tisdag 11 juni 2013

Inte inbrottssäkert - var tur i oturen


Så här såg hästtransportlåset ut sedan Janne än en gång visat sina kriminella talanger...!

När Lára mumsade kraftfodret efter dagens ridpass ringde firman som ska hjälpa mig att höja hästtransportens lastvikt. Det visade sig att Umesläp hade varit ovanligt snabba att leverera det som behövde bytas (påskjutsbromsen och kulhandsken bl a) samt att han dessutom hade fått en lucka i morgon, så han undrade om jag kunde komma med transporten redan i kväll. (Annars hade vi avtalat att jag skulle lämna den nästa vecka.) "Inga problem!" sa jag som var glad att han ringde innan jag hunnit åka hem, eftersom transporten stod i Mariebäck. Men tyvärr skulle det visa sig att jag hade lite fel där...

För att spara tid lämnade jag Lára i boxen och tog bilen för att koppla släpet medan hon åt färdigt. Men uppenbarligen hade den som låst släpet sist varit lite väl stark... De små piggarna som hållit låskovlen på plats hade alla gått av, så att kolven satt helt lös och bara snurrade, utan att kunna öppnas... Efter att ha plockat ut den lösa kolven och förgäves försökt peta upp låset med en mejsel fick jag tillslut ge upp och koppla in expertisen på området. Nämligen Janne, som i alla fall har en uppbruten dörr på sin meritlista. Intressant nog bröt han sig då UT med kofoten... men det är väl någon kriminell nymodighet antar jag... ;-) 

Som tur var visade det sig att själva låset var av lika dålig kvalitet som sprintarna som skulle hålla fast låskolven, för med tillräckligt stora verktyg var det möjligt att bryta upp! Men självklart var det tvunget att komma ett rejält ösregn precis när Janne höll på med detta (det enda regn som kom under hela dygnet) så vi blev ganska blöta... Men tillslut var låset alltså uppbrutet och jag kunde koppla transporten och köra den till Sävast Maskin, som är Umesläps samarbetspartner i Norrbotten. 

Innan allt detta hade jag ridit ett riktigt bra pass med Lára på ridbanan! Efter mycket volter i skritt och trav samt uppvärmningstölt med nästan lika lååång hals, skulle jag samla henne mer än senast. Men först lät jag henne gasa på i lite högre tempo några varv runt ridbanan. Vi hade avsevärda taktproblem... men detta "tilltag" visade sig ändå vara ett lyckokast! För jag hade uppenbarligen fått henne att "tända till" tillräckligt för att sedan prestera ett arbetstempo med MASSOR av energi! HÄRLIGT!!!

Sedan avrundade vi (oj, nu var jag rolig helt oavsiktligt) med trav på volt - och denna trav var den bästa jag upplevt på läääänge!!! Hon tog verkligen i från bakbenen, men utan att rusa framåt på utan kraften gav istället en härlig bärighet och schwung till den avslappnade traven! Hade Lára bara haft en "gilla-knapp" hade jag DEFINITIVT tryckt på den!!!

Inga kommentarer: