torsdag 31 juli 2014

Matte is back!!!

Vi hade GRYM timing idag, Lára och jag! När vi red iväg började åskan precis mullra på avstånd. Under vår ridur kom mullret närmare och närmare... och vi hann bara precis tillbaka och in i stallet innan himlen öppnade sig! Regnet formligen VRÄKTE ner - så att det dånade på stalltaket och försökte man titta ut genom fönstren såg man bara en vägg av vatten...! :-O Verkligen bra timing att hinna in i stallet igen precis innan det där bröt ut!

Johan och jag har varit i Umeå den senaste veckan och njutit av härligt bad- och båtliv tillsammans med min familj. Vi hann även träffa den av hans bröder som bor i Umeå och brorsdottern som precis kommit hem igen efter ett utbytesår i Tyskland. Men Lára har inte behövt lida av vilodagar hela veckan för Eva har ridit henne några gånger - hon har ju en hel del medryttarfrånvaro att "jobba igen"!

Jag red mest skritt, tölt och trav idag men provade även ett par kortare sträckor galopp i lugnt tempo för att stämma av Láras hälsostatus. Hon blir fortfarande rejält flåsig även av sådan lugn galopp, efteråt står hon gärna stilla för att vila helt och sedan är hon nöjd med att bara skritta en låååång stund. D v s hon är verkligen inte i närheten av sitt vanliga jag ännu. Vid lågintensiv träning som trav och tölt i lugnt tempo går det bra, men så snart det blir lite mer ansträngande hinner hon inte syresätta sig som hon ska och återhämtningstiden blir lång.

Till veckan är det nog dags att kolla upp hennes hb igen. Ett blodprov kommer antagligen att visa att det inte är återställt till normalnivå utan att jag bör fortsätta ge henne tillskott ytterligare en tid. Alltså blir det ingen tävling för oss i höst - men det hade jag i o f s redan räknat bort. Visserligen är det roligt att tävla - alldeles särskilt i Skellefteå där vi alltid bor på hotell och myser ett helt gäng! Men det viktigaste är ju att Lára får den tid hon behöver för att bli helt återställd igen!

onsdag 23 juli 2014

31,2 grader i skuggan...

FIIIIINA Lycko-Láran!!!

Värmen fortsätter - redan i morse hade vi 29 grader i skuggan...!!! När jag åkte till stallet var det därför inte för att rida, utan för att se till att Lára fick sitt järntillskott och samtidigt passa på att ge henne en svalkande dusch.

Hon stod i vindskyddets skugga men när jag ropade och visslade var hon snabb att komma till grinden - på hugget som alltid! Några av de andra följde med, men inte Haminja - hon ville väl försäkra sig om att få ledig dag i värmen?!!

Började med att duscha henne och använde sedan inte svettskrapan utan hon fick stå kvar i spolspiltan till dess vattnet slutat droppa av henne - för att maximera avkylningen. Redan när jag tagit av exemtäcket och huvan hade jag konstaterat att pannluggen såg ovanligt fin ut. Jag har verkligen undrat varför den nästan helt försvinner på henne sommartid trots att jag aldrig ser några tecken på att det kliar där... När det gäller svansen är det ju så väldigt tydligt vissa dagar då man ser hur hon njuter när jag kliar henne. Men inte en enda gång har jag varit med om att hon visat uppskattning när jag kliat i pannluggen eller nacken...

Här om dagen kom jag på att jag är lite slarvig när jag sätter på huvan och låter luggen ligga kvar bakåt istället för att dra ner den i pannan på henne igen. Och sedan jag ändrade på den saken har luggen varit fin varje gång jag tagit av huvan igen. Kan jag möjligen ha hittat orsaken till att luggen far så illa på henne sommartid?! Det hade ju varit roligt om en sådan enkel åtgärd kunde få henne att behålla sin fina pannlugg - men samtidigt rätt pinsamt att jag inte insett det liiite tidigare...!!!


Kolla in fyndet KG gjort i hagen: Láras tappade baksko!!! Jag har visserligen inte lyckats få kontakt med hovslagaren, men däremot har bussiga Sylvia lovat att slå på den när hon kommer hem i morgon! Eva och jag konstaterade här om dagen att hon "ligger lite efter" med medrytteriet sedan flytten till Al Ain... Men när väl skon är tillbaka ska hon få chansen att "jobba igen" lite av det! Fortsatt återanpassning till skog och natur för hennes del alltså - det kommer Lára att gilla!

Lára gillar ju föresten ALL sorts ridning - det är ju så härligt med henne! Men idag blev det ju inget sådant, utan när fodret med järntillskott var uppätet fick bara gå ut i hagen igen. Flocken var precis på väg att vandra ner mot hagdelen nere vid bäcken och i vanliga fall brukar hon vara VÄLDIGT mån om att hålla sig med dem. Men nu stod hon istället kvar vid grinden och tittade besviket efter mig, som om hon ville säga: "Hallå matte, glömde du inte något riktigt viktigt nu??? Typ ridningen...???!!!" Hon hade inte ens bråttom att rulla sig, den blöta pälsen till trots... nu handlade det istället om att snabbt försöka kommunicera till matte att hon höll på att göra en jättemiss... Att termometern då visade 31 grader i skuggan tyckte hon uppenbarligen inte skulle behöva innebära något så bortkastat som en vilodag...!!!

tisdag 22 juli 2014

Johans födelsedag!!!

