fredag 31 oktober 2014

"Rimfrost - rattmuff på!"

The Queen ska förståss ha vissa fördelar - som att få komma ut ur hagen och få fri tillgång på lunchhö, direkt ur stora rundbalen! 

Dagen före Alla helgons dag jobbar vi bara halv dag på banken. När jag "klivit ur selen" åkte jag till stallet och kom dit när hästarna just fått sitt lunchhö. För att Lára skulle få i sig så mycket hö som möjligt lät jag henne komma ut ur hagen och äta fritt direkt från stora rundbalen som vi fodrar från. Den nyfunna, goda aptiten verkar hålla i sig - och visst ser hon nöjd ut?!!

Medan hon åt passade jag på göra mig redo för vintermörkret genom att leta fram reflexväst och reflexer samt bytte till mina vinterstigbyglar i composit. Även sadelöverdraget i fårskinn, eller "rattmuffen" som Fia brukar säga, fick komma fram. Det sistnämnda kan tyckas lite i senaste laget - "Rimfrost: rattmuff på!" sa de ju i den klassiska Bilmagasinet-parodin... Fast med tillägget "Men det finns naturligtvis utrymme för improvisationer!" så det är väl detta utrymme jag utnyttjat?!

För att ge Lára ytterligare lite extra ät-tid lät jag henne stå kvar vid höbalen medan jag borstade också - och det var faktiskt riktigt skönt ute i solen! Men trots den värmande solen var det riktigt hårdfruset i marken så det klapprade verkligen om hennes hovar när vi en stund senare skrittade ut från gården. 

Det hårda underlaget gjorde att jag bestämde mig för att avstå bilvägen och istället rida upp bakom bommen, ta den högra vägen och sedan fortsätta ut i terrängen där det ju inte blir lika hårt som på en frusen grusväg. Strax innan vändplanen tog vi därför vägen upp till vänster och fortsatte genom skogen ända bort till Torrbergsvägen. I skogen varvade vi trav och galopp längs de vindlande stigarna - och Lára verkade tycka ha ÄNNU mer roligt än jag!

Sista biten fram till vägen hade vi skrittat och väl där kunde jag konstatera att hon inte var så flåsig som jag hade trott att hon skulle bli av detta - hennes kondition håller redan på att bli bättre alltså! (Vilket styrker min teori om att hästar som haft riktigt bra grundkondition redan som unghästar har lättare att bygga upp/bibehålla konditionen även senare i livet. Troligen beroende på extra god syreupptagningsförmåga. Láras uppväxt på de isländska vidderna har gjort henne till en hästarnas Per Elofsson m a o!!!)

Jag hade egentligen tänkt att vi bara skulle rida bort till Torrbergsvägen och sedan vända tillbaka hem samma väg. Men eftersom hon inte alls verkade särskilt trött ännu bestämde jag att istället fortsätta längs vägen och ta den andra stigen tillbaka till stallet - det är ju alltid roligare att rida en runda än fram och tillbaka samma väg! Och Lára verkade ju vara redo för en lite längre ridtur än vi vågat oss på hittills.

Grusvägen var lika hårdfrusen som vägarna kring stallet, men jag lät henne ändå tölta endel men försökte hålla oss ute i gräskanten där det ändå var lite svikt i underlaget. Det är verkligen nyttigt att träna på att rida "på rakt spår" även när man rider ut - man märker ganska snabbt att det inte är helt enkelt att styra exakt var hästen sätter sina hovar! 

Jag läste här om dagen en artikel om en clinic som landslagsryttaren i hoppning Alexander Zetterman hållit. Han nämnde bl a att han tyckte man skulle träna mycket mer på att rida innanför spåret när man rider på ridbana - för att man då tvingas ha koll på sina ytterhjälper. Extremformen av denna träning brukar vi få när det är "styltsnö" och oplogad väg så att enda möjligheten att undvika styltor är att rida i ett hjulspår - då brukar det bli väääldigt uppenbart att man inte har den kontroll på sin häst som man gärna tror...!!!

När vi kom fram till den andra stigen som leder tillbaka till stallet började vi med några galoppintervaller. Lára tyckte förståss det var jättekul!!! Men det är flera mindre uppförsbackar längs denna sträcka och hon blev därför rejält blåsig, så sedan blev det en lååång skrittpaus för att hon skulle få hämta andan igen. Vid det laget började jag vara lite frusen, så när vi kom ut ur skogen vid vändplanen satt jag av och gick med henne de sista 10 minuterna. På det viset fick min svettiga häst fortsätta att svalna medan matte fick upp lite värme! 

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi varit ute en hel timme - vilket därmed är vår längsta ridtur hittills under igångsättningen. Så härligt om vi kan börja rida lite mer normala ridturer nu, även om vi förståss fortfarande skrittar betydligt längre sträckor än vad vi gjorde innan hon blev sjuk. Men känner jag Lára rätt ser hon alldeles särskilt fram emot den dag när hon åter får visa att hon minsann kan springa om och ifrån i princip vilken annan häst som helst!!!

Inga kommentarer: