fredag 30 november 2012

Pro Bono?!



I kväll är det dags för bankens julfest. Och som vanligt är programmet hemligt... Men redan på ett tidigt stadium började jag misstänka att det kommer att handla om "Pro Bono" - en välgörenhetskonsert med U2-tema på Kulturens hus i Luleå. Och vid det här laget verkar de flesta av kollegorna vara inne på samma spår som jag. Men det behöver ju inte innebära att vi har rätt... det vet vi först om två timmar!

Jag har i alla fall bestämt mig för att utgå från att det är så och därför satsa på garderobens mest rockiga outfit. Nu är jag ju inte särskilt rockig av mig normalt... men en kort klänning i svart skinn är väl ändå lite U2?!

Har jag rätt i mina aningar innebär det dessutom att jag kommer att träffa Fia i kväll - för de ska visst dit från hennes jobb också! Eller...alltså, de ska i alla fall dit!

Vår kväll kommer i alla fall att starta med att vi samlas på banken. Och som ett stående inslag i vårt julfirande kommer jag då att deklamera dikten "Tio små tomtenissar". Kanske bäst att repetera så jag verkligen kommer ihåg alla tio verserna?!

Grimskaftsmassakern! (rek ej under 15 år)

Ännu en lyxig fredag, då jag slutade jobbet redan till lunch. (Men innan dess hann jag både råka ut för ett smärre kaos och hunnit reda upp detsamma...!) Åkte hem för att äta snabb lunch med stackars maken, som vid det här laget är VÄLDIGT less på att gå hemma och vara "justerad"... innan jag åkte till stallet för att försöka hinna rida innan det blev mörkt.

I Mariebäck mottogs jag av HUNGRIGA hästar! Hos stoflocken var det förståss Lára och hennes hovdam Tildra som stod närmast grinden och deras slängande huvuden och framben som skrapade uppfodrande visade med all önskvärd tydlighet att det bara handlade om sekunder innan de skulle falla döda ner av svält. Komiskt nog var Láras och Tildras frambensrörelser fullständigt synkade - så hade jag inte haft så bråttom hade jag definitivt försökt filma dem! Istället talade jag om för Lára att det var "arbeta först, mat sedan" som gällde, genom att ta på henne grimman. Och hon verkade direkt vara med på noterna - som vanligt!

I samband med att jag sadlar henne har vi en slags deal: att hon får bita hur mycket hon vill i grimskaftet, men INTE i mig. (Vilket ju inte hindrar henne från att då och då göra både ock...) Under kursen i helgen var det en kursdeltagare som förundrad stod och såg på när Lára lät alla sina aggressioner i samband med sadlingen gå ut över det stackars grimskaftet... och tillslut frågade: "Hur många grimskaft har hon bitit av?" Jag konstaterade då att hon faktiskt inte bitit av ett enda hittills.

Men idag var det dags för det första... Jag var i full färd med en "racersadling" (för att det inte skulle hinna bli mörkt ute innan vi hann ut) när jag plötsligt ser i ögonvrån att grimskaftet gått av och "svarta faran" är fri att göra vilka omtolkningar av vår deal som hon vill... Men jag kunde faktiskt knyta fast det trasiga grimskaftet i grimman igen - UTAN att hon lyckades sätta tänderna i mig. (Fast hon försökte förståss.)

När vi en stund senare red ut från gården var det något annat som istället satte "tänderna" i mig: nämligen den ISANDE vinden... konstaterade snabbt att det hade räckt gott med bara de 11 minusgraderna som termometern visade... Eller, för att citera suveräne Jo Nesbö: "Vinden hetsade minusgraderna att anfalla!" Jag kunde också konstatera att min nya, superlätta och välventilerade ridhjälm verkligen är just välventilerad... och förstod plötsligt varför mina kompisar som har samma sorts hjälm har en annan när de rider på vintern...

Och när jag en stund senare erbjöd Lára fri fart i galopp - gjorde fartvinden att det bet ÄNNU mer i mina kinder.... Men Lára var förståss MKT nöjd med att få "bränna ur systemet" ordentligt! När hon tillslut fått ur sig "det värsta" blev galoppen lugnare och hon började frusta belåtet i varje galoppsprång! Min härliga häst!!! Oj, vad hon påminner om salig Reykur i det här fallet!!!

Avslutade vår uppvärmningsfas med tölt i riktigt lång och låg form - för att lägga bästa möjliga grund inför den samlade tölt jag planerat för hemvägen. När vi vänt hemåt igen kom jag dock först med det oerhört korkade förslaget om riktigt samlad skritt. Lára var förståss tvungen att säga ifrån på skarpen att sådana dumheter tolereras INTE!!! Så vi hann både stå på bakbenen några vändor och besöka diverse diken innan hennes sydländska temperament lika fort vände igen.

Red flera korta intervaller samlad tölt med micropauser i skritt emellan - och tölten kändes riktigt trevlig!!! Men om det är svårt att tölta i microtempo med maxidrivning på ridbanan så är det ändå en baggis jämfört med tölt i microtempo när man rider längs vägen och är på hemväg...!

När vi var tillbaka i stallet och Lára ätit sitt kraftfoder fick så hästarna ÄNTLIGEN sitt lunchhö. Och otroligt nog hade faktiskt inte en enda av dem hunnit svälta ihjäl trots att det dröjt så läääänge... men det måste förståss ha varit ren tur!


onsdag 28 november 2012

Lára - med socker på!


Min så nätta Lára ser ju ut att ha en groteskt stor rumpa ur det här perspektivet... men jag tycker det är så häftigt att snön kan ligga så där på ryggen utan att smälta. Snacka om en päls som isolerar fantastiskt bra!!!

När jag åkte till stallet efter jobbet idag visade termometern -9 grader och jag är ganska säker på att det därmed blev nytt köldrekord för min ridning i höst. På marken ligger också ett tunnt men effektfullt snölager - är det ändå på väg att bli vinter tillslut?!

Det är ju lite extra pyssel innan man kan rida ut så här års... med alla reflexer, min suveräna boglampa o s v. Men tillslut var vi både Lára och jag redo att ge oss ut i mörkret. Det blev en timmes träningspass - bort till sjön. Skritt, "skrölt" och tölt med mycket böjning och lösgörande övningar på vägen bort. Intervaller med samlad tölt på hemvägen. Använde knepet att vända runt henne för ytterhjälperna på en liten volt för att förbereda tölten. Och bitvis kändes den riktigt trevlig!

Avslutningsvis fick hon varva ner i trav med lång, låg form och även då jobbade vi en hel del med böjning. Tillbaka i stallet fick hon mumsa sitt kraftfoder - nu också med "loppfrön" i för att förebygga sandkolik. (Just nu har det ju visserligen både frusit på och kommit någon cm snö - men jag vill se att det verkligen är vinter och att lervällingsperioden är över för den här gången innan jag tror det!)

tisdag 27 november 2012

...och en Carpe Diem till!!!

Lider du av Twitters Syndrom?



Carpe Diem är ju bara så BRA!!!!

(Klicka på bilden för att förstora)

Woodfield-renovering



I höst har min kära Woodfieldrock börjat läcka... plötsligt blev jag blöt på framsidan av låren och även på armarna vid rejält ösregn. (Och det har vi ju haft ganska många gånger...) Blev väldigt förvånad, för jag tyckte verkligen att jag varit rädd om den - har aldrig ens tvättat den ännu utan bara spolat av den skräp/smuts på utsidan... Men när jag kontaktade tillverkaren visade det sig ironiskt nog att jag varit FÖR försiktig! Genom att först tvätta (med speciellt tvättmedel för Goretex) och sedan torktumla på låg värme kunde jag nämligen återaktivera fodrets vattentäthet!

På bilden ovan testar jag effekten av ovanstående: jag spolade vatten på den och lät den sedan ligga blöt en stund på badrumsgolvet. Till min glädje kunde jag sedan konstatera att det var helt torrt på undersidan! I o m att jag nu åter är redo för regn borde det väl betyda att vi äääääntligen får riktigt vinterväder?!

Fr o m idag har vi i alla fall en liten antydan till vinter! Inte inne i Luleå visserligen eftersom havet fortfarande värmer... men strax innan man kommer till Gammelstad passerar man en "klimatzoon" där marken övergår till att bli vit. Tänk så stor skillnad bara 1 cm snö gör!!! Väderprognoserna säger att det ska komma mer snö på lördag. Som tur är har ju KG lovat att jag kan få ringa honom ifall jag får problem med snöskottningen nu när Johan fortfarande är konvalescent - bussigt!!!

måndag 26 november 2012

"Luftat" Johan



"Loppfrön" (psyllium)


Idag är det Eva som "luftat" Lára - de hade varit på en härlig "skaka loss musklerna-ridtur" in till byn. Själv ägnade jag mig istället åt att "lufta" Johan efter jobbet. Han har ju inte varit utanför husets väggar mer än ett par gånger sedan sin fallolycka för snart tre veckor sedan. Men när han nu gjort sådana framsteg att han faktiskt kan lyfta vänsterarmen ca 1 dm ut från kroppen av egen kraft tyckte jag det skulle belönas med lite "äventyr"!

Började med att skjutsa honom in till stan så han fick hämta ut sitt nya körkort. Ville dock inte riskera att han skulle bli allt för yster (han hade redan lyckats riva upp en av revbensfrakturerna igen helt på egen hand i morse...) Så för säkerhets skull blev nästa anhalt Hööks hästsportbutik på Storheden. Det fungerade utmärkt - Johan gick genast in i något slags meditativt tillstånd! ;-)

När ovanstående hink med "loppfrön" inhandlats (att ge Lára för att förebygga sandkolik nu när det är så lerigt i hagarna) hann vi dessutom med både ett besök på Granngården och ett på ICA i Gammelstad. Efter det bedömde jag Johan som tillräckligt "välluftad" och vände bilen hemmåt för att bjuda honom på middag.

I morgon får Lára vilodag. För min del står besök på vårdcentralen på schemat efter jobbet - för uppföljning av kursen "Långvarig smärta". Kan ju passa bra med lite ångbastu på simhallen också efter det..!


söndag 25 november 2012

Dimman i Lütz... jag menar Luleå!



Gustav II Adolf hade nog haft lite problem om han försökt sig på att kriga i Luleåtrakten idag... för dimman har verkligen legat tät... Men trots det fick jag syn på dessa två älgar alldeles vid vägen, när jag körde ner mot färjeläget i Norra Sunderbyn i morse. MKT trevligare att se dem så där än mitt framför sig på vägen..! Jag var förståss på väg till stallet, för - dimma eller inte - det var ju Atlikursens tredje och sista dag. Och - till skillnad mot i Lützen 1632 - skulle alla inblandade överleva!

Första lektionen red jag än en gång tillsammans med Elisabeth på Démantur. Vi fick först värma upp "på egen hand" i skritt och trav medan Atli bara observerade. När hästarna var uppvärmda konstaterade Atli nöjd att vi ridit "helt enligt instruktionsboken". Vi fick fortsätta genom att samla hästarna lätt - inte mer än tillräckligt för att rida tölt istället för trav - och jobba dem en stund i lång, låg form även där.

Sedan var det dags att samla ihop dem på allvar - och vi jobbade vidare med den samlade skritten resp tölten. Efter några sekvenser av detta fick jag extra hjälp av Atli genom att han gick bredvid och nuddade lätt vid Láras bakdel med pisken ett par gånger. Sedan var det min uppgift att kontrollera tempot och åter få henne att slappna av i den högre graden av samling. Inte helt lätt... Lára tyckte ju att Atli precis SKRIKIT åt henne: "SPRING!!!"

Sedan hans tips här om dagen var jag i alla fall uppmärksam på att jag inte fastnade i någon dragkamp med tyglarna utan bibehöll en rörlig hand. Och efter en stund började bromsen fungera - men då t o m FÖR bra, för hon stannade... Atli påpekade att jag måste ge eftergift innan hon stannar. Jag tittade frågande på honom, för jag hade ju gett lös tygel... "Du gav bara eftergift med tyglarna, sa han, men du höll fortfarande emot med magmusklerna. Det är viktigt att du slappnar av och kommer tillbaka ner i sadeln i det där läget!"

När han sa det kände jag ju att det stämde. Och när jag fokuserade på detta gick det betydligt bättre att hitta ett avslappnat läge i den högre graden av samling. ÄNNU en detalj att notera på den låååånga "att träna på-listan" alltså...!

När hästarna åter var nedvarvade sa Atli att han tycker att både Elisabeth och jag är riktigt duktiga. Men för att utvecklas vidare handlar det helt enkelt om att nöta på med de små detaljerna, för att succesivt få bättre och bättre timing i hjälperna. "De som blir riktigt duktiga på att rida är de som tränar och tränar och tränar... Det är ni som måste lära er själva - jag kan bara komma med tips." (Extremt bra tips, skulle man definitivt kunna tillägga?!)

Inför kursens avslutande lektion var det någon som konstaterade att denna kurs nog egentligen aldrig ägt rum... i o m att Johan inte dokumenterat den med några foton. Ett 1000-tal bilder brukar ju vänta mig på hans dator i vanliga fall, när han varit på plats och fotat en av dagarna. Men utan fungerande högerarm är det ju svårt att fota... (Men han jobbar vidare med sjukgymnastiken - och här om dagen kunde han faktiskt röra armen 1 dm ut från kroppen - så det går ändå framåt!)

I o f s var det ju verkligen inget fotoväder i helgen... tät dimma och bitvis duggregn, samt därmed knappt dagsljus ens mitt på dagen... Så hans fotoutrustning hade nog hur som helst haft utegångsförbud. Det blev därför min mobilkamera som fick den otacksamma uppgiften att försöka bevara något av denna kurs som bevis för eftervärlden.


...och det blev inte bättre än så här... från den tredje lektionen, när Atli tog över Lára efter min uppvärmning för att komma ett steg ytterligare med samlingen. (Den här gången lyckades jag klara mig från att bli biten när han sadlade om - men det var förståss nära...) Och damen med attityden hade förståss inte bara synpunkter på sadlingen - utan även på att det ställdes krav på ÄNNU hårdare arbete... Men hennes "sydländska temperament" innebär ju inte bara extremkort stubin utan även att hon lika snabbt är med på noterna igen.

Som avslutning fick jag ta över igen, samla skritten och rida några övergångar till tölt. Och VILKEN TÖLT!!! Oj, oj - det finns mycket att se fram emot!!! Det tyckte föresten Atli också, han sa att han såg fram emot att få se oss till våren (nästa kurs blir inte förrän i mars) när vi hunnit träna hela vintern. "Nu börjar du få allt bättre kläm på den samlade skritten och när du tränar vidare kommer du succesivt att få det på tölten också!"

Att få Lára att helt varva ner - även mentalt - efter Atlis "energiinjektion" var förståss inte det lättaste... Det krävdes MYCKET trav på böjda spår (fick också böja henne extra mycket till vänster då Atli uppmärksammade mig på att hon ville hålla sig för rak) men tillslut kunde vi faktiskt skritta längs spåret på hellång tygel, med hennes mule nästan släpande i backen. "Kom ihåg det jag sagt tidigare, sa Atli, att ju mer du lär dig att samla henne desto mer måste du tänka på att också varva ner henne ordentligt efteråt!"

Nu dröjer det alltså nästan fyra månader till dess Atli kommer hit nästa gång.. men jag lär verkligen inte ha någon brist på saker att träna på till dess!!!


Söndagens schema



På begäran kommer här söndagens schema - ber om ursäkt för att jag missade att lägga in lördagens...!

lördag 24 november 2012

Atlikurs dag 2: fler poletter trillar ner!!

Dagen började med morgonfodring i stallet. Sällan är man väl mer välkommen än vid sådana tillfällen?!



Fast lille Melker genomskådade morgonfodringsbluffen direkt - självklart var jag ju egentligen där för att busa med honom! När jag så gjort både hästar och kattunge till viljes blev det även tid för frukost åt mig. Efter det var jag redo för ännu en kursdag med Mästar-Atli!

Innan vi började vår första lektion konstaterade Atli att gårdagens lektion varit väldigt bra. "Det är tydligt att Lára har betydligt lättare för att bära sig på rätt sätt nu, än tidigare. Hon har helt enkelt börjat bygga de muskler som krävs. Nu är det bara att bygga vidare - men var beredd på att det tar låååååång tid! Att bygga upp en häst så att den orkar bära sig korrekt under en hel töltfinal är ett långtidsprojekt!"

Han påminde också om de viktiga eftergifterna - belöningarna. "Den mest framgångsrika hästtränaren är den som lyckas bäst med att belöna hästarna! Leta alltid efter möjligheter att belöna hästen - för det är då den lär sig!"

Men det gäller ju att belöna på rätt sätt också... Han sa till mig att den första belöningen måste vara väldigt kort - för jag har annars en tendens att tappa den samling jag lyckats åstadkomma. Det gäller alltså att vara snabb att belöna, men lika snabb att åter påminna om form och samling. För att sedan succesivt kunna ge belöningen längre och längre stunder åt gången. Vilket kommer att medföra att det blir längre och längre mellan tillfällena då hästen behöver påminnas. "Tillslut kan det räcka med 3-4 påminnelser på ett helt varv."

När vi värmt upp i skritt och trav som vanligt, med betoning på den låååånga halsen, var det så dags att fortsätta arbetet med samlingen. Och här skulle jag komma att få ytterligare en mycket viktig "nyckel" till ridningen av min häst! Samlingen har ju sitt ursprung i riktigt långsam skritt - och allt som är långsamt är ju verkligen helt onödigt enligt min bestämda dam...

Första gången jag börjar samla ihop henne under ett ridpass är det lättast (läs "minst svårt") att hitta den där låååångsamma, avslappnade skritten. När man sedan ridit samlad tölt en första sekvens och saktar av för att börja om med den samlade skritten är hon alltid jättestressad - hennes "on-knapp" är intryckt och nu ska hon SPRINGA!!! Det kan ta mer än ett varv runt ridbanan innan jag först lyckats kontrollera tempot till låååångsam skritt och dessutom fått henne att slappna av där.

MEN när Atli såg detta hända sa han: "När hon är så där stressad får du INTE hålla i henne - du måste ge henne lös tygel för att hon ska slappna av!!!" Och när han sa det insåg jag ju själv att jag i det läget "fastnar" i handen för att försöka bromsa henne... och om du utmanar hästen på en dragkamp, vem tror du då vinner...? Jag gick tillbaka till en rörlig hand, med många små förhållningar istället, och inom några meter hade jag en häst som gick avslappnat i samlad skritt!!! Rena trolleriet!!!

(Som så mycket annat borde jag ju ha kunnat räkna ut det själv... men om man inbillar sig att man är normalbegåvad behöver man bara rida för instruktör för att inse att det inte stämmer... eftersom man alltid behöver höra samma saker om och om och om igen...!)

När det var dags för dagens andra lektion sa Atli att även om samlingen är mycket viktig för att bygga upp hästen så finns det alltid en risk att man jobbar för mycket med detta - så att resultatet istället blir en spänd häst. Därför skulle vi nu "ta paus" från samlingen och fokusera på lösgjordhet och avslappning istället.

Inför uppvärmningen i skritt och trav sa han också att vi inte skulle "fastna" på volten. "Använd den till att lösa problem - och när det fungerar rider du längs spåret istället." Att en lektion på detta tema var precis vad Lára behövde blev oerhört tydligt så snart vi värmt upp klart och jag skulle börja förbereda henne för tölt. Det var alldeles uppenbart att hon förväntade sig att jag skulle börja sätta ordentlig press på henne...

Men istället fick jag bara samla precis så mycket som jag behövde för att vi skulle hålla tölten. Sedan rida längs spåret och på långsidorna ställa utåt samtidigt som jag m h a ytterskänkel och vikt sidförde inåt till dess hon slappnade av i nacken. Belöna med helt lös tygel, snedda ut på spåret igen och fortsätta på samma sätt. Atli sa att man på detta sätt kan "programmera in en knapp" som ger avslappnad tölt - vilket man kan använda när man inte kan göra en volt. (T ex ute längs vägen eller på tävlingsbanan.)

Vi fick göra detta i båda varven och det var ett MKT effektivt sätt att få en lösgjort häst!!! Som avslutning fick vi sedan rida en enda långsida samlad skritt - och den samlade skritten blev faktiskt den bästa hittills! Atli förklarade att det är graden av lösgjordhet som avgör hur mycket man kan samla en häst. Och att det är därför en uppvärmning med kvalitet är så viktigt för resten av ridpasset.

Efter detta fick hästarna först sträcka ut i trav längs spåret - och denna gång satsade Lára självmant på att verkligen sträcka ut överlinjen istället för att satsa på racertempo. När vi som sista moment under nedvarvningen skulle skritta på volt på hellång tygel gick hon också självmant med mulen i princip släpandes i backen.

Atli sa efteråt att vi aldrig ska glömma betydelsen av lösgjordhet och avslappning - och gärna ta en dag då och då när vi rider som på denna lektion och möjligen bara lägger in lite, lite samlad skritt som avslutning.


fredag 23 november 2012

"Rör du mig så dör du!!!"

Dagen började INTE bra... vaknade redan vid 05 av att min vänstra hälsena smärtade något alldeles oerhört... Lyckades inte hitta min smärtstillande gel, men med liniment och värmedyna kunde jag tillslut somna om. När det sedan var dags att stiga upp kunde jag dock konstatera att jag knappt kunde gå... Och så illa var det faktiskt så sent som vid 12-tiden idag. Inte så bra när jag skulle rida kursens första lektion för Atli kl 14.30.

Medan jag haltade fram i mkt låg fart på jobbet hade jag hunnit ställa in mig på att behöva be Atli träna Lára själv idag, med mig som publik. Men undrens tid visade sig inte vara förbi! Efter smärtstillande gel i mängd, massor av massage samt stretching kunde jag tillslut gå "ganska som vanligt"! Och 14.30 var det jag som satt i sadeln på lycko-hästen!!!

Fick börja med att värma upp i skritt och trav, med fokus på att få den lååååånga halsen, samt att hela tiden leta tillfällen att ge lös innertygel. "Ju mer lös innertygel desto mer lösgjord kommer hon att bli!" sa Atli. Fick även rida lite "uppvärmningstölt" på volt med samma instruktioner, innan det var dags för det riktiga "allvaret":

"Nu när du ska samla henne ska fokus vara att hon jobbar med de muskler du vill att hon ska bära sig med i tölten sedan. Samt SNABBA eftergifter på innertygeln. Första eftergiften kan bara vara kort, innan du behöver på minna om formen, men succesivt ska dina eftergifter kunna bli längre och längre. Och ju mer du kan ge henne helt lös innertygel desto mer kommer du att kunna samla henne!"

Självklart fick detta Lára att snedtända ganska rejält i början, men succesivt blev hon mer och mer samarbetsvillig. Detta gick dock snabbt över när Atli ville ta över och rida henne lite. Han börjar nämligen alltid med att sadla om innan han sitter upp - och eftersom Lára har "rör du mig så dör du" som mellannamn är det ju aldrig odramatiskt... Jag försökte hålla muränan i schack, men hon lyckades ändå sätta tänderna i min ena tumme... Och detta bara sekunder efter att jag läxat upp henne ordentligt för att hon varit oerhört nära att sätta tänderna i min andra hand... Än en gång konstaterade jag att det är VÄLDIG tur för henne att hon är så rolig att rida...

När Atli jobbat en stund med samlingen i skritt och tölt fick jag åter ta över. Och nu var det verkligen ÄNNU mer rygg än tidigare - häftigt!!! Fast det tog en stund att få kontroll på "vrålåket" nu när Atli verkligen tryckt in hennes "on-knapp" ordentligt...

Efteråt sa Atli att vi hade kommit ytterligare ett steg framåt med samlingen sedan förra kursen, för en månad sedan. Samt att jag även fått aaaaningen bättre timing med de så viktiga eftergifterna. Sylvia sa  samma sak när vi red lektion för henne förra veckan. JÄTTEKUL att få bekräftelse på att det går åt rätt håll!!! Särskilt som det ännu handlar om för liten skillnad för att jag riktigt ska känna det själv. (Jag känner ju skillnad sedan tidigare i höst, men inte sedan förra kursen.)

Efter lektionen visade det sig att även hästar som bits får kraftfoder. Jag var tveksam, men Lára hävdade bestämt att det ingår i hennes avtal - så det var ju bara att se glad ut och servera henne. Nu ser jag fram emot morgondagens lektioner!!! Och ska Atli rida - och därmed först justera sadeln - ska jag vakta fingrarna ÄNNU mer!

torsdag 22 november 2012

Viktig påminnelse till SMHI!!!


Till ansvariga på SMHI: Om ni inte kommit ihåg att beställa solsken till helgens ridkurs - för Atli Gudmundsson, Mästare på islandshäst - så är det hög tid att göra det NU!!! Vi börjar ju redan i morgon eftermiddag!!! Sedan får ni välja själva om det ska vara sol och plusgrader (så att det är bra underlag på ridbanan) eller om ni kör på minusgrader men slänger in ett par cm snö (för att vara snälla mot hästarnas ben). Att detaljstyra är inte riktigt my cup of tea... jag kör hellre med frihet under ansvar!

Åååååh - så KUL det ska bli att rida för Atli igen!!! Min fantastiska lycko-Lára har varit SÅ duktig under höstens Atli-kurser och ändå känns det som att det finns massor kvar för oss att utveckla/lära oss! Är riktigt avundsjuk på mig själv för att jag har den här möjligheten!!!

Just nu tror visst min kropp dessutom på allvar att jag är på Maldiverna - har knappt ont någonstans - så nu vill jag att ni håller tummarna för att jag kan behålla den illusionen över helgen! Under den suveräna kursen för långvarig smärta, har jag fått lära mig att man faktiskt kan lura hjärnan att inte uppfatta alla smärtsignaler som skickas till den - genom att ha roligt och göra sådant man tycker riktigt mycket om. De närmaste dagarna borde jag ha GODA förutsättningar att luras ordentligt m a o!!!

(Nästan) tillbaka på Maldiverna!!!



En sådan här gråmulen och regnig höst vill man verkligen drömma sig bort... Och all värken i kroppen gör att jag längtar äääääännu mer till sol och värme! Men efter jobbet idag fick jag verkligen drömma mig tillbaka till Maldiverna (bilden ovan) - när jag än en gång fick HÄRLIG resonansbehandling med infrarött ljus på Rosenday Spa! Värmen från behandlingen går DJUPT in i kroppen - och gör så gott!!!


Slänger in en bild till - från detta paradis på jorden!!!


Utgångsläget inför dagens värmebehandling var verkligen inte det bästa (eller också var det precis det - beroende på hur man ser det...) Jag har nämligen haft mycket värk i veckan (f f a SI-leder, rygg, nacke, fötter och händer). Som vanligt gillar jag att skylla på det eländiga vädret... men läget förbättras förståss inte av att jag får dra ett betydligt tyngre (bokstavligen) lass här hemma p g a Johans frakturer... Så när jag här om dagen kom på att jag kunde boka in en värmebehandling för att preparera mig inför helgens ridkurs för mäster-Atli blev jag VÄLDIGT glad! Och ännu gladare är jag nu - när jag fått njuta av värmen! Hoppas bara kroppen blir riktigt medgörlig av detta och att effekten håller i sig över helgen!

onsdag 21 november 2012

Lára och broddmysteriet!


När jag red Lára idag halkade hon flera gånger till med vänster framhov. Insåg att jag missat att kolla hovarna när jag gjorde i ordning henne - och antog att hon tappat någon av broddarna på den skon. När hon sedan åt sitt kraftfoder i stallet passade jag på att titta efter... och mycket riktigt: BÅDA broddarna saknades på vänster fram.

(Det var uppenbarligen bara en av oss som tyckte det var fiffigt att kolla hovarna medan jag ändå väntade på att damen skulle äta färdigt.... Lára sparkade MKT irriterat med höger bak när jag närmade mig... Att hon inte högg efter mig också berodde väl enbart på att hon i så fall hade behövt lyfta mulen ur krubban... Och det borde jag väl ha lärt mig av pappa redan under uppväxten, att man inte stör under maten??!!)

Detta är faktiskt ANDRA gången i höst som hon tappat båda broddarna från just den skon! En gång har hon dessutom tappat en av dem + att hon tappat någon brodd även från en av de andra skorna. Så många "tappbroddar" brukar vi väl inte ha på en hel vinter...?!

VAD kan detta bero på? (Förra gången hon saknade båda broddarna på denna sko var faktiskt samma vecka som intermezzot med de trasiga bromsslangarna på bilen, så då började jag nästan misstänka sabotage...) I år skoddes hon med vinterskor (med broddhål i trakterna) innan det frusit på, så någon dryg vecka gick hon utan broddar innan jag skruvade i dem. Kan gängorna i broddhålen skadats på något sätt under denna tid så att broddarna därför lossnar lättare?

Eller är det så enkelt att mina värkande händer inte klarar att dra åt broddarna tillräckligt hårt för att de ska sitta? Förra vintern var det hovslagaren som skruvade i broddarna i samband med skoningen - och då minns jag faktiskt inte att hon tappade en enda brodd. (Däremot bytte hovslagarn ut några slitna broddar i samband med att hon skoddes om.)

En annan skillnad mot förra året är också att hon då hade helt nya broddar ur burken ovan. Hittills i år har jag använd begagnade sådana, som jag sparat för att de bara varit lite, lite slitna. Några har inte heller varit använda alls tidigare - men alla har de haft det gemensamt att det hunnit bli lite rostiga. I o m att broddarna slits så snabbt när det är så här lerigt tyckte jag det var fiffigt att passa på att använda gamla till dess det blivit vinter på riktigt. Kan det vara rostiga gängor på broddarna som förklarar att Lára sprider broddar omkring sig i sällan skådad takt?  Skulle vara intressant att höra vad ni tror!

Men det var ju inte bara broddar vi ägnade oss åt idag, Lára och jag, vi red ju också! Tyvärr var det ännu en dag stenhårt i backen, så för att maximera träningen men ändå spara på hennes ben blev det ett ett pass med samlad skritt på ridbanan. Lára hann förståss vara arg ändå - och åla sig som en metmask när man sätter den på kroken. Men tillslut var vi överens om att bakbenen skulle lååångt in under kroppen, ryggen upp och halsen bibehållas lång. Jag kommer verkligen ner i sadeln på ett helt annat sätt när hon börjar jobba rätt. Och med sitsen närmare det optimala blir det ju mycket lättare att inverka på henne på rätt sätt. En sådan god cirkel är ju inte alls dum!!!

Ett par övergångar till samlad tölt blev det också - kunde helt enkelt inte låta bli. Då blev det VÄLDIGT tydligt att massor med samlad skritt aldrig är bortkastad ridning!!! I morgon blir det vilodag för henne igen, medan jag ska på ny infravärmebehandling efter jobbet. Det gäller ju att preparera den här värkande kroppen maximalt - för fredag-söndag har vi åter kurs för mästar-Atli!!! 

tisdag 20 november 2012

Vilodag


Lägger in denna bild - på en "hagsolande" Lára - som en påminnelse om att det faktiskt förekommit att vi fått se solen även denna höst...

Idag har hon vilodag - antingen hon vill eller inte. (Känner jag energiska damen rätt vill hon egentligen INTE.) Men efter ridning fem dagar i rad tycker jag att hon kan må bra av lite ledigt. I o m att det var Eva som red Lára igår är det alltså andra vilodagen på rad för matte.

Och jag behövde verkligen två dagar då jag bara åkte direkt hem efter jobbet... I vanliga fall har jag ju så bra markservice hemma, men just nu är det istället jag som ska stå för markservicen till dess Johans frakturer läkt. Och det börjar kännas ordentligt i min kropp... 

söndag 18 november 2012

"Fri fart - när Lára själv får välja!"


 Börjar inlägget med två "låtsasakvareller". Men jag har inte testat något program för bildbearbetning utan det är den tragiska bristen på dagsljus denna regniga dag i kombination med test av mobilkamerans zoom som skapat den ändå ganska roliga effekten! (Effekten blir ännu tydligare om man klickar upp dem så att de blir större.)

När jag kom till Mariebäck på förmiddagen stod Lára och de andra så här i skogen bortanför diket. Och när jag ropade och visslade på min häst hände något kul: hon vände sig direkt mot sin ständiga hovdam Tildra (längst till höger i bild), som för att rådfråga henne om huruvida hon skulle bry sig om att gå till matte eller inte! (Tildra tittade upp på henne samtidigt - så det såg verkligen ut som att de hade en kort överläggning!!!)



De var ju alldeles för långt bort för att jag skulle kunna höra hur diskussionen gick dem emellan... men det slutade i alla fall med att Lára bestämde sig för att komma bort till grinden. Och jag tror verkligen inte hon ångrade sig - för idag blev det nog en ridtur som om hon hade fått välja upplägget helt själv!

Möjligen med reservation för den inledande skritten... men idag verkade det faktiskt helt OK för racerdamen att skritta - både på hellång tygel och sedan med tygelkontakt och drivning! Hon behöll avslappningen och tog låååånga, fina steg!!! 

Och sedan blev det alldeles tydligt att matte uppenbarligen hade en riktigt bra dag! För uppvärmningen fortsatte i galopp - och dessutom fri fart!!! Då blev det drag under galoscherna minsann!!! (Även om det förståss inte kunde jämföras med när vi har andra hästar att springa ifrån...! Inte riktigt whiplashvarning idag m a o.) 

Detta är en sak Lára har gemensamt med salig Reykur: hon visar så tydligt att hon har behov av att "bränna ur systemet" ordentligt ibland och verkligen få gasa på! Efter två längre sträckor i "speedgalopp" verkade damen också riktigt nöjd! Faktiskt så nöjd att hon, när vi red in på "travslinga 2" tyckte det var helt OK att avstå från galopp och hålla traven större delen av den kringelikrokiga stigen. 




Men var är "travslinga 1"??? undrar vi när vi kommit upp på höjden...

Jag hade närt en förhoppning om att man skulle kunna hitta igen den om man utgick ifrån där den började uppe på höjden för att sedan följa den ner över det nya kalhygget. Men det fanns inte en chans, visade det sig... Istället blev det "styrketräningsskritt" över stubbar och ris ner till vägen. Verkligen inte dumt det heller - cavaletti släng er i väggen!!!

Det slutliga beviset för att matte verkligen "hade tur när hon tänkte" idag var att dagens enda tölt - som kom på hemvägen - faktiskt var ÖKAD tölt! (Med undantag för några få meter i början för att samla ihop oss.) Jo, ni läser rätt, Lára fick faktiskt gasa på precis hur mycket hon ville för en gångs skull!!! Det var en OERHÖRT nöjd häst som sedan sträckte ut i avslappningstrav. Det finns kanske hopp om den här matten Lára drabbats av ändå?! 

lördag 17 november 2012

Ambitiös skritt

I kväll blev det ett riktigt ambitiöst träningspass på ridbanan - trots relativt hårt underlag. Eller kanske extra mycket p g a underlaget - för vi ägnade mer än 30 minuter till oerhört nyttiga övningar i skritt. Och det faktum att Lára stönade och stånkade titt som tätt samt att rätt muskel på halsen svällde ut riktigt ordentligt - var ju tydliga tecken på att träningen aktiverade rätt muskler!!!

Det blev förståss en hel del repetition av torsdagens lektion för Sylvia och som vanligt var det betydligt lättare att få Lára med på noterna när vi redan jobbat med övningarna en gång tidigare. Hon hade ju fått "protestera av sig" det värsta i torsdags!

Även samlingen med helt rak häst var lite lättare idag. Och när jag lyckades få med mig hela hästen åt samma håll "smög" vi över i en långsam, samlad tölt som kändes riktigt, riktigt trevlig med mycket energi bakifrån och bogar som verkligen kom upp! Några pet med pisken fick fylla på med extra energi innan vi tog skrittpaus. Och trots dessa "pet" kunde hon faktiskt slappna av riktigt bra i skritten efteråt!

När jag sedan bytte till vänster varv blev det mer protester - så där mycket samling i tölten hade hon INTE tänkt gå med på!!! P g a underlaget ville jag inte göra några Atlivändningar, utan fick hålla till godo med att vända henne för ytterhjälperna i hörnen. Redan detta hade dock bra effekt - så jag ser fram emot ett träningspass med bra underlag snart!!!

När värsta dragkampen var över fick hon en skritpaus som belöning - och nu var det inte riktigt lika lätt att få henne att hålla skritten... Samtidigt insåg jag att Sylvia inte skulle ha nöjt sig med den tölt vi precis lyckats prestera. "Hälften så fort men dubbelt så mycket drivning!!!" skulle hon definitivt ha sagt... Så jag satsade på ett "sista rycket" - och faktiskt med riktigt, riktigt bra resultat!!!

