Rysk roulette?!

Vid det här tillfället tror jag faktiskt att både Atli och jag lyckades undkomma Láras tänder...!

Mesiga typer kan kanske få lite spänning i vardagen genom att hoppa bungyjump, eller spela rysk roulette... men för min del krävs lite "tyngre grejer" - så jag testade istället att sadla Lára utan att hon var fastbunden, eller ens hade grimma på sig...!

Har börjat om med vår "vintervana" att hon får passa på att äta extra hö medan jag gör i ordning henne för ridtur. Då måste hon ha riktigt långt grimskaft för att nå ner till hö:t på golvet. Och när jag började med detta förra vintern märkte jag att kombinationen större frihet och något (=hö) som var tillåtet att bita på gjorde utfallen mot mig färre. Dessutom var utfallen oftast av typen "tydlig markering" - bara ytterst sällan försökte hon verkligen sätta tänderna i mig.

Bestämde mig därför för att se vad som hände om jag tog det hela ett steg längre: med varken grimskaft eller grimma utan lät henne stå helt lös i stallgången. Och eftersom jag skriver detta så överlevde jag ju! Har ju märkt tidigare att genom att låta henne få ett visst utlopp för sina aggressioner i samband med sadlingen - och genom att låta henne bita hur mycket hon vill i grimskaftet eller hugga i luften bort från mig - så har attackerna mot mig blivit mycket färre. Ett slags "vapenvila" kanske man skulle kunna säga. 

Och med hö som var tillåtet att bita i och full frihet så kan man säga att vapenvilan följdes även denna gång. Visserligen slängde hon med huvudet mot mig några gånger när jag drog de sista hålen, men jag upplevde inte att hon verkligen försökte bita mig utan snarare bara markera extra tydligt. Istället för att hugga gav hon ovanligt många arga ljud ifrån sig - men det kan hon ju få göra! Skulle dock inte våga testa detta om det fanns andra människor eller djur i närheten - för jag har sett mer än en gång att "vapenvilan" bara gäller mot mig. F f a mot andra hästar eller hundar tar hon mer än gärna ut sina aggressioner - och även människor har råkat ut ibland... 

Dagens ridtur bestod av en lång uppvärmning i trav där hon verkligen fick sträcka ut sin överlinje. Men sedan tyckte Lára verkligen att jag spårade ur totalt - när jag fick för mig att vi skulle skritta hela vägen hem... ja, ni hör ju själva hur idiotiskt det låter!!! Och trots att Lára kom med otaliga tips om alla möjliga gångarter som är MYCKET roligare och går MYCKET snabbare, så vidhöll matte att det minsann bara skulle skrittas... med lätt tygelkontakt, lååång hals och aktiverad överlinje.

Matte skyllde dessutom ifrån sig och påstod att all skritt var massörens ordination. Och väl tillbaka i stallet fick Lára sedan en omgång massage av de muskler på bakdelen, vid manken och på halsen på vänster sida - där han hittat att hon var lite öm och irriterad f n. "Svarta faran" gjorde sig genast beredd att protestera mot detta - men såg riktigt förvånad ut när hon upptäckte att det var riktigt behagligt, trots att matte faktiskt "tog på henne".