Lára och jag står för underhållningen...!

Snyggaste "pudelrumpan"!!!

När jag kom till stallet idag höll Sylvia precis på att hålla en lektion på banan. Och när hon ropade att jag kunde jag få vara med på nästa lektion om jag ville var jag förståss inte sen att ta chansen!

Jag fick inleda lektionen med att värma upp i skritt på volt, med ledande tygeltag och när Lára slappnade av och längde halsen försiktigt lägga till aaaaaaaningen drivning så att hon längde steget men utan att börja stressa. Och Sylvia konstaterade att när jag använder de ledande tygeltagen så böjer sig Lára verkligen, utan att försöka fuska genom att vika halsen inåt men huvudet utåt. Vi fick också lägga in minivolter i sluta då och då för att böja lite extra.

Nästa steg blev skrölt på volt också nu med ledande tygeltag för böjning och längd på halsen. I o m att ridbanan är rejält isig höll jag volterna betydligt större här - och istället för minivolter flyttade jag bara in några steg m h a ytterhjälperna. Så här långt hade det gått riktigt bra - och Sylvia sa också att Lára såg fin ut! Men sedan körde det ihop sig...

Min och Láras huvudsakliga övning för dagen skulle vara att rida längs spåret och direkt efter första hörnpasseringen vända in vid första kvartslinjen, rida öppna rakt fram för att sedan övergå till en sluta och samtidigt sidföra ut till spåret igen där vi skulle göra övergång till tölt. Men innan nästa hörnpassering skulle vi ta ner till skritt igen för att efter hörnet åter vända in på första kvartslinjen, o s v.

Var det körde ihop sig? Direkt, skulle man kunna säga...!!! När jag vände in på kvartslinjen första gången ville Lára direkt gå i sluta (hon vill ju så gärna briljera med sina talanger för sluta.... Jämför med Ferdinands Matador "som ville visa hur tapper han var med sin cape och sitt svärd!") Och när jag försökte korrigera till en öppna gick Lára bara mer och mer "i spinn" och gjorde i princip ALLT som går att göra på en ridbana - förutom att gå i öppna då, förståss...

Sylvia kunde inte hålla sig för skratt vi "dansade" runt - och jag förstår henne - för trots alla mina försök att få ordning på det hela blev Lára bara mer och mer speedad och därmed mer och mer uppfinningsrik... och har man "gångjärn" åt alla håll, som hon har, så finns det verkligen mycket man kan hitta på...!!! Tillslut förbarmade sig Sylvia och satt själv upp på Lára en stund för att testa sig fram till hur man skulle kunna reda ut det hela. Och efter lite inledande diskussioner enades de tillslut om att gå i öppna längs kvartslinjen.

"Du får i princip inte göra någonting!" var Sylvias recept. "Sitt helt stilla, tänk rakt fram och vrid bara axlarna lite i öppnans riktning. ABSOLUT inget mer - för då spårar det ur direkt!" När jag åter satt i sadeln var Lára först tillbaka i speedat läge, men efter att jag gjort en djup utandning, fokuserat blicken på en punkt på motsatt kortsida och bara vred lite på axlarna var det som att Lára också kunde slappna av. "Jaha, det var bara det här vi skulle göra!!!!" Och medan jag knappt vågade andas på hennes rygg och än mindre släppa blicken på motsatta kortsidan - presterade vi faktiskt en öppna rakt fram längs hela kvartslinjen!!!

Två viktiga detaljer var också dels att ha tydligt stöd på yttertygeln samtidigt som jag böjde henne ordentligt runt innerskänkeln i hörnpasseringen och dels att jag sedan främst använde yttertygeln för att vända in henne på kvartslinjen. Ytterskänkeln måste vara passiv - annars ville hon direkt gå i sluta. Men med denna vändning samt bibehållet stöd på yttertygeln efter vändningen hittade vi alltså öppnan!

När detta fungerade fick vi efter några inledande steg i öppna längs kvartslinjen börja lägga till slutan ut till spåret. Och när även detta fungerade lägga till ett par steg samling och sedan övergång till tölt så snart vi kom ut på spåret. Men innan hörnpasseringen skulle vi ta ner till skritt igen. I vänster varv gick detta riktigt bra! Men i höger varv gällde det verkligen att jag först och främst hade tillräckligt stöd på yttertygeln för att hon inte skulle försöka gena i hörnet och sedan att jag verkligen böjde henne runt innerskänkeln i hörnpasseringen så att vi redan där var redo för avslappning i öppna.

Fick även testa att sätta lite mer tryck i den korta töltsekvensen, genom ett litet pet med pisken resp en smackning. Och efter dessa - enligt Lára - så "grova metoderna" blev hon ju speedad igen. Men när jag åter testade en djup utandning så svarade hon med att genast slappna av igen! Sylvia sa att hennes tölt var riktigt fin i vänstervarvet - KUL!!!

Efter detta fick hon varva ner med lååång hals i tölt längs spåret och sedan göra detsamma i trav. Till min glädje konstaterade Sylvia att Láras trav blir bättre och bättre också! "Det märks att hon har blivit starkare - och man ser ju också hur fint hon musklat sig längs överlinjen!" Och bättre beröm kunde vi ju inte få!!! Nu ser jag fram emot fortsatt träning för Sylvia i helgen! Hon ska ha kurs för ett gäng "utsocknes" och jag har fått möjlighet att vara med också - ska rida två lektioner på lördag och en på söndag. Vi får väl se om Lára och jag fortsätter att stå för underhållningen...!!!