torsdag 30 april 2015

Den här människan är det inte lätt att bli klok på...!!!

Tävlingsförberedelser pågår: Adina och Lára rider lektion för Sylvia!

När jag kom till stallet idag stod Hamingja borta i skogen, men fick VÄLDIGT bråttom att komma när jag ropade på henne! Fast framme vid diket blev det tvärstopp... Sedan stod hon där på andra sidan och försökte förklara för mig att hon självklart INTE kunde ta sig över det leriga diket på egen hand!!! Medan jag å min sida påstod att det inte var svårare än att ta sig över åt andra hållet - vilket hon uppenbarligen gjort eftersom hon nu befann sig där... Det var inte oväntat jag som fick ge mig... Hon tycker verkligen INTE om att blöta ner fötterna - så när jag tagit på grimman och uppmanade henne att följa mig gjorde hon ett STORT hopp över diket. (Men det kunde hon ju självklart inte ha gjort på egen hand - eller hur?!)

Jag hade bestämt mig för ytterligare en repetition av Atlikursen på ridbanan - och det visade sig behövas. Idag visade Hamingja nämligen åter sin stressiga sida som överambitiöst ville skynda sig att visa en massa saker hon kunde - när jag bara tyckte att vi skulle skritta som inledning... Men om jag rannsakar mig själv inser jag att vi inte ridit särskilt ofta på ridbanan, förutom när det varit kurser eller lektioner och därmed lite högre krav. Så hon talar väl helt enkelt om för mig att hon behöver få ta det lite lugnare på ridbanan ibland också. 

Och jag kan förstå Hamingja att hon tycker att den här människan hon råkat ut för inte är så lätt att förstå sig på... Inför Atlikursen intensivtränade vi ju trav och hon fick så mycket beröm när hon travade. Så nu ville hon förståss visa hur DUKTIG hon är genom att börja trava så snart jag styrde in på volt. Men då är människan plötsligt inte nöjd utan har fått för sig att man ska rida i skritt på volten... ja, ni hör ju själva hur obegripligt det låter!!!

Efter en grundlig uppvärmning till "frustläge" i skritt, trav och tölt fick hon även "jogga" runt spåret i tölt med bara marginellt högre form (motsvarande "lång och låg" på de flesta andra hästar) i höger varv för att verkligen säkerställa att hon kände sig helt avslappnad där. Men ändå började hon stressa upp sig igen när jag sedan bytte till vänster varv för att rida samlad skritt. Därför varvade jag korta intervaller samlad skritt med halter då jag passade på att berömma ordentligt för att hon stod stilla samt lät henne då och då sträcka ut igen i skritt på volt för att verkligen slappna av. Hela tiden fick jag ju tillfälle att träna på det samlande sätet i skritt - och det behöver jag verkligen!

När Hamingja tillslut började kännas avslappnad i den samlade skritten gjorde vi några övergångar till tölt och red korta intervaller med bibehållet samlat säte. Efter några sådana intervaller med nedtagning till skritt igen innan hon började stressa iväg tyckte jag att det fick räcka för dagen. Hamis dagsform hade ju tydligt visat att det hon behövde var att få känna att samlingen inte behöver betyda stress - och då ville jag inte nöta på med detta för lång stund.

Lät henne gå in på volt i tölt och gav hellånga tyglar som signal att det var dags att varva ner och hon tog genast chansen att sträcka ut överlinjen till max - vilket också resulterade i att hon genast började frusta och frusta och frusta! Extra härligt att höra dessa belåtna frustningar från den häst som tidigare stressat upp sig så! För då hade jag ändå lyckats uppnå målet: att avsluta ridpasset med en häst som var "harmonisk i själen"!!!

onsdag 29 april 2015

Nål-groggy...

Idag var det dags för akupunkturbehandling nr 2. I o m att jag inte fick några våldsamma reaktioner efter första behandlingen (men däremot en hel del smärtlindring) vågade vi oss på ytterligare två nålar den här gången. Sjukgymnasten kunde se att det direkt bildades rejäla rodnader runt nålarna, vilket indikerar att de startat igång en process i kroppen. Och frusna jag blev också väldigt varm i hela kroppen under tiden jag satt med nålarna. För att sedan bli JÄTTETRÖTT efteråt. Vi får se om jag lyckas hålla mig vaken till dess Johan kommer hem från Umeå i kväll...

Adina har ridit Lára idag och Hamingja har vilat - så båda mina hästar borde vara riktigt nöjda med dagen!!! Och i morgon hoppas jag vara i form att rida igen - det ser jag fram emot!!!

Läste förresten en rolig status på Facebook. En tjej hade fått frågan från ett av sina barn: "Mamma vem älskar du mest - pappa eller hästen?" Varpå hon hör sin man ropa: "Jag vill INTE höra svaret!!!"  :-D  :-D  :-D

tisdag 28 april 2015

Solsken och samlande säte!

Lilla Hamingja njuter i eftermiddagssolen!

Efter jobbet passerade jag Däckia och fick sommardäcken på plats på min bil innan jag fortsatte till stallet för att rida. När jag åkte till jobbet i morse lyste solen men enligt väderprognosen skulle det snart mulna på då ett regn- och snöområde skulle dra in över Norrbottenskusten... Men som ni kan se på bilden ovan var det fortfarande solsken på seneftermiddagen!

Hamingja och jag tränade på ridbanan idag för att repetera övningarna från Atlikursen. Jag gjorde verkligen PRECIS som Atli hade uppmanat mig: värmde upp grundligt i skritt, trav och tölt på volt med låååång hals - tillräckligt länge för att hon skulle börja frusta avslappnat i varje gångart. Sedan fick hon "jogga" lite längs spåret i tölt också - i höger varv för att, som Atli uttryckte saken: "vara extra försiktig med den sidan". 

Men sedan var det dags för det han kallar "själva arbetet" och då började vi förståss i vänster varv. Gjorde några halter, ryggade med "hissknepet" från förra kursen (oj, så bra Hamingja lyssnar på det - inte minsta användning av tyglarna behövs!!!) Övergick sedan till samlad skritt - med mitt vinklade bäcken för "samlande säte". Tänk så bra det går "bara" man gör rätt - Hamingja bjöd genast på samlad skritt med trevlig bärighet! 

Och med Atlis ord i åtanke:"Var försiktigt så att du inte kräver FÖR mycket samling - tillräckligt mycket är tillräckligt - för att inte göra henne stressad och spänd!" blev det därför bara en kort sträcka samlad skritt innan jag bad om övergång till tölt. Jag lyckades hyfsat med att bibehålla mitt bäcken vinklat framåt i övergången och den blev också hyfsad. Nästa gång vi gjorde samma sak klarade jag att bibehålla det samlande sätet helt - och då bibehöll vi bärigheten i tölten ännu bättre!

Hamingja fick sträcka ut i skritt en stund, medan jag strök henne över halsen då jag märkt att hon slappnar av ännu bättre då. Hon har väl märkt att när jag stryker henne på halsen kommer det inga nya signaler på en stund. Och efter en tredje intervall med samlad tölt fick hon en ny skrittpaus innan vi tog oss an högervarvet.

Hon kändes direkt lite mer "överambitiös" i den samlade skritten i högervarvet så jag hoppade över ryggningarna och lät henne bara smyga över i tölt. Övergången var odramatisk och hon kändes riktigt fin! När vi gjort vår andra övergång till samlad tölt i höger varv råkade jag göra en lite oförsiktig rörelse i sadeln och då blev det traumatiskt ett ögonblick - men hon drog inte iväg i galopp och jag kunde ganska snabbt ta kontroll över tempot igen. Fortsatte då att låta henne tölta men med mindre fokus på samling och mer på avslappning. 

När hon kändes riktigt avslappnad igen fick hon en skrittpaus innan vi gjorde ett tredje försök med samlad tölt i höger varv. Även nu blev övergången mjuk och fin och för att belöna detta och bibehålla avslappningen strök jag henne upprepade gånger längs halsen med innerhanden - då fick hon ju dessutom STOR eftergift, alltså dubbla signaler om att hon var duktig. Och det dröjde inte länge förrän lilla gumman började frusta belåtet!

Efter detta varvade vi ner grundligt på volten med lång hals i tölt resp trav - hela tiden hade jag Atlis ord ringande i öronen: "Ta nu hand om henne ordentligt - så att hon mår riktigt bra i själen när ni avslutar träningspasset!" Totalt red vi bara ca 35 minuter, varav den mesta tiden gick åt till uppvärmning och nedvarvning. Men det är uppenbarligen det hon behöver just nu. Och för mig är det nog också bra att det blir kvalitet istället för kvantitet i töltträningen - för jag måste verkligen fokusera för att vinkla bäckenet på rätt sätt! 

I morgon är det ny omgång akupunktur för mig - så då får Hamingja vilodag. Men Lára och Adina ska träna - vidare inför tävlingen. Det gjorde de igår också, varför Lára nästan inte lyckades ge mig dåligt samvete alls när jag bara hämtade Hamingja ur hagen idag. 

måndag 27 april 2015

Ryttar-SPA

Det är INTE kul när det värker i hela kroppen som om man blivit överkörd av en vägbult... flera gånger... :-(  Men det har ju blåst så oerhört mycket de senaste dagarna och dessutom åt jag lite mjöl för ovanlighetens skull i lördags när vi var på Afternoon Tea... Men då passade det ju extra bra att jag hade bokat tid hos min sjukgymnast för akupunktur i eftermiddag!

Jag har haft uppehåll i behandlingarna sedan i november - och haft ovanligt lite värk i kroppen i vinter så jag har klarat mig riktigt bra utan! Men de senaste veckorna har smärtan successivt börjat återvända så jag insåg att det började vara dags att köra igång igen.

Efter ett sådant här långt uppehåll var det ju lite spännande hur kroppen skulle reagera... allra första behandlingen jag fick gjorde mig alldeles "sjösjuk" och sedan sov jag som klubbad i 14 timmar...! :-O  Johan har idag bytt Dublin mot Umeå, så jag är fortsatt ensam hemma, varför kollegorna på jobbet skojade om att någon av dem borde få nyckel för att kunna gå in och ruska om mig så att jag vaknar i morgon bitti!

Sjukgymnasten började i alla fall lite försiktigt och satte bara 7 nålar idag. Och någon sjösjuka har jag inte känt av efteråt. Men nu är jag REJÄLT trött så det blir att vika in hovarna riktigt tidigt i kväll! Det ökar väl chansen att jag vaknar när jag ska i morgon bitti också!

söndag 26 april 2015

Ridkurs och (häst-)SPA!

En lycklig Lycko-Lára sedan hon fått rida ut med Vinurs lillmatte Klara idag!

Inför dagens första lektion kollade vi tänderna på Hamingja för säkerhets skull, men där fanns inget som borde kunnat orsaka hennes beteende igår. Skönt att utesluta det i alla fall! Atli konstaterade att hon helt enkelt blivit stressad och eftersom stress motverkar all inlärning hos hästen är det min uppgift att motverka detta.

Jag fick därför börja med en riktigt grundlig uppvärmning och här visade det sig väldigt tydligt att Hamingja var "uppe i varv" för hon hade inte alls tid att skritta i början utan skyndade sig hela tiden att gå över i trav. Som för att säga: "Titta så duktig jag är - jag TRAVAR!!!" Och det var hon ju i o f s! Men nu var det ju inte det vi skulle börja med... Efter en bra stund med mycket sidförande på volten slappnade hon i alla fall tillslut av, sträckte ut halsen och började frusta! När vi klarat detta första, viktiga steg var det sedan lättare att hitta avslappningen även i trav och tölt. 

Nu var det dags för ridpassets andra fas: "själva arbetet". Atli uppmanade mig att rida ut på spåret i vänster varv, för att efter lite halter och ryggningar träna samlad skritt. "Det viktigaste nu är att hon får tillräckligt med tid för att slappna av även i detta - det är den viktigaste uppgiften för dig under detta ridpass!" Han påpekade också att jag skulle använda det "samlande sätet" med framåtvinklat bäcken redan från start i den samlade skritten. "Du kan rida tölt, du kan rida trav, du kan rida galopp, du kan rida lång och låg, du kan rida lösgörande... nu ska du lära dig att rida samling!" 

Till att börja med stressade Hamingja upp sig igen direkt vi kom ut på spåret - så vi fick jobba med den samlade skritten en bra stund. "Tänk på bollen, tänkt på bollen! Håll henne lös i sidorna - håll henne lös i sidorna!!!" påminde Atli hela tiden. Men det var faktiskt ingen nackdel att det tog tid att hitta avslappning hos henne i detta - för då fick jag ju samtidigt gott om tid att träna det "samlande sätet"! 

När Atli tillslut gav mig OK att göra övergång till tölt hade jag faktiskt riktigt bra koll på sätet och då var också övergången hur lätt som helst - det fanns inte minsta tendens till att hon skulle dra iväg i för mycket tempo eller bli lång. HÄFTIGT!!! Tänk så BRA det blir de gånger man gör rätt!!! Synd bara att man inte kan göra rätt oftare och längre stunder... Men nu lyckades jag faktiskt behålla det samlande sätet riktigt bra och fick njuta av riktigt, riktigt trevlig tölt!!! Att Atli hela tiden ropade: "Hon är JÄTTEFIN nu!!! JÄTTEFIN TÖLT!!! Ni är JÄTTEDUKTIGA!!!" gjorde ju inte saken sämre heller!!!

När Hamingja nu var så duktig (och "ostressad") avbröt vi och Atli uppmanade mig: "Nu måste du ta hand om henne RIKTIGT, RIKTIGT ordentligt!!! Låt henne varva ner riktigt ordentligt, först på tölt i volt och sedan i trav och skritt, så att hon verkligen mår bra efter detta! 

När min grundliga nedvarvning var klar konstaterade Atli att vi lyckats med vår uppgift: att få henne att sluta stressa, sedan be om samling utan att hon stressade upp sig igen och avslutningsvis varvade ner så ordentligt efter ansträngningen att hon var helt mentalt lösgjord när vi avslutade. Han upprepade också att hon varit riktigt, riktigt fin den korta stund vi töltat. "Det är kvalitet som gäller, inte kvantitet - och detta var verkligen kvalitet! Om du fortsätter på den här linjen blir det RIKTIGT roligt att se henne om 3-4 månader när hon hunnit bli starkare!!!" 

Han sa också att eftersom hon lätt stressar upp sig, f f a i höger varv, måste jag vara extra försiktig där. "Du ska självklart ändå träna höger varv, men gör det försiktigt så att hon inte blir stressad i onödan och var alltid JÄTTENOGA med att hon varvar ner ordentligt efteråt!" 

När det var dags för dagens andra och kurshelgens sista lektion fick jag ett tydligt kvitto på att jag faktiskt lyckats bra med mitt första ridpass: för Hamingja var lugn och avslappnad redan från start! Trots att det fortfarande blåste lika hårt hade hon inga som helst problem med att skritta på volten utan sträckte tacksamt ut hela halsen och frustade så belåtet! Atli hade sagt som han ofta gör inför sista lektionen: "Nu får du rida på egen hand som om jag inte var här - för det kommer jag ju inte att vara i morgon..." 

När jag värmt upp lika grundligt som på förmiddagen gick vi ut på spåret för att börja med samlad skritt. Det gick riktigt bra, så Atli kunde inte längre hålla tyst utan uppmanade mig att låta Hamingja gå över i tölt. "Med en så ambitiös häst är det viktigt att inte hela tiden bara höja ribban mer och mer, utan avgöra när det är tillräckligt för tillfället! Annars blir det en stressfaktor för henne!" Vi gjorde övergången till tölt men jag fick inte riktigt lika häftig känsla som på förmiddagen. Det kändes inte heller som att jag fick till det samlande sätet på samma sätt - för mig var det nog en nackdel att vi inte behövt jobba längre för att få till den samlade skritten. Dessutom påpekade Atli att jag borde ryggat några fler gånger - för att verkligen "få med mig" bakdelen.

I o m att Hamingja inte stressade upp sig trots ökade krav på samling i tölten fick jag nu även jobba mer med högervarvet. Och till skillnad mot igår blev det inget galopprace efter den samlade skritten utan hon gick mjukt över i tölt med bibehållen bärighet och lösgjordhet!!! Duktiga gumman!!! Efter ett halvt varv uppmanade Atli mig att ge henne en micropaus i skritt som belöning innan jag gjorde samma övergång en gång till - och även nu funkade det lika bra!!!

"JÄTTEFINT!!! Nu får du ta hand om henne riktigt ordentligt!!! Låt henne varva ner riktigt länge i tölt på volten och sedan trav!" När jag gjort detta konstaterade Atli att det han var MYCKET nöjd med Hamingja och mig! Jag hade hanterat hennes stress på ett bra sätt och hjälpt henne att hitta till avslappning. Dessutom hade jag börjat hitta det samlande sätet. "Nu är du i början av en utveckling som är riktigt, riktigt rolig!!!" sa han. Visserligen märktes det att jag än så länge måste tänka en hel del när jag samlar - så är lite för långsam i mina reaktioner. "Men när du jobbar henne i grundform i gångarterna sitter ridningen i ryggraden nu, så att du är tillräckligt snabb i dina signaler. Och dit kommer du att komma tillslut även i samlingen!"


Med dessa uppmuntrande ord ringande i öronen återvände jag till stallet där massören Thomas stod och väntade på att få ge min duktiga häst en "SPA-behandling"! Han började som vanligt med att gå igenom hela henne med värmekamera. Och till skillnad mot tidigare kom hon ju nu direkt från arbete vilket gjorde att han hade möjlighet att se väldigt tydligt ifall träningen belastade någon del av hennes kropp för mycket. Som tur var kunde han konstatera att så inte var fallet! "Jag kan inte ens klaga för mycket på att du sitter snett - jag ser bara en liiiiiiten förskjutning åt höger, men den är väldigt marginell!" Verkligen skönt att höra!!!

Sedan kände han igenom och masserade hela hennes kropp och konstaterade att de små upphakningar han hittat senast inte hade kommit tillbaka samtidigt som den lilla hårdhet han känt i musklerna direkt framför virveln på vänster sida även den höll på att klinga av. Hamingja verkade uppskatta det mesta han tog sig för - förutom när han "klämde och grejade" på bakdelen och med bakbenen. "Du håller nog på att få en trotsig tonåring här... se till att hantera hennes bakben mycket den närmaste tiden så att ni kommer förbi detta!"

Själv hade jag GÄRNA bytt plats med Hamingja och fått ta del av Thomas välgörande behandling. Efter denna BLÅSIGA helg med massor av ridning och dessutom visst mjölintag vid vårt Afternoon Tea så har jag REJÄLT ont i kroppen... Men det får bli ett riktigt varmt bad ikväll istället. I morgon är det sedan dags för akupunkturbehandling igen, den första sedan i november. Det blir spännande att se hur jag reagerar på den... När jag fått min allra första behandling, förra våren, sov jag som klubbad i 14 timmar...!!! 

lördag 25 april 2015

Atlikurs: "Hästen talar om vad den behöver!"

Atli tränar samling från marken med Hamingja...


...som när hon varit duktig belönas med en promenad där hon får sträcka ut sig och slappna av.

Under förmiddagens lektion var det meningen att jag skulle få fortsätta träna samling från marken med Hamingja - men så blev det inte... Efter uppvärmningen i skritt, trav och tölt tyckte Atli att vi först skulle se hur Hamingja svarade på samling i ridningen, efter gårdagens introduktion av träningen från marken. Jag fick rida samlad skritt och hon var riktigt duktig! 

"Gör övergång till tölt med bibehållen lösgjordhet!" sa Atli. Det kändes inte som att det skulle vara något som helst problem - men plötsligt hände något - istället för att mjukt gå över i tölt KASTADE sig Hamingja iväg i galopp! :-O  Jag lyckades i alla fall styra in henne på en volt och efter ett antal varv kunde jag återta kontrollen tillräckligt för att gå över i tölt. 

Atli uppmanade mig att låta henne fortsätta tölta till dess hon lugnat ner sig ordentligt och sedan fick jag byta till vänster varv och rida ett par töltövergångar för att stämma av att detta fungerade. Han frågade mig vad det var som hände när hon bara stack så där, men jag hade verkligen ingen aning. Hon blir ju ofta rädd för andra hästar, men i det här fallet fanns det ingen annan i närheten. Elisabeth och Démantur, som red samtidigt som vi, befann sig i andra änden av ridbanan och stod t o m helt stilla för Elisabeth hade suttit av för att sadla om... 

"Hamingja tål inte mer samling nu" sa Atli utan uppmanade mig att fortsätta varva ner henne i trav och tölt på volt så att hon verkligen skulle vara mentalt lösgjord när vi avslutade lektionen.

När det var dags för eftermiddagens lektion fick jag sköta uppvärmningen. ("Kom ihåg den viktiga yttertygeln - så att hon verkligen STRÄCKER UT halsen och inte bara sänker huvudet!" påminde Atli.) Sedan tog han över för att åter jobba med henne från marken. 

Han började i vänster varv och initialt blev hon stressad, precis som igår. Men snart kunde han stryka över henne med pisken utan dramatik och sedan också träna den samlade skritten, som ni ser på bilderna ovanför. Men när han bytte till höger varv hände något... Direkt blev hon JÄTTESTRESSAD och till skillnad mot i vänstervarvet svarade hon bara delvis när han försökte lugna ner henne.

"Vi har något här i högervarvet...hon känner inte igen mig här..." sa han och fokuserade på att bara få henne att ö h t skritta avslappnat, utan minsta krav på samling. Vi konstaterade att jag också red i höger varv på förmiddagen när hon kastade sig iväg i galopp. Och att vi igår - när markarbetet fungerade helt odramatiskt (efter hennes inledande "nära döden-upplevelse" förståss) - bara jobbade i vänster varv.

Jag känner till sedan tidigare att hästar, till skillnad mot människor, inte har någon koppling mellan höger och vänster hjärnhalva. Det är därför man alltid ska göra en ridövning i båda varven - för hästen har ingen förmåga att tänka "gör på samma sätt fast åt andra hållet". Men när Atli nu förklarade att denna brist på koppling mellan hjärnhalvorna även kan ge reaktioner som den "högersidiga stress" som Hamingja verkade uppleva, var det helt nytt för mig...

När Atli fått henne att skritta avslappnat (utan samling) i höger varv var det dags för mig att sitta upp igen. Men då skulle jag rida i vänster varv och även där bara skritta längs spåret utan krav till att börja med. När hon kändes avslappnad fick jag rida några steg samlad skritt och sedan göra övergång till tölt.

Den här gången blev övergången helt odramatisk och jag fick tölta längs spåret med fokus på att hon skulle bibehålla lösgjordheten. Men samtidigt skulle jag också jobba med min egen sits. "Tänk att du sitter på bollen, påminde Atli, du vill ha bollen/hästen framför dig och inte bakom!!!" D v s förutom att sträcka på mig och sitta på rumpan skulle jag också vinkla bäckenet mer framåt. "Du måste byta från en sits som ger avslappning till en sits som ger samling!" ropade Atli.

Och han fick fortsätta påminna mig om detta - för så snart jag inte hade fullt fokus på mitt bäcken så hamnade jag förståss i det gamla invanda... Här har jag alltså ÄNNU ett område att träna på... Men hans påpekande att Hamingja såg jättefin ut när jag lyckades med sitsen var förståss en oerhört bra motivationshöjare!!! Sedan fick jag förståss avsluta lektionen med omsorgsfull nedvarning i tölt och trav. 

fredag 24 april 2015

Atlikurs - dag 1

Atli och Hamingja tränar samling från marken.

Så var det dags igen - Atli är åter på plats för att inspirera oss med sina kunskaper! På hans inledande fråga om hur det har gått sedan han var här sist kunde jag berätta att jag f f a tränat igångsättningar i trav. Och under uppvärmningen, då jag för säkerhets skull började med att trava innan jag ridit någon skrölt/tölt, kunde han ju med egna ögon se att vi klarar kommunikationen betydligt bättre nu!

När jag sedan även värmt upp i tölt en stund tyckte han att jag skulle testa att göra en övergång från tölt till trav genom att bara börja rida lätt på volten. Det fick jag även prova senast och då fungerade det inte alls. Men nu förstod Hamingja direkt - i högervarvet - medan det fortfarande inte fungerade i vänster varv.

Under förra kursen fick jag jobba en hel del med samling i skritt och tölt och han frågade hur mycket jag tränat på detta. Då var det ju bara att erkänna att det knappt blivit någonting, jag hade fokuserat på igångsättningarna i trav för att hitta tillbaka till dem. Men han höll med om att det varit ett klokt val: "Hästen talar om vad den behöver träna på!" Samtidigt som han påpekade att man får räkna med att hamna i denna situation ibland, oavsett hästens ålder, att man plötsligt upplever sig ha "tappat" något som man klarat tidigare efter att under en period tränat mycket på något annat. Men genom att lyssna på hästen - vad den vid varje tillfälle behöver träna mest på - så kan man hela tiden hitta tillbaka.

Nu tyckte han i alla fall att vi skulle jobba vidare med samlingen - och då ville han börja från marken. Så han jobbade Hamingja längs spåret som på bilden ovan, med vänsterhanden i bettringen för att agera innertygel, pisken och yttertygeln i högerhanden och sedan visade han hästen vägen med kroppsspråket. Kroppen vänd framåt visade att hästen skulle gå framåt, kroppen vänd bakåt när hästen skulle rygga och vänd rakt mot hästen som neutral belöning.

Viktigt att hela tiden vara mkt rörlig i vänsterhanden som höll i bettringen! Höja bettringen om hästen ville lägga sig i handen och SNABB eftergift så snart hästen lättade. Samt lätta pet uppe på rumpan med pisken för att hästen skulle trampa under sig mer.

Första gångerna han petade Hamingja med pisken uppe på rumpan fick hon förståss en "nära döden-upplevelse" och han blev lite överraskad över hur lättstressad hon är. Men det var mkt intressant hur han fick henne att lugna ner sig och slappna av igen, genom att bl a böja halsen lite för att uppmana henne att sänka huvudet! Och när hon kunnat konstatera att det nog trots allt inte var dags för henne att dö idag - heller - så gick det genast så mycket bättre!

När han jobbat med henne på detta sätt längs spåret en stund, varvat med att hon fick slappna av och sträcka ut igen, fick jag ta över och prova. Jättespännande! Och även om det nu också handlade mycket om att ge rätt signaler vid rätt tillfälle o s v så behövde hon ju i alla fall inte ha mig vinglande uppe på sin rygg - så jag upplevde att det blev mycket tydligare vad som förväntades av henne när vi jobbade på detta sätt. Och tydlighet är ju det bästa hästar vet!

Efter en stund fick jag sitta upp igen och rida samlad skritt istället - och nu kändes det direkt att hon redan visste vad det handlade om! Jag hade lätt kunnat sitta där och rida samlad skritt läääänge, men efter en liten stund tyckte Atli att hon varit tillräckligt duktig för idag. Jag fick göra en övergång till tölt - som kändes MKT trevlig - och sedan successivt låta henne sträcka ut överlinjen i tölt och slappna av.

Efteråt pratade han lite om sitsens betydelse när man går från att rida "lång och låg" till att börja samla hästen. Man kunde tänka sig att man satt på en jättestor boll och när man ökade drivningen med hästen "lång och låg" tryckte man ut bollen bakom sig. Men när man ville samla hästen skulle man istället ha känslan att man tryckte ut bollen framför sig. Genom att vinkla bäckenet på rätt sätt kan man då hjälpa hästen att komma upp med bogarna. Intressant!!!

onsdag 22 april 2015

Sneak peek!!!

Mina bloggläsare måste förståss få en första "sneak peek" inför loppisen i helgen! I eftermiddag har jag nämligen varit i Mariebäck och försökt organisera det hela. Jag började plocka ihop prylar redan för flera månader sedan, så jag hade faktiskt själv inte riktigt koll på allt vad som låg i påsarna. Jag har aldrig sålt på loppis förut, så det ska bli spännande! Och känns ju bra om saker som bara blivit liggande istället kommer till användning hos någon annan!

Någon ridning blev det däremot inte för mig idag. Kroppen har börjat krångla endel igen, så jag behöver spara på krafterna inför helgen... Dessutom fick jag en så härlig känsla när vi tränade trav igår på ridbanan - definitivt en känsla jag gärna har med mig till helgens Atlikurs! Så för att inte riskera att förstöra något, när jag nu var långt ifrån OK i kroppen, blev det bara loppisförberedelse samt - förståss - lite fjäsk för hästarna!

Det har verkligen blåst ORDENTLIGT idag och medan jag höll på att sortera prylar i Josefshallen hade en stor tall fallit över vägen ut från gården... Men Sylvia är ju handlingens kvinna så hon bara hämtade en motorsåg och löste problemet! Och resten av vägen var som tur var fri från nedfallna träd!

tisdag 21 april 2015

Mina fina hästar - på samma bild!!!



När jag kom till Mariebäck i söndags möttes jag av denna härliga syn: Lára sover i solen medan Hamingja håller vakt! För att jag ska kunna fånga Lára på bild liggande gäller det att hålla mig på långt avstånd - för hon är så snabb att hoppa upp så snart hon anar att det kan vankas rolig ridning. Om man zoomar med min mobilkamera blir bilderna aldrig särskilt bra... men just denna dag hade jag faktiskt en riktig kamera med - för att Sylvia skulle filma oss - så jag kunde ju faktiskt passa på att föreviga denna "mysstund"!!!

Idag höll sig hela stoflocken i skuggan inne i skogen - 16 grader varmt var förståss onödigt mycket när de fortfarande har så pass mycket vinterpäls kvar... Jag gjorde i alla fall mitt bästa för att hjälpa Hamingja att "ta av långkalsongerna" m h a pälsskrapan innan det var dags för ridning.

Det blev ett pass på ridbanan, med boots på och travövergångar. Började på volt i höger varv och det gick riktigt, riktigt bra: vi var ense om att välja trav VARJE GÅNG!!! Inte försökte hon rusa heller, utan travade riktigt lugnt och fint! Efter ett stort antal lyckade travövergångar minskade jag volten m h a ytterhjälperna och till att börja med ville hon inte riktigt böja sig så mycket i innersidan...

Men jag kom ihåg instruktionerna jag fått från Sylvia: bibehålla stödet på yttertygeln samtidigt som jag böjer halsen inåt med innertygeln och sedan håller kvar innerhanden i ytterläget till dess hon slappnar av och böjer sig - då får hon STOR eftergift på innertygeln! Och när jag var så tydlig om vad som förväntades svarade lilla fröken jättebra!

Övergick till travövergångar på volten i vänster varv - vilket vi inte alls tränat lika mycket - och det var genast lite svårare... Men när hon väl valt traven höll hon den mkt stabilt - inte ens när hon behövde göra blixtsnabba undanmanövers från attackerande snöhögar gick hon över i tölt utan bibehöll ändå traven! Så det går framåt även i detta varv!

Vi travade även längs spåret utan att det behövde bli Solvalla-tempo i traven - även om det gick lite väl fort ibland i vänstervarvet... precis som på volten. Men mina försök till travövergångar på rakt spår lyckades inte - så vi fick hålla oss till att göra dem på volt. Jag gjorde volten (och övergången) i ett hört, travade längs en långsida, tog ner i skritt i början på kortsidan, gjorde ny volt (och övergång till trav) i hörnet före nästa långsida o s v.

När vi gjort ett antal lyckade travövergångar på detta sätt i båda varven fick min duktiga häst varva ner i skritt. Värmen, det blöta underlaget på ridbanan och viktboots var ju en ansträngande kombo för lilla fröken...! När hon sedan ätit sitt kraftfoder och jag släppte ut henne i hagen igen var jag därför helt säker på att hon skulle rulla sig - och stod redo med mobilkameran. Men Lára kom sättandes för att "bevaka sina intressen" och då blev Hamingja så nyfiken på vad Lára och jag hade för oss... så istället för att rulla sig smög hon bara runt oss på lite lagom respektfullt avstånd från Lára... Det slutade med att jag gav upp utan någon bild. Bättre lycka nästa gång kanske?!

Innan jag lämnade dem i hagen kunde jag - än en gång - försäkra Lára om att Adina skulle dyka upp för att rida henne i kväll och det var nog därför Lára såg så nöjd ut när jag lämnade Mariebäck!

måndag 20 april 2015

Plums i baljan och galopp på volt!

I dag var jag på City Rehab och tränade i varmvattenbassängen efter jobbet - för första gången sedan hjärnskakningen i december. P g a de svåra bihålebesvären (som fortfarande inte är helt borta...) blev träningsuppehållet så oerhört mycket längre än vad jag hade kunnat föreställa mig... Men nu är jag alltså tillbaka!

Passade även på att boka in nya akupunkturbehandlingar (har haft uppehåll sedan november om jag minns rätt) för nu har kroppen åter börjat "stöka" med mig en hel del... Första gången blir måndag om en vecka och det blir spännande att se hur jag reagerar - om det blir som efter den allra första behandlingen att jag sover som klubbad i 14 timmar?! Kanske bäst att förvarna jobbet ifall jag plötsligt uteblir på tisdag morgon?!

Hamingja har alltså haft vilodag idag, men den prövningen har inte Lára behövt utsättas för. Tack vare Carro har Lára fått vara på ridbanan och bl a tränat galopp på volt. Och jag har fått rapport om en MKT belåtet frustande dam som "låg och rullade" på volten!!! I morgon ska Adina rida Lára - så tala om att veckan börjar bra för The Queen!!!

söndag 19 april 2015

Lára i fokus

Svettig filmstjärna väntar på att få sin belöning!

Idag var det totalt fokus på Lára - precis så som hon förtjänar att alltid ha det!!! Jag har fått en hel del förfrågningar på annonsen och bl a då om jag har någon film att skicka, så idag skulle Sylvia hjälpa mig att fixa det! Jag frågade om inte hon borde rida och jag filma, men hon tyckte tvärt om: för att visa att man inte behöver vara utbildad instruktör för att rida hästen! Och där hade hon ju förstås en viktig poäng!

Vi har verkligen ett STRÅLANDE vårväder idag - och det var  ju tur att det inte regnade när det skulle filmas! Men för Láras del hade det väl kunnat få vara lite svalare (inte uppemot 15 grader varmt) när ridbanan fortfarande är rejält blöt och tung samtidigt som hon fortfarande har en hel del vinterpäls kvar... Men "trött" är ju ett ord hon inte har i sin vokabulär... så det var väl mer jag och Sylvia som tyckte lite synd om henne när svetten började pärla.

Johan får också svettas idag - fast på sjukhuset istället för på ridbanan. Men jag vill ju att han ska komma hem NU och hjälpa mig att få över filmsekvenserna från kamera till dator!!! Och visar hur jag gör för att sätta ihop flera sekvenser till en film. Mina kunskaper begränsas till fotografering och bilder - det där med film har jag aldrig ägnat mig åt... förrän nu när det i ett slag blev högintressant!!!

Det lär ju bli lite pinsamt att se sig själv rida... Jag försökte verkligen tänka på att räta på ryggen och lyfta blicken, men det är ju (som vanligt) lättare sagt än gjort! Vi får hoppas att jag inte skämmer ut Lára alldeles för mycket! :-O

lördag 18 april 2015

Både Feng Shui-hög och Hamingja-hög!!!

Hamingja poserar i mattes senaste shoppingfynd: en (beg) Walsh-grimma i jättefint skick! 

Annars är det ju mest fokus på motsatsen till shopping för mig just nu: jag håller som bäst på att förbereda för loppisen i Mariebäck nästa helg - i samband med Atlikursen! Enligt läran om Feng Shui frigörs energi när man rensar och jag upplever absolut att det stämmer: när jag väl börjat blir jag "hög" och kan nästan inte sluta! I morse skulle jag bara ner i källaren för att lämna en sak när jag fick syn på en hästpryl jag skulle kunna sälja på loppisen, och sedan en till... vips hade jag fyllt motsvarande en IKEA-påse! Och då tycker jag egentligen inte att jag har särskilt mycket hästprylar i källaren...!

Har varit i stallet i kväll för att kvällsfodra hästarna, men först tränade jag och Hamingja på ridbanan. Det var tunga boots på och travövergångar i massor. På Sylvias inrådan red jag bara korta sträckor trav, så oftast blev det 3-4 övergångar/varv. Men någon gång ibland fick hon trava lite längre så att jag kunde "lämna henne ifred" en stund. Vill ju verkligen att hon ska förstå att hon är duktig när hon travar!!! Härligt att få vara både Feng Shui-hög och Haminga-hög samma dag!

Efter ridpasset åt en av oss åt kraftfoder medan den andra gick till förrådet vid Josefshallen och plockade ihop mer saker till loppisen - och jag tror vi båda var lika nöjda över den arbetsfördelningen! Jag fick ihop ytterligare två IKEA-kassar med hästprylar! Det kommer att kännas  som om jag har en alldeles egen liten ridsportaffär nästa helg!!!

fredag 17 april 2015

Travträning triggar och tröttar!!!

Fina, fina Hamingja - mitt hjärta tar ett skutt bara jag ser henne!!!

Efter en timmes träningspass tillsammans med Hamingja och MASSOR av trav börjar jag misstänka att lilla frökens ovilja att förstå min travsignal helt enkelt är en komplott från hennes sida... för att se till att jag får REJÄL konditionsträning...!!! För svetten bara rinner - på mig - varje gång vi avslutar för dagen...!!!

