lördag 16 november 2013

"Spara på förhållningen - till dess den verkligen behövs!"

Bild från förra kursen, när Atli på sitt pedagogiska sätt visar hur böjning ger lösgjordhet.

Idag betonade Atli än en gång vikten av att hålla isär signalerna för förhållning respektive eftergift. Förhållningen ska utgå från ryttarens mage samt en viktförskjutning bakåt, inverkan m h a tygeln ska (som alltid) vara sekundär men då på båda tyglarna samtidigt. För att lösgöra hästen behöver du däremot böja den i sidan, och du använder tyglarna en i taget, för att hästen inte bara ska "knäcka av" eller "dyka ner" med nosen utan verkligen sträcka ut överlinjen och länga halsen "ut ur bogen". Du kan aldrig få hästen att länga överlinjen m h a en förhållning utan då behövs böjningen.

Därför införde han idag ett nytt "mantra" som han upprepade om och om igen: "Spara på förhållningen!" Det han avsåg var att man under uppvärmningen inte ska använda sig av förhållningar, utan bara av böjning. I början av uppvärmningen, när hästen ofta har lite bråttom, får man använda alla andra sätt att sänka tempot (t ex att minska volten) UTOM att bromsa med båda tyglarna. För börjar man redan där använda båda tyglarna, innan man fått hästen att länga halsen och bli redo att bära upp sig med överlinjens muskler, uppmuntrar man i praktiken hästen att börja jobba på felaktigt sätt med sin kropp.

Dessutom menade han att man genom att använda förhållningar redan under uppvärmningen riskerar att bara upplevas som tjatig och att hästen sorterar in denna signal i kategorin "störande saker ryttaren gör som man helt enkelt får stå ut med/ignorera" (tillsammans med t ex "hon/han sitter på min rygg".) Det är istället först när hästen jobbar med lång hals i skritt, trav och tölt är det dags för förhållningarna att börja användas, för att öka graden av samling.

Uppvärmningstrav - även denna bild från förra kursen.

Lára och jag fick förståss fortsätta att träna på samlad skritt idag och Atli påpekade att det i hennes fall är viktigt att ha extra koll på formen. Hon vill nämligen gärna korta upp nacken aaaaningen i den samlade skritten och redan det lilla gör att hon sänker ryggen något och därmed inte jobbar som hon ska med kroppen. Och hela tiden är förståss BELÖNINGEN det viktigaste - att man är snabb att belöna så snart hästen gör rätt. "Den som är bäst på att belöna vid rätt tillfälle och tillräckligt snabbt är också den som blir mest framgångsrik med att träna sin häst!"

Under dagens andra lektion fick vi först fortsätta på samma sätt med samlad skritt. Och sedan bygga vidare genom att lägga till ryggningar. Genom att göra halt, rygga och sedan "glida iväg" i tölt - hela tiden med bibehållen längd på halsen - fick jag Lára att bära upp sig ytterligare lite bättre. Atli påpekade att jag ska fortsätta bygga upp henne genom att rida många, många, många sådana sekvenser. "De första töltstegen efter ryggningen är de bästa - så se till att rida så många "första töltsteg" som möjligt!!!" (Samma resonemang som när man förbättrar galoppen genom att rida många galoppfattningar alltså!) Men för att få dessa åtråvärda, riktigt bra "första töltsteg" är det avgörande att man INTE gör en förhållning på tyglarna i övergången utan längden på halsen kan bara bibehållas genom böjning. (Tillbaka till det inledande resonemanget alltså!)

Och när vi väl rider tölt i längre sekvenser ska jag tekniken från ryggningen till att göra effektiva förhållningar. D v s först tillföra energi genom drivning och sedan fånga upp energin genom att spänna magmusklerna, lägga vikten bakåt och krama på tyglarna, för att sedan belöna reaktionen genom att SNABBT återgå till ett neutralt läge i sadeln. Genom att rida mycket aktivt på detta sätt bibehåller jag energi och samling - och får succesivt en allt bättre tölt!

Redan i slutet av dagens första ridlektion blev jag mycket tydligt varse att jag inte alls hämtat mig så bra från förkylningen som jag gärna vill tro… för jag blev så trött att jag var alldeles vimmelkantig… Efter den andra lektionen var jag ju inte direkt piggare och blev snabbt så FRUSEN… På vägen hem ringde jag därför Johan och bad honom spola upp ett varmt bad åt mig. (Vårt badkar i källarens tvättstuga har så gammal kran/blandare att det tar låååååång tid att fylla.) Väl hemkommen fick jag därför direkt tina upp och "koka" kroppen rejält och sedan bjöd Johan dessutom på god middag! (Lammtaco!) I kväll blir det att vika in hovarna riktigt tidigt. Efter värme och mat är väl en lång natts sömn det som bäst kan förbereda mig inför morgondagen?!

Inga kommentarer: