onsdag 31 december 2014

Nyårsafton med hästdos!!!!

Gott Nytt År från mig och mina FINA tjejer!!!

Jag är fortfarande trött och har rejält ont i huvudet... men idag drog jag slutsatsen att den mesta huvudvärken nog kom från mina värkande bihålor och inte hjärnskaningen, så då tyckte jag inte att jag behövde vara lika jätteförsiktig längre. Alltså åkte jag till stallet för att ÄNTLIGEN få klappa lite på mina fina hästar! 

Lára fick komma in i stallet, för Adina skulle precis ut och rida på henne. Medan Hamingja och jag tog ett litet snack i hagen. Fröken H verkade - förståss - helnöjd med sitt jullov och när hon dessutom fick en godis av matte hade hon inget som helst att anmärka på! Och Lára var - förståss - supernöjd över att hon skulle få komma ut och rida! Adina dyker förhoppningsvis upp som gästbloggare här framöver - och hon är dessutom en mkt duktig fotograf så kanske blir det bilder också. Håll utkik!!!

Jag blev VÅLDSAMT ridsugen av att vara nära hästarna - så jag hoppas verkligen att det inte blir så länge innan jag vågar mig upp i sadeln för en lugnare tur i alla fall. Men bara att få känns doften av häst och stryka med handen över en len mule var också välgörande!!! (Det var nästan så att jag övervägde att inte tvätta händerna när jag kom hem - som när jag var liten och ville bevara lyckan över att ha fått klappa en häst så länge som möjligt!) 

KG och Yvonne kom ner till stallet och gjorde i ordning hästarnas nyårspresent: var sin hink med morötter, äpplen, bröd och havre. I morgon är det nytt år, hästarna har födelsedag och Sylvia med familj kommer hem efter en månad i Thailand. GOTT NYTT ÅR!!!

måndag 29 december 2014

Ytterligare 2 v sjukskrivn...

Så KLANTIGT av mig att börja titta på bilder av hästarna... nu håller jag ju på att längta IHJÄL mig efter mina fina tjejer...!!!

Fick idag beskriva mina kvarvarande besvär med trötthet, huvudvärk o s v för läkaren på vårdcentralen, vilket resulterade i att hon sjukskrev mig två veckor framåt. Efter en tydlig positiv trend tycker jag tyvärr att det har gått bakåt de senaste två dagarna... men den bihåleinflammation jag "odlat" i åtta veckor har nu valt att blomma ut till en mer "komplett" förkylning så den upplevda försämringen hänger antagligen ihop med det.

 I det läget kändes det lite onödigt att ge mig iväg till stallet i dagens -24 här i Kyrkbyn, särskilt som det brukar vara minst 4-5 grader kallare i Mariebäck dessutom. Men redan i morgon em/kväll har de utlovat mildare väder och förhoppningsvis blir jag också lite piggare igen snart - så jag kan bota lite av hästabstinensen. Lite dyrt kan det bli att ligga hemma så här också... igår "råkade" jag t ex klicka hem lite hästprylar från internet när jag skulle lindra tristessen med en liten "datorpaus" (alltså paus i dator"förbudet")...

I o m att jag sover minst 10 timmar/natt nu och DESSUTOM oftast sover även på dagen (eller i alla fall mest ligger och vilar) känns dagarna så oerhört korta nu - det är som att jag knappt hinner stiga upp förrän jag går och lägger mig för att sova... Är det så här det är att vara katt?!! Då kan jag förstå att man tillslut får ett frispel och börjar jaga ljusreflexer, dammtussar eller liknande!

söndag 28 december 2014

Hästabstinens

Så här ser nog Lára ut idag gissar jag - med 21 minusgrader hemma i Kyrkbyn och antagligen 4-5 grader kallare i Mariebäck i alla fall. Fina tjejen!!! (Det hade nästan kunnat vara Hamingja man skymtar i bakgrunden - men det är Hamis syster Hrissla.)

Själv har jag tyvärr fått konstatera att jag INTE är återställd efter hjärnskakningen... och att gårdagens  aktiviteter (vara passagerare i bilen från Umeå till Luleå) uppenbarligen var betydligt mer ansträngande för hjärnan än man kan tro... för idag har jag haft mer huvudvärk igen och förutom att vila även sovit flera timmar... Det är bara att inse att jag inte kommer att fixa en dag på jobbet i morgon, så det blir att besöka vårdcentralen igen för att få ett sjukintyg.

Men förhoppningsvis orkar jag åka ut till Mariebäck och klappa lite på mina fina tjejer i morgon i alla fall! Och min kära svärfar, som råkar vara specialiserad på att diagnosticera och rehabilitera hjärnskador, påpekade faktiskt att "lätt motion" när man orkar med det snabbar på återhämtningen efter en hjärnskakning. Så kanske behöver det inte dröja så väldigt länge innan jag åter får sitta i sadeln en liten stund i alla fall?!! Lycko-Lára kan ju även erbjuda en behaglig "åktur" i tölt om man vill det!

Ny hjälm är införskaffad också - för att inte riskera att sinkas av hjälmbrist den dag jag äntligen mår tillräckligt bra för att våga mig upp i sadeln igen. En hjälm som uppfyller hela TRE säkerhetsklassificeringar dessutom - för jag avstår gärna fler hjärnskakningar i framtiden!

Fick mejl från Eva i Förenade Arabemiraten. Hon läser förståss bloggen för att hålla sig a jour med vad som händer här hemma! Och favoritbilderna i repris från vår ridtur ute på Bottenvikens is hade hon uppskattat alldeles särskilt! Hon hade visat dem för sina arbetskamrater som storögt hört henne berätta om att vi faktiskt var ute på havet och red! Men sedan hade hon gjort misstaget att även visa bilder från Icehotel i Jukkasjärvi - och då genomskådade de henne...! För det begriper ju alla att man inte kan bygga ett hotell av snö och is!!! Lite besvikna var det nog att den där svenskan som uppfattats så stabil och trovärdig plötsligt visade sig vara rena mytomanen...!!! ;-)

lördag 27 december 2014

Hemma igen!

Hemma igen efter en härlig julhelg hos våra föräldrar och syskon i Umeå! På juldagen var det förståss dags för det årliga julbadet (jo, vi badar en gång per år - antingen det behövs eller inte!!!) på IKSU Spa!

För min del har det varit VÄLDIGT mycket sömn och vila under julhelgen. Även om jag definitivt börjat återhämta mig efter sviterna från hjärnskakningen så har jag hittills inte orkat vara uppe en hel dag. Detta trots att jag sovit hela nätterna - och det har jag ju inte gjort på mer på mer än tio år...!!! Johans slutsats är att jag nog behövde ett rejält slag i skallen som en "reset" av systemet som ska styra sömnen. Bara att hoppas att just nattsömnseffekten håller i sig även sedan jag återhämtat mig tillräckligt för att orka vara vaken hela dagarna!

Hemma i Luleå har det visst varit riktigt kallt under julhelgen (mellan -20 och -26 grader) men idag betydligt mildare med bara -13 så Lára och Adina hade varit ute på en ridtur med mycket tölt. OJ, så RIDSUGEN jag blev när hon ringde och rapporterade!!! Men det gäller förståss att hålla ut ett tag till så att hjärnan hinner återhämta sig ordentligt. Som tur var har jag ju inte heller hunnit skaffa ny hjälm ännu - vilket borde vara en mycket effektiv bromskloss ifall jag håller på att förivra mig någon dag!

I morgon planerar jag i alla fall en utflykt till stallet för att titta till mina fina tjejer och "hänga" lite med dem! Hamingja tycker ju t o m att det är mysigt att bli ompysslad - så i hennes fall kan det nog bli ömsesidig glädje! 

onsdag 24 december 2014

måndag 22 december 2014

"HUR gick det med hästen???!!!"

"Arkivbild" från unghästhagen! Jag är osäker på vilket år detta kan ha varit... kan Hremsa och Mysa närmast i bild ha varit tre år och Hamingja (tror i alla fall det är hon som skymtar t v bakom Hremsa) i så fall två år?!! Ljúfa, vars huvud skymtar bak till höger var också tre i så fall. Och till våren blir "småflickorna" alltså åtta (Hamingja) resp nio år gamla!!!

Och om ni undrar vad jag haft för mig på sistone så kan ni få en ledtråd: kolla in Ljúfa, till höger bakom rundbalen...!!! Det är fortsatt begränsning av intrycken till hjärnan som gäller för att så snart som möjligt läka min "hockeyspelarskada". Men när läkaren på vårdcentralen oroat frågade: "HUR gick det med hästen???!!!" visste jag ju direkt att jag var i goda, omdömesgilla händer!!!

söndag 21 december 2014

Lára & Adina - a perfect match!!!

"Titta: Buster (Lára) sig skaffat ny fästmö (medryttare)!!!"

Efter att i princip sovit och vilat nonstop i 1,5 dygn mådde jag i morse tillräckligt bra för att åka till stallet och klappa lite på mina kära hästar - samt introducera Lára och Adina för varandra. Efter att ha rest runt i världen under ett år med Up with people är nämligen Funis tidigare medryttare Adina tillbaka i landet och Luleå. Ridsugen så att det ryker ur öronen - m a o PRECIS som Lára!!! 

Det var alltså två minst lika ambitiösa tjejer som intog ridbanan för att lära känna varandra - en som tyckte sig lite ringrostig efter ett helt år utan regelbunden ridning och en superladdad efter flera vilodagar i rad. Men det gick förståss hur bra som helst! Adina sa: "I teorin vet jag ju PRECIS hur jag ska göra - jag har ju läst din blogg!!!" Och Lára taggade snart ner lite och tuffade på i tölt resp trav - med spetsade öron, som alltid! 

The Queen passade på att smyga in små tips till Adina också, f f a om att det finns en JÄTTEBRA gångart som heter galopp...! Och Adina var uppenbarligen inte vara helt obildbar, för när de sedan red ut hade  de minsann galopperat längs vägen bakom bommen upp till vändplanen! Båda två såg också lika nöjda ut när de återvände till stallet igen! Och matte var förståss jättenöjd att jag nu får mer hjälp med att rida Lára!

Under tiden de var ute och galopperade hade jag hunnit vara i hagen och snacka lite med Hamingja - som njöt av sitt jullov. Med ens är allt precis som hon har varit van: bara gå i hagen och softa med de andra som hon gjort större delen av sitt liv! Själv var jag SÅ ridsugen, men tack vare att Adina red Lára kunde jag ändå motstå frestelsen. Och det var tur att jag inte bröt mot läkarens order om att undvika all fysisk ansträngning. För när jag åkte hem från stallet hade jag ändå REJÄL huvudvärk igen och väl hemma blev det flera timmars sömn och sedan vila resten av kvällen. 

fredag 19 december 2014

Hjärnskakning...

Vid dagens läkarbesök konstaterades lättare hjärnskakning så nu ligger jag hemma i tystnad och mörker för att hjärnan ska återhämta sig. Var detta Hamingjas sätt att säga att hon ville ha jullov?! I så fall måste vi verkligen jobba på vår kommunikation... Fast man kan ju inte säga annat än att det fungerade!!! (Och en liiiten paus från datorförbudet kunde jag inte låta bli... )

torsdag 18 december 2014

Det blev visst en kullerbytta...

Efter gårdagens urladdning på jobbet kompenserade jag med att sluta tidigare idag - och självklart skulle den lediga tiden användas till att rida mina hästar!!! Hamingja stod först på tur och det blev ett ridpass med både några längre galoppsträckor samt en hel del trav. Men tyvärr också en "kullerbytta"... Jag är så van att kunna rida både trav och galopp i terrängen även när det är mörkt, Lára är ju så fantastiskt säker på foten, så jag tänkte inte på att jag den här gången satt på en annan häst...

Hamingja snubblade nämligen så rejält att vi gick omkull och det var tur att jag alltid rider med hjälm för när jag landade bredvid henne slog jag bl a i huvudet. Blev lite mörbultad i övrigt också - vi har ju knappt någon snö så marken var HÅRD att landa på... Hamingja verkade som tur var helt oskadd - som ryttare tycker man ju alltid att hästen är viktigast!!! Själv hade jag lite huvudvärk, men satt upp och red en liten sväng till innan vi vände hemåt - för att vi skulle få avsluta lugnt och avslappnat.

Tillbaka i stallet konstaterade jag att Lára nog var den som drabbades värst av detta - för p g a huvudvärken ville jag inte rida mer idag utan hon fick gå ut i hagen igen. Men hon hade i alla fall fått både mat och ett äpple att trösta sig med och dessutom hade ju matte ovanligt bra anledning till att ge henne vilodag idag. Sensmoralen efter detta borde kanske vara att ALLTID rida Lára först: för hon snubblar aldrig så med henne hade det inte hänt!

I morgon bitti ska jag ringa vårdcentralen för att få en läkartid. Förhoppningsvis är jag bara mörbultad efter fallet, men om det i efterhand skulle visa sig att jag ändå får några bestående problem är det jätteviktigt att det hela finns journalfört - för att försäkringar ska gälla.

Dessutom behöver jag ju köpa ny hjälm, när jag nu slog i huvudet med min nuvarande. Har läst på lite om Folksams hjälmtest från i somras och tänker att jag förståss vill köpa någon av de tre hjälmar som fick bäst i test. Det skulle bara ha funnits någon butik i närheten där man kunde prova dem alla tre... för det är ju viktigt med passformen också! Att beställa hem alla tre för att prova vilken som passar bäst känns ju lite mer omständigt... Jag måste dessutom se till att fatta ett beslut om saken ganska snabbt - för jag kan ju inte vara utan ridhjälm! 

onsdag 17 december 2014

19 timmar utan mat går väl bra - riktigt kissnödig är definitivt värre...

Vintrig vy från Kyrkbyn (ungefär utsikten från vårt köksfönster).

Oj, vilken dag det här har varit... Ja, det började faktiskt redan under natten med att jag inte kunde sova särskilt mycket... Detta följdes av en MKT intensiv dag på jobbet - vilket i o f s var en bra hjälp att hålla sig vaken! Sedan i våras äter jag det som kallas periodisk fasta - utifrån 16:8 varianten. Det innebär att kroppen varje dygn får 16 timmar då man är fastande (bara dricker vatten & te) och sedan har ett "ätfönster" då man äter som vanligt - vilket i mitt fall betyder LCHF. Fördelen med den långa fastan är att forskningen visat att kroppen då hinner starta igång en massa olika reparationsprocesser när den får vila från att smälta mat.

Jag lägger upp det så att jag inte äter någon frukost utan bara lunch och middag och tack vare det stabila blodsocker man får av LCHF brukar det aldrig vara något problem att det oftast snarare blir 17:7 i mitt fall eller t o m 18:6 när saker inträffar på jobbet så att lunchen blir senare än planerat. När arbetssituationen idag gjorde att det började luta åt 18:6 var det egentligen inte hungern som var problemet utan att jag var så kissnödig... Och när jag så ÄNTLIGEN är på väg mot den hägrande toaletten (och lunchen) dyker mina nästa inbokade kunder upp - en timme för tidigt...! :-O Och vad gör en banktjänstekvinna som är van att alltid sätta kunden i centrum?! Jag konstaterar att det visst blir 19:5 idag...

Sedan fortsatte arbetsdagen lika intensivt - december är verkligen ingen lek i min bransch...!!! Så det hann bli en dryg timmes övertid innan jag lyckats avrunda med sista kunderna. För mig som är sjukskriven är det inte tillåtet att jobba övertid - men jag har fått förståelse hos Försäkringskassan för att om jag sitter i ett kundmöte som drar ut på tiden så kan jag ju faktiskt inte bara resa mig upp och gå. Dock ska sådan "ofrivillig" övertid kompenseras redan samma vecka om det är möjligt (om det råkar bli övertid en fredag är det ju lite svårt...!) Så jag ska försöka boka om så att jag kan sluta tidigare i morgon istället.

Efter en sådan här "mördardag" på jobbet (visserligen JÄTTEKUL hela tiden - men jag är ju inte deltidssjukskriven utan anledning så jag orkar ju egentligen INTE med sådana här dagar...) tänkte jag först att jag fick stå över att åka till stallet efter jobbet. Men sedan insåg jag att är det någon gång jag verkligen BEHÖVER åka till stallet så är det idag! Och det var verkligen oerhört välgörande! Det blev pyssel med båda hästarna och ridning av Hamingja.

Invigde en ny pannlampa - en riktig värsting! Och för att inte stackars Hami skulle få så jobbigt med alla monsterögon (reflexer på plogbilspinnar) längs kanterna på bilvägen valde jag att rida båda skogsvägarna bakom vägbommen istället. Mycket tölt blev det - inkl ökad tölt på hemvägen! Så KUL det är att gasa på ordentligt, tycker både hon och jag!!!

Efter detta var jag skönt trött i både kropp och själ - och gissa om den sena middagen vid 20-tiden smakade gott?! Men nu är det hög tid att vika in hovarna för kvällen - förra nattens mycket bristfälliga sömn behöver definitivt kompenseras!

tisdag 16 december 2014

Hot stone-massage är UUUUUUNDERBART!!!


Idag var det åter dags för Hot stone-massage på Rosenday Spa - alldeles underbart!!! Till de som inte hunnit testa detta ännu säger jag bara: Gör det!!! Det är verkligen något alla borde unna sig - och ni vet väl att "friskvårdspengen" många har via sitt jobb gäller även för detta?! 

Det var en helt groggy Anna som stapplade ut därifrån - enda felet med behandlingen är att man inte får stanna kvar och sova på massagebänken några timmar efteråt..!!! 

Lycko-Lára och jag på Atlikurs

Men nu längtar jag SÅ efter mina FINA hästar!!! Och även efter solen, som skiner så härligt på bilden ovan!

Min fina Hamingja!!!

Det är ju faktiskt hela två dagar sedan jag var till stallet senast - inte underligt att abstinensen är SVÅR...!!! Men som tur är får jag göra något åt det i morgon efter jobbet - och fram till dess får jag tänka "det som inte dödar härdar...!!!"

söndag 14 december 2014

Två hästar är DUBBEL glädje!!!


"Två hästar är dubbel glädje!!!"

...är ett av mina nyare ordspråk! I längden har jag verkligen inte ork/fysik för två hästar - så det gäller att passa på att njuta så längre det varar! Och njutit har jag verkligen gjort idag - igen! Först red Elisabeth och jag ut tillsammans igen på morgonen (ingen av de andra hade möjlighet att haka på den här gången tyvärr). Och jag ställdes inför det trevliga dilemmat: vilken av mina fina hästar skulle jag välja?! Inte helt lätt... men valet föll tillslut på Lára. 

Sedan skulle vi ju välja ridväg också - och istället för en repris från förra helgen bestämde vi oss för att rida bilvägen bort mot Avan, svänga upp vid nya kalhygget och sedan rida genom skogen hela vägen bort förbi gamla soptippen för att ta bilvägen hem igen. Ungefär mitt på behöver man passera ett område med väldigt blöt sankmark, men nu borde det förhoppningsvis vara fruset där och därmed bra ridunderlag hela vägen. 

Och precis som förra helgen var vädrets makter på vår sida idag - de senaste dagarnas nederbörd hade ersatts av klarblå himmel och solsken när vi gav oss iväg på vad som av kommande generationer antagligen kommer att benämnas "Tredje Advents-rundan"! 

Lára var förståss lika pigg och glad som alltid att få komma ut på ridtur - och det var ju dessutom en extra krydda att vi hade sällskap med oss! Till att börja med fick hon ligga i täten också - PRECIS där hon hör hemma!!! Efter en inledning med tölt längs bilvägen höll vi relativt högt tempo i trav och galopp genom skogen. Sankmarksområdet visade sig vara precis så fruset som vi hoppats på så det var inga som helst problem att passera. Uppe på ett av bergen fick vi dessutom bli härligt bländade av den efterlängtade solen som lyste på oss rakt framifrån! HÄRLIGT med äkta ljusterapi!!!

Hästarna fick en lång skrittpaus när vi red runt det nyplanterade kalhygget i närheten av långa galoppbacken. Ända fram till den backen red vi dock inte - jag ville spara lite på krutet för att orka rida Hamingja sedan också. Men Lára och Démantur fick ändå springa av sig ordentligt idag! Vi höll nämligen ett relativt högt tempo även under den kvarvarande sträckan - och när vi kom tillbaka till stallet kunde vi konstatera att vi tack vare det höga tempot hunnit avverka hela denna långa sträcka på bara en dryg timme. (Den har ju blivit en bra bit längre sedan det stora hygget inne i skogen kom till och planterades - så att vi nu måste runda det helt istället för att bara rida rakt över. Och terrängen där dessutom bara tillåter skritt.) 

Det var också en riktigt nöjd The Queen - med det där härliga lugnet i ögonen som även salig Reykur hade så tydligt efter en ridtur - som fick gå in i en box för att äta extra hö samt kraftfoder medan jag hämtade in nästa häst.

På Hamingja blev det sedan töltträning för hela slanten! Vi inledde urstarkt med frustande avslappning i lugnt tempo med nosen i backen - härligt när hon verkligen kan slappna av så fast vi rider ut!!! När vi red längs bilvägen bort till sjön övergick vi sedan till tölt i en lite högre form, med mycket sidförande m h a vikten, samt öppnar och slutor för ökad bärighet med bibehållen lösgjordhet. 

När vi nådde korsningen vid sjön kändes det som att jag lyckats aktivera hennes bakdel ganska bra - trots att jag ju har stränga order om att jag inte får försöka samla henne på egen hand - annat än så här "i förbifarten". Denna "aktiva bakdel" ville jag ju passa på att använda mig av - så vi gasade på i ökad tölt längs sjön ända bort till skoterklubbens stuga. Och det gick riktigt bra!!! De där "Mökkurbakbenen" ger inte bara ett häftig tryck i galopp...!!! 


Framme vid stugan stannade jag till för att fota några bilder - för det var så vackert med solen som lyste över sjön! Då fick ju Hamingja passa på att hämta andan också - en perfekt kombo tänkte jag! Vad jag dock inte tänkte på var att hon därmed också fick gott om tid att lyssna till ljuden från isen som håller på att lägga på sjön... OTÄCKA ljud - tyckte Hamingja...!!!

När vi en stund senare vände hemåt kändes det som att sitta på en bomb som skulle kunna detonera när som helst... När inte ljuden från hennes steg i den ökade tölten kamouflerade ljuden från sjön blev tillbakavägen längs sjökanten en riktig pärs för henne... Redan i början behövde hon stanna och skita en stor hög! Och eftersom det hela tiden kändes som om hon vilken sekund som helst skulle kasta sig iväg hemåt i full panik vågade jag inte trigga hennes flyktreflexer med att be henne öka tempot... så det var bara att fortsätta i (alldeles för tyst) skritt medan jag själv försökte sitta så avslappnad som möjligt på hennes rygg och sjunga en lugnande sång för henne - riktigt lååångsamt sjöng jag dessutom. Samtidigt som jag uppmanade henne att sänka huvud och hals - för på så sätt kan man nämligen hjälpa en häst att slappna av. 

Vi tog oss ändå nästan hela sträckan tillbaka till korsningen innan paniken tog över helt och hon faktiskt satte av hemåt - men jag lyckades faktiskt stå emot reflexen att hålla hårt i tyglarna! Det vill man ju SÅ gärna göra i det läget - men det triggar bara hästen att springa fortare. SÄRSKILT en sådan häst som Hamingja som aldrig varit van att ha tygelkontakt mer än korta sekunder då och då. Med visslingar och snabba små förhållningar på tyglarna lyckades jag faktiskt få stopp på henne ganska snabbt! Det vågade jag INTE tro i den sekund när de där katapult-bakbenen fick henne att skjutas iväg som ur en kanon. Så jag tycker faktiskt att vi båda hanterade vår första egentliga incident riktigt bra båda två!

När vi passerat korsningen och kunde lämna sjön bakom oss lugnade hon ner sig betydligt och snart vågade jag låta henne börja tölta igen i ett lugnt tempo där jag sysselsatte henne med mycket sidförande m m för att hon skulle slappna av så mycket som möjligt och fokusera mer på mig än på monster i skogen. Men det var tydligt att "sjö-incidenten" rubbat hennes cirklar för hur jag än uppmuntrade avslappning nådde vi aldrig fram till någon skrölt på hellång tygel igen... 

När vi kom in på gården kom så en ny katapulteffekt då stoflocken i sin glädje över att se henne kom sättandes i galopp mot oss genom hagen. För ett flyktdjur som hästen är hästar som kommer springande en VÄLDIGT tydlig signal - för det kan ju vara så att de försöker springa IFRÅN något!!! Och genom historien är det ju de hästar som reagerat på sådana signaler med att springa först och kolla sen som överlevt rovdjursattackerna och kunnat föra sina gener och sitt beteende vidare... Så  man kan väl sammanfatta det hela med att Hamingja INTE uppskattade flockens tänkta välkomnande av henne... Men hon var ju ändå på vad som brukar vara trygg mark (och den där människan på ryggen har ju ändå visat sig vara pålitlig i vissa situationer) så hennes reaktion blev inte alls så kraftig som borta vid sjön. 

Sedan fick Lára komma ut i hagen igen medan Hamingja fick överta boxen för att äta kraftfoder och torka med fleecetäcke på. Jag har ju tidigare alltid brukat sätta mig och dricka te efter ridturen, medan Lára ätit sitt kraftfoder. Men den senaste tiden har fixandet med hästarna liksom gått omlott - så att det aldrig blivit tid för någon tepaus. Men nu var jag ganska frusen så jag tyckte absolut att det var dags. Och det tyckte uppenbarligen Bam Bam också - för när jag började hälla upp tevatten i muggen kom han SPRINGANDE i full fart och hoppade upp i mitt knä. ÄNTLIGEN skulle det mysas lite!!! (Inte bara Lára som tycker att Hamingja tar alldeles för mycket av min tid alltså...!!!) 

lördag 13 december 2014

Luciaridning!

Blev så härligt nostalgisk av gårdagens bild från när Eva och jag red längs isvägarna ute i Luleå skärgård så här kommer en bild till från de oändliga, vita vidderna!!! Och för dem som vill se fler bilder och läsa om långritten kommer här en länk också:
Lycka kan köpas för pengar: Lyckad långritt på Långfredag!:

Men idag var det ju inte långfredag utan lucia - och det firade jag på allra bästa sätt: genom att rida "Adventsrundan" på BÅDA mina HÄRLIGA hästar!!! Hamingja var först på tur, medan Lára fick komma in i en box med en REJÄL hög hö och förmaningen: "Det blir ingen ridning förrän du ätit upp...!!!" Hennes besvikna: "Men Hamingja behöver ju inte äta först - varför måste jag??!!! ignorerade jag helt enkelt.

När Hami och jag red iväg fick vi trevligt sällskap av Rebecca på lillasyster Hrissla! Rebecca ska hjälpa till med igångsättningen av Hrissla som ju efter en svår sårskada som tog 1,5 år på sig att läka (trots bl a en operation) - men som tillslut läkte ihop i vad som definitivt kan kallas elfte timmen... (Hennes plats på hästvilan var redan klar...!) Verkligen fantastiskt att nu se henne röra sig helt obehindrat under ryttare igen!!! Just idag hade Rebecca dock för ont om tid, så de fick vända hemåt igen när vi kommit in i skogen.

Men innan dess hann Hamingja imponera på Rebecca med sin paradgren: avslappnad tölt på hellånga tyglar med nosen i backen! "HUR gör du det där???!!!" undrade hon förundrat, men jag kunde ju inte ta åt mig äran utan bara svara: "Det är inte jag, det är hästen! Så länge jag spänner musklerna i min rumpa så håller hon tölten - även i den här megalånga formen!"

När vårt sällskap vände hemåt igen förväntade jag mig nog att Hamingja i alla fall skulle göra någon liten ansats att följa med dem - hästar är ju ändå flockdjur! Men hennes devis verkade vara "Ensam är stark!" för hon reagerade inte över huvud taget utan fortsatte bara att ta sig an skogsstigen med samma härliga framåtbjudning!

Genom skogen blev det mycket trav och galopp men framme vid Torrbergsvägen satsade vi istället på ökat tempo tölt! Och detta var definitivt vår bästa ökade tölt hittills (utan hjälp av Sylvia) - vilket jag tror berodde på en kombination av att Hamingja börjar förstå att hon verkligen får gasa på ordentligt samtidigt som jag blivit bättre på att hitta min balans i sadeln när hon gasar på och därmed kan hjälpa mer istället för att störa henne.

När vi kommit in i skogen igen testade jag för första gången att låta henne galoppera fast vi var på hemväg - och jag kunde snabbt konstatera att den där "Mökkur-bakdelen" hon har verkligen INTE är att leka med!!! Man brukar ju ibland prata om katapultstart - men här var det snarare katapulteffekt i varje galoppsprång!!! Jag vill definitivt bli lite tryggare med att jag verkligen har en fungerande broms innan jag vågar mig på att galoppera på hemväg tillsammans med andra hästar!

Tillbaka till stallet kunde jag konstatera att Lára tagit mig på orden (hon vågade väl helt enkelt inte chansa när något så viktigt som en ridtur stod på spel?!!) För hon hade faktiskt ätit upp allt det hö jag gett henne! Jättebra att den goda aptiten hon fick under sin konvalescens i somras håller i sig - det är ju så mycket bättre när hon kan få i sig det mesta hon behöver för att hålla hullet genom att äta hö! Istället för att jag måste mixtra med högkoncentrerade fodermedel som ger tillräckligt mycket energi och protein trots den lilla mängd kraftfoder hon brukat vilja äta.

Men nu var det ju dags för att sätta sprätt på endel av det energi och protein hon tuggat i sig! Och det blev "Adventsrundan" även för oss! Genom skogen varvade vi trav och galopp för att sedan rida samlad tölt "med mycket bakben" längs Torrbergsvägen. Allra sista biten fram till stigen som går tillbaka till stallet fick hon dock sträcka ut i galopp. Men väl där var hon inte alls särskilt intresserad av att svänga av hemåt utan ville uppenbarligen fortsätta galoppen ända bort till vägbommen - som vi gjorde på första Advent!

Tråkiga matte bestämde ändå att vi skulle rida hemåt igen "redan" nu - det var ju faktiskt min andra ridtur idag... Som kompensation fick Lára galoppera mycket genom skogen tillbaka - och det tackade hon ju inte nej till! Min stallsession avslutades sedan med att jag gav hästarna lunch. När KG och Yvonne bor i Mariebäck medan Sylvia m familj är i Thailand är KG annars bussig och tar alla fordringar! Men just idag ville de åka iväg på julmarknad i Boden och då var det ju roligt att kunna ge dem "ledigt" från hästarna!

fredag 12 december 2014

Nu vet jag vad det är för fel på mig!!!

Feykir och jag med Eva och Geisli ute på Bottenvikens is - ett HÄRLIGT minne!!!

Som ryttare jobbar man mycket med att stärka sin häst för att den ska bli så liksidig som möjligt. Och de flesta - mig själv inkluderat - har också kunnat konstatera att de själva inte heller är liksidiga... Jag har t ex noterat att jag tenderar att hamna snett till höger i sadeln, oavsett vilken häst jag sitter på. Men jag har under åren inte lyckats lista ut vad i min kropp det är som orsakar denna snedhet...

Jag har också i måååånga år vetat om att jag (bl a) har väldigt stela höftböjare som behöver MYCKET stretching för att bibehålla rörligheten i alla fall någotsånär. Men jag har aldrig kopplat ihop detta med min skevhet, utan uppfattat det som att mina höftböjare är lika stela på båda sidorna. Ända till nyligen då jag fick tips om en ny variant av stretchövning som inte bara var väldigt effektiv utan dessutom avslöjade att jag är OERHÖRT mycket stelare på höger sida... 

Kanske är detta också en förklaring till att jag så ofta har problem med att hålla om hästen med högerskänkeln?! Jag har ju hela tiden försökt vara noga med att stretcha, för att inte bli ÄNNU stelare i alla fall. Men nu när jag vet vad (i alla fall endel av) snedheten beror på kan jag ju se till att stretcha högersidan mer för att förhoppningsvis bli lite mer liksidig. Ett annat samband som jag också fick förklarat för mig nyligen är mellan de stela höftböjarna och mina periodvis så krampande ländryggsmuskler. 

Tidigare har jag fått höra att muskelkramperna beror på att min stela bröstrygg hindrar ryggradens normala fördelning av påfrestningar så att dessa måste koncentreras till kotorna i ländryggen. Musklerna i ländryggen som har som uppgift att skydda dessa kotor från överbelastning blir därmed själva överbelastade och börjar krampa. Lösningen på detta dilemma skulle alltså vara att stretcha bröstryggen för att bibehålla så mycket rörlighet i den som möjligt. Trots mycket sådan stretching har det dock periodvis tagit vääääldigt lång tid innan kramperna har släppt och det har också behövts oerhört lite för att de ska komma tillbaka. 

Men nyligen fick jag alltså veta att även stela höftböjare leder till överbelastning av kotor i ländryggen - vilket självklart också följs av överbelastade ländryggsmuskler... Och jag har redan hunnit märka att besvären med ländryggskramp åtgärdas MYCKET effektivare om jag kombinerar stretching av både bröstrygg och höftböjare - särskilt om jag ger höger höftböjare "en extra omgång"! 

Så nu gäller det verkligen att INTE slarva med stretchingen!!! Inte minst för hästarnas skull - de förtjänar ju en ryttare som är så tydligt som möjligt i sina hjälper - och inte minst som kan bli neutral på ryggen när hästen gör vad jag bett dem om. Inte särskilt juste av mig att kräva liksidighet av dem om jag inte försöker ställa samma krav på mig själv! Det märks ju så oerhört mycket på Hamingja som bara varit van vid Sylvias alltid lika tydliga och konsekventa signaler. Men även på Lára som fortfarande är så fantastiskt känslig för vikthjälper m m. 

torsdag 11 december 2014

Annas vintervisa

Du ska inte tro det blir vinter, ifall inte nå´n sätter fart
på vintern och gör lite vintrigt, för då kommer snöfallet snart!
Jag gör så att rimfrosten gnistrar, jag gör så att is täcker sjön.
Och nu så har vintern kommit, för jag har strött ut första snön!!!

Skriver som på Facebook: FÖRLÅT Astrid, men jag tyckte faktiskt att din annars så FANTASTISKA produktion hade en liiiten lucka... Och FÖRLÅT till alla er andra att jag inte tog tag i detta tidigare! Men nu ska det väl snabbt bli ordning på vädret igen hoppas jag - medan det fortfarande finns något kvar av den snö vi ändå fått!

Jag hoppas i alla fall orka jobba igen i morgon - det känns ändå lite bättre i bihålorna nu. Och helst skulle jag förstås rida Hamingja också - har VÅLDSAM abstinens! Men finns det inte krafter kvar efter jobbet så får jag se till att orka rida på lördag i alla fall!!! 

tisdag 9 december 2014

Inte alls synd om hästarna - bara om mig...

 The Queen herself - i spolspiltan.

Jag har haft bihåleinflammation i snart fyra veckor nu... I helgen trodde jag att det ääääntligen höll på att klinga av men igår gick den in i en ny fas... Och även om jag blivit betydligt sämre igen så hoppas jag att det kanske är (början på) slutfasen?! Jag skulle egentligen träna på City Rehab efter jobbet igår men var så TRÖTT att jag kände mig tvungen att avboka. När jag kom hem skulle jag ligga en stund på soffan och vila... och vaknade först 2,5 timmar senare! :-O Flyttade till sängen och sov sedan ändå hela natten.

I morse vaknade jag med feber och bihålor som åter börjat spränga ordentligt... så idag har det varit ryggläge och ljudbok som för hela slanten. Också ett sätt att fira Anna-dagen på... men jag är väl i alla fall ursäktad för att inte ha lagt någon lutfisk i blöt...?! Min bärbara dator har fått vara med i sängen/soffan och jag har passat på att rensa lite bland mina bilder medan jag jagat en seriemördare i Linköpingstrakten (man har väl simultankapacitet?!!). Jag fotar ju mycket med mobilen och har inställt så att alla bilder automatiskt tankas över till datorn så snart jag kommer hem. Mycket praktiskt! Men innebär samtidigt att det snabbt blir VÄLDIGT mycket bilder på datorn... 

När jag fotat hästar har jag ju ofta tagit minst ett 10-tal liknande bilder för att få minst en som både är skarp och där öronen är framåt... Och samma sak med katterna - men där är det skarpa bilder med öppna ögon som gäller. Och eftersom jag tyvärr inte har för vana att direkt jag kommit hem radera alla bilder utom den bästa så blir det ju mycket att gå igenom och rensa i efterhand. 

Samtidigt är det ju lite roligt när jag väl går igenom dem och hittar riktiga guldkorn här och där - som bilden här ovan t ex! Men det vore förståss ännu lättare att hitta de där guldkornen om de inte låg gömda bland lika mycket "skräp" som nu..!

Till alla er som tycker synd om Lára för att hon redan skulle ha drabbats av två vilodagar så här i inledningen på veckan kan jag dock ge lugnande besked: Carro har ridit henne både igår och idag! Och som väntat hade The Queen skött sig mycket bra. Jag har visserligen aldrig varit med om någon som INTE förälskat sig i Lára när de fått rida henne - men det är ändå alltid lika roligt att höra att hon blir uppskattad!

Hamingja däremot tycker nog bara det är skönt med några extra vilodagar. Fram till i höstas är det faktiskt vad hon ägnat större delen av livet åt: att ha vilodag. Så man kan ju säga att hon definitivt har vanan inne! 

Vädret har blivit REJÄLT mycket kallare idag - plötsligt har vi -10 grader... men det blir visst kortvarigt, redan i natt ska temperaturen stiga till nollgradigt och sedan ska det regna hela morgondagen... Så när Carro erbjöd sig att sätta regntäcken på mina två damer i kväll var jag förståss extra tacksam! Men har vi riktigt tur kommer nederbörden ändå som snö i Mariebäck - för där brukar det alltid vara några grader kallare än här. Och när det är "runt nollan" behövs det ju inte så mycket för att regnet ska förvandlas till snö!

söndag 7 december 2014

Skröltande spårhund!!!

Idag hade jag tänkt att Hamingja och jag skulle ha en egen "adventsridtur" längs samma runda som vi red igår. Men det verkade pågå någon form att övningsskjutning någonstans för det hördes upprepade gevärsknallar från det hållet och jag ville ju verkligen inte riskera att vi skulle hamna i vägen för någon kula...

Istället red jag bilvägen till sjön och sedan bort mot skoterklubben. Hamingja mindes uppenbarligen att vi travade mycket senast, så när jag tyckte det var dags för skrölt älgade hon istället iväg med så enorma kliv i trav att hon nästan skickade mig ur sadeln... Så´na gånger är det verkligen guld värt att bara behöva vissla för att hon ska stanna!!! Och vid nästa försök var vi helt eniga om en lugn och avslappnad skrölt där hon gick med nosen i backen som en spårhund!

Att sedan övergå till tölt i en lite högre form gick inledningsvis mycket bra - till dess jag helt utan förvarning utsatte henne för ledande tygeltag! :-O  Mot alla odds överlevde hon dock denna "attack" och jag kunde även varva med att sidföra m h a vikten och att lägga in några steg sluta här och där för att öka bärigheten.

Idag vågade jag mig även på att rida ökat tempo i tölten! Sylvia har en speciell smackning som hon använder när hästarna ska "gasa på" ordentligt i tölt och jag använde mig också av den. OERHÖRT effektivt!!! Dock är Hamingjas första reaktion alltid väldigt häftig - och trots att jag vet om det i förväg så far jag ändå bakåt i sadeln och råkar därför ta henne i munnen... Att ge så dubbla budskap som jag gör då är ju verkligen INTE bra... Jag får kanske testa att hålla fast i manen innan jag smackar för att se om det hindrar mig från att dra henne i munnen?!

Även på hemvägen höll vi ett högt tempo i tölten. Men när det sedan var dags för "off knapp" behövde jag bara göra några snabba miniförhållningar för att min nu ganska taggade dam åter skulle förvandlas till avslappnat skröltande spårhund på hellånga tyglar! Duktiga Hami!!! I o m att denna omställning gick så snabbt tyckte jag att vi kunde kosta på oss en avslutande galopp uppför backen till kyrkan så att hon även idag fick träna sina galoppmuskler lite.

Carro tränade med Yr på ridbanan när vi kom tillbaka. En stund senare var det istället Láras tur så när jag åkte från Mariebäck var det med Láras belåtna frustningar från ridbanan som ljuv musik i öronen!!!

lördag 6 december 2014

Solskensridtur Andra Advent!


T o m solen ville vara med på vår traditionsenliga "Adventsridning"!!! Däremot var vi inte alls lika många ekipage som förra året, i o m att det är fyra stycken som hunnit flytta med sina hästar från Mariebäck sedan dess. Med Sylvia i Thailand och Carro i Korpilombolo återstod bara Elisabeth, Malin och jag. "När agnarna sållas från vetet...!!!" sa vi!

Jag har ju två hästar att välja på numera och idag var valet MKT enkelt: självklart var det Lára som skulle få hänga med! Jag visste ju att INGEN häst i världen skulle kunna uppskatta detta mer än henne!!! Samtidigt som Hamingja och jag fortsatt behöver fokusera på "lugn och ro" så att hon blir trygg med mig på ryggen. Så det som med Lára skulle bli en riktigt härlig ridupplevelse hade med Hami snarare gjort mer skada än nytta än så länge.


Som väntat visade sig Lára också vara OERHÖRT "taggad" när vi red iväg! Vi hade bestämt oss för att rida samma runda som förra året, bort till Torrbergsvägen, men åt motsatt håll den här gången. När vi kom in i skogen låg Lára och jag i täten längs den slingriga stigen. Vi hade inlett i trav men Lára rullade snart över i galopp - och frustade och frustade och frustade och frustade!!! "Det är någon som är MYCKET belåten där framme!!!" ropade Elisabeth!

Kombinerad ljus- och ridterapi!!!

Väl på Torrbergsvägen red vi åt höger, ut mot Seletvägen och försökte först rida lugn och sansad tölt, men Lára kändes verkligen som att skulle krevera när som helst - hon ville springa FORT!!! När Malin dessutom lät Sóley börja galoppera bakom oss för att kunna hinna med i vårt tempo höll Lára verkligen på att krypa ur skinnet. Jag insåg snabbt att Lára helt enkelt behövde få "bränna ur systemet" så jag gav henne fria tyglar och hon sköt iväg  som en kanonkula!!!

Med spetsade öron DUNDRADE hon fram och när vi passerade infarten till stigen tillbaka till Mariebäck funderade hon inte en sekund på att vika av - utan fortsatte vägen fram. Hon var verkligen inte färdiggalopperad ännu!!! Jag insåg att det här var första gången på ett halvår som hon faktiskt fick springa ikapp med andra hästar!

Det var ju i juni hon fick dåligt blodvärde och avvikelse på leverenzymerna efter en kort förkylning. När jag började sätta igång henne igen i september så undvek jag från början att rida med andra hästar. Hon är ju en sådan häst som inte ens vet vad orden "trött" eller "orka" betyder - hon bara VILL och struntar i resten. Så för att hon inte skulle riskera att överanstränga sig i början av igångsättningen fick jag vara förståndig för oss båda. Så för säkerhets skull ville jag rida ensam för att ha större chans att avgöra hur mycket som var lagom ansträngning för henne.

Och sedan har det varit många helgkurser och annat som inneburit att det helt enkelt aldrig blivit tillfälle att rida ut med andra under sådana omständigheter att vi kunnat låta hästarna springa helt fritt - förrän idag! Eftersom även de andra uppskattade att få springa av sig ordentligt fortsatte vi ända bort till vägbommen mot Seletvägen innan vi vände tillbaka. Bommen var öppen, så vi hade även kunnat följa asfaltvägen till Avan och ta (grus-)bilvägen därifrån hem till Mariebäck.

Men vi valde istället att rida tillbaka längs Torrbergsvägen och återvända via stigen genom skogen. (Den här gången var t o m Lára helt inne på att ta av hemåt där, istället för att fortsätta Torrbergsvägen åt andra hållet.) Vi enades om att försöka hålla den här rundan öppen så länge det går i vinter. Tidigare vintrar har jag ridit den även kvällstid med pannlampa många gånger - tar man kortaste vägen och inte rider ända ut till Seletvägen som vi gjorde idag så tar den bara runt 40 minuter (beroende på tempo). Och när vi vet av erfarenhet att det varje vinter blir ett antal månader då plogkanterna gör att vi bara kan rida längs bilvägen så vill man ju passa på att använda alternativen så länge de finns!

Till att börja med blev det en hel del trav och galopp i skogen också, innan vi kom till den del där det blivit så tätt med sly att man bara kan skritta. Det var också därför vi valde att rida rundan åt det här hållet i år: när de redan fått springa av sig så ordentligt var t o m Lára nöjd med en låååång skrittpaus som avslutning.

Johan, Malin med Blixten i knät samt Yvonne.

När hästarna sedan serverats lunch i hagarna var det dags för oss människor att få njuta av Yvonnes alltid lika överdådiga "adventsfika" - vilket inleds med glögg, pepparkakor och hemgjort julgodis, övergår i hennes goda pajer (lax resp skinka i år) för att sedan avrundas med hembakt fikabröd motsvarande ett helt konditori! Även våra respektive var inbjudan på detta - så idag kunde Johan verkligen "leva ut" sin HCHFHE (HighCarb-HighFat-HighEverything)-diet till max! Och man kan nog säga att vi alla frustade nästan lika belåtet som Lára när hon fick galoppera!

fredag 5 december 2014

DUBBEL hästdos gör susen!!!

Idag fick jag lyxa till det ordentligt och rida BÅDA mina härliga hästar!!! Lára är ju verkligen ett lyckopiller av sällan skådat slag! Och jag har fortfarande inte fattat att även Hamingja är MIN - men det är kanske Sylvias hot om "omvänt öppetköp" som ligger där i bakhuvudet... att hon skulle kunna ta tillbaka henne igen helt plötsligt...! Det känns i alla fall fortfarande som att jag bara "passar på att rida henne så länge jag får"...!

Och idag passade jag då på att rida Hami längs båda skogsvägarna bakom bommen. Först den högra där vi efter den sedvanliga uppvärmningsskrölten tränade trav. Och kunde prestera ganska lugn och sansad sådan - ÄVEN sedan vi vänt tillbaka mot stallet igen! Tillbaka i korsningen red jag även upp den vänstra vägen där vi istället tränade galopp.

Från Feykir och Lára är jag van vid att kunna fatta galopp bara genom att skjuta fram inner höft. Med Hami går det inte riktigt lika enkelt ännu... signalen ska ju förståss komma i rätt sekvens av steget och än så länge har jag inte fått in den precisionen i Hamingjas STORA trav så våra galoppfattningar är inte mycket att skryta med i dagsläget!

Men själva fattningarna är inte enda anledningen för oss att rida mer galopp. Det var faktiskt en av de saker jag fick i "läxa" av Sylvia att träna på medan hon är i Thailand. Under hösten har hon nämligen fokuserat på att utveckla Hamingja i tölten så mycket som möjligt innan jag skulle ta över och inte lagt någon tid alls på att jobba henne i galopp. Vilket märktes idag när Hamingja fick galoppera lite längre sträckor.

Hon har STORA rörelser även i galoppen (Sylvia säger att hon t o m har bättre grundgångarter än HÄFTIGA Hremsa!!!) Men alldeles tydligt har Hamingja inte alls muskler för att hantera dessa stora galopprörelser några längre sträckor för det var tydligt att hon blev rejält matt i musklerna trots att vi "bara" (i min och Láras värld) galopperade bort till vändplanen med skrittpaus och galoppbyte mitt på.

Hon fick skritta på volt en stund på vändplanen för att hämta andan. Jag tänkte låta henne stå stilla en stund allra först för att flåsa av sig. Men det var så tydligt att musklerna skakade av mjölksyra, så vi skrittade på en stor volt istället till dess hon börjat andas lugnare. Sedan skrittade vi första delen av hemvägen också. Och fast det var så tydligt att det var hemväg skrittade hon hur lugnt som helst på hellång tygel - redan "nedvarvad i huvudet" efter galoppen alltså!

I o m att hon kändes så avslappnad testade jag att trava igen - och även då behöll hon lugnet och jag kunde låta henne sträcka ut överlinjen med riktigt långa tyglar. Vilket förståss var precis vad hennes muskler behövde efter urladdningen i galopp! Men jag tror vi ska lägga in galoppintervaller bakom bommen på vårt träningsschema en kväll/vecka framöver - och hoppas att det dröjer innan snön blir så djup att vi inte kan rida där längre!

När Hamingja stod i en box och åt kraftfoder var det ÄNTLIGEN Láras tur att bli riden! Och till skillnad mot Hami som kräver en hel del fokus och styrande från ryttaren för att man ska ta sig ut från gården och inte bara yra runt i cirklar så har ju Lára bara en tanke i huvudet: FRAMÅT, FRAMÅT, FRAMÅT!!! Efter all vår träning kan detta numera ske även i skritt på lång tygel, men det är ändå ett REJÄLT driv i steget - som om hon vore en målsökande robot som är "låst" på ett mål någonstans längre fram längs vägen!

Med henne red jag längs bilvägen mot Alviksträsk och fokuserade på tölt. Och det märktes att Carro inte bara motionerat henne utan ridit henne MKT BRA - för hon kändes verkligen så FIN!!! Efter uppvärmningen, där vi förståss jobbade med att länga överlinjen förutom alla möjliga lösgörande övningar, var det dags att få henne "mellan hand och skänkel".

Den här damen med gummiband överallt i kroppen kan ju hitta på allt möjligt med "alla sina bogar och bakdelar"... och det kan variera friskt mellan ridpassen och även under samma ridpass om hon är på det humöret. Men det vanligaste är ändå att hon inte riktigt vill ta i lika mycket med sitt vänstra bakben som sitt högra och därför skjuter ut högerbogen. Så var fallet också idag, så för att komma åt detta använde jag övningen öppna och började med öppna till vänster. Där tydligt stöd på yttertygeln behöll högerbogen på plats samtidigt som jag kunde "komma åt" vänster bak och få henne att ta i mer där.

När allt "ramlat på plats" så att hon rundade sig och längde halsen varierade jag med att istället rida öppna åt höger och då med högerhanden mot manken så att den - när den behövde inverka - även nu hjälpte till att kontrollera högerbogen. Varierade sedan mellan öppna åt vänster och höger eftersom det bästa sättet att hålla Lára maximalt lösgjord är att variera sig så mycket som bara möjligt. Och öppna är ju - för att låna Atlis ord - "en volt som man rider rakt fram"!!!

När vi kom till korsningen vid sjön "kostade vi på oss" en galopp uppför backen in till byn innan vi vände hemåt igen och fortsatte vår töltträning med "omväxlande öppnor". Och det var verkligen rena njut-tölten!!! Var SÅ glad att jag orkade rida båda hästarna idag för detta hade jag verkligen inte velat gå miste om! Tack vare Carros ridning har jag ju kunnat spara på kroppen tidigare i veckan och bara rida Hamingja, så orken fanns där för två hästar idag!

Tillbaka i stallet mötte en Hamingja med MYCKET upprörd uppsyn - här hade hon fått stå inne i en box JÄÄÄÄÄÄTTELÄÄÄÄNGE!!! Hennes vilda blick signalerade tydligt: "HALLÅ - jag är faktiskt en LÖSDRIFTSHÄST!!!" Hon kände väl hur mossan var på väg att börja växa på kroppen... Väldig tur då att matte dök upp och kunde släppa ut henne sekunderna innan hon dog mögeldöden...!!!

I morgon är det dags för vår årliga "adventsridtur" som följs av att Yvonne bjuder på adventsfika (det här är andra året - så nu blir det en vana!) Förra året var vi ett STORT gäng, men numera är vi ju tyvärr inte lika många som har hästar i stallet. Men vi har försökt "skrapa ihop" så många som möjligt i alla fall! Och SMHI har dessutom lovat ställa upp med solsken! Själv kommer jag att rida Lára - som verkligen ÄLSKAR att vara ute många tillsammans! (Ja, hon ÄLSKAR ju alla typer av ridning - ÄVEN när man rider många tillsammans.) Det hade varit riktigt grymt att inte låta henne vara med på detta, samtidigt som det inte skadar Hamingja att vila sina galoppmuskler så valet av häst var enkelt denna gång! 

onsdag 3 december 2014

Vi jagar monstren - i månskenet!

Här skulle man ju kunna tro att det är jag som ser monster...!!!

Ännu en kväll med ridning efter jobbet! Och trots att jag försökte passera stohagen så diskret som möjligt kom Lára genast sättande mot grinden - så jag hämtade två grimmor i stallet så att även hon fick följa med in. Hon blir ju så oerhört besviken om jag lämnar henne i hagen... Och även om hon förståss så gärna vill ut på ridtur och det ändå lite plåster på såren att få komma in och tröstäta lite hö.  Nu skulle ju visserligen Carro rida henne senare i kväll - men Lára ville ju rida NU!!! OCKSÅ!!!

I kväll var det helt klar himmel och månsken - nästan fullmåne t o m så jag hade egentligen klarat mig utan pannlampa när jag red ut längs bilvägen med Hamingja. Men pannlampan fick vara på ändå och nu var Hamingja faktiskt så modig att hon stirrade tillbaka på monstren i dikeskanten - som då  inte vågade gå till anfall! 

Därmed var det en riktigt avslappnad häst som belåtet frustande skröltade med hellånga tyglar en lååång stund! Sylvia, som precis åkt till Thailand var ju ganska bekymrad över vad jag skulle hinna ställa till med under den månad hon är bortrest... Men så länge vi håller oss till muskelbyggande skrölt med nosen i backen kan nog inte ens jag förstöra så mycket...!

Glädjande nog höll Hamingjas avslappnade inställning i sig när jag övergick till att träna trav! Jag behövde inte göra en enda förhållning för att hon skulle hålla ett lugnt tempo - och därmed kunde jag ju ge henne långa tyglar även här och bara påminna lite om längden på halsen ibland. Jag vågade mig  t o m på mer trav när vi precis vänt hemåt igen - och inte heller då behövdes mer än ett par små förhållningar för att bibehålla ett lugnt tempo. Härligt att hon redan börjar bli att mer trygg och avslappnad med mig på ryggen!!!

Efter lite tölt där ledande tygeltag gav lösgjordhet och sluta gav bärighet sträckte hon belåtet ut överlinjen i skritt så att hon gick med mulen i backen igen. Men plötsligt blev det tvärstopp och den avslappnade hästen var med ens utbytt mot ett vibrerande järnspett... Vi hade kommit in i ett område där månen doldes helt bakom en bergsknalle och vägen därför låg helt mörk. Och tror ni inte att två sällsynt ondskefulla, enögda monster stod där i mörkret på var sin sida av vägen - beredda på anfall?!! Men genom stort hjältemod (och en hel del peptalk från matte) vågade Hamingja tillslut passera - trots att vi nu VERKLIGEN kunde tala om fara för eget liv...!!! 

Detta trauma kom definitivt HELT fel utifrån min planering av ridturen, för nu hade jag precis tänkt att vi skulle skrölta avslappnat med nosen i backen sista biten... Något vibrerande järnspett verkligen INTE är särskilt bra på... Dessutom låg vägen även fortsatt i relativt stor "månskugga" så risken var ju att kommande plogningsstolpar (det är ju bara ca 50 meter mellan varje par) skulle ha liknande effekt på Hami...

Men "nöden är uppfinningarnas moder" som bekant och jag fick för mig att helt enkelt släcka pannlampan för att hon förhoppningsvis inte skulle se reflexerna på pinnarna alls. Och det fungerade! Efter en förvånansvärt kort stund vågade hon slappna av och sträcka ut hela halsen medan hon lugnt och sansat skröltade på hemåt i sakta mak! Heja Hamingja!!!

Senare i kväll har Carro alltså ridit Lára (precis som igår) men i morgon blir det vilodag för båda mina hästar så tar vi nya tag på fredag!

tisdag 2 december 2014

"Enögda monster tenderar att arbeta i par..."

Det är verkligen mycket nytt för lilla Hamingja nu för tiden... i kväll var det dags igen: premiärtur i mörker med pannlampa! Jag visste inte att Sylvia aldrig ridit henne med pannlampa - det fick jag höra först efteråt. Men vi hann inte långt längs bilvägen Hami och jag innan jag började misstänka att så nog inte var fallet...

Det jag i min enfald trott var pinnar för plogbilen visade sig nämligen vara otäcka monster vars enda öga glimmade elakt när ljuset från pannlampan nådde dem. Två och två stod de där på var sin sida om den smala vägen och bara väntade på att gå till anfall... "Vi vänder hem igen!!!" utropade Hamingja och snurrade runt på en femöring. Och det blev många sådana "Vi vänder hem!!!" innan vi tagit oss hela vägen bort till korsningen mot Avan... 

Det är verkligen INTE lätt att hinna med i hennes blixtsnabba reaktioner... och när man dessutom förväntas rida med lösa tyglar är det ÄNNU svårare att hinna med och parera. Förutom skrölt och tölt travade vi några sträckor också. Men då såg jag till att hela tiden fokusera blicken på hennes manke, så att pannlampan bara lyste ner på hennes hals och aldrig nådde några reflexer vid vägkanterna. För med hennes enorma travsteg räcker min balans enbart till att hålla mig kvar om vi rider rakt fram. En tvär vändning hade definitivt inneburit att jag hamnat på backen...

På hemvägen avstod jag från trav - än så länge är det tillräckligt svårt att hålla ett lugnt tempo trots lösa tyglar när vi rider från stallet. Istället fokuserade jag på att tölt där jag "samlade lite i smyg" genom att rida ett par steg sluta här och där. Det är verkligen ett smart sätt att öka bärigheten med bibehållen lösgjordhet! Om jag istället försöker öka samlingen genom mer drivning reagerar överambitiösa Hamingja lätt med att stressa upp sig och bli mer spänd. Så mycket bättre då med ett sätt där jag kan undvika det! Hon kom faktiskt att överleva några ledande tygeltag i tölten också - det som bara nästan dödar härdar alltså!!!

Hade sedan tänkt låta henne skritta resten av vägen hem, men kom på att vi ju ALLTID måste avsluta med låååångsam skrölt med så lång hals som bara möjligt. Oerhört viktigt att vara konsekvent med detta för att få så bra "off-knapp" som möjligt! Jag fick göra ganska många förhållningar innan jag fick ner tempot tillräckligt - hon var ju ganska "on" efter alla kvällens möten med monster... Men sedan slappnade hon av ganska bra ändå! 

söndag 30 november 2014

Man dör faktiskt INTE av ledande tygeltag!!!


Sedan mer än en vecka har jag haft en oerhört selektiv förkylning som bara suttit i bihålorna - jag har inte ens varit snuvig. Trodde att den hade börjat ge med sig men gårdagens svettiga konditionsträning (f f a för min del) med travträning på Hamingja var tydligen inte så bra... Under eftermiddagen och kvällen började det allt mer spränga i bihålorna trots två sorters nässpray. Genom att andas in varm ånga fick jag det tillslut att släppa, men konstaterade att jag borde ta det lugnt och avstå ridningen idag.

Fast jag skulle ändå till stallet i o m att jag hade morgonfodringen och när jag vaknade i morse mådde jag BETYDLIGT bättre så jag kunde förståss inte vidhålla min förståndiga (=trååååkiga) inställning från igår. Fast jag lovade mig själv att satsa på ett lugnare ridpass med skrölt och tölt - och det löftet lyckades jag hålla i alla fall! Och det blev bara Hamingja som fick komma ut, Lára drabbades av vilodag. Men The Queen har ju blivit riden av Carro tre dagar i rad nu (och dessutom av mig tidigare under veckan) så jag hoppas hon förlåter mig!

Hami och jag red längs bilvägen bort mot sjön idag och under den inledande skrölten var hon så avslappnad att jag kunde ge henne hellång tygel och hon gick med nosen nere vid marken. Hon är ju lite "skör" psykiskt sedan hon tidigt under inridningen drabbades av en "nära svan-upplevelse" som gjorde att hon gick omkull och även fick några sårskador. Och dessutom har hon ju inte varit van att bli riden av någon annan än Sylvia. Vid hanteringen i stallet har hon i alla fall blivit trygg med mig nu men i ridningen har vi en endel kvar att jobba med på den fronten.

Till skillnad mot Sylvia är mina signaler förståss inte så lätta att tolka alla gånger (och allt för ofta är de väl dessutom oavsiktliga och bör ignoreras...) Varje gång jag fått låna henne till en kurs under hösten har hon först blivit stressad när hon insett att hon inte haft Sylvia på ryggen och jag har fått börja med att lugna ner henne - vilket dock gått snabbare och snabbare för varje gång. När hon väl känt igen mig har hon väl dragit sig till minnes att jag (oftast) inte brukar vara så farlig som jag verkar! Och våra (=Atlis) rutiner att alltid börja ridpasset med lååååång hals i skrölt har självklart varit väldigt välgörande - så att hon fått känna igen sig och veta att vi alltid börjar med att slappna av.

I o m att det är under kurser jag fått låna henne har vi ju nästan bara ridit på ridbanan - så därför är det extra roligt att hon redan nu börjar kunna slappna av med mig på ryggen även när vi rider ut! När skrölten byttes till tölt blev det dock lite mer spännande - för jag fick för mig att bl a använda ledande tygeltag för att lösgöra högersidan, vilket till att börja med fick helt motsatt effekt. Men vi har ju gått igenom detta trauma ett antal gånger på ridbanan redan - och överlevt mot alla odds - så efter en stund lät hon sig övertygas om att chansen till överlevnad var stor även idag. Och därmed kom också den lösgörande effekt som jag var ute efter!

Jag varvade sedan ledande tygeltag med att flytta några steg för vikten resp rida ett par steg sluta - för att hålla henne lösgjord i tölten samtidigt som vi bibehöll aktiviteten i bakbenen. I korsningen vid sjön blev det ännu mer ledande tygeltag, på volt i skritt, innan vi vände hemåt igen. Under hemvägen blev vi tvungna att passera ett par jägare som parkerat sina bilar vid vägkanten och stod utanför dessa - självklart med uppsåt att attackera bruna ston... Men min OERHÖRT modiga häst vågade ändå passera, medan jag distraherade dem från attacken genom att fråga vad de jagade.

Jag hade räknat med att de skulle svara hare eller räv, men istället var det grävling! :-O  När jag förvånat erkände att jag inte ens visste att det finns grävling i trakten fick jag dessutom veta att det är VÄLDIGT gott om dem! :-O  Det hade jag verkligen ingen aning om...! :-O Så nu när jag kommit hem blev jag tvungen att googla på grävling för att läsa på lite. De är tydligen mycket skygga djur som främst är nattaktiva så det kan ju förklara att jag aldrig mött någon ute i skogen. Men om det är så gott om dem kunde man ju ändå tro att man vid något tillfälle skulle ha sett en ihjälkörd grävling längs någon väg i alla fall...

Innan googlandet satsade jag på att sitta en lång stund och andas in varm ånga - för att i bästa möjliga mån motverka ev negativa effekter av att jag ändå ridit idag. I morgon blir det i alla fall vilodag för mig och hästarna för då ska jag till frissan efter jobbet. Och om bihåleinflammationen håller i sig kanske jag tar en vilodag även på tisdag. Så jag var noga med att inte lova hästarna något om nästa riddag när vi snackade i hagen innan jag åkte hem idag. (Men Lára kan ju ha turen att Carro förbarmar sig över henne innan dess förståss!) 

lördag 29 november 2014

Hamingjatrav - när ett spinningpass känns för mesigt...!!!

Det var vackert vid färjeöverfarten i morse!!!

Vaknade till en STRÅLANDE morgon - när solen fick all rimfrost att gnistra som diamanter! "Hela världen var blingad" skulle man kunna säga!!! När jag kom till stallet mötte jag Carro, som haft morgonfodring och sedan ridit både sin egen Yr och Lára. Idag hade hon testat ridbanan med Lára för första gången och The Queen hade självklart imponerat: "Hon är ju nästan ÄNNU piggare där än när man rider ut!!!"

Det var en MYCKET belåten Lára som nu fått komma ut i hagen igen och visserligen följde mig noga med blicken, men inte gjorde några större insatser för att ge mig dåligt samvete när jag nu bara hämtade Hamingja. Hon blir visserligen 8 år nästa år, men har ju tillbringat stor del av sitt "ridhästliv" på vila i väntan på att Sylvia skulle få tid över till henne. (Eftersom hon "ALDRIG skulle säljas" var det ju ingen brådska, så både träningshästar och Sylvias andra hästar har alltid fått gå före.)

Detta gör att hon fortfarande känns lite "valpig" i olika sammanhang. En väldigt charmig sida av detta är att hon fortfarande är väldigt "unghästnyfiken"! När jag ska borsta henne vill hon alltid först undersöka borsten. Och samma sak med all utrustning: gelpad, vojlock, sadel o s v snusar hon på med mycket intresserad min när jag ska lägga dem på hennes rygg!

Idag stod travträning på schemat så när sadeln med tillbehör var "granskade och godkända" och satt på sin plats såg jag till att korta upp stiglädren ett hål - för att det skulle vara lättare att hålla sig kvar i sadeln när Hamingja skulle börja "skotta på" med sina häftiga bakben. Hon är lite för känslig för att man ska våga sig på att ändra stiglädren när man sitter på, så därför fick det bli kortare läder från start även om vi - förståss - skulle värma upp i skrölt.

Ibland är det EXTRA tydligt hur "Sylvia-skolad" Hami är! Sylvia använder oftast inte ridbanan när hon tränar hästarna utan rider ut på dem. Och då brukar hon börja med att böja dem ordentligt i skritt på volt när hon suttit upp utanför stallet. Så om jag kramar lite på högertygeln utanför stallet böjer hon direkt ihop sig som en makaron på en mini, mini volt samtidigt som hon stretchar ut överlinjen så att nosen nästan snuddar marken. Efter en stund är det bara att krama till på vänstertygeln så byter hon varv och gör samma sak där. Praktiskt med en häst som stretchar sig själv!!!

Det märks att Hamingja börjat bli lite tryggare med mig, för när vi red iväg längs bilvägen mot Avan kunde hon nästan direkt slappna av och skrölta sakta på hellång tygel och nosen nästan i marken. Red även lite tölt i lugnt tempo med riktigt lååååång hals, med förhoppningen att tempot skulle "smitta av sig" till traven sedan så det inte skulle bli lika jobbigt för mig att hänga med i hennes tempo. Och det funkade! Även om det alltid är ett rejält träningspass att rida lätt till hennes enorma kliv så kunde vi nu hålla oss i ett tempo där jag inte fick några problem med balansen. Och när jag inte vinglade på ryggen behövde hon inte stressa upp sig och börja rusa utan höll en - för henne - lugn trav trots att jag gav henne så långa tyglar att t o m Sylvia borde ha varit nöjd!

Lät henne galoppera uppför backen vid nya kalhygget och när hon tog i med de där kraftfulla bakbenen undrade jag i mitt stilla sinne hur jag ska våga "släppa på" ordentligt på en ovalbana med henne någon gång... I en final med 4-5 andra hästar på banan lär det gå undan... Jag har ju en hel del problem att hålla mig kvar i traven, men då kanske hon t o m galopperar mig ur sadeln?!!!

När vi kommit ner på andra sidan höjden tog jag in till höger och fortsatte travträningen längs stigen genom skogen tillbaka upp på höjden. I början fick jag styra endel för att hålla henne kvar på stigen, men sedan verkade hon "fatta galoppen" och följde den självmant. Det är en perfekt runda att trava på (eller galoppera - om ni frågar Lára) som avslutas med en lång uppförsbacke innan man skrittar över hygget tillbaka ner till bilvägen igen.

Hamingja flåsade en hel del när vi kom ut uppe på hygget - men jag behövde nog den efterföljande skrittpausen ännu mer än hon! När vi sedan travade hemåt blev det förstås en liten diskussion kring tempot - men sedan jag "tjatat" lite med upprepade snabba förhållningar följda av stooora eftergifter - accepterade även Hami ett hyfsat lugnt tempo trots lösa tyglar. Då var matte RIKTIGT nöjd - för Sylvia har ju gång på gång sagt att jag absolut INTE får hamna i dragkamp med henne och att hon behöver de där lösa tyglarna för att gå riktigt bra.

En annan stor utmaning - som jag så väl känner igen från min träning av Lára - är att "etablera off-knapp" i slutet av våra ridpass. Men idag gick det faktiskt bättre än jag vågat hoppas på! När jag bad om skrölt kunde jag ge henne nästan hellång tygel utan att hon fick bråttom. Istället sträckte hon frustande ut överlinjen riktigt ordentligt och slappnade av!

fredag 28 november 2014

Helmysko människa...!!! :-O

Hamingja matvägrar - man måste ju faktiskt ha PRINCIPER!!!

Den här människan Hamingja nu fått på halsen är verkligen SÅ MYSKO!!! Visserligen har hon hört Lára muttra om saken många gånger, men med tanke på att The Queens åsikter i frågan verkar vara glömda samma sekund som hon hör människans röst, kunde väl inte Hami tro att det var SÅ illa som det faktiskt visat sig vara... Och idag var det definitivt värst hittills! När människan hämtat in Hamingja från hagen för att rida förväntade hon sig faktiskt att Hami skulle äta hö från golvet medan människan borstade och sadlade! Visserligen hade de inte hunnit äta upp allt lunchhö ute i hagen - men att äta på stallgången... SÅ GÖR MAN INTE!!! :-O

Människan verkar dessutom ha väldigt svårt att fatta: trots Hamingjas envisa ignorerande av den hög med hö som låg framför hennes fötter gick budskapet liksom inte in... istället prasslade hon med hö:et  och tjatade om att det skulle ätas. Tillslut tog Hamingja ändå ett par pliktskyldiga tuggor - för att sedan återgå till sitt ståndaktiga matvägrande. Det finns ändå gränser!!!

Dagens ridtur bort till korsningen vid sjön får väl ändå betecknas som hyfsat normal. Visserligen uttrycker sig människan i regel VÄLDIGT obegripligt när hon sitter där uppe på ryggen... Skickar en massa signaler som hon ändå förväntar sig att man ska ignorera - och är allmänt mkt svårtolkad...Är det någon konstig "riddialekt" hon har eller ett allvarligare "talfel"?! Verkligen inte lätt för den som är van en människa som pratar klart och tydligt HELA tiden - som Sylvia...!

Och exemplen på människans besynnerliga idéer är tyvärr många... Efter en av lektionerna under helgens kurs fick människan t ex för sig att efter lektionens slut skritta iväg längs en av skogsvägarna bakom vägbommen... trots att ALLA vet att man efter ett pass på banan går DIREKT till stallet för att äta kraftfoder...!!! Hamingja gjorde verkligen sitt bästa för att förklara hur fel detta var, men vad gör man med en människa som har så svårt för att fatta?!

Ja, för att vara en person som ridit större delen av sitt liv har den här människan skrämmande dålig koll... Det är verkligen TUR att Hami varit med så pass länge att hon kan visa hur saker och ting EGENTLIGEN ska gå till!!! Och man får ju hoppas att människan visar sig vara något så när bildbar i alla fall. Annars blir Hamingja helt enkelt tvungen att ta ett ALLVARLIGT snack med Sylvia om att åberopa den rätt till "omvänt öppet köp" som hon nämnde här om dagen. När hon började ångra hela försäljningen kom hon på att det stod i det finstilta att hon kunde välja att betala tillbaka pengarna och ta tillbaka hästen! 

torsdag 27 november 2014

Ny sadel - också!

Det är mycket nytt nu: idag kunde vi inviga Hamingjas nya sadel! 

"I den allmänna konkursen" tyckte jag det var lika bra att köpa ny sadel också. Jag beställde den från Karin Åberg i måndags kväll och till min stora glädje kunde jag hämta ut den på "posten" redan idag!!! I o m att Sylvia ridit Hamingja i sin Epona hela hösten visste jag ju redan att modellen passar hennes rygg. Och när jag själv fick provrida den i söndags kunde jag ju konstatera att den verkligen är superskön! (Det visste jag i o f s redan, eftersom jag fick prova Sussis Epona på Lára i våras, men det skadade ju inte att få friska upp minnet lite!) Jag får dessutom lämna Láras urvuxna Hrimnirsadel (som jag också köpt av Karin) i inbyte - så man kan säga att jag slår två flugor i samma smäll med denna affär!

Och jag kom verkligen inte att ångra sadelköpet när jag premiärred i den! Precis som igår red vi på banan, men nu gjorde några minusgrader att underlaget var oerhört mycket bättre! Vi kunde utan problem rida på volter och böjda spår även i skrölt och tölt - och därmed förstod Hamingja nästan direkt att hon inte alls behövde ha så bråttom utan kunde slappna av och ta det lugnt.

När det frustats ordentligt på nästan hellånga tyglar i skrölt, trots ständiga byten av varv och riktning vilket brukar trigga henne att öka tempot, övergick vi till att rida tölt i en aningen högre form. M h a några steg sidförande här och där fick jag henne att hålla nere tempot utan att behöva bromsa med tyglarna och hon slappnade av riktigt fint!

Mitt mål med dagens ridpass (förutom att få prova nya sadeln på henne) var att åter etablera en tydlig "off-knapp" efter söndagens mer intensiva töltträning där vi "tryckte på on-knappen" ganska rejält. Så när vi nu kunde avsluta med riktigt låååångsam skrölt med nästan hellång tygel (det fattades några cm) så kunde jag konstatera att vi uppnått vårt mål!

Lára fick vara ute på ridtur med Carro tidigare idag och det hade gått bara fint! Men när jag kom till hagen för att ta in Hamingja stod förståss Lára ändå där och väntade otåligt - vem nöjer sig med bara EN ridtur per dag?!! Inte Lára i alla fall!!! Men för matte fick det räcka - idag i alla fall. Fast Lára fick ändå följa med in i stallet och äta lite extra hö medan jag red - så behövde jag inte göra henne totalbesviken i alla fall. Carro har erbjudit sig att rida henne i morgon också - perfekt!!!

onsdag 26 november 2014

Nytt nålrekord!!!

Jag har ju redan visat bild på Hamingjas nya "finträns" som vi invigde i lördags. Och igår fick hon inviga nya "vardagstränset". Som ni kan se var hon HELT utom sig av lycka!!! ;-)

Idag vilar båda mina hästar och jag har varit på City Rehab för träning i bassängen och akupunktur. Kunde berätta för sjukgymnasten om hur fantastiskt bra effekt hennes extra nålar förra veckan hade på mina krånglande ryggmuskler. Besvären försvann och kom inte tillbaka trots fyra ridlektioner i helgen! Tidigare gånger jag haft just dessa besvär har de haft VÄLDIGT lätt att komma tillbaka vid minsta lilla ansträngning av ländryggsmusklerna, som att jag sträckt mig lite framåt för att lyfta upp något från ett bord t ex. Men nu klarade de t o m all ansträngning som fyra ridlektioner innebär - inkl Hamingja-traven!!!

Nu ska vi prova att göra ett litet uppehåll i behandlingarna och för att preparera mig lite extra inför detta utökade hon antalet nålar ytterligare idag, varav två var sådana som ska förstärka effekten av alla andra. Dessutom snurrade hon en hel del på nålen i ländryggen under behandlingstiden också - i vanliga fall brukar hon bara låta dem sitta stilla eftersom jag hittills haft så kraftig effekt av dem ändå. Med risk för återfall till "akupunktur-koman" som drabbade mig efter första behandlingarna i våras (sov som en klubbad 14 resp 12 timmar i sträck) är det nog hög tid att gå och lägga sig snart! Det brukar ju vara uppskattat på jobbet om jag dyker upp innan lunch! :-O (Särskilt som min arbetstid börjar kl 08.)

I morgon hoppas jag det blir ridning igen - men då bara på Hamingja. Carro har lovat att rida Lára! Sylvia har hennes Yr på träning just nu så hon behöver väl bota den värsta ridabstinensen - och jag kan ju lova att hon har något trevligt att se fram emot. För man kan inte annat än smittas av Láras enorma "ridglädje"!!!

tisdag 25 november 2014

"You´re on your own now..." :-O

Idag var det så dags för mig att "släppa sargen och komma in i spelet", för att låna ett ishockeyuttryck. Jag skulle rida min nya häst utan att vare sig Atli eller Sylvia fanns till hands för att instruera - helt utan skyddsnät...! Nu skulle jag på egen hand lägga upp vårt ridpass och själv lösa de problem som kunde uppstå - spännande och pirrigt!!!

Jag skulle rida båda mina hästar i kväll så jag ropade ut i mörkret efter dem när jag passerade stohagen för att hämta grimmorna i stallet. När jag kom tillbaka ut stod Lára förståss redan och väntade otåligt vid grinden - och en bit bakom henne (ingen får ju komma för nära) skymtade en mörk skugga... som var Hamingja!!! Varje gång jag fått låna Hami under hösten, för att rida kurs eller lektion, har jag även "tjuvtränat" på det här med inkallning - och snacka om att unga fröken imponerar även på detta område!!!

Det var Hamingja som stod först på tur för ridning - så fick Lára stå inne i en box och äta extra hö under tiden. Man kan inte med bästa vilja i världen kalla vädret för inbjudande, med nollgradigt och regn... men det senaste dygnets ihållande regn hade nu övergått till ett snällare duggregn i alla fall. Underlaget var dock allt annat än trevligt - jätteblött och slaskigt på ytan med is under...

Jag valde ändå att försöka rida på ridbanan - för att repetera övningar från helgens kurs så gott det nu gick. Det var en mycket ambitiös Hamingja som höll ett högt tempo i skritten från start - uppenbarligen fortfarande med söndagsmorgonens snabba tölt i gott minne. För att hon skulle varva ner började jag med skritt på volt och stoooora ledande tygeltag - och hon slappnade av och kändes riktigt mjuk och fin.

Men när vi skulle övergå till skrölt på volten halkade hon ganska rejält ett par gånger, så det var bara att inse att vi skulle få hålla oss ute på spåret. Min målsättning var så långsam skrölt som möjligt med så lösa tyglar som möjligt - och detta var inte helt enkelt när jag inte kunde vända in på volter... Det krävdes MÄNGDER av snabba förhållningar för att hon inte skulle dra upp tempot och jag försökte verkligen tänka på att främst använda kroppen för att bromsa samt att SNABBT släppa tyglarna igen när jag gjort förhållning med dem.

När detta inte hjälpte utan tempot ändå blev för högt visslade jag så att hon stannade och vi kunde börja om igen från skritt. Efter en dryg halvtimma hade vi enats om ett tempo som i alla fall var ganska långsamt - där hon verkligen sträckte ut överlinjen ordentligt och frustade. Då tyckte jag att vi uppnått vårt mål för dagen och avslutade. Det viktiga för mig hade varit att vi skulle få en lugn start tillsammans - för att få bästa möjliga grund att bygga vidare på framöver!

Även med Lára blev det ett pass tölt på ridbanan. Jag hade egentligen tänkt rida ut med henne, men i mörkret och halkan kändes det säkrast att hålla sig från bilvägen. Dessutom har hon fortfarande bara skor med traktbrodd så vi hade antagligen inte kunnat hålla så mycket högre tempo längs vägen misstänker jag. Men i morgon kommer hovslagaren och fixar riktiga vinterskor med fyra brodd på varje! Det krockar med veckans akupunkturtid, men bussiga Sylvia har lovat att vara på plats och assistera hovslagaren. 

måndag 24 november 2014

HKH The Queen of Mariebäck!

Lára vill betona att hon fortfarande är The Queen of Mariebäck - alla ev uppgifter om att hon skulle ha abdikerat är bara grundlösa rykten och rent förtal!

Jag hade tänkt ansöka om audiens hos HKH idag. Bara för att Hamingja fick en välförtjänt vilodag efter kursen skulle det ju inte behöva drabba Lára! Men med ett ihållande regnväder som växlade mellan underkylt och snöblandat (och en kropp som sin vana trogen "agerade SMHI") så blev det inget med den saken. Men glädjande nog mår faktiskt mina besvärliga ryggmuskler mycket bättre nu än förra veckan, trots att jag hade räknat med motsatsen... uppenbarligen var "en rejäl ridkurs" precis vad de behövde!!!

I morgon är i alla fall planen att åka till stallet efter jobbet - så får kroppens dagsform avgöra hur många hästar jag rider. Förhoppningsvis blir det både kursrepetition på ridbanan med frk H och "mörkertölt" längs bilvägen med Lára! Om det dröjer innan Lára blir såld kommer jag att behöva skaffa medryttare till henne - för jag kommer inte att ha ork att förutom Hamingja dessutom rida Lára så mycket som The Queen förväntar sig. Men just i morgon är en ovanligt lämplig dag att "tänja gränserna" för vad jag orkar - för på onsdag får jag tillfälle att "reparera" eftersom jag har akupunkturtid efter jobbet!

söndag 23 november 2014

Ridkurs - dag två

Hamingja gick ut stenhårt idag - genom att glatt komma mig till mötes i hagen när jag ropade på henne! Och när det var dags för ridlektion kan man definitivt säga att hon bara ökade!!! Oj, vad jag är LYCKLIG över min nya häst!!! Och Johan var dessutom på plats och fotade under dagens första lektion - trots att han är DUNDERFÖRKYLD. 2.200 bilder blev resultatet - så jag har fortfarande många kvar att gå igenom men ett första smakprov kommer redan här!

Igår provade jag att rida Hami med Hrimnirsadeln jag hade till Lára fram till i våras. Men även med en helt ny gelpad under gled den fram när jag red. Láras Astundsadel är lite för svängd i bommen för Hamingjas betydligt rakare rygg, men idag fick jag låna Sylvias nya Astund Epona. Verkligen en superskön sadel och troligen kommer jag att beställa en sådan till frk H. Testade även olika sadelgjordar idag: på förmiddagen en ELT-gjord jag fått låna av Elisabeth och på eftermiddagen Sylvias avlastningsgjord från Top Reiter. Jag har aldrig varit så förtjust i lädergjordar som måste putsas och avlastningsgjorden är dessutom så TUNG - den väger nästan som en hel sadel i sig! Men jag ska nog låna ELT-gjorden någon fler gång innan jag bestämmer vad jag ska satsa på...

Till dagens första lektion hade Sylvia sagt att jag skulle ha 165 g viktboots på och att vi skulle träna tölt med mer "tryck". Men jag fick förståss börja på volten i skritt, med stora, ledande tygeltag för att hon skulle följa med ordentligt åt sidan med halsen och verkligen böja hela sidan. Bytte riktning ofta och hon kändes riktigt mjuk och fin redan från start! Repeterade även Kyras ABC och idag gick det bra från start.

När vi även skröltat en stund med riktigt lång överlinje var uppvärmningen klar. Som förberedelse för töltarbetet fick jag först rida lite samlad skritt och det gick faktiskt lite bättre än igår. Det blir en hel del jämfotahopp fram men Sylvia sa att det är för att detta är så nytt för Hamingja ännu. Sylvia började nämligen träna samlad skritt med henne bara här om veckan - och Hami har inte riktigt hunnit förstå vad som förväntas av henne. Jag fick också förmaningen att INTE försöka träna samlad skritt på egen hand utan vänta till dess Sylvia kan hjälpa mig framöver.

Töltarbetet inleddes på volt i höger varv med stora ledande tygeltag. Sedan fick jag gå vidare genom att då och då "sitta tillbaka" hålla om med skänklarna, göra en snabb förhållning och flytta ut bakdelen ett steg för att sedan direkt ge STOR eftergift på tyglarna. Och sedan varva detta med att ibland rida ett steg sluta. I vänstervarvet fick jag göra på samma sätt, men även ibland ställa om utåt för att få högerbogen under kontroll. Och successivt fick jag uppleva bättre och bättre bärighet i tölten!


"Nu får ni ha lite kul, sa Sylvia, rid på längs spåret men se till att det hela tiden händer något: vänd för ytterhjälperna, byt riktning m h a ledande tygeltag, lägg en volt... ställ höger-vänster någon gång för att stämma av att hon är helt lös i nacken, sidför några steg m h a vikten... hela tiden med så lösa tyglar som möjligt -  HA ROLIGT!!!" Och roligt hade vi!!! Hamingja bjöd verkligen på en otroligt häftig töltupplevelse när hon nu fick hålla ett lite högre tempo!!! Ibland gick det dock lite väl fort... men då fick jag tipset av Sylvia att sidföra några steg för att ta ner tempot utan att behöva korta upp tyglarna.

Och när vi sedan gick över i trav höll hon verkligen på att trava mig ur sadeln! Vi fick trava på i friskt tempo längs spåret en stund och särskilt vid ett tillfälle var jag illa ute i en kurva... "Nu hamnade visst du i framstupa sidoläge Anna!" skrattade Sylvia - men jag höll mig kvar i sadeln i alla fall! Sedan var det meningen att vi skulle ta ner tempot och trava så långsamt som möjligt, med riktigt lååång hals. Men nu hade ju Hamingja verkligen kommit igång och var inte alls intresserad av att hålla lågt tempo...särskilt inte med långa tyglar! Det som funkade bäst var att utgå ifrån skritt, göra så lugn igångsättning till trav som möjligt och sedan aldrig låta henne dra upp tempot. Jag fick sitta tillbaka, göra snabb förhållning på tyglarna för att sedan lika snabbt släppa ut dem igen och göra detta om och om och om igen från början, innan hon tillslut accepterade att det var lååååååångsamt som gällde.

Efter lektionen sa Sylvia först: "Det var flera fina sekvenser i tölten!" För att sedan ändra sig: "Det var nästan BARA jättefina sekvenser i tölten!!!" Känslan hade också varit helt FANTASTISK - så jag såg verkligen fram emot att se bilderna som Johan hade fotat!!!

När vi under lektionen på förmiddagen så tydligt tryckt på Hamingjas on-knapp så fick vi under den andra och sista lektionen för kursen fokusera på den minst lika viktiga off-knappen. Och det visade sig verkligen behövas! Så länge vi höll oss till skritt och skrölt tog hon det faktiskt lugnt. Men så snart jag bad om tölt så blev det en väldigt fart på fröken! Jag fick verkligen jobba med små volter och massor av snabba förhållningar för att få ner tempot och det dröjde ett tag innan jag successivt kunde börja ge henne mer tygel.

Det var tydligt att Sylvia mer och mer började oroa sig för hur Hamingja och jag ska klara oss på egen hand nu när hon snart åker till Thailand och blir borta en hel månad.  För jag fick fler och fler instruktioner om hur jag ska göra när jag nu ska börja rida Hami på egen hand (hittills jag ju nästan bara ridit kurser och lektioner på henne - och de två gånger jag ridit ut har Sylvia varit med och instruerat). "Inled alltid ridpassen med ledande tygeltag och var uppmärksam på att de är tillräckligt stora - så att hon verkligen böjer hela sidan!" "Och när du ridit en stund är det bra att ta en skrittpaus där du åter stämmer av att hon är helt följsam i de ledande tygeltagen!"

"Vänta med den samlade skritten till dess jag är tillbaka och kan hjälpa dig!" "Tölta mycket med riktigt låååång hals, men se till att hon inte är rak utan att du alltid har böjningen också!" "ALDRIG hålla fast i tyglarna, bara jättesnabba förhållningar och sedan släppa - och det är ÄNNU viktigare ifall hon biter tag i bettet!" "Stäm av att du kan ställa snabbt höger-vänster i galoppen, så att hon håller sig lös i nacken." Ja, tipsen var många! Och Sylvia såg väl inte direkt lugnare ut när jag sa: "Du kommer ju hem sen och kan reparera det jag ställt till med!"

Lára fick stå utanför hagen och äta extra hö och hon stod där när bilen och transporten på bilden ovan backades på plats. Men tro inte att hon flyttade sig en endaste millimeter, trots att de kom så nära... är man The Queen så behöver man väl inte fundera på sådant - det var väl helt enkelt bilförarens ansvar att se till att inte köra på henne?!! Tack vare Lale fick Lára sedan komma ut på ridtur även idag - gissa om The Queen var nöjd efter det?!!