"Det här är LIVET!!!"

Vilken utomhusaktivitet kan vara så rolig att man glömmer bort att det ösregnar och bara är 4 plusgrader? Rida lektion för Sylvia förståss! Extra roligt var också att Madde och jag hade sällskap av Sussie, som efter att ha förlorat sin fina Djarfur så hastigt och tragiskt i höstas nu hittat en ny, fin häst! (Hon har hunnit rida en Atlikurs på Ari redan och då sa Atli "perfect match" om ekipaget!!!)

När Sylvia sa att vi skulle börja lektionen med att jobba hästarna från marken, som vi fick göra på Eyjolfur-kursen, förstod jag att jag verkligen skulle få JOBBA... Lára är ju en mycket tuff brud - och när man hanterar henne från marken blir hon riktigt provocerad...

Första övningen var att stå strax bakom bogen på hästen, hålla ena handen i bettringen så att man kan ställa hästen mot sig. Och med den andra handen hålla yttertygeln och pisken. Sedan skulle man, genom att gå mot hästen, få den att korsa med både fram- och bakben på en liten volt. Och ev förstärka med pisken på bogen ifall hästen inte vill gå undan.

Hm... Láras grundreflex så snart man jobbar henne från marken är att se till att VRÄKA undan den där människan som verkar ha synpunkter, och samtidigt bli riktigt uppjagad och arg... För att sedan rusa runt mig i högt tempo så att jag inte ska kunna kräva arbete av henne, kompletterat med att då och då istället backa bakåt i 180 km/h... Stå på bakbenen provade hon också... och ändå var hon inte på långa vägar så hemsk som på kursen, när Eyjolfur både utnämnde henne till "bulldozern" och "den olydiga hästen"...!

Nåja, det var ju bara att för mig att jobba på - och med hjälp av Sylvia gick det bättre och bättre. På kursen tyckte jag det svåraste var att hinna parera när hon började backa - innan jag plötsligt stod där framför henne med tyglarna i ena handen... Men nu lärde jag mig att dels vakta så att jag inte hamnade för långt fram - snarare vid saddelläget än vid bogen - och SNABBT leda henne framåt m h a handen i bettringen - så snart hon bara tänkte bakåt. Sedan jag en gång hunnit peta till henne med pisken på bakdelen precis när hon började backa gick det dessutom betydligt lättare att avstyra!

Eyjolfur var noga med att man skulle ta korta pauser ofta (både när man jobbar från marken och i ridningen) och man dessutom skulle byta varv ofta. Fast i början tyckte Sylvia att jag tog paus FÖR ofta, så att Lára aldrig hann börja jobba riktigt bra. På kursen var ju detta helt nytt för henne och hon blev så oerhört uppjagad, så då var det bra att avdramatisera genom att ta paus så snart hon bara "tänkte" rätt. Men nu skulle jag kräva lite mer för att ge belöning. Och som vanligt hade Sylvia rätt! När jag belönade med paus först när hon gick avslappnat på en volt, inåtställd och korsade ordentligt med både fram och bak, så gick det snabbare och snabbare att åstadkomma detta.

Nästa steg är att göra samma sak längs spåret. På kursen fick Lára nytt "psykbryt" när jag försökte med det. Men tillsammans med Eyjolfur upptäckte vi att det gick lättare om hon fick gå i en öppna ställd in mot väggen istället för tvärt om. Även nu kom förståss reflexen "VRÄK undan människan" fram och jag fick göra några volter för att avdramatisera, men sedan gick det hyfsat ändå.

När jag sedan skulle försöka med öppnan åt "rätt håll" d v s med böjning in från spåret blev det rejält "psykbryt" igen. Sylvia föreslog att jag skulle börja med att bara låta henne skritta längs spåret - och det visade sig vara tillräckligt svårt i början, för nu hade jag ju retat upp Lára ordentligt. När det tillslut fungerade blev första steget att bara ställa henne lite inåt, vilket ledde till en ny konflikt, innan hon slappnade av och skrittade på.

Men att sedan gå från ställa inåt till en öppna var desto svårare... Hon kunde tänka sig att böja halsen - mycket om så krävdes. Men INTE böja sig i sidan. Det gällde verkligen att hålla henne tillräckligt nära staketet för att hon inte skulle kunna gå i skänkelvikning istället för öppna... och det där "VRÄK undan människan" kom förståss fram igen ett antal gånger... Men det kändes i alla fall positivt att det gick bättre (mindre dåligt) än på kursen i alla fall!

Efter alla dessa kontroverser fick vi tillslut rida också! (När sadlarna var sjöblöta av regnet... Men sådana petitesser glömmer man ju snabbt när man får rida lycko-Lára! För hon gör sig absolut bäst när man sitter på henne!)

Första uppgiften var "kasta toppi" på volt. Det har vi ju tränat en hel del på, Lára och jag. Och vi fick också beröm: "Lára ser riktigt fin ut!" sa Sylvia. Jag försökte komma ihåg att byta varv ofta - och även lägga in micropauser med skritt på lång tygel. Efter en stund fick jag börja göra "Atli-vändningar" i skrölt på volten - och det var verkligen ett effektivt sätt att öka samlingen med bibehållen lösgjordhet!

En annan väldigt effektiv övning var att på volten då och då "sitta bak" ordentligt, bromsa upp på yttertygeln och snabbt flytta ut bakdelen något steg. Sedan direkt rida på framåt innan jag uppmuntrade henne att länga halsen igen. Insåg att jag fått göra detta på en lektion i höstas också - varför har jag lyckats glömma en så effektiv övning?!

Eftersom vi var riktigt duktiga på avslappningen fick jag börja "ladda" med extra energi genom att peta till med pisken på inner bak (att Sylvia smackade en gång var också MKT effektivt!) För att sedan hitta tillbaka till ett avslappnat läge och rida där en stund innan nästa "energi-boost".

När vi avrundade med lååångsam trav på volt var jag riktigt, riktigt nöjd med min fina häst!!! "Vad det här är ROOOLIGT!" sa jag. "Jaaaa, det här är LIVET!!!" utropade Sussie. "Välkommen tillbaka till LIVET!" sa jag. Först när vi gick tillbaka till stallet insåg vi att regnet gjort oss blöta som dränkta katter... vad annat än ridning skulle kunna få en att glömma detta väder när man var mitt i det???