Min duktiga häst fick skritta på hellång tygel mååånga varv, till dess hon verkligen kändes helt avslappnad. Efter det var det ovanligt lätt att övertyga henne om att sträcka ut överlinjen ordentligt i trav utan något Solvallatempo! Inkl den avslutande skritten på lång tygel måste vi definitivt tangera vårt skrittrekord! Och för ovanlighetens skull verkade Lára inte alls tycka att gångarten var särskilt onödig...!

När hon mumsat sitt kraftfoder såg jag till att bli kvällens populäraste person genom att kvällsfodra. Sedan åkte jag hem - man ska ju sluta när man är på topp! Väl hemma fortsatte jag att vara populär - genom att bjuda konvalecent-maken på pannacotta!


Baklastare och bulldozer!!!


Här ser ni en gammal dröm gå i uppfyllelse: jag får köra baklastare!!! (Hos vännerna vi besökte utanför Sigtuna i somras.) En ganska stor del av mitt jobb är visserligen att finansiera olika sorters tunga fordon, som lastbilar och trailers, eller olika entreprenadmaskiner. Men tyvärr brukar jag inte få möjlighet att provköra...




Det är väl ganska tydligt att jag tyckte det var jättekul?!! Och jag kan lugna er med att alla överlevde! Jag råkade inte ens meja ner något i kompisarnas trädgård eller skada någon av bilarna som stod parkerade på gården... bara jämna till vägen längs en åker lite med skopan...!

Men en viss fascination för tunga fordon är kanske en fördel när man har en häst som snabbt utnämndes till "bulldozern" av Eyjolfur Isolfson (en i den lilla, exklusiva skara i världen som får kalla sig Mästare på Islandhäst. "Vår"Atli är f ö en av de andra.)

Och han hade väl visst fog för sin åsikt får jag erkänna... hm... När vi red kurs för honom i mars i år skulle vi jobba hästarna mycket från marken. Och man kan ju lugnt säga att all sådan hantering verkligen tar fram det allra värsta ur Lára... Hennes reflex är hela tiden att först vräka undan den där jobbiga människan som står närmast, innan hon ens börjar fundera över vad man egentligen vill. Ja, när hon inte hugger efter en med tänderna eller försöker sparkas förståss... (Och sedan skrattar kompisarna i stallet när jag kallar henne "mattes lilla ängel"...!!!)

Men, jag har sagt det förr och jag kan säga det hur många gånger som helst: När man väl tagit sig upp i sadeln (förhoppningsvis relativt oskadd) så har hon ridegenskaper som gör att man förlåter vad som helst!!!


"Mattes lilla ängel..."


En lång period har vi ändå haft någon slags "vapenvila" - vilken innebar att hon visserligen högg med tänderna, men det var ganska tydligt att hon bara hotade och egentligen inte försökte bita mig på riktigt. Sparkandet hade hon också slutat med. Men den senaste tiden har hon åter satt tänderna i mig flera gånger - alt skulle verkligen ha gjort det om jag inte lyckats hoppa undan i sista stund. Och även sparkat mig igen vid ett tillfälle...

Så nu säger jag som borgmästaren i New York: "Det är nolltolerans som gäller!!!" Det är bara att inse att hon är en sådan som man inte kan ge lillfingret, om hon inte genast ska ta hela handen, armen och axeln... Man kan ju inte säga att det är jättekul att behöva vara arg vid all hantering från marken... men det gäller förståss att "prata med Lára på Láras språk..."

Idag har jag faktiskt valt maken före hästen - genom att ägna den ack så värdefulla tiden med dagsljus till att hålla honom sällskap (inomhus) och vänta med ridningen till mörkret i kväll. (När jag ändå ska åka ut och kvällsfodra.) I vanliga fall brukar jag åka ut två vändor när jag har kvällsfodring under den mörka årstiden, men i o m att bara restiden tar en timme fram och tillbaka blir det minst fem timmar stall i så fall istället för "bara" ca tre... Ska väl se om det i alla fall går att lura ut honom en stund på gården, trots halkan, så att vi båda får lite "ljusterapi"!

fredag 16 november 2012

Ifall ni har undrat...



Suveräna Carpe Diem förnekar sig inte!!! :-D
(Klicka på bilden så blir den större.)

TACK Erik för tipset!!!

(Fast det där med paddögonen har jag personligen valt att ligga lite lågt med när jag bjuder folk på mat...)

Fredag em går i Láras tecken!



Lára står vid grinden och håller KG (som absolut inte ville vara med på bild) under NOGGRANN uppsikt. Varför? Jo, han fyllde förståss höpåsar!

Men innan hon och de andra i stoflocken fick sin (alltid lika efterlängtade) lunch fick jag och lycko-hästen avnjuta en ridtur! Det kändes riktigt länge sedan det senast var klar himmel (och ljust) när jag var ute och red... och vid närmare eftertanke insåg jag att det faktiskt var hela två veckor sedan! :-O Förra helgen ösregnade det ju och även om jag red ändå blev det ju aldrig ljusare än något som liknade skymning...

Min plan för dagens ridpass var att låta henne röra på och mjuka upp musklerna, som fick jobba ganska hårt under gårdagens lektion. Vi tog vänster nere på bilvägen och red bort mot sjön och byn Alviksträsk. Började med att repetera gårdagens övning där jag m h a en ordentlig böjning av halsen skulle få henne att länga halsen och därmed sträcka ut överlinjen.

Böjningen till vänster var förståss den svåraste - som vanligt försökte hon istället med att bara skjuta ut vänsterbogen + vänstra ganaschen... Jag hade pisken i vänsterhanden och testade att lägga den mot bogen för att hjälpa vänsterskänkeln att få bogen på plats. Och det gick faktiskt betydligt lättare att få fram önskvärd reaktion idag! Varvade sedan mellan att rida henne böjd till vänster resp höger på detta sätt. Och när jag tillslut var nöjd med övningen i skritt fortsatte vi med detsamma i skrölt/kasta toppi.

Atli brukar alltid säga att "Hästen talar om för dig hur du ska rida! Vill den gå i hög form ska du rida i låg form, vill den gå fort ska du rida sakta. Gör den motstånd när du vill böja den lite ska du böja den mycket..." o s v. Och min förhoppning är att om vi fortsätter jobba med vänsterböjningen på detta sätt så ska det tillslut vara lättare att rida henne ställd till vänster (alltså så att man bara precis ser hennes öga) utan att hon fuskar genom att skjuta ut ganaschen och bogen.

Till Láras och min gemensamma glädje hittade sedan vi några ställen där underlaget verkligen inbjöd till galopp - så vi kunde varva mellan höger- och vänster- ett stort antal gånger. Och idag verkade Láras preferenser säga att båda var precis lika OK.

Traven hade vi idag sparat till hemvägen, då vi först jobbade i lång, låg form med mycket drivning, innan vi övergick till nedvarvningstrav. Avslutade med att rida upp genom allén till kyrkan - och konstaterade till min glädje att träbron över bäcken fått ny förstärkning. Det var verkligen inte i onödan, det har varit ganska spännande att rida över den på slutet....

Ofta brukar vi galoppera upp genom allén, men idag fick Lára först ägna sig åt muskelbyggarskritt i lång, låg form med mycket drivning och sedan skritta sista biten till stallet på hellång tygel. Och hon verkade för en gångs skull faktiskt inte misstycka! Men så hade vi ju faktiskt galopperat en hel del redan idag. Förhoppningsvis var också hennes muskler lika nöjda efter detta ridpass som hennes matte!

I morgon blir det ett pass på ridbanan med repetition av övningarna från gårdagens ridlektion. Har kvällsfodringen och oftast brukar jag åka till stallet två gånger de dagarna, först mitt på dagen för att få rida i dagsljus och sedan igen på kvällen för att fodra. Men nu när Johan är konvalecent och varit ensam hemma hela dagarna under veckan tänkte jag faktiskt offra den värdefulla dagsljusridningen för hans skull. Det måste väl ändå vara kärlek?!


Avslutar (nästan) som jag började. För visst är Litlamin lik mamma Lára?! (Ja, bortsett från färgen förståss... )

torsdag 15 november 2012

Sylvialektion - trots allt!


Ser ni "Lára-bromsen"? (Ledtråd: titta på mitt ansikte...) Verkligen trevligt med en häst som man kan bromsa utan att behöva ta i tyglarna - bara genom att vissla! Detta var också en del av förklaringen till att Ann-Marie Werner (nationell domare för islandshäst) sa sig vara så imponerad över min och Láras fina kommunikation när vi tävlade hos Vindur i höstas.

Tyvärr funkar den där bromsen inte alltid lika bra dock... med andra hästar att "springa om och springa ifrån" - som om man rider ut flera ekipage tillsammans, eller om man rider final på tävling, har hon inte alls tid att fokusera på matte tillräckligt mycket för detta. (Det var också efter uttagningarna Anne-Marie berömde oss - inte efter finalerna.) Men om ni ger oss en 10-15 år att träna så kanske vi möjligen kommer dit också?!

Idag var det ju äääääntligen "lektionstorsdag" igen och jag hade väntat ivrigt på att få ett sms med bekräftelse från Sylvia att jag skulle få rida... (Det brukar normalt komma kvällen innan.) Men vid lunchtid idag hade jag fortfarande inte hört något... kollade med Sylvia och det visade sig att hon aldrig fått sms:et jag skickat i tisdags om att jag ville rida... :-O  (Trots att min nya mobil bestämt hävdar att sms:et är skickat... och den ska kalla sig "smartphone"...) Som tur var kunde Sylvia ändå "klämma in" mig och Lára - så vi fick rida tillsammans med Elisabeth och Démantur kl 16.30!

Och det blev verkligen en MKT bra lektion - trots att det hårda underlaget verkligen inte var optimalt... Som tur var fanns i alla fall ett tunt snötäcke som minskade belastningen på hästbenen endel genom att minska friktionen mot underlaget.

Inledningsvis fick vi också skritta mycket. I första skedet har jag ju hela tiden fokuserat på att Lára ö h t ska slappna av i skritten - och det går ju bättre och bättre. Men när hon slappnar av innebär det tyvärr också att hon tappar energin... så Sylvia påpekade att jag ganska direkt i det avslappnade läget ska lägga till lite drivning - och jag kunde konstatera att det faktiskt funkade riktigt bra att göra det utan att hon började stressa runt igen.

Sedan fick vi övergå till att rida låååångsam, samlad skritt längs spåret med hästens hals böjd ganska mycket inåt. Hela tiden ett stadigt stöd på yttertygeln för att kontrollera tempot men samtidigt rörlig innerhand för att få hästen att länga halsen. Sylvias: "Om det börjar gå för fort är det för att yttertygeln glappar!" var en riktig aha-upplevelse för mig!

Vi började med denna övning i vänster varv - och det var definitivt det svåra varvet för mig och Lára... där vill hon nämligen helst bara skjuta ganaschen åt vänster istället för att böja hals och huvud inåt... (Samma problem som vi alltid har på volt i vänster varv också.) I höger varv var det som väntat betydligt lättare.

När vi gjort samma sak i låååångsam tölt fick vi övergå till att långsamt ställa om från böjning av halsen till höger till samma sak åt vänster - när hästen slappnade av och längde halsen där lååångsamt ställa tillbaka till "vänsterböjning" o s v. Vi började med detta i vänster varv, men jag fick ganska snart byta till höger och när vänsterböjningen innebar böjning utåt så gick det lite lättare att få den avslappnade lååånga halsen.

Efter en skrittpaus var det så dags att öka svårighetsgraden ytterligare: åter handlade det om en hög grad av samling, men nu med helt rak häst. Verkligen inte lätt med "gångjärn överallt-Lára"!!! Jag hade stora problem med att hon hela tiden försökte gå i sluta - vilket när jag skulle korrigera istället blev förvänd sluta... Tänk så många olika håll man kan tänka sig att "ta vägen" med sina kroppsdelar bara för att inte behöva trampa bakbenen längre in under kroppen...!!!

Men när jag tillslut lyckades räta upp henne och få med hela hästen åt samma håll jobbade hon i en riktigt trevlig form! Och när jag sedan fick ladda på med mer energi - ännu mer drivning - så blev det riktigt, riktigt trevlig bitvis!!!

Efter detta var utmaningen att få duktiga hästen att hitta tillbaka till avslappnat läge igen. Först i trav längs spåret, där jag fick jobba en hel del med förhållningarna... och sedan i skritt på böjda spår. ("Rid var som helst utom längs spåret när hon stressar!" sa ju Eyjolfur när vi red för honom tidigt i våras.) Och tillslut hade jag hittat hennes off-knapp igen.


onsdag 14 november 2012

Förhoppningsvis styrketräningsskritt!



Så här glad var jag efter en av lektionerna på senaste Atlikursen! 

Och precis som under kurshelgen var det idag återigen stenhårt i backen... så det blev mest skritt för mig och Lára. Men den som inbillar sig att det bara innebar lättsam skritt på lång tygel, som på bilden ovan, är HELT fel ute! Iställlet tränade vi först att bibehålla lång och låg form i skritten trots succesivt ökad drivning. "SVÅRT!!!' sa Lára och föreslog att vi skulle springa lite istället...

Sedan tränade vi att samla skritten riktigt ordentligt, utan att hon skulle ha för bråttom eller korta upp halsen för mycket. "JÄTTESVÅRT!!!" sa Lára och tyckte fortfarande att vi skulle springa istället... Atli sa ju senast att "Man kan rida skritt som förbättrar alla de andra gångarterna! ...och skritt som försämrar alla de andra gångarterna..." Jag hoppas verkligen att det var den första varianten vi tränade på idag!!!

Avrundade träningspasset med lite tölt i (vad i alla fall jag tyckte var) extremlångsamt tempo med MASSOR av drivning. Vad Sylvia hade tyckt om saken ifall hon sett oss törs jag inte uttala mig om. Och vad Lára tyckte kan ni säkert gissa...! 

Som avslutning fick hon sedan varva ner i trav längs spåret (då det verkligen var en utmaning att få henne att börja varva ner...) och sedan skritta på volt till dess hon nästan hade nosen i backen. Det sistnämnda ett tips från Atli om hur man kan få hästen att slappna av riktigt ordentligt även om  underlaget inte tillåter trav på volt. (På en tidigare kurs var det för halkigt för avslappnad trav på volt - då fick jag skritta så istället.)

PS: Detektiv-Anna upptäckte barr på sadelns fårskinnsöverdrag, så mitt antagande att Eva och Lára hade roligt ute i terrängen igår verkar stämma! Och det var ju tur för Eva att hon fick rida lycko-hästen igår så att det blev något roligt, när nu hockeymatchen inte gick vår väg... DS.


tisdag 13 november 2012

Komma ut och leka?!



Asta vill SÅÅÅÅÅ gärna komma ut och leka... Verkligen otur att hon är för stor för att kunna ta sig ut genom kattluckan i stalldörren...! Och Johan är väl i samma situation nu... Han kan visserligen själv öppna ytterdörren, men har fortfarande så ont att det är tillräckligt svårt att röra sig inomhus...

Lára har däremot fått "komma ut och leka" idag  - med Eva! Och då kan man räkna med att det handlade om MINST 1,5 timme - antagligen i alla fall delvis i terrängen dessutom. Har dock inte kunnat få någon rapport eftersom Eva åkt till Skellefteå för att se Luleå Hockey - förhoppningsvis - vinna kvällens derbymatch mot Skellefteå.

Själv har jag - förutom jobbet - ägnat mig åt två rehabiliteringsåtgärder idag. Dels Basal kroppskännedom med smärtteamets sjukgymnast och dels ångbastu och stretching på simhallen. Har ändå rejält ont i axlar, armar och nacke...

Måste verkligen vara försiktig nu, så jag inte tar i för mycket när det är jag som ska föreställa den "friska och starka" här hemma! I morse hade jag en ambitiös tanke om att köra en tvättmaskin i kväll, men insåg sedan att hänga tvätt knappast är vad min kropp behöver just nu... (En av alla de saker här hemma som Johan normalt alltid gör.) Nåja, tvätten lär ju finnas kvar en annan dag!

söndag 11 november 2012

Helst inte försova sig till lunchfodringen...

Har verkligen inte haft någon bra natt... värken höll mig vaken ända fram till kl 04... Innan jag tillslut somnade hade jag i alla fall kommit ihåg att ställa klockan på väckning kl 10.15. Hade nämligen lunchfodringen idag och det vore ju rätt pinsamt att försova sig till den... Dessutom gäller det ju att ställa tillbaka dygnet så bra det bara går till i morgon när det är arbetsdag igen. I kväll blir det nog en sömntablett igen för säkerhets skull... har faktiskt klarat mig utan i 10 dygn nu! Fast det gick bäst i början - och i natt alltså inte alls - så nu är det nog dags för det "tunga artilleriet" igen. 

När klockan ringde kl 10.15 hoppades jag först intensivt att det var inbillning... kände mig verkligen totalgroggy - undrar hur länge jag skulle ha sovit om den inte ringt? När jag tillslut släpat mig ur sängen och kom ner på bottenvåningen hittade jag Johan djupt sovandes i fåtöljen... Kl 04, när jag somnade, låg han fortfarande i sängen, men sedan hade det börjat göra för ont i hans axel att ligga ner så han hade fått byta sängen mot fåtöljen. Fortsätter vi att "sova skift" så här behöver vi ju egentligen bara en säng...!

När jag sedan kom till stallet stod Lára redan vid grinden och väntade ottåligt på lunchen. "Utfodring erfodras!!!" skrek hennes kroppsspråk - lika övertydligt som alltid. Men som vanligt blev det ändå inga direkta protester när jag istället för att ge henne hö tog in henne i stallet för att förbereda för ridning. 

Här kommer några bilder från när vi tränade samlad skritt på senaste Atlikursen, vilket vi även gjorde under dagens ridpass. 





Synd bara att vi inte hade samma väder idag som när bilderna togs... Nu hade vi knappt hunnit skritta igång innan det började regna och sedan blev det bara värre och värre... Började själva träningspasset med att vända in henne för ytterhjälperna på volt i båda varven, i skritt, trav och tölt, till dess hon kändes helt mellan hjälperna. 

Fortsatte med samlad skritt och där blev det förståss en hel del diskussioner... Efter ett tag insåg jag att jag att Láras protester fått mig att "fastna" i handen - och då blir det ju aldrig bra... Lyckades hitta tillbaka till de snabba, lätta eftergifterna och direkt gick det ju MYCKET bättre! 

Under samlade tölten försökte jag verkligen följa Sylvias instruktion från i torsdags: "Halva tempot av det du tycker är riktigt långsamt och dubbelt så mycket drivning som du tycker är riktigt mycket". Verkligen lättare sagt än gjort! Men här och där kändes det ändå som att vi fick till ett par, tre fina steg! Och då var det ju "bara" det där att hinna slappna av som belöning innan de där bra stegen var över... 

Precis som i torsdags avslutade jag med att låta Lára "använda alla bakben" till att gasa på ordentligt i tölten. Fast istället för att göra det på ridbanan red jag upp på skogsvägen bakom bommen. Man kan förståss rida i ett högre tempo när man rider rakt fram, än på ridbanan. Men å andra sidan var det en fördel att kunna använda ridbanans hörn för att bibehålla lösgjordheten genom att vända för ytterhjälperna... 

När hon fått "blåsa ur systemet" ordentligt i ökad tölt (inte jättelångt - men rejält fort) fick hon skritta hela vägen upp till vändplanen för att hämta andan ordentligt. På hemvägen gjorde jag som i torsdags: bromsade först upp ORDENTLIGT, så att hon verkligen vilade i steget i traven. Och när hon gjorde det utan att ligga på i handen ökade jag succesivt drivningen för att få "mer rygg", innan hon fick sträcka ut ordentligt framåt, nedåt. 

När vi skrittade tillbaka hem var det dags för dagens riktiga utmaning: att fortsätta skritta trots lite lätt drivning. Och idag klarade Lára det verkligen galant! Hon var väl tillräckligt trött för att inte direkt tänka "SPRING!!!" utan längde istället hals och steg - och kom upp trevligt med ryggen! 

Jag var rejält svettig efter detta ridpass - så nu hoppas jag på effektiv smärtlindring tack vare detta och en bättre natt!










lördag 10 november 2012

"Hästinredning"

Såg nyss att en bekant startat en tråd på Bukefalos där hon frågar om man har hästinspirerade inredningsdetaljer hemma och i så fall vad. Det fick därmed bli mitt och mobilkamerans andra övningsuppdrag ("väck inte den Johan som sover...!") Och jag tänkte att ni också kunde få se "redovisningen":


Johans UNDERBARA porträttbild av finaste Feykir (2000-2011). Förstoringen är ca 1,2x1,5 meter och täcker en hel väggyta i vårt vardagsrum! Precis under den sitter jag varje dag i min vilfåtölj och bloggar/lyssnar på ljudbok etc. 



En kraftfull, töltande islandshäst av Jón Leifson - en oerhört uppskattad 40-årspresent av Johan samt Eva! Så här tror jag Feykir ser ut när han nu fräser fram i ökad tölt över de evigt gröna ängarna i Trapalanda!



Även denna av Jón Leifson - och jag tycker den påminner en hel del om Lára! Visst känner man igen hennes kaxiga attityd?! (Eva ligger även bakom att denna kommit i min ägo. )




Björn Nyberg har gjort den här hästen i gjutjärn - fick den av Johan i julklapp något av de första åren vi bodde här i Luleå. Jag gillar verkligen när det är lite "grovhugget" och inte allt för mycket detaljer! (Det gäller både skulpturer och målningar.)



Min vackraste Reykur (1997-2010) avporträtterad av Folke Bagger. Innan jag köpte Reykur var jag medryttare på en islandhäst med namnet Irma, vilken ägdes av Folkes dåvarande fru Åsa. När Reykur sedan blev min flyttade han in i samma stall, som i princip låg vägg i vägg med Folke och Åsas hus, så Folke hade en personlig relation till Reykur - säkert endel av förklaringen till att han lyckats fånga Reykurs uttryck på ett så fantastiskt sätt!!!

Som ni ser lät Folke Reykurs öron vara hela på tavlan (han hade annars fula, djupa öronmärken från Island - det såg nästan ut som lodjursöron med tofsar... Det hade defintivit gjort rejält ont när han märktes, för hela livet var han oerhört rädd om sina öron - och lärde sig heller aldrig lita helt på människor... ) Men Folke ville ge honom upprättelse genom att måla honom "som han egentligen var"!




Med tanke på hur helvit Reykur kom att bli - och att hans man växte ut ända ner på frambenen - är det lite svårt att tänka sig att han såg ut så här när jag köpte honom..! Den här bilden togs av Lena Furberg när han bara varit min i några dagar. Hon fotade en hel rulle bilder (jo, det var ju rullar 1995) med tanken att en av dem skulle bli omslagsbild till Min Häst. Men den bild hon valde ut för detta ändamål godkändes inte av förlaget "För det syntes att tjejen var äldre än 13 år..." hm... Nåja, jag var själaglad ändå i o m att jag fick alla negativen - så jag bl a kunde göra denna förstoring! (Det är föresten Lena som startat tråden på Bukefalos vilken inspirerat till denna sammanställning - så det blir ju lite extra kul att ta med hennes bild där också!)



Så slutligen denna lilla relief, också den på det härliga "grovhuggna" temat! Kommer tyvärr inte ihåg namnet på konstnären nu och lyckas inte heller tyda signaturen... Måste absolut komma ihåg att fråga svärföräldrarna om det vid tillfälle (jag har fått den av dem). 

Och förutom alla dessa har jag dessutom min alldeles riktiga lycko-Lára - tala om att jag är lyckligt lottad!!! 

Blommande orkidéer i novembermörkret!!!



Ett blommande "orkidéfönster" lyser verkligen upp så här i mörkaste november!!! Därför var det ett naturligt val av övningsobjekt när jag skulle börja lära mig nya mobilens kamera! Johan har somnat i fåtöljen där han i princip bott sedan han kom hem från akuten i onsdags. (Det är en sådan där man kan luta ryggstödet bakåt, vilket verkar medföra att nyckelbensbitarna "faller isär" lite så att det gör mindre ont.) I o m detta kunde jag alltså helt utan dåligt samvete starta operation "Reclaime the Iphone"!




Tack vare bildströmskopplingen skickas alla bilder med automatik till min Mac Book Air, vilket också var en av huvudanledningarna till att jag valde en smartphone just från Apple. När jag sedan tittade på bilderna i datorn kunde jag dock konstatera att vi inte alltid varit överens om var skärpan skulle vara... Men några bilder går i alla fall att visa upp utan att skämmas allt för mycket! 



Något så ovanligt som en blå orkidé! Jo, jag vet att det numera finns vanliga brudorkidéer som färgats blå på konstgjord väg... men som då självklart inte blommar blått nästa gång. Men den här är äkta - vilket bevisas av att det är fjärde eller femte gången den blommar om - men bibehållen blåfärg!




Höstens inköp - trots flerårigt köpförbud... Denna gång motiverades överträdelsen med att "jag har ju nästan bara vita orkidéer..." och den är ju definitivt inte vit i alla fall! 




Men vad har den här orkidén för sig??? (Som tyvärr blev vääldigt ful i bladen när den stod ute i somras...) Under det nedersta bladet har det börjat växa ut en blomstängel - men uppenbarligen har den av någon anledning "vänt tillbaka" och växt in mot "stammen" igen till dess det tog stopp! Har aldrig sett något liknande... Har du?!

SMHI behöver en kurs i vinterväder!!!



Alltså, nu måste jag verkligen kontakta SMHI och klaga på vädret!!! OK att det blåser kraftigt, men PLUSgrader och REGN??!! Hallå, det här är faktiskt Norrbotten - i NOVEMBER!!! Det är väl i o f s inte så lätt för dem i Norrköping, de lever väl i tron att vinter ska vara just så här... (Och jourhavande meteorolog kanske inte gått vinterväderskursen...?!) Men om jag skickar ovanstående bild till dem borde det väl vara tydligt så det räcker, eller?!

Eftersom familjens snöskottare är sjukskriven flera veckor framåt vågar jag inte skicka en "riktig" vinterbild med mer snö - för tänk om de tar mig på fullt allvar?! Men även om det skulle råka bli någon dm mer än på bilden lär jag klara mig - har man fyrhjulsdrift kan man ju gasa genom en plogkant! Trots att man i vårt fall måste svänga 90 grader DIREKT efter för att inte köra rakt in i grannens stenmur på andra sidan vår smala gata...

Men det finns ändå en fördel med att vädret inte är som på bilden ovan... det kändes inte som en lika stor uppoffring att ge Lára en vilodag för att stanna hemma och ägna hela dagen åt att ta hand om maken. (Nu kanske någon invänder att jag ju uppenbarligen sitter och bloggar just nu istället... Men då vill jag bara informera att jag under tiden låter honom leka med min nya Iphone5. Och med tanke på att jag inte ens varit smartphoneägare ett helt dygn ännu måste man väl säga att det är OEHÖRT generöst av mig?!!!) 

torsdag 8 november 2012

Sylvialektion på "damen med attityd"...!


I kväll var det åter dags för vår torsdagslektion för Sylvia. Men jag börjar med en lite rolig bildserie från senaste Atlikursen. Bakgrunden är att vi töltar låångsamt längs spåret, när jag för att öka graden av samling "tar i med hårdhandskarna" - d v s smackar en gång lite försiktigt. Vad händer?



Jo, som vanligt snedtänder Lára på sekunden och "säger":  ALDRIG I LIVET!!!




"INTE EN CHANS att jag tar i mer med mina bakben om jag inte samtidigt får springa FORT!!!"




"Eller, OK då... fast bara för jag vill - inte alls för att du sa det..."
Fascinerande är att hon har nästan lika kort tid mellan protest och accepterande som mellan "provokation" (i det här fallet smackning) och snedtändning... verkligen av och på! 


