tisdag 31 december 2013

Gott Nytt År!!!


Gott nytt år alla bloggläsare - hoppas ni följer med oss även 2014!!!

Nyårsafton: Lára är i "Working mode"

"Ro hit med grimman - nu ska det ridas!!!"

Hästarna är skapade för att leta mat och äta minst 16 av dygnets timmar. Därför har de, till skillnad mot oss människor t ex, ingen gallblåsa. Maten ska komma i en jämn ström hela dygnet. (Som bytesdjur har de inte heller någon längre sammanhållen sömn, utan sover en stund lite då och då under dygnet - vilket dessutom bidrar till att de kan sprida ut ätandet ännu mer.) Därför kan man säga att hästar större delen av tiden står inställda på "Eating mode". 

Men Lára är ju inte riktigt som genomsnittshästen… Hennes perioder i "Eating mode" är korta och hon är MYCKET snabb att slå över i "Working mode" istället! Eftersom en ny plats att äta på triggar hennes "Eating mode" brukar jag passa på att ge henne lite hö att tugga på i stallet när medan jag förbereder henne för ridning. Då tuggar hon med stor förtjustning! (Och gör aggressiva utfall mot alla hästar, hundar eller katter som kommer i närheten av hennes mat med ÄNNU större förtjusning!!!) 

Fast så snart jag tar av grimman för att tränsa (eller redan när jag hämtar tränset från sadelkammaren) slår hon snabbt över till "Working mode", kvarvarande hö blir på ett ögonblick helt ointressant och hon sticker istället ivrigt fram huvudet för att bli tränsad. (Sedan jag dessutom slutat spänna upp och spänna nosgrimman under hakan utan istället använder spännet i nacken har hon inte ens någon anledning att försöka bita mig under tränsningen!) 

När Lára idag på detta sätt slagit över till "Working mode" gav vi oss ut längs bilvägen mot Avan. En belåten Lára skrittade avslappnat på lång tygel (briljerade än en gång med sina nya färdigheter i denna svåra konst!!!) och tittade sig nyfiket omkring med spetsade öron. Hon var verkligen ute och kollade läget! 

För att ge henne variation jämfört med de senaste ridpassen föreslog jag att vi skulle "jogga igång" med galopp idag - det var ju ändå nyårsafton och då vill man ju ha det lite festligt! Lára tyckte förståss att matte hade ovanligt "tur när hon tänkte" och frustade belåtet i nästan varje galoppsprång! Det blev flera galoppintervaller i båda galopperna och först när vi passerat höjden vid nya kalhygget övergick vi till "standarduppvärmningen" i tölt med lååång hals. 

På hemvägen blev det lite mer samling och tygelkontakt i tölten, övergångar från halt och ryggning och även en övergång från galopp till ökad tölt. I o m det sistnämnda kan man säga att vi även idag "lekte lite töltfinal" alltså! Använde mig då av Atlis tips att hålla hästen böjd för att göra övergången så mjuk som möjligt.

Och hela tiden verkade Lára HELT enig med mig om att detta var perfekt sysselsättning för nyårsaftonens få ljusa timmar! När jag åkte hemåt strax efter 14 hade det redan börjat mörkna och snön börjat falla i stora flingor! Tack vare "köldchocken" på hela 8 minusgrader hoppas jag att vintervädret håller i sig framöver!


måndag 30 december 2013

En egen crosstrainer!!!


Bredvid badkaret nere i tvättstugan står sedan några dagar även en crosstrainer! Vårt "spa" är nu också ett "gym" alltså! ;-)  Eftersom jag fortfarande bara får köra väldigt korta träningspass - och jag hellre ska öka på antalet pass än längden på dem - känns det ju extra bra att inte behöva åka in till sjukgymnastiken varje gång! Crosstrainern hade dessutom två års garanti - så om jag inte är i toppform inom två år tänker jag kräva pengarna tillbaka! ;-)

söndag 29 december 2013

Vi leker töltfinal!

Soluppgång över Luleälven - på vägen till stallet.

Idag hade jag turen att sammanstråla med Elisabeth i stallet, så vi fick sällskap ut på ridturen. Nere i korsningen vid bilvägen mötte vi dessutom Sussi och Ari som var på väg tillbaka till stallet, men vi lyckades "värva" dem att följa med oss en sväng också! KUL!

Även hästarna uppskattade förståss sällskapet och för mig & Lára var det oerhört nyttigt att träna på ökat tempo tölt när det var andra hästar med. Vi börjar ju få bättre och bättre "kläm" på det hela när vi rider själva - men med sällskap blev hon så uppjagad att hon åter var alldeles för spänd för att tölta snabbt. Det blev huvudet upp, sänkt rygg, högerbogen totalt "åt skogen" och mest galopp… Som i en töltfinal m a o…

På hemvägen fick vi fler tillfällen att "leka töltfinal" och nu började det faktiskt gå lite bättre! Jag lyckades kontrollera högerbogen bättre, genom att föra händerna ut åt vänster. (Tänkte på Atlis: "Tyglarna kontrollerar framdelen!") Och med den på plats kunde jag genom att driva henne fram emot bettet få en mer avslappnad häst som höll tölten. I början bara några steg, men succesivt kunde vi klara det längre och längre sträckor! Jag upplevde, precis som när vi tränat ökat tempot själva tidigare, att när jag lyckas få henne mer mellan hjälperna så har det en lugnande inverkan på henne och vi hamnar därmed i en god cirkel!

När jag åkte hemåt igen var det redan solnedgång… uppgång och nedgång kommer ju tätt så här års! Fortfarande en hel del vatten på isvägen - inte så trevligt att köra på men himlen speglas ju vackert i alla fall! Och människorna man anar på bilden var en familj som använde isvägen vid norra fästet som hockeyrink! En välspolad is, skulle man väl kunna säga??!!

lördag 28 december 2013

"Dekadent dessert"

I fredags fick jag en fantastisk leverans med kurir från Eva i UAE: två solmogna mangofrukter!!! (Jo, jag vet att det bara är en på bilden - den andra hade jag ju redan hunnit äta upp…!!!) Dessutom en låda pinfärska valnötter, utan minsta antydan till den beska som de brukar ha redan när man köper dem här hemma.

"Dekadent dessert"

För ett antal år sedan fick jag ett jättegott te av Eva. Smaken påminde om mandelkubbar och på förpackningen stod det att detta te lämpade sig ypperligt att dricka "to decadent desserts". Vi funderade mycket på vad en dekadent dessert kunde innebära - ända till dess jag på Aruba för första gången fick smaka solmogen mango med vispgrädde. Då visste jag! Alltså var det ingen tvekan om hur dyrgriparna från UAE skulle anrättas! (Jo, Johan fick faktiskt smaka han också. En liiiiiten bit…) 

The eye of the tiger…!

Don´t mess with the tiger!!! (Look:en extra förstärkt med salva mot ögoninflammation.)

Lára inledde dagens ridpass med att verkligen briljera: i avslappnad skritt med låååånga kliv på hellång tygel! Det hände minsann aldrig för två år sedan…!!! Eftersom skritten är den gångart som är allra svårast att träna och förbättra (den tenderar ofta att istället bli sämre av träning t o m) tog jag tillfället i akt. Och när vi skrittat på hellång tygel nästan ända bort till infarten till gamla soptippen höjde jag dessutom kraven REJÄLT när jag började ta kontakt på tygeln men ändå ville fortsätta skritta. :-O

Det hela försvårades dessutom av att varje normalt tänkande ryttare för länge sedan hade insett att det var dags att börja springa - något Lára förståss var vänlig nog att upplysa mig om… Men efter några inledande trippande och stressiga steg hittade hon faktiskt tillbaka till den avslappnade skritten! Ordet briljera kändes dock inte lika användbart, eftersom hon föredrog "huvudet upp och ryggen ner" framför "lång hals och aktiv överlinje". Hade Atli varit med skulle hans "Påminn om formen!!!" ljudit över nejden mer än en gång - om man säger så.

Det var först när vi skulle passera platsen där Yvonne träffade på en björn en gång i tiden (när hon gick med Olivia i barnvagnen) som jag TILLSLUT erbjöd Lára trav. Och hennes omedelbara och belåtna frustningar var inte svåra att tolka som ett eftertryckligt "ÄNTLIGEN"!!!

I korsningen vid sjön passade vi på att göra "klockan" - d v s att vända runt framdelen med så mycket tvärning att hästen blir som en visare, med huvudet mot klockans mitt. Väldigt lösgörande när de får korsa bakbenen så pass mycket! Fast i Láras fall är egentligen den största svårigheten att hålla nere tempot - ökat tempo sidförande är ju en av hennes bättre grenar!

När vi red vidare längs vägen in mot stan stod fortsatt uppvärmning i tölt på schemat. Och när jag efter en skrittpaus gjorde en försiktig övergång just som hon sträckte ut halsen och frustade blev det verkligen tölt med mega-låååång hals! Atli brukar berömma oss i den övningen, men samtidigt påpeka att han aldrig kommer att bli nöjd - han kommer alltid att vilja ha ÄNNU längre hals. Men om han sett detta är frågan om inte t o m han tyckt att det var tillräckligt!

Solen sken hela tiden så härligt på oss och reflekterades dessutom vackert i sjöns is! Vid skoterklubben stannade jag till för att ta en bild på detta, när det inte längre var så mycket träd i vägen. Men precis när jag skulle trycka av blåste moln in och skymde solen… Typiskt! Vi fortsatte längs vägen ytterligare en stund innan vi vände hemåt igen. När vi åter passerade skoterklubben var solen fortfarande inte synlig.

Men när vi fortsatt hemåt dröjde det inte så länge innan solen tittade fram igen. Skämtade den med mig aprillo??!! Eftersom utsikten över sjön nu skymdes av träd vände jag tillbaka till skoterklubben för att få min bild. Men nu tyckte Lára det fick vara nog med dumheter för idag! Att stå stilla i flera sekunder för att matte skulle fotografera tänkte hon INTE finna sig i - hon hade ju faktiskt precis varit på väg hem!!! Jag var därför inte så förvånad när jag senare upptäckte att ingen av dessa bilder blivit skarp…

Efter all skritträning och uppvärmning blev det på hemvägen tillslut dags för arbetstempo tölt. Varvade övergångar från halt och rygga (med halvlätt sits) till tölt med att rida arbetstempo och göra halvhalter genom att "tänka rygga".

Efter varje skrittpaus fick jag dessutom träna på att korta upp tyglarna ÄNNU försiktigare än jag brukar och kombinerat med de små, små kramningarna som betyder "lååång hals" så gick det bättre och bättre att undvika "huvudet upp och ryggen ner-reflexen" som annars är så stark hos min häst.

Avslutade dagens sista arbetstempo-sekvens med att gasa på i ökad tölt. Efter denna urladdning (vilken som vanligt avslutades med en nedtagning med fokus på bibehållen bärighet och lätthet i handen) tog vi ännu en låååång skrittpaus innan hon fick sträcka ut överlinjen i trav som nedvarvning. Att Lára var lika nöjd som jag med dagens ridtur märktes på hennes belåtna frustningar när vi skrittade sista biten tillbaka till stallet!

Sussi och Madde dök upp i stallet medan Lára åt sitt kraftfoder. De berättade skrattande om hur Lára verkat organisera egna träningspass under dagarna jag var bortrest i julhelgen. De hade varje dag sett henne galopperat långa rundor i hagen - även in i skogen - medan hon sparkade bakut och frustade så belåtet! Det hade jag verkligen velat se!!! Hennes försök att få med resten av flocken hade dock hela tiden misslyckats... Att springa under jullovet stod tydligen bara på hennes agenda!

Isvägen över älven öppnades för säsongen tidigare i veckan. Men man kan väl inte direkt beskylla den från att visa upp sig från sin bästa sida… Ett vattenstånd i haven på en hel meter över det normala har tryckt upp massor med vatten på isen, som det ofta brukar vara på våren. Extra spännande känns det alltid när den - som här - börjar med att man måste köra genom en stor vattenpöl… det är svårt att undvika känslan att man är på väg att köra rakt ner i en vak!

Medan jag körde över isvägen fick jag se ett fordon med blinkande blåljus komma längs vägen ner mot färjeläget på andra sidan. Det visade sig vara en ambulans, som inte körde ut på isvägen utan stannade strax innan isvägen tog vid - och stod där med ljusen blinkande. Verkade ju ganska besynnerligt… men jag antar att den var för tung för isvägen (bärigheten är bara 2 ton än så länge) och att den därför väntade på att personen den skulle hämta transporterades över isen av ett annat fordon. Antagligen hade man bedömt att detta skulle gå snabbare än att ambulansen skulle köra hela vägen runt via någon av broarna i Gäddvik. 

fredag 27 december 2013

"Det är suddigt ute!"

Utifrån dagens bild skulle man ju faktiskt kunna förledas att tro att Lára lyckats lägga på sig något kilo om magen…! Men jag kan avslöja att så inte är fallet. Synvillan har uppstått p g a att jag bara borstat - och därmed plattat till - den blöta pälsen under magen längst fram runt sadelgjordsläget. Det är en del av vår "vapenvila": jag borstar inte mer än nödvändigt eftersom hon tycker det är så obehagligt och då får hon färre anledningar att vara arg och försöka bitas.

I området runt Mariebäck låg dimman tät när jag red ut. (Eller som Olivia så träffande beskrev saken: "Det är suddigt ute!" Sylvia med familj kom hem idag efter en hel månad i Thailand. Och jag tvingades berätta för dem att de missat en massa regnväder när de varit borta…)

Senast jag red verkade Lára både se syner och höra röster - och hon verkade faktiskt lite synsk även när vi nu skulle lämna gården. Jag övergick därför nästan direkt till uppvärmningstölt. I början var hon lite för spänd för att verkligen vilja länga halsen och var väldigt snabb att räta ut halsen igen så snart jag ställt henne åt höger. Då mindes jag Atlis ord: "Om hästen inte vill böja lite ska du böja mycket!" och gjorde så. Tala om att jag fick direktrespons: Lára slappnade av, längde halsen med bibehållen ställning åt höger och började direkt frusta avslappnat!

Jag red mot Alviksträsk medan vi succesivt ökade graden av samling i tölten. Efter en stunds voltarbete i skritt i korsningen vid sjön var det sedan dags att vända hemåt igen. Hade redan hunnit med några övergångar från ryggning till samlad tölt (då jag dessutom kom ihåg att vara "lätt i sitsen" i ryggningen för att uppmuntra henne att komma upp med ryggen.) Började även hemvägen med detta för att sedan övergå till att träna på att "tänka halt och rygga" för att bibehålla samling och energi i tölten.

Även idag hade vi viktboots på - och jag upplever att hon orkar med dem bättre och bättre. Även om vi ännu inte kan rida lika långa sträckor i tölt med dem som utan. Provade dock inget ökat tempo idag utan fokuserade på arbetstempo och att där göra halvhalterna genom att "tänka rygga".

Vid en av det senaste årets kurser (osäker på om det var sent i våras eller tidigt i höstas) påpekade Atli att jag bara gav eftergiften delvis när jag skulle belöna Lára i tölten. Jag mjuknade visserligen i handen men fortsatte ändå att spänna musklerna i magen och sätet. För mig var det verkligen en aha-upplevelse när jag insåg att jag faktiskt måste ha ridit tölt med konstant muskelspänning i flera år (kanske alltid?!) Utan att märka det själv. Och en spänd ryttare får aldrig en avslappnad häst…

Sedan dess har jag verkligen försökt jobba med detta - och till min glädje märker jag att det går bättre och bättre för mig att slappna av och "bara åka med" när jag vill belöna henne för trevlig tölt! Och ju bättre jag blir på att slappna av desto bättre går det också att växla mellan ett drivande och ett neutralt säte. Även gamla hundar kan lära sig sitta m a o!!!

Det var en belåten matte på en belåten häst som skrittade sista biten hem till stallet igen. Och jag kunde konstatera att vi klarat oss bra utan någon lampa, trots att solen gått ner redan innan vi gav oss ut. Det var som om "den suddiga" dimman ändå reflekterade ljus från himlen på något sätt!

SMHI har hotat med regn och +2 grader hela natten… Lára fick därför regntäcke på innan jag släppte ut henne till flocken igen. Då riskerar hon inte att frysa i natt och dessutom har jag en torr häst när jag ska rida i morgon bitti. Jag har morgonfodringen så det blir ganska tidig ridning. Efter 6 dagars jullov jobbade jag igen idag - och det var ganska plågsamt när klockan ringde kl 06.30… Men blir förhoppningsvis desto skönare att somna i kväll! Och eftersom det inte kan bli någon sovmorgon i morgon ska jag nog försöka ta mig upp ganska tidigt även på söndagmorgon - så att jag är kvar "i fas" till på måndag. Låter inte det som en smart strategi?!

torsdag 26 december 2013

Lára slapp jullovet!

…i alla fall på juldagen, när hon fick följa med Elisabeth och en av hennes döttrar på ridtur. Lára hade visst "haft lite bråttom i början" - inte så överraskande! Men det hade ordnat upp sig efter en liten stund - precis som man också kunde vänta sig.

Johan och jag har varit i Umeå sedan i söndags för att fira jul med våra föräldrar och syskon. Och på juldagen kunde jag dessutom glädjas åt att Lára skickade några bildbevis på att det inte gick någon nöd på henne! På bilden ovan får hon julfin svans efter ridturen - den fick tydligen t o m en omgång av Démanturs pälsglans. Ganska lämpligt projekt, i o m att svansen (och huvudet) är det enda ställe där hon inte är tokkittlig!


Nu på annandagens kväll är vi åter hemma i Gammelstad igen. I morgon, fredag blir det jobb - och det lär vara megamycket både för mig och Johan. Men när arbetsdagen på banken är över för min del planerar jag i alla fall att åka till stallet och stilla den värsta Lára-abstinensen! Till dess får jag göra som ni - och hålla till godo med bilderna ovan!

tisdag 24 december 2013

God Jul!!!

…till alla bloggläsare!!!

Och God Jul önskar Eva från UAE!

måndag 23 december 2013

Lára visar sin vilda sida!

Vildare än så här kan det bli - uppenbarligen!

Fick rapport från Sussi att Lára idag galopperade runt i hagen och sparkade bakut! Själv har jag EN gång varit med om att hon kom travande när jag ropade på henne - då hade jag varit bortrest så hon längtade väl extra mycket efter att få komma ut! Annars har jag bara sett henne skritta - antingen långsamt och värdigt eller i ett energiskt tempo när jag ropar på henne. Det är ju faktiskt ett STO vi talar om - inte någon lössläppt vallack!

Men idag hade hon alltså släppt på alla hämningar! Var det möjligen i glädje över att det börjat gå mot ljusare tider?! (Igår var ju årets mörkaste dag.) Hur som helst hade det varit VÄLDIGT roligt att se henne "in action"!

lördag 21 december 2013

Lára signalerar: jag är redo att slåss för mitt liv!



Rimfrostig Lára har med nöd och näppe överlevt dagens ridtur!

Det finns två berättelser om dagens ridtur. Dels min om själva träningen: om tölt med mycket samling i arbetstempo och riktigt trevligt ökat tempo. Och dels Láras berättelse som handlar om helt andra saker. För det här var nämligen dagen då hon var synsk - och både såg syner och hörde röster…

Det började redan innan vi lämnat gården. Där vi parkerar bilarna blev det helt enkelt tvärstopp och orsaken fanns bortom träden längs skogsvägen bakom bommen. En vibrerande Lára vädrade fara medan hennes oförstående matte påstod att det bara var Yvonne som var ute med hundarna. Asta hade visserligen plockat fram grova schäferrösten när hon lekte med Agita, men inte kunde någon lura Lára att allt var som det skulle…

När vi tagit oss genom denna första prövning och kommit ner på bilvägen insåg matte att bästa sättet att försöka lösgöra kropp och själ på den spända stålfjäder hon satt på var tölt med uppmaningar om att länga halsen. Men att koppla bort flyktreflexen - som säger "Upp med huvudet och ner med ryggen!" var inte lätt… Övergick sedan till hennes favoritgångart: galopp och där kom det faktiskt någon enstaka frustning efter en stund. Men också några rejäla "pallnitar" när osynliga faror vädrades i dikeskanterna.

Vi hade ridit mot Alviksträsk och i korsningen vid sjön tog jag vänster för en lång skrittpaus efter vägen längs sjön. I det kalla vädret hördes ljuden från byn på andra sidan sjön tydligt och jag kan avslöja för alla boende i Alviksträsk att Lára har FULL KOLL på allt ni gjorde utomhus idag! Hon kommer antagligen att teckna samarbetsavtal med FRA inom kort…

För någon vecka sedan läste jag i senaste Islandshästmagasinet om ett knep att hantera spända hästar så att de slappnar av och åter lägger sitt fokus på ryttaren: att sidföra några steg. Och man kan lugnt konstatera att vi tränade VÄLDIGT mycket på detta idag…!!! 

Hemvägen började MYCKET lovande, med den härliga tölten som min berättelse skulle ha handlat om! Hade egentligen inte tänkt rida något ökat tempo idag, utan fokuserade istället på riktigt mycket energi i arbetstempot. I o m att hon dessutom hade viktboots tänkte jag att hon skulle vara för trött i musklerna för att det skulle vara lönt att prova ökat tempo dessutom. Men som tur var kunde jag inte låta bli - och fick uppleva att hon faktiskt orkade bibehålla bärigheten i riktigt bra tempo! 

Efter en låång skrittpaus skulle hon avslutningsvis få sträcka ut i trav - och för en kort stund slappnade hon faktiskt av riktigt bra! Men sedan körde det verkligen ihop sig… Jag såg på långt håll att en bil stannat vid infarten upp mot gården och vad jag förstod var jägare i vita kamouflagekläder klev ur och gick över vägen mot skjutbanan. "No big deal…" tänkte jag i min enfald, men Lára gjorde närmast en slidestop när hon drog i nödbromsen. 

Jägarna hann försvinna in bakom träden vid skjutbanan innan Lára hann förstå vad det var som rört sig där framme så hon tog det säkra före det osäkra och vägrade gå närmare. Jag började ropa på jägarna och efter en stund kom en av dem ut på vägen och undrade vad som stod på. "Kan ni vänta med att börja skjuta till dess jag ridit förbi?" ropade jag och det lovade han och försvann snabbt in bakom träden igen. 

Och Lára hade inget alls emot att röra sig. Gärna fort dessutom - men bara åt motsatt håll… Trots mina försök att lugna ner henne och få henne att fortsätta hemåt så blev hon bara mer och mer uppjagad. Tillslut blåste hon hårt, som hästarna gör när de är redo att slåss! Jag såg ingen annan råd än att ropa på jägarna igen och be någon av dem komma ut på vägen och prata med mig för att Lára förhoppningsvis skulle förstå att det bara var människor där framme. 

Den bussige killen kom tillbaka ut på vägen men hans uppenbarelse och vårt ropande samtal kunde ändå inte övertyga Lára om att det fanns en chans att överleva även om vi fortsatte hemåt… För att inte pröva jägarnas tålamod allt för mycket hoppade jag tillslut av för att leda Lára förbi faran - men först höll jag inte ens på att få henne med mig ändå… 

Mot alla odds överlevde hon trots allt - beviset ser ni ovan för bilden är taget när vi kommit tillbaka till gården igen. Nu hoppas jag att hon lägger detta bakom sig och går vidare i livet. Att Feykir var synsk och ständigt både hörde röster och såg syner, det var något jag fick leva med. Men Lára brukar inte alls visa upp sådana här sidor… 

fredag 20 december 2013

Hur man bäst startar ett jullov!

Ingen "cat fight" idag som ni ser! Melker (t h) tyckte uppebarligen att Bam Bam dög bra som värmekälla för tillfället!

När det var färdigjobbat för dagen åkte jag till stallet för att fira inledningen av mitt 6 dagar långa jullov tillsammans med Lára! Vädret fortsätter tyvärr att göra sitt bästa för att sabotera julkänslorna - det har fortsatt regna hela dagen… Men i Mariebäck var det faktiskt uppehållsväder!

Lára och jag tog en sväng bort till sjön och tillbaka. Efter uppvärmning med lååång hals i trav skojade jag till det och erbjöd galopp - gissa vem som frustade hur belåtet som helst åt det?! Trots gångartsbytet fortsatte vi vår strävan efter lååång hals - och det gick riktigt bra i BÅDA galopperna! Här hade vi nog en fördel av viktbootsen eftersom de uppmuntrar henne att komma upp bättre i sprången!

Efter voltarbete i skritt i korsningen och lite "töltjogg" med lång hals mot byn vände vi hemåt igen. Utnyttjade den extra energi hemvägen ger till att först samla ihop oss innan vi gasade på i ökad tölt. I början var det väldigt tydligt att hon ville dyka ner på bogarna när hon ökade och det kändes som om vi hade alla möjliga takter på en gång… Men med en mkt rörlig hand, som inte gav henne något att hänga sig på samt mycket drivning fick jag henne att balansera sig på bakdelen och sedan flöt det på riktigt fint!

Efter detta fick det bli en låååång nedvarvningstrav. När vi började närma oss stallet igen konstaterade jag att vi klarat oss utmärkt utan boglampan i eftermiddag. Det hade inte bara varit nederbördsfritt utan himlen var dessutom fri från mörka moln - så även om solen gått ner blev det inte riktigt mörkt. De senaste, regniga dagarna i stan har det faktiskt nästan varit mörkare då det varit ljust - om man får uttrycka sig så!

Här om dagen lämnade Lára allt detta kraftfoder i krubban… Det är ju alltid en balansgång hur mycket mat jag kan ge henne - för hon blir så fort mätt och då lämnar hon t o m kraftfoder. Samtidigt som hon behöver rejält med både energi och protein för att hålla sig fin i hull och muskulatur. Kanske hade de fått lite extra generöst med hö till lunchen den dagen, eller lite senare än vanligt, eftersom hon lämnade så pass mycket av kraftfodret. Idag gav jag därför lite mindre betfor, havre och Krafft protein än vanligt - men nu åt hon med så god aptit att det slutade med att hon fick en extra "skvätt" havre som avslutning. Vilket hon också åt upp!

torsdag 19 december 2013

I ett varmare land!

