Leg medryttare

Jag och Eva på Vindurtävlingen i Skellefteå i höstas.

Hittade ovanstående bild och tyckte den kunde passa bra för att illustrera dagens inlägg, eftersom det är leg medryttare Eva Lindström som ridit Lára idag. Hon hade Emelie med sig, som fick låna Gabriel för lite höstlovsridning. P g a halkan valde de att rida upp bakom bommen och när skogsvägen tog slut fortsatte de upp på kalhygget och följde några olika stigar i skogen. Mest skritt men även endel tölt. Ett riktigt lösgörande och muskeluppmjukande ridpass alltså - perfekt för Lára efter helgens ridkurs!!!

I morgon är det äääääntligen min tur att rida igen!!! Då är planen att repetera samlad skritt och övergångar till tölt, för att förhoppningsvis hitta tillbaka till känslan från kursen i helgen. Om inte kroppen (eller vädret) sätter käppar i hjulet ska jag även rida fredag, lördag och söndag. Så nog ska jag hinna "rasa av mig"! 

Idag passerade jag åter simhallens ångbastu på väg hem från jobbet. Välgörande med värmen!!! När jag stretchade i bastun kunde jag konstatera att jag inte på långa vägar var det superstela kassaskåp som försökte sig på samma stretchövningar i måndags... det går åt rätt håll alltså! Får se om jag dessutom hinner med några fler bastubesök innan veckan är slut. 

Generöst!!!

När jag köpte nytt exemtäcke och huva till Lára i slutet av sommaren tog jag huvan i en mindre storlek än tidigare, eftersom hon har så litet och nätt huvud. (Det är bara med vinterpäls hon fyller ut en grimma i storlek cob.) Det jag inte tänkt på var dock att även halsen blev "mindre" - d v s kortare... så hon lyckades hela tiden fixa en glipa mellan huvan och täckets halsdel... Här om veckan mejlade jag därför till Boett och frågade om det gick bra att köpa till extra tyg för att förlänga huvans hals...

...och idag fick jag detta i brevlådan tillsammans med en rejäl bit tyg - verkligen generöst!!! Känner mig verkligen förutseende som tagit tag i detta redan nu! Och ännu mer förutseende vore det ju att se till att plocka fram symaskinen och göra det hela klart på en gång istället för att vänta till dess det "plötsligt" blir sommar igen... får se om jag verkligen lyckas ta tag i saken - i så fall blir jag allt lite imponerad av mig själv! 

Första bilderna från Atlikursen!

Vi värmer upp i trav under söndagens första lektion. Och som ni kan se värmde solen riktigt skönt under förmiddagen!

På söndag eftermiddag var det dock plötsligt ett helt annat klimat... KALLT! Men lycko-Láran töltade på så duktigt ändå! Som jag skrivit tidigare så kändes det som att flera viktiga poletter trillade ner för mig i helgen!!! Ser verkligen fram emot att fortsätta träna på detta!!! F f a att kombinera helgens lärdomar med att också rida mer på böjda spår samt göra många Atlivändningar - när underlaget åter så tillåter. Det märktes ju redan vid de fåtal Atlivändningar jag fick göra i helgen att hon direkt kom upp bättre fram - när jag inte behövde rida rakt fram längs spåret hela tiden.

Lára har en andra vilodag idag, vilket jag tycker är väldigt välförtjänt! Snöstorm blev det visserligen inte, men ett underkylt regn som piskar mot fönsterrutorna... Har lovat Eva att få rida i morgon - blir ju bra för Lára att komma ut och mjuka upp musklerna! Så kan hon och jag ge oss i kast med ridbanan på torsdag förhoppningsvis! 

Hjälp Silver-Sara att bli Guld-Sara!!!

Just nu pågår en stor insamling på Facebook för att hjälpa sveriges OS-silvermedaljör i fälttävlan Sara Algotsson-Ostholt att kunna behålla sin häst Mrs Medicott över nästa OS. Och pengarna väller tydligen in - Svenska folket vill verkligen stötta sin Silver-Sara!!! Ja, inte bara svenska folket, enligt uppgift från Facebooksgruppens grundare kommer det pengar från utlandet också! Ge ett bidrag du också - och tipsa andra om detta! Har du Facebook hittar du all info under gruppen som heter "Rädda Mrs Medicott åt Sara Algotsson-Ostholt".

Om du inte har Facebook (eller som jag kan tjuvläsa på någon annans...) så är finns insamlingskontot i Nordea, clearingnr  3128 och kontonummer 2015508. Kontohavare är Christina Lundin.

Många tidningar har redan skrivit om insamlingen, du kan t ex läsa om den HÄR och HÄR och HÄR och HÄR!

Att göra en kvinna lycklig!

Lára och jag pustar ut efter söndagens första ridlektion. 

(Ett första bildbevis på att Johan var i Mariebäck på söndag!) 

Jag vaknade tidigt i morse - vilket säkert både berodde på tidsomställningen och att jag hade för ont i kroppen för att ligga kvar i sängen. Men efter en lång, varm dusch kändes kroppen betydligt mer samarbetsvillig igen. Och vad gör väl "lite" ont när man fått uppleva en sådan fantastiskt lärorik kurshelg med sin fantastiska häst??!!

Eller, för att citera kloka Erika som glädjestrålande kom ut från ridbanan efter en av sina lektioner i helgen och utropade: "Så lätt det är att göra en kvinna lycklig!!!" Och jag håller med fullständigt - det är ju bara att ordna ridkurs för en av världens skickligaste instruktörer!!!

Effekten av morgonens dusch blev förståss inte så långvarig, men efter jobbet satsade jag på simhallens ångbastu där jag "kokade" mig läääänge och i två omgångar samt stretchade ordentligt. Oerhört välgörande!!!

I kväll har jag sedan gjort en första grovgenomgång av de ca 1400 bilder Johan fotade igår. Det återstår endel sorterande... men det kan ju vara lämplig sysselsättning i morgon kväll - särskilt om vi får den snöstorm som SMHI utfärdat klass 1-varning för. (Vilket säkert också har del i att min kropp värker idag...)

Lára har förståss välförtjänt vilodag efter helgen. Hade inte först inte riktigt bestämt om hon skulle få vila även i morgon eller om jag skulle erbjuda Eva att rida. Men blir det snöstorm så blir det vilodag. 

"Tack för det!!!"

Även Atlikursens dag tre bjöd på strålande sol! Och precis som igår skulle jag rida båda mina lektioner tillsammans med Elisabeth (på Tildra resp Démantur). Första lektionen inleddes med att vi - som vanligt - fick repetera lärdomarna från gårdagen: att den första signalen till hästen ska vara den tydligaste (och att man ska hålla i den till dess hästen verkligen lyssnar) men att man sedan "tonar ner" signalerna succesivt för att ge hästen chans att reagera på allt mindre hjälper.

Han påminde också om uppvärmningen - och hur viktigt det är att vi får den långa halsen redan där. Dels för att en häst som sträcker ut halsen framåt-nedåt automatiskt slappnar av och dels för att detta också krävs för att den ska jobba med sin överlinje. M a o med de viktiga muskler som vi vill ska bära upp häst och ryttare!

Dessutom var det förståss det här med eftergiften... den viktiga belöningen som gör att hästen lär sig något. Atli sa till mig att jag aldrig får fastna i tygeln, även om Lára lägger sig på i handen och vill springa ifrån arbetet, utan jag ska bromsa upp med mkt rörlig hand till dess jag får en reaktion, säga "Tack för det!" genom att ge eftergift på tygeln, men direkt följa upp med ny förhållning igen, följd av "Tack för det!" till dess hon accepterar mitt tempo. Först då är det dags att lägga till drivning, följt av nytt "Tack för det!"

Förutom detta ska jag vara oerhört noga med redan i uppvärmningen stämma av att jag inte har något som helst i handen. Det är lätt att vi stannar vid "liiite, liiite som knappt märks" men det lilla blir sedan en stor nackdel när det är dags för tölten.

Atli tyckte dock att vi blivit så duktiga på den samlade skritten, som förberedelse för tölten, att det var dags att höja ribban lite ytterligare. Han påpekade att även om man har hästen helt lösgjord i den samlade skritten så är risken att den åter går lite mot handen precis i övergången till tölt. Får man en sådan reaktion ska man lägga till ytterskänkeln för att flytta hästen inåt, samtidigt som man m h a tyglarna uppmanar hästen att åter länga halsen. "Hur mycket du flyttar den, det bestämmer hästen. Det kanske räcker med ett eller ett par steg - eller också behöver du vända runt den på en volt..."

Efter detta nyttiga reflektioner/instruktioner var det dags att försöka omsätta allt detta till praktik. Efter uppvärmning i skritt och trav skulle vi alltså samla skritten som förberedelse för tölten. Och idag kunde jag till min glädje konstatera att jag faktiskt klarade av att uppnå en högre nivå av samling på egen hand - utan hjälp från Atli med att "peta in" rumpan på Lára!!! Det kändes verkligen som ett stort genombrott!!!

Eftersom det gick så OERHÖRT bra förra kursen väntade jag mig inte att någon större pusselbit skulle falla på plats även denna gång - utan var beredd på att det skulle vara mer av "försöka behålla tidigare nivå"-kurs. Så att någon slags polett uppenbarligen trillat ner när det gällde den samlade skritten kändes verkligen som en oerhört bonus!!!

Under slutet av första lektionen red Atli Lára en stund igen. Jag förstår att han inte kunde låta bli - vem vill inte ta alla chanser att rida en sådan guldklimp?! ;-) Han skulle bl a visa hur han använder vikten tillsammans med ytterskänkeln för att vända in hästen - och hade tänkt vara övertydlig för att vi verkligen skulle se vad han gjorde. Men han upptäckte snabbt att Lára lyssnar alldeles för bra på vikthjälperna för att det skulle fungera att överdriva...

Det var förståss väldigt roligt att se Lára riden av Atli! Och idag var Johan dessutom på plats så förhoppningsvis finns det bra bildbevis också! På en långsida red Atli dessutom ökat tempo - och det såg riktigt maffigt ut!!! Tyvärr råkade Johan byta objektiv just då, så det missade han... Men jag kommer att leva länge på den synen!

När Atli satt av igen påpekade han att Lára var väldigt fin nu, men ändå "satt" liiiiite, liiiiite i handen. "När du värmer upp till sista lektionen ska du vara ÄNNU mer observant på att du verkligen inte har minsta lilla i handen - då kommer tölten att bli ännu bättre!"

Duktiga hästen var rejält svettig efter detta - så hon fick stå inne i stallet och äta både lunchhö och kraftfoder medan vi människor också hade lunchpaus. Jag passade dessutom på att ge henne extra mycket hö nu när jag hade chansen - så hon stod faktiskt fortfarande och tuggade på de sista stråna 2 timmar senare, när det var dags att göra oss i ordning för vår sista lektion.

Upplägget på denna lektion var precis som under förmiddagen - men resultatet skulle visa sig bli ännu lite bättre! Vilket till stor del nog berodde på att jag hade ÄNNU större fokus på uppvärmningen i skritt och att hon verkligen var 100 % eftergiven i nacken innan jag gick vidare. (Gårdagens tips att titta på halsmuskeln - att den inte bara buktade ut på rätt ställe utan verkligen buktade ut MYCKET - kom väl till pass igen!)

Jag fick rida väldigt självständigt under denna lektion och lyckades ändå till min stora glädje uppnå högre samling i skritten, göra övergångar till tölt med bibehållen lång överlinje genom övergången (det blir verkligen något helt annat att sitta på när jag lyckas med det!!!) samt rida långsam, riktigt samlad tölt med lång hals och stoooora "Tack för det!" på innertygeln!!! Var verkligen supernöjd efter det ridpasset - och det var Atli också!!!

Ååååååh, vad det är roligt att rida!!! I morgon har jag lovat Lára vilodag, efter dessa ansträngade lektioner då underlaget dessutom varit så påfrestande. Men egentligen hade jag velat rida mer redan då (eller egentligen redan nu i kväll!!!) Nu ska jag i alla fall satsa på ett varmt bad - och sedan börja gå igenom de ca 1400 bilder som min favoritfotograf producerat idag...!!! I´ll be back!!!

(Johan hann dessutom byta till vinterdäck på nya transporten, samt bära en tung säck med proteintillskott från min bil till stallet. Men så är han ju BÄST också!!!)

Söndagens schema

Enligt önskemål kommer schemat här - som vanligt! 

I morgon är förhoppningsvis Johan på plats och fotar - så det kan komma lite (bra) bilder också!

Atlikus dag 2

Så här nära mamma Lára fick Litlamin faktiskt vara i morse... 

När jag körde till stallet för att morgonfodra lystes marken upp av ett pudertunt snötäcke. Atli önskan om snö på det stenhårda underlaget hade alltså gått i uppfyllelse lite, lite i alla fall! Väl i Mariebäck missade jag än en gång att ha mobilen beredd när Lára tränade spansk skritt... (Hon skrapar alltid så uppfodrande med ena framhoven när det är matdags - och skrapandet inleds ibland med att hon först sträcker frambenet rakt framåt!) När både "hemmahästar" och övernattande kurshästar fått sitt gick jag till Josefshallen för att även jag skulle få min frukost. Kan avslöja att den innehöll betydligt mer ägg och  betydligt mindre hö än vad hästarnas gjorde...!

Dagens första lektion red jag och Lára sedan med Elisabeth och Tildra. Stoflockens ständiga radarpar fick alltså göra sällskap även på ridbanan. (När jag berättade för Eva att Tildra ska säljas sa hon: "Nej!!! Det är ju så praktiskt att man även på långt håll så lätt kan avgöra vilken av alla svarta hästar som är Lára, för det är ju hon som alltid står precis bredvid Tildra...") Innan lektionen började konstaterade Atli att underlaget faktiskt var liiiite bättre än igår. Snötäcket var visserligen supertunnt, men gör att hovarna glider aaaaningen och därmed blir kraften som fortplantas upp genom hästens ben inte riktigt lika stor.

Uppvärmningen var som vanligt skritt och trav på volt - då han påpekade att det viktiga i uppvärmningen var att hitta längden på hästens hals. "Har du inte längden på halsen i uppvärmningen får du svårare att hitta den sedan när du börjar kräva samling." P g a underlaget fick vi också begränsa traven på volt till ett minimum.

Sedan handlade det om att samla hästen i skritt längs spåret - och Atli påpekade att på en sådan häst som Lára, som alltid vill iväg framåt, är det viktigt att jag börjar med att kontrollera tempot. "Använd inte skänklarna förrän du behöver dem!" Dessutom sa han till både Elisabeth och mig att när vi ger hästen den första signalen ska den vara TYDLIG - och vi ska dessutom bibehålla den till dess hästen reagerar som vi vill. Båda hade vi en tendens att ge eftergift innan vi riktigt "var igenom" - och då lär man hästen att "om jag bara håller ut en stund ger hon upp tillslut..." När hästen har svarat på en TYDLIG signal ska man nästa gång använda en som är lite lättare - så att man succesivt ger hästen chansen att svara på allt lättare signaler.

Vi fick göra några Atlivändningar i skritt också innan det var dags att samla skritten ytterligare. När drivningen ökade fick jag börja om lite med att få kontroll på tempot - och försökte tänka på Atlis tips från igår, att det främst är sätet och vikten som ska bromsa upp hästen, samt att jag aldrig ska bli starkare i handen utan bara mer rörlig för att få igenom effekten. Atli hjälpte dessutom till att att ta samlingen ett "snäpp" extra genom att peta lite på Láras rumpa med en pisk.

Från det läget fick jag smyga över i tölt - och fick uppleva riktigt trevlig sådan! Men jag fick förståss jobba en hel del för att kontrollera tempot. Och när jag väl gjorde det se till att tillföra ny energi med jämna mellanrum UTAN att tempot drog iväg igen. Fick göra två Atlivändningar i tölt också, men utöver det fick vi hålla oss längs spåret.

Atli sa sedan att det självklart var mycket svårare att få igenom detta när man rider rakt fram längs spåret, men det var för att spara hästarna. Han såg dock i de två Atlivändningar vi gjorde att Lára direkt kom upp mycket bättre med bogarna i tölten - så vi ska definitivt jobba mycket med det så snart underlaget åter tillåter!

Dagens andra lektion red jag också tillsammans med Elisabeth, men då hade hon bytt Tildra mot Sylvias maffige Démantur. Vi fick jobba på samma sätt som under förmiddagen, men tölta mer som avslutning. Och nu gick det bättre för mig att hitta balansen mellan att kontrollera tempot men inte tappa energin. Det kändes riktigt, riktigt bra!!! Och Atli påpekade också att Lára fortsätter utvecklas åt rätt håll.

Sylvia brukar ju säga att Lára och jag är jätteduktiga på att göra allt "nästan rätt" - och ett område där Lára är jätteduktig på att lura mig är eftergiften. Jag upplever henne helt eftergiven i nacken - men när Sylvia säger åt mig att kräva mer så visar det sig mycket riktigt att det finns mycket mer... Men nu har jag hittat ett knep som hjälper mig där: jag tittar på halsmuskeln! I o m att hon är klippt på halsen syns den väldigt väl - och nu när jag lärt mig hur mycket den faktiskt kan svälla ut när hon jobbar rätt så har hon svårare att lura mig! Detta hade jag STOR nytta av under båda dagens lektioner!

Den andra lektionen avslutades föresten med att Atli red Lára en kort stund igen, först i samlad skritt och sedan i dito tölt. Men var höll fotograf-maken hus när jag som bäst behövde honom?! Inte i Mariebäck i alla fall... Min mobilkamera fick rycka in, men inte en enda bild blev bra... Om jag säger att ovanstående var minst dålig så kan ni ju tänka er...

När Atli satt av konstaterade han igen att "Det känns verkligen att hon blir allt bättre! Visst känner du också det?!" och det gör jag ju - men det är förståss fantastiskt att få expertens bekräftelse på att jag känner rätt!!!

Nu LÄÄÄÄÄNGTAR jag till morgondagens lektioner!!! Och visserligen är det OERHÖRT nyttigt att rida så mycket skritt - men liite mer snö, som kan möjliggöra liiite mer tölt, skulle ju inte skada!

Lördagens schema

Schemat för morgondagen hade inte hunnit fyllas i mer än så här när jag lämnade Mariebäck i eftermiddag. Jag kommer i alla fall att "riva av" mina lektioner tidigt som ni kan se. Har morgonfodringen i morgon, så jag ska ju ändå vara där tidigt. Och med tanke på hur svårt jag hade att ta mig ur sängen i morse så börjar det snart vara dags att "vika in hovarna" för i kväll. 

Ridsporten fostrar framtidens ledare!

Jag har tidigare skrivit om den forskning vid Luleå Tekniska Universitet som visat att väldigt många kvinnliga chefer har ett förflutet i stallet (eller rider fortfarande). Inget som förvånar mig - som hästtjej lär du dig ju att ta stort ansvar, vara tydlig och bestämd samtidigt som du ska visa respekt. Om hästen ska se dig som sin ledare måste du förtjäna det - och detsamma gäller ju för människor! När jag under åren som chef inom banken varit på olika chefsutbildningar har jag också gång på gång kunnat konstatera hur ofta man kan snacka häst med andra kvinnliga chefer!

SVT Play har nu gjort ett inslag på detta ämne - du hittar det HÄR!

Atlikurs - igen!!!

En bild från förra Atlikursen - när Lára och jag hade "all time high" för att använda aktiemäklarspråk. Den fantastiska tölten jag fick uppleva då och Atlis: "Det är sådan här ridning som gör att det är roligt att vara instruktör!!!" gjorde att jag för första gången på länge kände mig nervös inför att rida för honom...

Atli inledde som vanligt med att fråga hur det gått för oss sedan sist. När jag svarade att första tiden efter kursen varit en tölt-eufori men att jag sedan "tappat" hennes bakdel igen, var det som om han läst av min nervositet direkt. För han sa att det är helt naturligt att det kommer bakslag efter ett större framsteg. "Ni tog ett STORT kliv uppför utbildningstrappan senast. Och man vill så gärna bara fortsätta och ta ett till och ett till... men så fungerar det inte! Man hamnar på en platå - och många gånger går det även bakåt en tid. Men det ska man inte stressa upp sig för, utan man ska bara fortsätta på samma sätt så kommer nästa kliv uppåt när hästen är redo för det!"

Han sa också: "Även för den skickligaste tränaren tar det LÅNG tid att utbilda en häst. Inte för att det tar lång tid att lära hästen själva tekniken - utan för att hästen måste hinna bygga de muskler den behöver för att prestera på en högre utbildningsnivå. Och för detta behöver den mycket tid!"

Jag berättade också om hur jag på senaste Sylvialektionen, för 1,5 vecka sedan, fick jobba med att driva henne mer fram emot bettet UTAN att hon skulle öka tempot, utan istället länga stegen och trampa under sig mer. Samt att jag sedan dess främst tränat detta i skritt i o m att underlaget varit så väldigt hårt. Då sa Atli: "Man kan rida hästen i skritt så att man förbättrar ALLA gångarterna - om man ser till att den verkligen bär sig på rätt sätt i skritten. För då bygger den de muskler den behöver för att göra detsamma i alla andra gångarter!" "Men man kan också rida hästen i skritt så att man försämrar alla andra gångarter, ifall man inte ser till att den bär sig på rätt sätt..."

Att rida hästen på rätt sätt i skritten blev också det jag främst fick ägna mig åt under dagens lektion, eftersom ridbanan är så hårdfrusen. Jag fick skritta längs spåret - först bara rakt fram samtidigt som jag drev henne fram emot bettet för att få de långa, lugna stegen och bärigheten. Sedan fick jag gå vidare till att rida sluta "Kontrollera bogarna med tyglarna och bakdelen med skänklarna - och lek med fingrarna så att du får längden på halsen!" sa Atli.

Från slutan fick jag sedan göra "Atlivändningar" genom att lägga vikten inåt. "Passa på att du verkligen har med bakdelen genom hela vändningen, så att hon korsar ordentligt bak!" sa Atli. Åt ena hållet var det mycket svårare...hon ville gärna räta ut sig när vi började vända. När jag påpekade detta sa Atli: "Här har du en viktig nyckel till att få henne liksidig - det är här jättebra för er att jobba med!!!"

Sedan fick jag faktiskt rida liiite tölt också! Fast först samla henne och när hon försökte komma undan samlingen genom att öka tempot sa han att jag skulle bromsa upp henne med kropp och säte - samt en rörlig hand. Det sista var MKT viktigt! "Om hon inte lyssnar på förhållningen ska du röra handen MER - du ska aldrig bli stark och försöka hålla henne med tygeln!!!" Jag fick sedan uppleva en sekvens med riktigt härlig tölt i vardera varvet!

Som avslutning på ridpasset ville Atli sitta upp och känna lite på Lára. Efter en stunds samlad skritt och lite, lite tölt konstaterade han nöjt att hon fortsätter utvecklas åt rätt håll och att hon långsamt håller på att bygga de muskler som ska möjliggöra för henne att bära sig riktigt bra i tölten. Härligt att höra!!! Jag kunde också konstatera att all min nervositet sedan länge var som bortblåst - och att lektionen verkligen varit hur inspirerande som helst!!!

Ååååh, vad jag ser fram emot att rida mer i morgon och på söndag!!! Nu hoppas vi bara att det antingen blir mildare eller också kommer lite snö, så att underlaget på ridbanan blir lite mer hästvänligt...!

På väg hem från stallet passerade jag simhallen där ångbastun och stretching verkligen gjorde underverk med min kropp! När detta skrivs upplever jag därför något för mig så sällsynt som en oerhört behaglig känsla i hela kroppen! M a o är det en sådan stund som sjukgymnasten brukar påpeka att jag verkligen ska uppmärksamma och "vara" i. Smärtan ser ju normalt alltid till att "göra sig hörd", medan det däremot är lätt hänt att man inte uppmärksammar när kroppen bara är helt "tyst" - eller som nu kommer med en lågmält behaglig känsla. 

Rätt svar på bloggläsartävlingen:

....var förståss tre katter! 

(Jo, jag måste göra det svårare nästa gång!)

Bussige Freddan t v tog sig förståss genast an lille Melker när han flyttade in, genom att både leka och ligga och slicka honom. Men nu har som synes t o m "rovdjuret" Bam-Bam (man skymtar hans ena öra till höger i bild) accepterat att Melker får sova tillsammans med dem! Ser varmt och mysigt ut när de alla tre tryckt ner sig i korgen tillsammans! 

"Don´t call us, we´ll call you...!"

Jag hade självklart tänkt kontakta Svensk Bilprovning och informera dem om mina totalhavererade bromsar i måndags, för att man förhoppningsvis ska kunna undvika att det händer någon annan - som kanske inte har lika otroligt tur i oturen som jag ändå hade... Men jag hann aldrig innan de kontaktade mig!

Visserligen har jag vetat länge att alla som vill hålla sig uppdaterade självklart läser min blogg! Men att Svensk Bilprovnings informationsavdelning hörde till den uppdaterade skaran kände jag faktiskt inte till... förrän idag! Som kommentar på inlägget där jag berättar om vilken änglavakt jag hade i måndags fick jag idag en uppmaning att kontakta en person som visade sig vara högste ansvarige för deras kontrollbesiktningar.

Han var oerhört intresserad av alla fakta (hur nära inpå kontrollbesiktningen det inträffat, vilken bilmodell jag har, hur det gick till när jag upptäckte felet, vilken verkstad jag anlitat och vad de sagt där o s v.) Hans nästa steg skulle bli att kontakta Volvo för att få höra deras version, samt förhoppningsvis få slangarna för undersökning ifall de fortfarande finns kvar. (Det senare är kanske inte helt osannolikt. Med tanke på hur chockade de såg ut när de visade upp dem så kan man ju tänka sig att de sparades som avskräckande exempel...) Det blev i alla fall uppenbart att bilprovningen ser MKT allvarligt på det inträffade. Vilket ju inte är så konstigt, med tanke på vilka hemska följder det kunde ha fått...

Edit: som jag förstod saken ska Bilprovningen utreda detta ur två olika aspekter. Dels förståss hur det var möjligt att de dåliga slangarna inte upptäcktes vid besiktningen. Om det är något som behöver ändras i deras instruktioner eller rutiner t ex. Och dels hur det var möjligt att båda slangarna "havererade" samtidigt. Ifall det t ex var något fel på just dessa slangar eller om det finns någon koppling till typen av bil eller liknande. Av den anledningen fick jag även svara på frågan om jag möjligen brukar tvätta bilen med avfettning varje vecka, då det tydligen får gummi att åldras snabbare. Jag svarade att alla som brukar se min mil regelbundet kan vittna om att jag verkligen inte lider av någon "tvättiver" direkt...!

Bloggläsarfråga

Hur många (svarta) katter finns i denna bild?

(Rätt svar kommer i morgon!)

Vill bli omhändertagen!!!

Ännu ett kvällsfoto från färjeläget i Norra Sunderbyn. 

Fick tyvärr inte sova något vidare i natt heller, men liiite bättre än förra natten i alla fall. Fortfarande rejält ont i kroppen... Men jag hade flera viktiga kundmöten inbokade idag, så efter en improviserad (och helt nödvändig) sovmorgon åkte jag till jobbet ändå. Sedan var det verkligen fullspäckat schema - men en fördel med det var ju att jag inte hade någon tid att känna efter hur jag mådde... det var nätt och jämt att jag hann äta lunch. 

Efter jobbet skulle jag direkt till vårdcentralen för att träffa sjukgymnasten i smärt-teamet. När jag satte mig i bilen - och för första gången under dagen hade tid att dra efter andan - kände jag mig alldeles vimmelkantig av trötthet... Tur att man inte behöver "använda hjärnan" hos sjukgymnasten!!! Övningarna i Basal kroppskännedom var förståss välgörande - men egentligen skulle jag ha behövt en värmebehandling ännu mer... 

I kväll blir det inte många knop för mig - väntar bara på att maken ska komma hem från jobbet någon gång så att jag kan få bli lite omhändertagen... 

Lára har i alla fall haft turen att Eva skulle rida henne idag. Och i o m att det blivit mildare väder igen hoppas jag att underlaget inte var alldeles stenhårt, så racerhästen kunde få springa av sig lite! I morgon har hon vilodag och sedan är det Atlikurs igen fre-sö. Till dess MÅSTE min kropp skärpa till sig!!!

PS: Det kändes lyxigt i morse när jag körde till jobbet och BÅDE hade vinterdäck och fungerande bromsar - jag kunde ju faktiskt stanna när jag ville!!! DS.

Änglavakt!

Kvällsvy vid färjeläget i Norra Sunderbyn. 

Min bil fick komma till Volvos verkstad idag! Och där konstaterade de att BÅDA bromsslangarna var helt av... :-O  (Den har tydligen ett dubbelt system, för att man ska ha kvar bromsverkan på en diagonal fram + bak även om en slang går sönder. Men det hjälpte ju inte i det här läget, när båda gått av samtidigt...) Vilken miss av Bilprovningen att inte upptäcka att slangarna var på bristningsgränsen - det är ju bara en vecka sedan de besiktade bilen... När verkstadschefen på Volvo visade mig en av de trasiga slangarna, som dessutom hade massor av sprickor, sa han: "Det här kan INTE han hunnit hända på bara en vecka..." Med bromssystemet helt utslaget hade det ju faktiskt kunnat gå hur illa som helst... Tala om att jag hade änglavakt!!!

I jämförelse med det var det ju bara en liten bagatell att värken hållit mig vaken i natt och inte ville ge med sig framåt morgonen heller. Då blir det ofta en "jetlag-känsla" också - jag har ögonen öppna men hjärnan kan inte "slås på"... Blev därför tvungen att sjukanmäla mig idag - att krypköra bilen till Volvo efter lunch kändes som en tillräckligt krävande aktivitet. När de konstaterat felet och erbjöd sig att laga det direkt tyckte jag inte det fanns någon anledning att ta bussen hem igen, även om det skulle ta några timmar innan bilen var klar. Jag kunde lika gärna sitta i en soffa på Volvo och lyssna på min ljudbok som att göra detsamma hemma. 

Under denna tid hann jag uppleva lite annan underhållning än boken också! T ex en äldre man som först kom in och lämnade in bilnyckeln i kundmottagningen för att få sin bil åtgärdad. Han pratade länge och omständigt om vad som behövde åtgärdas. Och sedan höll killen i kundmottagningen aldrig på att bli av med honom - för han fortsatte prata om allt möjligt annat. Trots att kön bakom honom växte och han gång på gång fick uppmaningen "Sätt dig ner och vänta så länge!" (Känner igen den kontaktsökande typen - inte helt ovanligt att de dyker upp på banken heller!) 

Tillslut sa mannen i alla fall att han skulle gå till bilhallen och se vad det fanns till salu - och så trodde man ju att "historien" fått sitt slut. Men ca 20 minuter senare kommer den gamle mannen inrusande igen, upprört skrikande: "De har stulit min bil!!! Någon har stulit min bil!!! Jag gav er nyckeln och nu har någon stulit den!!! Den står inte längre där jag parkerade den - någon har stulit den!!!" Killen i kundmottagningen försöker förklara att de tagit in bilen i verkstaden för att fixa det mannen ville ha åtgärdat. "Har ni tagit in den i verkstaden???" utropade mannen MKT förvånat, "UTAN att säga till mig först??!!" Tja, vad säger man...?! :-D

Hemma igen efter Volvoäventyret bestämde jag mig för att inviga mina nya bromsslangar med att åka till Lára. I smärtkursen jag går betonas hela tiden betydelsen av rörelse och att man ska försöka röra på sig - i den mån det går - även när det gör ont. Det blev en ridtur med fokus på skritt. Först på ridbanan där jag på "Atlivolten" även tog med henne åt sidan m h a min vikt för att hon verkligen skulle stretcha sina bakben. Prövade även att skritta med drivning UTAN att hon fick korta upp sig och öka tempot och efter en stund verkade hon minnas senaste Sylvialektionen!

Fortsatte med drivningen i skritt när vi red ut och upp längs skogsvägen bakom bommen. Den korta svängen upp till vändplanen kändes som ett tillräckligt ansträngande projekt för idag. Det var oerhört hårdfruset i marken - så det var inte bara för mig som skritt var en lämplig gångart. Lite trav, där jag också försökte driva fram längd i stegen utan ökat tempo och sedan några galoppfattningar fick bli extra stretching innan vi skrittade tillbaka hem. 

Precis när vi vände hemåt fick hon förståss bråttom... men ganska snart kunde jag ändå hitta tillbaka till ett läge där jag kunde driva henne fram mot bettet och hon längde steget istället för att rusa. Imponerande prestation av speed-hästen!!! Då och då fick jag dessutom se rätt halsmuskel svälla ut ordentligt som ett bevis på att hon verkligen jobbade rätt! I o m att skritt dessutom är den gångart där hästen använder flest muskler, måste detta ha varit riktigt bra styrketräning för henne, trots att hon inte ens kändes varm när vi kom tillbaka till stallet. 

Någon smärtlindring av ridningen känner jag ännu inte av - men förhoppningsvis lättar det framöver. Ska dessutom ta ett varmt bad tänkte jag - det brukar ju hjälpa till också. Förhoppningen är förståss att kunna jobba i morgon!

Give me a break - PLEASE!!!

Efter jobbet idag åkte jag till däckfirman som förvarar våra vinterdäck och fick äääääntligen "vinterskor med broddar" även på min bil! (Blev dock först liiiite sur över den gubbtjuv nr 1 som lyckades tränga sig före mig i kön så att jag fick vänta nästan 30 minuter extra trots bokad tid... Och sedan liiite mer sur på den gubbtjuv nr 2 som parkerade i vägen när jag skulle köra in bilen däckfirmans lokaler och inte tänkte flytta på sin bil trots att jag sa till honom...  Sensmoral: det finns alldeles för många "gubbtjuvar"!!!)

När jag så körde därfrån upptäcker jag att bromsarna på bilen inte längre fungerar som de ska... :-O En varningslampa tändes på instrumentbrädan och texten "Bromsfel - omedelbar service" kom upp... Detta precis när både däckfirman och Volvo hunnit stänga sina telefoner för dagen... :-(

Hade det inte varit för gubbtjuv nr 1 hade jag ju faktiskt kommit därifrån en halvtimma tidigare - och därmed haft chans att få tag på någon som kunnat hjälpa mig... Det blir att slänga sig på telefonen direkt de öppnar igen i morgon kl 07.00. Och nu säger jag bara: "Give me a break - PLEASE!!!"

Gnistrande morgon!!!

Som vanligt kämpigt att ta sig ur sängen på morgonen...  men när jag kom till Mariebäck och möttes av hästarnas hästarnas välkomnande huckranden kändes det inte så illa att ha morgonfodringen ändå! När vi allihop ätit vår frukost var det sedan dags att se hur det var med Láras muskler idag.

När jag hämtat in henne i stallet kunde jag snabbt konstatera att musklerna fortfarande kändes lite hårda, men mindre än igår. Fortsatte därför med min strategi att rörelse och naturlig stretching borde vara precis vad hon behövde.

Inledde med många varv skritt på ridbanan och tänkte att jag skulle kunna vara på omslagsbilden till en broschyr på temat "säkerheten framför allt" där jag red på inhägnat område, i strålande solsken - och med reflexväst på! Västen hade dock ett syfte - min plan var att efter skrittuppvärmningen våga mig upp bakom vägbommen och trava bort till vändplanen. När jag anlände till stallet på morgonen hade jag visserligen hunnit passera flera "älgjägarbilar" längs vägen, men inte sett till någon i anslutning till vägbommen.

