torsdag 29 mars 2012

Lára är en bulldozer...! :-O

Idag var det dags:  kurs för Eyjolfur Isolfsson - en av Mästarna inom Islandshäst. (Atli hör också till dem.)
Jag tyckte förståss att det var spännande med en (för mig) ny instruktör. Och Lára tyckte det var spännande att vara i ett ridhus. Särskilt spännande var det med de stora speglarna...oj, vad hon sträckte upp sig och stod och tittade på den där supersnygga hästen som syntes i dem!!! :-)

Vid första lektionen fick vi börja jobba hästarna från marken och han konstaterade ganska snabbt: "Din häst är en bulldozer, Anna!" Och jag kan ju bara konstatera att han har helt rätt... ett helt liv som ridskolehäst har lärt henne ALLA knep om hur man dominerar en människa. Det första Eyjolfur anmärkte på var att hon visar alldeles för lite respekt, genom att hon kommer alldeles för nära när man står och håller i henne. Han tog över tyglarna en stund och fick henne snabbt att backa undan några steg genom att vifta ordentligt med armarna och pisken. Men nästan lika snabbt tog hon några steg framåt igen... varpå han "jagade bort henne" igen och igen... Och efter en stund accepterade hon och stod kvar en bit ifrån honom.

Jag fick ta över och göra samma sak - han betonade även vikten av att jag inte började gå efter henne när hon backade utan själv stå kvar på samma plats hela tiden. Även med mig testade hon förståss att komma tillbaka till mig några gånger innan hon accepterade att stå kvar på det avstånd jag hade valt. Och ni skulle ha sett vilket enormt fokus hon plötsligt hade på matte: hon fokuserade mig med blicken ("stora ögon" som Eyjolfur sa) och spetsade öron. Häftigt!

Dagens två första egentliga övningar var båda från marken. Först skulle vi stå framför hästen och uppmana den att flytta sig i sidled genom att leda åt sidan med tyglarna och ge signal med pisken. Ville hästen gå framåt (vilket Lára förståss gjorde) skulle man markera med kroppsspråk och pisk att det var fel. Eyjolfur fick komma och hjälpa mig med Lára till att börja med, innan jag lyckades få till det själv.

När vi sedan skulle träna sidförande från backen fick han komma och hjälpa mig igen. Man skulle stå på hästens vänstra sida, hålla vänster hand i bettringen (och ställa hästen inåt) medan höger hand skulle kontrollera yttertygeln samt hålla pisken. Så skulle man gå mot hästens bog samtidigt som man uppmanade den att gå sidföra utåt genom att ge signal med pisken i skänkelläget. Det var verkligen inte lätt från början... Lára trängde bogen mot mig istället för att gå undan. "Typiskt dominant betéende..."sa Eyjolfur och tog över en stund för att få fram rätt reaktion hos henne innan jag fick prova igen. Och sedan gick det förståss MYCKET bättre!

Sedan fick vi rida - men faktiskt nästan bara skritt. Vårt fokus skulle vara att få en avslappnad häst och det skulle vi uppnå genom att vända runt hästen resp ändra riktning. På en häst som Lára (som inte alls hade tid att skritta lugnt och avslappnat) sa han att jag i princip inte skulle rida rakt fram alls, förrän hon började slappna av och länga steget. Och tillslut kom vi äntligen dit. Sedan fick vi göra samma sak i trav. I båa gångarterna sa han: "Rid var som helst, men INTE på spåret, för det är det sämsta stället att befinna sig på med en häst som stressar!"

När vår lektion var slut (hans lektioner är en hel timme) så var Lára faktiskt lite svettig trots att vi nästan bara skrittat. Men dels hade hon ju stressat runt en hel del och dessutom hade hon säkert svettats endel av ilska under övningarna från marken när hon plötligt blev satt på plats så där.  

"Kasta toppi"

Om dagens första ridpass mest handlade om skritt så blev nummer två desto mer ansträngande. Vi fick dock börja med att flytta hästarna från marken, som på förmiddagen. För mig fungerade det inte alls... Eyjolfur sa att jag måste börja alldeles från början, med att jaga bort Lára från mitt personliga utrymme, för att hon skulle börja lyssna på mig. Det gjorde jag och OJ, vilken reaktion! Nu stod hon plötsligt 1,5 meter ifrån mig, med FULLT fokus på matte. Det var spetsade öron och "stora ögon" som Eyjolfur sa. Och efter detta gick också den egentliga övningen bra!

När vi fick sitta upp på hästarna var det dags för "kasta toppi" som de säger på Island. Eller "skrölt" som man brukar säga här. D v s rida hästen med bibehållen avslappning och lååång överlinje i ett tempo mitt emellan tölt och skritt. Ursprungen till det svenska uttrycket är väl ganska uppenbar?! Och det isländska betyder ungefär att hästen kastar med pannluggen.

Dessutom betonade Eyjolfur betydelsen av hur vi använde vår hand. ALDRIG dra tyglarna mot sig, då låser man hästen och den blir aldrig avslappnad. Utan man ska hålla tygeln mellan tumme och pekfinger och sedan sluta handen om tygeln när man vill göra en förhållning och öppna handen direkt man vill ge eftergift. Ha som målsättning att varje förhållning (eller varje inverkan med skänkeln) bara ska vara i 1/2 sekund!

Man skulle också tänka på att byta varv ofta - samt att ge hästen flera kortare skrittpauser när den varit duktig. När jag efter en massa "kasta toppi" fick övergå till att rida långsam tölt med lång hals på volt. När hon gick över i trav några steg sa Eyjolfur att jag INTE skulle sitta och driva hela tiden i tölten för att hon bytte till trav. Självklart ska jag ju korrigera henne så att hon kommer tillbaka till tölten. Men så snart hon åter töltar ska jag "låta henne vara i fred" från både tyglar och skänklar. "Man ska inte försöka hålla kvar hästen i tölt, varken med tyglar eller skänklar, sa han, för det skapar bara spänningar i hästen. Utan man ska lära den att när man ber om tölt så ska den fortsätta tölta till dess man säger något annat."

Det blev VÄLDIGT mycket skrölt och tölt under detta ridpass - även om jag lade in många korta skrittpauser. Både Lára och Démantur var riktigt, riktigt svettiga. Så när vi transporterat dem tillbaka till Umåker (den fjärde transportresan för dem bara idag!) fick de gå direkt till spolspiltorna. Väl där blev det traumatiskt för Lára... men det ska jag berätta mer om senare!


onsdag 28 mars 2012

On the road!

Direkt efter jobbet åkte jag ut till Mariebäck för att packa ihop det sista, lasta hästar och åka mot Umeå. Lára och jag skulle ju få sällskap av Sylvia och Démantur för att först rida kurs två dagar och sedan tävla i Norrlandspremiären av Gaedingakeppni - tillika SM-kval! Av olika anledningar kom vi iväg senare än vi hade hoppats... Dessutom komplicerades det hela av att Sylvias bil är så låg (och dessutom REJÄLT lastad, med bl a hö för fyra dygn till två hästar) så ett metallstöd på hästtransporten skrapade i så snart vägen var lite ojämn... I Norrfjärden fyllde vi dock extra luft i bilens bakdäck och sedan gick det betydligt bättre!

Desto bättre var ju att våra hästar skötte sig alldeles utmärkt i transporten! Att transportera hingst och sto tillsammans kan ju minst sagt vara lite vanskligt. Det är tur att Démantur har sådant superlynne!!! Dessutom hade vi inte bara bundit fast dem i frambommen utan även på resp sida - för att minimera deras möjligheter att nosa på varandra. När vi tillslut kom fram till Umåker vid 21-tiden kunde vi konstatera att det hela gått helt utan incidenter! Skönt!!! Av metallstödet på transporten återstod dock inte så mycket...

Lára och Démantur inkvarterades ståndsmässigt - vi fick ett helt eget stall med 12 boxar! Men i morgon kommer det väl fler hästar. Och då ska vi få rida kurs! KUL!!! Och spännande att rida för en (för mig) ny instruktör!!!

tisdag 27 mars 2012

Sylvia är bättre än Atli!

Ända sedan Atli i höstas berättade för oss om hur man rider gaedingakeppni har jag tänkt att det ju är väldigt enkelt att träna! I o m att man bara rider rakt fram, behöver man ju inte träna på en ovalbana utan det går bra med en raksträcka längs vägen! Perfekt, har jag tänkt! Men kanske var det FÖR enkelt för att jag skulle ta tag i saken... eller vad kan annars förklara att jag tills idag inte tränat en enda gång?!

Jo, jag erkänner att jag provade liiite trav i söndags - gjorde en "panikinsats" när vi nästan var tillbaka vid stallet och jag plötsligt insåg att det var min näst sista chans att ta tag i saken. Då lärde jag mig att jag verkligen måste rida jäääääääääätteeeeeeeeee saaaaaaaaaaaktaaaaaaaaa i traven till att börja med, för att det ska bli tillräcklig skillnad när jag sedan försöker öka tempot.

Idag blev det mer sådan travträning och jag kunde konstatera att det inte är helt lätt... Hittills har jag ju alltid behövt bromsa henne i traven, så när jag nu plötsligt vill att hon verkligen ska trava FORT tror hon att vi ska galoppera... I galoppen gick det desto bättre - efter en långsam inledning räcker det med en smackning för att få en REJÄL tempoökning! I det fallet gjorde det ingenting alls att vi inte tränat!

Red även tempoväxlingar i tölt - och den sista ökningen blev faktiskt riktigt bra både när det gäller takt och tempo!

Tillbaka i stallet berättade jag för Sylvia hur jag, utan framgång, försökt få Atli att föreslå vilken ordning jag ska rida de fyra gångarterna. Och då kunde jag konstatera att Sylvia är MYCKET bättre än Atli, för hon gav mig ett förslag!  Så här tyckte hon: långsam tölt, snabb tölt, galopp, skritt, trav. Som väntat hade hon väldigt bra argument för varför jag skulle välja just denna ordning med Lára så jag bestämde mig direkt för att välja detta istället för mitt eget (där jag t ex tänkt lägga traven först.)

Medan Lára mumsade kraftfoder packade jag inför vår "Umeåturné" - i morgon åker vi direkt efter jobbet! (Sylvia och KG hade föresten testat att transportera Lára och Démantur tillsammans idag och det hade gått bra. Tur att Démantur är en sådan snäll hingst!)


söndag 25 mars 2012

Vårystra ston rubbar Láras cirklar


Finaste Feykir som "leader of the pack" i en våryster vallackflock för ett par år sedan.

Men idag var det faktiskt i stoflocken som vårkänslorna fick fritt utlopp! När KG och jag tog in Hremsa och Lára ur hagen sprang Haminga rakt genom tråden i grinden och genast följde förståss de andra efter ut ur hagen... Jag skyndade mig att placera Lára och Hremsa i var sin box i stallet och Lára höll förståss på att alldeles gå upp i limningen när hon hörde sin flock galoppera omkring där ute utan att hon kunde göra sitt jobb som flockledare!

KG hade varit snabb att stänga ena flyktvägen ut från gården med en eltråd och Yvonne ställde sig mitt i den andra, beväpnad med en kratta för att kunna se riktigt stor ut. Men rymlingarna hade fortfarande ett stort område att galoppera runt på, utanför stallet och ovanför ridbanan... De blev verkligen oerhört upplivade av denna möjlighet, så det var många bocksprång och bakutsparkar! Ovant att se stona så busiga, de brukar ju vara rätt tråkiga i vanliga fall...!

Tillslut kunde vi i alla fall mota tillbaka dem in i sin hage igen och lugnet började åter lägra sig över Mariebäck. Fast inte för Lára... hennes cirklar hade definitivt rubbats av att hennes flock uppenbarligen rusade runt utan henne! Hon var oerhört stressad och uppjagad - nästan som när hovslagaren skulle sko henne första gången och hon försökte hoppa över boxväggarna... Jag tog med henne ut så att hon fick se att flocken fanns på plats i hagen igen. Oj, vad hon pratade med dem över staketet - och de pratade tillbaka! Efter detta var hon liiite lugnare, men fortfarande betydligt stökigare än vanligt när jag gjorde henne klar för ridtur.

När vi kom igång med ridningen verkade hon dock kunna lägga dagens happening bakom sig ganska snart. Det hade kommit ett par cm nysnö i går kväll och i det milda vädret bildades det tydligen ganska rejäla styltor, men i o m att Lára har snösulor klarade vi oss helt utan sådana problem!




Red upp bakom bommen och till kalhyggets högsta punkt - där vi spanade ut över nejden innan vi vände hemåt igen. Tränade mer tempoväxlingar på hemvägen - det är svårt men KUL!!! Borde kanske ha ägnat mig lite mer specifikt åt gaedinga-träning den senaste tiden... haft en sträcka där jag ridit fram och tillbaka för att visa de olika gångarterna. Men det har inte blivit av... Men idag låtsades jag att vi red gaedinga när vi travade en sträcka och jag kunde konstatera att jag red alldeles för fort under den första delen då man ska trava sakta. Måste komma ihåg att rida microtempo - så att det verkligen blir STOR skillnad när vi ska öka tempot efter halva sträckan! Men microtempo är ju inget som kommer att inträffa om Lára får välja...

Den allra bästa traven fick vi, precis som igår, när vi tränat tempoväxlingarna i tölt på hemvägen. Jag vände tillbaka bort från stallet för att vi även skulle hinna med lite trav - och hon kändes oerhört fin!!! Och till skillnad från igår kunde hon sedan slappna av riktigt bra när vi skrittade hem.

Medan Lára sedan mumsade kraftfoder började jag förbereda packningen inför vår "Umeå-turné". Vi åker ju direkt efter jobbet på onsdag så jag vill ha packningen helt klar i förväg. Helt färdig blev jag ju inte idag, utan jag ska slutpacka på tisdag kväll.


lördag 24 mars 2012

Lycka KAN köpas för pengar!


Alltså, kan man bli annat än lycklig av en sådan här häst?! 

Svaret är förståss: "Nej!" Och som ni förstår har jag fått en ny, rejäl dos lycko-Lára innan jag skriver detta! Denna dos intogs i härligt vårväder, med +5 i skuggan, solsken och HELT vindstilla - underbart!!! Red upp bakom vägbommen och jobbade med riktig "muskelbyggartölt" där hon kom upp ordentligt med ryggen - som Sylvia visade mig när vi red i söndags. 

Idag var jag också hela tiden uppmärksam på att vänsterbogen skulle vara på plats. Vilket visade sig MKT tydligt när jag gjorde en galoppfattning ute på hygget: Lára tog direkt högergaloppen som den mest självklara saken i världen! (Vad hon försökt säga till mig vid alla våra tidigare "diskussioner" om saken var alltså: "Gör om, gör rätt!" OK, point taken...) Hon fick rulla på i galoppen hela vägen upp till hyggets högsta punkt och flåsade rätt bra i värmen. Så när jag sedan vände hemåt igen tyckte hon t o m att det var helt OK att skritta lugnt och sansat - trots hellånga tyglar! 

När vi var tillbaka på skogsvägen igen, där underlaget fortfarande består av perfekt sammanpressad snö, tränade vi tempoväxlingar i tölten. Började med tölt i microtempo för att verkligen ha henne samlad, för bästa utgångsläge. Jag har fortfarande svårt att veta hur mycket jag vågar "gasa" utan att vi ska tappa takten. Ibland blir det ju dessutom BÄTTRE om jag gasar mer, men tyvärr inte alltid... Men jag tyckte att det gick lite bättre allt eftersom - och i den sista ökningen, när jag verkligen vågade gasa på ganska mycket, klarade vi dagens högsta tempo utan taktfel. 

Precis som igår fick jag tydligt besked om att jag lyckats aktivera hennes bakdel ordentligt, när jag vände bort från stallet för en avslutande trav. Det var verkligen tryck i steget!!! En härlig känsla när hon inte bara använder energin till att rusa på, utan tar i på ett bra sätt! Men sedan var det svårt att få riktigt avslappnad skritt tillbaka till stallet... Atli betonade ju hur viktigt det är att en häst av Láras typ verkligen hinner slappna av igen mentalt sedan man krävt lite extra av henne. Så tillbaka vid stallet gjorde jag som jag fick göra på kursen: skrittade på volt till dess hon slappnade av så mycket att hon gick med nosen mot backen.

När lyckohästen tillslut ätit upp allt sitt kraftfoder gav KG och jag hästarna lunch. Lára såg MKT nöjd ut när hon stod där vid sin extra stora hö-hög och mumsade! Och jag bara läääängtar till i morgon när jag förhoppningsvis får rida igen! Tack vare stretchingen efter ridningen känns det ganska bra i kroppen också - även om det inte blev någon bastu idag. 

Frukost på altanen - I MARS!!!

Jo, faktiskt! Dagens frukost avnjöts i solskenet ute på altanen - utan jacka! Definitivt nytt rekord!!! När jag avnjutit min bacon med äggröra var det t o m nästan för varmt för den STORA tekoppen i solen!



Och när jag sedan kom till stallet hittade jag KG och Yvonne njutande i solen vid stallväggen, tillsammans med Agita (den svarta skuggan vid KG:s fötter) och Loppan. De sköter gården i helgen, då Sylvia och Janne är bortresta. Ett hårt jobb uppenbarligen, men någon måste ju göra det...! ;-)  Hade jag kommit bara liiite tidigare hade jag visst dessutom hittat en av stallkatterna sovandes på bänken mellan dem! 

fredag 23 mars 2012

Ha i vorte scherre?! (Har jag blivit skrämd?!)


När jag var till frissan i tisdags, för min vanliga "klipp & färg" så avslutade hon med att "gå lös" på håret med en plattång. Resultatet blev som ovan. Det kändes verkligen ovant att se mig själv i rakt hår! Kunde inte låta bli att tänka på dockan i filmen från tomteverkstan på julafton... kanske skulle hon ha sett ut så här ifall tomten bara skrämt henne men sedan hoppat över papiljotterna?! 

Jag tyckte i alla fall att det var lite kul att se hur länge håret skulle hålla sig så här rakt, ifall jag undvek att få det blött eller fuktigt. (Och jag brukar ändå alltid undvika att tvätta det de första dagarna efter en färgning - inbillar mig att färgen hinner "suga in" bättre i hårstråna då.) I morse, alltså efter tre dagar, såg det faktiskt fortfarande ut så här! Passade på att föreviga med en bild innan jag åkte till jobbet, för jag visste ju att det stod "ångbastu" på schemat innan dagen var slut. Och nu i kväll, efter bastun, kan jag konstatera att det inte är många strån som är raka längre... M a o har jag blivit mig själv igen! 

Sällsamma stunder


Så här glad kan man bli om man får rida lycko-Lára!!! Ser att det verkligen är hög tid att "använda upp"bilderna från senaste Atlikursen - så här mycket snö är det ju inte alls nu...!

Nu för tiden upplever jag för det mesta min kropp som en motståndare tyvärr, som både gör ont och hela tiden "stretar emot" när jag vill göra något. Men ibland får jag uppleva sällsamma stunder när kroppen och jag plötsligt är "på samma lag" - smärtan är lindrig och den bara följer med när jag rör mig! Detta brukar vara när jag först ridit mig tillräckligt varm för att våga stretcha, för att sedan "koka" mig i bastun så att jag kan stretcha lite till. Just nu är en sådan stund - mmmmmmm - försöker verkligen vara närvarande i känslan och bara njuta! En kopp av mitt specialimporterade Earl Grey-te gör ju inte saken sämre heller!

