Sylvia ger stödundervisning!

Idag var det dags för Sylvialektion igen! Och den här gången fick jag rida ensam. Om det berodde på hur Lára skrämde slag på stackars Penni förra veckan, eller på vårt behov av stödundervisning låter jag vara osagt... ;-)

Innan dess hade jag fått bekräftat att Lára skött sig bra under hovslagarbesöket och tack vare Evas inköpsräd igår bestod nu "dagens outfit" i Láras fall av skor med traktbrodd. När halkan än kommer så är vi redo m a o!

Dagens lektion inleddes med att jag fick skritta på volt och flytta undan bakdelen - Atlis grundövning som vi ständigt återkommer till. Och nu fick jag vidareutveckla genom att använda kroppen och "ta med mig" hästen åt sidan för att hon skulle uppmuntras att korsa benen ÄNNU mer. Det var uppenbarligen effektivt - för Lára började genast pusta och stånka!

Nästa övning var trav på volt. Sylvia sa: "På en halvstor volt i ett halvbra tempo är ni riktiga stjärnor, du och Lára! Då flyter det bara på och ser jättetrevligt ut! Men nu ska det vara liiiiiten volt och lååååååångsamt!!!" Och då blev det ju genast värre... Fick börja med att skritta på den riktigt lilla volten och hålla böjningen i innertygeln lite längre än vad jag brukar - och det resulterade i att hon var mycket mer eftergiven när jag sedan gav eftergiften - och därmed höll böjningen bättre.

Vi lyckades med några riktigt fina igångsättningar till lååååååångsam trav men ändå låååånga steg på liiiiiiten volt! Och Sylvia uppmanade mig att träna detta genom att bara rida korta sekvenser, ta ner till skritt igen innan hon börjar dra iväg i tempo/drar sig utåt på större volt/går över i tölt.

När jag konstaterade att hon är så lurig och passar på att dra sig utåt på volten direkt jag ger efter på innertygeln tipsade Sylvia om att jag kan motverka detta ganska odramatiskt genom att vara förberedd och "ta med henne inåt" på volten m h a min vikt i samma stund som jag ger efter på innertygeln. Funkade mkt bra!

Fick sedan tölta längs spåret i låååångsamt tempo och ställa omväxlande höger-vänster. MKT nyttig övning för damen som tolkar varje rörelse av tyglarna som ett tecken på att hon ska ÖKA tempot! Så i början fick jag dessutom bromsa henne hela tiden. Men när hon väl accepterade tempot kunde jag ge allt lösare tyglar och hon började länga ut halsen på ett trevligt sätt!

Succesivt fick jag lägga till allt mer drivning - och när hon åter blev hög i formen korrigera med att snabbt krama höger-vänster en gång. Hon hade uppenbarligen förstått budskapet - för var jag snabb i kramningarna och sedan snabb i eftergiften fick jag allt mer samlad tölt utan att hon blev kort i halsen.

Slutligen gällde det att ladda med riktigt mycket energi, genom att sitta emot samtidigt som jag petade till med pisken i rumpan, snabbt kramade loss och gav eftergift. Upprepade detta om och om igen - och för varje gång blev tölten allt bättre! Fick även variera genom att vända in på volt med utåtställd häst m h a ytterhjälperna, göra Atlivändningar m h a ytterhjälperna och byta varv. På slutet red jag i höger varv och fick vinkla pisken så att den hela tiden låg lätt, lätt mot hennes rumpa. UTAN att hon fick öka tempot. Det gällde verkligen att sitta emot! Först blev hon hög i formen, men jag kunde snabbt krama loss och när jag gav eftergift satt jag plötsligt på en riktigt härligt fjädrande överlinje! Det kändes verkligen som att jag satt "i" hästen - och att hon kom upp ordentligt med bogarna. Underbar känsla!!!

Efter detta var det inte helt lätt att få damen att varva ner i trav, men efter endel voltarbete fick jag testa att trava längs spåret och ställa höger-vänster samtidigt som jag bromsade lite. Och efter en stund accepterade hon att trava låååångsamt, med lååånga kliv och låååång hals! Jättebra om vi kan träna in att några kramningar höger-vänster betyder låååångsamt - inte minst när man rider ut! Atli påpekar ju alltid att det sämsta man kan göra för traven är att bromsa med båda tyglarna samtidigt... och ute längs vägen är det ju sällan utrymme nog att lägga en volt...

Lára var REJÄLT svettig efter lektionen - men så har hon hunnit få REJÄLT med päls igen... Måste definitivt klippa henne på halsen igen, så snart jag får en chans. (Det är ju definitivt lättast att klippa en torr päls - något som definitivt har varit en bristvara denna regniga höst...)