Sylviakurs - lektion 3: Oooops, Lára sprang visst över instruktören...

Så här såg det ut när en inte ont anande, besökande hund råkade nosa på Bambam som låg och sov... Om blickar kunnat döda hade den hunden inte blivit långlivad...!!!

Kursens tredje lektion skulle bli den lektion då även Lára blev ARG - d v s JÄTTEARG!!! När vi värmt upp och töltade så avslappnat och fint på en volt tyckte Sylvia nämligen att det var dags att höja kraven ett steg till. Samtidigt som jag skulle försöka jobba bort hennes våldsamma reaktioner på minsta lilla pet från pisken. Vi fick därför vara kvar på volten medan jag skulle låta pisken vila lätt mot hennes inner bak UTAN att hon för den skull fick rusa iväg.

Resultatet var ju det väntade: en VANSINNIG Lára som stegrade sig, hoppade och sprang... Här handlade det ju om PRINCIPER: och en piskspets hade verkligen INGET på hennes bak att göra!!! Detta är ju också en strategi som fungerade alldeles utmärkt under åren i ridskolan, för de flesta av eleverna undvek nog att använda pisken igen efter en sådan reaktion... Men nu var det hennes jobbiga matte på ryggen och hon hade fräckheten att bara hålla kvar pisken!!!

Man kan inte med bästa vilja i världen påstå att vare sig fartkontroll eller styrning fungerade i det här läget och jag hade fullt sjå att försöka sitta emot, hålla stödet på yttertygeln och driva henne fram emot bettet samtidigt som en rörlig innerhand uppmanade henne att slappna av och länga halsen igen. Och någonstans i det tumultet hann Sylvia inte hoppa undan när Lára kom farande... Som tur var gjorde Sylvia inte illa sig - och Lára tyckte nog bara hon fick skylla sig själv eftersom det faktiskt var Sylvia som uppviglat mig att utmana Láras heliga princip...

Efter en stund kom vi i alla fall långsamt in i en god cirkel då jag kunde ge fler och tydligare eftergifter på innertygeln och Láras hals började åter länga sig i takt med att den värsta ilskan gått över. Men hon var fortfarande ARG när jag fick rida ut på spåret och försöka tölta låååångsamt i vänster varv. "Riktigt fin, riktigt, riktigt FIN tölt!!!" ropade Sylvia. "Bara liiite för fort för att vara arbetstempo, men JÄTTEFINA rörelser!!!" Och när vi efter en skrittpaus bytt varv lyckades jag faktiskt ta ner tempot ytterligare så att vi verkligen red arbetstempo på rikigt! Oj, så häftigt det kändes!!! "Nätta Lára ser riktigt grov och MAFFIG ut!!!" ropade Sylvia!

Efter detta fick vi övergå till trav - men inte för att varva ner utan först skulle det ridas tävlingstrav. Jag fick därför hålla ihop henne mer, böja i innersidan så att hon verkligen sträckte ut överlinjen och sedan med ett stadigt stöd på yttertygeln ställa henne inåt och driva henne fram emot bettet. Tillslut vet jag inte vem som flåsade mest - jag eller Lára (antagligen jag) - men av Sylvias superlativer att döma var det värt all ansträngning!

"Det blir VÄLDIGT spännande att höra vad Atli säger om henne!" sa Sylvia igen när jag lät Lára varva ner och sträcka ut sig i skrölt. Men jag vet ju redan att hon är världens finaste häst!!! I o m att hon var riktigt löddrig efter denna ansträngning (antagligen f f a för att hon varit så ARG) tog vi en sväng ner på bilvägen så att hon fick jobba mjölksyran ur musklerna i skrölt och skritt. När hon sedan fick gå ut i hagen igen till sin flock såg hon SÅ nöjd ut! Och det har hon också anledning att vara, för sedan Hera flyttade till nytt stall tidigare i veckan är Lára åter ledarhästen som ingen skulle drömma om att utmana! D v s den roll hon haft i nästan hela sitt liv.