Till min glädje fanns inget som tydde på älgjägare i det absoluta närområdet när vi lämnade ridbanan heller. Det var fortfarande 5 minusgrader och efter den ännu kallare natten var marken tyvärr riktigt hårdfrusen... men jag försökte tänka positivt: ljudet från hästhovarna hördes så tydligt att risken att vi skulle förväxlas med en älg borde definitivt minska!

Jag kunde konstatera att det verkligen var ENASTÅENDE vackert ute idag!!! All rimfrost i gräs, buskar och träd gnistrade så i solskenet att man kunde tro att någon god fe strött ut mängder av diamanter för att förgylla omgivningen!!!

Längs vägen upp till vändplanen skrämde vi upp en stor rovfågel, alt tjädertupp (det gick så fort och jag såg den i motljus så det var svårt att avgöra. Men STOR var den!) Minsta tecken på älgjägare såg vi däremot inte till (inte vid något av de två älgtornen heller)... så uppe vid vändplanen blev jag modigare och styrde Lára upp i skogen. Hon verkade uppskatta att få skritta på i terrängen - och jag tänkte nöjt att det här måste vara precis den stretching hon behövde!

När jag inte vågade mig längre ut i skogen vände vi tillbaka och jag föreslog "terrängtrav" i stället. Lára var genast med på noterna - och en stund senare övertygade hon mig om att "terränggalopp" faktiskt var den mest effektiva formen av stretching! (Jag var inte direkt svårövertalad...!) Snart var vi därför tillbaka på vändplanen - och Lára kunde åter få vila sina öron. (Jag hade som en extra säkerhetsåtgärd sjungit högt hela tiden vi varit ute i skogen.)

Benen fick hon däremot inte vila samtidigt - utan vi varvade trav med höger resp vänster galopp. Det märktes att vi ridit ett par lektioner för Sylvia och fått ordning på saker och ting (d v s "alla bogar") för det var inte minsta problem att komma överens om vilken galopp det skulle vara när. Och trots att det var på hemväg galopperade hon faktiskt riktigt lugnt och avslappnat!

När vi skulle skritta sista biten hem började hon också starkt, med att belåtet sträcka ut halsen och steget på lång tygel. Men sedan var det plötsligt som om hon kom på att hon faktiskt hade ett rykte som speedhäst att försvara... Huvudet åkte upp och hon började takta - och sedan hade jag fullt sjå att behålla skritten resten av vägen hem. Det hann bli många "one rein-stop" och miljoner halvhalter... Och ändå var det först när vi svängde in på gården som hon verkligen slappnade av och fick tillbaka ängden i steget igen.

Efter ridturen kunde jag konstatera att hon kändes ännu mjukare i musklerna på rumpan! Hon verkade inte heller ha så mycket emot att jag masserade henne där. (Förutom att hon fick tag i tränset, som jag hängt ifrån mig utanför närmsta box, och slängde iväg det över golvet. Men det är ju ett helt normalt Lárabeteende när någon är oförskämd nog att ta på henne... ) Det går helt klart åt rätt håll! (Ja, med hennes träningsvärk alltså! När det gäller damens uppförande vill jag inte göra något sådant tvärsäkert uttalande... och inte heller hon om mitt antar jag...)

Hon får fortsätta ha täcke i hagen - för att hålla "rumpmusklerna" varma. (Hade dessutom masserat dem med liniment tidigare, för extra värmande effekt.) Ställer in morgondagens planerade ridlektion och satsar på fortsatt lugn men "stretchande" ridning under veckan. Det känns som bästa sättet att förbereda henne för  Atlikursen nästa helg.

Fifty shades...

Jag har inte läst den omtalade boken, men när min hovleverantör av te hade denna på sin FB-sida kunde jag inte låta bli att skratta! Earl Grey är ju dessutom "my cup of tea"!!!

Dags att förbjuda älgjakten!!!

Mor (Lára)...

...och dotter (Litlamin) njuter av dagens solsken! 

Och njuta av det härliga höstvädret hade jag också tänkt få göra - ute i naturen. Borde väl vara en mänsklig rättighet - särskilt efter allt regn och rusk vi haft den här hösten?! När jag åkte mot stallet såg jag fram emot en härlig ridtur med Lára ute i skogen. Till min glädje var det inte heller någon varningsskylt för pågående jakt vid infarten till grusvägen. Men det glädjen blev kortvarig... för längs hela vägen till Mariebäck såg jag ändå älgjägare och/eller deras bilar parkerade med jämna mellanrum...

"Men jag kan ju alltid rida upp i skogen ovanför stallet - bakom vägbommen!" tänkte jag hoppfullt - innan jag såg "jägarbilar" parkerade även där... Det sista hoppet - att de INTE jagade också mellan Mariebäck och Alviksträsk - grusades när Fia som kom körandes från det hållet uppgivet suckade "Det är ju jägare ÖVERALLT...!!!" Vi var helt enkelt omringade av beväpnade män i kamouflagekläder!!! Så vad hade vi då för möjligheter att njuta av det härliga höstvädret? Jo, vi kunde ju antingen rida på ridbanan eller också kunde vi.... rida på ridbanan... :-(  Är det till Europakommissionen för de mänskliga rättigheterna vi ska anmäla detta för att få en ändring - eller möjligen FN?!

Visst är det alltid bra att repetera övningarna från en ridlektion ganska snart efteråt, så ridbanan hade ju inte behövt vara helt fel. Men jag misstänkte att Lára fortfarande kunde ha träningsvärk efter torsdagens lektion och ville så gärna ge henne en välförtjänt lösgörande tur ute i blåbärsriset... När jag kände igenom hennes rumpa stärktes dessutom de misstankarna: på båda sidorna hade hon ett område där musklerna kändes ganska hårda. Hon verkade inte heller uppskatta när jag knådade lite där. I o f s blir hon ju alltid irriterad när man tar någon annanstans än på hennes huvud, men jag tyckte ändå hon verkade bli mer sur än vanligt. 

Men i o m att det var enda alternativet - och att träningsvärk faktiskt går över fortare om man rör på sig "lite lagom" - bestämde jag mig för ett kortare, uppmjukande pass på ridbanan. Innan dess passade jag på att skruva i traktbrodd i hennes skor runt om. För den här veckan har vi ju haft ishalka flera gånger. På bilen har jag dock fortfarande sommardäck... är inte det en typisk hästägarprioritering??!! 

På ridbanan började vi med att skritta många varv längs spåret på hellång tygel. Lára sträckte verkligen ut och frustade avslappnat gång på gång - trots att Fia och Ljufa tränade tölt samtidigt. När vi sedan övergick till långsam trav med lång, låg form tyckte jag hon kändes ovanligt stum i steget - vilket skulle kunna vara ytterligare ett tecken på träningsvärk. (Men i o f s också kunde bero på att ridbanans underlag var ganska hårdfruset.) 

Vid ett tillfälle halkade hon till och gick då över i tölt - och med ens blev hon VÄLDIGT spänd och stressade iväg med huvudet i vädret. Jag tog det som det slutgiltiga tecknet på träningsvärk: för att tölta behövde hon trampa under sig mer och då kände hon av träningsvärken ordentligt. När jag fått henne att sakta av till skritt igen kunde vi i alla fall börja om med lugn, avslappnad trav. 

När vi varvat trav med skritt på lång tygel i några omgångar testade jag även lite "kasta toppi" - som alltså krävde "mer bakben" än traven. Ville sträcka ut de aktuella musklerna lite till, utan att det blev så mycket att hon började spänna sig igen. Det gick bra och när jag efter ytterligare skritt satt av och "knådade" hennes rumpa igen kändes hon betydligt mjukare i de aktuella musklerna, även om man fortfarande kände att det inte var riktigt som vanligt. 

I samråd med Elisabeth (som driver Djursjukhuset - MKT praktiskt med en sådan kunskapsbank!!!) bestämde jag att Lára fick gå ut med täcke på - för att ge de aktuella musklerna extra värme. Så får jag se hur hon verkar i morgon. Jag har morgonfodringen då - men det är väl inte lönt att hoppas på en lösgörande skogstur då heller...

Edit: Tror ni risken att jag blir skjuten ökar efter det här inlägget?! :-O

Gode Gud ge mig tålamod!

...men gör det FORT!!!  (citat av komikern Lasse Eriksson, från Piteå.) 

Vårt olivträd verkar ha trivts i orangeriet under sommaren - för det har fått massor av oliver! Många är fortfarande väldigt små, men en hel del har hunnit bli fullstora som den gröna i förgrunden. Den är klar att skördas - ifall man vill ha gröna oliver. Några har också börjat mogna till svarta.

Jag tänkte att det kunde vara lite kul att testa hur de smakar! (Har ingen som helst aning om vad det är för sort...) Jag visste att man inte kan äta oliver helt färska - då smakar de inte alls gott - utan att de måste prepareras på något sätt först. Men hur? När jag efter idogt googlande, bland den enorma mängden recept på marinering av färdigköpta oliver, tillslut hittade hur man gör insåg jag dock genast att detta inte är något för mig. Man ska lägga dem i en saltlake med ättiksprit där de sedan ska ligga ett helt år!!! :-O

Det får alltså bli färdigköpta oliver även i fortsättningen. Möjligen hade jag testat om jag redan visste att jag hade en god sort. Men tålamod är verkligen INTE min starka sida... "tvärgöra" är snarare mitt mellannamn...

Har tyvärr ingen rapport från Lára idag. Har för ovanlighetens skull låtit Eva rida henne en fredag, eftersom hon jobbat på annan ort tidigare i veckan. Efter gårdagens tuffa ridlektion räknade jag dessutom med att vara väldigt mörbultad ikroppen idag. Men - peppar, peppar - jag har faktiskt klarat mig långt över förväntan!!! (Fast det var nog tur att jag stretchade så noga - och i flera omgångar - som jag faktiskt gjorde igår.)

Sov så ovanligt bra i natt också - andra natten på rad dessutom! Det var nästan som om jag var utomlands i ett varmt land! Först resonansbehandling och sedan svettig ridlektion var tydligen en bra kombination! En viktig anledning till att jag bokade in resonansen på onsdag var också att ge kroppen så bra förutsättningar som möjligt inför ridlektionen. Och det verkade ju fungera!

Nästa helg har vi Atlikurs igen fre-sö. Tänkte först att jag ska boka in ny resonansbehandling på torsdag innan. Eller också kanske jag ska spara det till måndagen efter? En stor fördel med denna behandling jämfört med varmvattenbassängen (förutom att den verkar ge betydligt bättre direkt smärtlindring) är att det i alla fall hittills gått bra att boka med kort varsel. Så jag kan ju faktiskt hinna känna efter hur det känns under nästa vecka innan jag bestämmer om det blir bokning torsdag eller inte. 

Moderskärlekens motsats - och Sylvia höjer kraven REJÄLT!

Litlamin är tillbaka i Mariebäck!!!

...och för den som missat det så är hon e Demantur u Lára. (Gissa om jag tjatar på Sylvia om att få köpa henne?!) Men mamma Lára är verkligen INTE road... Hon tyckte ju att det var pest att ha ett föl och när hon äntligen trodde att hon blivit av med snorungen dyker hon upp igen... Men den enda häst Lára kan stå ut med är ju faktiskt Tildra, så det hade ju varit mkt förvånande om hon plötsligt hade bytt inställning...

Litlamin verkar i alla fall vara en mkt social liten tjej! Hon mötte mig vid grinden och följde mig genom hagen för att hämta Lára (som var "fångad" på andra sidan diket och därför omöjligt kunde komma när jag ropade...hm...) Men när Litla sedan följde oss tillbaka till grinden gjorde Lára mängder med markeringar om hur illa hon tyckte om att ha henne i hasorna... trots det fortsatte hon att följa oss längs staketet också - fast hon stannade förståss och backade undan lite varje gång Lára slängde hotfullt med huvudet åt hennes håll - med öronen ilsket klistrade mot huvudet... Ingen som helst uppskattning från den mamman alltså...

Red lektion för Sylvia idag - och precis som förra veckan fick jag rida ensam. (Välj själva om ni kallar det privatlektion eller stödundervisning...!) I o m att vår ihärdiga träning resulterat i att Lára faktiskt blivit riktigt duktig på att slappna av och länga halsen, tyckte Sylvia att det är dags att börja ta det hela vidare till nästa nivå. D v s öka drivningen i resp gångart UTAN att Lára skulle korta steget och öka tempot - utan bibehålla den långa halsen och ta längre steg. 

Fick börja i skritt på volt, från ett läge där Lára sträckte ut överlinjen ordentligt. Fick ta lite mer tygelkontakt samtidigt som jag ökade drivningen för att verkligen driva henne fram mot bettet. Initialt blev förståss resultatet att hon kortade halsen, körde upp huvudet och ökade tempot. Fick med bibehållen drivning (VIKTIGT!!!) sitta emot, vända in henne för ytterhjälperna på volten samtidigt som innerhanden var lite rörlig för att uppmuntra henne att länga halsen. Lára testade förståss ALLA sina knep för att få mig att skärpa till mig och sluta driva - men tillslut började hon ge med sig. 

Först kom korta glimtar då hon längde halsen och jag fick ge eftergift - men i samma stund hon fick eftergiften tog hon chansen att försöka "smita iväg" genom att öka tempot, skjuta ut ytterbogen etc. Så jag fick genast korrigera henne igen. Men tillslut accepterade hon att verkligen vara mellan hand och skänkel: hon trampade under sig bättre bak, kom upp med ryggen och tog låånga, långsamma skrittsteg - även när jag gav henne mer tygel! "Kolla muskeln på halsen!" ropade Sylvia. Och där såg jag  verkligen tydligt att Lára nu jobbade rätt!

Om övningen var svår i skritt så var den förståss ÄNNU svårare i trav... Jag tyckte vi var jätteduktiga när vi travade i lågt tempo på volten. Men Sylvia beordrade "MER drivning och ÄNNU mer drivning - men lååååångsammare!!!" Jag har ju mest varit van att bromsa i traven, så detta var verkligen en ny upplevelse. Och OJ, så "trögt" det började gå när Lára plötsligt måste ta i riktigt ordentligt! Jag drev och drev och drev och drev - så att jag flåsade och började tappa känseln i benen. Men tillslut kom ett riktigt halleluja-moment!!! Jag har faktiskt aldrig upplevt en sådan trav tidigare - med sådan samling att ryggen var riktigt välvd. HÄFTIGT!!!

Men det var verkligen inte bara jag som fått jobba ordentligt, utan även Lára. Det blev väldigt tydligt när vi fick en skrittpaus och hon kändes riktigt stapplig i de första stegen... När vi hämtat oss igen fick jag försöka med samma sak i tölt. Där lyckades vi inte komma riktigt hela vägen - vi var väl båda för trötta helt enkelt - men reaktionen började gå åt rätt håll även där! 

När Lára fått sträcka ut i trav en stund blev det lååång avskrittning. När jag sedan satt av var jag minst lika stapplig i steget som Lára varit tidigare. Medan Lára sedan mumsade sitt kraftfoder konstaterade jag förvånat att det kändes som om min jacka var blöt längst ner i ärmarna, fast på insidan... och när jag tog den av mig insåg jag att HELA jackan var genomblöt på insidan! Det såg ut som om jag ridit med den avig ute i regn! :-O  Trots att det för en gångs skull denna höst inte regnat fick jag ändå hänga upp alla kläderna på tork i Josefshallen... Och jackan hängde jag ut och in för att den skulle torka bättre. 

Vet faktiskt aldrig om jag svettats så oerhört under en ridlektion förut... Men ökad blodcirkulation ska ju ge smärtlindring, så förhoppningsvis var detta rena dunderkuren mot min värk! Det får GÄRNA ge samma effekt som Resonansen igår - för jag fick sova så oerhört bra i natt! Normalt vaknar jag så väldigt många gånger för att jag har ont, men i natt var det nog bara vid 2-3 tillfällen. "Den bästa natten är den man inte minns något av!" var det någon som sa - och det håller jag definitivt med om!!!

Inte bara IKEA retuscherar bort kvinnor...

IKEA har ju varit i blåsväder för att man retuscherat bort alla kvinnor ur den Saudiarabiska versionen av IKEA-katalogen. (Dock har ju vissa fyndiga personer uttryckt stor glädje över den öppenhet som man visar inför konstellationen pappa+pappa+barn!)

Men som alltid är det väldigt lätt att kritisera andra och missa sina egna problem... Jag vill på intet sätt försvara den Saudiska regimen - MEN tycker inte det skadar med en påminnelse om att samma maktstrukturer faktiskt är verksamma här i Sverige också...

Johan, som till skillnad från mig ser på TV, tipsade om ett inslag i SVT:s program Hübinette, vilket jag vill dela med mig av eftersom det (förhoppningsvis) stämmer till viss eftertanke...! 25 minuter in i programmet kommer det - och länken har ni HÄR.

Edit: Jag ska komma ihåg dessa talande exempel nästa gång jag hör någon gå i taket över diskussionen om inkvotering av kvinnor i olika sammanhang. Jag tycker att det är väldigt intressant att så många är negativa till detta - trots att inkvotering av män uppenbarligen har accepterats i alla tider. För det är väl ingen som inbillar sig att vi haft dagens manliga dominans i de flesta maktpositioner om man ENBART gått efter kompentens när man rekryterat?!

Den dag en medelmåttig kvinna kan komma lika långt som en medelmåttig man - DÅ har vi jämställdhet!

"En morgon när jag vaknar är hela världen vit...!"

I morse hade jag mer "tur när jag tänkte" än igår - så det blev bussen till jobbet. (Skulle dock bara in till Luleå idag.) Minusgraderna visade sig nämligen ha stannat kvar över natten, så gårdagskvällens och nattens snö låg faktiskt kvar. Ljust och fint blev det - men väääldigt halt förståss... Med denna utsikt från busshållplatsen finns det väl ändå inte så mycket att klaga på...?!