 Idag är det Johans födelsedag! Och på kvällen hade hans fru bokat bord på Norrlands Bistro i Luleås Norra hamn. Vi satt på uteserveringen, vid kajkanten och njöt av jättegod mat! (Johan åt reninnerfilé och jag entrecote med rostad blomkålspuré.)


 När klockan närmade sig 22 var det fortfarande 26 grader varmt - och vi gick mot ännu en tropisk natt i HonoLuleå!!!


Kvällssol i Norra hamnen. 

måndag 21 juli 2014

Bästa hästen och bästa kompisen!!!

Min vackra Lára - med Eva i sadeln!

Min kompis Eva är hemma från Förenade Arabemiraten på semester och idag tog Lára och jag oss an uppgiften att börja hennes återanpassning till träd och grönska i skogen. (Ja, Haminja fick förståss vara behjälplig också genom att ha mig på ryggen.) "Vad är det här gröna som finns överallt?! Det verkar lite otäckt...! Och var är öknen???!!!" undrade Eva.

Först såg det ut som att det kanske inte skulle bli någon gemensam ridtur, för när jag hämtade in hästarna från hagen upptäckte jag att Lára tappat en baksko... Men hoven var hel och fin (det är bara fyra veckor sedan hon skoddes så det hade inte hunnit bildas någon kant på utsidan som riskerade att brytas av) så jag bestämde att vi ändå skulle rida. Fast istället för - som i ursprungsplanen - hålla oss längs bilvägen där det förhoppningsvis fläktade lite mer fick det bli ridning på mjuka skogsstigar.

Vi red upp bakom bommen, till den vänstra vändplanen och fortsatte sedan in i skogen där hästarna fick trampa runt i nästan en timme. I o m att de hela tiden behövde lyfta ordentligt på fötterna var det ju mycket bra styrketräning! Men viss konditionsträning tror jag också för man såg att de svettades endel. För Lára var det nog faktiskt den mest optimala formen av träning just nu: lågintensiv så att hennes begränsade syresättning ändå hann med. För även om hon trampade på i ganska högt tempo så snart hon fick chansen så blev hon aldrig flåsig.

Även Haminja mådde uppenbarligen bra av få kroppen ordentligt uppmjukad i terrängen på detta sätt. För när vi tillslut lämnat skogen och töltade hemåt igen längs skogsvägen så fick jag uppleva den absolut bästa tölten hittills med henne!!! HÄRLIGT!!! Förutom att ridturen var ett mkt trevligt tillfälle att umgås med Eva så gav den mig också chansen att beundra min vackra häst! I vanliga fall ser jag ju henne mest i exemtäcket sommartid... förutom när jag själv rider men då ser jag ju bara ovansidan av halsen...!

Håll nu tummarna för att hovslagaren snart kan slå på en ny sko på Láras bakhov så att vi kan göra om detta snart igen! För jag tror inte jag vill chansa allt för många gånger att rida utan skon ändå... 

söndag 20 juli 2014

Stall-inkontinent?!

Haminja är ju egentligen en riktigt snygg häst. Fast så här mitt i sommarbetet och efter lååång vila är det lite svårt att hitta en smickrande vinkel...

Värmen fortsätter! När jag åkte till stallet i morse vid 9.30 visade termometern redan 26 grader i skuggan! Planen var att rida ut tillsammans med Elisabeth och Démantur, men tyvärr blev Elisabeth inkallad till jobbet i sista stund. Min plan stod i alla fall fast: att rida Haminja idag och bara låta Lára vila i stallets svalka en stund samt äta sitt järntillskott.

Jag börjar allt mer fundera på om Haminja lider av någon sorts stallinkontinens...?! Nästan varje gång jag har ridit henne har hon kissat på golvet i stallet nästan direkt jag sadlat av henne efter ridturen. Och idag hann jag bara ta in henne från hagen innan det började skvala... :-O

Möjligen kom hon sedan på bättre tankar när jag valde att genast skölja av golvet med henne stående kvar på platsen. För plötsligt rann det vatten runt hovarna på henne... hade spolspiltan lämnat sitt otäcka hörn för att angripa henne här?! SCARY!!! :-O  :-O Om hon är smart nog att koppla ihop det hela och "knipa" i fortsättningen (alt passa på att kissa i hagen) lär ju visa sig!!!

Valet av tidpunkt för ridturen (tack för det Elisabeth!!!) visade sig vara MYCKET bra! Visserligen hade det redan hunnit bli rejält varmt, men när jag red bilvägen mot Avan kunde jag konstatera att betydligt längre sträckor låg i skugga idag tack vare solens position längre österut. Däremot visade det sig att man inte ens i denna värme helt kan räkna bort risken att mördar-joggare dyker upp där man minst anar det... Den här försökte visserligen kamouflera sig genom att gå istället för springa, men så lätt lurar man minsann inte Haminja...!!!

Jag satsade på mycket sidförande i skritt längs med dikeskanterna idag. Första sträckorna, ut från gården, kändes ganska stappliga så det var inget tvivel om att denna stretching var bra för henne! Men ihärdigt pustande av ansträngningen blev hon successivt allt mjukare. Vi fick också till några riktigt trevliga töltsträckor ovanligt tidigt under ridturen idag - också ett tecken på att hon börjar mjukna i kroppen!

När hon bjöd på denna tölt lyckades jag t o m släppa blicken från den där mankammen som man som ryttare av någon anledning brukar finna alldeles för intressant... och med blicken i fjärran satt jag inte bara mer upprätt "på rumpan" utan fick också ett annat fokus på känslan i min kropp - och i Haminjas. Tror detta var en anledning till att vi kunde behålla så fint flyt i tölten - jag kände bättre hur hon arbetade med kroppen och kunde då korrigera passtaktigheten innan den inträffade. Utan att jag riktigt visste vad jag gjorde. Men tack vare att jag agerade mycket tidigare i "processen" så behövde jag nog inte göra så mycket heller.

Vi avverkade alla fyra gångarterna idag, trots värmen. Och när jag som avslutning skulle låta henne sträcka ut i trav fick jag minsann vad jag tålde! Fast jag bara "satt och åkte" helt utan tanke på att driva så trampade hon på i en trav som helt tog andan ur mig! Eller om man ska säga tvärt om - för som jag flåsade efter att ha försökt följa med i hennes stora och kraftfulla rörelser under denna ändå ganska korta travsekvens! Oj, oj, oj!!! Verkligen inget "varva ner lite mjukt och försiktigt" här inte...!!!

Sedan hann jag förståss med lite pyssel med Lára också innan båda hästarna fick gå tillbaka ut i flocken. Och i morgon blir det motion för dem båda - för då ska Eva (som är hemma från Förenade Arabemiraten på semester) följa med och rida Lára! Enligt prognoserna ska värmen hålla i sig - fast för Eva handlar detta snarare om svalka eftersom temperaturen i UAE ligger kring 52 grader i skuggan så här på sommaren...!!!


lördag 19 juli 2014

Första semesterdagen!!!

Lára ger sitt nya exemtäcke en REJÄL invigning!!!

Första semesterdagen måste självklart fyllas med riktigt mycket häst!!! Trots värmen hade jag därför bestämt att jag skulle rida både Lára och Haminja. Grundplanen var att åka till stallet direkt på morgonen, när det förhoppningsvis skulle vara lite mindre varmt, men saker kom emellan och istället blev det mitt på dagen. 

Lára stod förståss först på tur - är man The Queen så är man! Jag red upp bakom bommen och hade tänkt rida till vändplanen och sedan fortsätta in i skogen. Men medan vi fortfarande skrittade på lång tygel, kände jag hur svetten började pärla i pannan på mig... då är det VARMT!!! Insåg att jag snabbt behövde en plan B - och den blev att vända och rida ner på bilvägen istället. En BETYDLIGT bättre plan visade det sig, för där fläktade det lite i alla fall!

Red mot Avan med töltintervaller de sträckor där vi kunde hålla oss i skuggan och skrittpauser där emellan. Tvingade Lára att skritta uppför första galoppbacken - gissa vad hon tyckte om det??!! Uppe på krönet tog vi sedan höger in i skogen där vi hittade lite skugga till en travintervall innan vi skrittade genom skogen tillbaka ner till bilvägen via jaktstugan.

Trots att varken tölt- eller travintervallerna var långa blev Lára rejält blåsig av dem och det tog lång stund innan hennes andning återhämtat sig igen. Först skyllde jag detta på den tryckande värmen, men när jag sedan red Haminja kunde jag konstatera att det verkligen inte var hela sanningen. För trots att Hammi vilat de senaste 3-4 månaderna och innan dess dessutom aldrig ridits så mycket att hon hunnit komma i närheten av Láras grundkondition, så blev hon inte alls lika flåsig. 

Lára har visserligen fått "gnistan" tillbaka - men uppenbarligen är hon långt ifrån återställd. Nu är det fortfarande lite tid kvar på hennes "järnkur" - men om det inte blir stor skillnad här på slutet är det nog läge att ta nytt blodprov för att se om nivån verkligen hunnit återställas. 

När Lára och jag kom tillbaka till stallet fick hon en välbehövlig dusch (egentligen skulle jag också ha behövt en) innan hon fick gå in i en box för att äta sitt järntillskott. När krubban var grundligt renslickad från detta fick hon även den betfor jag brukar ge varje dag för att främja matsmältningssystemet. Brukar ge den rejält blöt och idag fick hon dessutom extra mycket vatten i - men av detta syntes inte heller ett spår när hon var färdig!

Det har ju tyvärr inte blivit så många ridpass hittills som jag hade tänkt på Haminja, så hon känns fortfarande oerhört ringrostig... och ovanan att lämna tryggheten hos flocken förstärker förståss hennes "tittighet" dessutom. Så när vi red iväg tror jag det såg ungefär lika ostabilt ut som när Sylvia rider ut på unghästarna de första gångerna... Förutom att hon gjorde ungefär allt annat än att gå rakt fram så var också tempot ytterst varierande - mellan tveksam skritt och plötsliga accelerationer till klockren grisepass... 

Jag var bara SÅ tacksam att Mariebäck ligger så avskilt ute i skogen att det knappt var någon som behövde se oss! För säga vad man vill om spändhet och tittihet, men inte gör det direkt underverk på en häst som är passtaktig... För variationens skull hade jag tagit höger mot Alviksträsk istället med Hammi. Red sedan in förbi gamla soptippen och när hon började slappna av i både kropp och själ blev vi plötsligt betydligt mer överens om både riktning, tempo och takt! 

Varvade skritt, tölt och trav längs skogsvägen och även om hon började svettas i värmen märktes det väldigt tydligt att hon inte alls blev lika flåsig som Lára blivit, trots att hon normalt inte skulle komma i närheten av Láras kondition. Det var ju faktiskt jättebra att få en så här tydlig jämförelse på att den tryckande värmen ändå inte förklarade att Lára blev så påverkad. 