Idag började vi vår samvaro lika lyxigt som i onsdags: med en riktigt låååååång stunds borstning och mys! Hamingja njuter verkligen av det - och jag njuter av att se henne njuta! Hennes vana att alltid vända sig om och titta riktigt noga när jag sadlar har jag valt att tolka som att hon är mån om sitt utseende och vill se vilket schabrak hon ska få ha på sig. Och såg hon inte lite extra nöjd ut idag när hon åter fick ikläda sig de isländska färgerna?!!

Även viktboots hörde förståss till "dagens outfit" - vi skulle ju träna igångsättningar i trav. Men nu återgick jag till 240 gram igen - eftersom de visat sig vara tillräckligt tunga samtidigt som 280 g definitivt var för tungt för lilla fröken som knappt haft boots på sig. 

Vi tog höger nere på bilvägen och direkt nere i korsningen var det dags för den första volten och den första igångsättningen i trav. Det var först på tredje försöket som vi var eniga om gångarten och till att börja med behövdes det bara att hon hoppade till för något för att hon samtidigt skulle gå över till tölt. Så det blev många volter/travövergångar! Men successivt blev hon mer "stabil" och klarade även hopp och snabba undanmanövrar med bibehållen trav!

Om övergångarna till trav kräver MYCKET övning för att sitta så är själva traven desto trevligare! (Förutom att den är så krävande att rida då..!) För nu kastar hon sig inte iväg i vansinnestempo på en gång utan vilar i steget på ett annat sätt. Inte bara skjutkraft utan mycket bärkraft numera i hennes häftiga bakben alltså!!! Vi kommer t o m till ett läge där jag faktiskt kan börja driva henne lite fram emot bettet - och då är vi ju definitivt på rätt väg! 

Allra bästa bärigheten har hon i början av varje travintervall, så självklart är det mest uppbyggande också att rida korta intervaller, d v s så många övergångar till trav som möjligt. Precis som Sylvia och alla andra experter säger. Fast nu känns det som att jag ännu behöver "programmera om" henne från att BARA tänka tölt till att kunna tänka sig både ock. Därför låter jag henne ändå trava lite längre sträckor så att hon ska hinna "komma in i det" lite mer och i större utsträckning börja förvänta sig att vi faktiskt ska rida trav. Men ju bättre det går desto mer får jag väl korta ner intervallerna så att igångsättningarna blir fler och fler!

Mitt mål för dagen var BÅDE travträning och konditionsträning (för oss båda) så därför red jag hela vägen längs sjön bort förbi skoterklubben och uppför den första (galopp-)backen. Uppe på backens krön upptäckte jag att skogen på vänster sida av vägen faktiskt nästan var snöfri tack vare att marken där sluttar mot söder. Jag längtar verkligen så otroligt mycket efter att åter kunna rida i terrängen efter den långa vintern då vi bara kunnat rida längs vägarna. Så jag kunde inte låta bli att rida in i skogen bara en liten bit - så att vi i alla fall fick "känna på terrängen" en aning! Någon längre sväng vågade jag dock inte eftersom jag inte ville riskera att hon tappade något av sina boots. 

Under hemvägen blev det flera långa skrittsträckor - då vi passade på att träna "tävlingsskritt". Eftersom skritt är den gångart då hästen använder flest muskler kändes detta dessutom som en hyfsad ersättning till den "muskelbyggarskrittiterrängen" som måste vänta ett tag till dess snön smält bort mer.

Och trots att vi var på hemväg - vilket definitivt borde vara en försvårande faktor - klarade vi faktiskt att göra ett par övergångar till trav UTAN VOLT! Det har inte fungerat på länge, så det går verkligen  framåt så sakteliga!!! Efter ridpasset satt jag sedan lääääänge i solen vid stallväggen för att ta igen mig. Jag hade egentligen tänkt att jag även skulle rida Lára idag - men att få för sig att jag skulle orka det samma dag som jag travtränade Hamingja i en hel timme... var ju inte särskilt realistiskt... Men det är ju oftast roligare att vara optimist!

Nu har jag lagt ut Láras annons igen - med sänkt pris. Håll nu alla tummar att jag hittar en riktigt, riktigt bra matte till henne! För hon förtjänar verkligen att få vara nummer 1 för någon - hon är ju faktiskt The Queen!!!

(Minst) 100 % ridglädje till salu!!!



Fantastisk läromästare som verkligen ÄLSKAR att bli riden!!!


Lára frá Reydarfirdi är ett välutbildat fyrgångssto med en makalös energi och arbetsvilja - lika positiv på ridbanan som när man rider ut. Hon har oerhört lätt för sig i all ridning och tävlats i öppen klass med fina resultat. De senaste tre åren har hon tränats regelbundet för Atli Gudmundsson.

Trafiksäker, mycket lättlastad och snäll att klippa. Dock väldigt kittlig så hon tycker inte om att bli borstad eller sadlad. Hon har fått en avkomma men var för kittlig för att vilja låta fölet dia, så hon är tyvärr inte lämplig för avel. 

Lára är född -98, regelbundet vaccinerad och har aldrig varit halt. 

Då det är dags för mig att gå vidare till nya ridmässiga utmaningar söker jag nu någon annan som får njuta av Láras enorma ridglädje! Hon trivs allra bäst på lösdrift och med att bli riden mycket - i hennes värld är ridning t o m bättre än mat! 

Pris: 49.000 kr

För ytterligare info kontakta Anna Niklasson 070-551 97 75 eller annaofeykir@gmail.com (ägare) eller Sylvia Huuva 070-3000 614 (Láras tidigare ägare och vår tränare).










onsdag 15 april 2015

Favorit i repris: halv friluftsdag!

Efter ett svettigt träningspass är det SKÖNT att rulla sig!!!

Idag fortsatte vi vår träning av övergångar till trav, denna gång med ÄNNU tyngre boots: 280 gram. (Jag börjar dock mer och mer misstänka att Hamingja bara låtsas att hon inte förstår för att se till att jag får riktigt många, svettiga konditionspass på hennes rygg...!)

Red bilvägen bort till korsningen "världens ände" och sedan till vänster längs sjön och förutom massor av igångsättningar i trav blev det en liten galopp också. Men jag upplevde ingen extra fördel för traven med så här tunga boots. Däremot att det var väldigt jobbigt för henne, som inte är van att ha boots ö h t och de få gånger hon haft det så har de legat på max 165 gram... Så i fortsättningen blir det åter 240 gram för oss i travträningen.

Jag var i stallet redan vid 13-tiden idag. Har haft alldeles för mycket att göra på jobbet under en längre tid och de senaste dygnen har kroppen börjat värka allt mer, en tydlig signal på att jag behöver fokusera mer på min (skrala) hälsa. Så idag fick det bli "favorit i repris" i form av "halv friluftsdag".

Började vistelsen i stallet med en låååång mysstund då jag borstade Hamingja riktigt noga och hon bara njöt! (Till skillnad mot Lára gillar Hamingja verkligen att bli ompysslad!) Efter ridpasset, som var rejält pulshöjande och därmed smärtlindrande, satt jag sedan i solen utanför stallet och vilade riktigt länge. PRECIS vad jag behövde! Och sedan får det bli en tidig kväll med förhoppning om att jag kan sova bättre än jag gjort de senaste nätterna.

När jag åkte från stallet kom ett sms från Adina att hon var på väg ut för att rida Lára. Är övertygad om att även de fick ett härligt ridpass i det fina vädret! Och det gäller ju att passa på - i morgon kommer det visst åter snöblandat regn...

söndag 12 april 2015

Kan vi inte säga att två gånger är en vana?!

När jag kom till Mariebäck idag var Hamingja mer på hugget än på länge! Istället för att kräva viss övertalning för att komma när jag ropar och visslar - som hon gjort sedan den där svettiga Sylvia-lektionen - behövde hon bara höra min röst för att direkt komma till grinden! När jag hämtat grimmorna i stallet hade Lára förståss övertagit "tätplaceringen" vid grinden, men Hamingja hade bara flyttat sig en liiiten bit. D v s hon stod så nära bakom Lára hon bara vågade!

Precis som igår var det övergångar till trav som stod på schemat. Så det var åter 240 grams boots på och inledning på ridbanan. På volt i höger varv med "ihopvikt" hals lyckades varje övergång idag! Lämnade ridbanan och gjorde en ny igångsättning i trav från volt utanför stallet - med tanken att vi sedan skulle rida ner till bilvägen i trav.

Det började bra, men när vi precis skulle lämna gården blev det TVÄRSTOPP! Uppmärksamma Hamingja hade upptäckt två riktigt skumma personer med hundar skymta mellan träden en liten bit framför oss... Det var Yvonne och Olivia, två av de personer Hamingja träffat mest i sitt liv, men HUR skulle lilla Hami kunna veta det?!!!

Väl nere på bilvägen fick vi i alla fall en ny chans att lägga en "vik ihop till höger-volt" och göra en övergång till trav. Och sedan fortsatte vi med detta längs vägen mot Avan nästan bort till den andra, längre galoppbacken innan vi vände hemåt igen. Många igångsättningar till trav blev det och så länge vi använder volt-knepet blir det rätt för det mesta (det är lite svårare på hemvägen av någon anledning...) Eftersom det var andra dagen i rad som vi klarat av att göra övergångar till trav hoppas jag att Hamingja köpte mitt nylanserade uttryck: "Två gånger är en vana!"

Även idag hade jag 240 gram tunga boots, men jag kom på att jag faktiskt har ett par 280 gram också vilka jag brukade använda till Feykir innan viktgränsen för boots på tävling sänktes. Jag kanske skulle testa dem på Hamingja och se om vi t o m kan göra övergångar till trav på rakt spår då?!

