Det finns definitivt fördelar med Costa Rica-vädret konstaterade jag när jag körde mot stallet i snöstormen på förmiddagen idag och den framförvarande långtradaren gång på gång helt försvann i molnet av snörök...!
KG och Yvonne, som bor i Mariebäck medan Sylvia m familj är i Thailand en månad, var precis på väg därifrån när jag kom fram. "Vi åker hem till Gammelstad för att skotta, för vi sa att i det här vädret kommer det ju ingen hit..." Men då hade de uppenbarligen inte räknat med hur Láras matte agerar efter två veckors ridabstinens!
Jag har tagit ledigt från jobbet även idag - för att ge mig själv lite mer tid att komma över jetlag-fasen. (Särskilt som jag ju har mycket stök med sömnen redan i vanliga fall...) Och det var definitivt rätt beslut - för kroppen och jag har just nu totalt motsatt uppfattning om när man ska sova och när man ska vara vaken... Har varit vaken mycket i natt men klev ändå ur sängen 06.20 samtidigt som Johan (han jobbar idag) och just då kändes det ganska OK att vara vaken. Men när jag kom till stallet vid 10 var det som om någon slagit en klubba i huvudet på mig... och tanken på att direkt vända hem igen till sängen kändes sååååå lockande...
Men Lára skulle förståss ha svårt att förlåta ett sådant svek, så jag satsade ändå på ridning. Det hade kommit nästan 2 dm nysnö, så hon fick lyfta ordentligt på hovarna idag. Men tack vare att hon nu ÄNTLIGEN har riktiga vinterskor med fyra broddar/hov och snösulor hade vi inte det minsta problem med vare sig styltor eller halka.
Däremot fick vi ett annat, ganska otippat problem... När vi kommit ner på bilvägen och svängt höger hann vi inte många steg förrän det blev tvärstopp! Lára vibrerade i hela kroppen, blåste upprört genom näsborrarna och försökte vända hemåt. Jag lyckades tillslut få henne att fortsätta framåt, men redan efter ett par steg var det lika tvärstopp igen. När jag åter drev på framåt försökte hon gå ner i något av de snöfyllda dikena istället... Så fortsatte det, med två-tre steg framåt, tvärstopp, upprörda blåsanden och vibrerande häst, medan jag allt tydligare kände att jag inte riktigt hade tålamod för sådant här idag...
Ibland hördes faktiskt ett knakande innifrån skogen, vilket förståss kan ha berott på blåsten. Men mest troligt var det ändå något där (älgar?) eftersom hon alls brukar agera på det här sättet och jaga upp sig för ingenting. (Det var ju inte salig Feykir jag satt på nu...) Tillslut lyckades jag dock få henne att gå över i trav, för att vi så snabbt som möjligt skulle ta oss fram mot och förbi det farliga stället. Men det var en VÄLDIGT studsig trav som mest gick uppåt, på en väldigt spänd häst. Antagligen höll hon svansen högt, som uppjagade hästar brukar, för hela rörelsen kändes så. Själv försökte jag bara sitta avslappnad, men med fokus på knäslutet för att hinna med om det plötsligt skulle bli tvärstopp igen.
När vi tillslut tagit oss levande förbi vad det nu än var, lät jag henne istället galoppera i djupsnön. Men kunde snabbt konstatera att om det var obehagligt att skritta och trava med snöstormen rakt i ansiktet så var det ÄNNU värre i galopp... Försökte hålla ut och se det positiva i saken: "det är svårt att somna när snön hela tiden piskar en i ansiktet" men ganska snart valde jag ändå att vända hemåt igen. Vilken ENORM skillnad det blev att istället ha vinden i ryggen!
Det blev alltså en kort ridtur idag - men i o m all snön så blev det nog ändå ett riktigt bra styrketräningspass för Lára. Och jag höll mig vaken hela tiden! Tillbaka i stallet kom dock ett ännu värre anfall av trötthet, så för säkerhets skull drack jag en STOR kopp te innan jag satte mig vid ratten för att köra hem.
