lördag 5 april 2014

Sylviaträning hela helgen!!!

Här instruerar jag Atli! Ja, man kan ju låtsas i alla fall...!!! 

I helgen är det i alla fall Sylvia som står för instruktionerna. Nu är det hårdträning som gäller för tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg. I år är första tävlingen redan i början av maj. Och eftersom vi - som vanligt - "river av" hela vår- och sommarsäsongen på bara två veckor (en helg emellan tävlingarna) så gäller det att toppa formen exakt! Så när chansen dök upp att träna för Sylvia den här helgen tog jag förståss den.

Under första lektionen fick jag bra tips redan under uppvärmningen. När vi travade på volt hade Lára som vanligt ganska bråttom... "Vi river av det här lite snabbt!" är ju hennes inställning till det mesta. När Sylvia instruerade mig att böja henne mer i innersidan så innebar det dock direkt att Lára sänkte tempot - men längde på stegen. MEN då gjorde Sylvia mig uppmärksam på att jag måste tänka på min lättridning - uppenbarligen är jag alldeles för inkörd på Láras snabba trav att jag fortsatte att rida lätt lite för fort trots att Lára börjat sänka tempot. Och då uppmuntrade jag ju henne att öka tempot igen... Måste alltså i fortsättningen tänka på att BÅDE böja hästen OCH bromsa mig själv i traven på volt!

När uppvärmningen var klar skulle "själva arbetet" bestå av att träna arbetstempo tölt. Jag bad att få börja i vänster varv eftersom det på senaste tiden varit lättast att få Lára mellan hand och skänkel då. Ända sedan jag började rida Lára har jag hävdat att jag aldrig suttit på en häst som är så "snäll" mot min onda kropp - för både "broms och gas" fungerar så oerhört lätt och hon har så lätt för sig i allt. MEN på den nivå vi har börjat komma upp i nu så börjar hon tycka att jag kräver lite väl jobbiga saker - och då kan hon verkligen sätta sig ordentligt på tvären... Sedan gör hon ju ändå allt jag ber om tillslut - men det gäller ju för mig att orka "tjura ihop" tillräckligt länge för att hon ska ge med sig.

När vi nu skulle rida arbetstempo var det två saker jag hade problem med. Först tempot förståss - det är ju JOBBIGT att tölta så oerhört långsamt med bibehållen energi! Och när det dessutom går att springa fort, så... Detta problem löste sig dock så snart jag började "tänka halsring" och bromsade upp henne ordentligt med hela kroppen - då kunde jag sedan ge stora eftergifter utan att hon drog iväg i tempot igen.

Den riktigt stora utmaningen blev att kunna rida henne inåtställd - för Lára hade uppenbarligen bestämt sig för att om det skulle töltas så här lååååångsamt med så mycket samling så tänkte hon i alla fall gå helt rakt! Som jag fick jobba - och Lára hon bara spjärnade emot. När hon tillslut accepterade att göra som jag ville hade jag nästan tappat känseln i armen... "Jättesnäll mot min onda kropp" var väl inte precis det första jag tänkte om henne då...

Men resultatet blev i alla fall riktigt bra - vi lyckades prestera arbetstempo tölt tillslut! Men när man ääääntligen fått tillräckligt lågt tempo så kan man väl säga att det verkliga arbetet börjar: "Tänk att du behöver driva dubbelt så mycket som du tror att du ska göra!" sa Sylvia.

I skrittpausen innan vi bytte till höger varv passade jag på att "skaka loss" min vänsterarm så gott det gick - för att känseln så småningom skulle börja återvända. Var beredd att samma kamp skulle återupprepas i detta varv. Och utifrån devisen "tänk positivt" hoppades jag att resultatet i alla fall skulle bli lika snygga armmuskler på båda armarna! Men min häst är ju ständigt full av överraskningar och nu hade hon tydligen bestämt sig för att höger varv åter skulle vara det lättare varvet. Så bara jag fick koll på att jag inte böjde henne för mycket så "ramlade allt på plats" ganska direkt!

Fast jag fick förståss jobba både med att kontrollera tempot - så att det inte gick för fort - och att ändå hela tiden driva för att fylla på med mer energi. En utmaning visade sig också vara att KÄNNA när tempot drog iväg. När jag lade en volt lyckades jag få ner tempot tillräckligt mycket och jag tyckte sedan att vi bibehöll samma låga tempo när vi fortsatte ut på spåret. Medan Sylvia ropade: "Du måste kontrollera tempot - hon ökade ju lite direkt ni kom ut på spåret!!!" Det är verkligen inte lätt att rida... men det är väl de stora utmaningarna som gör att det är så roligt?!!!

Inga kommentarer: