Söndagens schema

A-knappen (=arbetstempo tölt)

"Lääängre hals!" uppmanar Atli i den samlade skritten (från ridkursen i juni).

Ännu en suverän ridkursdag - då "polletter ramlat ner" titt som tätt för mig!!! Atli har ju verkligen hållit mig tillbaka i min iver att "sätta mer tryck" i Lára och hela tiden betonat betydelsen av att lägga så bra grund som möjligt i det lösgörande arbetet. Men redan under dagens första ridpass fick jag faktiskt rida med lite mer samling!

Fast först hade vi förståss värmt upp riktigt grundligt i skritt, trav och tölt med låååång hals. Vi konstaterade då att Lára inte riktigt ville sträcka ut halsen lika mycket i tölten när jag red i vänster varv... Atlis lösning på detta var att jag fick rida med utåtställd häst i höger varv, då med stödet på innertygeln och de stooora eftergifterna på yttertygeln. Succesivt började hon "släppa" det sista och när jag sedan gjorde volt tillbaka och bytte varv kunde vi bibehålla den önskvärda halslängden!

Atli påpekade, som han brukar, att hästen alltid talar om för dig vad den behöver träna. Om man under ett ridpass inte lyckas få hästen riktigt lösgjord i ena sidan så är det vad man behöver jobba med nästa ridpass. Och först när man får hästen helt lösgjord under grundridningen är den redo för ökad samling.

Vilket Atli alltså ansåg att vi var redo för nu! Jag fick först rida samlad skritt för att sedan göra en övergång till tölt med bibehållen samling och halslängd. "Hon ska vänta på dig!" ropade Atli när Lára hade för bråttom framåt, men jag behövde bara räta upp mig för att hon skulle ta ner tempot. Hon kändes trevligt stabil i formen också. "Det är skänklarna som ska lyfta upp hästen!" fortsatte Atli och när jag kompletterade med drivning fick jag uppleva den härliga känslan när hon verkligen kom upp med rygg och bogar!

"Riktigt flott!!!" ropade Atli och jag bara njöt!!! Fick dock bara rida ett varv runt ridbanan i denna härliga tölt innan han beordrade skrittpaus på lång tygel. Sedan fick vi börja om från samlad skritt och göra samma sak igen, innan det var dags att varva ner i trav på volt. Han påpekade att det var EXTRA viktigt med nedvarvningen nu när vi ridit med högre grad av samling.

Efter lektionen konstaterade han att denna lektion motsvarat ganska precis hur han rider sina egna hästar. Grundlig uppvärmning där man jobbar med att länga halsen "Det kan alltid bli ÄNNU bättre!" En kort stunds arbete i samling och sedan grundlig nedvarvning. När det handlar om samling är det absolut kvalitet, inte kvantitet som gäller, påpekade han. "Rid ALDRIG långa sträckor i samling! När du behöver träna upp hästen att orka inför tävling så rider du istället fler korta intervaller!"

På tävling behöver man dessutom kunna växla mellan maximal prestation (flygande pass eller hög grad av samling) respektive avslappning (skritt och trav). För detta behöver man "väl monterade on- och off-knappar" vilket man åstadkommer genom att på lång sikt vara konsekvent i upplägget av ridpassen med uppvärmning-arbete-nedvarvning/avslappning.

Dagens andra lektion hade ungefär samma upplägg som den första, men jag fick lite snabbare börja rida henne "mellan skänkel och hand" i tölten. När jag sedan åter fick rida arbetstempo tölt och återuppleva samma häftiga känsla som på förmiddagen, ropade Atli: "Det är SÅ DÄR du ska rida arbetstempo tölt på tävlingen!!!" Oj, vad jag önskade att de funnits en "save" knapp att trycka på i det läget - så att jag sedan bara behöver trycka på A-knappen (=arbetstempo tölt) på tävlingsbanan!!!

Efter detta beordrade Atli ÄNNU grundligare nedvarvning än tidigare. En lång stund i trav på volt "Hon ska vänta på dig - inte ha för bråttom! Och helst sträcka ut så att mulen nästan når marken!" följt av trav längs spåret. Och sedan skickade han ut mig i skritt på lång tygel längs skogsbilvägen. Innan dess hade han dock hunnit tipsa om att ifall jag kan bibehålla känslan från den samlade tölten i övergången till trav så kommer vi att kunna visa upp en riktigt fin trav på tävlingsbanan också.

Lördagens schema

På begäran!

Dags igen - för Atlikurs!

...och Lára var förståss på hugget - som vanligt!!!

Ja, idag var Atli tillbak i Mariebäck igen - med landslagstränarkeps och allt! När han var här senast, för ganska precis två månader sedan, var jag ledig på fredagen och kunde därför rida två lektioner då. (Annars brukar jag bara hinna en lektion första dagen.) Detta gav verkligen mersmak - så jag var mycket nöjd med att jag idag kunde gå från jobbet så pass tidigt att jag även denna gång hann med två fredagslektioner. 

Som vanligt började Atli med att fråga hur det har gått med ridningen sedan sist - och hur det gick på tävlingen i Skellefteå. På den senare frågan svarade jag "Sådär..." och att Sylvia förklarat att jag ridit för mesigt, med alldeles för lite "tryck". Atli sa att han skulle se vad vi kunde göra åt den saken, men att jag absolut inte fick ha för bråttom med att samla Lára mer - lösgjordheten och längden på halsen måste alltid komma först!

Men han påpekade också att när man börjat höja graden av samling och får ett motstånd i hästen så ska man ändå bli kvar i det läget - men jobba för att lösgöra hästen där. Det är inte lönt att backa tillbaka tillbaka igen till en lägre grad av samling - för där var ju hästen redan lösgjord. Utan man måste hitta lösgjordheten på den "nya nivån". Dock förutsätter ju detta att man inte kräver mer av hästen än vad den har styrka och kapacitet till - annars har den förståss ingen möjlighet att bli lösgjord.

"Ingen brådska nu, vi har hela helgen på oss att samla henne!" sa han och bad mig börja med en grundlig uppvärmning i trav. När vi båda var nöjda med den ville han att vi skulle ta uppvärmningen ett steg till. Han påpekade varför han hellre pratar om längden på halsen än om eftergift i nacken. För att det ska vara en tydligare skillnad mellan att arbeta med en aktiv överlinje resp att bara "knäcka av" i nacken. Det man vill är ju att hästen verkligen ska skjuta fram pannan så att överlinjen sträcks ut och aktiveras.

Vi fick börja med att repetera detta i stillastående - att m h a tyglarna uppmana hästen att länga halsen. Och för att hästen inte bara ska sänka huvudet får man inte missa att böja halsen lite. Det är böjningen som ger signalen som ska "lirka fram" en lång hals (och därmed aktiverad överlinje). Och när man får rätt reaktion från hästen ska man förståss snabbt belöna med STOR eftergift på tyglarna.

"Ingen brådska nu, ju noggrannare vi jobbar med detta desto bättre samling får vi sedan!" sa han än en gång, medan jag fick fortsätta med ytterligare "halsförlängning" i trav. När vi sedan skulle göra samma sak i tölt blev det väldigt tydligt vilken nytta man har av ett grundligt förarbete, för jag behövde bara påminna om längden på halsen då och då. Vi fick mycket beröm under denna fas och Atli uppmanade mig att större delen av tiden bara "åka med" som belöning när Lára var så duktig - och genom att då och då ge henne "jättemycket tygel" stämma av att hon verkligen bar sig själv i denna form. Han påpekade också att det är när man ger tillräckligt stora eftergifter som hästarna brukar börja frusta - "Då säger de: Nu mår jag bra! Och det är dit vi vill komma!"

När vi sedan avrundat passet med trav sa Atli att man aldrig kan träna för mycket på den här grundformen. "Man kan alltid få liiite längre hals - vilket i slutänden ger större rörelser när man väl börjar samla! Så jag kommer aldrig att bli nöjd - jag kommer alltid att kräva lite till av er!" 

I slutet av första lektionen råkade Lára trampa av sig ena framskon... Hon har slitit sömmarna så att alla fyra skorna glappar endel, men hovslagaren kommer inte att ha tid att sko henne förrän i början av nästa vecka. Var så lättad när jag hämtade henne i hagen idag och alla fyra skorna fortfarande satt kvar. Men istället lyckades hon alltså ta av en på ridbanan. Tur att Sylvia var bussig och slog fast den igen inför lektion nr två!

Även andra lektionen började med att Atli uppmanade mig att inte ha bråttom med samlingen - "dit hinner vi, men först ska vi göra ett riktigt, riktigt bra grundarbete!" När jag värmt upp en stund i trav tog han över och red Lára en stund i tölt med riktigt lång hals. När det sedan var min tur att rida tölt påpekade han att man visserligen ska ge STORA eftergifter, men att det är viktigt att samtidigt bibehålla aktiviteten i hästens bakdel m h a "allt från magen och nedåt". För att inte "tappa bakdelen" när vi ger hästen "mycket tygel". 

När vi töltade längs spåret skulle jag alltså i första hand böja hennes hals för att "lirka fram" den långa halsen. Och när jag fick rätt reaktion skulle jag ge henne "mycket tygel", men samtidigt fånga upp med magmusklerna så att hon inte drog iväg i tempo, medan skänklar och säte bibehöll den aktiva bakdelen. Jag använde knepet att göra halvhalt m h a knipövningar, som jag fick lära mig när jag red lektion för sjukgymnasten som bl a jobbade med basal kroppskännedom och det fungerade verkligen jättebra! 

Avslutningsvis fick vi åter trava på volt - och även här skulle jag tänka på att kontrollera tempot, så att hon "inväntade mig" och jag sedan kunde börja driva henne mot bettet. Det kändes riktigt, riktigt bra och Atli sa att han var riktigt nöjd med oss. "Det blir spännande att se vilken samling vi kan uppnå i slutet av helgen, efter detta grundarbete!" sa han. Och jag kan ju inte annat än hålla med!

Laddar inför helgens Atlikurs!!!

Det där med att åka till stallet i em blev bara ett önsketänkande... jag fortsätter helt enkelt att vila mig i form inför morgondagens arbete och helgens Atlikkurs.... Och laddar med att njuta av några av Johans fina bilder från senaste ridkursen, sista helgen i juni. På bilden ovan Elisabeths bildsköne Démantur - tillika pappan till Láras avkomma Litlamin. 

Och här är Démantur och Elisabeth "in action"!

Från ghettot till de fina salongerna!

Så här ser huset ut som jag numera tvingar mina vita hönor att bo i... Det är egentligen tänkt för kaniner, men vi har anpassat det genom att montera in en sittpinne samt klippa upp ett hål i gallret med en ramp ner i uteburen så att de kan gå ut och in som de vill. I utrymmet med den lilla dörren har jag inrett ett värprede. Och nu när ni kan se det med egna ögon förstår ni förståss att det krävdes BETYDLIGT mer än bara (normalt så) oemotståndlig spagetti för att övertyga dem om att man kan bo så här istället för under en presenning?!

"Det visste jag väl att du är smartare än en höna!" skrev Eva från Förenade Arabemiraten som kommentar till min berättelse om hur jag fått kämpa för att överlista Fru Kinell och Fröken Perssons kompakta motstånd mot den radikala standardhöjningen. Härligt att ha vänner med så stark tilltro till ens kapacitet!!!

Tyvärr slog värken till igen i natt... Men den väntade i alla fall till efter midnatt, så jag fick vara relativt värkfri under min födelsedag igår! Först vid 06 i morse kunde jag somna om, lagom till att Johan steg upp för att åka till jobbet. Sedan sov jag ända till kl 12 när telefonen väckte mig. Tur det - för jag måste ju försöka vända tillbaka dygnet igen och ta mig till jobbet i morgon bitti!!! Jobbar dock bara förmiddagen i morgon - sedan är det dags för Atlikurs igen!!!

Började dagen (eller ska man säga "började om"?!) med att dela en sushisallad med hönorna. Jag åt fisken och grönsakerna (förstärkt med en avocado för att få upp fetthalten) och de fick riset. Flera koppar grönt jasminte blev det också. Under våra tre veckor i Kina för ett antal år sedan fick vi grönt jasminte till alla måltider - något jag hann bli väldigt förtjust i. Och till sushi/sashimi tycker jag definitivt att det är ett måste! För den som inte redan provat denna kombo är det hög tid m a o!!!

Insåg föresten att värkskovet fått mig att anamma 16/8 fastan. En mindre känd variant av den nu så trendiga 5:2, där man istället för att "fasta" två dagar per vecka avstår från mat 16 timmar/dygn. Fast nu råkade det bli 18 timmar i mitt fall. Någon nöd gick det inte på mig i alla fall - men som LCHF:are slipper man ju också allt vad blodsockerfall heter så då är det ju ännu lättare att avstå från att äta.

Men nu gäller det alltså att lyckas väcka kropp och hjärna så gott det går. Förhoppningsvis lyckas det tillräckligt för att jag ska ta mig till stallet en sväng i eftermiddag. Fysiskt aktivitet är ett bra sätt hjälpa kroppen att ställa dygnsrytmen rätt igen - även om det bara blir att skritta en sväng i skogen. Men tre koppar jasminte innehöll uppenbarligen inte koffein tillräckligt för detta, så nu är det hög tid för "tyngre grejer": riktigt Earl Grey-te m a o!!!

Äääääntligen!!!

Stackars Lára har haft FYRA hela vilodagar, medan vi haft mina föräldrar på besök. ALLDELES för många, om man frågar henne! Och hon är uppenbarligen inte ensam om att tycka det, för jag har fått synpunkter från flera håll om att det är alldeles för länge sedan jag uppdaterade här i bloggen. (Vilket ju  hänger ihop - eftersom den främst är min och Láras träningsdagbok.) När klagomål t o m började komma ända från Förenade Arabemiraten var det bara att inse att det var hög tid att komma tillbaka, både till stallet och här i cyberspace!

Det var VARMT idag - hela 24 grader i skuggan när jag kom till stallet efter jobbet! Inte det mest optimala vädret för att fortsätta träna på att rida Lára med MKT mer "tryck" i trav och tölt... men det blir inte allt för många träningstillfällen innan Midurs tävling om 1,5 vecka, så det gäller ju att ligga i!

Idag var vi redan betydligt mer överens i traven. Visserligen flåsade Lára rejält när hon måste ta i så ordentligt med sina bakben, men förutom att det var ansträngande verkade hon tycka att det var ganska OK. Så vi behövde inte stanna allt för länge på volten innan vi kunde rida trav med härlig bärighet längs spåret också!

I tölten blev det däremot mer diskussion... Började på volt i vänster varv och när vi väl var överens där gick det riktigt bra att smyga ut längs spåret också. Men i höger varv var det värre... Där vill hon så GÄRNA tölta i sluta och när jag försökte flytta ut bakdelen på spåret för att räta upp henne protesterade hon genom att sätta upp huvudet och rusa framåt. Efter en stund insåg jag att jag dessutom förvärrade det hela genom att hamna i framvikt...

Mitt fokus blev därför att f f a "sitta på rumpan" och ta ner tempot genom att lägga vikten bakåt. När Lára började lyssna på detta gav jag oss en längre skrittpaus (hon var redan vitskummig under tränset i värmen och jag var rätt slutkörd jag också...) När vi sedan kom igen med nya krafter - och jag satt bättre i sadeln - lyckades jag rakrikta henne tillräckligt för att få uppleva arbetstempo tölt (nästan i alla fall) med rejält tryck från bakbenen. Då var jag nöjd och lät henne varva ner och sträcka ut överlinjen ordentligt i trav och sedan skritt.

I morgon kommer jag inte hinna rida, men på torsdag ska vi ge oss ut en sväng i terrängen så att hon får "skaka loss" musklerna ordentligt. För sedan är det Atlikurs fre-sö! 

Repetition av Sylvialektionen - inte så "bara"...!!!

Det blev repetition av gårdagens Sylvialektion redan idag, för vi får besök av mina föräldrar från Umeå i helgen (t o m måndag) och då kommer Lára att få några vilodagar. Det optimala hade väl annars varit att vänta någon dag, eftersom hon säkert hade lite träningsvärk efter gårdagen. Men för mig var det förståss ingen nackdel att repetera medan jag fortfarande hade känslan från lektionen i färskt minne!

Tyckte faktiskt det gick över förväntan att så tydligt höja kraven på Lára igår! Visst snedtände hon och blev arg - men jag hade räknat med mycket värre protester. "Men protesterna brukar faktiskt inte bli lika kraftiga numera, som de var under vårt första år tillsammans - PEPPAR, PEPPAR!!!" sa jag till Sylvia.

Idag blev det dock lite värre protester... fast det kan också ha berott på att jag nog hade lite väl bråttom... I skritten var vi överens, men när jag ställde högre krav i traven tyckte svarta damen att jag gick alldeles för långt... Fast jag insåg senare att jag nog haft lite väl bråttom att rida ut längs spåret, istället för att stanna på volten till dess vi var helt överens. Avslutningsvis fick jag i alla fall njuta av riktigt härlig trav med rejält tryck!

När vi gått igenom samma process i tölten var vi REJÄLT slutkörda både Lára och jag, så då avrundade vi för dagen. Hon fick först sträcka ut överlinjen i trav en låååång stund och sedan göra samma sak i skritt för att all ev mjölksyra skulle vara ute ur musklerna. Gårdagens tempoväxlingar i tölt sparade jag alltså till en annan dag.

I morse fick jag ett par jättefina äggkartonger (alltså bara använda en enda gång) av en kollega! Jag blev jätteglad, eftersom de jag har hemma har använts om och om igen sedan i maj och därför alldeles håller på att falla sönder. Dessutom var de nya kartongerna från Klöverbergsgården - så de skulle ju passa extra bra att lägga mina lokalproducerade ägg i!!!

När jag nu kom hem från stallet och bar in mitt pick och pack från bilen insåg jag dock att påsen med de nya äggkartongerna var spårlöst försvunnen... Förutom den hade jag handväskan och två andra påsar att bära på när jag lämnade banken tidigare idag. På väg till bilen handlade jag dessutom grönsaker på Bondens marknad varför påsarna blev ännu fler.... och jag måste helt enkelt ha glömt kvar min kartongpåse vi ett grönsaksstånd... Det var ju tur att jag inte glömde handväskan i alla fall! Men nu får jag hoppas att de gamla äggkartongerna håller ett tag till, för det känns ju väldigt onödigt att köpa ägg på affären bara för att få nya äggkartonger! 

Sylvialektion: det är ju så HÄR jag ska rida!!!

Mer tryck önskvärt!!!

I dag red jag en JÄTTEBRA lektion för Sylvia! Det var (alldeles för) länge sedan vi red lektion för henne senast, men förhoppningsvis är vi nu igång med våra regelbundna torsdagslektioner! Och lektionen kan väl sammanfattas med: "Så där skulle jag ha ridit på tävlingen!!!"

Sylvia började nämligen med att konstatera att jag och Lára fastnat lite i att bygga muskler i lång, låg form. Nu är det hög tid att gå vidare och använda de där musklerna till att rida med högre grad av samling i alla gångarter. "Det är hög tid för mer tryck - betydligt mer tryck!!!"

Redan när vi värmde upp i trav på volt fick jag börja ha mer tygelkontakt och driva henne fram emot bettet. I vänster varv ska jag kräva mer böjning än jag hittills gjort, när jag väl fått koll på ytterbogen. Och i vänstervarvet är det tvärt om: där ska jag rida henne rakare just för att få bättre koll på ytterbogen. Mer fokus på stöd på yttertygeln krävs alltså i det varvet!

Och istället för att nöja mig med att hon slappnar av och länger halsen, ska jag nu ta detta som en signal för att öka drivningen UTAN att hon får bli hög i formen. Vid varje tendens till att sätta upp huvudet ska jag vinkla pisken så att den nuddar vid hennes bakdel och låta den ligga kvar där, samtidigt som jag bibehåller en rörlig hand, till dess hon kommer till ny eftergift.

När vi jobbat på detta sätt på volten ett tag fick jag styra ut på spåret och fortsätta med samma ridning. Och WOW kan jag bara säga: VILKEN TRAV!!! Det var ett helt annat tryck i steget - kändes nästan som om hon skulle skicka mig ur sadeln!!! Så häftigt när mer drivning i traven inte bara innebär att hon rusar fort framåt utan att hon verkligen JOBBAR i trav!!! Det är ju så vi ska rida på tävling!!!

Lára fick en välbehövlig skrittpaus när vi jobbat på detta sätt i båda varven. Det märks att det är betydligt jobbigare för henne att trava när hon måste ta i riktigt ordentligt med sina bakben! Sedan gjorde vi på samma sätt fast i tölt. Först på volt och sedan längs spåret. Även här handlar det om MKT drivning: ett pet med pisken i baken och sedan fånga upp energin genom en tydlig halvhalt med hela kroppen, STOR eftergift som belöning och sedan pet med pisken igen, o s v.

Tillslut kunde jag som belöning "åka med" en hel långsida innan jag behövde korrigera igen. "Det där var RIKTIGT bra arbetstempo tölt!!!" sa Sylvia. "Ja, fast ändå aaanaingen för högt tempo förståss..." Och det var verkligen WOW-känsla i denna tölt också!!! Note to self: Så ska jag rida på tävlingen!!!

Avslutningsvis fick vi träna lite tempoväxlingar. Och när vi nu hade utgångsläget att hon redan tog i "för kung och fosterland" med bakbenen behövde jag inte öka drivningen så mycket utan "bara" släppa fram henne - samt hålla en rörlig hand så att hon slappnade av i nacken. Och försöka hålla koll på "alla bogar och bakdelar" förståss.

I högervarvet - där vi har svårare för tempoväxlingar - måste jag tänka på att hon inte "fastnar" vänsterställd. Men när jag lyckades med det presterade vi våra absolut bästa tempoväxlingar hittills i det varvet! Och i vänster varv kunde jag faktiskt efter några försök bibehålla en avslappnad nacke i ökningarna - och då kändes takten hur stabil som helst! Dock måste jag tänka ännu mer på att göra nedtagningarna "med hela kroppen"  - i båda varven.

Efter lite avslutande "tävlingstrav" - WOW!!! säger jag igen - fick duktiga hästen varva ner och sträcka ut i trav på volt och längs spåret. Oj, oj, oj, så ROLIGT det här var!!! Jag vill ju bara rida mer!!!

Vindurs 10 årsjubiléum - finaler

Lára och jag under A-finalen i T3 (tölt)

När tävlingsdagen avslutats igår slutade det också regna och när vi lämnade Ragvaldsträsk för kvällens ryttarmiddag fanns inte ett enda moln på himlen. Det såg verkligen ut som om SMHI tänkte hålla sitt löfte om fint finaldagsväder! Därför blev vi både förvånade och besvikna när vi vaknade till en gråmulen dag med hela himlen täckt av mörka moln... Det regnade inte, men marken var alldeles blöt så frågan Sussie och jag ställde oss medan vi åt hotellfrukost tillsammans med det trevliga paret Werner (domare resp speaker) var om det bara var ett tillfälligt uppehåll i nederbörden...? Men under förmiddagen klarnade det upp och vi fick njuta av en finaldag i solsken!

Sussi och jag tävlar i samma klasser och vi brukar följas åt i resultatlistorna - gårdagens fyrgångsuttagning var långt ifrån första gången som vi hamnat på precis samma poäng! Därför kändes det lite konstigt när vi idag skulle rida olika finaler i vår töltklass (T3). Men det löste Sussi och Ari så snyggt genom att vinna sin B-final så att de ändå fick rida A-final med oss!!!

Tyvärr hade jag ingen riktigt bra känsla i töltfinalen... Att Lára är blir lite arg brukar oftast vara en fördel för tölten. "Domarna vill se lite angry-mood!" som Atli brukar uttrycka saken. Men nu "snedtände" damen ganska rejält just innan vi skulle rida in på banan och jag hann aldrig kanalisera den  ilskan "i rätt riktning". Istället för att bli mer uttrycksfull blev hon spänd och gick emot handen... Inte ens nedtagningarna funkade särskilt bra och i ökade tölten kändes hon väldigt ojämn.

Sylvia red i samma final, på hingsten Maur som hon haft i träning sista tiden. I slutet av visningen av ökad tölt kom de dundrande förbi oss och Lára gjorde ett försök att haka på i deras tempo. Detta var uppenbarligen den extra energi hon behövde - för samtidigt som farten ökade blev äntligen takten jämnare. "HOPPAS någon av domarna såg den sista sekvensen!" tänkte jag när speakern strax efteråt uppmanade oss att sakta av till skritt.

Sylvia och Maur vann - förståss - en överlägsen seger, medan Lára och jag fick den röda fjärdeplatsrosetten.

Inför eftermiddagens A-final i fyrgång (V2) hade jag tillslut fått de skriftliga domarkommentarerna från gårdagens uttagning. Och kunde till min stora överraskning och glädje konstatera att vi faktiskt fått 5,0 av alla tre domarna för den ökade tölten som jag tyckte kändes så extremt ojämn. Och domarna har ju alltid rätt!

Styrkt av detta var mitt fokus inför fyrgångsfinalen främst att inte reta upp Lára i onödan. Och väl på ovalen hade jag också en mycket bättre känsla än i töltfinalen! Under den inledande töltvisningen var Lára betydligt mer sammarbetsvillig än på förmiddagen!

Senast vi red fyrgångsfinal ville Lára mest bara galoppera under travmomentet... men den här dagen höll hon traven hur bra som helt - som synes ÄVEN när ett annat ekipage red ikapp oss bakifrån. DET var starkt av "speed-Lára" som alltid levt efter mottot: "Du skall inga andra hästar hava före dig" (d v s spring ikapp dem) resp "Du skall inga andra hästar hava efter dig" (spring ifrån dem!) Efter dessa första två moment låg vi på tredje plats, med Sussi och Ari på fjärde.

I skritten slog de dock till med bl a en 6:a och övertog därmed andraplatsen. Under galoppvisningen hade vi stor nytta av senaste tidens galoppträning och jag blev riktigt nöjd med de poäng vi fick. (Men hoppas förståss att vi kan höja dem ytterligare när vi hunnit träna upp mer styrka.) I o m galoppoängen låg vi åter på en tredje plats.

När finalen avslutades med ökad tölt hade underlaget hunnit bli rejält upptrampat och flera gånger blev Lára så obalanserad i kurvorna att hon vixlade. Men trots detta räckte poängen till en bibehållen tredjeplats! Våra totalpoäng blev 5,20 vilket jag var mkt nöjd med - särskilt som underlaget verkligen inte var till Láras fördel.

Vindurs jubiléumstävling - uttagningar

Idag red vi uttagningar i ösregn (periodvis regnade det på tvären). Men vid ett tillfälle var det i alla fall ett tillräckligt långt uppehåll i regnandet för att jag skulle hinna fota ovanstående bild... Banan var därmed mkt TUNG... För Lara, som inte ens kan ha lätta skyddsboots utan att tölten påverkas negativt, var det tunga underlaget ingen höjdare förstås...

I töltklassen T3 blev också poängen lägre än i våras och jag såg efteråt i domarkommentarerna att hon faktiskt varit passtaktig i tempoväxlingarna, hon som aldrig brukar dra mot passtakt. Någon vinst i uttagningen blev det alltså inte denna gång, men poängen räckte till en plats i A-finalen i morgon och det är jag förstås jätteglad över!!!

Inför fyrgångsuttagningen hade vi ridit arbetstempo tölt med riktigt häftig känsla uppe på asfaltvägen. Men inne på ovalen var det som att hennes hovar sögs fast i underlaget... Traven och skritten kändes bra och efter det fick vi galoppera. Och galoppera och galoppera... TRE hela varv tog det innan domarna lät oss avbryta... Tre hela varv i det tunga underlaget, då Lara ändå var duktig och höll formen vi tränat på den sista tiden. Men oj, så hon flåsade och sprången kändes allt mer flacka...

Och när vi äääntligen galopperat färdigt skulle vi direkt övergå till ökad tölt. Där fick vi nästan rida tre varv igen och vid det laget var banan så lös att det blev djupa hovspår efter hästarna... D v s förutsättningarna kunde knappast vara mycket sämre... I en av kurvorna släppte underlaget t o m så att Laras båda bakhovar gled åt sidan, men som tur var gick vi inte omkull i alla fall.

Med dessa förutsättningar är jag inte det minsta förvånad över att takten hela tiden kändes väldigt ojämn. Men jag var SÅ imponerad av min häst som hela tiden fortsatte kämpa! Och totalpoängen blev ändå 5,0 vilket gav oss delad andraplats i uttagningen - dessutom delad med Sussi och Ari!!! Några skriftliga domarkommentarer fick jag aldrig innan tävlingdagen var slut. Men det kan inte ha varit många poäng för den ökade tölten så vi måste ha fått riktigt bra poäng på något annat. Blir spännande att se kommentarerna i morgon!!!

Vid kvällens ryttarmiddag sa Anne-Marie Werner (en av domarna):  "Det är alltid så roligt att se dig och din häst Anna, för ni ser så fantastiskt samspelta ut! Allt bara flyter på så mjukt och fint!" Och finare beröm kan man väl inte få?!!

Nu är det bara att ladda för morgondagens finaler - i morgon ska vi rida så det ryker!!! Hoppas bara SMHI håller löftet om fint väder också!

Kyrkbyhönorna får kungligt besök!

I morgon eftermiddag, kommer kungaparet till Gammelstads Kyrkby! Anledningen är självklart att de vill träffa Kyrkbyhönorna! (Fast att detta är huvudanledningen till besöket är inget hovet velat gå ut med offentligt - så låt det stanna mellan oss...!)

Själv kommer jag dock inte att vara hemma - utan Sussi och jag har förhoppningsvis precis lämnat Mariebäck med Ari och Lára i släpet. Vi ska ju ner till Vindurs jubiléumstävling i Ragvaldsträsk, utanför Skellefteå. Men hönorna kommer ju att vara hemma i alla fall - annars hade det ju blivit väldigt snopet för de kungliga...

Man måste ju säga att det är en miss i planeringen av hovet att låta besöket krocka med en sådan institution som Vindurs hösttävling. Men jag kan ändå ha viss förståelse för detta misstag i o m att tävlingen faktiskt ligger någon vecka tidigare i år än vad den brukar. 

Kort och intensivt!

Lösgörande arbete på senaste kursen för Atli. 

Kort och intensivt blev mitt och Láras träningspass idag. Efter skrittarbete på volt utanför stallet fortsatte vi att lösgöra m h a galoppintervaller längs skogsvägen bakom bommen. Efter mer voltarbete i skritt på vändplanen vände vi hemåt igen och red tempoväxlingar i tölt. När hon sedan fick sträcka ut överlinjen i trav en stund hade vi "prickat av" alla fyra gångarterna! Lára hade fått ha roligt (galoppera och tölta fort) och förhoppningsvis hade ridpasset också inneburit att vi bibehåller den fina lösgjordhet hon haft den senaste tiden - och som jag förståss vill ha när vi ska tävla till helgen!

Medan hon belåtet mumsade kraftfoder fortsatte jag med min packning av utrustningen. I kväll fortsätter arbetet med mattes "lösgjordhet" i SPA-badet!

Inget vidare...

Idag är jag tyvärr INTE i form... det har varit så illa att jag inte orkat jobba idag, men ett besök i City Rehabs varmvattenbassäng på eftermiddagen var välgörande! Hoppas jag hinner komma i hyfsad form igen innan helgen, då vi ska "riva av" första halvan av vår hösttävlingssäsong hos Vindur i Skellefteå!

Fortsatta tävlingsförberedelser!

Även idag blev det uppvärmning på ridbanan - skritt och trav på volt och sedan längs spåret med en trav som kändes som den bästa på länge! Fortsatte uppvärmningen i tölt med lååång hals längs spåret, på volter och i serpentiner. Så här nära inpå tävlingen gäller det ju främst att hålla hästen så mjuk som möjligt - det som vi inte hunnit träna in tidigare (vilket känns som myyyyycket...!) hinner vi ju ändå inte nu!

Efter några övergångar samlad skritt - tölt gav vi oss åter på tempoväxlingarna. Precis som igår hade jag mitt fokus på nedtagningarna och när jag idag enbart höll mig till vänster varv så blev dessa mjuka och fina! Det gäller bara att jag påbörjar dem i tillräckligt god tid för att hinna ta ner tempot innan kurvan börjar!

Efter detta red vi ut längs skogsvägen bakom vägbommen för att galoppera - med bibehållen lång hals. De första galoppsprången i vänster galopp hade riktigt härlig höjd - tänk om vi en dag fixar fler än två sådana språng åt gången! Men ännu så länge har hon inte alls den styrka som krävs utan sprången blir ganska flacka - men än så länge är jag jättenöjd med att hon kan bibehålla lösgjordheten i galoppen!

På hemvägen red vi den svårare högergaloppen. Även här var förståss sprången flacka - men takten var bättre än senast! Och skulle vi få rida en fyrgångsfinal och den går i höger varv så lär vi ha REJÄL draghjälp av att det finns andra hästar på banan, så då blir det ju mer kraft i sprången också.

Medan Lára mumsade sitt kraftfoder började jag planera packningen inför helgens tävling så smått. Hade egentligen tänkt putsa sadeln också, men det slutade med att jag sparade det till på onsdag kväll. Så KUL det ska bli att åka och tävla!!

Vill vara anonyma...

Fyra ston som vill vara anonyma... eller egentligen fem - för hon som inte ens hade flugmask står gömd bakom väggen!

I kväll tränade Lára och jag tempoväxlingar på ridbanan. I vänster varv är vi riktigt duktiga!!! I höger varv är vi... hm... inte särskilt duktiga... Jag har definitivt anmält oss för start i rätt varv i alla fall!!! Innan ridpasset hade jag schamponerat man och svansrot med schampo mot klåda. Det ska verka i 30 minuter innan man sköljer ur och jag kom på tidigare i sommar att det ju faktiskt kunde på verka medan jag red!

Sussie var i stallet samtidigt som jag - trevligt med sällskap för första gången på länge! Hon putsade sadel och träns, vilket gjorde mig så inspirerad att även jag gav tränset en välbehövlig omgång. Får ta sadeln en annan dag, så att vi är snygga till tävlingen nästa helg!

På tal om snygg: här är Lára i den nya vojlock vi invigde idag. Den har har "antiglid-material" både på undersidan och ovansidan. Och jag tyckte sadeln låg riktigt bra trots hennes lilla "sommarbetesmage". (Jo, t o m Lára kan få en sådan - men det mesta "pyser ihop" när man rider.) Dock luras kvällsljuset, för både hästen och vojlocken är svarta, inte bruna...! Har verkligen sett fram emot att få testa denna vojlock - för att inte behöva använda gelpad. Jag beställde den redan i samband med Vindurtävlingen i våras, men den har alltså inte kommit förrän nu. Och så här långt tycker jag alltså att den motsvarat förväntningarna.

Oj, vad jag ser fram emot att tävla nästa helg!!! Det är ju så KUL att rida min härliga häst och dessutom få umgås med en massa trevliga islandshästfantaster hela helgen - rena ridlägret! Ett stort problem har alltid varit att jag blivit så fruktansvärt nervös när jag tävlar... I våras blev dock både jag och Sussie så distraherade av hästarnas rymning tidigt på lördagmorgonen att vi aldrig kom oss för att bli riktigt nervösa sedan. Och jag har bestämt mig för att den effekten håller i fortfarande - hoppas det funkar att bestämma så!

Började dagen ute i varma SPA-badet och nu ska jag avsluta dagen på samma sätt - precis som igår. Min kropp mår verkligen bra av att få "koka"!!!

Lára får klä av sig!

Innan dagens träningspass hjälpte jag Lára att "klä av sig höstkappan" som hon tagit på sig alldeles för tidigt... Helklippte (utom benen) och hon stod "som ett ljus" hela tiden. Så stilla att man faktiskt skulle kunna börja inbilla sig att hon är en lätthanterlig häst... Som tur var insåg hon sitt misstag medan det ännu gick att reparera skadan - och kompenserade genom att utöka sadlingsprotesterna till att även innefatta "stå på bakbenen"... Skönt att få ordningen återställd så vi vet var vi har varandra!

Eftersom hon fick ta i så ordentligt i ökade tölten igår ville jag idag f f a stämma av att hon kändes mjuk och avslappnad. Först i skritt och trav och sedan i ett lägre tempo i tölten. Det gjorde hon verkligen och när jag succesivt bad om mer samling i tölten fick jag uppleva några sekvenser när hon väldigt tydligt "lyfte upp sig" och jobbade med överlinjen - HÄRLIGT!!!

Efter detta lämnade jag ridbanan och red upp på skogsvägen bakom vägbommen. Inledde med en trevlig vänstergalopp (med bibehållen längd på halsen) följt av en lååång skrittpaus - med fortsatt fokus på lång hals.

På hemvägen presterade vi sedan vår bästa högergalopp hittills! Hon var stadig i formen och så lätt i handen att jag inte brydde mig om att galoppen kändes lite fyrtaktig. Det sistnämnda antar jag berodde på att det fortfarande är jobbigt för henne att arbeta i denna form och med mer drivning hade det säkert kunnat motverkas. Men i o m att hon aldrig tidigare känts så här lösgjord när jag bett om "form" i högergaloppen så ville jag inte höja kraven ytterligare utan belöna på Atlivis genom att "bara åka med".

Eftersom hon är en häst som är svår att hålla i hull har hon fortsatt få kraftfoder hela sommaren, även om jag dragit ner på mängden. Tillbaka i stallet frågade jag henne om hon möjligen tyckte att det var dags att börja trappa upp mängde igen? Det tyckte hon absolut - så det var ju bara att göra som the Queen of Mariebäcks behagade!

Schwettes nalta!

Eller snarare svettas massor, fick Lára idag... efter ridpasset kunde jag konstatera att vojlocken hade blivit blöt rakt igenom! (Att den är torr upptill beror på att jag har en gelpad under sadeln.) Att det blev så svettigt berodde inte bara på varmt väder och hårt arbete utan också på att hon har onödigt bråttom med vinterpälsen... Jag får helt enkelt klippa henne i helgen! (Minns att jag tyckte hon satte päls tidigt förra året också, men inte så här tidigt... då klippte jag henne alldeles i slutet av augusti om jag minns rätt.)

Dagens ridpass inleddes med uppvärmning på ridbanan och sedan fokuserade vi på tölten. Först arbetstempo tölt och sedan tempoväxlingar. I arbetstempot tyckte jag hon jobbade på riktigt bra med överlinjen - all galoppträning kanske bidragit till ännu lite mer muskler?! Bitvis tror jag faktiskt att vi klarade av att hålla tillräckligt lågt tempo också - det ska ju gå saaaaaaaktaaaaaa - men ändå med MASSOR av energi! Men det är verkligen inte lätt...!!!

I tempoväxlingarna kändes hon till att börja med väldigt ringrostig... men succesivt gick det bättre och bättre! När vi tillslut vid ett par tillfällen lyckades få till både ökning och nedtagning var jag nöjd och gav henne en lång skrittpaus under vilken vi förflyttade oss från ridbanan ner till bilvägen.

Nu var det dags för ökad tölt! Testade att rida en ganska lång sträcka - det är ju låååångt runt en ovalbana - och till min glädje kunde jag konstatera att takten kändes riktigt stabil trots det höga tempot!!! Däremot blir hon fortfarande för hög i formen, så jag fick jobba med bl a sidförande för att försöka lösgöra henne. "Det svåra är att lösgöra utan att samtidigt bromsa!" som Atli brukar säga - och jag kan bara hålla med... Men här och där hade vi sekvenser när hon blev mer avslappnad.

Efter en lång skrittpaus vände vi hemåt och hon fick sträcka ut i trav. Jag har börjat inse att jag inverkar alldels för framåtdrivande med mitt säte under lättridningen... vilket inte är så lyckat på en så känslig häst som Lára som dessutom vill springa FORT... Oj, oj, oj så mycket det finns att träna på!!! Men det är ju detta som gör ridningen så ROLIG också!!!

Jag märkte ju att Lára flåsade och blev väldigt svettig när vi red, även om hon inte ens kan stava till ordet "trött"... och tillbaka i stallet kunde jag alltså konstatera att hon svettats så att vojlocken blivit blöt rakt igenom. Redan hög tid att klippa henne m a o!

I stallet träffade jag Sussi och vi hann peppa varandra lite inför Vindurtävlingen om bara en dryg vecka. Så KUL det ska bli!!!

Oj, nu är det ju snart tävlingsdags igen!!! :-O :-)

Full gas (så mycket som ridbanan tillåter i alla fall) i tölten!

Idag var det ääääntligen slut på Láras vilodagar för den här gången! Idag orkade jag jobba igen och då bar det ju självklart av till stallet efter jobbet också. Dessutom var ju Johan VÄLDIGT bestämd när han i går kväll ordinerade ridning idag - eftersom ridabstinens ger så hemska biverkningar... Och självklart ska man alltid följa doktorns ordination!!!

I stallet fick Lára och jag besök av en kompis och hennes 6-åriga dotter som sett tecknat barnprogram om hästar i sommar och gärna ville se häst i verkligheten också. På respektfullt avstånd följde de hur jag borstade, sadlade och tränsade "svarta faran". Ingen av dem vågade klappa - men mamman vågade i alla fall klappa snälla Ljúfa på mulen sedan. Men uppenbarligen var det spännande och roligt bara att titta - och det särskilt när jämnåriga Olivia på egen hand gick ut i valackflocken och hämtade sin Kippy, gjorde i ordning honom och sedan red på ridbanan! Emilia vågade i alla fall klappa stallkatten Melker - och förhoppningsvis vågar hon även klappa en häst nästa gång!

Jag och Lára värmde upp på ridbanan utifrån vårt vanliga upplägg. Efter lite samlad skritt och dito tölt red jag sedan ut på skogsvägen bakom vägbommen för att träna tölt. Den sista tiden har vi ju mest tränat galoppen - men jag insåg plötsligt att det bara är en dryg vecka innan det är Vindurtävling igen så nu gäller det att "finslipa allt som finslipas kan"!

Red en längre sträcka ökad tölt på vägen bort och lät henne sedan pusta i skritt på lång tygel fram till vändplanen. På hemvägen red vi sedan tempoväxlingar i tölt. Det märktes verkligen på henne att vi galopperat mycket längs denna väg den sista tiden - för hon ville bara gasa på och var inte alls särskilt imponerad när jag föreslog nedtagningar...

Det var verkligen HÄRLIGT att vara tillbaka i sadeln igen - ser redan fram emot nästa ridpass!!!

Aj, aj...

Min favoritdoktor!!!

Inget jobb idag, tyvärr... den här eländiga smärtan vill inte ge sig... Istället för att åka till jobbet på morgonen blev det en lååååång stund i spabadets VARMA vatten. Efter det kunde jag i alla fall sova ett par timmar till.

På eftermiddagen var jag sedan även till City Rehabs varmvattenbassäng och efter det kändes det t o m ganska skönt i kroppen! Fast i skrivande stund börjar smärtan komma tillbaka igen... Hoppas ändå på en "tillräckligt bra" natt så att jag orkar jobba igen i morgon.

Stackars Lára har nu haft FYRA vilodagar i rad - hon som oftast bara brukar behöva stå ut med max två. Detta fick Johan att vid middagsbordet ställa diagnosen "ridabstinens" på min värk... och han var MYCKET bestämd när han ordinerade ridning i morgon. Har jag nämnt att han är min favoritdoktor?! 

Gaits to the Heart

Den officiella Islandshäst VM-låten!!! Gaits = gångarter. Four on the floor!!!

Eva i maskopi med hönsen??!!!

Fru Kinell och fröken Persson njuter i fulla drag i favorit-jordgropen. Ni skulle höra deras belåtna kurrande/kuttrande läte när de får ligga där och "bada"!!!

Att vi började låta förra sommarens höns gå lösa ute, trots att de var så skygga, var egentligen en slump. En dag hade någon förbipasserande uppenbarligen öppnat burdörren så att de kunde gå ut... Gissa om jag blev förvånad när Eva, som råkade vara hos oss just den dagen för att plocka vinbär, ringde och berättade att hönsen gick lösa på gården?!

När det som tur var visade sig att det var betydigt lättare än jag befarat att locka in dem i buren igen (vad gör inte en höna för lite kokt spagetti?!) fortsatte vi sedan att släppa ut dem. Fast då självklart bara när vi var hemma och kunde ha koll på att de varken försvann iväg ut på bussgatan eller föll offer för någon lösspringande hund. Vi har också skämtat om att det i själva verket var Eva själv som, i maskopi med hönsen, agerade "förbipasserande vandal"...!

Winnie Mandela, maranen och blommehönan på utflykt. 

Sedan dess har vi i alla fall inte råkat ut för att någon släppt ut några hönor - förrän här om dagen... Jag blev minst sagt förvånad när våra tre färgade damer kom springande mot mig när jag klev ur bilen. "Har Eva varit här och släppt ut er?!" skojade jag medan jag med hönorna i släptåg gick bort till deras bur och där kunde konstatera att ena dörren stod på vid gavel... något den INTE gjorde när jag tittade till dem innan jag åkte till jobbet i morse. Och märk väl att misstanken mot Eva redan var uttalad när jag en stund senare upptäckte lådan med ruccolaplantor som hon uppenbarligen varit förbi med under dagen!!

Nu hade ju hönorna varken sprungit ut på vägen eller fallit offer för någon hund (den här gången heller)  och årets hönor är ju både sällskapliga och riktigt duktiga på inkallning. (Ni skulle se hur söta de är när jag ropar på dem: kommer springande i full karriär och med fjäderdräkten på benen ser det ut som de har Lilla huset på prärien-underbyxor på sig!!! Jag borde filma dem vid tillfälle!) Så det var ju ingen skada skedd. Och Eva åker tillbaka till Förenade Arabemiraten igen på lördag, så då blir det väl lugnt här igen?! ;-)

Själv har jag ingen bra dag idag... När jag väl lyckats bända kroppen ur sängen försökte jag ändå jobba, men det blev bara ett par timmar innan jag insåg att det var bäst att ta den värkande kroppen med mig hem igen... Somnade ifrån ljudboken på soffan - det var inget vidare med sömnen i natt - men nu har jag kvicknat till lite och laddar för ett dopp ute i varma spa-badet! De behagliga nervimpulser som ett varmt bad ger kan faktiskt "störa ut" smärtsignaler så att de inte når hjärnan - fiffigt va´??!! Vem vet, jag kanske t o m börjar "kuttra" som hönorna i jordgropen?!!

Galopp, galopp!

Snart har jag tagit mig igenom denna jobbvecka också - ser verkligen fram emot helgvilan extra mycket denna gång!!! Efter veckans näst sista arbetsdag åkte jag till stallet för att ge kroppen en välbehövlig dos av pulshöjande och därmed smärtlindrande träning tillsammans med min lycko-Lára.

Värmde upp med voltarbete i skritt utanför stallet (och lite "kasta toppi") innan vi än en gång red upp på skogsvägen bakom vägbommen och tränade galopp. Det märks redan att det succesivt blir lättare för henne med tekniken när jag ber henne samla sig med längd på halsen i galoppen - men riktigt JOBBIGT är det ju... och kommer förståss att fortsätta vara till dess hon hunnit bygga upp de muskler som behövs för detta.

För att hon verkligen skulle hinna jobba mjölksyran ur musklerna efter denna kraftansträngning förlängde jag den avslutande skritten en sväng ner på bilvägen också. Helt plötsligt känns det som länge sedan vi töltade... får nog bli lite av den "varan" igen under nästa ridpass!