i sluta med böjning i högersidan för att även nu ge vänster bak en "extra omgång". Men när vi kom ut i terrängen blev det skritt - för att jag skulle hinna spana ordentligt efter den förlorade skon. Det var - förståss - STOR skillnad jämfört med att rida samma sträcka med Hamingja - på Láras rygg blir allt så okomplicerat! Hon går fram i alla lägen - alltid lika pigg och entusiastisk! Och inga som helst diskussioner kring om man verkligen ska behöva blöta ner fötterna...!!!

När vi nådde Torrbergsvägen - där jag upptäckte att Hamingjas sko saknades - hade jag tyvärr inte sett minsta skymt av den... Eftersom vi varit så duktiga och skrittat lääääänge tog vi oss lite höger galopp längs vägen innan vi sedan red samma väg tillbaka igen - tyvärr även nu utan att hitta någon sko...

Precis när vi kom ut på skogsvägen igen blev Lára för ovanlighetens skull riktigt spänd och spanade/vädrade ut i terrängen på andra sidan vägen. Jag hörde först bara en fågels varningsläte men sedan också ett visslande ljud... Kunde det verkligen vara en björn?! :-O  Láras reaktion tydde i alla fall på det - för älgar och annat har vi träffat på utan att hon blivit rädd. För säkerhets skull tog jag till "Anna-knepet" och började sjunga högt för att en ev björn skulle höra mig och avlägsna sig och det gjorde den nog för snart slappnade Lára av igen. 

Medan jag spanade efter hästskon bland mossa och vattensamlingar i skogen önskade jag verkligen att jag hade haft en metalldetektor - och nu fick jag även komplettera önskelistan med en björnskrämma! Fast min sång verkade ju funka rätt bra i brist på det senare!

Tillbaka i stallet fick Lára sitt andra "vårbad" för året. Efter att ha rivstartat pälsfällningen en hel månad före Hamingja verkar hon nu ha anpassat sig efter det erbarmeligt kalla vädret och "tjuvhåller" på vinterpälsen... Hamingja å andra sidan var en riktig "slow starter" - men efter "badet" på Bodentravet har hon lagt in en spurt och har nu nästan bara sommarpäls! Med förhoppningen att Lára ska göra något liknande blev det alltså tvätt idag. Och sedan fick hon gå ut i hagen med täcke på. Hon borde ju vara REJÄLT trött i musklerna i vänster bak efter dagens styrketräning - och jag ville absolut inte riskera att de trötta musklerna skulle bli kalla innan hon var torr. 

Lösgörande för porslinshästen!

Den här "porslinshästen" tycker INTE om att bli blöt om fötterna...!!!

Trots att Hamingja fick vilodag igår märktes vårt intensiva ridpass i lördags MKT tydligt på henne idag. Jag hade räknat med det och därför planerat in ett lösgörande ridpass i skogen idag - och vi hade inte hunnit skritta många meter innan jag konstaterade att jag planerat helt rätt! Hon kändes stel i kroppen och i "knoppen" kunde man ana viss flipperspelsaktivitet i frökens lilla hjärna... Så mitt fokus behövde definitivt vara på att uppnå fysisk och mental lösgjordhet!

Hon är ju så oerhört ambitiös också - så direkt jag ökade drivningen lite för att gå över i skrölt kom hon upp med bogarna och skyndade sig att visa hur duktig hon är på samling i tölt! Så för en gångs skull fick jag faktiskt jobba endel för att hon skulle sträcka ut överlinjen och tölta med nosen i backen!

Väl inne i skogen tänkte jag inte ens försöka trava den här gången - utan hålla mig till skritt. Tänkte att hon då inte skulle behöva göra samma blixtsnabba undanmanövrar till följd av attackerande vattenpölar utan att vår skogsridning skulle kunna ske under lite mer ordnade former. Men det var ju fortfarande BLÖTT (ja, faktiskt ÄNNU blötare än sist eftersom det hunnit regna ett par dagar till) - och om att bli blöt om "fötterna" tycker Hamingja INTE!!! Så det blev en hel del diskussioner oss emellan om man verkligen kunde utsätta sin stackars häst för så här hemska förhållanden...

Väl ute på Torrbergsvägen upptäckte jag att lilla "porslinshästen" lyckats trampa av sig en framsko under någon av sina "nära vatten och sumpmark-upplevelser"... Som tur var hade hon trampat av den med samma finess som senast - så hoven såg fortfarande hel och fin ut! Funderade på om jag skulle vända tillbaka samma väg för att leta efter skon, men med tanke på Hamingjas "hantering" av det blöta kom jag fram till att det nog var minst risk för skador på hoven om vi istället fortsatte runt. För de allra blötaste partierna hade vi ju lagt bakom oss.

Så det blev en ridtur i oväntat lågt tempo - men terrängskritt ska verkligen inte föraktas! Det är ju ett väldigt effektivt sätt att bygga muskler - och nu kunde jag dessutom tydligt känna hur Hamingjas stela muskler blev mjukare och mjukare samtidigt som hon även kom till ro "mellan öronen". I morgon ska Lára få hjälpa mig att leta efter Hamingjas sko - jag skulle bara ha haft en metalldetektor också!

Hamingja-moment!!!

Ibland är det extra tur att Hamingja är så vacker OCH talangfull... för det kan verkligen stöka till sig ORDENTLIGT i den där lilla hjärnan...!!!

Min plan för Hamingja idag var att träna på ridbanan med fokus på samling i tölten. Och så kan man väl säga att det blev också - även om "vägen dit" inte riktigt blev som jag planerat...! För att underhålla min återerövrade trav-signal tänkte jag börja uppvärmningen med något så enkelt som trav på volt i höger varv, för att sedan höja ribban något och även trava i vänster varv. Innan det var dags att ta sig an tölten.

Men redan under den inledande traven i höger varv hände det: "Pisk råkar nudda stigbygel varvid litet men OERHÖRT skrämmande ljud uppstår-traumat"...!!! Och där blev vi kvar lääääääänge... Först handlade det om att ö h t hitta vägen tillbaka från hysterisk flykt-tölt till trav, för att sedan modifiera den senare från "snabbast trav med största kliven-vinner" mot "trav som matte i alla fall har lite bättre möjlighet att hålla sig kvar på ryggen i".

När vi tillslut nått dit flåsade jag ÄNNU mer än Hamingja, men då var jag ju tvungen att provocera henne genom att nudda pisken mot stigbygeln igen och sedan hantera detta nya trauma... Önskar att jag kunnat säga att hon efter ett antal sådana "omgångar" började bli lite lämpligt avtrubbad, men får hålla till godo med att det i alla fall gick lite snabbare att lugna ner henne igen för varje gång.

MÅNGA varv på volt blev det i alla fall - så många att jag hann gå ifrån att bara vara yr till att t o m bli lite "åksjuk"...! :-O  Men det visade sig ha oväntat god effekt på Hamingja! Hennes turbo-bakben hade ju verkligen kommit igång ordentligt, samtidigt som hon var ORDENTLIGT uppmjukad i sidorna. Så när jag efter en skrittpaus började korta upp tyglarna samlade hon sig direkt i skritten så att bogarna började komma upp - jag som knappt hade hunnit TÄNKA samlad skritt ens!

Min utmaning blev istället att hjälpa henne till mental lösgjordhet i tölten - eftersom hon fortfarande hade pisk mot stigbygel-traumat i så färskt minne. Men när hon slappnat av och jag dessutom inte bara TÄNKTE utan dessutom RED samling kunde vi rida en samlad tölt som bara var WOW, WOW, WOW!!! Så GRYMT häftigt när hon bar upp sig så oerhört kraftfullt samtidigt som hon kändes "mjuk som smör"!!! Ett av mina absolut häftigaste Hamingja-moments hittills!!!

Efter några sådana sekvenser fick hon sträcka ut och varva ner i tölt på volt. Oj, så hon frustade!!! Innan jag sedan fortsatte nedvarvningen i trav valde jag att släppa mitt spö på marken, för att inte av misstag råka utsätta henne för något nytt trauma igen. Det viktigaste nu var ju att hon avslutade denna fantastiska töltprestation med en riktigt skön känsla "i huvudet" - en fortsatt "avtrubbande verksamhet" fick vänta till ett bättre tillfälle! Vilket - med tanke på den häftiga tölten idag - kanske borde vara under uppvärmningen till nästa töltträning?!