Lara hade fått stå inne och äta extra hö medan jag red och när båda hästarna även fått kraftfoder var det dags för mig att lunchfodra innan jag åkte hemåt igen. I morgon blir det riktigt välförtjänt vilodag för Hami! Medan Lára, som tvingats till TVÅ vilodagar i rad i morgon ska få rida ut med Malin! (Om det trista vädret som SMHI hotar med inte blir allt för ruggigt... )

lördag 11 april 2015

Jag tar till det TUNGA artilleriet!!!

Vi TRAVAR!!!

Efter gårdagens långtur (definitivt klassad som "marathon" i Hamingjas värld!) borde hon väl egentligen fått en vilodag idag... MEN jag ville absolut försöka mig på travövergångar m h a TUNGA boots så snart som möjligt. Och då borde det väl dessutom bara vara en fördel om hon var trött i "töltmusklerna"?!! Travmusklerna har hon ju låtit vila ett bra tag nu så där har vi definitivt INGEN risk för överträning...

När jag dessutom hunnit analysera gårdagen och f f a "övergången" till trav efter hennes vansinnesgalopp nerför backen ut från byn, så var det när jag tillslut lyckades böja henne i högersidan som jag kunde återta kontrollen. Och denna böjning i högersidan gjorde alltså inte bara att hon inte längre var för stark utan också att hon gick över i trav. DEFINITIVT läge att kombinera Sylvias två tips: tunga boots OCH rida på volt. 

Innan jag gjorde i ordning henne för ridningen provade jag ett täcke, som visade sig vara för stort och därför förpassades till min "sälja på loppis-hög". Tydligen blev hon statisk i pälsen när jag drog av täcket, för när jag sedan kom med min "mirakelskrapa" i metall för att ge vinterpälsen en omgång och Hamingja som vanligt ville nosa lite nyfiket på den fick hon en REJÄL stöt! :-O Stackarn blev ju förståss JÄTTERÄDD...!!! Men vilken otrolig tur att detta ändå hände först nu och inte i början när hon fortfarande var rädd för mig även i stallet - nu räckte det med att jag pratade lugnande med henne en liten stund för att hon skulle våga slappna av igen.

Satsade sedan på ett par 240 gramsboots (vad jag vet har hon aldrig haft några tyngre än 165 gram på sig tidigare så dessa måste ju definitivt klassas som "tunga"). Började sedan vårt träningspass på ridbanan, vilken till drygt hälften fortfarande är täckt av (mkt porös) is och snö. Den närmaste volten var bar men fortfarande rejält blöt och "tung" - alltså precis vad jag ville ha just nu! 

När vi skrittat runt spåret en stund (och överlevt konfrontationen med en "mördarsnöhög" otäckt svart av grus vid ett av de bortre hörnen) var det så dags för dagens "mission". Jag skrittade på en visserligen hyfsat stor volt i geggan, men såg till att ändå "vika ihop" henne ordentligt i innersidan. När hon slappnade av i böjningen tryckte jag tummarna lätt mot manken, lättade lite i sadeln och sa "TRAAAVA!!!" samtidigt som jag ökade drivningen. OCH HON TRAVADE!!! 

Efter några varv trav med MYCKET beröm saktade jag av och gjorde ett nytt försök  TRAV IGEN!!! Några försök senare slarvade jag dock lite med böjningen i halsen och då töltade hon istället. Men genom att då göra volten microliten fick jag henne att gå över i trav. Ytterligare ett antal lyckade övergångar senare bestämde jag mig för att höja svårighetsgraden genom att lämna ridbanan. 

I korsningen nere vid bilvägen gjorde jag en volt med mkt böjning i halsen och kunde då åter göra en övergång till trav! Red mot Avan och gjorde massor av övergångar. Ett par utan volt och då töltade hon, men m h a en volt lyckades alla utom en! Dessutom lyckades jag faktiskt undvika hennes "racer-trav" utan tempot var ganska kontrollerat1 Ibland t o m så att hon verkligen vilade i steget! 

Red båda galopperna också, innan vi vände hemåt igen, och även dessa hade riktigt trevlig bärighet! Men idag hade vi ju ingen Lára att försöka "ta rygg" på. På hemvägen fortsatte vi att rada upp travövergångar! I början hade hon dock betydligt mer bråttom och började även bita tag lite i högersidan. Men genom att krama lite i högertygeln fick jag henne att slappna av igen och då kunde vi åter ta ner tempot. 

För att hålla fokus valde jag att avstå vår vanliga nedvarvning i skrölt (precis som jag hoppat över skrölt-uppvärmningen) men lyckades få henne att trava riktigt långsamt och så avslappnat så att jag t o m kunde ge lite längre tyglar utan att hon gasade på igen. Så det blev en nedvarvning med i alla fall lite längre hals! Och efter detta skrittade hon hem med nosen i backen, belåtet frustande, så hon var definitivt avspänd även mentalt!

I fortsättningen blir det MINST ett ridpass per vecka då vi tränar trav (och galopp) med boots på! Till att börja med definitivt mer än ett - jag ser fram emot att testa igen redan i morgon! Så får hon sedan en välförtjänt vilodag på måndag!

fredag 10 april 2015

Hamingja med mig skämtar aprillo...!!!

Hamingja är minsann en lurig typ, som med matte skämtar aprillo!!!

Aprilvädret levererar: under förmiddagen snöfall men till lunch hade det åter klarnat upp och solen höjde genast temperaturen till 10 grader! Perfekt för mig och Eva - som skulle hinna med en andra ridtur innan hon åker hem till UAE (Förenade Arabemiraten) igen.



Jag tyckte vi skulle passa på att vidga Hamingjas vyer ytterligare (vilket ju inte är så svårt...!) när vi hade så rutinerat sällskap med oss. I korsningen vid sjön tog vi därför HÖGER och passerade förbi den plats där mördarsvanarna brukar hålla till. (De som genom sin "attack" mot Hamingja när hon var 4 år och alldeles i början av sin inridning grundlade hennes stora osäkerhet och rädsla för det mesta.) Mördarsvanarna fanns på plats nu också - men promenerade iväg över isen längre ut på sjön istället för att plötsligt flyga upp, vilket gjorde att vi kunde ta oss levande förbi trots allt.) Och detta trots att vi haft en ruskig upplevelse redan strax innan själva korsningen - då någon parkerat en enorm skogsmaskin i vägkanten "där det aldrig brukar stå någon stor skogsmaskin!!!"

När vi sedan red längs vägen genom byn var det en MKT storögd Hamingja som följde i Láras hovspår. Det här var ju faktiskt det andra besöket i yttre rymden på mindre än en vecka! Och den här delen av yttre rymden var dessutom BETYDLIGT mer "befolkad" av allt möjligt konstigt... Massor av utomjordiska attacksoptunnor t ex - varav många dessutom blåst omkull i den hårda vinden och därmed låg oroväckande långt ut i vägen... Hus, bilar och människor både här och där... och t o m en stor skogsmaskin i full färd med att avverka träd! :-O

Vi töltade nästan hela vägen genom byn - och under hela den senare delen briljerade Lára genom att tölta med hellånga tyglar! Hon som annars inte alls har något emot att gå över i trav - men kanske var hon lite finkänslig och tyckte att hon visat upp tillräckligt av sin fina trav redan?! När vi passerat skylten "Här slutar allmän väg" kändes Hamingja allt tröttare, ridturen hade väl hunnit vara rejält ansträngande redan - både fysiskt och psykiskt! Därför stod vi kvar och väntade medan Lára och Eva "galopperade av sig lite" längs skogsvägen innan vi vände hemåt igen. Nyttigt för Hamingja både att stå kvar själv och att se att det inte behöver vara något farligt på gång bara för att en annan häst springer!

Vägen tillbaka genom byn avverkade vi sedan lugnt och fint, i skritt och tölt. Men sedan spårade det ur för Hamingja... Vet inte om det var lättnaden över att hon åter skymtade sitt "världens ände" långt där framme, eller något annat. Men plötsligt kopplade hon ur systemen för både broms och styrning och satte av i full galopp utför backen. Nere vid "svanstället" - där sjön går ända fram till vägen på båda sidorna - fanns som tur var bara några änder denna gång så det räckte med ett mindre kast i sidled för att ta oss levande förbi utan att ta ner tempot...

Jag försökte böja hennes hals för att återfå något slags kommunikation men det var verkligen "ingen hemma" och medan vi närmade oss korsningen där man svänger 90 grader för att fortsätta mot stallet undrade jag verkligen om vi skulle klara att ta den kurvan tillsammans (eller om snubbelfröken ö h t skulle hålla sig på benen genom den...) Men kanske var det minnet av den stora skogsmaskinen som stått parkerad i vägkanten när vi red iväg som fick Hamingja att börja tveka och ta ner tempot när vi närmade oss korsningen. Och när vi åter fick "kontakt" kunde jag faktiskt både böja halsen och bromsa ytterligare. 

Det var nu som Hamingja tyckte det var dags att med matte "skämta aprillo" - för vet ni vad hästeländet gör?! Jo, hon går över i trav!!! Som jag har kämpat den sista tiden att "intressera" henne för denna gångart - helt utan framgång. Men nu passade det plötsligt!!! Eva och Lára hade vänligt nog hållit sig långt bakom oss för att inte hetsa Hamingja ytterligare. Hur otroligt springvillig Lára än är så har hon ända ALLTID en fungerande broms, vilket man alltså inte kan säga om Hamingja... Men de var inte längre bort än att Eva i alla fall blev vittne till vårt travande!

