Dagen började med morgonfodring i stallet. Sällan är man väl mer välkommen än vid sådana tillfällen?!
Fast lille Melker genomskådade morgonfodringsbluffen direkt - självklart var jag ju egentligen där för att busa med honom! När jag så gjort både hästar och kattunge till viljes blev det även tid för frukost åt mig. Efter det var jag redo för ännu en kursdag med Mästar-Atli!
Innan vi började vår första lektion konstaterade Atli att gårdagens lektion varit väldigt bra. "Det är tydligt att Lára har betydligt lättare för att bära sig på rätt sätt nu, än tidigare. Hon har helt enkelt börjat bygga de muskler som krävs. Nu är det bara att bygga vidare - men var beredd på att det tar låååååång tid! Att bygga upp en häst så att den orkar bära sig korrekt under en hel töltfinal är ett långtidsprojekt!"
Han påminde också om de viktiga eftergifterna - belöningarna. "Den mest framgångsrika hästtränaren är den som lyckas bäst med att belöna hästarna! Leta alltid efter möjligheter att belöna hästen - för det är då den lär sig!"
Men det gäller ju att belöna på rätt sätt också... Han sa till mig att den första belöningen måste vara väldigt kort - för jag har annars en tendens att tappa den samling jag lyckats åstadkomma. Det gäller alltså att vara snabb att belöna, men lika snabb att åter påminna om form och samling. För att sedan succesivt kunna ge belöningen längre och längre stunder åt gången. Vilket kommer att medföra att det blir längre och längre mellan tillfällena då hästen behöver påminnas. "Tillslut kan det räcka med 3-4 påminnelser på ett helt varv."
När vi värmt upp i skritt och trav som vanligt, med betoning på den låååånga halsen, var det så dags att fortsätta arbetet med samlingen. Och här skulle jag komma att få ytterligare en mycket viktig "nyckel" till ridningen av min häst! Samlingen har ju sitt ursprung i riktigt långsam skritt - och allt som är långsamt är ju verkligen helt onödigt enligt min bestämda dam...
Första gången jag börjar samla ihop henne under ett ridpass är det lättast (läs "minst svårt") att hitta den där låååångsamma, avslappnade skritten. När man sedan ridit samlad tölt en första sekvens och saktar av för att börja om med den samlade skritten är hon alltid jättestressad - hennes "on-knapp" är intryckt och nu ska hon SPRINGA!!! Det kan ta mer än ett varv runt ridbanan innan jag först lyckats kontrollera tempot till låååångsam skritt och dessutom fått henne att slappna av där.
MEN när Atli såg detta hända sa han: "När hon är så där stressad får du INTE hålla i henne - du måste ge henne lös tygel för att hon ska slappna av!!!" Och när han sa det insåg jag ju själv att jag i det läget "fastnar" i handen för att försöka bromsa henne... och om du utmanar hästen på en dragkamp, vem tror du då vinner...? Jag gick tillbaka till en rörlig hand, med många små förhållningar istället, och inom några meter hade jag en häst som gick avslappnat i samlad skritt!!! Rena trolleriet!!!
(Som så mycket annat borde jag ju ha kunnat räkna ut det själv... men om man inbillar sig att man är normalbegåvad behöver man bara rida för instruktör för att inse att det inte stämmer... eftersom man alltid behöver höra samma saker om och om och om igen...!)
När det var dags för dagens andra lektion sa Atli att även om samlingen är mycket viktig för att bygga upp hästen så finns det alltid en risk att man jobbar för mycket med detta - så att resultatet istället blir en spänd häst. Därför skulle vi nu "ta paus" från samlingen och fokusera på lösgjordhet och avslappning istället.
Inför uppvärmningen i skritt och trav sa han också att vi inte skulle "fastna" på volten. "Använd den till att lösa problem - och när det fungerar rider du längs spåret istället." Att en lektion på detta tema var precis vad Lára behövde blev oerhört tydligt så snart vi värmt upp klart och jag skulle börja förbereda henne för tölt. Det var alldeles uppenbart att hon förväntade sig att jag skulle börja sätta ordentlig press på henne...
Men istället fick jag bara samla precis så mycket som jag behövde för att vi skulle hålla tölten. Sedan rida längs spåret och på långsidorna ställa utåt samtidigt som jag m h a ytterskänkel och vikt sidförde inåt till dess hon slappnade av i nacken. Belöna med helt lös tygel, snedda ut på spåret igen och fortsätta på samma sätt. Atli sa att man på detta sätt kan "programmera in en knapp" som ger avslappnad tölt - vilket man kan använda när man inte kan göra en volt. (T ex ute längs vägen eller på tävlingsbanan.)
Vi fick göra detta i båda varven och det var ett MKT effektivt sätt att få en lösgjort häst!!! Som avslutning fick vi sedan rida en enda långsida samlad skritt - och den samlade skritten blev faktiskt den bästa hittills! Atli förklarade att det är graden av lösgjordhet som avgör hur mycket man kan samla en häst. Och att det är därför en uppvärmning med kvalitet är så viktigt för resten av ridpasset.
Efter detta fick hästarna först sträcka ut i trav längs spåret - och denna gång satsade Lára självmant på att verkligen sträcka ut överlinjen istället för att satsa på racertempo. När vi som sista moment under nedvarvningen skulle skritta på volt på hellång tygel gick hon också självmant med mulen i princip släpandes i backen.
Atli sa efteråt att vi aldrig ska glömma betydelsen av lösgjordhet och avslappning - och gärna ta en dag då och då när vi rider som på denna lektion och möjligen bara lägger in lite, lite samlad skritt som avslutning.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar