onsdag 12 september 2012

Rena hönsgården!!!



En kollega som är expert på ordvitsar frågade mig idag om det händer att jag kommer ut på tomten och tänker - "Det här ser ju ut som rena hönsgården!" :-D

Och i kväll när jag kom hem från stallet fick nästan hela tomten vara hönsgård. Jag tyckte att hönorna skulle få komma ut en stund - och i det soliga och varma vädret var det ju verkligen ingen uppoffring att vara ute och umgås med dem! Och hönorna höll med om att det var en bra idé - så snart jag närmade mig burens ena dörr rusade de dit och var väldigt snabba ut!

Sedan satt jag på en stol nedanför altanen och pratade med dem, medan de gick på upptäcksfärd och smaskade i sig lite av varje. För varje gång de får vara ute lösa blir de lite mer modiga och ger sig iväg längre sträckor. För att motverka att de ger sig iväg allt för långt har det visat sig vara väldigt bra att just prata med dem - för då håller de bättre koll på var jag är och vänder ofta tillbaka igen innan de hunnit iväg allt för långt.

Fast ibland blir de ivriga och drar iväg... men ofta räcker det att jag ropar "HÖNORNA!!!" så kommer de rusande tillbaka med lååååånga kliv och flaxande vingar! Borde försöka filma dem någon gång så ni får se - det ser väldigt kul ut!!!

Dagens utevistelse avslutades med lite psykisk påfrestning för damerna - för helt plötsligt TOG jag i dem! :-O  Det började med att en av dem fick för sig att gräva i jorden där vi planterat lökar. Jag satte handen över ryggen på henne för att skrämma bort henne, men istället "frös" hon och stod blick stilla. Jag provade då att ta tag över ryggen och lyfta upp henne en stund, innan hon fick komma ner på marken igen. Inte verkade hon allt för störd av detta... hon var mycket snabbt tillbaka och skulle gräva på samma ställe igen och jag kunde utan större besvär lyfta upp henne en gång till. (M a o måste det ha varit Fru Kinell, som är den tuffaste av dem.)

Testade sedan att ta fast och lyfta upp två av de andra också - och de blev lite mer stressade. Sedan satt jag dessutom precis utanför burdörren så att de var tvungna att gå JÄTTENÄRA mig för att komma in i buren. För Fru Kinell var det inget större problem, men för de andra desto mer spännande. (Lillan blev förståss mest stressad, trots att jag inte lyft upp henne, men hon är ju alltid mest rädd av sig.) När jag sedan stängde buren för kvällen drog de sig ganska snart in i hönshuset och "gjorde kväll" betydligt tidigare än vanligt. Men de var väl helt slutkörda av den plötsliga närkontakten med hönsmamman!


Inga kommentarer: