SMHI helt på vår sida idag!!!

"Vaddå äta mat??!! Min matte kanske har något mer spännande på gång?!"

Jag fodrade lunchhö efter dagens ridtur - men Lára hade inte riktigt tid att äta så länge jag stod kvar vid hagen... Hon hoppades kanske att jag skulle får för mig att vi skulle rida ut en sväng till?!!

Jojo-vädret fortsätter…vilket för dagen innebar riktigt behagliga 12 minusgrader och dessutom en strålande sol från klar himmel! Det var förstås EXTRA härligt att komma ut och rida när det knappt blev någon utevistelse alls för mig igår. Jag har STOR förståelse för min häst där - man mår verkligen bäst när man fått vara ute i naturen och röra på sig!

Vi inledde dagens träningspass på ridbanan där vi jobbade på volter med ledande tygeltag i skritt och tölt. Lára är fortfarande tveksam till nyttan av de där tygeltagen och vill då och då demonstrera sin åsikt genom att streta emot… Så det känns som en bra bit kvar innan vi kan få den effekt på halslängd och överlinje som är syftet…

Gav oss sedan ut längs vägen mot Alviksträsk och fortsatte att träna tölt. Varvade igångsättningar från halt och ryggning, sidförande och små tempoväxlingar. Lára kändes "hyfsat" lösgjord, men den där sista lilla nyansen saknades fortfarande… Misstänker att det vars motvilja mot de ledande tygeltagen som fortfarande hängde med till viss del för hon ville gärna korta upp halsen lite och bli stum i handen.

Började då rannsaka mig själv - vad skulle jag ändra på i min ridning för att vi skulle hitta rätt känsla? Kom snart att tänka på Atlis ord om att om hon känns lite stum så måste jag bli desto rörligare i handen och jobba med att bli betydligt snabbare både i mina förhållningar och eftergifter. Och - förståss - hans mantra: "Leta hela tiden efter något att belöna - det är bara när du belönar hästen som den lär sig något, som de utvecklas!!!"

Gjorde några halter, ryggningar och igångsättningar i tölt med detta i fokus - och vips hade kommit ett STORT steg på vägen tillbaka till "Atli kurs-känslan"!!! På hemvägen red vi lite tempoväxlingar och jag konstaterade att om utgångsläget är låååååååååååååång hals i det korta tempot så finns det marginal för henne att korta upp sig lite i ökningen utan att hon blir så hög i formen att hon blir spänd och får problem med takten.

Den avslutande nedvarvningstraven delade vi upp i flera intervaller, för att få flera tillfällen att träna långsamma igångsättningar. Hon kunde faktiskt lägga Solvallaambitionerna åt sidan en stund och var  riktigt duktig! När hon ätit sitt kraftfoder och fått gå ut i hagen igen serverade jag stoflocken sitt lunchhö. Tänkte fota en bild på Lára när hon åt - men som ni ser på bilden ovan så hade hon inte tid att äta så länge jag stod kvar vid grinden. Det såg ut som om hon hoppades att jag skulle hämta in henne för att rida en sväng till - och i det behagliga vädret var det inte utan att jag hade god lust att göra just det!!!