Under vår första travsekvens höll Haminja föresten på att skicka mig ur sadeln när hon tog de första stegen - jag hade lyckats glömma vilken grym trav hon har! Och då har jag ju fortfarande aldrig krävt att hon ska ta i ordentligt, utan bara travat lite lugnt. Och när hon nu slappnat av fick jag njuta av trevlig tölt också! 

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att detta verkligen var ett bra sätt att inleda semestern på, samt att jag verkligen INTE behöver någon ångbastu idag!!! Men så visade termometern 28 grader i skuggan också...!!!

fredag 18 juli 2014

Bästa sättet att inleda semestern!!!

"Är det ÄNTLIGEN dags för lite ridning?!!" Lára blir förhoppningsfull när hon får syn på matte!

I eftermiddag var det ÄNTLIGEN dags för mig att gå på semester! Och jag såg till att inleda den på allra bästa sätt: i fyrtakt!!! För när jag får börja min semester får Lára glädja sig åt att hennes är slut! Visserligen red jag ju henne en sväng i måndags också - men förutom det så har hon ju tvingats vara ledig fyra veckor nu... Fast nu hoppas jag det blir regelbunden ridning framöver - och det gör definitivt hon också!

Så länge hon får järntillskottet ska hon ju inte utsättas för hård ansträngning. Vilket verkligen är lättare sagt än gjort i den här fuktiga värmen... jag märker ju själv att man börjar svettas av minsta rörelse... Och Lára tycker ju dessutom att skritt är ett enda stort slöseri med springmöjlighet... Inte en helt lätt ekvation att få ihop...!

Kvällens försök till lösning blev att rida mot Alviksträsk och växla mellan skritt och tölt med lång hals längs bilvägen. Svängde upp mot gamla soptippen och längs den mjuka skogsvägen varvade vi skritten med trav istället. I alla fall till att börja med... men sedan kom Lára med förslaget att vi ändå skulle få galoppera liiiite i alla fall och hon höll så lugnt tempo att jag lät henne hållas en liten stund. 

Även sedan vi vänt hemåt igen tillät jag ett par kortare, lugna galoppintervaller. I gengäld skrittade vi sedan hela bilvägen tillbaka till stallet. Men det var bara inledningsvis det handlade om skritt på lång tygel. Sedan var det skritt med lång och aktiv överlinje som gällde - ett bra sätt att bygga muskler utan hård ansträngning!


När Lára och jag kom tillbaka till stallet låg Bambam utanför och väntade på att jag skulle komma tillbaka - han har verkligen blivit min kompis!!! 

onsdag 16 juli 2014

Linus på Linjen x flera!

"Att ha höns är som att leva med ett gäng Linus på Linjen! Man får alltid MKT tydlig feedback, både när man gjort något bra och när man råkat klanta till det...!!!" Gammalt Anna-ordspråk

Den våldsamma åskan under natten till tisdag nöjde sig inte med att bara bullra och blixtra, tyvärr såg den till att köra över mig med en vägbult också... Det har inte blivit mycket sömn de senaste två nätterna och jag har varit alldeles för groggy för att kunna gå till jobbet... Extra frustrerande eftersom denna vecka är min slutspurt inför semestern - för jag vill ju verkligen INTE behöva gå in och jobba på måndag för att jag inte hunnit bli klar med allt som behöver vara klart...!!!

Dessutom har jag ju ÄNTLIGEN fått börja rida Lára igen och hade verkligen sett fram emot flera kvällar i sadeln den här veckan... Men, tyvärr får jag ju inte alltid bestämma själv... Jag får helt enkelt ha ridturerna "innestående". Och i kväll följde Johan med till Mariebäck så jag kunde pyssla om henne lite och ge järntillskottet.

På vägen hem körde vi förbi Bälinge och köpte ett begagnat hönshus som jag hittat på annons. Vilken standardhöjning det kommer att bli att få byta ut vårt äldsta hönshus, byggt av en stor militärlåda i massivt trä! I o m att vi hela tiden flyttar runt hönsen på gräsmattan för att de alltid ska ha gräs att äta i hönsgården är det verkligen inte optimalt med ett hus som väger "ett ton"...

Det är bara att hoppas att de kräsna damerna blir lika nöjda med den nya bostaden som vi! 

måndag 14 juli 2014

HÄRLIGT besked från Lára!!!


Idag hade det ÄNTLIGEN gått de ytterligare 10 dagar som veterinären på Evidensia tyckte att Lára skulle vila - och jag var förståss väääääldigt nyfiken på hur hon skulle kännas att rida. Skulle hon fortfarande vara orkeslös eller har hennes härligt sprudlande energi börjat komma tillbaka?!! På förmiddagen hade jag fått ett sms från KG att Lára demolerat sitt exemtäcke så mycket att han tagit av det. Så när jag gick för att leta efter henne i beteshagen (de höll till i den del där det växer VÄLDIGT mycket sly) var jag förvarnad att hon inte skulle vara "påklädd".

Trots detta förstod jag först inte att den blanka, svarta, rundmagade häst som kom fram till mig bland snåren faktiskt var min Lára! Men den välkomnande "Härligt att se dig matte"-dunken jag fick av hennes huvud (där exemhuvan fortfarande satt på) gick det inte att ta miste på! Visst var detta min bulldozer! Som äntligen släppt all gulbrun vinterpäls och nu blänkte så svart i sommarpälsen! Och som dessutom lyckats lägga på sig lite mage!


När hon en stund senare skrittade ut från gården var det på en häst som gick med energiska steg och ivrigt spetsade öron. Och det var alldeles uppenbart att hon mår SÅ mycket bättre nu!!! Red bara ca 30 minuter bakom vägbommen och ONÖDIGT många och långa skrittpauser om man frågar en viss fyrbent dam. Men under de trav- och töltsekvenser som jag erbjöd utstrålade hon en helt annan energi än för tre veckor sedan.