Busslinje nr 9 startar i Kyrkbyn och här bor ju inte så många. Därför blev jag vääääldigt förvånad när bussen dyker upp och visar sig vara så full att folk redan står i gången - detta trots att det t o m är en dragspelsbuss! :-O Det visade sig att jag - för första gången - lyckats hitta av en skolbussvariant som istället startar borta i Rutvik. Alla högstadie- och gymnasielever därifrån åkte alltså i bussen, förutom alla dito från Kyrkbyn. Tala om att man drog upp medelåldern... och jag konstaterade att så där många Kånken-ryggsäckar har jag definitivt inte sett sedan jag själv gick i mellanstadiet i slutet på 70-talet. Men allt kommer ju tillbaka - förr eller senare...!!!

Kroppen kändes betydligt mer "knackig" igen i morse...antar att det var en kombination av gårdagens busväder och anspänningen under de ca 4 timmarna bilkörning. Och när jag sedan fick ståplats i bussen monterade någon illvillig typ knivar i bäckenlederna... Framme på jobbet ringde jag därför Rosenday Spa och fick boka en tid för Resonansbehandling efter jobbet. Eftersom jag efter en ganska jobbig höst varit betydligt bättre igen efter behandling nr 2 tänkte jag att det var bäst att inte vänta för länge med behandling nr 3. Förhoppningsvis skulle jag på detta sätt kunna "mota Olle i grind".

När jag skriver detta sitter jag "nykokt" framför tullikiivin under en filt. Blev väldigt frusen efter behandlingen den här gången. Fast själva behandlingen kändes ännu varmare än sist. Men tydligen kan man reagera lite olika från gång till gång. Det blir nog att lyssna på ljudbok resten av kvällen och stoppa huvudet under vingen extra tidigt!

"Vederstyggligt!!!"

...sa en lyssnare som intervjuades i Radio Västerbotten idag om vädret i Skellefteå. Och tyvärr kan jag bara intyga att det stämde... Skulle åka dit över dagen i tjänsten (har inte hänt på många år) och lyckades pricka av denna dag med klass 1-varning för regn och snöfall. Inte helt lysande när man fortfarande har sommardäck på bilen... och eftersom vi har däcken på däckhotell var det ju inte bara att byta snabbt i helgen eller i går kväll - och tiden som är bokad hos däckfirman måndag nästa vecka gick förståss inte heller att tidigarelägga med kort varsel... Av någon korkad anledning kom jag aldrig ens på tanken att det gick att åka buss, förrän i morse när jag redan kört halvvägs till Piteå. "Endel har otur när de tänker..." som vår kontorschef brukar säga...

Väl i Skellefteå kunde jag raskt konstatera att "vederstyggligt" var en högst adekvat beskrivning av vädret. Ingen snö ännu - men regnet ÖSTE verkligen ner samtidigt som det blåste kraftigt. När jag klev ur bilen, lättad över att ha klarat en fickparkering trots allt regn och imma på rutorna, klev jag dessutom rakt i en vattenpöl... så jag har tillbringat hela dagen i blöta skor...

Men erfarenhetsutbytet i Skellefteå var mycket givande och jag lyckades ta mig hem igen utan att hamna i något dike - trots att regnet succesivt övergick i snö. Men så hade jag Johans bil också, men nästan helt nya sommardäck. Och nu har jag bytt bankkostymen mot en utstyrsel med "bekväm" som huvudsakligt kännetäcken och äääääntligen fått ta torra sockar på fötterna!

Lára får ledigt idag. Hade bestämt redan innan att bilresan till och från Skellefteå + jobbmötet där fick vara tillräcklig påfrestning för idag. Grundplanen var däremot att rida igår. Men eftersom Lára verkligen fick jobba ordentligt i söndags (när vi tog chansen att träna ökad tölt med Fia och Ljufa trots att Lára redan fått jobba riktigt hårt med samling i tölten) bestämde jag att hon skulle få vila även igår. När fem dagars ridning på rad avslutades med en sådan "urladdning" kan det inte skada att musklerna får vila lite!

Möjligen blir det vilodag även i morgon, beroende på hur min kropp reagerar på dagens ansträngning och vädret. Men på torsdag hoppas jag på lektion för Sylvia igen!

Pelargonblogg

Hade lagt bilder på två av mina finaste pelargoner i ett inlägg, men nu hittade jag ju en bild som passade mycket bättre dit, så det får bli ett eget inlägg för blommorna! Varje år är det ju på samma sätt: när det är dags att "göra vinter" i orangeriet är pelargonerna som allra vackrast... Ovan en variant av Mårbacka som heter "Dronning Margarethe" - min absoluta favorit! 

....och nr 2 bland favoriterna: en rosenkoppspelargon. Nu har de fått flytta till garaget för vintern och jag håller tummarna att de lever till våren!

För att ta vara på blomsterprakten fick några av dem följa med in i köket. Tillsammans med några kvistar från olivträdet blev det en kombo som i alla fall var helt ny för mig!

Även badrummet fick lite blomsterfägring:  Dronning Margarethe och en helvit variant av rosenknoppspelargon. Men nu är det nog bara att lägga ner pelargonbloggandet fram till nästa sommar, för det lär knappast hända så mycket spännande där ute i garaget... 

Mugg-behandling

För ett år sedan var det plötsligt kö till spolspiltan i Mariebäck varje dag.... något som bara brukar hända två gånger/år annars (dagen före Vindurs tävling vår resp höst)! Orsaken till denna plötsliga tvättiver var att alla hästarna drabbats av mugg. Nu börjar det vara muggtider igen, och det är väl minst lika lerigt och blött som förra hösten, så på begäran kommer här ett "favoritinlägg i repris": (Fast anledningen är ju motsatsen till favorit förståss...) Längst ner kompletterar jag med en utvärdering av tipsen också. 

Klorhexidinschampo

Från 2012-11-18
Har läst så mycket om mugg den senaste tiden. Och det är minst sagt förvirrande med alla olika råd man hittar - särskilt som de ibland står helt i motsats till varandra...

På Hippson.se hittade jag så en text skriven av Kerstin Bergvall, veterinär specialiserad på hudsjukdomar, vid Universitetsdjursjukhuset i Uppsala. Eftersom det kändes som en minst sagt tillförlitlig källa kommer tipsen här:

"Det vi i dagligt tal kallar för mugg är egentligen en hudinflammation/hudinfektion i karleden. Orsakerna till mugg är många, men allra vanligaste orsaken idag är svamp- och/eller bakterieinfektioner. Mugg yttrar sig i krustor och rodnad i huden i karleden. Ibland kan hästen även ha klåda, ofta hittar man då fotskabb som orsak till muggen.

Behandling av mugg: På okomplicerade fall av mugg behövs generellt inte någon form av antibiotika. Rekommenderat behandling är att man under en första treveckorsperiod behandlar hästen med lokalbehandling enligt nedan:

- smörj in det förändrade området med salicylsyrevaselin
-låt detta sitta i ca 60 minuter. Detta löser upp krustorna.
- Därefter schamponeras området med klorhexidin. Låt detta verka i 15 minuter.
- skölj därefter noga.

Om hästen inte blir bra av denna behandling rekommenderas vidare utredning av veterinär, inför eventuellt insättande av antibiotika eller annan behandling."

Jag har även på många andra ställen sett tips om just salicylsyrevaselin, så idag köpte jag en tub på Apoteket. Smorde med det innan dagens ridlektion så att det fick verka medan jag red. När jag sedan tvättade benen med såpa lyckades jag få bort alla krustor. (Det svåraste var faktiskt att få bort de som satt i pälsen.) Schamponerade med klorhexidinschampo som fick verka medan hon åt sitt kraftfoder (15-20 min) innan jag sköljde av. Torkade sedan benen så torra som möjligt med en handduk.

A och O vid muggbehandling är att hålla hästens ben så torra som möjligt. Lite svårt just nu  med all lera överallt...!!! Men jag såg ett bra tips om det: att smörja "muggområdena" på hästens ben med en riktigt fet salva innan den går ut i hagen. Eftersom fettet hindrar salvan från att lösas upp av vatten och lera kommer hästen hela tiden att ha ett skyddande lager närmast huden! För detta ändamål hade jag köpt en tub vanlig Idominsalva. Medan jag smorde med den stod Lára och snusade mig i håret - vi hade riktigt mysigt! :-)

Konstaterade sedan att The Queen of Mariebäck nog snart måste få sig en egen beautybox till alla sina schampon, salvor och krämer! ;-)

Något som blir väldigt tydligt om man googlar på "mugg" är att det finns hur många huskurer som helst - och olika saker verkar fungera på olika hästar. En bra förklaring till det hittade jag också i Hippsons veterinärspalt. Mugg kan nämligen bero på många olika saker. Det kan vara en infektion med bakterier, svampar eller parasiter. Det kan bero på UV-överkänslighet eller kontaktallergi och det kan även finnas andra anledningar. Då säger det sig ju självt att det behöver behandlas på olika sätt!

Den mest otippade varianten av huskur var nog att behandla med Atamon (konserveringsmedel till sylt!!!) Men jag antar att de som haft bra effekt av detta (jo, det var faktiskt flera som kommit på denna idé!!!) hade hästar med mugg orsakad av svamp.


Utvärdering: 

Kan så här i efterhand konstatera att ovanstående behandling fungerade! Angreppen av mugg minskade succesivt och Idominsalvan verkade fungera bra som barriär mellan huden och leran! (När alternativet var att ha hästen uppstallad dygnet runt för att hålla karleder och ben torra kändes Idomin-knepet verkligen hur bra som helst!!!) Nu är det bara att hålla tummarna att ovanstående tips inte behövs i höst! Och för er som redan upptäckt att ni behöver dem håller jag tummarna att ni får snabb effekt! 

"Sillen" riktigt illa ute...

Den ena lokaltidningens löpsedel idag. Synd bara att jag var tvungen att fota den genom en glasruta...

Det handlar om Evas favorit som turledarhäst: Geisli (som av någon anledning kallades "Sillen" när han stod i Mariebäck). Han var riktigt illa ute igår... Hos sin nya matte i Jämtötrakten gick han ner sig i en myr så att tillslut bara huvudet stack upp... :-O  Räddningstjänsten tillkallades och efter nästan två timmar lyckades man tillslut få upp honom.

Eva och "Sillen" har lite "quality-time" under tiden i Mariebäck.

 Enligt de uppgifter jag fått mår Geisli trots allt bra - och jag hoppas verkligen att det stämmer!!!

Kurirens artikel och bilder från dramat hittar du HÄR.

Och NSD:s dito HÄR. 

Sparrade av "Speed-Ljufa"!

Till att börja med kan det verka som att detta inlägg bara handlar om mig och Lára, men för den som håller ut till slutet kommer det även lite och Fia och Ljufa. Därför tyckte jag det passade bra med dessa roliga bilder på oss fyra från en Atlikurs!

Jag har nämligen haft den stora förmånen att rida lyckohästen även idag! Hade tänkt ha precis samma upplägg som igår, men det blev ändå viss variation. Inledde i alla fall på samma sätt, med en succesiv övergång från skrölt med lååååång hals till en allt mer samlad tölt. Och jag tycker jag lyckades betydligt bättre idag! När man ska samla hästen i tölt vill man ju att den kortar upp sig allt mer bakifrån - men bibehållen längd på halsen. Men det blir ju så lätt precis tvärt om... med en häst som bara går på bogarna och - beroende på hästtyp - lägger sig i handen... (Been there, done that, got the t-shirt...) I mitt fall har det det riktigt stora problemet handlat om att jag börjat spänna mig så snart jag velat samla i tölten - och vilken häst blir avslappnad då?

MEN idag lyckades jag faktiskt över förväntan! Precis som jag skrev igår tror jag att den där succesivt ökade drivningen är en viktig pusselbit för mig! Då har jag fokus på drivningen och glömmer den inte. Samtidigt som jag hela tiden hinner stämma av att Lára bibehåller sin lösgjordhet. Ett tecken på att jag lyckades ovanligt bra med detta idag var alla hennes frustanden. Jag har aldrig varit med om att en häst frustat så mycket under tiden jag bett om allt mer samling i tölten! 

Hade sedan tänkt vända hemåt igen i korsningen vid sjön, precis som igår. Men när jag såg det härliga "ovalbaneunderlaget" på vägen in mot stan kunde jag inte låta bli att fortsätta en bit till! Först vände jag dock runt henne m h a ytterhjälperna på en volt för att samla henne riktigt mycket. Sedan red vi en intervall samlad tölt med lite pisk i rumpan ett par gånger - och tölten kändes ganska bra!

Efter en längre skrittpaus vände vi hemåt igen - efter att jag än en gång vänt runt henne för ytterhjälperna till dess hon verkligen kändes mellan hand och skänkel. Hade märkt att hon gärna slängde ut rumpan åt vänster när jag satte press på henne - men när jag även fick bakdelen på plats under hemvägen fick jag njuta av riktigt häftig tölt igen! Det blev några sådana intervaller på hemvägen innan hon skulle få skritta resten av vägen hem. 

Ja, så var det tänkt... men då träffade vi på Fia som lyckligt red sin fina Ljúfa efter att Sylvia tränat henne en period. De hade nu order om korta men intensiva ridpass, så hon vände hemåt igen med oss. Då fick vi se prov på Ljúfas otroligt häftiga ökade tölt - något hon antagligen ärvt från pappa Berserkur! Fascinerande att hon som fortfarande är så ung kan ha ett sådant ruggigt tempo - och inga taktproblem alls när det går så där fort!!! 

För mig och Lára blev det ju verkligen ett bra tillfälle att "känna på" den ökade tölten också - när vi hade en så bra sparringpartner. Det var första gången på länge som jag lät henne "gasa på" - sedan senaste Atlikursen har vi ju fokuserat på samlingen. Men att denna träning även förbättrar ökade tempot blev nu OERHÖRT tydligt! Visst testade hon först att gå över i galopp för att springa ifrån den där lilla snorvalpen... men när jag sa ifrån att det skulle vara tölt (och jag nästan lyckades sitta på rumpan t o m) så höll hon utan problem jämna steg med speed-Ljufa, utan några taktfel och det var först på slutet som högerbogen började skjuta ut lite. Något jag ändå lätt kunde korrigera. 

Efteråt verkade Lára MKT nöjd med att ha fått "blåsa ur systemet" lite - trots att jag egentligen tyckt att hon jobbat tillräckligt redan innan denna avslutande spurt. Och hon imponerade minst lika mycket när det sedan räckte för mig att vissla lite för att hon skulle fortsätta skritta på lång tygel trots att Fia och Ljúfa avslutade med lite samlad tölt och därmed faktiskt hann in på gården FÖRE oss.

På denna bild är dock ordningen den rätta: Lára först! Den är från samma Atlikurs som bilderna högst upp i inlägget. Här kommer vi tillbaka till gården efter en promenad för att hästarna skulle få varva ner ordentligt efter lektionen. 

Toppenhäst till salu!

Ständigt synkade ston: Lára och Tildra

Tildras matte Elisabeth har fattat det svåra beslutet att sälja sin fina tjej... Det är helt enkelt dags för henne att gå vidare för att fortsätta utvecklas som ryttare. Den som letar en kompis med ett hjärta av guld (till skillnad från sin bästis är Tildra helt okomplicerad i all hantering) och med riktigt trevliga gångarter har här en jättechans! (Lára hoppas förståss på en lösning då Tildra trots försäljningen blir kvar i Mariebäck...)

Tildra är som sagt en mkt trevlig fyrgångshäst. Bilden ovan är från hennes och Elisabeths tävlingsdebut för ett antal år sedan, då de först vann uttagningarna i både T5 och V5. Och sedan även vann båda finalerna! De har blivit ett helt gäng prisrosetter till sedan dess - de flesta  faktiskt blågula. Och de har även debuterat i öppen klass med den äran, även om Tildra nog snarare är en riktigt bra lättklasshäst.

Nu håller vi alla tummarna för att fina Tildra ska få det nya toppenhem som hon verkligen förtjänar!!!

Varför jag inte är modebloggare...

...ja, behöver ni fler bildbevis än så här? Att fota snygga modebloggs-bilder är verkligen HÖGT över min nivå... (Men nu när jag snart ska gå över till smartphonevärlden kanske jag kan hoppas på en app som ser till att det alltid blir snyggt?!) Här är i alla fall mitt försök att visa den VANSINNIGT snygga jackan som jag fyndade på Häst & Fritids utförsäljning igår! Den har hängt där och ropat på mig sedan dag 1 - men jag har tjurigt framhärdat med att jag faktiskt INTE behöver en ny ridjacka... Men igår tänkte jag att PROVA kostar ju inget...

Nertill på bilden var det dessutom meningen att visa de UNDERBARA byxorna i vindtät fleece från 66 North som jag hade väldigt lätt att bestämma mig för! Och efter två dagars test kan jag redan konstatera att de är perfekta "åka hem från stallet-byxor"! (I o m att jag på vardagarna åker direkt från jobbet till stallet byter jag om till ridkläder där. Och när man ridit och svettats vill man ju inte direkt ta på sig jobbkostymen igen...) Dessutom brukar jag alltid bli kall om rumpan i stallet - så värmande fleecebyxor var perfekt att få "krypa ner i"!!!

Och jackan som ropade så ihärdigt på mig... ja, det hela "löste sig" när jag insåg att en så supersnygg jacka absolut inte måste vara något man använder i stallet... Vips, var garden sänkt och jackan blev min! Den utlovas vara både varm och vattentät - så ett lämpligare plagg kan man väl knappast hitta för denna höst?!

För den lyckliga som har storlek 36/38 kan jag också tipsa om att det finns FLERA andra jättesnygga Pikeurmodeller kvar på Häst & Fritid! Jo, jag provade ju dem också när garden ändå var nere, men tyvärr var de för små... Särskilt sörjer jag den vrålsnygga svarta jackan i ett oerhört verklighetstroget konstskinn i jättetuff "bikermodell"... Och när det är 60 % rabatt på Pikeur-priser sparar man ju MASSOR av pengar!!! ;-)