Och grunden till detta sällsynta välbefinnande lades förståss av Lára! Efter att först ha "tygellongerat"i båda varven i skritt och trav (med bästa resultatet hittills) repeterade jag gårdagens lektion på ridbanan. D v s först vändningar för ytterhjälperna i skritt - i början hela volter, sedan stora serpentiner och slutligen bara flytta undan ett par steg innan jag bytte riktning, hela tiden med bibehållen eftergift. 

När jag jobbat på samma sätt i lååångsam tölt, samt även töltat lite på volt med ännu mera drivning (låtsades att Sylvia stod där i mitten och smackade för att ge extra energi) var det dags att rida tempoväxlingar. Vi gjorde några försök i båda varven, men underlaget var så slaskigt att det inte alls kändes optimalt... Lämnade därför ridbanan och red upp bakom bommen för att få bättre förutsättningar. 

Det går verkligen bättre och bättre för oss! Ibland går det riktigt bra! Men fortfarande får vi problem då och då... ibland vet jag varför och kan korrigera, men ibland inte... Ibland kan det hjälpa att smacka lite när hon håller på att tappa takten - då är det som att hon tar i bättre bakifrån och allt reder ut sig. Men ibland blir det bara värre om jag smackar... och tyvärr vet jag ännu inte om smackningen ska hjälpa eller stjälpa förrän efteråt...

Men roligt är det!!! Verkligen roligt! När vi kom upp till den tidigare vändplanen stannade vi för att Lára skulle hinna hämta andan innan vi fortsatte med tempoväxlingar på hemvägen. Då var hon verkligen jätteduktig! Trots att hon tyckte det var tråååååkigt att stå stilla markerade hon bara detta genom att stampa lite ibland. Men hon stod ändå helt stilla, med lös tygel! (Och då hade jag ändå vänt henne så att hon stod med nosen hemåt.) 

På hemvägen fortsatte vi träna tempoväxlingar - och nu blev tempot i ökningarna högre, samtidigt som det var svårare att motivera riktigt långsam tölt där emellan. Var i alla fall riktigt nöjd med våra prestationer när jag avslutningsvis vände tillbaka bort från stallet igen och lät henne sträcka ut framåt-nedåt i trav. Oj, vilket tryck det var i traven! Uppenbarligen hade jag verkligen lyckats engagera damens bakben idag! 

När Lára ätit sitt kraftfoder lunchfodrade jag hästarna - de fick alltså en ganska sen lunch. Det var egentligen KG:s uppgift att ge lunch idag - och det kändes extra bra att kunna göra det åt honom i o m att han lovat att ta både min kvällsfodring på lördag och morgonfodring på söndag! Stort TACK för det!!!

Nu ska jag fortsätta att njuta av den sköna känslan i kroppen så länge den varar!



torsdag 22 mars 2012

Sylvialektion!

....betydde förståss en REJÄL dos "uppåttjack"!!! (Även om Lára och jag hade oturen att hamna i skuggan av Carola på Gabriel, som verkligen överträffade sig själv idag...!)

Vi fick precis som förra veckan börja med att vända hästarna för ytterhjälperna, i skritt. Jag skulle redan från start kräva eftergift av Lára och vända runt henne så snart hon ville bli hög i formen. I början försökte hon förståss rusa genom vändningarna, så jag fick verkligen sitta emot ordentligt med sätet, samtidigt som jag förståss skulle hålla om med skänklarna och ha en stadig hand. För att direkt ge eftergift och slappna av när jag fick rätt reaktion från henne.

Det gick betydligt snabbare än förra veckan att få henne dit jag ville. Men då tyckte Sylvia att det var dags att ta det hela ett steg till genom att kräva ÄNNU mera samling. Det krävdes förståss en del snurrande innan Lára accepterade detta. Och jag fick en hel del bra tips av Sylvia på vägen: när hon ville "välta" inåt i en vändning skulle jag driva mer framåt med innerskänkeln. Och när hon försökte komma undan arbetet genom att rusa på skulle jag "bli betonghäck" i sadeln, hålla om ordentligt med skänklarna och ha stadig hand - för att direkt hon gjorde rätt återgå till att "vara behaglig i sadeln".

Dessutom måste jag vakta NOGA på hur jag använder tyglarna! Jag har väldigt lätt att fastna i något mellanläge där jag gör något slags halvhjärtade förhållningar mest hela tiden. Istället ska jag göra mycket tydligare förhållningar (på båda tyglarna samtidigt) för att sedan ge STOR eftergift så snart jag får rätt reaktion. Även där ska jag växla mellan obehaglig och behaglig m a o! (Hur många gånger har inte Atli sagt samma sak till mig....?! Ändå verkar det vara så svårt att få till det i praktiken... Och här trodde man att man var normalbegåvad...!)

Sedan fick vi övergå till att vända in på samma sätt i lååångsam tölt. Efter ett tag sa Sylvia att jag måste passa så att mina tyglar inte blir aaaaaningen för långa - för då upplever Lára en eftergift på tygeln när hon blir för hög i formen. Fick även rida på volt runt Sylvia då hon smackade på Lára då och då medan jag skulle rama in henne med ytterhjälperna, driva massor men sitta emot så att hon inte ökade tempot, samt krama på innertygeln för att få eftergift. PUST! Men när Lára tillslut accepterade de nya ramarna hade jag mycket mer energi att rida på - utan att det gick fortare. En härlig känsla!

När Lára och jag började bli överens om ramen även i tölten fick jag börja rida tempoväxlingar. Tidigare har Sylvia sagt att jag ska luta överlivet framåt i ökningarna och jag hade missförstått det som att jag skulle behålla vikten framåt till dess det var dags för nedtagning. Fick inte riktigt ihop det med hur jag skulle behålla ett drivande säte, men.... Som tur var kunde Sylvia rätta till det missförståndet idag och förklara att jag bara ska lägga vikten framåt väldigt snabbt, för att sedan direkt räta upp mig för att fånga upp energin. Detta kan jag jag sedan upprepa flera gånger under en ökning. För att sedan lägga vikten tydligt bakåt, hålla om med skänklarna och driva ordentligt i nedtagningen samtidigt som jag kramar på tyglarna.

Vår allra bästa nedtagning gjorde vi när Gabriel och Carola råkade befinna sig i samma hörn som vi. De skrittade just då, vilket antagligen Lára tog som en signal om att det var dags att bromsa ordentligt. Så nu får jag klura på hur jag ska få med Gabriel ut på tävlingsbanan framöver! ;-)  Sylvia gjorde mig uppmärksam på att när vi gjort en nedtagning och jag ger eftergift på tygeln så måste jag vara väldigt snabb att fånga upp igen med en ny förhållning, för annars har Lára en tendens att direkt dra upp tempot lite. För att hålla det riktigt långsamma tempot på kortsidan behöver jag många förhållningar i början.

Till att börja med red jag tempoväxlingarna i höger varv. När vi bytte till vänster varv kom jag ihåg tipset från i fredags att tänka sluta åt vänster för att hålla vänsterbogen på plats. Jag fick fortsätta att träna på att snabbt lägga vikten framåt, för att sedan räta upp mig igen i ökningen. Och det var först nu som polletten verkligen ramlade ner för mig och jag förstod hur Sylvia menade att jag skulle göra. Då presterade vi faktiskt några riktigt, riktigt bra ökningar - definitivt våra bästa hittills! Och det, mina vänner, i vad som egentligen är vårt "svåra varv" just nu!

Avslutade med att lösgöra henne i riiiktigt långsam tölt innan jag erbjöd trav. Fick först bromsa upp henne rejält för att det inte skulle bli racertrav. Men när jag sedan kunde släppa fram henne travade hon riktigt, riktigt bra! "Jättefin trav, nu jobbar hon verkligen med bakbenen!" berömde Sylvia.

Matte var SÅ nöjd och "Lárahög" efter denna lektion!!! Och jag bara längtar till dess jag får nästa tillfälle att träna vidare! Vilket förhoppningsvis blir redan i morgon! Bättre sjukgymnast/PT än Lára kunde jag knappast ha!


onsdag 21 mars 2012

Longering igen

Idag var det åter dags att dubbellongera Lára - denna gång med målsättningen att kunna jobba henne även i trav på liten volt. (För att förhoppningsvis underlätta "tygellongeringen" sedan.) Hade m h a symaskinen kortat av longergjorden ca 2 dm - och nu passade den runt Láras slanka "midja"!

Hade fått tipset av Sylvia att inte dra den yttre linan över ryggen, utan runt bakdelen, för att rama in yttersidan bättre. Den inre linan var precis som sist fäst i longergjordens innersida, för att sedan löpa genom bettringen och sedan till mig. För att jag skulle kunna böja innersidan bättre.

Läste en gång i en artikel av Tomas Eriksson, mångårig landslagskusk, att man i longeringen alltid ska välja "startvarv" utifrån vilken bog hästen brukar vilja skjuta ut. Så att man börjar med att få den "på plats". I Láras fall är det numera vänsterbogen - så jag började jobba henne i vänster varv. Och hon var riktigt duktig!!! Slappnade av mkt fint och längde halsen i skritt. Och när jag sedan bad om trav gick även detta bra: hon travade avslappnat och när hon någon enstaka gång började dra lite utåt kunde jag lätt kalla tillbaka henne inåt genom "tygeltag" mot mig med båda linorna samtidigt.

I högervarvet var det lite svårare... Till att börja med hade hon inte riktigt ro att slappna av ordentligt i skritten utan ville helst börja springa direkt. Och när jag sedan bad om trav blev det mycket tölt... Efter ett tag kom jag på att om detta hänt under en ridlektion, när jag satt på henne, skulle Sylvia ha sagt åt mig att minska volten, med fortsatt drivning och böja ordentligt i innersidan. Alltså försökte jag göra precis det även från marken. Och efter en stund accepterade Lára och travade på en riktigt liten volt! Då avslutade jag longeringen som belöning! Blir spännande att se om det kommer att vara lite lättare att tygellongera i trav nästa gång! 

måndag 19 mars 2012

Stretchat lagom

Eva har ridit Lára idag, men jag har inte fått någon rapport ännu så jag vet inte ifall de fick rida min och Sylvias "långrunda". Kanske kan det t o m ha blivit en extra lång runda, ifall jag inte lyckades förklara vägvalen över kalhygget tillräckligt bra...!

Matte har istället tränat i varmvattenbassängen på CityRehab. Välbehövligt och välgörande! Är också mkt nöjd över att jag den senaste veckan faktiskt lyckats stretcha min mkt stela bröstrygg LAGOM mycket. I o m att den är så stel - och jag därför får så ont i ländryggen - brukar jag annars alltid råka ta i för mycket, (vilket inte är särskilt svårt i mitt fall)  så att jag får ont av stretchingen istället. Men denna vecka har jag alltså klarat balansgången!  Men om ryggen faktiskt är lite bättre nu så är axlarna desto sämre... kan aldrig låta bli att fundera över VARFÖR... vad jag gjort för något "dumt" som medfört mer smärta. Men tyvärr behöver det ju inte vara något speciellt alls... smärtan kan minsann dyka upp helt på egen hand...

Hoppas bara kroppen sköter sig bra nästa vecka - för då ska Sylvia och jag åka till Umeå för att både rida kurs och premiärtävla gaedingakeppni. SPÄNNANDE!!! Förhoppningsvis får Lára sitt första tillfälle att träffa "släkten" också - d v s min släkt. 

söndag 18 mars 2012

Fler aha-upplevelser!



Vet ni vad Lára gör här? Hon får sträcka sig ner för att dricka ur vattenkoppen som normalt sitter högt uppe på väggen... det har nämligen rasat så våldsamt mycket snö från taket att det ser ut som om vattenkoppen sitter nere vid marken! (Jo, jag vet att min skugga kom med... men bilden tål tyvärr inte att beskäras, då blir den oskarp, så ni får stå ut med det!)

De senaste dagarnas härliga väder fortsatte idag - perfekt för Sylvia och mig som bestämt oss för att rida långtursrundan igen! Den här gången skulle jag inte behöva skynda mig hem för att laga lunch till några ryssar - så nu tänkte vi ta lite mer god tid på oss. Sylvia föreslog dessutom att vi skulle rida motsatt håll jämfört med sist. För då skulle vi redan efter 1/3 av sträckan veta om vägbommen var låst - i så fall skulle det ju bli betydligt kortare sträcka att vända och rida tillbaka. 

Sylvia hade förklarat att mitt idoga arbete med att få Láras högerbog på plats har gett resultat - så nu vill hon hela tiden skjuta ut vänsterbogen i stället. När vi töltade iväg längs bilvägen mot Avan fick jag alltså rida henne vänsterställd och hålla mitt fokus på rätt bog! Sylvia tipsade även om att jag skulle ställa större krav när det gällde att länga halsen: "Ge tydligare signaler, så behöver du inte ge signal lika ofta utan hinner ha ett längre moment med lös tygel innan du behöver påminna igen." (Hm... precis vad Atli också säger hela tiden - tänk att det ska vara så svårt att göra som de säger! Här trodde man att man var normalbegåvad...) 

När jag testade detta - och dessutom fick vänsterbogen på plats - kom plötsligt en helt ny längd på halsen. Och ett helt annat steg! "NU jobbar hon med ryggen! Känner du att det är som att sitta högst uppe på en stor gummiboll?!" utropade Sylvia. Och det gjorde det verkligen!!! HÄFTIGT!!! Démantur kan rulla på i sådan muskelbyggartölt med lös tygel. I vårt fall behövs däremot täta påminnelser. Men Sylvia sa att om jag fortsätter fokusera på TYDLIGA signaler med lös tygel där emellan, så kan Lára också komma dit tillslut. "Och det är när du kan få henne att jobba så här med ryggen som det kan börja bli aktuellt att använda boots."

Vi töltade på ända fram till asfaltsvägen - men där fick hästarna sedan skritta nästan hela vägen bort till Torrbergsvägen, för nu hade snön tinat bort så asfalten var framme. När vi sedan passerat (den öppna) vägbommen blev det mer tempo igen. Vi passade på att ta flera långa galoppsträckor i det suveräna underlaget. Och nu behövdes ingen diskussion alls - Lára tog den "omöjliga" högergaloppen direkt varje gång. Hm... så enkelt kan det alltså vara när matte ägnat ridturen åt att hålla vänsterbogen på plats!

När vi kom tillbaka till stallet kunde vi konstatera att rundan faktiskt inte tagit så mycket längre tid än förra helgen. Men vi hade bättre fördelning av tempo- resp skrittsträckor idag. Nu ska jag försöka beskriva vägen över hygget för Eva så att hon också kan få rida den här härliga rundan! 











lördag 17 mars 2012

Betty - RIP



Sylvias fina Betty har lämnat oss... efter lång och trogen tjänst. Hon tog verkligen sin uppgift på fullaste allvar: att se till att INGEN kom in på gården i Mariebäck - i alla fall inte utan en REJÄL utskällning! (Och med tanke på att det under större delen av hennes liv bedrevs ridskola och turridning på gården, med en ständig ström av människor som resultat, förstår ni att hon hade fullt upp!) 

När man väl fått sin utskällning blev man oftast ignorerad. Hon hade alldeles för stark integritet för att fjanta på med att hälsa på alla - sån´t trams överlät hon till pudlar och flat coated retrivers! Men om man satt i stallet kom hon gärna och placerade huvudet i ens knä (helst hade hon väl placerat hela sig där - men hon var ju lite för stor för det...) så kunde man sitta och mysa med henne i långa stunder. 

Eller så kunde hon komma och luta sig emot ens ben, när man stod och pratade med någon. Och då lutade hon sig så tungt att man nästan kunde tappa balansen. Signalen var MKT tydlig: du ska gosa med mig! 

Nu är det istället hundhimlen som får glädja sig åt en riktigt bra vakthund! Är övertygad om att hon där, tillsammans med sin mamma Wilma, fortsätter att välkomna allt och alla med rejäla utskällningar! 

Sylvia är ett geni!



Lára njuter av den milsvida utsikten från toppen av Torrberget!


Ännu en vårvinterdag med strålande sol! Och mer "lagom" temperatur än igår. Då var det +9 grader, det är absolut onödigt varmt för att vara så här tidigt på året! Dagens +4 tycker jag var mer lagom - särskilt för hästar med vinterpäls! Var orolig för vad det milda vädret samt alla hårda vindar denna vecka skulle ha inneburit för våra nya ridvägar på det nya stooora kalhygget "bakom vägbommen"... Tänk om det redan skulle vara för stora genomslag i snön, så att vi inte längre kunde rida där....?! I så fall skulle jag bara ha hunnit med två ynka ridturer där - alldeles för lite! Men som tur var skulle det visa sig att jag oroat mig i onödan! På hela dagens ridtur fick vi ett enda genomslag i snön - och det var när Lára testade att gena mellan hjulspåren. 

Innan jag satt upp tränade vi först vidare på "tygellongeringen". Det går verkligen bättre och bättre - så länge vi håller oss till skritt! Och det gjorde vi idag. Jag märker verkligen att dubbellongeringen tidigare i veckan hade effekt! När Lára sträckte ut sin överlinje ordentligt och frustat i båda varven (i skritt) satt jag upp. Och kunde konstatera att den lilla uppvärmningen haft MKT god inverkan på racer-damen: för plötsligt kunde hon skritta lugnt och avslappnat ut från gården - på hellång tygel! Det tror jag aldrig hänt förut!!!

I o m att jag inte visste vilket underlag vi skulle mötas av ute på hygget passade jag på att jobba med tölt i långsamt tempo direkt vi kom upp bakom bommen. Det märktes verkligen att lektionen i torsdags och repetitionen av denna igår hade haft effekt! För m h a mycket drivning hade jag henne ganska snart "mellan hand och skänkel" - med riktigt lång hals, helt lätt i handen, i långsam muskelbyggartölt!!!

Väl ute på hygget upptäckte jag alltså till min glädje att underlaget var hur bra som helst! Så jag gav mig genast i kast med diskussionen kring högergaloppens vara eller inte vara. Det tog 3-4 försök innan Lára höll med om att den ändå kunde duga i nödfall. Då fick hon som belöning galoppera uppför en låååång uppförsbacke - och hon frustade så belåtet! 

På hemvägen fortsatte diskussionen - och det tog åter några försök innan vi enats om höger galopp. Även nu blev belöningen en lång galoppsträcka - och eftersom vi var på hemväg blev det ju extra uppskattat! Efter detta kunde hon t o m tänka sig att skritta lugnt och avslappnat riktigt länge. 

Tillbaka nere på skogsvägen var det så ÄNTLIGEN dags att testa Sylvias tips om att rida sluta till vänster när vi får problem med takten i våra ökningar. (Beklagade mig för henne efter gårdagens ridtur att jag inte lyckas räkna ut var problemet sitter och därmed inte kan korrigera.) Började förståss med att samla ihop Lára i riktigt långsam tölt med mycket drivning. Men sedan övergick jag till att rida korta sträckor tempoväxlingar - för att vi skulle hinna med riktigt många innan vi var hemma. Och som vanligt visade det sig förståss att Sylvia hade helt rätt! Helt plötsligt lyckades vi prestera många ökningar utan att tappa takten. Och när takten tappades kunde jag reda upp det hela igen. Genom att sidföra lite åt höger i nedtagningarna blev även dessa bra! Åh, vad jag gillar min häst!!! (Och Sylvia, som har lösningar på alla problem!) 

fredag 16 mars 2012

Inte europé?!


På bilden ovan befinner jag mig visserligen vid Grand Canyon i USA - men det gör mig väl inte till amerikan?


I USA har det smärtlindrande läkemedlet Lyrica visats kunna hjälpa patienter med fibromyalgi. Men när medlet nu provats på patienter utanför USAvisar de sig inte få samma nytta. 736 patienter med fibromyalgi, hälften boende i Europa, deltog i studien. Och sorterades patienterna från Europa ut kunde man se att de märkligt nog inte fick någon smärtlindring oavsett dos.  Studien gjordes av Pfizer.

Källa: Reumatikertidningen

Lyrica är en i den närmast oändliga rad mediciner jag testat under åren. Och faktiskt den enda som gett mig viss smärtlindring. Tyvärr i kombination med en kraftig försämring av synen - ögonen kunde inte längre ställa in skärpan när jag skulle läsa - så jag vågade inte fortsätta med den. Betyder det att jag inte är så européisk som jag trott?!

Inflammerat nervsystem kan förklara fibromyalgi!

Tidigare räknades fibromyalgi som en form av reumatisk sjukdom. Men senare forskning har visat att den snarare är neurologisk. Man har kunnat se dels att den del i hjärnan som "signalerar" smärta överreagerar hos den som har fibromyalgi, så att t ex ett tryck som för en frisk inte alls känns särskilt mycket kan göra rejält ont för den med fibromyalgi. Effekten förstärks dessutom av att den del i hjärnan som ska skicka ut smärtlindring underpresterar ifall man har fibromyalgi. VAD dessa avvikelser kommer sig av har man dock inte känt till.

Men svenska forskare har nu upptäckt att personer med fibromyalgi har kraftigt förhöjda nivåer av ett inflammatoriskt ämne kallat interleukin-8, IL-8, i ryggmärgsvätskan. Frisatt IL-8 kan resultera i en ökad smärtkänslighet som skulle kunna förklara symptomen vid fibromyalgi.

"Det kan vara en inflammation i centrala nervsystemet som underhåller sjukdomen... Det skulle i så fall fungera som en förstärkare av alla smärtsignaler och förklara varför patienterna får ont överallt" säger Eva Kosek, docent och överläkare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet, som har ansvarat för studien.

I sin förlängning skulle detta fynd kunna leda till läkemedel som blockerar IL-8, eller något ämne som frisätts av IL-8 och som är centralt för smärtutvecklingen. Men första steget blir att forskarna ska gå vidare och undersöka om patienter med fibromyalgi har förhöjda halter av IL-8 i musklerna också.

Källa: Reumatikertidningen

PT/sjukgymnast/lyckopiller



Lára har agerat PT/sjukgymnast/lyckopiller även idag! Började från marken med att "longera med tyglarna". I skritt går det riktigt bra nu! Men i trav har vi fortfarande en bra bit kvar... Red sedan på ridbanan och repeterade övningarna från gårdagens lektion. Började med den jättesvåra "lugn skritt i lång, låg form". Och jag tror faktiskt att Lára överträffade sig själv där! Detta trots att det nästan blåste storm - men hon var fantastiskt avslappnad ändå!

Gjorde vändningarna för ytterhjälperna i skritt i båda varven, för att få henne "mellan hand och skänkel". Sedan tränade vi också på att sidföra 2-3 steg från spåret och tillbaka - med bibehållen längd på halsen. Gick också riktigt bra!

När vi jobbat på samma sätt i tölten - med trevligt lååång hals som resultat - övergick jag till att rida tempoväxlingar i tölt. Började i höger varv och nu när jag kom ihåg att följa med framåt med kroppen i ökningen gick det ännu bättre än igår! Vid de första nedtagningarna vände jag runt med ytterhjälperna men efter det räckte det sedan med att jag flyttade vikten bakåt för att hon skulle göra en trevlig nedtagning - UTAN att jag fick något i handen! Duktiga Lára-gumman!!! 

I vänster varv var det svårare... Där hade vi problem med takten och jag kunde inte riktigt räkna ut varför... och då är det svårt att korrigera! Jag provade bl a att ställa lite utåt, ifall det var så att hon sköt ut högerbogen... men det hjälpte inte alls... När jag efteråt träffade Sylvia och nämnde detta sa hon att Lára antagligen sköt ut VÄNSTERbogen - något jag alltså bara hjälpte henne med genom att ställa utåt... :-O  Istället borde jag rida lite sluta åt vänster. Det ska jag definitivt testa i morgon!

Avslutade tölt-sessionen genom att precis som igår tölta lååångsamt på volt, böja i innersidan och "vända in" med ytterhjälperna för att hon succesivt skulle länga halsen mer och mer. Och samtidigt förståss driva massor för att det inte skulle bli trav istället. 

Sedan fick duktiga hästen sträcka ut i trav längs spåret - och hon imponerade genom att inte ens försöka med racertrav, utan travade riktigt lugnt och fint i lång, låg form på en gång! Och fortsatte sedan imponera genom att avsluta med lika avslappnad skritt som i början av ridpasset. Åh, vad jag gillar min häst!!! Nu ska jag försöka behålla alla positiva känslor jag har i kroppen efter ridningen - så länge det bara går! 



torsdag 15 mars 2012

Melodifestivalens bästa låt!

Rolig ridlektion!



Idag fick jag ännu en rejäl dos av lyckopillret - när jag red lektion för Sylvia. Verkligen en lyx att få rida lektion varje vecka - och dessutom på hemmaplan! Hade jag behövt transportera hästen till och från lektionen hade jag nog inte orkat... så det här är verkligen perfekt!

Under igångskrittningen använde jag tipset från Atli att ställa henne utåt när hon stressade iväg. Och det var verkligen effektivt idag - snart skrittade hon avslappnat och sträckte ut sin överlinje. Duktig!

Sedan fick jag börja vända runt henne för ytterhjälperna: "sitta bakåt" och hålla om med skänklarna, låg hand, krama på tyglarna och vända låååångsamt runt m h a ytterhjälperna. Det där med låååångsamt var förståss inte riktigt Láras melodi... Men succesivt gick det bättre och bättre. Och när jag väl fått ner tempot och därmed "kom åt" henne så kom hon mer och mer mellan hand och skänkel - vilket fick henne att länga halsen med bibehållet, lugnt tempo. Fick då skritta längs spåret men så snart hon började dra upp tempot och bli hög i formen skulle jag vända runt henne igen. Tillslut behövde jag bara vända in henne några steg för att hon skulle komma tillbaka mellan hand och skänkel - och då fick jag direkt avbryta och rida rakt fram som belöning.

Sedan var det dags att göra samma sak i tölt. Och då blev det ju genast (ännu) svårare! Fick börja med att vända in henne på volt med ytterhjälperna - och sedan fortsätta runt på volten till dess hon verkligen trampade under sig med bakbenen och därmed började länga halsen. Många varv blev det i början... och jag fick fokusera på att verkligen "sitta bakåt" ordentligt, ha en låg, rörlig hand och driva "som en galning" UTAN att det skulle gå fortare. Tillslut accepterade hon att börja ta i ordentligt med bakbenen. Och då verkade det plötsligt hur enkelt som helst för henne. Hon är så rolig med det - spjärnar emot våldsamt först och det lääänge, trots att hon egentligen inte alls tycker att det man ska göra är svårt. (Möjligen lite jobbigt.) Det är som att det är PRINCIPEN som är viktig - som om hon inte vill att jag ska tro att jag bestämmer...! 

När hon töltade långsamt med riktigt lång hals fick jag "smyga iväg" längs spåret - för att precis som i skritten vända in på ny volt om hon blev hög i formen. Fick sedan börja sidföra in från spåret, bara ett par steg och sedan sidföra ut på spåret igen. Det vill alltid hända så mycket när man ger Lára en signal - bara man antyder något om sidförande så ramlar hon i princip iväg åt sidan o s v. Så det var väldigt nyttigt att träna sig på att parera så att det bara blev ett par steg sidförande varje gång. Dessutom fick vi verkligen jobba med det faktum att hon vill bli hög i formen så snart jag lägger till en skänkel. Och efter en stund gick det faktiskt bättre och bättre att behålla den långa halsen även när jag flyttade henne för skänkeln. 

Det här att bara sidföra några steg tränade jag ju mycket på inför Atlikursen. Då sidförde jag på volt och först bara ett steg i taget, sedan 2-3 steg. Intressant nog fick jag vara mer aktiv med skänkeln som skulle bromsa upp än med den som bad henne gå undan! Efter idogt tränande funkade detta faktiskt riktigt bra! Nu får jag börja göra samma sak i tölt också! 

Fick träna lite tempoväxlingar också! (Och då glömde jag helt bort att kroppen skulle följa med framåt i ökningen... får bättra mig till nästa gång!!!) Till att börja med fick jag vända in henne på en volt m h a ytterhjälperna i nedtagningen. För att efter en stund övergå till att bara sidföra några steg inåt - och då fick jag riktigt trevliga nedtagningar!!!

Avslutningsvis fick jag även tölta på volt runt Sylvia - en ganska stor volt - där jag hela tiden skulle vända in henne med ytterhjälperna och därmed få henne eftergiven i insidan. Tillslut var hon riktigt avslappnad med lååååång hals - och då gällde det verkligen att hålla om med skänklarna och DRIVAför att hon inte skulle gå över i trav. 

Var SÅ glad och nöjd efter dagens lektion!!! Sedan började jag diskutera FK med en kompis och genast sjöng modet som en sten... Jag måste helt enkelt försöka förtränga allt som har med FK att göra för att hålla näsan över vattenytan...



onsdag 14 mars 2012

Bryta ihop och gå vidare...



Ja, det är ju det jag måste försöka göra.... än en gång... Och idag fick jag som tur var god hjälp av mitt svarta "lyckopiller"! Idag hade vi fokus på traven, men inte som på bilden (från Atlikursen) utan jag longerade. Av någon anledning är det flera år sedan jag longerade sist - trots att jag ju tycker det är väldigt kul. Och därmed var det förståss första gången jag longerade Lára. 

