Sveriges enda underverk!

Tja, det visste vi väl redan... men nu har även Google fått upp ögonen för idyllen vi bor i! I Googles nya satsning "World Wonders" presenteras 132 platser i hela världen - och det enda svenska bidraget är Gammelstads kyrkby! I gott sällskap av t ex Pompeij och Stonehenge!

Google har uppenbarligen inspirerats av Johans 360-gradersfotografering också - vilket möjliggör ett virtuellt besök på de olika platserna.

Läs mer här:

Förlagan till detta hittar ni på Johans hemsida: www.u1photo.com

Det är noggrannheten i detaljerna som är definitionen av en mästare

Alltså, nedanstående är bara så BRA att jag kopierat det rakt av från Grönåkers hemsida. Det är Anna Hedqvist - en av alla trevliga bekantskaper från Eyjolfur-kursen i Umeå i mar - som skrivit.

Att först hugga till sin skulptur grovt för att senare slipa på detaljerna och tillslut bara med de allra finaste hjälpmedlen putsa på slutfinnischen är min tolkning hur Eyjolfur utbildar oss under åren.

Det har pågått ett tag nu. Några år, flera dagar.
Vi började med det allra mest grundläggande, kommunikationen från marken i repgrimma – nu jobbar vi med att länga överlinjen i tölten, i god balans och mellan hjälperna.
Härifrån kan vi därefter göra precis vad vi vill med hästen. När din häst kommer dit, mentalt avspänd, fysiskt lösgjord och totalt införstådd om vad skänklar, sits och tygel betyder kan du be den om vad som helst och den försöker.

Här kan vi använda alla de verktyg som vi läser om och vill nyttja.
Öppnan, slutan, skänkelvikningen, stegkortning och längningen. Övergångarna, volterna…
Ja listan kan bli oändligt lång av det det du nu har möjligheten att tillämpa för att utveckla och stärka din häst. För det är väl allas vårt mål, oavsett vilken nivå och vilka mål vi bär inom oss så vill vi väl känna utvecklingen och harmonin. Kraften och energin som vi så gärna vill ta del av och gärna behärska till fullo.

Vid betraktelse av små enkla övningarna kan det vara svårt att förstå hur enormt stor skillnad de kan göra i hästkroppen, men, med kunskapen om hur hästen fungerar fysiskt och mentalt är övningarna klockrena. Små övningar där teknik och känsla putsas på kommer att bindas ihop till en harmonisk helhet. Ryttare och häst leds in på samma spår.

Att arbeta utan stress är viktigt för utbildningen. Under lektionerna råder ett närmast meditativt tillstånd där var och en tillåts arbeta i fred och prova sig fram. Och trots det stora elevantalet under kurserna så tror jag de flesta känner sig sedda.

Eyjolfur är till fullo en instruktör men även en av de stora inspiratörerna. Han uppmanar oss att söka kunskap runtom, han ser det intressanta i olikheterna och fascineras av det annorlunda.
Jag kommer här att försöka dela med mig av hur jag upplever och tolkar det vi jobbat med under kurserna, min önskan är att inspirera er till fortsatt utveckling.
Håll ögat öppet, det kan ske när som helst!
//Anna
Tölten är det intressanta. Målet är kvalitet.

Plötsligt händer det!!!

När jag kom till Mariebäck på förmiddagen låg Lára och sov utanför kyrkan. Och det trots alla knott!!! (Halvsystrarna Mysla, Hremsa och Ljufa, alla e Berserkur, i bakgrunden.)  Väl inne i stallet blev det dock tydligt att hon ändå irriterats av deras bett - för första gången någonsin tyckte hon faktiskt inte att det var obehagligt utan t o m  SKÖNT när jag borstade henne! Även under magen!!! "Plötsligt händer det!" som de säger i reklamen. Fast sedan kompenserade hon med att leva rövare när jag skulle sadla. Och jag som hade börjat undra om jag fått med mig fel häst från hagen fick därmed bekräftat att ingen bytt ut henne i smyg!

Det blev ett pass på ridbanan för oss - vilket inte riktigt utvecklade sig som jag tänkt mig... Efter igångskrittning med bl a gymnastiserande sidförande tyckte jag nämligen att det var läge för Atliuppvärmning med trav på volt. Något som kommit lite i skymundan sedan Eyjolfur-kursen, då det blivit mycket "kasta toppi" istället... Blev dock snabbt varse att Lára helt enkelt strukit "trav på volt" från sin vokabulär - så det hela urartade snart till ett mindre världskrig. Jag hade dessutom börjat i det svårare högervarvet - och Lára förklarade med all önskvärd tydlighet att hon verkligen inte tänkte nedlåta sig till att trava på liten volt. SÄRSKILT inte med böjning i innersidan... Och då tjurade förståss matte ihop ännu mer...

För att ha en chans att hålla emot på tygeln när hon försökte räta ut sig men samtidigt ge lös tygel så snart hon gjorde rätt tog jag stöd med handen mot mitt inre knä. Avpassade längden på tygeln så att den var lös när hon höll böjningen och sträckt om hon rätade ut sig. Ibland lyckades hon ändå räta ut sig (hon slänger iväg huvudet, för att jag inte ska hinna parera) - och då stod hon på bakbenen... Jag fokuserade på att hon skulle vara böjd och skulle gå fram (att flytta pisken till innerhanden var en stor hjälp!) Det blev mååånga varv i "ilsken tölt" innan hon tillslut kunde tänka sig att trava. Och då gör hon det plötsligt hur lätt som helst! För ingenting är ju egentligen svårt för den här damen - det är bara PRINCIPEN som får henne att protestera så våldsamt.

Vid det här laget var hon redan rejält svettig - och vi höll ju egentligen bara på med uppvärmningen... Men det är väl inget som är så svettframkallande som lite hederlig ilska?! Efter en skrittpaus gav jag mig sedan på den samlade skritten - också detta först i höger varv. När jag tillslut var nöjd och smög över i tölt varvade vi ökningar med nedtagningar genom Atlivändningar. Lyckades verkligen aktivera Láras bakben ordentligt och fick känna på lite härligt bensprattel!

Det blev ett kort töltpass, i o m att hon uppvärmningen blivit betydligt mer ansträngande än jag hade tänkt. Började sedan nedvarvningen med mer trav i höger varv (och slapp dramatik den här gången.) När jag sedan lät henne trava längs spåret i höger varv önskade jag så att ett tävlingsdomare funnits på plats och gett oss poäng! För den traven gick verkligen inte av för hackor! Hon tog verkligen i ordentligt bakifrån, men utan att det gick fort. Bakbensstegen var så kraftfulla att hon nästan skickade mig ur sadeln - och halsen var föredömligt lång! WOW!!! En riktigt, riktigt häftig känsla! Tänk om vi någon gång skulle komma i närheten av det där på tävling...!!!

Efter en lång avslutande skritt fick duktiga hästen duscha i spolspiltan. Och precis som när jag borstade henne innan ridpasset stod hon bara och njöt! Efter lite kraftfoder och en rejäl "marinering" i insektsmedel fick hon så gå tillbaka till sin flock. Som hälsade henne med glada gnäggningar!

(Hon verkar klia sig endel i svansen nu... Förra sommaren kliade hon ju plötsligt av sig stora delar av man och svans - utan några tecken på exem. Det är därför hon får gå med exemtäcke nu. Jag tvättade svansroten med clorhexidinschampo och smorde sedan med "superbra hästsalva" som ska ha klådstillade effekt. Hoppas att det hjälper, så att hon får behålla svansen i sommar!!!)

Jonsson-eposet

Klanen Jonsson framför den vidunderliga utsikten från Sara Lidmans hus i Missenträsk. (Om man klickar på bilden blir den större.)


I helgen (fre - sö) har vi firat mina föräldrar som fyller 70 resp 75 i år. Jag och mina tre syskon började redan i januari planera för detta. Medan mamma och pappa inte fick veta mer än att de skulle boka in hela midsommarhelgen. Resten fick bli överraskning!

På midsommaraftons morgon hämtades de upp av syster m pojkvän och fick sedan ledtrådar a´la "På spåret" som bit för bit tog dem mot dagens slutmål: Sara Lidman-gården i Missenträsk. Vi hade hyrt gården (vilken består av två hus) och med dess totalt 15 sovplatser rymdes vi precis. När vi alla anlänt till denna kulturens vagga avnjöts en midsommarbuffé som täckte in mat för: vegetarianer, LCHF:are, laktosintoleranta, nöt- och stenfruktsallergiker... och någon enstaka "normal människa"! Eftersom vi är en samling MKT matglada människor kom vi fram till att vi firade omvänd Ramadan - vi skulle äta så länge det var ljust! (Och självklart hade vi valt tiden på året med omsorg - eftersom det aldrig blir mörkt! Omvänd Ramadan firas definitivt INTE av Jonssons mitt i vintern!!!)

På lördagen gjorde vi en utflykt till Svansele vildmarkspark med dess fantastiska utställningar av uppstoppade fåglar och djur (t o m en tjäder som faktiskt är en "hen"!!!) och orrtupparna ovan. Samt vildmarksbuffé med älg, ren och röding, allt tillagat över öppen eld. Och medan vi åt cirklade en Kungsörn majestätiskt högt ovanför oss!

Tillbaka i Missenträsk (vi sov där båda nätterna) tog jag förståss chansen att påbörja ett "Jonsson-epos" på Sara Lidmans gamla skrivmaskin! Jag inspirerades av Lukas, som fyller 4 år senare i veckan och funderade mycket kring åldrar, om farfar möjligen var 100 år eller om han kanske varit 100 år tidigare...?! så avrundade jag mitt epos med "...och ingen av oss är visst riktigt 100..."

På söndagen sa vi till föräldrarna att vi bara skulle svänga förbi mammas barndomshem i Lidbacken (inte så långt från Missenträsk) innan vi åkte hem. Väl där insåg de till sin stora förvåning att gården var full av människor - det var nämligen släktträff för alla hennes kusiner på mormors sida! Efter räkning visade det sig att hela 125 "Lindforsättlingar" slutit upp! (Bara mamma och hennes syskon är åtta - så med respektive, barn och barnbarn så blir det ju redan där många!)

Jag tog förståss chansen att deklamera en humoristisk dikt på Skelleftemål "Gammeljäntans midsommarafton" som jag lärt mig utantill. Det är alltid lika roligt när jag får "plocka fram" den en midsommarhelg! (Och dessutom bland så många människor som faktiskt förstår vad jag säger!!) Roligt var det också att få träffa så många av mina kusiner - flera av dem hade jag inte träffat på 10 år eller mer. Och eftersom de flesta kusinerna på mammas sida är betydligt yngre än vad jag är så var det flera jag inte alls kände igen. En både trevlig och välbehövlig uppdatering m a o!


Så här efter helgen kan jag bara konstatera att hela helgen verkligen blev hur lyckad som helst! Efter en så kall och regnig vår och försommar hade vi t o m fint väder hela tiden!!! Men så hade vi ju planerat ända sedan januari och självklart även beställt vädret i god tid!

Grönbete!

I kväll börjar min semester!!! Ooch det kan man säga om hästarna också, för de går på bete fr o m idag. eller är det jag som också går på grönbete, kanske? Jag var i alla fall för trött för att rida idag, så jag bara tittade till Lara och sprayade insektsmedel. fotade lite bilder på glada hästar i grönskan, men får återkomma med dem senare. skriver nämligen detta på vår iPad, då datorn tyvärr råkat ut för ett te-trauma med tråkiga konsekvenser... Lite besvärligt att inte ha ett riktigt tangentbord, tycker jag. Så ni får överse med enkel skrivelse. Är helt enkelt inte tillräckligt kompis med paddan för att alltid få som jag vill. Hönorna har förresten också varit på grönbete i kväll. Johan gav dem nämligen några högar gräsklipp när han klippte gräsmattan. MKT uppskattat! Måste förresten förtydliga mig så att det inte blir några missförstånd: semester betyder självklart inte riduppehåll! sådan semester vill varken jag eller lara ha! Over and out!

Sällskapshäst!

Fick rapport från Eva, som ridit Lára idag. Och det visade sig att Lára konverterats till sällskapshäst! Hon låg ner i hagen när Eva kom och istället för att genast studsa upp, som hon brukar, låg hon kvar när Eva gick fram till henne. När Eva satte sig på huk och började klia henne på huvudet (den enda del av kroppen som hon INTE tycker det är obehagligt när man rör henne) så stöttade hon mulen mot marken, blundade och njöt! Hon klev faktiskt inte upp ens när Eva tillslut satte på grimman, utan det krävdes t o m endel övertalning för att damen skulle komma upp på benen.

Sedan hade de i alla fall haft en mysig ridtur! När man rider mot Avan och tar höger efter första lilla backen (till vår galoppbacke) så kan man fortsätta upp genom skogen och rida genom fin skog och över ett hygge uppe på berget med härlig utsikt. Och tillslut kommer man ut på bilvägen igen borta vid våra travslingor. Jag har ridit där en gång med Sylvia - men sedan inte lyckats hitta tillbaka själv... får försöka låna en häst åt Eva vid tillfälle så att hon kan visa mig! (Hade det varit Reykur hade han definitivt hittat - det räckte med att man ridit på ett ställe en gång så kunde han vägen. Och han visade mig ofta vägar som han och Eva ridit. Men Lára ser snarare varenda liten stig som en ny möjlighet - och har inget behov av att gå just där hon gått förut.)

Fått pippi?!

Ingen bloggläsare kan väl ha missat att jag "blivit med höns" i sommar?! Men inte nog med det - vi har dessutom en stor flock storspovar som uppehåller sig här ute - bara strax utanför vår tomtgräns. Jag brukar få glädja mig åt storspovar och deras härliga läte varje vår och försommar. Dessutom är de Västerbottens landskapsfågel - och det är ju där jag har mina rötter. Men i år är de rekordmånga - hela tolv stycken!!!

Kan man få en överdos av fåglar? Nej, det ska inte vara någon större risk har jag hört... Och skulle jag trots allt "få pippi" så är det visst ingen fara - då blir man inlagd på ornitologen! :-D

Lára har vilodag idag. I morgon ska Eva rida, så min nästa riddag blir först på torsdag. Det ser jag redan fram emot!

18-årig bröllopsdag!

Idag har Johan och jag varit gifta 18 år - och vi konstaterade att det har varit en riktigt bra början! Jag skulle kunna dra till med att citera Bo Kaspers Orkester också: "Så många gånger har jag sagt att det här är nog det smartaste jag gjort!" (Fast jag skulle ta bort "nog"!)

Vi firade dock det hela redan igår, med sovlaki på lammstek, hemodlad sparris och dito aioli. MUMS!

... och här tänkte jag lägga en ett youtube-klipp med George Michael och Mary J Bliges "As" - men mina försök resulterar bara i en svart ruta...GRRRR.... så ni får leta upp den själva och lyssna!

Min PT gör ett bra jobb!

På jobbet skruvades takten upp ytterligare ett snäpp idag - HUR ska jag hinna gå på semester till helgen??? Det är ju dessutom midsommarafton på fredag, så arbetsveckan är ju en hel dag kort... Med så mycket spännande som är på gång nu känns det som om jag skulle behöva jobba minst en vecka till...!

Som tur var stod världens bästa PT och väntade på mig i Mariebäck efter jobbet - och hon hade förberett ett pass med för mig perfekt kombination av träning och avspänning! Vi red bort mot Avan och längs bilvägen blev det mest "kasta toppi". Det funkar bättre och bättre att rida henne så ute! I alla fall när vi inte har sällskap kan vi hitta ett läge där jag får driva fram längden på halsen - vilket inte är helt enkelt på en häst som helst bara vill springa och det FORT...! 

Red båda våra travslingor och under den första var det SÅ nära att jag ramlade av... :-O  I slutet av första slingan delar sig stigen så att man antingen kan fortsätta rakt fram eller också svänga 90 grader vänster. Vi brukar ALLTID svänga vänster, men hon tyckte uppenbarligen det var läge att "skämta aprillo" och fortsatte rakt fram istället... Jag var verkligen på väg ur sadeln - ut i terrängen på hennes vänstra sida... :-O Så nära att ramla av henne har jag aldrig varit tidigare...

Bestämde mig i alla fall för att skämta tillbaka och rida travslinga 2 "bakvägen" (jo, visst har jag underbar humor?!) Istället för att avsluta slingan med galopp i uppförsbacke blev det därför att börja med skritt i nerförsbacke. Knappast humor i Láras smak... så man får väl säga att vi blev kvitt?! 

Under hemvägen fortsatte vi med "kasta toppi" och överraskande nog funkade det ÄNNU bättre nu än i början av ridturen. Överraskande eftersom hon alltid brukar ha (ÄNNU) mer bråttom hem...! Var verkligen nöjd med dagens ridpass! Syftet hade varit att mjuka upp henne i kroppen ifall hon var lite mör efter gårdagens ökade tölt. Och jag tror att jag lyckades rätt bra! Min PT hade i alla fall lyckats bra med sin uppgift - det var knappt så jag kom ihåg att jag jobbat idag!  :-)

Sylvia & Démantur på Norrlandsmästerskapen

Stort GRATTIS till Sylvia och Démantur som gick till A-final i båda sina klasser (T2 resp femgång) på Norrlandsmästerskapen på Wången i helgen!!! I finalerna slutade de på tredje resp fjärde plats. Jättekul!
(Bilden ovan är från Vindurs vårtävling i maj i år, där de gjorde en helt fantastisk femgångsuttagning - vilken också innebar SM-kval. Sedan tidigare var de även SM-kvalade i T2, så det blir att hålla tummarna för dem när det är dags!) 

Woodfieldväder

The Queen of Mariebäck (liggande i mitten) - omgiven av sina hovdamer!

Bilden är från igår - idag regnade det ordentligt när jag kom till stallet för att morgonfodra. Lára fick komma ut ur hagen och beta gräs medan jag utfodrade övriga.  Sedan fick hon stå i en box med en REJÄL portion hö och fleecetäcke på för att torka lite medan hon åt frukost. 

Med förhoppningen att hon skulle hinna äta riktigt mycket hö tog jag god tid på mig med min egen frukost i Josefshallen. Hade söndags-DN med mig och njöt av flera koppar te medan regnet smattrade mot plåttaket. Riktigt mysigt!

När jag efter nästan 1,5 timme kom tillbaka till stallet möttes jag av en påtagligt upprörd Lára. Här hade hon fått stå i en box så länge att det nästan börjat växa mossa på henne!!! :-O  Och som enda sällskap hade hon haft en hög gammalt hö, som hon ledsnat på för lääääääänge sedan! Blixtarna från hennes ögon visade med all önskvärd tydligen att detta verkligen inte var en behandling som anstår the Queen of Mariebäck!!! Till min glädje hade hon ändå ätit upp nästan allt hö, fast det kanske var ännu ett bevis för hur desperat hennes situation blivit?! 

Det hö som fortfarande fanns kvar bevärdigades dock inte med en blick... förrän jag började borsta henne inne i boxen. Då plötsligt satte hon igång att äta med god aptit igen - den här "borsteffekten" på hennes matlust är verkligen intressant!

Dagens ridpass började på ridbanan. Igår var det ju vääääldigt tydligt vad vi behövde jobba med efter de senaste veckornas ridning på hackamore: böja, böja, böja!!! Tänkte på Atlis ord: "Stora problem - små volter. Små problem - stora volter". Och hans konstaterande att "De flesta tenderar att rida större volter än vad deras kapacitet för ögonblicket räcker till för..." Alltså blev det microvolter och microåttor för oss. Först i skritt och sedan i skrölt. Och efter Eyjolfurs instruktioner gjorde jag många varvbyten och många micropauser i skritt. Tillslut började vi också få lite längd på halsen och då lät jag volterna bli något större. 

Avslutade ridningen på ridbanan med samlad skritt och dito tölt, samt lite tempoväxlingar i tölt varvade med nedtagningar m h a töltpiruetter - som Atli rekommenderade som ett sätt att träna in en större snabbhet och lätthet i ridningen som på sikt resulterar i högre grad av samling.

Sedan lämnade vi ridbanan och red upp bakom bommen för att träna ökad tölt. Efter en sträcka samlad tölt där hon verkligen jobbade på med bakdelen och ryggen så gasade vi på nästan ända bort till vändplanen. Det borde väl motsvara två varv på en ovalbana i alla fall, tycker jag. Efter microvolter i skritt på vändplanen vände vi hemåt igen. Lyckades också prestera riktigt bra samlad skritt trots att vi inte hade något staket att stödja oss emot. Och sedan riktig racertölt på hemvägen!!! Till min glädje var det lättare att hålla henne mjuk i ökade tempot än igår. 

Det är så roligt att känna både hur Lára hittar tekniken och balansen allt bättre samtidigt som jag bättre och bättre lär mig hur jag ska förebygga resp parera taktproblem. Något som blev väldigt tydligt idag var att jag ska tänka på precis samma sätt när hon blir för hög i formen i ökade tempot som i arbetstempot: att öka drivningen samtidigt som jag kramar på tyglarna. Då kommer jag åt grundproblemet: att vi "tappat" bakdelen lite. Märker också att "hackamoreridningen" haft en positiv inverkan på mig: jag har blivit bättre på de där STORA eftergifterna som Atli vill se efter varje förhållning! 

När vi var nästan hemma och vi gjort en nedtagning till arbetstempo tölt, för att träna på att "bromsa bakifrån", vände jag tillbaka för att låta henne sträcka ut i trav en liten stund. Men just när jag började tänka att det kanske skulle få räcka för idag tappade Lára framåtbjudningen och började trava i zickzack fram och tillbaka över vägen som signal att hon tyckte vi skulle vända. Och då blev ju matte obstinat och fortsatte att trava en lång stund till. Så den avslutande skritten hem blev ju också betydligt längre än jag först tänkt mig. Under denna var det dock inget problem med framåtbjudningen...! Lára arbetade kontinuerligt med att övertyga matte om att skritt i lång, låg form var ett oerhört slöseri med ridtid... men hon hade inga större framgångar...

Tillbaka i stallet fick Lára mumsa kraftfoder medan jag passade på att träna på mina övningar i Basal kroppskännedom. Var ensam i stallet så det gick ju bra. (Man ska helst vara ensam, för att verkligen kunna fokusera på varje detalj i de små, precisa övningarna.) Det ingår några övningar som, när jag får till dem, verkligen löser upp mycket av mina spänningar i bröstryggen. En oerhört härlig känsla när jag känner hur blodcirkulationen kommer igång ordentligt i det området igen!!! 

Nattsuddare

Nu har vi utökat hönsens rastgård till ungefär dubbla ytan jämfört med tidigare - och det blev VÄLDIGT uppskattat! Visste inte om de skulle våga sig ut på den nya ytorna på en gång - men det tog inte många minuter! I går hade Johan monterat upp en vattenautomat längst ut i den ursprungliga rastgården. Vi hade bara sett en höna dricka ur den idag - och det var först efter att hon gjort flera lovar förbi först. Men när de alla varit ute på de utökade ytorna så var det plötsligt inte alls något problem att våga dricka ur nya vattenautomaten heller!

Upplivade av sina "nya horisonter" verkar hönorna inte ha någon plan på att göra kväll ännu... Men för mig är det hög tid att vika in hovarna - har morgonfodring i morgon. "Får jag besvära om en god natt?!" som pappa brukar säga. 

Ökat tempo tölt!

Rybsfält i Avan.

Härligt att få njuta av sommarvärme - det har vi verkligen inte varit bortskämda med hittills i år! Lára och jag fick sällskap ut av Sussi & Ari. Det var första gången på två veckor som jag åter red med bett. Såren i munnen hade visserligen läkt tidigare, men eftersom jag upplever det så svårt att träna hästen på ett bra sätt med hackamore har jag velat passa på att träna på det medan jag haft Atlis instruktioner färska i minnet. Men nu skulle det bli spännande att se, om jag ändå "tappat bakdelen" för mycket, eller...

Något jag räknat med var att hon skulle kännas stel i sidled - på hackamoret kan man lätt få hästen att sänka halsen, men inte att böja halsen. Och mycket riktigt, när jag ville börja ställa henne (böja i nacken så att man ser ena ögonvrån) var hon mkt ovillig och spjärnade emot... Tänkte då på Atlis devis: "Om hästen inte vill böja sig lite ska du se till att den böjer sig mycket!" så istället för att försöka ställa henne bad jag om böjning i sidled - och varierade hela tiden mellan höger och vänster. Vilket succesivt fick henne att slappna av mer och mer. 

Vi red mot Alviksträsk och när vi rivit av en galopp uppför backen in i byn var det dags för mig att försöka jobba lite mer seriöst med tölten. Och det gick faktiskt jättebra! Bakdelen var definitivt med - och Lára presterade en relativt samlad tölt med lösgjordhet och trevlig längd på halsen! En sådan tölt man skulle vilja njuta av i evigheter!!!

När vi vänt hemåt igen var det dags att testa ökat tempo tölt. Det gäller ju att passa på när man har en låååång sträcka utan det vassa gruset! Sussi och Ari har bara börjat träna på ökade tempot, så Lára och jag fick verkligen känna oss supersnabba när vi ganska lätt gasade ifrån dem! Lára kändes inte riktigt lika lösgjord som i korta tempot nyss - men det var ändå bara vid ett par tillfällen som vi fick lite problem med takten och då löste vi dessutom problemen ganska snabbt. Jag som inte fått gasa på ordentligt i tölten sedan Reykurs dagar - verkligen JÄTTEKUL!!!

Jag hade lunchfodringen idag och med benäget bistånd av Sussi gick det som en dans. Nu är det dags att ägna sig åt hönsen istället - vi ska åka och inhandla material för att kunna utöka deras rastgård. 

Mkt sparsamt använt Umesläp till salu!

Årsmodell 1995 men MKT sparsamt använt, endast två ägare. Golvet och gummimattan i MKT fint skick! (Gummimattan urtagen på bilden för att visa det fina golvet.)

Invändiga dörrar bak, sulkyfästen. Extra bred modell, ger även rymligare 

utrymme framför hästarna. Ligger mycket stabilt på vägen.

Regelbundet servad. SoV-däck + reservdäck

Extra "Djurtransport"-dekal till bakluckan medföljer.

Totalvikt 1300 kg. Släpvikt endast 630 kg ger maxlast på 670 kg. Totalvikten (& därmed lastvikten) kan ändras genom byte av däck eller kulhandske, enl besked från Sv Bilprovning.
Besiktat u a hösten 2011. Pris 35.000 kr

Slapparhönor och supertöltare!

Det är uppenbarligen riktiga slappar-hönor vi har! Men det är skönt att de börjar verka mer trygga!

När jag inte trodde att den här jobbveckan kunde bli mer hysterisk - så blev den just det... Men jag överlevde även denna dag - och efter jobbet hade jag tid hos sjukgymnasten på vårdcentralen för lektion nr 2 i Basal kroppskännedom. PRECIS vad jag behövde!!! Hann sedan vila en stund i vår härliga "gungstol" på altanen innan det var dags att svänga förbi jobbet igen för after work. Vi började kvällen utomhus i solen på taket - härligt! Jag blev dock inte så långvarig - skulle ju till stallet efteråt för att rida och kvällsfodra.

Har inte kunnat rida i kortärmat många gånger i år... men nu i kväll gick det faktiskt bra! Det blev ännu ett pass på ridbanan för att repetera Atli-kursen. Under uppvärmningstraven kom jag på att det blev väldigt mycket bättre ordning på min ofta ganska fladdriga ytterhand om jag höll den mot Láras hals. 

Var riktigt, riktigt nöjd med vår samlade skritt! Och sedan lyckades vi även prestera riktigt, riktigt trevlig samlad tölt! I vänstervarvet kände jag verkligen hur jag satt i "uppförsbacke" och i högervarvet blev det bensprattel också! Och det var förståss ingen slump att den häftiga tölten kom när vi lyckades bra med samlade skritten. För, som Atli alltid säger: "kvalitén på den samlade skritten avgör kvalitén på tölten!" 

Efter det kraftfulla töltarbetet krävdes det en hel del trav innan Lára kändes riktigt avslappnad igen. Och hon fick dessutom skritta på lång tygel en bra stund för ytterligare nedvarvning. Atli skulle nog varit riktigt nöjd om han sett oss i kväll! 

"Punk horse"

Såg det här schabraket och tyckte mot förmodan att det skulle passa Lára riktigt bra! Skriver "mot förmodan" eftersom jag normalt inte gillar döskallar... men i kombination med drottningkronan tycker jag motivet stämmer ganska väl med Láras - hm... "väna" natur...! Jag känner dessutom Lena Furberg, som gjort motivet, vilket gör det extra kul! Men så var det ju att det dessutom står "pony".... något jag är allergisk emot när det handlar om islandshästar! Kan jag bortse från det och köpa schabraket ändå? Ja det är frågan... (Har i o f s skickat en hälsning till Lena idag att jag önskar ett "Punk horse"-schabrak, men det är ju förståss tillverkaren och inte hon som beslutar om det.) 

Det är mycket nu...

Fem hönor relaxar i eftermiddagssolen! 

...och det gör jag också - i "gungstolen" på altanen! Efter ännu en MKT intensiv dag på jobbet var det riktigt skönt kunna åka direkt hem, i o m att Eva rider Lára idag. Och när jag såg mina hönor mysa ute i solen bestämde jag mig för att följa deras kloka exempel. 

Det har verkligen varit en snabb utveckling för hönsen de senaste dagarna: alldeles nyligen vågade de knappt vara längst ut i buren där den inte har tak eller väggar. Och idag vågar de t o m ligga där ute och sova! (I alla fall de modigaste av dem.... en av dem ligger inne i sandbadet - ni anar henne längst till vänster. Men t o m lilla "fegishönan" som alltid är snabbast in i hönshuset så snart något verkar spännande - har faktiskt legat ner ute på den "fria" delen en stund i eftermiddag!) 

De börjar alltså definitivt vara mogna att få en större rastgård! I helgen blir det att skaffa stängselmaterial och fixa det! Det är föresten inte BARA för hönornas skull jag vill skynda på saken. När jag gick lös på maskrosorna i gräsmattan med stroller sparade jag området där jag tänkt mig rastgården - eftersom maskrosor verkar vara en riktig hönsfavorit. Så sent som igår var det bara maskrosor i knopp där, men idag har många slagit ut och jag vill ju absolut att hönsen hinner äta upp dem innan de går i frö!  

Viktmåttbandet avslöjar: lite häst för pengarna...

Lára får mumsa grönt gräs utanför hagen! Och i bakgrunden anar man Tildra som alltid följer Lára som en skugga... även om det råkar vara ett staket dem emellan, som synes! Fortfarande brun vinterpäls kvar... men den blir tunnare och tunnare så snaaaart har jag nog min vackra, svarta sommarhäst!!! Jag brukar alltid låta henne äta extra hö medan jag förbereder henne för ridning - men idag fick hon först grunda med grönt innan det var hödags. 

Efter ännu en superintensiv dag på jobbet lyxade jag till tillvaron ordentligt - genom att rida min FINA häst! Det var dessutom soligt och så varmt att man kunde rida i kortärmat - det har vi ju verkligen inte varit bortskämda med i år! Hade bestämt mig för ett pass med hackamore på ridbanan. Upplever att det är SVÅRT att samla en häst på "hack" - men under Atlikursen förra veckan gick det ju riktigt bra, så jag ville passa på att jobba med de övningarna medan jag har dem i färskt minne. Under kursen lyckades jag ju till min (och Atlis) stora glädje rida fram lite riktig "benspratteltölt" - och även idag hittade jag faktiskt tillbaka till en sådan sekvens!

Mina och Láras träningspass börjar dock redan innan jag suttit upp. Innan man kan sitta upp på hästen måste den ju stanna/stå stilla. Och sedan tidigare har jag varit van vid att om jag stannar så stannar hästen - och så är det bara att sitta upp. Men inte med Lára... Första gången jag skulle rida på henne tog jag mig helt enkelt inte upp förrän Sylvia kom och hjälpte mig. Och sedan hade vi en låååång period då det krävdes att jag grälade ordentligt på henne innan jag fick sitta upp. Men under Eyjolfur-kursen insåg jag vad som verkligen gjorde susen! Jag måste vara JÄTTETYDLIG med att hon ska stanna precis när jag säger åt henne (t ex genom att vifta lite med pisken framför henne). När det funkar kan jag sitta upp utan problem. Ja, hon är t o m "parkerad" a´la Reykur så att hon står kvar och väntar även om jag går iväg för att hämta något jag glömt. Om jag däremot inte varit tillräckligt tydlig redan i "stoppet" så stökar hon på, trampar runt mig, knuffas, hugger efter mig när jag ska lägga tyglarna över halsen m m. Tala om att det är en ENORM skillnad - som två olika hästar!

Dagens ridpass inleddes med att länga halsen i skritt och trav på volt. Och jag kunde än en gång konstatera att alla år på ridskolan verkligen gjort att Lára lärt sig många luriga knep... När hon är duktig och länger halsen (vilket förståss belönas med STOR eftergift på tyglarna) passar hon på att "försvinna iväg" med ytterbogen... Så det gäller alltså att ge eftergiften bara med innertygeln och behålla kontakten på yttertygeln.

Efter "kasta toppi" var det dags för samlad skritt. Oj, så mycket lättare det går när det finns ett staket så att inte "fröken-gångjärn överallt" kan ta vägen riktigt var som helst! Tyckte faktiskt vi fick till en samlad, men lösgjord skritt riktigt snabbt idag! Men eftersom Atli flera gånger upprepade: "Stressa inte i samlade skritten - ge den mycket tid. För den betyder så mycket för att stärka hästen!" så försökte jag att inte ha för bråttom med övergången till samlad tölt.

När jag i tölten sedan varvade korta sekvenser ökningar med att ta ner tempot igen m h a en "Atlivändning" (töltpiruett) fick jag så uppleva en härlig sekvens med "benspratteltölt"! Lyckades inte bibehålla den så länge som på kursen, men vi hittade den i alla fall! Efter detta fick Lára varva ner i lugn trav på volt resp längs spåret en lång stund. Även detta enligt Atlis instruktioner.

Vad tror du slanka damen väger?

När min duktiga, duktiga häst sedan stod och mumsade kraftfoder tog jag fram viktmåttbandet. Nu har hon bara ytterst lite vinterpäls kvar, så måttet borde bli ganska rättvisande. Man brukar ju inte prata om en dams vikt, men jag tror inte Lára har något emot att jag nämner hennes 265 kg. Det var 280 kg senast jag mätte - men då hade hon rejält med vinterpäls fortfarande så jag tror inte alls hon gått ner sedan dess. (Testade en gång på Feykir att mäta både före och efter en helklippning. Trots att han bara hade tunn vinterpäls innan klippningen visade måttbandet en skillnad på 10 kg.) Jag tycker Lára är ganska perfekt i hullet - men vill med viktmåttbandet hålla koll på att hon inte börjar gå ner. Hon har musklat sig fint också - men det finns förståss alltid utrymme för ännu mer muskler! 

Tisdagsridning

Glädjande nog har kroppen skärpt till sig - så jag orkade jobba igen idag! Och det var ännu en superintensiv dag på banken, som alltid så här års... Därför var det extra härligt att få åka till stallet och rida ut på Lára efter jobbet! Det blev en 45 minuters ridtur bort mot Avan och "travslinga 2". Lára gladde matte med några riktigt fina galoppfattningar från skritt - åtföljda av lugn, fin galopp. Och sedan imponerade hon med att skritta lugnt och avslappnat på hellånga tyglar genom skogen! Damen kan minsann, bara hon vill!

På hemvägen testade vi några sekvenser ökat tempo tölt. Och jag kunde konstatera att tävlingarna definitivt var bra för oss! F f a under finalerna fick vi ju rida flera varv ökad tölt så Lára hann klura ut "hur det skulle gå till". Vilket medför att hon nu känns mycket mer balanserad och mjukare i ökningarna.

Tillbaka i stallet mumsade Lára kraftfoder medan jag beundrade min nya, fina Láralimousin! Sedan kom Fia in från en ridtur och jag konstaterade att hennes Ljúfa äntligen verkar ha gått ner REJÄLT i vikt. (Den enda mer svårbantade häst som finns är väl Ljúfas mamma...) Jag kunde inte låta bli att plocka fram viktmåttbandet och det visade faktiskt bara 330 kg nu! Verkligen roligt!!! I Mariebäck råder dessutom omvända världen - där går hästarna ner i vikt på sommaren och upp på vintern. Så i höst borde Ljúfa se riktigt vältrimmad ut!!!

Det var ett tag sedan jag mätte Lára med viktmåttbandet nu... har inte tyckt det varit så stor idé så länge hon inte har tappat all vinterpäls. Med en hel del päls kvar visade måttbandet 280 kg - så jag har ju omvänt problem jämfört med Fia. Men nu är det bara tunn, tunn vinterpäls kvar så det är väl snart dags att kolla henne igen för att få ett "startvärde" inför sommaren. 

Hönslycka!

Nu står fyra hönor och sprätter för liv och lust i högen med gräsklipp och maskrosor uppgrävda med rot och allt, som vi gav dem här om dagen. Den femte badar med lika stort liv och lust i sandbadet. 100 % naturligt hönsbeteende alltså! Sådant värmer ett hönsmammahjärta! Verkligen roligt att se hur snabbt de verkar kunna anpassa sig till ett normalt hönsliv trots att de levt i bur tills alldeles nyligen! Till helgen är det nog dags att bygga den där större inhägnaden vi planerat, utan tak, där de kan få vara när vi är hemma och har uppsikt över dem. För snart tror jag att de skulle våga sig ut i den - i alla fall de tre modigaste! Och vi har gott om smaskiga maskrosor som bara väntar på dem! :-)

(Borde förståss illustrerat detta inlägg med en bild på hönslyckan... men vill inte riskera att skrämma in någon/några i hönshuset igen genom att gå nära.... Inte nu när de verkar ha det så trevligt! För tama har de inte hunnit bli ännu... )

Bad monday

Nej, den här natten blev ju inte så bra tyvärr... efter att i morse ha meddelat jobbet att jag inte kommer idag kunde jag i alla fall somna om. Och sov till 13.30! Så jag har faktiskt nyss ätit frukost. (Såg först den mycket sevärda Youtube-filmen i mitt förra inlägg.)

Frukosten blev underbar äggröra på närproducerade (10 m från köket?) eko-ägg från frigående höns utomhus. Nyttigare än så kan man väl knappast äta?! Det verkar som att resten av den här dagen ska tillbringas sittande. Att stå och gå gör alldeles för ont i både fötter och bäckenleder. Och ryggen talar MKT tydligt om att den inte vill att jag ska ligga ner.

Har dock hunnit med lite "hönsspaning" (det är fantastiskt hur underhållande det kan vara!!!) Det är en gräsklippartraktor som klipper ängen nedanför oss idag. När den för första gången passerade vår tomtgräns i närheten av hönsen sprang alla fem direkt in i hönshuset och gömde sig. Men när den kom nästa varv vågade redan fyra av fem stanna kvar ute! Vilka tuffingar!!! (Femman verkar f ö alltid föredra hönshuset framför att vara ute - så jag tror hon tar alla svepskäl för att gå in igen!)

Edit: en helikopter har nu för tredje gången gått ner för landning utan att slå av motorn, efter att ha hovrat säkert 20 minuter över järnvägsspåret här nere. Midsommarafton för ett antal år sedan hovrade i o f s en polishelikopter ungefär på samma ställe från 12 på dagen till långt in på småtimmarna... Men då handlade det om en fest i Hells Angels-lokalen som sedan dess brunnit ner. (Det var faktiskt inte jag som tände på!!!) Den här gången har jag lyckats utläsa att det står "Fiskeflyg" på helikoptern.  Och det kan ju förklara det långvariga hoovrandet... trots att det måste vara extremt blött i markerna för årstiden så kan det ju ändå inte vara så lätt att se någon fisk?!Om de har en karta som visar att vi har strandtomt, så måste den kartan vara från 1700-talet, innan älven bytte fåra p g a landhöjningen. Det fanns visserligen en liten sjö kvar här - men grannen mitt emot (som är född i Kyrkbyn) berättade att den fylldes igen i början på 50-talet. Men nu lyfte helikoptern igen och följer järnvägen ner mot Luleå. Klokt - det är definitivt större chans till fiskelycka närmare havet! 

Matrevolutionen -- Ät dig frisk med riktig mat

Högtryckstvättens fel?!

I går kväll var det dags för storstädning av gamla hästtransporten inför försäljningen. Jag gick lös på den med högtryckstvätten så att tvättskummet yrde! Det var så roligt att se hur fin den blev - så jag hade inte riktigt tid att känna efter i kroppen... När jag tillslut var klar var armar, händer och axlar först som bortdomnade, och sedan kom värken... Blev så arg på mig själv - varför måste den här kroppen vara så känslig? Alt varför lät jag mig dras med så i tvättivern när jag vet hur det kan bli?

Men under natten spred sig sedan värken till ryggen, höftlederna, fötterna, fotlederna m m och där kunde jag ju inte längre skylla på högtryckstvätten. Tillslut kom jag istället fram till att det var lika bra att jag "gick lös" på transporten igår, om jag nu ändå skulle få så här ont i natt/idag.

Det var meningen att Johan skulle lägga tillbaka gummimattan i transporten idag, när golvet hade torkat ordentligt. Men det har regnat hela dagen och man vill ju inte lägga in en blöt matta... Sedan kom jag på att det kanske är lika bra att vänta med den t v. Det viktigaste att kolla när man köper en äldre transport är ju att golvet är i gott skick. Och det underlättar ju väldigt mycket för en spekulant om man inte behöver försöka lyfta och kika under en tung gummimatta!

I kväll skulle jag ha haft kvällsfodringen, men jag hade tur att Kristin kunde ta den åt mig när jag nu är mer ur form än på länge... Håller tummarna att jag ändå ska få sova hyfsat i natt och orka jobba i morgon!

Prunus padus 'Reykur'

Så här års är Kyrkbyn insvept i en underbar doft från alla blommande häggar - för det finns verkligen MASSOR av dem här! Vackrast av alla är förståss vår relativt nyplanterade Prunus padus 'Reykur' vars krona fick sin fina form när salig Reykur kliade sig på den, en av de sista gångerna han var här hemma i Kyrkbyn. Då hade vi precis planterat den nere i tomtgränsen, mot ängen. Men förra året fick den istället flytta till hedersplatsen framför huset, där den ersatte en risig buske. Tala om standardhöjning!!!

Även Feykir kunde kanske ha fått ett träd uppkallat efter sig... Första gången han var här hemma (tillsammans med Reykur) hann jag PRECIS hindra honom från att sätta tänderna i vårt nyplanterade äppelträd. Hade jag inte varit lika snabb hade vi kanske haft ett "bonsaiäppelträd" nu. Men något Malus domesica 'Feykir' blev det alltså inte.

Med Láras förmåga att sätta tänderna i det mesta (och de flesta) borde hon ju ha stora möjligheter att gå i Reykurs fotspår! Jag har föreslagit Elisabeth att vi ska ta hem radarparet Lára och Tildra till Kyrkbyn någon gång i sommar. (Elisabeth & Ronny bor bara ett stenkast från oss.) Hon tyckte också det var en trevlig idé. Blir intressant att se vilka botaniska nyheter det kan resultera i! 

En dunderdos Lára är effektiv smärtlindring!

Vi samlar skritten - på Atlikursen.

Första sovmorgonen på tre veckor - åååååh, vad jag har längtat!!! Men vad händer? Jo, jag vaknar förståss redan 07.30 - t o m innan Johan som ändå skulle upp och jobba. Men det var ju trevligt med gemensam frukost! Väldigt mörbultad i kroppen idag... vilket jag bestämde mig för att försöka behandla med ett ridpass på min lyckohäst.

Red på banan för att repetera övningarna från kursen. Och det gick bara så fantastiskt BRA!!! Jag tror faktiskt att Atli skulle ha varit nöjd om han sett oss också! I första skritten på volt behövde jag nästan bara vrida lite i bäckenet för att hon skulle flytta ut bakdelen, medan ytterhandens rörelse mot halsen höll ytterbogen på plats.

Travade ganska länge i grundform på volt. När jag behövt påminna om formen och ger STOR eftergift som belöning för att hon sträcker ut halsen får jag dock behålla lite kontakt på yttertygeln - för där har hon hittat en chans att skjuta ut ytterbogen... Provade även att flytta ut bakdelen lite i trav på volt - för att verkligen få med inner bak.

Försökte sedan göra som Atli sagt och ha STORT tålamod i samlade skritten, så att jag inte gjorde övergång till tölt för snabbt. Men det var inte helt lätt att motstå frestelsen att smyga över i tölt när Lára nästan direkt skrittade så samlad, men ändå med lösgjordhet. Men jag höll mig en stund i alla fall - så hon hann få lite nyttig styrketräning.

I tölten gjorde jag som under kursens tredje lektion: jag gjorde först några Atlivändningar (töltpiruetter) och sedan ökade vi tempot för att ta ner det igen med ny vändning. Gjorde minst två vändningar/varv med ökat tempo emellan och hörde hela tiden Atlis ord: "Mjuk, mjuk, mjuk!!!" i vändningarna. Målsättningen är ju att succesivt få henne att svara allt snabbare på hjälperna och därmed kunna öka graden av samling med bibehållen lösgjordhet. Och när jag efter en stund lät henne rulla på i långsam tölt längs spåret kändes det riktigt bra - och med ett litet pet med pisken ÄNNU bättre!

Eftersom Atli sagt att jag inte får kräva sådan tölt av henne några längre stunder ännu tillät jag mig bara njuta en liten stund, innan hon fick sträcka ut igen i trav. Han sa ju också att det är extra viktigt med nedvarvningen när hon fått jobba så ordentligt i tölten, så trav i lång, låg form längs spåret följdes av dito trav på volter och små åttor. Och sedan förståss skritt på volt i lång, låg form.

Efter en sådan härlig dos med Lára var jag förståss helt hög - och all värk var helt bortglömd! Och jag bara läääääängtar efter att få rida henne igen! Vilken fantastisk häst jag har!!!

Eva rider Lára idag

...och jag hoppas de fått en härlig skogstur mellan regnskurarna! (Har inte hunnit få någon rapport ännu.) Själv har jag istället varit på en första introduktion till något som kallas Basal kroppskännedom. Har fått detta rekommenderat via rehabteamet på vårdcentralen som tagit sig an mig. Och idag gick alltså en av sjukgymnasterna i teamet igenom de första grunderna med mig.

Det är små, försiktiga rörelser, som borde passa min känsliga kropp bra. Kände genast positiv effekt av dem som mjukade upp bröstrygg och nacke! En viktig del i denna träning är också att man ökar sin kroppsmedvetenhet - och det är ju något jag definitivt borde ha nytta av i ridningen också! Men det är ju ingen "quick-fix" - man rekommenderar att minst 3 månaders träning (gärna 30 minuter per gång, fem dagar/vecka.) Jag kommer nu att prioritera detta framför varmvattenbassängen en tid. Vill förståss helst inte välja bort den, men måste vara realistisk och inse att det gäller att prioritera i o m att orken är så begränsad.

Det mest hästrelaterade jag (förhoppningsvis) ska ägna mig åt idag blir att ta lite foton på min gamla hästtransport. F f a på golvet - eftersom det borde vara det mest intressanta för spekulanter på en äldre transport. Johan har aviserat rejält med övertid idag - igen... men jag hoppas att han ändå har krafter kvar att lyfta på gummimattan så att jag kan ta mina bilder. 

Rapport från hönsgården

Här ser ni fyra av våra fem hönor. Efter en dryg vecka hos oss har de sakta blivit lite mindre skygga och vågar tillbringa mer tid utanför lilla hönshuset. Och det är glädjande att se hur de - efter ett liv i minibur - nu succesivt utvecklar normala hönsbeteenden! När de kom hade de ju aldrig ätit något annat än torrfoder, men nu har alla upptäckt hur gott det är med gräs. Och att maskrosor verkar vara en favorit har vi förståss inget emot! Ett naturligt sätt för dem att leta mat är också att krafsa lite med klorna för att sedan backa något steg för att undersöka om de krafsat fram något smaskigt - som metmask eller sniglar t ex. Har sett att i alla fall en av dem börjat göra så.

Hönor sandbadar för att hålla fjäderdräkten ren. Jag såg därför till att de hade ett "sandspa" i buren redan när de flyttade in. I början gick alla bara förbi, men nu är det en av dem som upptäckt denna njutning - och hon har verkligen gjort det med besked! Här om dagen, när det råkat regna ner i sanden, var hon alldeles brun hela hon efter allt badande...! Men idag har sanden torkat och ramlat av henne. Någon av de andra har visat visst intresse för vad hon håller på med i sandbadet - så kanske har vi snart en badnymf till!

Längs en stor del av uteburen har vi gjort en "vägg" av presenning - vilket ni ser till vänster i bild ovan. Det märks att de känner sig mer trygga i den delen av buren för de är helst där när de är ute. I yttersta delen av buren, med fri sikt åt tre håll, är det egentligen bara två som brukar vara. Därför har vi inte känt någon brådska att bygga den större inhägnaden som vi tänkt att de ska kunna gå i när vi är hemma (utan tak). Antagligen skulle de ändå inte våga sig så långt bort från hönshuset.

Däremot börjar det vara dags att flytta hönshuset och uteburen lite, eftersom de håller på att ha ätit det mesta av gräset i den "trygga" delen av uteburen. Jag har dessutom grävt upp maskrosor och lagt in till dem med jordklump och allt - för att de ska ha något att jobba med. Läste nämligen att höns behöver omväxling när de äter. Får de bara äta torrfoder och inte ens gå ut börjar de snabbt ge sig på varandra av ren uttråkning. Det är ju precis vad som hänt dessa damer tidigare - det är därför de ser ut som "ruggugglor"... Men till min glädje ser man redan att fjädrar håller på att växa ut på den som hade helt kal rygg när hon kom hit!

Vi har massor av trastar runt gården och när de flyger förbi hönsen triggar det hönsens flyktbeteende. Det är väl som med hästarna - om en börjar springa hakar de andra på "för säkerhets skull"... Men när de blivit skrämda in i hönshuset går det för varje dag kortare stund innan de vågar sig ut i uteburen igen.

I eftermiddag gick jag föresten på "hönsgodis-jakt" vid vår kompost. Där ligger lite gamla brädor m m och under var och varannan som jag lyfte på hittade jag sniglar och metmaskar. De flesta maskarna lägger jag i rabatten - men sniglarna konkurrerar vi inte om så de åkte in i hönsburen. Där de verkligen inte blev långvariga! Tror absolut att hönsen skulle uppskatta om de fick gå och krafsa runt komposten längre fram - vi borde verkligen göra en inhägnad åt dem där!

Min nya häst!

I Handelsbanken finns ett vandringspris som går till den medarbetare som kommit med det bästa affärsuppslaget under året - och nyligen fick jag veta att jag vunnit priset för 2011! Av alla 11.000 medarbetare runt om i världen... en häftig känsla! Och ännu gladare blev jag ju i o m att vandringspriset är denna vackra bronshäst!

Jag meddelade direkt att det är risk att hästen "försvunnit" när det är dags att lämna den vidare nästa år... Men sedan frågade jag hur många år i rad man behöver vinna för att få behålla den. (Vandringspris brukar väl ha en sådan regel?!) Frågan hade tydligen aldrig varit aktuell tidigare, men efter lite funderande fick jag svaret: "tre år". "OK, då ska jag se till att vinna tre år i rad!" sa jag. Vi får väl se hur det går med den saken... men under det närmaste året får jag i alla fall glädja mig åt hästen!

Fick föresten veta att man efter 25 år i tjänst i banken kan välja en sådan bronshäst istället för guldklocka om man vill. Och jag är faktiskt inne på mitt 21:a år nu - så det är ju inte allt för länge kvar. Har jag inte vunnit vandringspriset tre gånger innan dess så har jag alltså en ytterligare "hästmöjlighet" där!

Vilket affärsuppslag som gav mig priset kan jag förståss inte berätta utan att bryta mot banksekretessen, vilket faktiskt straffas med fängelse. Men så mycket kan jag säga att det innebar många miljoner i förtjänst för den aktuella kunden och även en bra vinst för banken. OCH alltså en bronshäst till mig! Tala om win-win-win-situation!!! :-)

Min lycko-Lára har välförtjänt vilodag idag. Matte har däremot jobbat som en galning på banken, men i kväll blir det att vila för mig också. Om nu inte våra hästar låg på "minus" efter tävlingarna, så gör definitivt min kropp det. Men i morgon eftermiddag ska den verkligen få sitt! Då ska jag på en introduktion i något som heter Basal kroppskännedom - och är ett led i den behandling jag får av det nybildade rehabteamet på vårdcentralen. Jag har dessutom blivit uttagen till ett forskningsprojekt där teambehandlingen kombineras med ett web-baserat stöd vid rehabilitering. Så bara jag hinner hämta mig lite ska jag börja kika på det också. 

Atlikurs - alldeles LYSANDE Lára!!!

På väg till stallet i morse hörde jag på radion att Försvarsmakten skulle fira nationaldagen med överflygning av JAS-plan i Luleå, Boden, Älvsbyn, Piteå och Skellefteå. Konstigt nog glömde de nämna metropolen Mariebäck... men flygplanen utgjorde ändå ett svenskt inslag i vårt firande, som i övrigt bestod i att rida isländska hästar för en isländsk instruktör  - fast i svenskt regnväder.

Var ju så OERHÖRT nöjd med min duktiga häst efter gårdagens två ridpass, så jag undrade om vi verkligen skulle kunna komma upp till samma nivå idag. Men det skulle faktiskt visa sig bli ÄNNU bättre! Inför dagens första ridpass sa Atli (han börjar och avslutar varje ridpass med en kort teoristund) att vi idag skulle få jobba med att öka lättheten i hästen - att få snabbare reaktioner. "Vill du samla hästen mer kan du inte göra det med muskelkraft - för då startar en dragkamp du bara kan förlora. Utan det är genom att få hästen att svara snabbare och snabbare på dina hjälper."

Han påminde också om sin käpphäst att en lyckad övning är när du "irriterat" hästen, fått önskad reaktion OCH BELÖNAT reaktionen. Det är när du belönar genom att "låta hästen vara ifred" som den lär sig!

Uppvärmningen började förståss med skritt och trav på volt. Atli påminde om att det är tyglarna som ska kontrollera bogarna och skänklarna bakdelen - och jag märkte att det fungerade väldigt bra att sidföra i skritt om jag flyttade ytterhanden in mot halsen. Det lilla räckte faktiskt för att kontrollera ytterbogen i rörelsen! Sedan fick vi rida "kasta toppi" längs spåret istället för på volten - och ställa hästarna utåt för att få längd på halsen. När det sedan var dags för samlad skritt fick vi även då använda utåtställningen. "Ta dig alltid god tid med samlade skritten - då får du en lösgjord och allt starkare häst!" sa Atli.

När vi sedan gjort övergång från samlad skritt till tölt var det dags att jobba med den där "lättheten". Jag fick först göra några "Atlivändningar" (töltpiruetter) där han hela tiden betonade hur viktigt det var att jag var mjuk i handen trots att vändningen skulle gå snabbt. Nästa steg blev att gasa på i tölten, för att sedan ta ner tempot igen genom en Atlivändning. Gasa på, ta ner tempot i ny vändning o s v. Och då började det hända grejer!!! "Jättebra, jättebra - nu har vi STORA rörelser - fantastiskt bra!" utropade Atli. Och jag kände verkligen hur hon kommit in med bakdelen och upp med bogarna! Trots att jag fortfarande red på hackamore! Önskar verkligen att jag hade kunnat se hur det såg ut, för det kändes så häftigt!!! (Sussie, som red samtidigt på banan, kommenterade efteråt att Atli verkligen sken som en sol när han berömde oss!)

Efter detta fick vi varva ner en ganska lång stund i trav på volt. "När hon jobbat så ordentligt i tölten är det extra viktigt att avsluta med ordentlig avslappning!" sa Atli.

Under lektion två fick vi jobba vidare på samma sätt - varför ändra på ett vinnande koncept?! Även nu kändes Lára riktigt, riktigt fin!!! Som avslutning sa Atli att jag ska lägga in korta stunder med denna högre nivå av samling under varje ridpass, för att successivt göra henne allt starkare. Men stunderna får inte vara för långa och jag måste vara VÄLDIGT noga med nedvarvningen efteråt - för att inte riskera att få en spänd häst istället för en samlad.

Nu känner jag mig helt slutkörd - efter att ha avverkat en hel tävlingssäsong och dessutom en ridkurs på bara 12 dagar... Det känns i kroppen också - så det blev inte så mycket sömn i natt. Men nu ska i alla fall Lára få en vilodag innan Eva kommer och rider ut med henne på fredag. Matte får däremot finna sig i att arbeta - men det är ju bara två dagar till helgen, som tur är!

Konstaterade föresten att det gick så oerhört bra för alla på den här kursen. Trots att vi alla i teorin borde ha massor att "reparera" efter tävlingarna. ("När man tränar sätter man in på kontot och när man tävlar tar man ut...") Men när jag nämnde det för Madde sa hon att vi ju tränat hela vår låååååååååånga vinter och när vi dessutom har så extremkort tävlingssäsong hinner vi inte hamna på minus. Ja, eftersom alla verkligen presterade på topp under kursen så bestämde jag mig för att tro på hennes resonemang!  :-)

Morgondagens schema

...i alla fall som det såg ut när jag lämnade Mariebäck igår vid 16-tiden. 

Ny hästtransport/Láralimousin!

Efter dagens andra lektion skyndade jag hemåt för att köpa hästtransport! Hade kommit överens med säljaren om att vi skulle träffas vid Handelsbanken i Gammelstad för att göra upp affären - för där går det betydligt mycket lättare att parkera med släp än vid mitt kontor inne i centrum! Min kollega Sussie, som är chef i Gammelstad, hjälpte till med det bankmässiga och sedan var det bara att gå ut och koppla släpet på bilen för att köra premiärturen hem till Kyrkbyn.

Det blev släpet jag tittade på i söndags som jag köpte, det från 2011. Gårdagens släp, från 2010 var också fint - men detta var strået vassare. Inte minst genom det faktum att det är "nervägt" så att jag får dra det med min bil!!! Då har jag visserligen bara lastvikt för en häst, men när de nya reglerna träder i kraft vid årsskiftet och jag hunnit göra körprovet så ska jag väga upp den för två hästar. I fortsättningen kommer alltså Lára verkligen att åka ståndsmässigt - precis som det anstår The Queen of Mariebäck!

Láralycka på Atlikurs!

När jag red in på banan för dagens första lektion tittade Atli lite skeptiskt på hackamore:t, så jag fick börja med att förklara att hon bitit sig i munnen. När han förhört sig om hur ridningen fungerat sedan sist fick jag börja med att värma upp. Orden han skickade med mig i uppvärmningen var: "Ha en tanke med varje övning - och arbeta med övningen till dess du uppnått vad du ville. Hur länge du behöver jobba med varje övning bestämmer hästen. Men om du är konsekvent kommer det att gå fortare och fortare att uppnå det du ville!"

Jag fick jobba väldigt självständigt under uppvärmningen, vilket jag tolkade som att Atli var nöjd med vad han såg. Men då och då kom han med något litet tips. Jag inledde med Atlis grundövning: skritt på volt och flytta ut bakdelen för eftergift. Bytte varv ofta - efter inspiration från Eyjolfur. När jag ska flytta undan henne för vänster skänkel vill  hon skjuta ut högerbogen istället för att korsa ordentligt bak. Med hackamoret hamnar vi då lätt i det läget att hon böjer halsen i innersidan och gör en one rein-stop på sig själv. Men när jag kom på att jag skulle ställa henne lite utåt innan jag började flytta för skänkeln, så fick vi både bättre bogkontroll samtidigt som hon inte behövde ta till någon westernövning.

När jag övergick till trav i lång, låg form på volt ville Lára gärna gå lite utåtställd och "hänga" lite i innerhanden. Jag visste inte riktigt hur jag skulle kunna korrigera det och samtidigt lyda Atlis "order" om lös innertygel. Men då kom han till undsättning och förklarade att vad som hände var att hon började söka sig utåt på volten - så det var genom att minska volten med ytterhjälperna jag skulle åtgärda problemet.

Vi hann visa våra färdigheter i "kasta toppi" också, innan det var dags att börja "själva arbetet". Vilket denna gång innebar att rida samlad skritt längs spåret. Det gick riktigt bra att samla Lára, men i början blev hon alldeles för kort i halsen. Men när Atli tipsade mig om att ta innerhanden lite mot ytterhanden kom plötsligt längden på halsen också! Atli påpekade flera gånger att jag aldrig ska ha bråttom när jag börjar samla henne - utan ge henne den tid hon behöver för att samla sig med bibehållen mjukhet. Har jag för bråttom riskerar jag att hon bara blir spänd.

Tillslut var han nöjd med vår samlade skritt och jag fick smyga iväg i låååååååångsam tölt längs spåret. Det kändes riktigt, riktigt bra - och till mig glädje bekräftade Atli att Lára såg jättefin ut!!! Jag jobbade febrilt för att driva tillräckligt mycket och göra snabba förhållningar med tyglarna för att bibehålla samlingen, men där emellan ge henne "massor av tygel" för att hackamore-effekten inte skulle göra att hon bara krullade ihop halsen. När jag bytte varv för att börja om med samlad skritt igen bytte jag även spöhand, vilket resulterade i att Lára samlade sig ännu mer och verkligen kom upp med bogarna - så efter det blev förståss tölten ÄNNU bättre!

När vi - som alltid med Atli - avslutat med trav på volt konstaterade Atli att Lára verkligen såg jättefin ut och att hon uppenbarligen fungerade mycket, mycket bra på hackamore. "Det märks verkligen att hon börjat bygga muskler så att hon orkar samla sig på ett helt annat sätt än tidigare. Fortsätt bara att jobba henne på samma sätt, men ta det succesivt så att du inte kräver mer än vad hon orkar med - då kan du behålla henne lösgjord men samtidigt samlad. Och "gena" aldrig när det gäller uppvärmningen och nedvarvningen - de är jätteviktiga för att fortsätta bygga upp henne!" Med sådana fina vitsord från en riktig Mästare svävade jag förståss som på moln ut från ridbanan!

Under lektion 2 fick jag fortsätta att jobba henne på samma sätt. Även nu fick jag rida ganska självständigt, men fick förståss då och då värdefulla tips av Atli. Lára fortsatte att vara helt fantastisk och ridningen var verkligen en njutning! När lektionen var slut sa Atli: "Det har verkligen varit jättebra ridning idag - du är definitivt på rätt väg!" Så än en gång svävade jag ut från ridbanan!!! Nu bara längtar jag till i morgon då jag får rida mer!!!

Vilodag

Idag har Lára välförtjänt vilodag efter helgens tävling. Men det blir bara en dag - för i morgon och på onsdag är Atli här igen och håller kurs. Nu när vi "tagit ut från kontot" under tävlingen är det ju dags att åter "sätta in på kontot" igen. Fast det hade ju inte skadat om det varit några fler lediga dagar emellan... För oss blir det förståss kurs med hackamore i o m såren i munnen.

Medan Lára vilat har jag haft ännu en superintensiv dag på jobbet - som det oftast blir så här års... Och dessutom är jag i valet och kvalet att köpa ny hästtransport. Hade börjat fundera på att köpa en med sadelkammare efter nyår, när jag gjort provet för utökade behörigheten. Hade börjat titta runt lite på begagnatmarknaden men sådana med sadelkammare verkar vara svåra att få tag i... (Jag har ett Umesläp nu och vill gärna ha det i fortsättningen också.)

Tittade dock på ett riktigt fint (utan sadelkammare) igår och ska förhoppningsvis titta på ett annat i kväll. Så får vi se... Antagligen säljer jag mitt nuvarande släp redan nu i sommar. Så om någon är intresserad av ett mkt sparsamt använt Umesläp från 1995, extrabrett och med extra gasfjädrar i bakluckan, regelbundet servat och med golv i mycket fint skick, är det bara att höra av sig! Totalvikt 1400 kg, lastvikt 700 kg. Lastvikten går att höja genom byte av däck eller kulhandske (enligt uppgift från Bilprovningen.)

Edit: släpet har bara haft två ägare. Han som ägde det under de tre första åren körde bara inom travbaneområdet på Umåker. Han drev Umåkers största stall och körde alltid hästarna med buss - utom om de bara skulle flyttas inom anläggningen, då fick släpet tjänstgöra. Känns ju ganska lyxigt att köpa ett helt nytt släp bara för detta ändamål, tycker jag... men alla gör ju förståss som de vill! (Det finns ju säkert andra som tycker det är onödigt lyxigt att jag har eget hästsläp - så lite som jag transporterat häst under åren...och det är klart att skulle jag räkna ut hur många kronor det kostat mig/åktur så vore det ju ingen diskussion om att det varit MKT bättre att hyra släp! Men det är ju både praktiskt och skönt med ett eget, så jag väljer att INTE tänka som en ekonom i det här fallet!)

Midurs SM-kval: finaler!

Under värmningen inför vår första A-final för dagen, den i T3, kändes Lára verkligen riktigt fin! Jag lyckades aktivera hennes bakdel på ett helt annat sätt än igår. Och då blir ju ALLT så mycket bättre! F f a var jag så glad för effekten på det ökade tempot, för där kändes hon hur välbalanserad och taktren som helst! Såg verkligen fram emot att få domarnas poäng för detta moment!

När det var dags för finalen gick både arbetstempot och tempoväxlingarna riktigt bra. Men tyvärr blev ökade tölten inte riktigt som jag hoppats... Precis i början var det ett annat ekipage som bara svischade förbi - och då blev ju Lára så uppjagad att det blev "en gångart per ben". När vi ordnat upp det hela hade vi en sekvens som kändes riktigt bra. Sedan var det en annan häst som drog iväg helt okontrollerat och då sprang förbi oss - med superstressad Lára som helt tappade koncepten som resultat... Vid poänggivningen blev det VÄLDIGT tydligt vilka domare som sett den bra sekvensen och vilka som sett det andra... 3.5 - 3-5, 5-0, 5-0, 5-0 (om jag nu minns rätt.) Jag var försåss lite besviken att vi inte fått till ökade tölten som jag hoppats... men VÄLDIGT glad åt att vi ändå kom på tredje plats!!!

Mindre glad blev jag försåss när det vid utrustningskontrollen visade det sig att Lára bitit sig i munnen igen... antagligen hände det när vi blev omridna och hon blev arg för att hon inte fick kasta sig iväg efter de andra hästarna... Eftersom jag alltid kollar munnen och smörjer med vaselin i förebyggande syfte så vet jag säkert att det inte fanns något sår när jag tränsade henne inför finalen. Jag frågade om det var OK att rida nästa final om jag använde hackamore - och fick besked att det kunde jag göra.

Inför fyrgångsfinalen hade jag sedan två målsättningar: dels att höja våra skrittpoäng från uttagningen och dels att rida helgens bästa ökade tölt. (När det gäller skritten så fick vi 4,0 - 4,0 - 4,5 -5,0 - 5.0 och kommentarer av typen "överilat tempo"). Och till min glädje lyckades jag uppfylla båda dessa förväntningar! I skritten satt jag och gjorde förhållningar i princip hela tiden - men så fick vi också 5,0 rakt över! Och i ökade tölten hade vi helgens absolut bästa flyt - det var bara på en kortsida som vi fick lite taktproblem. På slutet vågade jag t o m trycka på lite mer - fast strax efteråt var det tyvärr dags att ta ner till skritt igen. Mindre nöjd var jag förståss med en riktig ryttarmiss: fel galopp... och i o m att jag behövde ha en del fokus på hingsten som vi precis red förbi, hann jag rida nästan ett halvt varv innan jag upptäckt felet och fattat ny galopp. Så poängen där blev mellan 3,5 och 5, 0. Trots detta räckte totalpoängen till en ny fin tredjeplats!!!

Efteråt fick jag också en eloge från domarna för min trevliga ridning på hackamoret - det var ju väldigt roligt att höra! (Tyvärr var det faktiskt några deltagare i andra finaler som blev diskade för att de trots att de tidigare varnats för sår i munnen ändå red nästa final - med bett i munnen! :-O Stackars hästar, säger jag bara...)

Nu vår korta, intensiva tävlingssäsong är över kan den sammanfattas: min häst är FANTASTISK! Och till våra medtävlare säger jag: när vi hunnit TRÄNA dessutom - då får ni verkligen se upp!!! :-) Fast någon långledighet blir det inte tal om... tisdag-onsdag till veckan är det Atlikurs!

Midurs SM-kval: två A-finalsplatser!!!

Lára i "fotostudioljus" i boxen på Bodentravet. 

Midurs SM-kval på Bodentravet började med att gå till historien som den första islandshästtävling (?) som startat fem minuter FÖRE utsatt tid!

När Lára och jag red vår uttagning i T3 var hon väldigt ostabil i formen i arbetstempot och allmänt ganska missnöjd - det blev många arga hopp från damens sida... Tempoväxlingarna gick däremot betydligt bättre än förra helgen - nedtagningarna och tempot på kortsidorna kändes riktigt bra! Ökningarna var fortfarande "tama" men vi hade betydligt värre taktproblem i dem förra helgen. Och i ökade tempot blev det precis som "vanligt" d v s ju längre Lára fick "rulla på" desto bättre hittade hon balansen. Sista halva varvet hade hon verkligen hittat balansen och det kändes som att vi skulle kunna öka hur mycket som helst! Men då säger speakern: "Var så goda att ta ner hästarna i skritt..." Just när jag skulle vilja rida två vart till!!! Sammantaget var jag i alla fall MYCKET nöjd med vår prestation. Och inte blev det sämre när det visade sig att våra poäng - 4,57 - räckte till en plats i A-finalen! Och bakom oss hade vi t ex Nina på Frimann, som till nyligen tävlades av Johan Häggberg, samt två förstaklasshingstar!

Den senare delen av dagen skulle innehålla en hel del dramatik... En ryttare blev sparkad av en häst i samband med att de skulle rida ut från ovalbanan - och hon fick uppsöka sjukhus. En annan ryttare ramlade av när hästen hoppade ut från banan och det såg visst riktigt otäckt ut enligt de som såg. Har inte hört något om hur det gick... När det var dags för V2 (vår fyrgångsklass) kom en våldsam regn- och hagelskur med stormvindar just som första startgruppen red på banan... Tävlingen avblåstes 20 minuter så att det värsta ovädret hann lägga sig och dessa ekipage fick sedan göra om sina visningar - då en och en på banan. När det var dags för mig att rida in på banan började det bolma svart rök en bit bort och medan vi red vår uttagning körde brandbilar och ambulans i skytteltrafik förbi...

Men Lára och jag hade nerverna i behåll och presterade vad jag tycker var en jättebra uttagning! I arbetstempot var vi mer överens än på förmiddagen, traven gick bra, skritten var hyfsad men jag misstänker att jag kommer att kunna läsa att tempot var för högt när jag förhoppningsvis får domarkommentarerna i morgon. Galoppfattningen gick fint - det är verkligen suveränt att ha tränat in den från skritt så behöver man inte lika mycket tid att förbereda sig! (Hade en annan häst strax bakom och jag ville verkligen inte att de skulle hinna börja galoppera före oss för då skulle Lára knappast ha tid att lyssna på vilken galopp som matte föreslog...) Sedan kom också den hästen som skjuten ur en kanon förbi oss och Lára satsade på kapplöpning, men jag kunde ändå ganska snart övertyga henne om att vi inte skulle kapptävla. När det var dags för övergången till ökad tölt blåste det så våldsamt så jag hörde aldrig speakerns kommando. Men som tur var såg jag att ryttaren framför började bromsa upp sin häst, så jag förstod att det var dags. Jag bromsade upp tempot ganska rejält i galoppen innan jag gjorde övergången. Vi har ju lättast att få till ökade tölten om vi kan få öka lite succesivt från början  - och jag tyckte detta upplägg kändes bättre än förra helgens variant med "flygande övergång" till hejsan-hoppsan-tölt. Tycker ökade gick hyfsat - fast som vanligt hade speakern alldeles för bråttom att avbryta... Just när jag började känna "suget framåt" från Lára var det dags att avbryta. Men vänta ni, när vi hunnit träna lite också!!! Var förståss supernöjd med denna uttagning och min fina häst!!! Efter oss startade Elisabeth och Tildra men i o m regnet stannade jag bara för att se arbetstempo tölt och trav innan jag gick tillbaka till stallet med Lára. Dessa två moment såg dock mkt bra ut! Och sedan kunde vi till vår glädje konstatera att vi presterat en "favorit i repris"! Elisabeth och jag kom nämligen på delad femteplats i uttagningen - på fina 4.97!!! Samma sak hände ju vid V2-uttagningen i Skellefteå förra helgen - och upprepades sedan i finalen dagen efter! Vore ju hur komiskt som helst om vi skulle upprepa det i morgon!!!

Övriga Miduriter var också jätteduktiga idag! Sylvia - som alltid ska vara värst - kvalade till SM i T2 med sin fantastiska Démantur! Hon är ju sedan tidigare kvalad i femgång - så det var ju verkligen lyckat!!! Nej, nu väntar ett varmt bad på att ta hand om den här kroppen - som faktiskt skött sig över förväntan idag, trots att det uppenbarligen är lågtryck. Återkommer med rapport efter morgondagen. Och glöm nu inte att hålla tummarna för oss i morgon!!!

Provridit tävlingsbanan i Boden!

Lára fick minsann limousinservice till Bodentravet idag - hon fick åka med Tildra i Elisabeth och Ronnys splitternya, superfina Umesläp! När hästarna var installerade i gäststallet var det dags att provrida banan. Och jag kunde glatt konstatera att underlaget var suveränt - så här bra har de aldrig lyckats packa den tidigare!

Det blir ju automatiskt en rejäl igångskrittning i Boden, eftersom det är så långt från stallarna till banan. Första varvet på ovalen satsade jag på "kasta toppi" utifrån Atlis råd att det viktigaste är att jag har en avslappnad häst före och efter själva "arbetet".

Red sedan ett V2-program, fast "fegade ur" och lät henne hålla ett något för högt tempo första varvet. Ville "spara på krutet" eftersom jag tänkte rida ett T3-program också - och i båda programmen lägga till några extra varv ökad tölt för att hon förhoppningsvis skulle hinna hitta balansen, som i finalerna i Skellefteå.

Traven gick bra, i skritten ville hon förståss takta... men galoppen gick också bra. Övergången galopp-ökad tölt är ju.... hm... (Sa till Sylvia efteråt att om hon ser oss rida fyrgång i morgon får hon gärna titta bort eller blunda när vi ska göra den övergången!) Ökade tölten är ju svår... men nu var hon inte lika "speedad" och spänd som förra helgen, utan jag kunde hålla henne mjuk och i en lägre form och då gick det ju bättre. Kurvorna funkade riktigt bra faktiskt - när jag kom ihåg att ställa henne utåt och att inte driva utan mest "åka med"! Gav henne några varv att träna på - och den sista långsidan blev faktiskt riktigt bra!!!

Red även igenom T3-programmet på ovalen. Nu försökte jag verkligen rida arbetstempo första varvet - inte mellantempo. Tempoväxlingarna, som jag inte alls var nöjd med i Skellefeå, funkade bättre idag! Sedan var det ju den ökade tölten igen... men nu behövde vi ju inte göra övergången från galopp. Precis som i V2-programmet red jag flera varv ökad tölt - och även nu blev det bäst på slutet.

Hon var förståss rejält svettig efter detta - men fick ju en lång avskrittning tillbaka till stallet. Sedan blev det "bad" i en av travets alla fina spolspiltor, innan hon fick gå in i sin box och mumsa kraftfoder. Och i morgon får vi tävla - KUL!!!