söndag 31 augusti 2014

ÄÄÄÄNTLIGEN!!!

TILLSLUT händer det - SÅ efterlängtat av både mig och Lára!!!

Efter fyra dagar i Umeå, med både födelsedagsfirande med familjen och guldklocka från banken körde vi hem till Luleå igen i eftermiddag. Och väl hemma kastade jag mig direkt iväg till stallet - jag hade ju inte fått träffa Lára sedan i tisdags!

Bestämde dessutom att hon och jag äääääntligen skulle få ta oss en liten ridtur! Lára verkade så överväldigad av detta att hon inte ens kom sig för att bli arg när jag borstade henne! När sadeln kom fram började hon i alla fall "vakna till" och hugga lite omkring sig. Och när det var dags för träns och sedan uppsittning hade det verkligen gått upp för henne vad som var på gång - förväntan bolmade i princip ur öronen på henne. Så det krävdes några rejäla brottningsmatcher innan jag både lyckats tränsa och sedan även fått ta mig upp på ryggen!

När hon är riktigt ridsugen blir hon ju så oerhört kontraproduktiv - eftersom de enda känslor hon verkar kunna visa är ilska och hon därför gör allt för att hindra mig från att ta sig upp på hennes rygg trots att det är precis det hon vill egentligen...! Men när man vet att detta faktiskt bara är ett uttryck för hennes ENORMA arbetsglädje så är det lätt att stå ut med!

Och vilket härligt driv det var i steget när vi skrittade ut från gården!!! Sedan återstod att övertyga henne om att vi faktiskt bara skulle skritta idag... Jag hoppas ju att provtagning till veckan ska medföra att hon blir friskförklarad - men innan jag vet säkert vågar jag inte anstränga henne mer än en kortare sväng skritt. Men genom att ge henne långa tyglar och fokusera på att min egen andning var riktigt lugn samt att bromsa upp henne enbart genom att lägga vikten bakåt, så kunde hon tillslut lugna ner sig tillräckligt för att börja frusta! (Hade jag istället börjat korta upp tyglarna hade hon garanterat bara blivit mer uppjagad.)

Skritt verkar normalt bara uppfattas som slöseri med springmöjlighet i Láras värld, men idag verkade det ändå som att även hon tyckte att detta var bättre än ingenting. Och när hon blev så här glad över att få komma ut och "bara" skritta så kan jag ju lätt tänka mig hennes lycka när vi (förhoppningsvis i slutet av veckan) får börja springa lite också!!!

tisdag 26 augusti 2014

Må bra-fläckar!!!

När solen lyser på Lara ser man att hennes päls nu är full av det endel kallar "må bra-fläckar". Jag vet inte om det ligger någon sanning bakom det uttrycket men det känns ju lovande i alla fall!

Idag var jag åter i kontakt med Evidensia i Boden ang vilka prover som ska tas till veckan. Veterinären där kallar Lara för "sin häst" sedan hon red henne några gånger medan hon var i Sylvias ägo. I o m att det var innan Lara fick föl dessutom måste det vara mer än dem år sedan. Men uppenbarligen gjorde Lara ett intryck som i allra högsta grad är levande än idag - vilket väl också borde borga för bästa möjliga veterinärvård!

måndag 25 augusti 2014

VÅLDSAM RIDABSTINENS!!! :-O

Nu MÅSTE lycko-Lára bli frisk snart... jag håller ju på att förgås av ridabstinens!!! 

Förutom några, visserligen oerhört givande, lektioner på Hamingja för Atli resp Sylvia samt ett antal 25-minuters svängar i skogen med Lára eller Hammi har jag faktiskt inte ridit ordentligt sedan i början på juni... TRE låååånga månader i princip utan ridning kan ju självfallet ALDRIG vara nyttigt... 

I början av nästa vecka är det dags för nya prover - som förhoppningsvis ska visa att Láras lever(enzyms)värden är återställda igen. Efter att ha agerat oroväckande mesigt i flocken en längre tid var hon i alla fall sitt vanliga, arga jag igen i fredags och det tog jag som ett gott tecken!!! 

söndag 24 augusti 2014

Ombytta roller: Lara fjäskar för matte!

Lara fjäskar för matte!!!

När jag kom till Mariebäck idag såg jag inte till några hästar i stohagen. Jag räknade med att få gå och leta efter Lara ute på betet, men visslade ändå och ropade på henne innan jag gick in i stallet. Och när jag kom ut igen med grimma och grimskaft stod hon redan vid grinden och väntade på mig! 

När detta skrivs går hon ute på gården och betar gräs, medan jag njuter av den vackra utsikten, bloggar och dricker te! 

Just nu kom hon faktiskt förbi här och fortsatte sin fjäskoffensiv genom att snusa mig lite i nacken! Det hade varit ännu mysigare om det inte varit för den svärm av knott som följde med henne...


Jag kan faktiskt behöva lite fjäsk just nu! Lider nämligen av en begynnande separationsångest sedan jag kommit överens med hönornas riktiga ägare om att jag ska lämna tillbaka dem nu på onsdag... Hade annars, som vanligt, tänkt dra ut på återlämnandet så länge som bara möjligt. Men efter den senaste veckans häftiga regnande verkar en av dem ha blivit förkyld och det känns säkrast att hon får komma hem och bli ompysslad av en expert!

fredag 22 augusti 2014

Gräset som alltid är grönare


VARNING: muränan anfaller snart från vänster!!! :-O Denna bild togs sekunden innan Yr, t h, blir upplyst om att man gör bäst i att akta sig för Lára... Yr är visserligen ny i flocken, men normalt skulle hon ändå aldrig haft en chans att tvivla på att Lára är en odiskutabel Nr 1. Men den senaste tidens hängiga Lára har faktiskt istället flyttat sig för Yr när de börjat få hö en gång/dygn... I o f s skulle dagens häftiga reaktion från Láras sida kunna bero på att hon värderar sitt revir högre när det innefattar matte än när det "bara" gäller mat - som hon ändå inte är så intresserad av... Men förhoppningsvis är det ett tecken på att hon mår bättre och snart kommer att vara sig själv igen!

I natt hade Sylvia varit ut och hämtat in hästarna till stallet för att de skulle få slippa ifrån det kalla regnet. Efter ett extremtorrt första halvår har vi den här veckan plötsligt fått 25 mm/dygn... Jag hade erbjudit mig att mocka boxar i eftermiddag, men när jag kom till Mariebäck var hästarna ute igen - nu med regntäcken på - och det var redan mockat.

I o m att jag är utan ridhäst igen blev det istället fullt fokus på Lara-fjäsk! Hon fick komma ut på gården för att äta det där gräset som alltid är grönare! Vill ju se till att hon får i sig så mycket nyttigheter som möjligt nu när hon inte är frisk - och då är ju gräs det optimala!

Själv testar jag att uppdatera bloggen via mobilen direkt från stallet, trots dålig internetuppkoppling. Har bara testat ett par gånger tidigare och en av dem hade det jag skrivit inte ens blivit sparat... Hoppas jag lyckas bättre idag!

På väg hem från stallet ska jag passera simhallen i Gammelstad gör att återuppta kontakten med ångbastun. Det var ett bra tag sedan sist, vi har liksom glidit ifrån varandra... Men nu med höstregnen som avlöser varandra är det hög tid att bastun och jag stryker ett sträck över vad som varit och ser framåt. Hoppas att bastun håller med!

Till veckan borde jag absolut göra detsamma när det gäller min relation med varmvattenbassängen på City Rehab! Hittills har ju det varma, stabila vädret hjälpt till att bibehålla akupunkturens goda effekt på min kropp, men det är ju dumt att vänta med bassängen till dess jag börjar få mer ont igen.

Inför den kommande vintern känns det i alla fall mycket bra att veta att akupunkturen finns att ta till om jag blir sämre igen! 

Eva är nu tillbaka i Al Ain igen och här om dagen kom ett mejl att det minsann börjar bli höst där också. Den kvällen hade visst temperaturen rasat ända till 39 grader i skuggan...!!! 

Har jag förresten berättat att de aldrig kan köra ett 40 gradersprogram i sina tvättmaskiner där nere? Inte ens kallvattnet är någonsin så svalt som 40 grader eftersom kallvattentankarna sitter uppe på hustaken! Varmvattenberedaren sitter däremot inomhus så om man låter bli att slå på den kan varmvattnet faktiskt vara lite svalare är kallvattnet!

Edit: Tyvärr var ångbastun inte alls lika redo som jag för att stryka ett streck och gå vidare... när jag kom dit visade det sig att simhallen fortfarande har sommarstängt och öppnar igen först på måndag. Nåja, får bli nytt försök längre fram! Det blev höst i Al Ain tidigare än i Gammelstad m a o! :-O

torsdag 21 augusti 2014

Med önskan om ihållande regn

Hamingja efter dagens träningspass på ridbanan. "Sommarmagen" får sadeln att glida fram lite... Några ridbilder med henne har jag tyvärr inte, eftersom Johan var bortrest när jag red henne på Atlikursen. Men nästa kurs - när jag ska få låna henne igen - hoppas jag att han kan fota oss en av dagarna!

Vädret har verkligen varit oberäkneligt de senaste dygnen... Efter den supertorra sommaren har himlen nu gång på gång verkligen öppnat sig - som om någon hällde en enorm vattenhink över oss! :-O  Under gårdagsdygnet fick vi 25 mm och Sylvia hade varit bussig att ta av Lára exemtäcket i blötan. Men jag satte på (ett torrt) täcke igen igår kväll eftersom både SMHI och YR påstod att det skulle vara uppehåll det närmaste dygnet. Redan under natten visade det sig vara en felsatsning då regnet åter började VRÄKA ner - och idag har det också kommit många häftiga regnskurar...

När jag kom till Mariebäck efter jobbet idag bestämde jag därför att Lára nu får vara utan exemtäcket till dess vädret stabiliserat sig igen. Vill ju inte att hon ska bli kall av det blöta täcket...! Samtidigt är det ENORMT mycket knott mellan regnskurarna, så då skulle hon ju behöva täckets skydd... Kompromissen blev att spraya henne med Ultrashield innan hon fick gå ut i hagen igen. Nu har ju hennes lever fått vila från detta medel i en vecka, ifall det är vad som orsakat hennes problem. Men kan ju passa på att skicka en önskan till SMHI: "Om det nu ändå ska regna - kan vi inte få ihållande regn. Så att knotten inte har någon chans att attackera min otäckade häst!"

Med Hamingja red jag på banan och repeterade olika övningar från kursen med Atli och de två lektionerna för Sylvia. Det var flera saker som "föll på plats" lite bättre och kändes riktigt bra! M a o en perfekt avslutning på den här "ridperioden". Fr o m i morgon är det ju Sylvia som rider Haminja igen och jag får t v nöja mig med att fjäska för Lára när jag är i stallet. 

tisdag 19 augusti 2014

Sylvialektion och drottningfjäsk

Åkte till stallet i god tid innan ridlektionen för att hinna "fjäska" ordentligt för The Queen of Mariebäck. I samband med gårdagkvällens våldsamma ösregn hade Sylvia befriat Lára från exemtäcket, så idag fick jag se hur vacker hon är utan! Först fick hon komma ut ur hagen och beta gräs på gården medan jag gjorde i ordning Hamingja inför lektionen. För att sedan komma in i en box och mumsa lite kraftfoder samt vila från insekterna medan vi red lektion.

Efter söndagens uteridningslektion med Sylvia kände jag att det verkligen är hur mycket som helst jag behöver lära mig för att kunna rida Hamingja på ett bra sätt... Därför kändes det jättebra att jag skulle få låna henne även idag och i morgon - för att få chansen att på hennes rygg hinna "smälta" några av alla nya ridintryck! Och när jag dessutom kunde haka på när Elisabeth och Démantur skulle rida lektion i kväll blev det ju ännu bättre!!!

Och under lektionen fick vi också jobba massor med sådant "finlir" som jag tycker är så kul!!! Först skulle vi skritta på en liten volt och m h a stora, ledande tygeltag få hästen att böja halsen inåt för att slappna av och sträcka ut överlinjen. Började i vänster varv och det gick faktiskt riktigt bra att få Hammi att böja sig, slappna av och sträcka ut! I höger varv var det lite svårare, det krävdes att jag böjde hennes hals ännu mer inåt för att hon inte bara skulle skjuta ut högerbogen utan verkligen böja sig i sidan.

Efter detta skulle vi göra framdelsvändning med så små hjälper som bara möjligt för att hästen lugnt skulle flytta undan bakdelen med framdelen på samma plats. Samt ge så mycket tygel som möjligt när hästen ville sträcka ut överlinjen. Precis som Lára har Hamingja gärna lite bråttom - "det här river vi av lite snabbt!!!" Men efter en stund hittade jag ett bra "dragläge" där jag kunde få henne att invänta min signal för att flytta undan bakdelen, samtidigt som jag kunde bromsa upp framdelen m h a sätet och därmed samtidigt ge henne så lång tygel att hon kunde länga halsen riktigt ordentligt.

Nästa steg blev ledande tygeltag på liten volt i skrölt (hm, blev en hel del passtakt i vårt fall, men Sylvia sa att takten inte spelade någon roll just nu - vi skulle bara fokusera på lösgjordheten.) För att sedan gå vidare genom att byta om volt ofta. Även här var det stora likheter mellan Hamingja och Lára - varje gång jag bytte riktning kunde det uppenbarligen tolkas som en anledning att dra upp tempot... Men successivt gick det bättre och bättre.

När vi sedan skulle smyga ut längs spåret tolkades det förståss på samma sätt av fröken H: tillfälle att gasa! Sylvia sa då att jag skulle bromsa genom att sidföra ett par steg m h a vikten. Det var lättare sagt än gjort... att begränsa det till ett par steg alltså! Vips befann vi oss inne på kvartslinjen istället...! Men eftersom Hammi testade att "gasa på" någon gång om sänder fick jag många tillfällen att prova mig fram till vilka microhjälper som egentligen behövdes och när jag hittade rätt fick jag också ett mkt bra verktyg för att kontrollera tempot utan att behöva bromsa med tyglarna!

Efter detta skulle vi träna halt, övergång till skritt ett par steg, ny halt o s v - även nu med fokus på att hjälperna skulle vara så minimala som bara möjligt. När vi sedan började göra övergångarna till tölt istället fick jag fokusera ÄNNU mer på mina underskänklar i halterna - då ville de börja spreta igen...

I slutet av lektionen kändes Hamingja verkligen riktigt, riktigt mjuk och fin! Härligt!!! Att få henne att göra övergång från tölt till trav på volt var inte heller något problem. Däremot blev det rena Láratempot i Solvallatrav till att börja med så jag fick verkligen jobba med att "bromsa upp" min egen kropp så att jag inte ramlade framåt och därmed sa "spring fortare!!!" Det kändes lite bakvänt att samtidigt ge henne längre och längre tygel - som Sylvia uppmanade mig att göra - men när jag "travade lugnt" och fröken H hade fått riktigt lös tygel så övergick hon till en betydligt trevligare trav med ett helt annat sväv!

Var SÅ nöjd efter lektionen - och ser verkligen fram emot att få rida henne igen i morgon! Jag har ju SÅ mycket jag vill (och behöver) träna på!!! Sedan vet jag inte när jag får möjlighet att låna henne igen - för fr o m torsdag ska Sylvia ta över igen. Men förhoppningsvis har jag i alla fall möjlighet att rida Hamingja på någon fler lektion under de kommande veckorna. Jag har i alla fall fått löfte om att rida henne på nästa Atlikurs om ca en månad. Och sedan hoppas jag ju att Lára har återhämtat sig så att jag kan börja rida henne igen!

söndag 17 augusti 2014

Hamingja på friarstråt och jag får uteridningslektion av Sylvia!

Hittade den här fröken i vallackflocken idag... :-O  Reagerade på att det var endel "pip" därifrån och trodde först att det kommit en ny träningshäst, innan jag insåg vem det var som besökte herrarna i hagen... Att Démantur verkligen ställt om sig till vallack efter kastreringen blev väldigt uppenbart, efter att ha hälsat på henne gick han lojt iväg för att äta vidare! Den 5:årige Hektor visade däremot med all önskvärd tydlighet att han var STÖRTKÄR, trots att han varit kastrerad sedan han var 8:a månader. Inte hade han koll på att Hammi faktiskt är hans halvsyster!

Idag hade Sylvia erbjudit sig att rida ut tillsammans med mig för att jag skulle få hjälp med hur jag ska rida Hamingja utanför ridbanan. Jättebra - för det är ju faktiskt "ute" man befinner sig för det mesta!!!

När man rider en så känslig häst som Hamingja har man tidernas tillfälle att jobba med de små, små detaljerna i sin egen ridning - d v s det som jag tycker är så roligt!!! Redan i skritten började vi därför med halter och sidförande, där överskänklarna och små viktförskjutningar skulle göra jobbet. Något jag måste tänka mer på är att inte bara belöna en riktig reaktion genom att räta upp mig igen utan även komma ihåg att samtidigt slappna av i överskänklar och säte.

Vid sidförande påpekade Sylvia att jag ska böja Hammis hals mer när jag flyttar undan för vänster skänkel men låta den vara mer rak när vi flyttar för höger skänkel - för att högerbogen hela tiden ska hålla sig på plats i rörelsen. I övrigt behöver jag nästan bara tänka "höft ner" för att hon ska kliva ett steg åt sidan!

Även när det var dags att värma upp i skrölt var det förståss mycket för mig att tänka på! Först och främst att ge henne riktigt, riktigt mycket tygel. Insåg under Atlikursen att det som är "mycket tygel" på Lára är alldeles för lite på Hamingja eftersom den senare har så mycket längre hals. Och jag vill ju att hon verkligen ska sträcka ut denna långa hals med pannan främst, inte krulla ihop den p g a att tyglarna inte räcker till...!

Sedan handlar det om att kontrollera tempot, med bibehållen längd på tygeln. Och då måste jag SITTA PÅ RUMPAN!!! (Hm... har jag inte hört det sägas förut...?!) När jag försökte ge Hamingja tillräckligt mycket tygel så hamnade jag nämligen med vikten framåt - vilket innebär att jag säger åt henne att öka tempot... Istället måste jag sitta på rumpan och hålla om med skänkarna. Och om det ändå börjar gå för fort hålla kvar skänklarna och göra en förhållning m h a en eller flera snabba förflyttningar av min tyngdpunkt bakåt.

Jag fick varva sidförande med att rida öppna, f f a för höger skänkel samtidigt som Sylvia hela tiden påminde om att ge Hammi helt lös tygel efter varje förhållning. Och det var alldeles tydligt att ju lösare tygeln blev desto mer lösgjord blev hästen och takten därmed renare och renare! Sylvia tipsade om att jag även när vi red rakt fram och Hamingja gick med lååång hals och föreföll lösgjord ändå kunde stämma av detta genom att någon gång ibland ställa lite, lite åt vardera hållet för att se att hon svarade på detta.

När vi vände hemåt fick Hamingja bråttom och gjorde några försökt att bita fast i bettet och springa iväg med mig i tölten. "Nu måste du åtgärda problemet - som sitter i bakbenen!!!" sa Sylvia och uppmanade mig att lägga till mer högerskänkel samt rida öppna med en mycket rörlig högerhand. Så snart Hammi tog förhållningen skulle jag ge riktigt lös högertygel som belöning. Hon svarade snabbt på detta, gjorde sedan ytterligare ett försök att dra iväg på samma sätt, men när jag åter följde Sylvias instruktioner accepterade hon läget. Efter detta gjorde hon ett par försök att i alla fall få skjuta ut högerbogen lite, men då räckte det med en lätt kramning på högertygeln ibland för att få den på plats igen.

Det kom ytterligare något försök att köra upp huvudet och dra iväg i tölten under hemvägen, men med högerskänkeln och en rörlig högerhand kunde jag ganska lätt få koll på läget. Det svåraste var att få koll på mina egna underskänklar... Sylvia påpekade att de gärna ville peka utåt i dessa lägen, istället för att hålla om hästen... och jag kunde konstatera att jag faktiskt inte kände detta - inte ens när hon sagt det! Måste verkligen träna på att slappna av bättre i mina knän så att jag kan bibehålla kontakten med underskänklarna, även när det blir "skarpt läge"!!!

F ö behöver jag verkligen jobba på att bli mer avslappnad när jag rider Hamingja. På Láras rygg tycker jag det går riktig bra numera, Men när Sylvia nu påpekade att jag behövde hitta en mer avslappnad sits kände jag ju att jag var väldigt spänd. Men det är förhoppningsvis något som blir lättare allt eftersom jag lär känna henne bättre och mer och mer och mer av mina inverkningar därmed kommer automatiskt. Men till att börja med skulle jag ju kunna försöka mig på att BÅDE rida Hamingja och andas samtidigt?!!

Lára hade fått stå inne i stallet och mumsa kraftfoder samt vila från knotten medan vi red. Sedan fick hon komma ut på gården och beta extra gräs också - vill ju proppa henne så full med nyttigheter som det bara går så att hon återhämtar sig så snabbt som möjligt! Sylvia har dessutom börjat ge hästarna hö en gång/dygn för att komplettera betet som börjar bli ganska avätet nu. I o m att det varit så oerhört torrt så har ju betestillväxten tyvärr varit obefintlig... Och fr o m månadsskiftet ska vi börja fodra med hö "på heltid". 

lördag 16 augusti 2014

Repetition av Atlikursens övningar.

Hamingja vid vattenkoppen

Igår hade jag en vilodag efter ridkursen. Med ont både här och där behövdes det... men det mesta var träningsvärk och därmed en skön kontrast till min vanliga värk. "Skönt ont" brukar jag kalla det!

Men idag var jag tillbaka i Mariebäck för att pyssla om min lycko-Lara samt repetera övningarna från kursen med Hamingja. När jag hämtade in dem från hagen konstaterade jag än en gång att det visst går bra att leda en annan häst samtidigt som Lára, bara den andra hästen har tillräckligt långt grimskaft. För de vill inte gärna gå så nära henne...

Vet inte om det berodde på att jag för ovanlighetens skull satt upp inne på ridbanan, eller om det var goda kurs"vibbar" som höll i sig, men idag uteblev faktiskt speedskritten och Hamingja var avslappnad från start! Däremot hade vi lite problem med övergången till trav, trots att jag idag försökte göra den direkt från skritt... Men efter en stund hittade vi traven i alla fall och sedan vi även värmt i tölt var det dags för "det egentliga arbetet". 

Jag red övergångar halt-rygga-tölt och fascinerades åter av möjligheten att göra förhållningar bara genom att "dra bak magen"! Det kändes som att jag skulle kunna sitta hur länge som helst och bara träna på detta!!! (Det är inte så dumt att vara lättroad!) Försökte också samla henne ännu lite mer i tölten, innan hon åter fick sträcka ut överlinjen riktigt ordentligt.

Sedan var det dags för mig att få jobba ordentligt - genom att rida trav längs spåret. Men tack vare att jag inte hunnit rida mig jättetrött redan innan så hade jag lättare att orka följa med i de stora rörelserna. Och Hamingja verkade nöjd med att få "trampa ifrån" ordentligt! 

Medan jag red hade Lára fått stå inne i en box för att vila från insekterna. Det verkade inte klia någonstans i man eller svans men jag smorde henne lite ändå eftersom det kändes som det var så länge sedan sist. Och efter en dos insektsspray fick sedan båda flickorna gå tillbaka till sin flock.

Sylvia kom förbi och föreslog att vi skulle rida ut tillsammans en dag så att hon kan instruera mig hur jag ska undvika grisepassen när vi rider längs vägen. Tidigare har hon sagt att jag får rida Hamingja fram till och med tisdag, men nu meddelade hon att jag även får rida på onsdag om jag vill - perfekt! Alla möjligheter att lindra min "inte få rida Lára-abstinens" mottages tacksamt!!!

torsdag 14 augusti 2014

Hamingja(halleluja)-moment!!!

Hamingja - inte bara en fantastisk ridhäst utan även en vacker ung dam!!!

Denna Atlikurs kom att avslutas med ett fantastiskt Hamingja(halleluja)moment!!! Och så här såg vägen dit ut. Precis som Lara är Hammi en mycket ambitiös dam som inleder alla ridpass med inställningen: "det här river vi av lite snabbt!!!" Därför förberedde jag oss inför lektionen genom att styra in fröken på en volt utanför stallet och överraskande snabbt övergick speedskritten till ev avslappnad sådan med frustningar och lång hals! 

Trevligt nog kunde vi behålla den avslappningen när vi kom in på ridbanan för att börja lektionen. Och när vi sedan fick gå direkt på traven från skritt, utan någon "störande" tölt emellan så fortsatte det att flyta på hur bra som helst. 

När vi övergick till uppvärmning i tölt kom lektionens första stora aha-upplevelse för mig! Hamingjas favoritposition i tölt är just med lång hals. Men eftersom hon länger den så mycket måste jag också ge ännu större eftergifter än jag är van för att hon verkligen ska kunna skjuta fram pannan och inte tvingas gå under bettet. Atli tipsade om att jag, när jag kände att hon ville börja länga sig skulle låta henne göra det genom att successivt "tugga till sig" allt mer tygel. Och då hände det verkligen grejer!!!

Vid tidigare kurstillfällen har Atli konstaterat att Lara blivit riktigt duktig på att länga halsen. "Men jag kommer alltid att tjata om mer, för det finns alltid lite till!" Döm därför om min förvåning när han nu berömmer mig och Hamingja genom att säga "nu är överlinjen faktiskt precis så utsträckt som den kan bli!" Tack vare min tidigare aha-upplevelse att jag lätt bromsar Hammi genom att bara "dra magen bakåt" så kunde jag dessutom kontrollera tempot helt utan att röra tyglarna varför överlinjen behöll sin optimala sträckning!

För att öka samlingen i tölt fick jag använda halt-rygga-skritt/töltövergångar. Även här var det en viktig polett som trillade ner för mig! På förmiddagen hade jag insett att jag för riktigt bra ryggningar först stämma av att hon var helt avslappnad i nacken även i sidled, genom att krama lätt höger-vänster. Nu insåg jag dessutom att om hon inte genast började rygga när jag "drog min mage bakåt" skulle jag INTE försöka förstärka genom att luta mig mer bakåt, som jag så gärna vill göra. Istället skulle jag räta upp mig igen för att snabbt upprepa viktförskjutningen bakåt. 

Efter enkel töltarbete frågade Atli om vi vågade sadla om Hamingja eller om hon skulle bita oss då? (Lara har minsann gjort intryck - även på en av världens skickligaste ryttare/hästtränare!!!) och då kunde jag förstås lugnt försäkra honom om att den här fröken är riskfri på det området!

När han sinn vana trogen flyttat bak sadeln fick jag åter sitta upp och göra några övergångar mellan ryggning och skritt. Sedan uppmanade han mig att hållanhönderna litenhet resta samtidigt som jag gjorde en övergång till tölt. Och milda Matilda, nu hände det minsann grejer!!! Jag hade redan innan tyckt att vi presterat riktigt trevlig tölt med mycket ryggverksamhet. Men nu växte plötsligt ett "töltmonster" upp under mig!!! Bogarna lyftes upp så att jag satt som i uppförsbacke och halsen blev hur lång som helst! Jag satt bara och skrattade lyckligt när jag fick njuta av denna tölt medan Atli ropade "Bra, jättebra!!! Nu kom hon upp lite med bogarna!!!" Jo, han sa faktiskt "lite" men själv kunde jag inte ens föreställa mig hur "mycket" i så fall skulle kännas!

När Hammi sedan fått sträcka ut i trav konstaterade Atli att jag gjort stora framsteg under dessa två dagar. "Det har varit en hel del fina moment med Lara, men nu har du kunnat komma ytterligare ett steg vidare tack vare en häst med ännu bättre förutsättningar! Sedan blir det lite ojämnt ibland eftersom du ännu inte hunnit lära dig vilka hjälper som är lagom för den här hästen eftersom hon är helt ny för dig. Som alltid gäller det att lyssna på hästen: räcker denna signal eller behöver jag vara tydligare? Men kom alltid ihåg att "tydligare" ALDRIG betyder starkare utan "mer irriterande"!!! Om en darrning med skänken inte räcker ska man darra fler gånger, inte trycka hårdare, o s v!"

Gissa om jag var hög när jag åkte hem från Mariebäck efter detta??? Sylvia hade då dessutom sagt att jag nog kan få rida Hamingja på nästa Atlikurs också. Jag som inte visste om jag skulle våga anmäla mig ö h t eftersom jag inte vet om Lara kommer hinna bli helt återställd till dess. Jag får också rida henne några av de kommande dagarna så att jag kan repetera övningarna från kursen medan jag förhoppningsvis har det mesta av känslan kvar! Det ser jag verkligen fram emot!!! 

onsdag 13 augusti 2014

Laras provsvar - och Atlikurs


Idag har jag pratat med veterinären om Laras provsvar, vilka visade förhöjda levervärden. Det handlade visst om leverenzymer, inte själva levern, som var skadad. Men värdena var inte alarmerande höga och tack vare att levern är oerhört bra på att självläka tyckte veterinären att vi bara skulle avvakta tre veckor. 

Ett nytt prov då kommer förhoppningsvis visa att dessa värden är på väg ner igen eller t o m återställda. Men skulle det visa sig att de är oförändrade eller t o m stigit så får man göra ytterligare utredningar. I o m att Lara blir så svettig och flåsig redan vid lättare ansträngning blev ordinationen att hon får fortsätta vila till dess nytt prov är taget. 

Det man undrar är ju vad detta beror på...?! Denna typ av skador kan tydligen uppkomma i samband med en infektion och Laras problem började visserligen med hosta och snuva. Men det var en väldigt lindrig förkylning som gick över efter några dagar så det känns ju konstigt om den skulle ha orsakat sådana här besvär...

En annan anledning till leverskador kan vara att hon ätit någon giftig växt - och det hade kanske varit det mest troliga ifall problemen kommit nu, när betet börjar bli begränsat och risken finns att hästarna äter av växter de ratat tidigare under sommaren. Men det började ju när vi nyss släppt dem på bete och hon verkligen kunde välja och vraka bland växtligheten... Så det hela känns verkligen som ett mysterium. Men huvudsaken är ju att vi hittat en orsak till att hon är så hängig och att prognosen är god!!!

Inte nog med att jag fick dessa, som jag tycker ändå goda nyheter idag. Dessutom fick jag erbjudande från Sylvia att rida hennes Haminja under Atlikursen idag och i morgon!!! Jag har väl aldrig ridit så extremt lite en sommar sedan jag köpte Reykur 1995, så mitt ridsug är förstås STORT!!! Och efter att ha "lullat runt" i skogen lite med Lara resp. Haminja under sommaren längtade jag så enormt efter att få rida lektioner! Dessutom vill jag ju så gärna lära mig hur Haminja ska ridas på bästa sätt.

Alla dessa önskningar fick jag alltså uppfylla idag! Jättekul, oerhört lärorikt och VÅLDSAMT jobbigt!!! Atlis system känner jag ju väl vid det här laget, så på det viset var det förstås inga nyheter. Men när han, efter att ha låtit mig värma upp på egen hand, sa: "jättebra uppvärmning!" Kändes det roligt att få bekräftelse på att jag har förstått hans system tillräckligt bra för att genom det komma fram till önskat resultat på en häst som jag aldrig tidigare ridit på en ridbana och som reagerar annorlunda än den häst jag är van.

Den första lektionen kändes det ändå ganska ringrostigt för oss... Men redan under den andra började saker falla på plats! När vi, efter ännu en godkänd uppvärmning, jobbat en stund med tälten fick vi betyget "fin takt på helt lösgjord häst!" Och sedan kom den verkliga aha-upplevelsen när jag efter halt och ryggningar fick rida samlad skritt! Det var ju inte helt lätt att hitta exakt rätt avvägning mellan drivning och förhållning på en ny häst, men med Atlis hjälp gick det och WOW säger jag bara!!! Tycker ändå att vi kommit riktigt långt med bärigheten, Lara och jag... Men nu satt jag på en häst som ända från start lärt sig att använda sin kropp på rätt sätt!!! Jag sa senare till Sylvia att jag skulle kunna ägna resten av livet åt att rida samlad skritt och smygande övergångar till tölt på Haminja!!!

Efter detta var jag dock REJÄLT trött (har uppenbarligen tappat en hel del ork i o m att jag knappt ridit i sommar...) därför blev jag lättad när Atli bad mig gå in på en volt och låta Haminja sträcka ut sig i trav. Detta brukar nämligen alltid vara hur vi avslutar lektionerna. Så medan jag gjorde mitt bästa för att hantera Haminjas enorma trav där på volten tänkte jag hela tiden:"bara orka en liiiten stund till, en liiiten stund till...!" Men när jag sedan tror att Atli ska låta mig sakta av till skritt säger han istället att jag ska fortsätta ute på fyrkantspåret - i trav. Och utan den bromsande volten laddade Haminja i rejält med bakbenen och sköt mig nästan ur sadeln! "FIIN trav!!!" Ropade Atli och lät oss trava varv på varv, medan jag hade fullt sjå att hänga med i de enorma rörelserna. Svetten rann i floder ner över ansiktet, nerför ryggen och längs benen medan jag flåsade som en blåsbälg och bara väntade på att jag antingen skulle kastas ur sadeln för att jag inte längre klarade att parera Haminjas jättekliv, eller också ramla av i ren utmattning... Men jag lyckades faktiskt hålla mig kvar på hästryggen till dess vi fick sakta av - och ibland lyckades jag t o m njuta av det oerhört kraftfulla steget och mäktiga svävet i gångarter! 

Svetten fortsatte rinna en hel timme efter lektionens slut och det kändes som om jag var andfådd hur länge som helst... Är det så här stackars Lara har känt det i sommar?! Undrade jag. Medan Sylvia konstaterade: "det är ingen som förstår hur OERHÖRT krävande det är att rida en häst med riktigt maffig trav - inte förrän de provat själva!" Men nu vet jag i alla fall...!!! Nu gäller det att ladda för att orka med morgondagen - lär behövas en hel del vatten och salt efter detta!

måndag 11 augusti 2014

Lara får lätta på klädseln!



Idag togs nya prover på Lara - provsvaren kommer i morgon. Håll tummarna att de visar varför hon inte mår bra och att det är något vi snabbt kan åtgärda!!! I väntan på att få veta orsaken fanns det en sak jag kunde göra för att i alla fall lindra symptomen: att befria henne från den vinterpäls hon redan börjat sätta. Den lär hon verkligen INTE sakna i den här värmen!!!

Som ni ser var det inte lite päls hon hunnit "dra på sig"...!!! :-O

söndag 10 augusti 2014

Grattis Eva!!!

Idag säger Lara och jag STORT GRATTIS till Eva!!!

Världens bästa medryttare, som sedan en tid tillbaka även kan lägga "sjömatros" till meritlistan!