Nu ska jag åka till frissan - få se om jag lyckas hålla mig vaken där. Undrar om hon varit med om att någon somnat i schamponeringen, eller om det blir första gången? !;-)
KG och Yvonne, som bor i Mariebäck medan Sylvia m familj är i Thailand en månad, var precis på väg därifrån när jag kom fram. "Vi åker hem till Gammelstad för att skotta, för vi sa att i det här vädret kommer det ju ingen hit..." Men då hade de uppenbarligen inte räknat med hur Láras matte agerar efter två veckors ridabstinens!
Jag har tagit ledigt från jobbet även idag - för att ge mig själv lite mer tid att komma över jetlag-fasen. (Särskilt som jag ju har mycket stök med sömnen redan i vanliga fall...) Och det var definitivt rätt beslut - för kroppen och jag har just nu totalt motsatt uppfattning om när man ska sova och när man ska vara vaken... Har varit vaken mycket i natt men klev ändå ur sängen 06.20 samtidigt som Johan (han jobbar idag) och just då kändes det ganska OK att vara vaken. Men när jag kom till stallet vid 10 var det som om någon slagit en klubba i huvudet på mig... och tanken på att direkt vända hem igen till sängen kändes sååååå lockande...
Men Lára skulle förståss ha svårt att förlåta ett sådant svek, så jag satsade ändå på ridning. Det hade kommit nästan 2 dm nysnö, så hon fick lyfta ordentligt på hovarna idag. Men tack vare att hon nu ÄNTLIGEN har riktiga vinterskor med fyra broddar/hov och snösulor hade vi inte det minsta problem med vare sig styltor eller halka.
Däremot fick vi ett annat, ganska otippat problem... När vi kommit ner på bilvägen och svängt höger hann vi inte många steg förrän det blev tvärstopp! Lára vibrerade i hela kroppen, blåste upprört genom näsborrarna och försökte vända hemåt. Jag lyckades tillslut få henne att fortsätta framåt, men redan efter ett par steg var det lika tvärstopp igen. När jag åter drev på framåt försökte hon gå ner i något av de snöfyllda dikena istället... Så fortsatte det, med två-tre steg framåt, tvärstopp, upprörda blåsanden och vibrerande häst, medan jag allt tydligare kände att jag inte riktigt hade tålamod för sådant här idag...
Ibland hördes faktiskt ett knakande innifrån skogen, vilket förståss kan ha berott på blåsten. Men mest troligt var det ändå något där (älgar?) eftersom hon alls brukar agera på det här sättet och jaga upp sig för ingenting. (Det var ju inte salig Feykir jag satt på nu...) Tillslut lyckades jag dock få henne att gå över i trav, för att vi så snabbt som möjligt skulle ta oss fram mot och förbi det farliga stället. Men det var en VÄLDIGT studsig trav som mest gick uppåt, på en väldigt spänd häst. Antagligen höll hon svansen högt, som uppjagade hästar brukar, för hela rörelsen kändes så. Själv försökte jag bara sitta avslappnad, men med fokus på knäslutet för att hinna med om det plötsligt skulle bli tvärstopp igen.
När vi tillslut tagit oss levande förbi vad det nu än var, lät jag henne istället galoppera i djupsnön. Men kunde snabbt konstatera att om det var obehagligt att skritta och trava med snöstormen rakt i ansiktet så var det ÄNNU värre i galopp... Försökte hålla ut och se det positiva i saken: "det är svårt att somna när snön hela tiden piskar en i ansiktet" men ganska snart valde jag ändå att vända hemåt igen. Vilken ENORM skillnad det blev att istället ha vinden i ryggen!
Det blev alltså en kort ridtur idag - men i o m all snön så blev det nog ändå ett riktigt bra styrketräningspass för Lára. Och jag höll mig vaken hela tiden! Tillbaka i stallet kom dock ett ännu värre anfall av trötthet, så för säkerhets skull drack jag en STOR kopp te innan jag satte mig vid ratten för att köra hem.
Nu ska jag åka till frissan - få se om jag lyckas hålla mig vaken där. Undrar om hon varit med om att någon somnat i schamponeringen, eller om det blir första gången? !;-)
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar