Armering snarare än bling

Min lilla Láras väna personlighet, hm..., får inte bara en av Islands fåtaliga Mästare inom islandshästridning att kalla henne "bulldozer", det sätter sina spår i utrustningen också... Minnesgoda bloggläsare kommer kanske ihåg hur hon i slutet av sommaren masakrerade sin nosgrimma med strass på, redan vid första användandet. Efter det tänkte jag att det var bäst att hålla sig till "bling" på pannbandet i fortsättningen.

Men det höll ju inte så många månader... Det här pannbandet köpte jag i december och nu ser det ut på detta sätt... Det är uppenbarligen armering snarare än bling som gäller för den här damen!

Bestämde mig ändå för att ge fåfängan en sista chans: med detta pannband, som Feykir och jag vann på en tävling. Här sitter "stenarna" nämligen infällda nere i lädret. Det innebär visserligen att de knappt syns, men å andra sidan gör det dem förhoppningsvis mer tåliga för Láras hantering av utrustningen... Vi får se hur länge det håller, helt enkelt! 

När vi var i Umeå och tävlade köpte jag en JÄTTESNYGGT strasspannband till henne i de isländska färgerna. Har länge varit avundsjuk på Sylvia som har ett sådant! Men sedan kunde jag konstatera att det var för stort för Láras nätta huvud, så jag blev tvungen att lämna tillbaka det igen. Det kändes förståss väldigt trist då, men nu inser jag ju att det nog var lika bra! För det hade knappast "överlevt" särskilt länge ändå...!

Idag har matte haft vilodag - för Eva har ridit Lára. Men i morgon är det min tur igen om inget oförutsett inträffar!