När jag "monterade" utrustningen (longergjord och dubbla linor) kunde jag direkt konstatera att jag behöver korta av gjorden ganska ordentligt för att den ska passa nätta Lára... så jag fick ta till en provisorisk lösning för att det skulle fungera. Medan jag fixade med detta kollade Lára vad som gäller vid "montering" av longeringsutrustning - då får man väl bitas, va´?! Men hennes tråkiga matte tyckte förståss inte det... 

Ute på ridbanan kunde jag konstatera att det varit en stor fördel om inte bara hästen utan även matte haft rejäla broddar på fötterna - för det är verkligen halt nu... men jag hittade ett område där det var lite mindre halt och försökte sedan hålla mig där. 

Syftet med longeringen idag var att förbereda för Eyjolfur-övningen då man "longerar" med tyglarna. D v s jag ville kunna ge STOR eftergift på inner"tygeln"med bibehållet stöd på yttern så snart hon gjorde rätt och längde halsen. Det var ju betydligt svårare vid "tygellongeringen" när jag skulle ge båda signalerna med bara en hand...

Varvade skritt och trav och minskade dessutom volten succesivt, för att förbereda för den lilla volt som "tygellongeringen"kräver. På yttersidan hade jag linan fäst i bettringen och sedan genom en ring på longergjorden och över ryggen. På innersidan var istället linan fäst i longergjorden och fram genom bettringen - för att jag skulle kunna böja henne i innersidan. 

Det var inte helt lätt att hålla volten så liten som jag ville... Lára ville gärna dra sig utåt. Och efter ett tag insåg jag att om hon väl börjat "streta utåt" i traven var det lika bra att sakta av till skritt, kontrollera voltens storlek där och sedan börja om med trav igen. Då kunde vi få trevlig, avslappnad trav på den lilla volten. Vänstervarvet var lite lättare. I höger varv blev det en hel del tölt också... men det här var ju faktiskt vårt första försök, så jag tycker ändå att vi får vara nöjda med dagens prestation! 

Till nästa longeringstillfälle - som borde bli rätt snart - måste jag se till att korta av longergjorden så att den passar runt damens slanka midja! 



Johan intervjuas i P4 Norrbotten

tisdag 13 mars 2012

Fått råsop av Försäkringskassan... :-(

Varför ens försöka komma igen - när FK ändå verkar vända alla försök man gör till att bli till en nackdel för en? Hur ska man orka kämpa sig upp när man ligger där golvad - ÄNNU en gång? Golvad av dem (FK) som borde ha som uppgift att stötta och hjälpa...

Att använda ord som "rehabiliteringskedjan" i sammanhanget är bara ett hån - hittills har de inte gjort NÅGOT för att jag ska orka kämpa vidare... och alla (försök till) rehabilitering har jag minsann fått tigga mig till själv.

Sammanfattningsvis: glashal uppförsbacke och motvind av orkanstyrka idag... :-(

söndag 11 mars 2012

"Mer från Moskvabesöket" eller "Ryssen kommer!!!"




Tatjana och Alexander bjuds på "Flying Jacob" i vårt kök. Och numera vet jag också svaret på frågan om vilket kaffe jag bjuder på när jag får oväntat besök: Gevalias snabbkaffe. (Hade jag i o f s kunnat gissa innan också - i o m att det är det enda kaffe vi har hemma, då varken Johan eller jag är kaffedrickare.)





Dasch vill VÄLDIGT gärna smaka på en chokladbit... Den aktuella varianten var smaksatt med havssalt - så det blev ju en typisk svensk smakbrytning (att kombinera sött och salt.) Och Tanja berättade om när hon kom till Sverige första gången för 16 år sedan och på introduktionskurs för utbytesstudenterna för första gången fick smaka "swedish meatballs" - MED SYLT! Hon tyckte det var oerhört konstigt att ha (lingon-)sylt till kött...!





Hela familjen i en snöfåtölj på torget vid kyrkan här i Kyrkbyn. 

Solig söndag


Lára spanar ut över kalhygget där vi fått så många nya ridvägar! Extra efterlängtat så här års när de höga plogvallarna i övrigt hindrar oss från att rida någon annanstans än på bilvägen.

Efter min intensiva gårdag känner jag mig minst sagt mör idag... och jag antar att det även för Lára kändes lite i musklerna. Men det var nog bra för oss båda att få komma ut och röra på oss lite i alla fall. Och det härligt soliga vårvintervädret gjorde ju inte saken sämre! När jag kom till Mariebäck hade Sylvia och Janne lagt ut renskinn i snön och skulle grilla tillsammans med Linda och Thomas. Vem behöver åka till fjällen?! konstaterade vi!

Jag valde att precis som igår rida upp bakom bommen och fortsätta ut över det enorma kalhygget - men skulle inte rida hela rundan utan bara "lite lagom" och sedan vända tillbaka hem igen. Innan vi var ute på hygget kom en skoter och körde ikapp oss längs den smala skogsvägen. Men han var jättebussig och stannade en bit bakom oss. Där stod han stilla (dock med påslagen motor) medan vi vände tillbaka och gick förbi honom. Lára kändes lite stressad och jag trodde först att hon skulle försöka springa (skotrar har tydligen ett ljud från motorn som vi människor inte hör men som är väldigt obehagligt för hästarna) men jag kunde hålla henne i skritt förbi skotern.




Så här fina är spåren efter skogsmaskinerna - och de är ännu så länge hårt packade så de är toppen att rida i!!! Lára och jag red galoppintervaller varvat med skritt. Vi hade också vår vanliga diskussion kring det här med högergaloppen - är den verkligen nödvändig eller går det inte lika bra med vänster galopp? På hemvägen avrundade vi sedan med riktigt trevlig, lugn trav i lång, låg form. Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi ridit ganska precis en timme. Bara en kvart mindre än igår alltså - men varken tempo eller sträcka kom ju i närheten. Så det blev precis som jag hade planerat: "lite lagom"!




Efter alla "Feykir äter kraftfoder-bilder" som bloggen innehållit genom åren är det väl hög tid för en Lára-dito?! I det sköna vädret tyckte jag att det skulle vara trevligt för henne att få "äta ute"! Och när restaurangen serverade både betfor och havre hade hon verkligen inga invändningar! 

lördag 10 mars 2012

Bloggläsartävling!!!



Nu tycker jag det är hög tid att ha en tävling för er läsare! Vad tror ni denna - OÖPPNADE - colaburk varit med om? Skriv era förslag i kommentarsfältet! Vinnaren får förståss den märkliga burken, vilken kan hämtas i Kyrkbyn.


Verkar det svårt? OK, ni kan få se den lite mer belyst också:




Nu blev det väl genast enklare?!

OBS! Ev vinstskatt betalas av vinnaren! 

Svettig lördag!

Detta skulle visa sig bli en MYCKET händelserik och trevlig dag!!! Den startade tidigt, i o m att jag hade morgonfodringen av hästarna. Vädret bjöd dessutom på strålande sol och några plusgrader när jag körde till stallet redan innan frukost. Innan jag var framme i Mariebäck ringde pappa och berättade att jag skulle få lunchgäster från Moskva! Vi har nämligen en rysk "syster", som för 16 år sedan var utbytesstudent i Sverige och då bodde ett år hos mina föräldrar. Nu hade Tatjana, hennes make Alexander samt hunden Dasch kommit med flyg till Arlanda och skulle bila upp genom landet med den finska skidorten Levi som slutmål. De hade tillbringat natten hos mamma och pappa i Umeå och skulle passera Luleå vid 12-tiden idag, alltså lagom för lunch. KUL!!! Det gällde alltså "bara" för mig att hinna hem innan dess samt snabbt fixa något att bjuda på...




Men först skulle jag SNABBT fixa något att bjuda hästarna på - och som vanligt handlade det om sekunder för att de inte skulle svälja ihjäl! ;-)  Lára är så söt när hon står vid grinden och befaller att maten ska serveras GENAST - det ser ut som att hon tränar på spansk skritt! Förhoppningsvis ska jag någon gång lyckas fånga momentet när hon sträcker frambenet rakt fram... om hon inte hinner svälta ihjäl innan dess, vill säga... ;-)


Sylvia hade pratat om att rida en långtur idag. I o m skogsmaskinernas spår "bakom bommen" kan man visst ta sig ända ner till Torrbergsvägen så att man sedan kan följa den ut till Selet och via Avan hem till Mariebäck igen. Det var ju verkligen passande väder för att testa en sådan runda! Och jag har ju faktiskt  bara ridit utanför ridbanan en enda gång efter semestern, så jag hade verkligen ett uppdämt behov av att rida ut! Problemet var ju bara att vi inte visste hur lång tid den här rundan kunde tänkas ta, i o m att ingen ridit den tidigare. Och jag behövde hinna hem och laga lunch till mina gäster kl 12, innan de måste skynda vidare för att hinna fram till Levi på utsatt tid. (Johan var inte hemma tyvärr, annars hade han ju kunnat ta hand om den saken så det räckte med att jag sladdade in lagom till kl 12.) Men jag kunde bara inte motstå frestelsen, utan Lára och jag hakade på Sylvia och Démantur.




Vi satte ganska snart upp ett lite högre tempo, ifall det skulle bli sämre ridunderlag och därmed längre skrittsträckor längre fram. (Fast Lára tyckte förståss inte alls att detta var ett tillräckligt högt tempo - jag fick minsann bromsa en hel del..!) Underlaget i spåren efter skogsmaskinerna visade sig dock vara riktigt bra! När vi lämnat dem bakom oss och kom ner på Torrbergsvägen kom Sylvia ihåg att det finns en vägbom efter ca 2/3 av den totala sträckan vi tänkt rida. Och om den skulle vara låst skulle vi behöva vända och rida samma väg tillbaka - för det går inte att passera den på sidorna. Ytterligare ett spänningsmoment alltså! Men nu var vi ju på en plogad väg - med fantastiskt ridunderlag - så det var väl bara att gasa på?!

Lára tyckte att det var en alldeles lysande idé - hon laddade på som en galning i galopp! Jag känner igen det där från Reykur - han kunde också bli så där ibland att han bara MÅSTE få "bränna ur systemet" lite, så kunde vi "börja snacka" sedan. Och när Lára fått springa precis så fort hon ville - d v s FORT - uppför en backe kunde hon sedan galoppera lugnt och fint i riktigt trevlig form!

Det blev förståss en skrittpaus då och då, men i övrigt väldigt mycket tölt och flera galopper. I tölten hade vi bra sparringpartner för att träna att gå i ett högt tempo utan att tappa takten. I övriga gångarter var det Lára som höll upp tempot. Till vår lättnad var vägbommen öppen, så vi kunde rida ut på Seletvägen. Vid det här laget var Démantur trött och sneglade bakåt då och då, som om han ville säga till sin matte att det var hög tid att vända tillbaka hem. Men Lára är ju mer som en agilityhund: visa henne en riktning så springer hon! Så jag fick faktiskt sitta och bromsa henne under skrittpauserna, trots att hon svettats så att hon var skummig under tränset.

När vi svängde in på Mariebäcksvägen och därmed bara hade 3 km kvar till stallet - insåg vi att vi faktiskt bara varit ute en timme! :-O  Med vårt tempo hade denna låååångrunda (måste vara minst en mil) inte tagit längre tid! :-O Hästarna fick därför en lååång skrittpaus (trååååkigt, tyckte Lára), töltade lite till och sedan avslutade vi med lååång skrittpaus igen. Tillbaka i stallet fick jag lämna Lára inne med kraftfoder och extra hö, så skulle Sylvia släppa ut henne igen när hon ridit några fler hästar.

Efter racerombyte i Josefshallen kastade jag mig i bilen och körde hem medan jag funderade på vad jag skulle bjuda mina ryska gäster på. Bestämde mig för att köra "favorit i repris" från Sydney: "Flying Jacob" för jag visste att jag hade grillad kyckling i frysen. Det var bara att hålla tummarna att resten av ingredienserna skulle finnas hemma, för det fanns ingen tid att åka förbi affären.

Kom hem 11.25 - genomsvettig - och hoppades innerligt att jag skulle hinna duscha också. Men först förbereda maten - och till min lättnad hade jag alla ingredienserna hemma. Medan micron tinade kycklingen hann jag en 2 minutersdusch. Och när Moskvaborna anlände strax efter 12 var bordet dukat och "Jacob" stod och väntade i ugnen. Men det var verkligen på håret!


Tatjana, Alexander & Dasch på promenad i världsarvet. 


Det var förståss fantastiskt roligt att träffa Tanja igen!!! Och även hennes man (och hund) vilka jag aldrig träffat förut. I o m att Alexander bara kan några ord svenska och min ryska inte är vad den borde (trots att jag faktiskt kan säga "svarta vinbär") så fick samtalet för det mesta hållas på engelska. Efter maten hann vi en liten promenad runt i Kyrkbyn - hunden behövde ju rastas innan den fortsatta resan. Alexander visade sig vara en fotofantast, så hans kamera jobbade förståss för högtryck i våra vackra omgivningar! (Extra synd att Johan inte var hemma - de hade verkligen haft mycket att prata om!)

När de så styrde vidare mot Finland och Levi hade klockan hunnit bli 14.15. Då var det också hög tid för mig att ge mig iväg - för att se första semifinalmatchen i hockeyslutspelet mellan Luleå och (låtsas-)AIK. (Skellefteå AIK är förståss de riktiga.) Jag skulle se matchen tillsammans med några kollegor och lyckades vara på plats strax innan matchen började kl 15.00.




Edvin är snart 2,5 år och då är det förståss hög tid att vara på sin första hockeymatch! Här ser ni honom i sällskap med pappa Björn. Edvin visade mig flera gånger under matchen att han vet hur man gör "high five"!!! Matchens två första perioder var lika spännande som när Rolf-Göran Bengtsson hoppar i Världscupen - d v s nästan för plågsamt för att ses... Här handlade det ju dessutom inte om några 2-3 minuter på banan, som i hoppningen, utan ca 45 plågsamma minuter per period... Tredje perioden blev lite mer uthärdlig och som tur var slutade det hela med seger för Luleå, så jag kunde pusta ut!

Väl hemma igen kan jag konstatera att detta verkligen varit en hektisk dag! I vanliga fall brukar jag inte göra så många knop på helgen, förutom ridningen. Utan mest vila för att sedan orka den kommande veckan. Men allt som har hänt idag har ju verkligen gett mental energi i alla fall! Och jag får ta det betydligt lugnare i morgon!


fredag 9 mars 2012

På Láras önskelista!

Vilodag



Lára har fått vilodag idag - för hennes matte behövde det. Det har ju varit intensiv ridning för mig sedan jag kom hem från semestern. Och denna vecka har jag verkligen känt av både klimatbytet och det aktuella vädret i kroppen... Det har blåst kraftigt flera dagar nu och idag har det dessutom varit omväxlande snö, regn och hagel... Kanske inte konstigt om väderprognos-kroppen reagerar då?! Hade tid på vårdcentralen efter jobbet idag och sedan blev det ångbastun på simhallen för mig. Med försiktig stretching. Och nu känns det lite bättre i kroppen i alla fall.

Jag behöver investera i nya viktboots till Lára, för de jag hade till Feykir är alldeles för tunga för henne. Elisabeth har jättefiffiga clickboots av märket Horsemate, med spännen som är oerhört mycket lättare för mina onda händer att hantera. Hade hört att de finns på Agersta, men när jag nu kollade in deras hemsida verkar de ska utgå ur sortimentet... De rear nämligen ut de två sista paren, vilka dels är för tunga och dessutom är röda resp rosa... Har letat runt på nätet men inte hittat dem någon annanstans heller... så om det är någon som vet var man kan köpa dem får ni GÄRNA meddela mig!!!

Världens chans!


"Ingen kan göra allt - men alla kan göra något!" Och just nu kan du t o m göra det GRATIS! Sedan flera år tillbaka är jag medlem i organisationen Kiva, som erbjuder microlån till fattiga runt om i världen. Microlån som för oss handlar om en spottstyver, men för den som får lånet kan det innebära en möjlighet att ta sig ur ett liv i fattigdom! Det kan t ex handla om en sömmerska som tack vare microlånet kan köpa en symaskin, därmed expandera sin verksamhet - och tillslut t o m ha anställda i sitt företag! På så sätt kan alltså ett enda microlån komma många till godo!

Den som har minsta tvekan kring microlånens betydelse bör lyssna på Percy Barneviks sommarprogram från förra året. Han är mkt engagerad i organisationen Hand in Hand - som också MKT framgångsrikt arbetar med att utrota fattigdomen i världen. Om man stöder Kiva väljer man själv vem man lånar ut till - och får sedan löpande information om hur lånet sköts. När pengarna återbetalats kan man sedan låna ut dem på nytt till någon annan. Själv har jag nog "hunnit med" ett 20-tal låntagare vid det här laget. Och ALLA har kunnat betala tillbaka.

När det gäller val av låntagare gör jag som Hand in Hand: jag lånar bara ut till kvinnor. De har valt denna strategi av flera anledningar. Dels att pengar som kvinnan får kommer hela familjen till godo. Dels för att kvinnorna har visat sig vara bäst på att betala tillbaka. Och inte minst för att detta betyder ENORMT mycket för att förbättra kvinnornas ställning i familjen och i samhället. I sommarprogrammet nämnde Percy bl a kvinnor som genom ett lån till t ex en symaskin för första gången i sitt liv faktiskt ägde något. Och att hennes inkomster från den gjorde att hennes man inte längre vågade slå henne...

Nu kan DU göra en stor insats - och dessutom helt GRATIS! I samband med internationella kvinnodagen erbjuder Kiva nämligen nya långivare att göra ett lån gratis! Lägsta summan att låna ut är 25 USD, vilket i dagsläget motsvarar knappt 170 kronor. Dessa 170 kr kan alltså göra en ENORM skillnad - och just nu behöver du inte ens ta dem ur din egen börs. Eller så passar du på att göra TVÅ lån och satsa 170 kr själv. Som sagt: ingen kan göra allt - men alla kan göra något! Och du kan göra det här!

Gå in här för att göra ett gratis lån: kiva.org/women

Percy Barneviks inspirerande "sommarprat" hittar du här:

torsdag 8 mars 2012

Jag är strålande, fantastisk och begåvad!!!



Jag har varit på inspirerande föreläsning idag med Paula Fahlander och Katrin Grönlund från Creation of Swedish Lapland - därav utropet i rubriken! (Hade tänkt länka till deras hemsida - men den verkar inte fungera tyvärr... så jag får väl återkomma med den saken.)

Men inte nog med det - DESSUTOM har jag ridit lektion för Sylvia på min fantastiska häst! Fast vi började faktiskt med att jobba henne från marken. Det var en övning som Eyjolfur Isolfsson tydligen använder mycket - så Sylvia tyckte det var lämpligt om jag "tjuvtränade" lite inför kursen för honom i Umeå. Det var ungefär som att longera på minivolt, men använda tyglarna istället för longerlina. Tyglarna skulle då ligga över halsen precis som när man rider. I vänster varv skulle jag hålla tygeln med vänster hand så att jag samtidigt kunde hålla stöd på yttertygeln och krama på innertygeln för att uppmuntra henne att länga halsen. Först i skritt - och då skulle jag fokusera på att hela tiden stå kvar på samma plats, så att volten verkligen blev liten. I vänstervarvet fick jag också tipset att driva på henne lite, när hon ville komma in mot mig i mitten.

När vi sedan gjorde samma sak i trav fick jag röra mig lite mer, så att hon fick en liiite större volt att trava på. Här har både Lára och jag att träna på! Hon tyckte inte det var helt lätt att trava på sådan minivolt. Och jag tyckte inte det var helt lätt att med samma hand BÅDE ge eftergift på innertygeln men samtidigt behålla stödet på yttertygeln. Blev också väldigt inspirerad att longera henne (med dubbla linor)! Det är flera år sedan jag longerade av någon anledning - trots att jag alltid tyckt att det är väldigt kul eftersom man då verkligen ser hur hästen rör sig!

All träning blev dock inte från marken idag, utan jag fick även jobba henne uppsuttet. Började med trav på volt - och där blev vi "kvar" ett bra tag. Red i höger varv och till att börja med kändes Lára mjuk och fin. Men tyckte hon visst att det räckte - för hon övergick till att blixtsnabbt räta ut sig så snart jag belönade "halslängd" med eftergift på innertygeln. Fick då böja henne ÄNNU mer i innersidan och bara ge korta, korta eftergifter. Då hann hon aldrig länga halsen riktigt lika mycket, men hon hann inte heller räta ut sig. (Inte lika ofta i alla fall.) Sylvia sa att jag tillfälligt fick ge avkall på den där riktigt långa halsen för att uppnå steg 1, d v s bibehållen böjning. Vi konstaterade att både Eyjolfur-övningen och dubbellongering kan vara bra sätt att komma åt detta framöver!

På slutet hann vi ändå tölta lite. Först långsamt och när hon tillslut längde halsen mer än jag trodde var möjligt fick jag börja lägga på lite mer drivning. Men då måste jag vara beredd att direkt möta upp med en rörlig hand för att behålla den långa halsen. Fick till min glädje även testa lite tempoväxlingar! Fortsatte min strategi med att öka lite mer succesivt och Sylvia tipsade dessutom om att jag skulle följa med framåt med överlivet i ökningen för att sedan "sitta bakåt" i nedtagningen. Och förståss massor av drivning och rörlig hand i nedtagningarna. I vänster varv ville hon skjuta ut högerbogen i nedtagningen, så där fick jag "tänka sluta utåt" - vilket var väldigt effektivt! Tack vare det kunde vi faktiskt hålla takten ett helt varv runt, istället för att få problem på kortsidorna!

I den avslutande traven längs spåret travade hon riktigt, riktigt bra! Lååånga, lugna steg och låååång hals! Nu var det redan dags för nästa lektion att börja, så jag lämnade ridbanan men för att följa Atlis råd skrittade jag henne en stund på volt utanför stallet istället. Och hon sträckte tacksamt ut så att mulen nästan tog i backen. Atli påpekade ju att  nedvarvningen efter varje ridpass är extra viktig för en häst som Lára, som lätt blir "springig". Oj, så svettiga vi var båda två efter detta. Men för mattes skull var det ju extra bra - eftersom höjd kroppstemperatur brukar betyda smärtlindring!

onsdag 7 mars 2012

A horse´s gotta do what a horse´s gotta do!



En bild från i lördags, när Atli red Lára

Idag var det istället Eva som hade den förmånen! Hon jobbar mycket i Gällivare nu igen. Men man kan säga att hon i princip körde ner till Luleå idag enkom för att rida, eftersom hon återvänder till Gällivare igen redan i morgon bitti. (Bilresan tar 3 timmar enkel väg - men vad gör man inte för att få rida Lára?!)

Medan vi var utomlands har de huggit upp en "slalombacke" i Mariebäck, på andra sidan vägen alldeles vid älgskyttebanan. Ja, kalhygget ser verkligen ut som en slalombacke i o m att det är så väldigt brant! (Vilket man inte alls kunde ana innan skogen försvann.) 

I Láras dagbok kunde jag läsa att hon och Eva klättrat där i backen flera gånger medan jag var utomlands. Men innan vi kom hem igen hade bilvägen plogats så att en HÖG plogvall effektivt hindrade tillträdet till backen. Eller - så trodde ju jag... men idag hade tydligen Eva och Lára resolut tagit sig an den där plogvallen. Jag blev oerhört imponerad förståss! Men Lára hade tydligen visat sig minst lika beslutsam som sin ryttare. "A horse´s gotta do what a horse´s gotta do!" sa Eva. Och det gäller uppenbarligen en "a rider" också! :-)

Matte har varit ganska risig i kroppen hittills i veckan. Antagligen en kombination av "hemma igen i vintervädret", ridkurs i helgen samt första bassängträningspasset på över fem veckor i måndags. Så när jag idag överlåtit min "ridrättighet" till Eva satsade jag istället på simhallens ångbastu efter jobbet. Som vanligt satt jag i bastun två omgångar - varje gång till dess det började snurra i huvudet. Och "kokningen" har i alla fall haft kortsiktig effekt, för nu känns kroppen betydligt mer medgörlig. Detta dessutom TROTS att det blåser storm ute - något som jag alltid brukar få rejält ont av!




tisdag 6 mars 2012

Repetition av Atlikursen



Trav med lös innertygel - för avslappnad häst.


Efter ett helt dygns riduppehåll fick jag rida lyckohästen idag igen! Målsättningen var att repetera övningarna från Atlikursen - och efteråt var jag faktiskt riktigt, riktigt nöjd med resultatet! Lára var visserligen lite "springig" i början - det gick inte att ta miste på att hon haft vilodag igår. Men jag kom ihåg Atlis ord om att i sådana lägen alltid fokusera extra mycket på uppvärmningen - och jobba med den till dess hon är avslappnad. Även om det tar hela ridpasset. (Eller flera dagar.) 

Det som visade sig behövas idag var ett grundligt arbete med att länga halsen på volt i skritt. Men när hon väl började frusta och slappna av så visade det sig att mycket av kurseffekten fanns kvar! Att få samma avslappning i trav resp tölt på volt gick därefter betydligt lättare.

När vi var redo att börja "själva arbetet" inledde jag med samlad skritt. Var ju först lite konfunderad i helgen över att Atli, som tidigare pratat om mycket drivning i detta moment, plötsligt på lördag sa att jag INTE skulle driva en massa utan bara fokusera på att hon skulle skritta långsamt, med längd på halsen. Skulle jag börja driva skulle jag bara få mer och mer i handen, sa han. För att sedan på söndag åter uppmana mig att driva mer. Men om jag inte missförstod det hela så handlade det på lördag om att hon var alldeles för spänd och stressig för att "behöva" mer drivning. Medan hon på söndagen var så pass avslappnad att det var läge att fylla på med ännu mer energi. 

Idag fokuserade jag först på ett långsamt tempo och att hon var lätt i handen. (Gjorde halt då och då, med uppmaningen att hon skulle länga halsen, för att påminna oss båda om att det inte bara var "halvlång" hals som gällde.) När detta fungerade bra började jag driva lite mer och viftade även till med pisken, vilket förståss gav MASSOR av energi! Det tog en stund att kontrollera denna, så att vi åter skrittade saaakta, men nu med högre grad av samling. Atlis ord "Leta hela tiden efter kvalitetsstunderna - då du kan ge lös tygel - det är då hästen lär sig!!!" 

Gjorde även övergång till tölt och den kändes riktigt bra! Kunde inte låta bli att testa tempoväxlingar också. Har kommit på att problemet med våra ökningar hittills nog har varit att både hon och jag gasat för mycket och för fort. Hon har då blivit hög i formen och tappat lösgjordheten. Framöver ska jag istället göra mer gradvisa ökningar, hela tiden med rörlig hand, och inte öka mer än att hon behåller den avslappnade formen. Det var ju när jag lyckades med det i söndags som vi fick beröm av både Atli och Sylvia! Min förhoppning är att sådan träning resulterar i att jag sedan succesivt kommer att kunna rida allt snabbare med bibehållen lösgjordhet. 

Avslutade dagens ridpass med en grundlig nedvarvning - extra viktigt när hon nu fått speeda på lite. Först trav på volt (där märktes fortfarande en "kurseffekt" för det gick snabbare än jag hade räknat med att få henne att slappna av) och sedan i skritt - då hon tacksamt gick med nosen nästan i backen! Var SÅ nöjd med min häst idag också!!! Och jag avundas Eva som får rida henne i morgon! På torsdag blir det förhoppningsvis lektion för Sylvia. (Sorry, Lára, mer ridbana...) Men jag ser verkligen fram emot att rida ut igen på fredag eller lördag - det var ju så läääänge sedan! Då ska vi träna tempoväxlingar i massor! 


måndag 5 mars 2012

Snyggt sällskap: Démantur & Máni!


Vi var ju inte helt ensamma på ridbanan i lördags, utan hade sällskap av två snygga killar! Första lektionen red jag samtidigt som Sylvia på Démantur. Och han är ju bara SÅ läcker!!! (Mycket lämpligt att han är pappa till Láras avkomma!) Redan efter halva lektionen tyckte Atli att Démantur gick så fantastiskt bra att Sylvia borde avsluta! Det är ju inget jag lär uppleva själv under min livstid... Blir MYCKET spännande att se vad Démantur får för poäng när han ska bedömas om i sommar. (Vid första tillfället var han bara riden 3 månader totalt i sitt liv...)





Andra lektionen för dagen hade vi istället sällskap av Annelie och hennes bildsköne Máni! Men the Queen of Mariebäck väljer förståss sällskap med omsorg!

Idag har drottningen själv vilodag - det tyckte jag att hon förtjänat efter denna kurshelg! Matte har istället varit på CityRehab och tränat i varmvattenbassängen. Skönt och välbehövligt!!! I morgon kommer Lára att få stå ut med ytterligare ett pass på ridbanan. Jag har faktiskt bara ridit ut en enda gång de senaste två veckorna... Inte alls likt mig, men när jag kom från Nya Zeeland behövde jag ju intensivträna inför kursen. Och i morgon behöver vi repetera helgens övningar medan vi båda har dem färskt i minnet.

Men på onsdag blir det garanterat uteritt, för då har jag lovat Eva att få rida igen. På torsdag är det ridlektion för Sylvia (hoppas jag) men på fredag eller senast lördag ska Lára och jag vidga våra vyer utanför ridbanans staket. Det ser jag fram emot - och det gör garanterat hon också!