Efter en stunds skrittpaus, när Hamingja kändes lugn och avslappnad, gjorde vi ett försök att tölta hemåt. Men vi hann inte långt innan Hami än en gång tog tag i bettet och drog iväg i full galopp förbi Eva och Lára. Och det skulle hända även en tredje gång under hemvägen - när inte ens två försök från Evas sida att svänga in tvärt framför oss för att bromsa Hamingja fungerade mer än marginellt...  Men i slutet av den tredje "tjurrusningen" gick jag aldrig ner i skritt när jag lyckats återta kontrollen utan gav STOR eftergift som belöning för att hon åter börjat lyssna men fortsatte rida riktigt långsam tölt. Jag vakade NOGA så att hon aldrig började öka tempot och såg till att hon aldrig fick en chans att kasta ut högerbogen och då kunde vi bibehålla avslappningen och jag kunde behålla kontrollen!

Men någon skrölt på hellånga tyglar som nedvarvning försökte jag mig aldrig på - det kändes definitivt som att utmana ödet i onödan! Jag hade ju haft tillräckligt stora problem att återfå kontrollen trots att jag haft kontakt med hennes mun redan när hon startade sina "tjurrusningar"...

Efter dessa upplevelser (och totalt 1,5 timmes ridning) var det inte bara Hamingja som var trött, jag var också HELT genomsvettig... Lára hade förståss gärna fortsatt en bra bit till, men totalt har hon i alla fall "skrapat ihop" 3,5 ridtimmar åt Eva (på häst, kanske ska tilläggas) så nu har hon lite att "leva på" när hon åker tillbaka till öknen och kamelerna! Och i morgon hoppas jag att Hamingja och jag - m h a tunga boots - kan enas om lite trav även utan "tjurrusning"!!!



torsdag 9 april 2015

Ge mig ett riktigt DÅLIGT ridunderlag!!!

Tölt är TOPPEN, tycker Hamingja!!!

Gårdagens kulingvindar fick min kropp att kännas som om jag blivit överkörd av en vägbult - flera gånger dessutom... Men i morse hade vinden mojnat och kroppen kommit på bättre tankar! Och även om det åter började blåsa ganska rejält igen under eftermiddagen så fortsatte kroppen att sköta sig - skönt!

Lilla Hamingja är ju en ganska osäker häst och eftersom hon ännu inte känner sig riktigt trygg med mig i sadeln är det ju mycket under en ridtur som kan vara traumatiskt... Men hårda vindar, som brukar få de flesta hästar att bli rejält "på tårna" i o m att vinden "stör ut" deras normalt så goda hörsel, verkar faktiskt inte beröra henne särskilt mycket! Jag har noterat det tidigare och det var samma sak idag. Trots några riktigt rejäla vindbyar när vi red ut från gården skrittade hon helt oberörd med nosen i backen och frustade hur avslappnat som helst! Duktig tjej!!!

När jag körde till stallet konstaterade jag att grusvägen nu hade långa sträckor där snö och is tinat bort och för en gångs skull hoppades jag faktiskt att underlaget skulle ha hunnit bli riktigt djupt och lerigt - så där så att hovarna nästan suger fast... För då kanske det skulle vara lättare att övertyga Hamingja om att trava lite?!

Men tyvärr var underlaget alldeles "för bra" - fast med lite svikt i ytskiktet... och inte ens i uppförsbackarna tyckte Hamingja att det passade att trava utan töltade glatt vidare, eller gick över i galopp. Uppenbarligen hade vi behövt ett betydligt mycket sämre ridunderlag...!!!  Jag testade även ett knep jag lärde mig av Johanna Elgholm på en kurs för många år sedan: att locka fram traven på en häst genom att låta den galoppera och när den själv verkar vilja bryta av trycka lätt med ena handen framme i nacken. "Då går hästarna över i trav!" sa Johanna. Men Hamingja hade uppenbarligen inte gått den kursen, för hon tyckte det gick alldeles utmärkt att gå över i tölt istället. (Och vid närmare eftertanke inser jag ju att hon inte ens var född på den tiden, så...)

Jag provade även att träna övergångar mellan halt, rygga, samlad skritt och "upp i tölt". Samt sedan fortsätta med så mycket samling i tölten som möjligt. För att sedan, när vi dessutom kom till en uppförsbacke, göra övergång till trav. Tänkte att när hon fått jobba så rejält med musklerna skulle hon   uppskatta erbjudandet att sträcka ut i trav. Fast Hamingja tyckte att galopp följd av tölt var mycket bättre... Men både den samlade skritten och den samlade tölten innan var i alla fall MYCKET trevliga upplevelser!!!

Vid det här laget hade jag konstaterat att Hamingja uppenbarligen har skaffat en egen "Theme Song" precis som Ally McBeal i TV-serien med samma namn hade på sin tid.  Hamingjas sång är inspirerad av Astrid Lindgren och Georg Riedels "Mors lilla lathund" och texten går så här: "Annas lilla Hami sa, du må tro jag travar bra! Fastän vet du vad, inte just idag - jag gör det helst en annan dag!!!"

Innan jag åkte hem från Mariebäck i kväll rådfrågade jag Sylvia om vårt travproblem. Hon ska till Norge för att hålla ridkurs i helgen men tipsade om att prova tunga boots fram och om det ändå inte funkar ska hon hjälpa mig till veckan. I morgon ska Hamingja och jag rida ut med Eva och Lára igen och med det sällskapet blir det nog ett för långt ridpass för att Hamingja dessutom ska orka med tunga boots. Men i helgen ska jag definitivt testa med det - så vem vet, kanske ligger Hamis "en annan dag" inte allt för långt borta ändå?!!

När Hamingja fått gå in i en box för att äta sitt kraftfoder efter ridturen började ju förståss Lára, som stått inne och ätit extra hö, skrapa upprört med framhovarna. Hon ville ju OCKSÅ ha kraftfoder!!! Men när jag istället tog ut henne ur boxen och började borsta insåg hon att matte hade mycket bättre planer för henne än mat: nämligen ridning och kraftfodret var glömt i samma ögonblick!

Hon började frusta redan medan jag höll på att sitta upp och hann med mer än tio frustningar innan vi ens lämnat gården! Och sedan minst tio frustningar till innan vi ridit ner till bilvägen - trots att vi faktiskt skrittade, vilket verkligen inte är hennes favoritgångart...! Så det var verkligen inget tvivel om att hon uppskattade mitt initiativ!

Och när det dessutom visade sig att min plan för dagen f f a var att galoppera blev hon ju inte mindre nöjd! Adina hade nämligen tyckt att Lára känts lite "konstig" i högergaloppen när hon red senast och även om Eva tyckte hon kändes helt OK när hon red Lára i måndags så ville jag för säkerhets skull känna efter själv också. När jag efter flera intervaller av både höger och vänster galopp kunnat konstatera att hon kändes helt OK blev det lite tölt också. Och hon kändes verkligen riktigt, riktigt fin när hon mjukt och avslappnat bar upp sig riktigt bra med trevlig längd på halsen!!! Duktiga tjejen!!!

Innan ni ringer Svenska hästars värn eller liknande vill jag skynda mig att tillägga att Lára naturligtvis fick kraftfoder idag hon också - efter att vi hade ridit! Så det gick faktiskt ingen som helst nöd på The Queen idag - heller!!! Och i morgon ser vi alltså fram emot att rida ut med Eva igen, innan hon återvänder till Förenade Arabemiraten och "sina" kameler.

måndag 6 april 2015

Det FINNS liv i yttre rymden!!!

Så här ska det ju se ut: jag på Hamingja och Eva på Lára!!!

Idag fick jag och mina hästar ta oss an ett SUPERVIKTIGT uppdrag: Eva är tillfälligt hemma från Förenade Arabemiraten, där hon bara ridit kamler den senaste tiden, och behövde därför en REJÄL "avgiftning"! "Min bästa gren!!!" konstaterade Lára - och ingen sa emot henne!


Emelie, som flyttat till Härnösand, var i Norrbotten på påsklov och ryckte in som "första hästhållare" när jag skulle fotografera mina fina tjejer!

Jag har sedan ett par veckor tillbaka försökt förbereda Hamingja mentalt för denna ridtur. Dels genom att inte bara rida förbi hennes "världens ände" (korsningen vid sjön) och till skoterklubben flera gånger utan dessutom faktiskt fortsatt ytterligare en sträcka uppför första backen vid två tillfällen. Och dels genom att försöka förklara för henne att när Eva och Lára är med får vi nog räkna med att vi får rida ÄNNU mycket längre... Fast Hamingja har nog haft svårt att ta in detta, för när man redan passerat världens ände med god marginal kan det ju knappast finnas så mycket mer där bortanför...?!

Vi höll oss till skritt och tölt till dess vi passerat skoterklubben, för att sedan galoppera uppför första backen. Oj, vad Hamingja gasade på i sina försök att "ta rygg" på Lára i galoppen!!! Men det är verkligen inte många som fixar det...! Uppe på krönet saktade vi av, precis som "vanligt" - men till Hamingjas stora förvåning vände inte Eva och Lára hemåt igen på en gång utan FORTSATTE framåt ÄNNU längre!!! :-O  

Det var en mycket storögd liten fröken som försiktigt följde Lára med tveksamma steg... Och framme vid nästa backe blev det hela ÄNNU konstigare, då vägen dessutom delade sig... det fanns alltså TVÅ vägar här ute på jordens mest avlägsna "ytterkant"!!! :-O  

Det var verkligen tur att vi kunde ta rygg på The Queen när vi red in längs Petnäsvägen - för det här var väääääldigt spännande...!!! Innan vi tillslut vände tillbaka hemåt igen hade vi hunnit med ännu mer tölt och Hamingja hade också kunnat konstatera att det faktiskt FINNS liv i yttre rymden! (Vilket ju måste vara var vi befann oss vid det laget!!!) Hon verkade också ganska lättat över att vara på hemväg tillslut, och vi konstaterade att hon kommer att ha mycket spännande att berätta för unghästarna i hagen när vi kommer tillbaka! Om hon nu inte är allt för mentalt utmattad för det...

