Dag 2 e Hr: Lára för hela slanten!!!

I fredags hade ju jag ett minst sagt omvälvande ridpass på fantastiska Hremsa - och här är det Lára som istället har en "nära Atli-upplevelse"!!!

Igår var stallet fullt av folk när jag var där - f f a för att massören var på plats för att behandla ett antal hästar. Kontrasten mot idag blev därför stor - när jag var helt ensam. Medan jag gjorde i ordning Lára förklarade jag för henne vilken TUR hon har som inte är tävlingshäst på hög nivå inom dressyren. I SVT:s "Ryttareliten" (jag har gjort ett litet uppehåll i min 8-åriga TV-bojkott för att följa denna serie) ser man hur särskilt dressyrhästarna ständigt "putsas och fejas". Extremkittliga Lára som blir så arg bara man tar i henne skulle definitivt krevera!!! Tur för henne att hon har en matte som kan tänka sig att begränsa "tortyren" till bara det nödvändigaste...!

Precis som igår valde jag att rida vägen bort till Avan. Eftersom vi de senaste dagarna haft mycket "tryck" i tölten när vi tränat, för att utveckla bärigheten, inledde jag idag med en riktigt lång uppvärmning i skrölt och tölt med lååång hals. För att stämma av att hon inte blev "speedad" så snart det handlade om tölt och för att ev stela muskler skulle bli mjuka. Det sistnämnda fick ett par galoppsträckor hjälpa till med också.

Sedan fortsatte vi vår träning av samlad skritt och dito tölt. Vis av erfarenheten från igår valde jag inte samlad skritt när vi precis vänt hemåt utan lät henne "springa av sig" lite i tölt först - då var det betydligt lättare att få henne med på noterna i samlade skritten sedan!

Dagens största svårighet kom istället under senare delen av hemvägen. Atli påpekar hela tiden att för varje ny nivå man kommer till i tölten så måste man "börja om" arbetet med lösgjordheten. När man precis börjat tänja på gränserna lite mer så krävs mycket arbete för att hitta tillbaka till en lösgjord häst, men ju mer man tränar desto lättare går det. Men man måste göra arbetet just i det läget - om man istället släpper lite på pressen kommer man aldrig att få en lösgjord häst på den nya nivån.

Under senaste Atlikursen fick vi börja "nosa" på en sådan ny nivå och även på ridbanan, med hans instruktioner, krävdes det en hel del för att komma till lösgjordhet. Så det var väl inte förvånande att det var en ännu större utmaning att ta sig dit på egen hand...?! Men det är bara att träna vidare - om det successivt ska kunna bli lättare och lättare! (Note to self: nästa gång borde jag rida ÄNNU mer öppna i detta läge!)

Det stod några jägare vid skjutbanan när vi skulle passera, men de var bussiga och lät gevären vila medan vi passerade. Hästarna är ju vana vid att höra skotten från skjutbanan, så bara man inte är alldeles nära när de skjuter brukar det gå bra. I Láras fall gäller också att hon inte ska befinna sig i stallet utan möjlighet att se sin flock...

Men idag hamnade vi i det läget att det sköts när vi kommit in i stallet igen och som vanligt blev hon JÄTTESTRESSAD... Jag satte henne i en box och gav kraftfodret för att distrahera henne - det är ju faktiskt mat som tar polishästarna genom eld t o m! Men det fungerade bara en stund. När hon ätit drygt halva givan lämnade hon krubban och visade väldigt tydligt att hon ville gå ut istället. Detta trots att det inte var något ihållande skjutande utan bara något skott då och då (antar att de var där för att justera in vapnen.) Jag lät min fiolsträng till häst få sin vilja igenom, tog med det kvarvarande kraftfodret ut och så snart hon kommit utanför stallet och såg flocken var hon fullständigt avslappnad igen och mumsade ivrigt i sig resten av maten.

Skönt när man i alla fall vet vad hennes reaktioner beror på och vad man ska göra åt dem! Första gången jag var med om detta var det värre... det var första gången hon skulle skos sedan jag köpt henne och eftersom vi är vana att ha skjutbanan vid stallet hade jag inte ens reflekterat över att det sköts där. Trodde därför nästan att Lára blivit galen när hon plötsligt bara stod på bakbenen! När jag sedan släppte in henne i en box rusade hon runt hysteriskt och gjorde flera försök att hoppa ut över boxväggen! :-O Vad var det för monster jag hade köpt??!!

Även hovslagaren var överraskad. I början när han skodde henne hade hon visserligen varit jättearg och behövt bremsas, men sedan flera år tillbaka hade det fungerat hur bra som helst... Som tur var kom Sylvia till stallet och kunde lugna Lára tillräckligt för att hovslagaren skulle kunna göra sitt jobb. Och när vi började lägga märke till att det hördes skott från skjutbanan blev vår förhoppning att det var detta som orsakade reaktionerna - inte något nyuppblossat hovslagarhat. Under alla sina år som verksamhetshäst hos Sylvia hade hon väl nästan aldrig varit i stallet om inte också hennes flock varit där. När det var dags att sko henne nästa gång kom därför Sylvia till stallet och var med i början, men då var Lára sitt vanliga jag igen som tur var! Men vi får alltså en liten flashback från detta då och då, om det skjuts på skjutbanan när hon råkar vara i stallet.