Om Hamingja var svettig efter detta träningspass så var det ändå inget mot vad matte var...!!! Vilket rejält konditionsträningspass hon lurade på mig! :-O  Fortsätter vi så här kommer jag både att få många häftiga töltupplevelser OCH grym kondition!!! :-D Men jag undrar just om jag ö h t tar mig ur sängen i morgon... den här kroppen hör ju tyvärr inte till de tåligaste... Nåja, så länge jag fått något så häftigt "för besväret" så är det OK - många gånger tar jag mig ju inte ur sängen utan att ha fått någon rolig upplevelse alls innan...!

Lára har däremot haft vilodag idag - den första på mer än en vecka så det tycker jag faktiskt hon får stå ut med!

Adventsrundan i juni!

"Titta - nu är snart all vinterpäls ÄNTLIGEN borta!!!" konstaterar Hamingja!

Igår tränade Carro Lára på ridbanan medan Hamingja hade vilodag - båda mina hästar var nog rätt nöjda m a o! Idag var det dags för mig att rida igen och inspirerad av Malin och Lára i måndags hade jag bestämt mig för att rida "adventsrundan" bort till Torrbergsvägen.

Det visade sig att vi hade (onödigt) mycket flyktreflexer att hantera idag... Jag vet inte hur många rivstarter från skritt på lång tygel Hamingja hann med när vi red iväg längs den högra skogsvägen bakom vägbommen... Väl inne i skogen försökte jag låta henne trava, men blev snart varse att lilla Hami inte riktigt höll med Lára och Malin om att rundan var mkt ridbar... Det var ju obehagligt blött på många ställen - och illasinnade vattenpölar låg dessutom överallt där man minst anade det, beredda att gå till angrepp! :-O (Fast det är klart, de hotade väl aldrig Lára utan låg och väntade på att lilla Hamingja skulle komma förbi istället...!)

Efter ett antal blixtsnabba undanmanövers för sådana attack-vattenpölar insåg jag att det nog var bäst att hålla sig till skritt så länge - jag har ju tillräckliga problem att hålla balansen på hennes rygg i trav ändå! Men jag fick väl glädja mig åt att hennes blixtsnabba reflexer räddat livet på oss flera gånger...?!! Efter att t o m vågat passera ett ilsket morrande träd som vinterns snö böjt ut över stigen anlände vi ändå till Torrbergsvägen förvånansvärt oskadda.

Vid det här laget hade min självbevarelsedrift fått mig att lägga den tidigare planen om galopp längs vägen på hyllan... Uppenbarligen hade Hamingja lyckats förtränga att vi ridit denna väg ett antal gånger i höstas så det var definitivt bäst för oss båda att hålla oss till en gångart där jag hade större chans att hålla mig kvar i sadeln under hennes häftiga undanmanövers.

Alltså blev det tölt - först långsam i låg form med mycket böjning i högersidan. Men när hon tillslut slappnat av tillräckligt för att börja frusta vågade jag mig på att öka tempot betydligt. Avslappningstölten hade ju definitivt fyllt sin funktion - men dess rörelsemönster var onödigt energibesparande, särskilt jämfört med en längre galopp! Sista biten innan det var dags att vika av in genom skogen igen gasade vi därför på ganska rejält i tölten - och det kunde vi göra utan någon större dramatik!

Under vägen tillbaka genom skogen blev det några korta sekvenser galopp resp trav men i övrigt, precis som inledningsvis, främst terrängskritt. Men det är ju oerhört nyttigt för henne också! Dock tyckte jag att hon borde få springa lite mer, så när vi var tillbaka vid vägbommen sed jag in på den vänstra skogsvägen för lite trav och galopp innan vi red hem. Totalt blev det nästan en timme och mycket nyttig träning för Hamingja även om det inte blev de långa galoppintervaller jag planerat. Men, som Atli säger: "Man ska alltid ha en plan för sin ridning - men också alltid vara beredd att ändra planen utifrån vad hästen säger till en!"

Lára hade fått stå inne och äta extra hö medan vi red men gav mig förståss "onda ögat" när jag sedan släppte ut henne i hagen igen utan att ha ridit... Idag kunde hon dock inte ge mig något dåligt samvete - för Malin kommer att rida henne lite senare i kväll. Lára och Malin ska dessutom kampera ihop även i morgon - vilket innebär den sjunde riddagen på åtta dagar för Lára. Alltså borde inte ens denna arbetsmyra ha så mycket att klaga på!!!