Men det var inte bara en nyttig, mental ansträngning idag - utan en fysisk sådan också. Att ta rygg på Lára är ju inte det lättaste - och särskilt inte när hon har Eva på ryggen! Totalt var vi ute i nästan två timmar dessutom - så det blev ett rejält konditionspass under detta som var Hamingjas näst längsta ridtur hittills i livet. (Bara turen över berget till Sandnäset i höstas har varit längre.) Så det frustades MYCKET belåtet när vi skrittade sista biten hem! 

söndag 5 april 2015

Bilder på Lady!

Mamma, jag och Lady

 Under min uppväxt tillbringade vi stor del av sommarlovet hos mormor och morfar i Lidbacken, norr om Skellefteå. Sommaren 1983 fick jag ta med mig Lady dit - vilken LYCKA!!! Då vågade sig t o m mamma upp på Ladys rygg vid ett tillfälle - senast hon red var annars som barn, på en av morfars arbetshästar.


 Mormor tyckte det var roligt med Lady i Lidbacken - förr hade de ju alltid haft häst på gården!


När vi varit hemma i Umeå och hälsat på föräldrar och syskon i helgen passade jag på att leta fram mitt gamla fotoalbum och förutom bilderna från sommaren med Lady i Lidbacken hittade jag även några vinterbilder från Ersmark. Vid detta tillfälle hade jag ridit hem till vårt hus på Skymningsvägen och jag antar att någon tyckte vi skulle ta bilder som kunde fungera som julkort och därför placerat en röd luva på hennes huvud...

Kusinerna Maria och Per-Anton fick en "nära Lady-upplevelse"! Uppenbarligen red vi henne i en hoppsadel - och det passade ju bra ihop med hennes otroliga hopptalanger! (Vid ett tillfälle hoppade vi faktiskt ett hinder som var högre än henne - och dessutom TVÅ gånger!!! Men det var INTE helt frivilligt från min sida...

Vi hade en terrängbana i skogen och hon verkligen ÄLSKADE att hoppa den - varje gång när vi kom dit tog hon kommandot, satte hon av i full galopp och hoppade hela banan utan att jag hade en chans att bromsa henne. Efter sista hindret snurrade hon runt och hoppade hela banan tillbaka till utgångspunkten innan hon stannade igen.

Normalt var hindren låga, men en gång när vi kom dit hade några storhästryttare varit där innan och höjd hindren REJÄLT! Men när jag insåg detta hade Lady redan tagit kommandot och jag hade inget att säga till om. Vi tog oss över ett antal hinder som jag upplevde som STORA - och sedan dök JÄTTEHINDRET upp bakom en krök...!!! :-O  Jag försökte verkligen få henne att stanna, men det var lika omöjligt som vanligt.... istället för att störa henne tog jag ett stadigt tag i manen och fokuserade på att hålla mig kvar på ryggen....

Lilla Lady SEGLADE över det ENORMA hindret, tog de resterande - något lägre - i flygande fläng innan hon vände runt och galopperade tillbaka i samma ursinniga tempo. Den här gången hade jag ju hunnit gruva mig för jättehindret en längre stund - men hon FLÖG över lika lätt som förra gången. Tillbaka vid terrängbanans början stannade hon, som vanligt, och lät mig återta kontrollen. Den här gången var den en Anna med rejält förhöjd puls som styrde hem mot stallet igen... och efter det kollade jag alltid höjden på hindren först, innan jag vågade rida henne till terrängbanan!

Hästar i mitt liv nr 6/5: en egen uppfödning!

Min härliga resa längs minnenas alle tillsammans med fem hästar som betytt mycket i mitt liv  måste definitivt få ett "extranummer" - för inte kan jag ju hoppa över denna "egna uppfödning"!!!

Jag gjorde hästar av allt möjligt under min uppväxt, t ex en jättestor, rektangulär kartong som jag ställde på högkant. Mamma gjorde också en jättefin häst till mig hos mormor och morfar i Lidbacken: byggde en hög träbock, monterade en bit av en böjd trästam som hals och huvud, samt - som kronan på verket - riktigt tagel i man och svans! (Fast inte hästtagel utan från kosvansar.) Den hästen hade även lyxtillbehör som riktig grimma och träns från morfars sista arbetshäst - och kunde t o m stå i riktig box i deras ladugård!

Jag var 7 eller 8 år när bilden ovan togs och jag minns fortfarande den här hästen väldigt väl. Stommen var en kontorsstol - och tack vare hjulen kunde den till skillnad från mina andra "hästbyggen" faktiskt röra på sig. M a o var den ju så OERHÖRT verklighetstrogen!!! 

torsdag 2 april 2015

Hästar i mitt liv 5/5 Hamingja från Mariebäck


Hamingja från Mariebäck e Mökkur frá Varmalaek 
u Hamradis

Efter att ha haft en fantastisk utvecklingsresa med Lára började jag under förra våren känna att det snart var dags att byta häst för att kunna fortsätta utvecklas som ryttare. Men Lára hade med sina gångartstalanger och fantastiska ridegenskaper satt min ribba väldigt högt, så jag räknade med att det inte skulle bli lätt att hitta min "nästa stjärna"... Eftersom vi bor i en landsända som verkligen inte är den mest islandshästtäta insåg jag att det skulle behövas en hel del långa resor för att prova hästar. 

Jag diskuterade saken med Sylvia och Atli - vilka båda höll med om att det var dags för en ny häst. Och vi var överens om att det inte skulle vara en unghäst utan en som var mer "färdig" så att det var möjligt att avgöra att den passade mig och min värkande kropp så bra som möjligt. Faktiskt lyckades jag snacka mig till "första tjing" på Sylvias fina Hremsa (avelsbedömd med hela 9,5 för långsam tölt!!!) men det var "första tjing - när hon ska säljas" och den tidpunkten flyttades hela tiden fram. Sedan tidigare hade jag förhandlat fram option på att få köpa Lára och Démanturs avkomma Litlamin, men hon var ju bara fyra år ännu och inte alls tillräckligt "färdig" för mig...

I slutet av sommaren hade Atli hittat en passande häst åt mig på Island som jag planerade att åka över och prova. Då hade jag också fått börja låna Hremsas lillasyster Hamingja för att rida på Atlikurserna. Jag var redan sedan många år "hopplöst förälskad" i Hamingja - "hopplöst" därför att Sylvia i alla år sagt att Hamingja var den av hennes uppfödningar som aldrig skulle säljas... Så att hoppas på henne kändes lika realistiskt som att ha en plansch av en kändis på väggen och tro att man skulle gifta sig en dag... 

Men plötsligt händer det: Sylvia erbjöd mig att få köpa Hamingja!!! Det kändes HELT overkligt!!! Nu hade jag ju hunnit rida henne på flera kurser för Atli och bara blivit mer och mer förtjust i henne. Och även han tyckte att det var en jättebra idé - "En perfekt häst för dig att utvecklas vidare med!" Jag SKYNDADE mig förståss att tacka ja - ville ju inte riskera att Sylvia skulle hinna ångra sig! 

Hamingja är 8 år i år men ganska lite riden för sin ålder. I o m att Sylvia varit så säker på att hon aldrig skulle säljas har hon varit den som kommit i andra hand när hon haft många andra unghästar och träningshästar. Så en stor del av sitt hittillsvarande liv har Hamingja bara gått i flocken och väntat på sin tur. När Sylvia nu ändrade sina planer ville hon därför intensivträna henne under en period innan försäljningen. Så resten av hösten tränades hon av Sylvia, med undantag för när vi hade kurs för Atli för då fick jag rida henne. Fram till den 1:a december då hon blev min på riktigt!

Jag hade ju laddat för att rida MASSOR i vinter, men riktigt så blev det inte. Efter vår omkullridning 18:e december fick jag en hjärnskakning som gav mig ridförbud en månad. Och när de besvären började klinga av fick jag värstingvarianten av bihåleinflammation som krävde operation och ytterligare en månads konvalescens för mig. För Hamingja blev det alltså ungefär som vanligt - hon gick i flocken och trivdes med det! Men när jag ÄNTLIGEN kunde börja rida igen i februari så tyckte hon också att det var ÄNTLIGEN - för precis som Lára skämt bort mig med att göra skyndade hon sig till grinden så snart jag ropade på henne! Ibland var hon t o m tvungen att springa för att hinna förbi när svartsjuka Lára försökte genskjuta henne!

Hamingja och jag har verkligen precis hur mycket som helst att träna på - men det är ju detta jag tycker är så ROLIGT!!! Det är allt från små (men ack så viktiga) detaljer som att hon ska kunna slappna av och skritta på lång tygel även efter en lite mer krävande övning eller helt enkelt göra en övergång från skritt till trav när jag ber om det. Men också mer omfattande "projekt" som att hon ska känna sig trygg med mig i sadeln, att successivt öka bärigheten i tölten o s v, o s v, o s v. Så förhoppningsvis har vi MÅNGA, MÅNGA år av rolig träning att se fram emot!!!

Hamingja betyder föresten "lycka" eller "förmögenhet" (det är något man brukar tillönska den som fyller år). Och min blogg heter ju faktiskt "Lycka kan köpas för pengar" - så det var ju självklart att det var henne jag skulle ha!!!