Jag vet inte riktigt vem av oss som var mest nöjd i kväll, Lára som ÄNTLIGEN fick springa lite eller matte som ÄNTLIGEN fick bekräftelse att lyckohästen mår bättre?!! Jag får bara hjälpa henne att behärska sig så att vi inte rivstartar med träningen - så länge hon ska äta järntillskottet ska vi ju ta det lite lugnt. 

lördag 12 juli 2014

Ooooops!!!

Hoppsan, jag råkade visst kissa på golvet...!!! konstaterar Haminja

Det blev en kvällstur till Mariebäck idag - när temperaturen tillslut sjunkit under 25 grader i skuggan. Lára fick komma in i stallet och äta sin järnberikade kost och jag kunde samtidigt till min glädje konstatera att hon verkade ha slutat klia svansen efter min behandling senast. 

Så var det dag för Haminja att komma ut och röra på sig igen. Idag gick jag ut hårt och red sidförande  ut från gården. Ville passa på när jag kunde ha "Josefshallen-huset" resp ett hagstaket som broms framåt samtidigt som ett pet med pisken på ytter bak talade om att hon faktiskt måste korsa bakbenen ORDENTLIGT! Den klumpiga inledningen visade att vi INTE gjorde detta i onödan - men när hon hunnit stretcha musklerna några gånger flöt det på bättre och bättre!

När vi red upp bakom vägbommen gick det riktigt bra att sidföra åt båda hållen trots att vi inte längre hade stöd från något staket. När det var dags att låta henne "jogga igång" i skrölt med lång hals fortsatte vi med sidförande, men då fram och tillbaka över vägen istället för längs dikeskanterna.

Jag hade valt den högra vägen bakom bommen och borta vid vändplanen fortsatte jag in i skogen. Undrar om jag borde varna Sylvia att jag håller på att skola om Haminja till terränghäst?! funderade jag medan vi varvade tölt, trav och galopp längs skogsstigarna. Sparade skrittpauserna till de sträckor där terrängen var som mest ojämn. 

Fast det verkade som om Haminja inte riktigt höll med mig om gränsdragningen där... ibland när jag tyckte att vi kunde galoppera men hon inte riktigt höll med tog hon helt enkelt ett jättehopp över de mest ojämna partierna. Och ibland bestämde hon sig helt enkelt för att vika av från stigen rakt ut i terrängen. Där fick jag för att jag planerat ridpasset utifrån att hon - förutom massor av lösgörande - skulle behöva fokusera så mycket på var hon skulle sätta fötterna att hon inte skulle ha tid att vara "tittig"! För jag fick verkligen hålla mig på alerten för att hela tiden fortsätta åt samma håll som hästen!!!

På hemvägen blev det sedan lite ombytta roller... plötsligt verkade Haminja ha fått smak för det där med terränggalopp - och det så till den grad att hon tyckte man kunde avskaffa traven helt och hållet... Men tillbaka på skogsvägen kunde jag konstatera att terrängridningen haft bra effekt, för hon kändes så mycket mjukare i kroppen! Några halvhalter var allt som behövdes för att hon skulle bjuda på en mjuk och fin tölt - härligt!!!

Tillbaka i stallet svampade jag av henne och tycket sedan hon kunde få stå kvar en stund inne i svalkan medan jag pysslade med Lára. Och då passade Haminja på att både pinka och skita på stallgolvet... var det möjligen en protest mot att hon som faktiskt jobbat inte fick något kraftfoder medan Lára som "inte gjort någonting" däremot hade fått det?! Men det måste väl Haminja förstå att The Queen självklart har vissa förmåner??!!

Och snart, snart ingår det förhoppningsvis i Láras förmåner att även bli riden! På tisdag tänkte jag att vi ska ge oss ut en sväng - hoppas verkligen att hon känns piggare då!!!

torsdag 10 juli 2014

Hääärligt ridväder - och desperat Haminja!!!

Idag har vi BETYDLIGT svalare - bara 20 grader i skuggan - d v s riktigt härligt ridväder!!! Och dessutom en hel del vind som håller insekterna på avstånd, vilket uppskattas av både hästar och ryttare!

Jag hade turen att stoflocken redan var uppe vid stallet när jag kom ut för att hämta Lára och Haminja. Till min glädje kunde jag konstatera att Láras steg åter börjar bli mer energiska - ser verkligen fram emot att ha min "gamla" häst tillbaka snart!!! Fast vi hade inte hunnit så många steg mot stallet förrän det blev tvärstopp. Flockens nykomling hade gjort ett förhoppningsfullt försök att haka på oss mot stallet, så Lára blev förståss tvungen att stanna och ge henne en rejäl dos av "onda ögat" för att hon skulle förstå att hon gått över gränsen. The Queen vill ju INTE beblanda sig med pöbeln - och att Haminja skulle följa med var definitivt illa nog...!!!

Haminja verkade föresten också rätt omdömeslös, när hon gjorde ett försök att följa med in i den box där Lára skulle få äta sitt kraftfoderspetsade järntillskott - var hon less på livet, eller?! Som tur var hann jag hindra henne så det behövde inte bli någon dramatik.