Mmmmmm….Maldiverna!!!

Tyvärr är jag inte tillbaka där nu, men man kan ändå nästan säga att jag fått tillbringa några dagar i ett varmt land! Efter flera veckors kyla på banken, då värmesystemet varit avstängt dagtid för renovering, har vi denna vecka fått REJÄL kompensation. För att testa systemet har man nämligen kört det på max de senaste dagarna - så det har varit VARMT! Inte ens ett vidöppet fönster ända från kl 07.30 i morse gjorde det svalt vid min arbetsplats. 

Allra varmast var det på toaletterna nere i källarens personalutrymmen. Jag föreslog att vi skulle skaffa vilstolar till kapprummet utanför, så att vi även fick en relax när vi nu hade bastu inne på toan! Jag har varit så otroligt trött efter jobbet hela veckan, men idag insåg jag tillslut att jag helt enkelt inte lyckats dricka tillräckligt mycket under dagarna.

I tisdags bastade jag dessutom ångbastu på simhallen på kvällen. Och idag blev det ytterligare värme efter jobbet: på City Rehab. Först träning med crosstrainer (har jag sagt att jag är uppe i hela 3+5 minuter nu??!!) sedan mitt träningsprogram i varmvattenbassängen och bastu som avslutning. Lite härligt solljus på det här hade ju varit perfekt! Johan har tyvärr lånat ut den fotolampa vi brukar ha som ljusterapilampa så här års - men förhoppningsvis får vi hem den snart så kan det bli lite ljusare i tillvaron dessutom!

I morgon jobbar jag sista dagen inför mitt 6 dagar långa jullov! Minns inte ens när jag senast hade möjlighet till så många lediga dagar i samband med jul… och sedan är det bara en arbetsdag (fredagen efter annandag jul) innan det är helg igen! Nej, nu ska jag slå in julklappar! Bl a några till Johan - han är i Umeå igen p g a forskningen så det gäller att passa på när han inte kan tjuvkika!

Tyvärr ska det visst regna i morgon också… men det får ju inte hindra mig och Lára från att fira att mitt jullov börjar! Och sedan toppar vi det på lördag - när SMHI lovar regnfritt och t o m några minusgrader!

onsdag 18 december 2013

Inspirerad till ridbaneträning

Försök till ökad tölt - på Midurtävlingen i höstas. Och med tanke på det väder vi har verkar i alla fall SMHI tro att det är höst fortfarande…

På väg till stallet idag fick jag rapport av Elisabeth att det var mkt bra underlag på ridbanan idag - och då bestämde jag mig genast för att förlägga vårt träningspass dit. Det blev ett pass i Atli-style, med uppvärmning enligt hans instruktioner, i skritt, trav och tölt med lång hals och sedan lite "töltjogging" med mer tygelkontakt som förberedelse för den verkliga träningen.

Vilken bestod av övergångar från halt och ryggning till arbetstempo tölt, samt senare arbetstempo där jag "tänkte" halt och rygga för att bibehålla samling och energi. Under detta arbete kom jag plötsligt ihåg något Atli påpekade för mig i höst men som jag sedan lyckats glömma: att jag INTE ska sitta djupt i sadeln när jag lägger vikten bakåt för att rygga. Jag vill ju att hästen ska komma upp med ryggen och för att underlätta det ska jag vara lätt i sitsen. Något jag måste komma ihåg i fortsättningen!!!

Red även några sekvenser tempoväxlingar i båda varven. Ökningarna längs långsidorna kändes riktigt stabila - men så var ju också utgångsläget att hon verkligen bar upp sig bakdelen. Dessutom lyckades jag ha tillräckligt rörlig och mjuk hand i nedtagningarna för att hon skulle bibehålla bärigheten och lättheten fram genom dem.

M a o var matte riktigt nöjd när Lára fick sträcka ut och varva ner i trav! Men det känns också VÄLDIGT bra att vi har en hel vinter framför oss att träna på ökad tölt - så kanske vi får ordning på det där tillslut?! Innan jag åkte hem från stallet dök Sussi upp för att rida. När jag berättade att vi tränat på ridbanan bestämde hon sig för att göra det också - kul att jag kunde sprida inspirationen från Elisabeth vidare!

tisdag 17 december 2013

L(j)uleljus!


Luleås finaste julutsmyckning - om ni frågar mig! I år är den dessutom så effektfullt placerad vid Norra hamnsfjärden. Varje vecka byts ljusen ut så att man får intrycket att de brinner på riktigt!

Ovanstående bild är fotad idag - och som ni kan se var vädret riktigt fint! Men det blev ändå ingen ridning för min del. Alla extrema väderomslag de senaste veckorna har gått hårt åt min kropp… så det blev en rejäl omgång ångbastu på simhallen för mig istället. Men i morgon - DÅ blir det lycko-Lára efter jobbet!!! Hoppas det är fortsatt klart väder - för nu är det fullmåne och tillsammans med snön ger det ett fantastiskt fint ljus att rida i!!!


måndag 16 december 2013

Cat-fight och halkvarning

Bam-Bam, som normalt INTE alls är någon "sällskapskatt" har tagit sin tillflykt till mitt knä, undan "pojkspolingen Melker". Denne har nämligen mopsat upp sig så till den milda grad att han t o m ger sig på tuffe Bam-Bam och jagar honom på flykten…

Vi misstänker att Melkers personlighetsförändring också kan vara orsaken till att snälle Freddan inte synts till på snart två månader. Först skyllde vi förståss på räven. Men här om veckan hade en helsvart, långhårig katt varit synlig vid en av gårdarna inne i Alviksträsk - och det kan ju faktiskt ha varit Freddan som flyttat hemifrån. Vi håller tummarna att han dyker upp igen!!!

På en boxvägg nära dig… lurpassar Melker, som alltså inte alls är så oförarglig som han ser ut… Fråga Bam-Bam så får ni höra!!! 

Idag har det vederstyggliga vädret fortsatt med plusgrader, regn och halkvarningar. Elisabeth, som varit ute i ösregnet med Démantur sms:ade dessutom att det blev så våldsamma styltor att det i princip var oridbart. Så det blev inget stall för min del. Men Elisabeth skickade över en bild hon fotat på Lára i hagen - så nu har jag t o m bildbevis på att hon inte råkat flytta till Småland!

söndag 15 december 2013

SMHI skämtar med oss aprillo…!!!

Nej, mammutarna är inte alls utdöda - i Mariebäck finns några exemplar kvar!!!

Den här veckan har det varit ovanligt tydligt att SMHI och jag inte riktigt har samma humor… Veckan började med -18 graden men på bara ett dygn vände det till +8 (via snöstorm dessutom)…!!! Onsdagen var tydligen den varmaste decemberdagen i Luleå på 100 år! Och då var ju det väderomslaget ingenting jämfört med i Nikkaloukta, normalt ett av Sveriges värsta "kallhål" där temperaturen inom ett dygn svängde hela 40 grader!!! :-O

I torsdags hade vi sedan ösregn, i fredags ett par minusgrader och igår åter -17 grader. Riktig vinter igen alltså! Men det var då… från sen eftermiddag steg plötsligt temperaturen snabbt och vid midnatt var det åter 0-gradigt och regn… Min kropp gillar inte heller sådana här väderomslag… Själv skulle jag mer än gärna sova igenom dem när de inträffar på natten, men tydligen kan man inte lämna vädret obevakat på det sättet så det blev många vakna timmar i natt igen… 

Vaknade ändå till vid 08 för att Johan skulle till jobbet (stackarn jobbar ju oftast 6-dagarsveckor…) Eller om det nu var så att jag gick i sömnen bort till toaletten - gränsen måste ha varit hårfin i det här fallet… Men det gäller ju att vrida dygnet rätt inför jobbet i morgon, så jag tillät mig inte att vända tillbaka till sängen igen. Här kämpat mig igenom dagen med vad som känts som värsta sortens jetlag, men i de desperata försöken att hålla mig vaken har det ändå blivit oväntat mycket gjort!

Det viktigaste var förståss att åka till Lára för att hindra henne från att råka flytta till Småland! Transporten hade ännu inte synts till när jag lämnade stallet vid 15-tiden, men då stod i alla fall Ljúfa (som är den som SKA flytta till Småland) i en box inne i stallet redo för att resa. Medan Lára gick ute i hagen med sin flock - så det kändes ganska betryggande!

Innan dess hade Lára och jag avverkat ett kort men intenstivt tölt-träningspass längs vägen bort mot Alviksträsk, med viktboots på. Uppvärmning i tölt med låååång hals, sidförande m h a vikten samt korta sekvenser tempoväxlingar. En kort paus i skritt innan vi samlade ihop oss mer i tölten för att "riva av" en sekvens ökat tempo. Det går bättre och bättre att "gasa på" utan att hon dyker ner på bogarna - trots vikt på hovarna fram! Men när det gäller formen känns det som vi har en väldigt lång bit kvar ännu…

Efter skrittpaus och voltarbete i skritt i korsningen vid sjön vände vi hemåt igen. Samlad skritt, halt, rygga och igångsättning i tölt med bibehållen längd på halsen stod på schemat. Efter några sådana övergångar övergick jag till att träna på att "tänka" halt & rygga för att bibehålla samling och energi i tölten - enligt Atlis instruktioner senast.  

När Lára var återbördad till sin stoflock passade jag på att låna Sylvias crosstrainer. Jag har vissserligen trappat upp träningen nu - till "hela" 3 + 5 minuter - men det känns fortfarande VÄLDIGT mycket smidigare att avverka dessa minuter i samband med att jag ändå är i stallet jämfört med att åka till City Rehab bara för dessa! 

lördag 14 december 2013

Lára hade mycket ogalopperat!

Idag visade sig Lára ha väldigt mycket ogalopperat - vilket fick åtgärdas skyndsamt! Vi red Torrbergs-rundan och redan i uppvärmningen skulle det här med galoppen visa sig. När jag helt fantasilöst föreslog att vi skulle inleda med trav förklarade Lára snabbt att det går JÄTTEBRA att värma upp i galopp också! Och när hennes val av gångart genast började ackompanjeras av belåtna frustningar hade jag inte hjärta att invända.

Láras förstahandsval är numera vänster galopp. (Under vårt första 1,5 år tillsammans varierade det endel fram och tillbaka - men nu verkar hon alltså ha "landat" i att vänster är bäst.) Men när jag nu efter en stund frågade om möjligen även höger galopp kunde vara OK, så var hon direkt med på noterna och fortsatte frusta lika belåtet.

När vi passerat första kalhygget och kom in i tätare skog tyckte hon dock inte att det hela var lika roligt längre… Alla snötyngda grenar som hängde ner över stigen - och som gjorde att jag långa stunder fick ligga fram över hästhalsen - begränsade gångartsalternativen till skritt. Tråååååååååkigt….!!!!! tyckte Lára och visade flera gånger att om det bara skulle skrittas så kunde hon lika gärna vända hem igen innan mossan började växa på henne...! Här skulle vi verkligen ha behövt lite inspirerande sällskap med oss!

Ogalopperad väg!

Som tur var hade vi tillslut lagt skrittsträckan bakom oss och åter kommit till mer galoppvänlig terräng. Och väl ute på Torrbergsvägen - där den fluffiga snön låg helt orörd - fick Lára belöningen! På Mariebäcks motsvarighet till autobahn (d v s fri fart gäller) blev det REJÄLT drag under galoscherna, ska jag säga!!! Upplivad av detta bevisade hon sedan att nästan hela sträckan tillbaka genom skogen också är galopperingsbar - även om terrängen bromsade upp tempot en hel del. 

Tillbaka i stallet var Lára inte alls särskilt flåsig, trots all denna galopp. Men så var det också -17 grader ute idag, så hon behövde ju aldrig bli så jättevarm. Vilken skillnad mot i onsdags när vi hade +8…!!! 

Som "after ride" blev det som vanligt kraftfoder till Lára - och varmt te till mig. Sedan gick jag ut i hagen och satte en grimma på Fias Ljúfa (den andra svarta hästen i stoflocken) - som en extra säkerhetsåtgärd för att inte fel häst ska skickas med transporten till Småland i morgon. Ifall jag inte är i stallet när det är dags för Ljúfa att åka. (Fia är redan på plats där nere för att ta emot Ljúfa när hon kommer till sitt nya hem.)

Den här hästen ska däremot INTE till Småland!!!

onsdag 11 december 2013

I halvmånens sken!

Lára har piffat till sig med gul ögonskugga…! (Salva mot ögoninflammation)

I morse hade vi hela 26 grader varmare än i går morse… temperaturen hade stigit från -18 till +8!!! Helt galet!!! :-O  Luften kändes verkligen ljummen ute - och det blev rejält svettigt för Lára när vi red i det för årstiden så varma vädret. Som tur var har vi (ännu) snö kvar som lyser upp i mörkret och det gör verkligen STOR skillnad! Trots att månen bara var halv och dessutom bakom ett tunt moln så reflekterades ändå dess ljus i snön på marken.

Lára och jag red bort till korsningen vid sjön medan vi först värmde upp så sedvanligt Atlivis i trav resp tölt med lång hals och sedan succesivt etablerade mer tygelkontakt i tölten. Efter att ha svängt vänster och skrittat en stund efter vägen längs sjön vände vi hemåt igen. Gjorde övergångar från halt och ryggning till tölt - hela tiden med fokus på bibehållen lång hals. Och jag tyckte jag fick riktig Atlikurs-feeling! Häftigt att kunna åstadkomma så hög grad av samling utan att "packa ihop", utan bara med små hjälper och därför bibehållen lösgjordhet i hästen!!!

På hemvägen fick vi sedan ett VÄLDIGT tydligt bevis på hur effektivt det ändå begränsade månljuset kunde lysa upp tack vare snön. När vi red ökad tölt och precis kommit upp ordentligt i tempo slockande nämligen Láras boglampa tvärt. Men tack vare månljuset hade vi ändå tillräckligt bra sikt för att kunna fortsätta i samma höga tempo utan problem!

Dessutom känns det som att Lára allt mer lämnar sina "dyka ner på bogarna i ökade tempot"-tendenser och det trots att vi idag red med tunga boots igen. Jättekul att det ändå går framåt! Blir spännande att se hur långt det räcker när vi (förhoppningsvis) tränat på detta hela vintern!

Innan jag åkte hem från Mariebäck passade jag på att låna Sylvias crosstrainer och köra några minuter. Det är ju SÅ praktiskt att inte varje gång behöva åka enkom till City Rehab bara för de ynka minuter/gång som jag får träna än så länge. Jag var ju dessutom redan ombytt så jag behövde ju inte lägga tid på det ens - och fick dessutom tillfälle att samspråka lite med KG och Yvonne.

Nu ska jag faktiskt till City Rehab igen redan i morgon, då jag även ska träna i bassängen. Kanske inte helt optimalt med crosstrainer två dagar i rad - men, men… Väl hemkommen lagade jag sedan en GRYM blomkålssoppa, på hemkokt kycklingbuljong och med rostade pumpakärnor på toppen. MUMS!!!

tisdag 10 december 2013

Hästarna räddade Nobels testamente till Sverige!!!

Så här på Nobeldagen kan man konstatera att det var TUR att Alfred Nobel verkligen hade alla hästarna hemma (i Sverige)! Annars hade det nämligen knappast blivit något Nobelpris…

Alfred Nobel avled i Italen 1896 och när hans testamente öppnades började det ifrågasättas. Därför gällde det att först och främst fastställa i vilket land han hade varit bosatt, för att veta efter vilken lag testamentet skulle tolkas. Fransmännen hävdade att han varit bosatt där eftersom han vid sin död fortfarande ägde en stor våning i Paris. Och eftersom testamentet inte uppfyllde de formkrav som gällde i fransk lag så skulle det i så fall anses ogiltigt…

Han ägde även en villa i Italien - där han dog - vilket gjorde att man därifrån hävdade att testamentet skulle tolkas enligt italiensk lag. Men att det ändå blev de svenska reglerna som skulle gälla - och som innebar att testamentet kunde förklaras giltigt - beror enligt traditionen på att gammal fransk rättspraxis  sa att en man anses bo där han har sina hästar uppstallade. Domstolarna enades därför om att han varit bosatt i Karlskoga, där han hade sina två Orlovtravare Dorogoj ("Min dyre") resp Sorvanets ("Bråkstaken") uppstallade. Resten är - som man brukar säga - historia!

Orlovtravare (Bild från Wikipedia)

Källa: Nobelmuséet, Nobelstiftelsen, Tidningen Ridsport

söndag 8 december 2013

Rimfrost riders!!!

Fia med sin Ljúfa samt hundarna Molly (skymtar närmast kameran) och Fendi.

Jag vaknade i morse av att kroppen knakade ikapp med timmerstommen i vårt hus… en titt på termometern förklarade orsaken: -19 grader ute och därmed den första egentliga kylan denna vinter. Efter frukosten suckade jag att det nog inte skulle bli någon ridning med den här kroppen idag… Jag skulle satsa på ett besök i simhallens ångbastu. Möjligen kunde det bli en sväng till stallet sedan, när kroppen var rejält "kokt", men det kändes inte alls särskilt troligt…

Då plingade det till i min mobil av ett sms från Fia: "När ska du rida idag?" undrade hon. I o m att hon flyttar ner till Småland nu på tisdag skulle det vara sista chansen att rida tillsammans med henne idag. "Jag kan åka om 30 minuter!" skickade jag snabbt som svar. "Vad hände nu???" undrade Johan lite förvånat när jag hoppade upp ur fåtöljen och meddelade: "Jag åker till stallet!" 

