Borde ridit med bajspåse!

En överlycklig Lára: "Ääääntligen en ridtur igen!!!"

Oj, så ivrig hon var när sadel och träns kom fram!!! Nu för tiden brukar jag använda en pall vid uppsittning, f f a för att spara på min egen kropp men det sägs ju också vara mest skonsamt för hästen. Men idag var ergonomin bara att glömma... Lára var så uppspelt över att vi skulle rida att hon omöjligt kunde stå stilla tillräckligt många sekunder för att jag BÅDE skulle hinna upp på pallen och sedan på hennes rygg!

Det var också med MYCKET ivriga steg och förväntansfullt spetsade öron Láras lämnade gårdsplanen! Men förvånansvärt snart tyckte hon ändå att avslappnad skritt på lång tygel var helt OK... vilket alltså med all önskvärd tydlighet bevisade att provsvaren talade sanning: hon är inte riktigt återställd ännu... För en frisk och kry Lára är alldeles, alldeles för arbetsvillig för att briljera i denna, världens näst svåraste, gren! Det enda som har ÄNNU större svårighetsgrad är förståss avslappnad skritt med tygelkontakt...!!! Vi red längs bilvägen en bit mot Avan och sedan in längs sandvägen på vänster sida.

Jag kom plötsligt att tänka på de hittills misslyckade försöken att ta det träckprov som veterinären ordinerade... Inte helt lätt när hästen går i flock på lösdrift... Till skillnad mot Hamingja är Lára tyvärr inte heller av den stallinkontinenta typen som skyndar sig att lägga en hög på stallgången så snart hon kommer in... Inte ens när hon vid några tillfällen fått stå någon timme på box har damen behagat lyfta på svansen... Men det fanns ju faktiskt en chans att hon skulle bli "nödig" nu under ridturen och då hade det förståss varit mycket smartare att rida längs bilvägen så att jag lätt kunde plocka upp några bollar på vägen hem sedan. Och inte som jag nu gjort dessutom lämnat sandvägen och fortsatt rakt ut i skogen...

När jag kom till denna insikt vände jag tillbaka men vi var fortfarande ute i skogen när jag känner hur Lára lyfter på svansen och placerar en hög i mossan... Om jag ändå varit så smart att jag tagit med mig en bajspåse - som hundägarna gör... Men som tur är har jag ju fyrhjulsdriven bil så jag borde kunna köra ganska långt in längs sandvägarna och sedan gå resten - det gällde bara att försöka memorera platsen där the Queen lämnat ifrån sig "dyrgripen"!!!

Tillbaka i stallet fick Lára först mumsa kraftfoder och sedan mer hö (hon hade fått lite hö innan ridturen också.) De tre veterinärer som hunnit vara inblandade i hennes hälsoproblem under sommaren har alla frågat om hon äter som vanligt - och det har jag ju kunnat bekräfta. Men nu märkte jag en STOR skillnad - plötligt verkade hon lika glupsk som en normal häst! I vanliga fall är hon ju en sådan som t o m lämnar kraftfoder ifall hon tycker det blir för mycket - hon blir så oerhört fort mätt och tappar då intresset för maten... Fast ibland händer det ju att hon i det läget lägger sig i den största högen hö - bara för att hon själv inte vill äta mer så betyder det ju inte att hon tycker att de andra ska få ta för sig fritt...!!!

Precis när gräset kommit på våren/försommaren äter hon dock riktigt glupskt - och nu betedde hon sig faktiskt som då fast det i det här fallet handlade om vanligt hö! :-O  Jag hoppas det betyder att hennes kropp känner att den ska ladda riktigt ordentligt för att kurera sig!

När jag sedan var på väg hem lyckades jag både ta mig fram med bilen längs sandvägarna utan att köra fast OCH lokalisera den eftertraktade skithögen! Passerade sedan apoteket här i Gammelstad och köpte ett Kolla masken-kit. Detta är nu färdigförpackat, men enligt instruktionerna ska jag inte skicka det förrän tidigast på söndag för att det inte ska bli liggande hos Posten över helgen. Under tiden ska det kylförvaras, men vi behöver väl inte nämna något för Johan om innehållet i det där paketet längst ner i kylskåpet...?!