lördag 13 oktober 2012

Varning för jägare!



Denna skylt mötte mig när jag svängde in på grusvägen mot Mariebäck idag. Säkrast att hålla sig efter bilvägen om man skulle rida ut idag m a o! Det är lite trist att jägarna ockuperar skogen under vad som i alla fall känns som hela hösten... Men det är i alla fall bra att de börjat sätta upp skyltar! Förut har jag hållit mig från skogen hela september och oktober för säkerhets skull, eftersom man inte vetat om de jagat just den dagen eller inte... Fast helt vågar jag inte lita på att de kommer ihåg att sätta upp varningsskyltarna, så det har ändå bara blivit någon kortare avstickare på sidan av vägen den här hösten.

Idag ville jag fortsätta träna på tölten, inspirerad av torsdagens lektion för Sylvia, fast ute på vägen den här gången. Min numera så duktiga skritthäst inledde starkt - i alla fall så länge det var hellång tygel som gällde. Men även när jag börjar söka tygelkontakt går det allt bättre! Visst vill hon gärna slänga upp huvudet och takta några steg så snart jag börjar ta mer kontakt på tygeln, men numera går det allt snabbare att få henne att åter slappna av och återgå till skritten. (Med reservation för att detta gäller när vi rider ensamma - med sällskap har hon ju en viktig tätposition att försvara!)

Från skritt i lång, låg form gjorde jag en succesiv övergång via skrölt till långsam tölt och nu accepterade hon faktiskt att jag ställde om i nacken ett par gånger som en signal för avslappning och lååång hals - utan att först utgå ifrån att minsta rörelse i tygelhanden betyder att man ska "ge järnet" framåt! Med en MKT nöjd matte som resultat!

Precis som i torsdags fortsatte jag sedan att succesivt öka drivningen, för att åstadkomma allt mer samling utan att hon kortade upp halsen. Tror att det är bra för mig också - den där succesiva ökningen av drivningen hjälper mig att komma ihåg att driva! Mitt problem är ju annars att jag blir så nöjd över taktren tölt med "lagom" samling att jag slutar driva och börjar åka... men då kommer vi ju aldrig vidare!

Efter en skrittpaus var det dags att vända hemåt. Började dock med att vända runt henne på en volt m h a ytterhjälperna, för att verkligen få henne mellan hand och skänkel i en högre grad av samling. När jag sedan släppte fram henne i tölt hemåt kom den häftiga Atli-kurstölten fram igen!!! Hon pustade och stånkade - för det var ju förståss jobbigt - och snart började hon försöka dra iväg i tempo för att komma ifrån samlingen. Insåg att jag än en gång gjort missen att "åka tölt" - i lyrisk lycka över att det kändes så häftigt...

Det blev alltså att åter ta kontroll över hennes bakben, genom att hålla om med skänklarna och driva mer, samt kittla lite med pisken på rumpan. Fortfarande kastar hon sig då mot handen - men nu räckte det med att snabbt ställa om ett par gånger i nacken så slappnade hon av igen, släppte bettet och längde halsen. I fortsättningen försökte jag verkligen fortsätta rida - och då kunde vi också behålla den häftiga tölten längre sträckor! Efter detta styrketräningspass sträckte hon tacksamt ut i trav och fick sedan skritta på hellång tygel hela vägen hem. Tack vare att jag klippt henne igen hade hon torkat när kraftfodret var uppätet - trots att hon ju verkligen fått ta i ordentligt idag.

När jag sedan lunchfodrade hästarna konstaterade jag än en gång att det verkligen känns som få hästar i Mariebäck numera... Under åren med ridskolan brukade de vara ett 15-tal bara i vallackflocken, något färre i stoflocken och sedan hade vi en unghästflock... Nu är stoflocken den "stora" med sju hästar. I vallackflocken har de bara varit tre den sista tiden - två av dem är dessutom på kurs i helgen... Träningshästar brukar ju alltid komma och gå - men just nu är det bara en sådan också. Detta måste vara "all time-low" på hästfronten för att använda ett aktiemäklaruttryck!


Inga kommentarer: