Lára skräms...! :-O

"SLÄPP UT MIG!!!" Husarrest är INTE Láras "cup of tea"!!!

Lára skrämde mig verkligen REJÄLT i fredags kväll... när jag precis satt mig i bilen för att köra hem kastade jag en blick in i stohagen - och ser min fina Lára stå på tre ben! :-O  Jag rusade dit och kände igenom det framben hon inte ville stödja på men hittade varken sår, svullnad eller värme någonstans...  Men vad som än inträffat måste det ju ha hänt alldeles nyss - eftersom det inte var många minuter sedan jag släppte ut Lára och Hamingja i hagen igen. Stona brunstar dockför fullt, så det är alltid lite "pip och liv" mellan dem när man släpper ut någon. Hade hon kanske råkat få en smäll på benet eller vrickat till sig i leran? 

Efter en stund började hon åter stödja lite försiktigt på benet, men haltade rejält när hon följde mig till stallet. Väl där kollade jag igenom benet än en gång - men fortfarande varken svullnad eller värme någonstans. Och hon verkade inte heller reagera med smärta när jag klämde på benet. En sådan gång önskar man ju verkligen att hästen kunde berätta vad som hänt och var det gjorde ont...!!!

Eftersom klockan hade hunnit passera 17 fanns det ingen öppen veterinärklinik att åka till. Och då hon varken var varm eller svullen någonstans var jag tveksam till om det var någon idé att ringa ut en distriktsveterinär heller, eftersom han eller hon knappast skulle kunna komma fram till så mycket mer än jag i det här läget. Nu stod hon dessutom på alla fyra hovarna igen, så det verkade ju som att det redan var lite mindre ont i alla fall.

Typiskt nog var Sylvia inte hemma, utan på väg till Norge för att hålla kurs i ett område med väldigt dålig mobiltäckning... men jag lyckades tillslut få kontakt med henne via sms och när även hon tyckte att jag skulle avvakta med ev veterinärkontakt till morgondagen lämnade jag Lára i boxen med en REJÄL portion hö. Skulle hon nu ha husarrest så kunde hon ju passa på att tröstäta i alla fall!

På lördag bjöd vädret på iskallt ösregn som bitvis var snöblandat t o m... ändå följde Johan med till Mariebäck för att skifta till sommardäck på hästtransporten - OM jag skulle behöva åka till klinik med Lára. (Det är kärlek det!!!) Men som tur var hade hon redan blivit MYCKET bättre! Fortfarande inte minsta svullnad eller värme någonstans och när jag gick runt med henne på stallgången visade hon inte den minsta hälta! Jag ville dock inte ta ut henne för att trava i ösregnet - det vore ju onödigt om hon skulle råka halka till i leran och blev sämre igen. Hönsmamma-matte ville INTE ta några risker med fina tjejen...!!!

The Queen fick därför finna sig i att stå kvar i boxen till på söndag. Då var det åter uppehållsväder och efter morgonfodringen dags för dagens höjdpunkt: att longera Lára i trav och konstatera att hon var helt återställd!!! Så SKÖNT!!! Vet inte vem som var mest lättad när hon åter kunde få gå ut i hagen igen till sin flock - jag eller Lára?! Eller kanske flocken - för de hade uppenbarligen saknat sin ledare. När jag kom ut på gården med Lára för att longera kom hela stoflocken springande fram till staketet där de gnäggade stod och såg på!

Exakt vad som hade hänt kommer jag väl aldrig att få veta. Men hon måste ju antingen ha vrickat sig i leran eller fått en smäll som visserligen gjorde rejält ont men som inte gav några bestående skador. Hörde bl a om en häst som varit rejält halt ena dagen men där veterinär på klinik dagen efter inte kunde hitta minsta spår av någon skada. I det fallet trodde veterinären på en vrickning. Och med tanke på leran i hagen just nu så vore det ju inte helt otroligt... Lára har ganska långa hovar nu också, hovslagaren ska sko henne på onsdag. För säkerhets skull bestämde jag att hon får vila till dess. OM det var en vrickning hon hade så är väl risken större att hon vrickar sig igen så länge hovarna är långa, tänker jag.