För att Fia skulle få mycket härlig snö att minnas tog jag med henne och Ljúfa på rundan jag red igår. Erbjöd i o f s att hon kunde få välja var vi skulle rida, när det nu var hennes sista ridtur här (på ett bra tag i alla fall). Men när jag föreslog "Lukka- och Feykirrundan" var hon "på" direkt! Om Lára uppskattade alla galoppsträckorna igår så kan ni ju tänka er hur upplivad hon blev idag när det fanns en Ljúfa att springa ikapp med?! Och Ljúfa verkade minst lika "i gasen" över detta!

När vi kom fram till det stora kalhygget valde jag denna gång att rida längs vänstra kanten, för att vi skulle komma så rakt på skoterledens infart i skogen på andra sidan som möjligt. Men det visade sig inte riktigt så smart som jag hade hoppats… Uppenbarligen hade snö från hygget drivit med vinden in i skogen på denna sida för det var nästan snö upp till magen på hästarna… (När jag red på andra sidan var det bara upp över kotorna - viss skillnad m a o!) Kanske är det bäst att rida den långa vägen motsols runt hygget ändå i fortsättningen…?!

Nu fick vi rida i en vid båge in i skogen för att undvika den djupaste snön - så "raka vägen" blev det ju inte nu heller… Men framme vid "skoterledsutfarten" blev ju underlaget tillslut bra igen. När vi sedan galopperade förbi det ställe där mamma Lukka av någon anledning alltid fick glädjefnatt och bockade undrade vi om Ljúfa skulle göra detsamma - men uppenbarligen var just detta något som inte gått i arv till dottern. 


Tillbaka i stallet var både hästarna och Fias hundar så härligt rimfrostiga! Fendi, på bilden ovan, var snarare grå än svart och såg plötsligt ut att ha åldrats dramatiskt. När hästarna ätit sitt kraftfoder var de fortfarande REJÄLT svettiga, så när de fick gå ut i hagen igen för att äta lunchhö var det med täcke på. 

…och Lára, som fått gul salva i ögonen för sin ögoninflammation, såg ovanligt ilsken ut när hon väntade på lunchmaten…!

På väg hem från stallet stannade jag på simhallen här i Gammelstad för värmebehandling i deras ångbastu. HÄRLIGT att få "tina upp på djupet"en sådan här dag när kylan känts i kroppen på alla möjliga (otrevliga) sätt.

lördag 7 december 2013

"Ska vi snacka eller ska vi rida???!!!" Lára har i alla fall sin åsikt klar!

Mariebäcks Vandrarhem - jo, det är faktiskt en säng där inne!!! :-D Verkade inte fullbelagt direkt, men det är väl (förhoppningsvis inte) högsäsong nu...

Den här lördagen bjöd på HÄRLIGT vinterväder med -11 grader och SOL!!! M a o perfekt väder för den ridtur jag planerade igår: förbi gamla soptippen, (och "vandrarhemmet") genom skogen bort till nya kalhygget längs vägen till Avan och sedan tillbaka.


I hagen stod hästarna och var så fina med all rimfrost, så jag kunde inte låta bli att plocka fram kameran… Inte helt uppskattat av Lára som hela tiden skrapade otåligt med vänster framhov. "Ska vi snacka, eller ska vi rida??!! Hit med grimman!!!" var budskapet som inte kunde missförstås!!!

Rimfrostig Lárarumpa!

Valde att hoppa över traven och värma upp direkt i tölt idag - eftersom jag misstänkte att det inte skulle bli så mycket av den gångarten i skogen sedan. Tänkte på när Johan Häggberg vid ett tillfälle blev intervjuad av SVT i samband med Globen Horse Show. Han sa då att det finns två sorters tölt: tölt som förflyttningsgångart och tölt som tävlingsgångart. Och att dessa självklart ställer olika krav på hästarna och ryttaren.

När jag själv använder tölten som "förflyttningsgångart" brukar jag passa på att göra som i uppvärmningen: rida hästen med så lång hals som möjligt. På så sätt blir det ju bra muskelträning "på köpet" även om jag i övrigt inte rider så aktivt just då.

Väl inne i skogen kunde jag konstatera att precis som jag hoppats hade kylan i kombination med den ytterst begränsade mängden snö gjort att alla sanka partier längs denna runda nu frusit till ordentligt. Härligt! Den här rundan red vi jättemycket för tre vintrar sedan - den sista vintern med Feykir. Då kom också snön sent så att det hann frysa till ordentligt först. Sommartid är den tyvärr väldigt blöt och sedan skogsmaskinerna körde sönder den första delen så totalt för ett par år sedan har den inte alls gått att rida på då… Och förra vintern kom det rejält med snö så tidigt att det inte hann frysa ordentligt. Och kombinationen mycket snö över "bottenlös" lera inbjuder ju verkligen inte till någon ridning…

Alltså var det länge sedan jag red denna runda sist! Men nu var den alltså så bra att vi inte bara kunde trava utan även hittade många sträckor lämpliga för galopp! Några av galoppsträckorna höll jag dock på att missa….men som tur var såg Lára till att göra mig uppmärksam på den saken!!!

När vi kom till ett stort kalhygge blev jag lite tveksam över fortsättningen eftersom kalhygget tillkommit under tiden jag inte ridit där. (Det var förståss när hygget skapades som vägen dit förstördes…) Hade det varit på Reykurs tid hade det bara varit att släppa tyglarna och låta honom styra - hans lokalsinne var verkligen helt fenomenalt! Utan att tveka en sekund kunde han ta vägen över ett sådant hygge och ansluta rakt på en liiiiten stig i skogskanten på andra sidan. ÄVEN om vi bara ridit där en enda gång tidigare - t o m om vi förra gången red i motsatt riktning!

Med Feykir var det i o f s också ganska enkelt - han hade för det mesta ingen koll alls… Och inget behov av att följa stigar heller. När det gäller Lára så är det lite mer svårbedömt…. Å ena sidan misstänker jag att hon har lika bra "inbyggd GPS" som Reykur hade. Men däremot verkar hon oftast ganska ointresserad av att "gå i gamla fotspår". I hennes värld verkar varje stig vara en ny möjlighet - och varför då begränsa sig till en som man redan gått på?!

Nu blev det därför en liten kombination av att först låta Lára styra sina steg själv innan jag tog över och lotsade oss. Redan efter en stund insåg jag dock att vi valt helt fel väg: nästa gång ska vi se till att istället följa skogskanten på hyggets VÄNSTRA sida. Då kommer man rakt på den skoterledsmarkering som också markerar var vi ska rida in i skogen igen!

Tillslut var vi i alla fall på rätt spår igen - efter vår onödiga omväg - och en stund senare galopperade vi ut på det nya hygget vid bilvägen mot Avan. Jag trodde att Lára skulle vara lite trött efter allt trampande i skogen - men ute på bilvägen igen satte hon av i tölt hemåt och såg så ivrig och glad ut att jag inte hade hjärta att beordra ny skrittpaus.



Hemma i hagen stod stoflocken och väntade på henne. (Här Soley, Ljúfa och Hera.)

fredag 6 december 2013

Jag har så enkel smak!

Någon påstod att jag är enkelspårig… men jag säger som Oscar Wilde: "Jag har så enkel smak. Vill bara ha det bästa av allting!"

Den bästa hästen har jag fått rida idag också! Lára fick välja riktning nere på bilvägen och då blev det mot sjön och Alviksträsk. Inledde uppvärmningen på traditionellt Atli-vis i trav med lång hals. Men sedan bestämde jag mig för att skoja till det hela lite - och fortsatte med galopp istället för tölt. Och Lára protesterade förståss inte! Vi jobbade fortsatt med att länga halsen - och det gick ovanligt bra trots att vi red höger galopp där det brukar vara betydligt svårare.

Efter skrittpaus och en kort vänstergalopp fortsatte jag på temat "wild and cracy" genom att göra övergång direkt från galoppen till ökad tölt. (Och använde Atliknepet för att få en mjuk och harmonisk övergång: att hålla hästen lätt böjd i innersidan.) Denna första sekvens ökad tölt kändes glädjande nog riktigt bra, trots att vi inte jobbat med samlingen innan.

På hemvägen hade vi däremot förberett oss NOGA: genom samlad skritt följt av dito tölt. Och när vi sedan ökade tempot kunde jag konstatera att hon bibehäll bärigheten riktigt bra även när det började gå fort. Och detta TROTS att hon hade viktboots på framhovarna. Kanske börjar hon vänja sig lite bättre med dem nu?!!

En belåtet frustande Lára sträckte sedan ut överlinjen i trav och jag lät henne varva ner så en låååång stund på hemvägen. Atli påpekar ju alltid hur viktigt det är att jag återkommer till avslappningen igen så snart jag satt lite mer press på henne. För att inte riskera att vare sig hög grad av samling eller högt tempo skapar spänningar i hästen. Och dessutom: "Ju mer trav i grundform desto bättre tölt!"

Vi var ute ungefär 35 minuter idag - tycker det är ganska optimalt när det handlar om lite jobbigare muskelbyggande träning. Som det ju blir för Lára att tölta med viktboots på och dessutom tölta snabbt. I morgon tänker jag mig dock ett helt annat upplägg. Det skulle vara kul att testa om man kan rida rundan genom skogen som startar vid gamla soptippen och mynnar ut vid nya kalhygget längs bilvägen till Avan. Bitvis är det väldigt sank mark - men nu har det förhoppningsvis frusit på så ordentligt att det bär för hästarna.

Sista hösten jag hade min Feykir var det precis som nu: kallt men bara ett tunnt snötäcke och då red vi den rundan flera gånger varje vecka! Även i mörkret på kvällarna! Där fanns flera härliga galoppsträckor och jag minns att Fias Lukka, som hon fortfarande hade kvar då, fick för sig att bocka längs en av dessa galoppsträckor. Det lustiga var att hon sedan upprepade det på precis samma ställe VARJE gång vi red där! Vore ju lite intressant om jag lyckas få sällskap av Fia på Ljúfa i morgon så att vi kan få svaret på om denna "platsberoende" bockningstendens är något som gått i arv! 

torsdag 5 december 2013

City Rehab - for a GOOD feeling!!!

…efter jobbet. Både crosstrainer och sedan träning och stretching i varmvattenbassängen. Följt av bastu med mer streeetching. Så nu är kroppen så där sällsynt "sammarbetsvillig" som den nästan aldrig är annars.  HÄRLIGT!!!

I kväll kommer Johan hem igen, efter fyra forskningsdagar i Umeå. Också HÄRLIGT!!! (Egentligen är det nästan fem dagar faktiskt, i o m att han redan vid lunchtid i söndags fortsatte till Umeå från Skellefteå där vi hämtat nya bilen.

En del av forskningsjobbet skulle han faktiskt kunna göra här i Luleå egentligen. Men det har tyvärr visat sig att han då allt för ofta blir beordrad att komma in och jobba på kliniken även på sina "öronmärkta" forskningsdagar… Men befinner han sig 25 mil bort är risken för det betydligt mindre - så han kommer att tillbringa MYCKET tid i Umeå under de kommande veckorna också… Trist, tycker jag… tur att Lára inte ägnar sig åt någon forskning i alla fall!!! 

onsdag 4 december 2013

Tänt var´e här!!!

Lára visar upp vår suveräna boglampa!

Och denna smarta uppfinning hade vi än en gång STOR glädje av när vi red ut i kväll! Denna gång valde jag vägen mot Alviksträsk och värmde upp med först trav och sedan tölt med lång hals, nästan hela vägen bort till korsningen vid sjön. Började sedan succesivt samla ihop oss mer i tölten. Och när vi vände hemåt igen belönades detta med ett riktigt härligt arbetstempo - med mkt aktiva bakben som lyfte upp rygg och bogar! Använde Atlis senaste tips: att göra halvhalter genom att "tänka rygga" för att bibehålla samling och energi. 

Efter en skrittpaus som avslutades i samlad skritt smög vi över i tölt igen - för att efter en liten stund gasa på riktigt ordentligt! Trots viktboots lyckades jag undvika att hon hamnade på bogarna så förutom några enstaka taktfel gick det riktigt bra! Som alltid avslutade jag med en nedtagning till arbetstempo och stämde av han hon hela tiden behöll bärigheten och lättheten fram innan hon fick sakta av till skritt.

Var så nöjd för dagen att det blev en lååång skrittpaus följd av nedvarvningstrav - och jag tror att vi båda frustade lika belåtet!!! Tillbaka i stallet mötte vi Sussi och Ari som precis red ut. De hann sedan komma tillbaka igen innan Lára ätit upp allt sitt kraftfoder. (Jag tyckte det tog ovanligt lång tid för henne idag - och tillslut lämnade hon också endel…) Sussi berättade att hon träffat på en polisbil längs vägen till Alviksträsk! :-O Mitt i "buschen" - där man många gånger kan rida en timme utan att det kommer en enda bil…!!! Ganska förvånande m a o - men jag konstaterade att det var tur att hon inte ridit ökad tölt just då, för tänk om hon åkt fast för fortridning!!! :-D

tisdag 3 december 2013

Ser du stjärnan i det blåååå….?!!

En annan kväll - vid färjeläget - i brist på stjärnhimmel-bild.

I kväll fick Lára och jag njuta av en fantastisk stjärnklar himmel! Inte ett moln någonstans och tack vare att Mariebäck ligger mitt ute i skogen, utan några gatlysen eller annat som lyser upp i närheten, så ser man stjärnorna så oerhört tydligt!

Trots två vilodagar uppträdde Lára riktigt harmoniskt idag! Under uppvärmningstraven slappnade hon verkligen av, sträckte ut halsen och frustade så belåtet! TROTS att vi inte hade möjlighet att rida några volter på vägen! Efter en trevlig högergalopp fortsatte vi sedan uppvärmningen i tölt med lång hals - även nu med belåtna frustningar!

Inledde sedan själva träningsfasen med att rida övergångar från ryggning till tölt - med bibehållen längd på halsen. Och sedan samma sak, fast från samlad skritt till tölt. Och ju noggrannare jag förberedde oss desto bättre blev övergångarna - är det någon som blir förvånad?!

Vände hemåt igen innan vi kom till första huset i Avan, för att inte belysningen där skulle förstöra vårt mörkerseende. Stämde av att hon verkligen bar upp sig bra med bakbenen innan jag bad om ökad tölt - och fick då uppleva en sekvens riktigt häftig sådan!!! Och detta trots att vi hade tunga boots på! Visst for bogarna lite hit och dit - men jag kunde hela tiden få koll på dem innan det störde takten.

Efter en lång skrittpaus testade vi en ny sekvens ökad tölt. Den här gången gick det inte riktigt lika bra… Och jag insåg att eftersom hon säkert började vara lite trött i musklerna hade jag behövt vara ÄNNU noggrannare i förberedelserna, så att hon verkligen bar upp sig med bakdelen innan vi ökade tempot. Eftersom hon ännu så länge gärna hamnar på framdelen i ökade tölten.

På hemvägen mötte vi Madde och Penni. Det var först när de kom riktigt nära som vi kunde urskilja dem i mörkret - innan dess hade man bara sett Maddes pannlampa som till synes svävade fram över marken. Fast Penni förvarnade genom att frusta, så Lára behövde aldrig tro att det där som kom springande mot henne var en älg med julbelysning.

När Lára ätit dagens kraftfoder och fick gå ut till sin flock i hagen igen, gick jag in till KG och Yvonne och provade Sylvias Crosstrainer. Jag funderar lite på att skaffa mig en egen och då är det ju bra att kunna testa några och se om de går tillräckligt lätt för att min kropp ska tycka det är OK. Slarvade med tidtagningen, men jag tror det blev ungefär de tillåtna 2+3 minuterna. På torsdag är det dags för City Rehab igen (även varmvattenbassängen där) men förhoppningsvis kan jag göra om dagens test igen någon dag nästa vecka. 

måndag 2 december 2013

Måndagsmåsten

Så här vackert var det inte vid färjeläget idag... men här om veckan!

Lára fick börja denna vecka precis som hon avslutade den förra: med en vilodag. Och även idag var det i alla fall delvis p g a mattes bilköp. Efter jobbet lämnade jag nämligen in sommardäcken på det däckhotell som sköter förvaring och däckskifte åt oss. Däcken fyllde i princip hela lastutrymmet (sedan vi dessutom fällt ner baksätet) så det var skönt att bli av med dem! 

Och dessutom bra för trafiksäkerheten. Har hört min f d svägerska berätta om när hon tvingades tvärnita för en gångtrafikant som plötsligt vek ut i gatan framför hennes bil. Längst bak i bilen (Volvo kombi) låg ett däck som hon precis hämtat på en däckfirma och trots att hon knappt körde 50 km/h vid tillfället så gjorde inbromsningen att däcket flög fram och hamnade bredvid henne i framsätet... :-O Att köra runt med FYRA SUV-däck i bagaget på 90-vägar ska man verkligen inte göra i onödan alltså… 

Men nu är däcken alltså "incheckade" där de ska vara. Och jag har även kommit ihåg att klippa av det bundband som fäste ihop den splitter nya motorvärmarkabeln. Så att jag ska slippa stå där med långnäsa i parkeringshuset i stan i morgon bitti - som jag fick göra i morse när kabeln inte gick att rulla ut så mycket att den nådde från bilen till motorvärmaruttaget…

Radiokanalerna är inte inprogrammerade heller… men det får väl kanske bli nästa gång jag sitter på Avan-färjan?! Däremot hade jag redan innan sett till att köpa den kabel som behövdes för att koppla ihop mobilen med bilstereon - så att jag kan lyssna på ljudböcker direkt i bilens högtalare!


Förutom bilbryderierna åkte jag även förbi DHL:s utlämningsställe här i Gammelstad och hämtade ut ett paket. Fick nämligen ett telefonsamtal från flygfrakten ute på Luleå Airport idag: "Vi har ett nytt paket med te från Storbritannien till dig - vill du hämta det på DHL i Gammelstad som vanligt?!" Är man stamkund så är man!

I morgon siktar jag i alla fall på att rida Lára igen - innan det börjar växa mossa på henne!!! ;-)

söndag 1 december 2013

Börja alltid i rätt ände!!!

Av min pappa har jag lärt mig att det är viktigt att ta saker och ting i rätt ordning! (Börjar man med att köpa sig en båtmotor så blir det med tiden både stuga vid havet och båt!) Så när det började bli aktuellt att byta bil såg jag förståss först till att skaffa en riktigt snygg isskrapa - för att sedan börja leta en matchande bil.

…och det funkade alldeles utmärkt - idag hämtade vi bilen i Skellefteå! Fr o m nu har jag hela 205 dieselhästkrafter att dra släp med - så i fortsättningen blir det att hålla i sig, Lára!!! Och som ni ser matchar den ju isskrapan perfekt!!!

lördag 30 november 2013

Plötsligt händer det!!!

Hela gänget som red ut tillsammans idag! Elisabeth & Démantur, Sussi & Ari, Madde & Penni,  Nellie & Gabriel, Minna & Hera, Fia & Ljúfa samt jag & Lára. 

Förra helgen skickade jag ut sms till alla i stallet och föreslog att vi skulle rida ut tillsammans idag - något som inträffar ALLDELES för sällan. Och uppslutningen blev fantastisk: vi blev hela sju ekipage som slöt upp! De enda vi saknade var de två som är bortresta för tillfället. Och när vi tänkte efter kunde vi inte komma på ett enda tillfälle som vi varit så här många under det här året i alla fall!

Uppslutningen underlättades förståss av att KG och Yvonne, som bor i Mariebäck nu när Sylvias familj är i Thailand, lovat att fodra både morgon och kväll - så ingen behövde avstå p g a att ridning mitt på dagen inte passade. T o m vädret var på vår sida - efter en mulen vecka klarnade himlen upp och solen tittade fram lagom till att vi skulle rida iväg!!!

När vi skrittade iväg från stallet fick Lára och jag en dålig start - i hennes ögon - då vi hamnade ungefär mitt i "startfältet". Men det tog ju inte lång stund för henne att åtgärda denna fadäs och hennes vresiga uppsyn förbyttes då snabbt i en MKT belåten sådan. När hon intog tätposition sida vid sida med Ari kunde Sussi och jag skrattande konstatera hur båda hästarna lite diskret försökte passera den andra, samtidigt som de försökte ge sken av att "jag är bara ute och går lite" för att inte riskera att en oförstående matte skulle börja försöka bromsa…!

Och när vi sedan övergick till trav blev det tydligt att det var många av hästarna som var ORDENTLIGT upplivade av det ovanligt stora sällskapet! I början hade jag fullt sjå att hålla Lára i trav för hon ville bara galoppera. Och bredvid oss visade Maddes Penni hur "STOR trav" ser ut - det var verkligen häftigt att se!!!

När vi varvat skritt och trav (hm… endel av oss ett och annat galoppsprång också då…) genom skogen och kom fram till Torrbergsvägen blev det riktigt, riktigt nyttig träning för Lára! Hon var ju inställd på galopp - eftersom vi brukar galoppera där - och hade dessutom en hel hop hästar att springa ifrån! Men för att hålla oss inom kontrollerade former bestämde vi oss för att istället rida tölt i ett relativt lågt tempo. Tölt är visserligen OK, tycker Lára, men man ska ju självklart ändå springa ifrån de andra…

Till att börja med låg hon därför på lite i handen - vilket dock till min glädje visade sig oerhört lätt att åtgärda - TROTS det "upphetsande" sällskapet! Jag testade nämligen det upplyftande tygeltaget - ett knep från Jóhann Fridgeirsson som jag läste i nya numret av Islandshästmagazinet när jag jag inte kunde sova i natt. Ett sådant tygeltag gör att bettet f f a inverkar i mungiporna och inte så mycket på tungan och de känsliga lanerna. Enligt Jóhann kan detta vara bra inte minst för spända och känsliga hästar - som när de upplever mindre obehag vid tygeltaget är mer positiva till att lyssna på detta.

Det tog inte heller många sekunder med höjd hand innan Lára att slappnade av i nacken och slutade ligga på mot bettet - och vi slapp den (visserligen korta) dragkamp som vi annars kan hamna i när hon är speedad p g a andra hästar. Med mycket sådan här träning kanske vi kan komma ifrån att hon blir så upphetsad att hon biter sig i munnen vid finalridning!

Framme vid platsen där vi skulle lämna Torrbergsvägen och rida in i skogen igen för att komma tillbaka hem bestämde vi oss för att det ändå var dags för galopp - men att vi skulle dela oss i två grupper för säkerhets skull. Vi hade ju fin väg hur långt som helst åt båda hållen - så det var ju enkelt att bara rida åt var sitt håll. Det blev Madde, Sussi och jag som valde "speed-hållet". Men när jag bestämde att Lára och jag skulle låta de andra två galoppera före oss imponerade hon verkligen genom att inte komma med minsta protest! "Vi springer INTE i kapp i tölten" hade uppenbarligen haft en VÄLDIGT bra inverkan på henne! Det var t o m så att Madde och Sussi började vända sig om för att se var vi höll hus när vi inte kom susande förbi dem.

Men när vi vände för att galoppera tillbaka igen tyckte jag att Lára varit tillräckligt duktig. Nu skulle hon få springa på så fort hon ville, eftersom hon tycker det är så ROLIGT! Och den här gången hade Ari och Penni inte en chans, när Lára med spetsade öron gasade iväg i sitt älskade ûbertempo! Och när det gick som allra snabbast frustade Lára så belåtet flera gånger - det är verkligen SÅ tydligt hur hon trivs med att hålla allra högsta fart!!! När vi saktat av igen konstaterade Madde att de inte haft en chans att hålla vårt tempo, trots att hon verkligen försökt rida så fort som det bara var möjligt på Penni. "Medan du bara satt och åkte på Lára…!!!"

När gruppen återsamlats skrittade vi den andra stigen tillbaka till stallet - och det var tydligt att inte bara Lára gillat att galoppera för det var idel belåtna frustningar från alla hästarna! Och även ryttarna uttryckte idel belåtna ljud!!! Men när jag stannade för att fota det andra var det VÄLDIGT tydligt att Lára INTE är fotointresserad… Hur korkad får matte vara egentligen, som frivilligt ger upp en tätposition och låter andra rida förbi??!!


Medan hästarna sedan mumsade kraftfoder och torkade i stallet blev vi ryttare inbjudna till överdådigt adventsfika av Yvonne. På ovanstående bild ser ni endel av allt det goda vi bjöds på! Kan det bli så mycket bättre??!!! Jag fick dessutom med mig en "doggybag" hem till Johan - gissa om det blev belåtna frustningar där också??!!!

fredag 29 november 2013

Ridning med "mentala viktboots"...

Svarta snyggingar (Ari och Lára) i motljus!

Ovanstående bild är från min och Sussis härliga "skogsrunda" bort till Torrbergsvägen förra helgen. I morgon är det dags för favorit i repris - men då blir vi nästan hela gänget i stallet. KUL!!! Idag fick dock Lára och jag rida ut själva. 

Det första jag gjorde när jag kom till Mariebäck var dock att släppa ut hundarna, som var ensamma hemma. Jag förväntade mig STOR glädje över att få komma ut, men när de först skällt ut mig efter noter och sedan slickat mig ordentligt i ansiktet satte de sig på bron och ville gå in igen… 

Det blev bara en kort ridtur för oss idag. Red vänstra vägen bakom bommen och galopperade upp till vändplanen, f f a höger galopp för att det svagare vänster bak skulle få ordentlig träning. På vändplanen red vi slutor i skritt på volt - som på senaste Sylvialektionen - och Lára förstod direkt att det handlade om att sträcka ut överlinjen! 

På tillbaka vägen testade vi ökat tempo tölt, för första gången på länge utan viktboots. (Tyckte inte underlaget längs skogsvägen var så lämpligt för boots.) Den extra vikten på hovarna har stökat till det för henne i tölten och vi har ännu inte "kommit igenom" dit vi ska, när hon klarar att balansera sig även med boots. Det märktes även nu att hon förväntade sig problem så i början var hon spänd i ökade tempot, men succesivt gick det bättre och bättre! I morgon blir det ju inte heller några viktboots, i o m att vi främst ska rida i skogen. Men sedan behöver vi fortsätta med dem igen - så att vi tillslut "kommer ut på andra sidan"!!!