Lára har änglavakt!!!

Är i o f s inte helt säker på om hästar kan ha änglavakt eller inte - men den saken lämnar jag till mina mer teologiskt bevandrade vänner att reda ut. Själv konstaterar jag i alla fall att Lára idag hade RIKTIGT tur i oturen som inte blev ordentligt skadad i samband med sadlingen...

Kombinationen Lára + sadel är ju aldrig helt odramatisk, men idag rådde ändå vad som jag tyckte var en helt OK form av "vapenvila". Huggtänderna var visserligen "igång" men hon försökte inte sätta dem i mig utan högg i luften på motsatt sida mot där jag stod. MEN då hade hon oturen att fastna med underkäken i ena stigbygeln och ju mer hon försökte dra åt sig huvudet desto hårdare satt hon fast...

I panik kastade hon sig bakåt (hästar är ju flyktdjur så att fly står alltid högst upp på agendan). Jag lyckades lugna ner henne en kort stund, men när jag började lirka med stigbygeln fick hon panik igen och började kasta sig så långt grimskaftet tillät (hon var fastbunden i en ring i väggen). Jag övervägde att lossa på grimskaftet, men i o m att hon fortfarande satt fast i stigbygeln kändes det ändå säkrare att hon var fastbunden... Fortsatte prata lugnande och som tur var lyssnade hon på mig och lugnade ner sig på pass att jag kunde göra ett nytt försök att lirka loss stigbygeln. Och tack vare att hon inte längre spjärnade emot lika hårt lyckades jag denna gång!

Efteråt stod hon en låååång stund med huvudet i min famn - och sådant trams ägnar hon sig INTE åt i vanliga fall så uppenbarligen hade hon också blivit ganska chockad av vad som hände... Till min stora lättnad började hon en stund senare tugga hö igen, till synes helt obesvärat. (Jag har varit med om att en häst brutit käken efter att ha fastnad i en täckeshängare på utsidan av boxdörren, så jag hade hunnit tänka både ett och annat...)

Bestämde mig för att ändå rida, för att där ha ytterligare möjlighet att stämma av om hon verkade ha ont på något sätt. Planen hade redan tidigare varit att rida på banan med mycket lösgörande i skritt och trav - och det passade ju minst lika bra nu! Och till min glädje kändes hon så väldigt avslappnad och fin att hon inte gärna kunde ha ont ö h t. Elisabeth, som red på banan samtidigt, konstaterade också att Lára hela tiden verkade helt obesvärad av bettet, så hon gjorde också bedömningen att hon inte kunde ha ont. Och med tanke på att hon faktiskt driver ett djursjukhus kändes det ju extra tryggt med det stödet!

Elisabeths förhoppning om att Lára faktiskt lärt sig en läxa och insett att det är bättre att inte bitas, den känns dock inte särskilt sannolik...! Hon kan ju ändå ha endel muskelvärk i morgon - men håll verkligen ALLA tummar att det inte behöver bli mer än så!!!