Dramatik blev det istället när "Hammi" och jag red ut och nästan direkt vi kommit ner på bilvägen attackerades av en hästmördande joggare! "Oj, ser jag SÅ farlig ut??!!" undrade den mycket lugnt "luffs-joggande" mannen förskräckt när han såg Haminja tvärvända och försöka springa hem. "Jodu, kolla själv i spegeln när du kommer hem...!" sa jag. ;-)

Till Haminjas försvar ska sägas att hon mycket tidigt i sin inridning hade en våldsam nära svan-upplevelse då hon blev så rädd att hon faktiskt gick omkull (hon hade inte hunnit lära sig hålla balansen så bra med ryttare på ryggen ännu). Sårskadorna som uppstod i fallet läkte, men såren i själen har hon kvar. Och nu är det ju dessutom flera månader sedan hon lämnade tryggheten i hagen senast, så då blir omvärlden förståss extra spännande.

Efter detta fortsatte hon att vara ganska spänd hela ridturen - men några fler mördarjoggare behövde vi som tur var inte stöta på! Hon är ju dessutom ganska stel, efter den långa vilan, så en stor del av ridpasset tillbringade vi ute i terrängen för naturligt lösgörande arbete i alla fyra gångarter. På det viset kombinerade vi ju med konditionsträning, som hon ju verkligen också behöver just nu.

När det var dags att släppa ut henne i hagen igen efter ridpasset visade hon sig var smått desperat... Jag hade vänt ryggen mot henne för att öppna grinden när jag kände hur hon började dra i grimskaftet. Utgick ifrån att det berodde på att hon försökte komma åt några extra goda grässtrån en bit bort... men när jag vänder mig om upptäcker jag till min förvåning att hon redan lagt sig ner för att rulla sig! Och det var verkligen inte lätt att få upp henne på benen igen så att hon kunde gå de sista stegen in i hagen...!!! Jag hade alltid så roligt åt Reykur, vars ben alltid verkade vika sig så snart han kom innanför grinden i hagen. Där fick verkligen ingen tid gå förlorad innan han fick rulla sig!!! Men Haminja hade inte ens tid att vänta på att jag skulle öppna grinden till hagen...!!!

Innan Lára också fick gå ut i hagen hade jag smort hennes svansrot lite extra - för hon kliade den endel inne i boxen. En rejäl dusch med insektsmedel blev det förståss också. Nu är det i alla fall inte så många dagar innan jag får börja rida henne igen - jag längtar!!!

Nu mot Hamnfesten i Luleå, för att se Bo Kaspers orkester resp våldsamt ösige Samuel Ljungbladh!


måndag 7 juli 2014

Alldeles för varmt för att rida...egentligen...!

Bilden idag får bli en favorit i repris: Haminja njuter i sommarhagen!  

Termometern visade 26,7 grader i skuggan - d v s alldeles för varmt för att rida. Men vad gör man när abstinensen blir för svår?! Jo, man struntar i värmen och rider ändå! Enligt prognoserna ska det vara lite svalare väder på torsdag, så jag hade tänkt vänta till dess med att utnyttja Sylvias erbjudande om att få låna Haminja. Men när middagsmaten var uppäten kunde jag inte längre hålla mig: termometern skulle ignoreras för här skulle RIDAS!!!

Och jag hade verkligen inte misstagit mig på värmen... jag blev svettig bara av att gå ner på betet och hämta upp hästarna! Förutom Haminja fick även Lára fick följa med till stallet, för att både äta järntillskott och vila inne i svalkan en stund, medan jag red.

Det kändes verkligen spännande att få prova Haminja! Sylvia hade dessutom påpekat att hon bara var riden 2 gånger de senaste tre eller fyra månaderna - så inte heller hon själv hade någon aning om i vilket skick hästen var just nu. Förutom tjock då... Och med tanke på att t o m svårfödda Lára lyckats få en rejäl mage så är det ju inte konstigt om "normala" hästar ser aningen dräktiga ut...!!! Jag var alltså förberedd, men ändå undrade jag: "När sa du att hon ska föla?!" när jag tagit av insektstäcket. Jag använde min sadel - som jag ju nyss köpt av Sylvia - och kunde faktiskt använda Láras sadelgjord. Men jag fick spänna ut den ett antal hål för att den skulle räcka runt magen förståss!

Jag red upp bakom vägbommen och tog den vänstra vägen först. Eftersom jag aldrig ridit hästen innan vet jag ju inte hur hon "ska" kännas. Men efter en stel och allmänt lite vinglig start hittade vi ett trevligt läge med lååång hals där hon töltade alldeles mjuk i kroppen och jag bestämde mig för att försöka hålla oss i det läget. Det var ju ändå motionsridning det handlade om - så varför krångla till det hela genom att kräva mer samling än absolut nödvändigt och därmed få en mer stel häst att jobba med?!

Red även den högra vägen bort till sin vändplan och då testade jag lite trav också. Trots att vi bara "slötravade" lite lojt var det ändå REJÄLT tryck i stegen - så det var inte svårt att föreställa sig att hennes trav är riktigt, riktigt häftig när hon presterar på max! Efteråt hade min ridabstinens ersatts av en HÄRLIG känsla av tillfredsställelse! Det är ju så KUL att rida!!! Och inte blev det sämre av att Sylvia lovade att jag får fortsätta rida "Hammi" den närmaste tiden! Lára ska ju vila i alla fall en vecka till så det är ju jättekul att få den möjligheten! Och man lär sig ju dessutom mycket av att rida andra hästar - vilket man alldeles för sällan gör när man har egen häst...!

Lára själv väntade på mig i stallet med en oerhört välslickad krubba... inte minsta mikroskopiska mängd av järntillskottet hade fått förfaras! Normalt är hon inte särskilt förtjust i att stå i stallet - särskilt inte när resten av flocken är ute och därmed också utom hennes kontroll. Men nu verkade hon faktiskt rätt nöjd över svalkan där inne... fast allra mest nöjd såg hon i alla fall ut när hon åter fick gå ut till de andra!

Egentligen hade jag varmvattenbassäng och batu på City Rehab inbokat efter jobbet idag. Men efter en varm dag på jobbet kändes det allt annat än efterlängtat, så jag avbokade min träningstid. Och förutom träning som kan man nog säga att ridningen även innebar "bastu" den här gången!

söndag 6 juli 2014

Hästen med kungliga privilegier

Som varande The Queen of Mariebäck har Lára förståss också kungliga privilegier - som att äta kraftfoder även under sommarbetet! Just nu är det lite Krafft Muskel "kryddat" med järntillskottet som det kalasas på. Jag hade egentligen tänkt åka till stallet för att ge henne detta först till kvälen. Men vi har haft 28 grader i skuggan och redan vid 17-tiden kände jag hur jag började längta efter att få sätta mig i den luftkonditionerade bilen och åka iväg... Uppenbarligen FINNS faktiskt en gräns för hur mycket sol och värme som är njutbart - T O M för mig!

När jag nämnde för Sylvia hur konstigt det känns att jag inte ridit på drygt två veckor trots att jag inte är bortrest erbjöd hon mig att låna Haminja om abstinensen blir för svår. Haminja är halvsyster till Hremsa (samma mamma) och med den levande legenden Mökkur som pappa. Det blir spännande att få prova henne någon dag framöver!!!

lördag 5 juli 2014

I kväll har jag gett järnet!!!

I kväll åkte jag till Mariebäck för att ge Lára hennes dagliga dos av järn-, koppar- och B-vitamintillskott. Än en gång hade jag god hjälp av Maur som "pointer" för att lokalisera stoflocken och veta i vilken del av beteshagen jag skulle leta efter dem! Ibland är det inte så dumt med en hingst på gården!!!

Jag tog med mig hinken med kraftfoder och kosttillskott ut i hagen. Hade nämligen insett att jag faktiskt inte behövde hämta upp Lára ända till stallet för att låta henne äta. Det finns ju helt enkelt ingen risk att någon annan häst skulle komma i närheten av hennes mathink...!!! Ett par av hennes "undersåtar" kunde ändå inte låta bli att försöka smyga liiiite närmare - men ett par snabba utfall med öronen platt bakåt var allt som behövdes för att få de att förstå var gränsen gick.

Nu är det två hela veckor sedan jag red senast... känns VÄLDIGT ovant med ett så långt uppehåll utan att vara bortrest! Och längre kommer det ju att bli... veterinären ordinerade ju ytterligare tio dagars vila för Lára så att järntillskottet skulle hinna ha effekt. En sådan här gång skulle man ju behöva ytterligare en häst...!!!

fredag 4 juli 2014

Ingen faora med Laora!!!

Lára fick lugnande inför röntgenundersökningen och blev snabbt jäääääätte sööööömnig...!!! Men först gjorde de faktiskt ett försök att röntga utan att ha drogat ner henne. Hon är ju en sådan sömngångarvariant av sig själv just nu så veterinären trodde hon skulle stå tillräckligt stilla.

Men när Lára insåg att hon riskerade att uppfattas som mesig tog hon sig rejält i kragen och efter ett försök att vräka undan både veterinär, djurskötare och röntgenapparat fick hon sig ändå en lugnande spruta. "Vi ger henne bara en micro-dos" sa veterinären. Men ändå tog det bara ett par minuter innan hon började "tappa" huvudet medan underläppen blev läääängre och läääängre.


Här har de ställt fram ett bord som hon får vila mulen mot - det är ju inte så lätt att röntga tänderna på en häst som har mulen i golvet! Röntgenbilderna visade i alla fall att den misstänkta beten inte är orsaken till att hon är så hängig. Dess rot var nämligen hur hel och fin som helst, att den del man kan se med blotta ögat ser så konstig ut beror antagligen på att den varit missbildad från början. Dock fick veterinären ta bort lite tandsten från den, samt fluorlacka ett kariesangrepp  på dess baksida. "Kommer hon att få ett klistermärke nu när hon varit så duktig?!" undrade jag.

När det konstaterats att beten inte var "roten till det onda" gick de vidare med provtagning. Och då visade det sig att min första misstanke varit den riktiga, nämligen en luftvägsinfektion. Blodprov visade dock att denna "läkt ut", men att den resulterat i ett mycket lågt blodvärde vilket enligt veterinären är det som gör att hon är så jättehängig. En kontroll av luftvägarna (de använde sitt fölendoskop på min nätta dam!) visade att dessa inte längre var irriterade och det fanns bara några ytterst små rester av slem kvar.

Ordinationen blev därför att ge tillskott av järn, koppar och B-vitamin den kommande månaden samt att låta henne vila tio dagar till innan vi börjar rida igen. Efter undersökningen var Lára fortfarande alldeles för påverkad av det lugnande medlet för att åka hem på en gång. Veterinären tyckte att vi skulle vänta minst en timme, så jag fick lämna Lára i en box "på uppvaket" medan jag åkte för att äta lunch. Passade även på att besöka Granngården i Boden och köpa de tillskott veterinären ordinerat.

Måste ju också berätta att det första veterinären sa när hon kom in i undersökningsrummet där Lára och jag stod och väntade var: "Jasså, det är du som har MIN häst!!!" Under den kommande timmen återkom hon gång på gång hur mycket hon uppskattat de tillfällen som hon ridit Lára hos Sylvia. Jag påpekade att det måste vara mer än fem år sedan senast, eftersom jag ägt henne i tre år och hon gått med föl och vilat två år när jag köpte henne... Veterinären bekräftade att det var väldigt länge sedan, men sa att Lára gjort sådant fantastiskt intryck på henne, "med sin fantastiska energi som bara bubblade!"  "Jag har förstått att Lára verkligen är något extra, för Maria pratar om henne titt som tätt!" bekräftade djurskötaren.

Och jag är förståss inte det minsta förvånad - min lycko-Lára ÄR ju gravt beroendeframkallande!!! Och nu ska den där härligt bubblande energin förhoppningsvis snart vara tillbaka igen, m h a järntillskottet och tio dagars ytterligare vila! 

onsdag 2 juli 2014

Regnet öser ner - men Lára får vara torr!


Ett rejält regn är PRECIS vad all växtlighet behöver! Det har varit så otroligt torrt i markerna så när vi nu tillslut fått regn hoppas jag faktiskt att det håller i sig ett bra tag för en riktig "rotblöta"! MEN jag blev ju förståss samtidigt orolig för att min stackars icke-krya Lára skulle bli kall av regnet... Om det ändå inte är tanden utan någon infektion som "spökar" i kroppen för henne är det ju knappast bra om hon skulle börja frysa... 

Lösningen blev att ta av (det blöta) exemtäcket och låta henne stå i stallet med en yllefilt på ryggen och torka medan hon åt sitt kraftfoder. Och när hon var torr i pälsen bytte jag till ett torrt exemtäcke och ett tunt, ofodrat regntäcke utanpå. Nu är hon skyddad mot regnet och även mot insekterna ifall det blir perioder av uppehållsväder! Enligt väderprognosen ska det vara svalt och regn eller mulet ända till fredag fm - då jag ska åka till kliniken med henne.

Hoppas verkligen att de hittar problemet och att det låter sig åtgärdas snabbt! Jag lider verkligen med min lycko-Lára när hon så uppenbart inte är sitt vanliga energifyllda jag...

Jag nämnde föresten för Sylvia att veterinären berättat att hon ridit Lára en gång för ett antal år sedan och verkligen gillat all hennes energi. Sylvia bekräftade att hon ända sedan dess alltid frågat om Lára varje gång de träffats - så uppenbarligen hade hon blivit mycket förtjust i henne! Men vem är förvånad?! Att sitta på hennes rygg och ta del av hennes fantastiska arbetsglädje gör ju att man glömmer /förlåter alla sparkande hovar och huggtänder som passerade på ens väg upp i sadeln!!!

Lára är föresten inte den enda som inte mår riktigt bra... jag har känt mig så yr och konstig i eftermiddag... men när jag nämnde för Johan att jag glömt ta min medicin i morse konstaterade han att detta kunde vara orsaken till att jag inte är "riktigt 100". För den medicin jag tar som kapar smärttopparna gör detta genom sin påverkan på centrala nervsystemet och är en sådan som man INTE får sluta med tvärt utan måste trappa ut försiktigt. Tydligen innebär det att man kan må riktigt dåligt "bara" av att missa tabletten en dag också. Att ta en i kväll var därför bättre än att stå över, trots att det nu blir ganska tätt mellan den och morgondagens dos. Ibland är det VÄLDIGT bra att vara gift med FASS!!!

tisdag 1 juli 2014

Klackarna i taket - fast på hönsspråk!

Igår hann jag aldrig med att låta hönorna vara ute på "lösdrift". Så när jag idag kom hem och lät dem gå ut lösa var det sannerligen "klackarna i taket" som gällde!!!" (Fast det heter ju "fjädrarna i jorden" på hönsspråk - som ni ser av bilden ovan!) Oj, vad de grävde ner sig och gnuggade kropp och vingar i den där UUUUNDERBARA jorden!!! Uppenbarligen MYCKET bättre än att göra samma sak i sandbadet vi har inne i hönsgården...! 

Under tiden som hönorna har njutit av detta har Johan försökt förklara för sin fru varför han behöver köpa ett nytt (självklart DYRT) objektiv till sin nya kamera... och jag bara håller med! Förutom att det ger möjlighet till ÄNNU bättre hästbilder så förbättrar det ju mitt "förhandlingsläge" när det är sedan är dags för ny häst...!!! Carpe Diem - säger vi i kör!!!

Bokat tid på klinik

Idag har jag pratat med en veterinär på Evidensiakliniken i Boden - och hon tyckte absolut att Láras spruckna tand borde kollas upp i o m att hon är så allmänpåverkad. Fick faktiskt en tid redan nu på fredag för att röntga hennes käke.  Det känns bra att vi får komma redan innan helgen, för även om inte Lára är jättehängig vill jag ju absolut inte att hon ska behöva gå och ha ont en endaste dag i onödan! Håller tummarna för att de på fredag kan diagnosticera om den nu beror på tanden eller på något annat. Och att det är något som går att åtgärda så att hon får må bra igen så snabbt som möjligt!

När jag berättat vad min häst heter frågade föresten veterinären om det möjligen var en häst som Sylvia ägt tidigare. När jag bekräftade detta svarade hon att hon i så fall ridit Lára! "En jättehärlig häst - vilken otrolig energi!!!" sa hon. Och förstod ännu mer min oro när detta ständiga energiknippe nu plötsligt är förvandlad till en trött och håglös typ...