Invigning av nytt bett!

Idag fick Hamingja inviga nya bettet (och nosgrimman) jag köpte i söndags!

När Sylvia såg att jag tränsat med detta bett sa hon: "Äsch, jag hade tänkt att du skulle kunna sälja det... eftersom du aldrig använder det!" ;-) Uppenbarligen ångrade hon att hon inte också köpt ett sådant! Men nog tycker jag man bör få mer än ett dygn på sig att hinna testa nya prylar?! Jag hade ju faktiskt redan ridit i söndags när jag köpte det! Det verkade i alla fall ligga väldigt bra i munnen på Hami så Sylvia får ställa in sig på att köpa ett eget!

Efter ännu en regnig morgon och förmiddag hade vädret klarnat upp, men det blåste fortfarande riktigt hårda vindar... Dock är faktiskt just vind något som inte verkar störa lilla Hamingja särskilt mycket. Trots att hon är så lättskrämd är hon nog faktiskt den häst jag träffat som bryr sig minst om att det blåser!

Idag red vi mot Alviksträsk igen, nu när de öppnat vägen förbi korsningen vid sjön igen efter översvämningen. Töltträning stod på schemat och precis som i söndags red jag henne högerställd i stor utsträckning för att hålla högerbogen på plats. Ett litet pet med pisken på vänster bak fick åter damen att "snedtända" rejält och kasta sig iväg - annars har hon ju faktiskt hanterat det mycket bättre den sista tiden... Men efter detta behövde jag bara "kittla" henne lite med min vänstra häl när jag ville flytta undan bakdelen åt höger för att vänster bak skulle aktiveras bättre! 

När jag lyckas "komma åt" henne ordentligt, så att hon verkligen måste ta i med vänster bak blir hon ARG - kör upp huvudet och vräker sig framåt. Jag har jobbat ett bra tag nu med att få bort detta beteende... men uppenbarligen har hon hela tiden upplevt att hon vunnit något på det eftersom hon fortsätter. Men nu upptäckte jag att om jag svarar på denna oönskade reaktion genom att böja henne ännu mer i högersidan så blev resultatet istället att hon kom in mellan hand och skänkel och bar upp sig riktigt trevligt i tölten!

När vi lyckats få till ett par kortare sekvenser av detta var det dags att belöna genom att sakta av och vända hemåt. Efter en längre skrittpaus fortsatte jag på samma sätt - med lite varierande framgång. Men när vi lyckats hitta en riktigt bra sekvens igen fick hon sträcka ut och varva ner. 

De hårda vindarna bekom henne alltså inte särskilt. Men det gjorde däremot de två mördaränder som låg och lurpassade på oss vid den redan nog så spännande passagen över bäcken... Det är ju så oerhört mycket vatten i bäcken nu och alla ljud från vattnet gör att det är lika jättespännande för Hamingja att passera där varje dag... Hennes uppmärksamhet och blixtsnabba reaktioner också det som räddade livet på oss idag -  när mördaränderna gick till attack...!!! :-O  Eller, de flög ju iväg längs bäcken, men hade inte Hami agerat så rådigt hade de ju självklart gått till anfall! :-O  Hm... 

Även Lára och Malin fick njuta av det soliga vädret i kväll - det var nämligen "favorit i repris" från i söndags för dem. Jag ser ju alltid fram emot att få en rapport efter att någon ridit min Lára - och extra mycket denna gång eftersom Malin skulle testa om det går att rida den mysiga "adventsrundan" bort till Stormyrvägen eller om det ännu är för blött. Vore ju roligt om det går för efter vintern är man rätt less på bilvägen...!!!

Vackra Hamingja!

Hamingja och Láras avkomma Litlamin

Efter "vårbadet" på Bodentravet igår samt en försvarlig mängd pälsglans i man och pannlugg var Hamingja så här vacker!!! Så här ren har hon heller aldrig varit under den tid jag ägt henne! (Och som tur var dessutom tillräckligt hungrig för att positionera sig nära höbalen istället för att direkt rulla sig i leran, så matte hann fota henne!)