Och man kan väl säga att henne "väna attityd" kom fram en hel del under kvällens lektion också...! Temat för lektionen var "låååångsamt, men med MYCKET drivning och låååång hals" - i skritt, trav resp tölt. SVÅRT m a o!!! I traven fick jag börja med att bromsa upp henne ordentligt men när hon väl accepterade ett lugnt och fint tempo försiktigt börja driva henne fram emot bettet. Och enligt Sylvia presterade vi då riktigt fin trav!

I tölten gjorde Lára förståss sitt bästa för att övertyga mig att hon redan töltade så långsamt som det ö h t gick (och lyckades väl rätt bra med det bitvis också...) Men Sylvia gick ju inte att lura! "Rid hälften så sakta som det du tycker är riktigt långsamt och driv dubbelt så mycket som du tycker är mycket!" kan man väl sammanfatta hennes instruktioner till mig.

Atli beklagade senast att vi p g a underlaget inte kunde jobba med detta på volt eftersom det är svårare när man rider rakt fram. Fast det gäller inte riktigt överrörliga Lára - vars bakdel ofta verkar tillhöra en dragspelsbuss i blixthalka... (Ja, det gör ju föresten bogarna också...!!!) Då är det ändå lättare att ha ett staket som i alla fall hindrar utbrytningar åt ena hållet! Till min glädje höll Sylvia med mig, så efter en katastrofal inledning på volt fick jag övergå till spåret för att kämpa vidare där.

När vi tillslut började få till det höjdes svårighetsgraden: ÄNNU mer drivning! Jag lät yttersta spetsen på pisken ligga lätt mot hennes bakdel samtidigt som tempot skulle bibehållas lika låååångsamt... Det hade kunnat bli MÅNGA bildserier som den ovan kan jag säga! Men här och där också några riktigt, riktigt fina steg - även om det oftast bara var 2-3 stycken. "Försök hinna slappna av i de där fina stegen!" sa Sylvia - men det var ju verkligen lättare sagt än gjort... Önskar verkligen att jag hade i alla fall hälften så snabba reaktioner som min häst...!

Det här sista var förståss RIKTIGT ansträngande för Lára, så jag red bara korta sekvenser och lät henne skritta lite på halvlång tygel där emellan. Att då hålla henne i skritt var dock verkligen inte det lättaste... hade jag tryckt till så där rejält på hennes "on-knapp" så fick jag uppenbarligen skylla mig själv för att hon glömt bort hur man skrittar...

I slutet fick dock Lára äääääntligen lite "lön för mödan"! Från långsam, riktigt samlad tölt fick jag nämligen släppa fram henne och istället gasa på ordentligt runt ridbanan! Först blev hon lite spänd och hög i formen, samtidigt som hon tog i lite ojämnt bak. Men Sylvia sa att jag bara skulle fortsätta driva framåt, sidföra lite fram och tillbaka samt hålla en rörlig hand. Och när hon fått igång "turbon" ordentligt, tog i jämnt bak och längde halsen igen så kändes det som om hon hade kunnat tölta hur fort som helst!

Fick sedan vända in henne på en stor volt m h a ytterhjälperna och när hon åter töltade lugnt saktade vi av till skritt. När vi sedan varvat ner ordentligt i trav och skritt sa Sylvia att jag inte ska bli tveksam om hon känns ojämn och spänd i början när jag ökar tempot i tölten, utan bara fortsätta rida framåt samt sidföra lite. Så kommer det riktigt bra ökad tölt efter en stund. Men om jag inte driver hela tiden riskerar hon istället att bli travtaktig. Att vända henne m h a ytterhjälperna i kurvorna hjälpte bevisligen för att hålla takten där - och det blir ju samma sak på en ovalbana förståss! (Var f ö väldigt nöjd med de flesta av våra kurvtagningar idag - och det känns ju lovande - för ovalbananornas kurvor är ju inte alls lika tvära och svåra som de på en ridbana!)

Efter en extra skrittpromenad samt kraftfoder fick Lára välförtjänt gå ut till sin flock i hagen igen. Men hon fick ha fleecefodrat regntäcke på för säkerhets skull, för att hålla musklerna varma så länge som möjligt efter den här ansträngningen. Och i morgon får hon rida ut med Eva! Det blir antagligen "off road" - i alla fall garanterat "off ridbana" - d v s bra stretching för musklerna som fick jobba ordentligt idag!

Nu ska jag ägna mig åt min stackars "justerade" make (se föreg inlägg) som varit sorgligt försummad hela dagen... När jag kom hem från stallet strax efter kl 19 (hade åkt direkt dit efter jobbet) visade det sig att han inte ätit något förutom en smörgås i morse. När han skulle gå till köket för att ta sig lite lunch hade det gjort så ont att han retirerat till fåtöljen igen. Och sedan bara lämnat den för att gå på toaletten. Efter hans önskemål lagade jag därför en STOR portion spagetti med korv - vilket han slevade i sig med samma tempo som en häst som äter kraftfoder! Misstänker att om man närmat sig tallriken oförsiktigt hade man utsatts för en liknande attack som den som kommer för nära Lára när hon äter...

På väg från jobbet hade jag i alla fall passerat en konditori och köpt en bakelse åt honom. När maten var slut placerade jag bakelsen på soffbordet framför honom och återvände till köket för att hämta min tekopp. När jag kom tillbaka till vardagsrumet var bakelsen redan slut... 

När doktorn blev patient...


Johan när han är i sitt esse!


I onsdags morse cyklade Johan som vanligt till jobbet - och trots halkan lyckades han ta sig dit helskinnad. Men väl på sjukhuset halkade han på en tvålfläck i duschen och ramlade så illa att han bröt högra nyckelbenet på två stället, bröt ett revben samt slog i huvudet. (Men hade ändå tur i oturen så det blev ingen hjärnskakning i alla fall utan bara en rejäl bula.) Han var ensam i dusch- och omklädningsrummet för tillfället så han fick krypa längs golvet bort till sina kläder för att få tag i mobilen och ringa efter hjälp att ta sig till akuten.

Nu ligger stackarn hemma och har ONT - trots starka värktabletter. Hans hjälpsamma fru uppdaterade hans Facebook med en "notis" om händelsen och genast började kommentarerna välla in. Många som kommenterat är kollegor till honom - varför begreppet "fallriskbedömning" återkom om och om igen... (Det är tydligen något de alltid gör innan de skriver ut en patient från Stroke-enheten. Men nu var det alltså uppenbarligen doktorn som skulle ha behövt en sådan...) Förslag om duschstol och duschtofflor med "broddar" förekommer också... så jag skulle inte bli förvånad om han kommer att hitta sin "arbetsskrubb" belamrad med allehanda hjälpmedel på detta tema när han kommer tillbaka till jobbet igen...

Fram till dess är det alltså jag som ska vara den "friska och starka" här i familjen... en ovan sits, minst sagt! Bara en sådan sak som att bära hem matkassar... Det är nog läge att testa att handla på nätet med hemkörning och se till att de levererar när jag är hemma eftersom Johan inte kan packa in i kyl och frys. Snöskottningen kan bli värre... Jag har ju gått och längtat efter snön, men nu tycker jag absolut att de ca 5 cm vi fått i veckan räcker! Det är ju ljust och fint!!! Kan vi inte hjälpas åt att hålla tummarna för att resten av snön dröjer en månad till i alla fall??!!

onsdag 7 november 2012

Poliser och Islandhästar - en given kombo!


Till höger finaste Feykir... och vid hans sida "polishästen" Gabriel. (Gabriels husse KG är pensionerad polis.) Men KG är långt ifrån den enda polisen som upptäckt denna fantastiska hästras! Ett av de vakthavande befälen här i Norrbotten är också hängiven islandshästägare. 

Men det slutar inte vid länsgränsen heller - tidigare länspolismästaren i Stockholm: Carin Götblad är ytterligare ett exempel på en islandshästfantast inom poliskåren! Jag har varit imponerad av henne ända sedan jag hörde henne "sommarprata" i P1 2008. Och inte blev jag mindre imponerad när jag nyligen läste om hennes stora intresse för islandshästar! Hon rider gärna på Gotländska Fårö - och har tydligen haft med hela  polisledningen i Stockholm för att rida islandshäst där! Det talar ju för oerhört gott omdöme!!! 

För ett par år sedan ledde hon en stor utredning om organiserad brottslighet  och ett av hennes förslag då var att alla 1000-lappar och 500-kronorssedlar skulle avskaffas. Hon konstaterade att "vanliga Svenssons" skulle kunna klara sig utan dessa sedlar utan problem. Men för den organiserade brottsligheten skulle det blir STORA problem... De ENORMA summor de hanterar, skulle förvandlas till oerhört svårhanterliga volymer om det enbart fanns 100-lappar att tillgå. Men tyvärr var världen inte redo för ett sådant radikalt förslag ännu... men tiden kanske kommer?!  

Som ni kanske minns var det också hon som ledde utredningen av Anna Lindh-mordet. Och jag läste nyligen en intervju med henne där hon berättade om hur hon i samband med det hånades i pressen för att hon hade för svag röst och för att hon varit rufsig i håret under en presskonferens... Varken hon eller jag tror att Hans Holmér behövde höra sådana kommentarer under Palmeutredningen... men vi vet ju alla vem av dem som löste "sitt" mord!