(Detta är även mitt första försök att blogga från IPad:en med Bloggers app.)

lördag 9 augusti 2014

Seger i Solligan - och nya prover ordineras


Igår avgjordes årets Solliga - med Luleå som överlägsen segrare! Detta var faktiskt Luleås femte seger sedan 2003 och under dessa år har vi aldrig varit sämre än tvåa!!! Men igår var det alltså sista mätningsdagen så idag hade Luleåsolen tagit välförtjänt semester. Det blev därför att leta fram långbyxor, för första gången på två månader..! Hästarna verkade i alla fall nöjda med att de svala vindarna innebar att den senaste tidens knottinvasion minskat radikalt. De kunde faktiskt stå i hagarna med stilla svansar!!!

Sent om sider hade jag kommit på att jag faktiskt kunde komplettera Laras exemtäcke med den magdel som hör till, men som jag hittills aldrig använt eftersom det bara är i svansen och pannluggen hon kliar sig. Men den kan ju ändå hindra en hel del knottbett. Dessutom sägs ju knotten dras till svarta hästarnoch då är det säkert ingen nackdel ju mer av hennes kropp som döljs under ett ljust täcke.

Här om dagen pratade jag med Evidensiakliniken i Boden igen. Det var en annan veterinär som jobbade nu, men när hon hört min beskrivning av hur hängig Lara fortfarande är kollade hon noteringarna från vårt besök på kliniken. Hon konstaterade då att de avvikelser som funnits (hb och röda blodkroppar) inte var stora nog för att förklara attmhon fortfarande inte återhämtat sig helt. Därför bör nya prover, i ett bredare spektrum tas. Då i alla fall ett av proven helst bör tas i hästens lugna hemmiljö för att bli helt rättvisande kommer detta att göras till veckan.

I o m att veterinären var så övertygad om att det är något mer än lågt hb somligger bakom Laras brist på energi kommer hon att få vila helt till dess vi fått de nya provsvaren. Idag fick hon istället gå ute på gården och beta en lång stund, där gräset var som frodigast. Oavsett vad det är som orsakar hennes problem borde det ju vara bra att hon får tugga i sig så mycket nyttigheter som möjligt, tänker jag. 

onsdag 6 augusti 2014

Lára sig skaffat ny hovdam?!!

När jag kom till Mariebäck i kväll överraskades jag av att Lára "beblandat sig med pöbeln"! Helt plötsligt tillät hon en annan häst komma in i hennes personliga sfär - och det var inte ens någon av "de gamla" i flocken utan faktiskt nykomlingen Yr! När jag kommenterade detta berättade Sylvia att hon sett Lára tillsammans med Yr hela eftermiddagen idag - "Plötsligt händer det" alltså!!!

När det var dags för ridning fick Lára och jag sällskap av Sylvia och Haminja. Det var ENORMT mycket knott runt hästarna i hagen, men när vi red längs bilvägen mot Avan besvärades vi faktiskt inte av några knott alls! Lára, som skulle föreställa den trygga och stabila i sällskapet (dessutom flockledare och därmed "säkerhetsansvarig") besvärades däremot oerhört mycket av det läskiga gäng män som höll på att snickra nytt vindskydd nere vid skjutbanan... Trots att hon fick ta skydd bakom Haminja (som nu tuffat till sig ordentligt och inte reagerade alls) så blev det många tvärstopp - t o m nästan en slidestop i utförsbacken - innan vi tagit oss förbi.

När vi varvade skritt, tölt och trav i lugnt tempo kunde även Sylvia konstatera att Lára blev alldeles för flåsig för att det skulle vara normalt. Och trots att vi skrittade en riktigt lång stund på hemvägen hade hon svårt att återhämta sig tillräckligt för att andas helt normalt.

Hon blev rejält svettig också - och när pälsen blev fuktig upptäckte jag att hon faktiskt satt riktigt mycket vinterpäls de senaste dagarna! :-O  Jag får helt enkelt klippa henne innan jag rider nästa gång! Förra året klippte jag henne första gången precis innan Vindurtävlingen i slutet av augusti och tyckte att DET var tidigt... men nu - under den varmaste sommaren på flera år - behöver jag alltså klippa henne ÄNNU tidigare! :-O

I morgon ska jag kontakta veterinären på Evidensiakliniken i Boden och berätta att Lára fortfarande inte återhämtat sig - så får vi höra hur hon tycker att vi ska gå vidare. Lyckohästen måste ju få bli frisk och kry någon gång!!!

tisdag 5 augusti 2014

Kurirens reportage från Hästvilan

För en tid sedan besökte jag Feykirs grav på Hästvilan i Västmark för första gången. Jag kände aldrig något behov av att åka dit under själva sorgebearbetningen. Men det har hela tiden känts väldigt bra att veta att han har en plats där. Anledningen till att det tillslut blev av att åka dit var att jag lovat ställa upp på en intervju för Norrbottens Kuriren med temat "det sista, svåra beslutet" till deras artikelserie om husdjur. Och när vi i eftermiddag "landade" på fastlandet igen efter fyra dygn längst ut i Luleå skärgård fick jag se att reportaget publicerats idag. Foto-Lindas (proffs-)variant av min bild ovan fyllde nästan en hel sida i papperstidningen - väldigt fint! För den som vill läsa reportaget finns länk HÄR.