Bryta ihop och gå vidare...

Ja, det är ju det jag måste försöka göra.... än en gång... Och idag fick jag som tur var god hjälp av mitt svarta "lyckopiller"! Idag hade vi fokus på traven, men inte som på bilden (från Atlikursen) utan jag longerade. Av någon anledning är det flera år sedan jag longerade sist - trots att jag ju tycker det är väldigt kul. Och därmed var det förståss första gången jag longerade Lára. 

När jag "monterade" utrustningen (longergjord och dubbla linor) kunde jag direkt konstatera att jag behöver korta av gjorden ganska ordentligt för att den ska passa nätta Lára... så jag fick ta till en provisorisk lösning för att det skulle fungera. Medan jag fixade med detta kollade Lára vad som gäller vid "montering" av longeringsutrustning - då får man väl bitas, va´?! Men hennes tråkiga matte tyckte förståss inte det... 

Ute på ridbanan kunde jag konstatera att det varit en stor fördel om inte bara hästen utan även matte haft rejäla broddar på fötterna - för det är verkligen halt nu... men jag hittade ett område där det var lite mindre halt och försökte sedan hålla mig där. 

Syftet med longeringen idag var att förbereda för Eyjolfur-övningen då man "longerar" med tyglarna. D v s jag ville kunna ge STOR eftergift på inner"tygeln"med bibehållet stöd på yttern så snart hon gjorde rätt och längde halsen. Det var ju betydligt svårare vid "tygellongeringen" när jag skulle ge båda signalerna med bara en hand...

Varvade skritt och trav och minskade dessutom volten succesivt, för att förbereda för den lilla volt som "tygellongeringen"kräver. På yttersidan hade jag linan fäst i bettringen och sedan genom en ring på longergjorden och över ryggen. På innersidan var istället linan fäst i longergjorden och fram genom bettringen - för att jag skulle kunna böja henne i innersidan. 

Det var inte helt lätt att hålla volten så liten som jag ville... Lára ville gärna dra sig utåt. Och efter ett tag insåg jag att om hon väl börjat "streta utåt" i traven var det lika bra att sakta av till skritt, kontrollera voltens storlek där och sedan börja om med trav igen. Då kunde vi få trevlig, avslappnad trav på den lilla volten. Vänstervarvet var lite lättare. I höger varv blev det en hel del tölt också... men det här var ju faktiskt vårt första försök, så jag tycker ändå att vi får vara nöjda med dagens prestation! 

Till nästa longeringstillfälle - som borde bli rätt snart - måste jag se till att korta av longergjorden så att den passar runt damens slanka midja!