Ligist-cyklist...

Nyårsdagen till ära klädde Lára upp sig med de isländska färgerna till vår ridtur! Det här var en dag som gav mig känslan av att vara sista människan på jorden.... länge var det enda tecknet på mänskligt liv Johan som pussade hejdå innan han åkte till jobbet för sitt "obligatoriska" nyårsdagsjobbpass. (Är man nykterist får man "prenumerera" på den här dagen!)  I övrigt såg jag inte till en levande själ vare sig när jag körde till stallet eller när jag red ut - förrän ligist-cyklisten dök upp i slutet av ridturen...

Men först hade vi haft ett riktigt trevligt ridpass! Bara 1 minusgrad, ingen vind och helt tyst och stilla ute. Red mot Avan och efter "volt-tricket" som resulterade i riktigt fin högergalopp lät jag Lára galoppera på en ganska lång sträcka. När jag sedan bad om tölt hade vi "massor av bakben" och tölten blev riktigt trevlig trots att vi inte hunnit med någon samlad skritt ännu. När vi passerade infarten till vår "travslinga 1" ville Lára väldigt gärna försöka forcera den höga plogvallen. Först tänkte jag låta henne göra det - jag visste ju att det inte var något dike under snön. Men så tänkte jag ett varv till: skulle jag låta henne pulsa i djupsnön genom skogen eller skulle jag spara på krutet för att förhoppningsvis få uppleva något som liknade gårdagens tölt på hemvägen? Och när jag formulerade saken så blev det förståss ingen snöpulsning. 

På hemvägen blev det sedan några längre sekvenser samlad skritt följt av tölt - och även om det kanske inte var riktigt lika stora rörelser som igår så var det i alla fall åt rätt håll! Var SÅ nöjd med min duktiga häst och lät henne precis slappna av i trav när ligisten på cykel dök upp. Han kom farande så tyst att varken jag eller Lára hörde honom förrän han var precis bak i rumpan på henne. Flyktreflexen slog till direkt och alla hennes turboaggregat slogs på i ett ögonblick - nu fick jag för första gången uppleva hur oerhört fort hon EGENLTIGEN kan springa... Såg redan uppfarten mot stallet och tänkte att det bara gällde att klara 90 graderskurvan i den här hastigheten utan att flyga av... Men innan vi var där började hon bli kontaktbar igen, när jag visslade började hon bromsa och jag tänkte att vi skulle vända runt så att hon den här gången hann se vad det var som kom där bakom henne. Men då inser jag att cyklisten redan var precis bakom oss IGEN! (Det var visserligen utförsbacke, men han måste ändå ha trampat på ordentligt för att hinna ikapp oss så snabbt!) TUR att Lára är så cool att hon inte reagerade den här gången! "Du får gärna ropa lite i förväg, sa jag åt honom, de blir så rädda om de inte hör dig komma!" Till min förvåning visade han inte den minsta ånger över vad han ställt till med - vilket ju kunde ha fått betydligt värre följder än vad det fick ifall jag ramlat av. Istället sa han bara "Jag märkte det! " och FLINADE åt mig!!! :-O  

Nu har det snart gått två timmar, men jag är fortfarande så ARG! Självklart kan inte alla veta hur hästar reagerar, så att han skrämde henne först kan ju ha varit ett rent misstag. Men när han väl sett hennes häftiga reaktion hade väl det normala varit att hålla lite avstånd till dess han såg att jag hade koll på läget igen?! Men det är klart, det förutsätter väl ett visst mått av intelligens... 

Tycker i alla fall att Lára var MKT duktig som inte reagerade den andra gången hon i princip hade cyklisten i baken - hon kan ju knappast ha hunnit se så mycket mer av vad som kom farande... Men hon hade redan lugnat ner sig betydligt. Men det märktes ändå tydligt att detta hade "rubbat hennes cirklar", för när vi kom tillbaka till stallet hade hon inte riktigt ro att äta sitt kraftfoder utan tog ideligen pauser för att spänt lyssna efter ljuden från hästarna ute i hagarna. När maten tillslut var uppäten och hon fick gå ut till sin flock igen verkade hon dock åter tillfreds med livet. Medan jag konstaterade att: om ligist-cyklister tycker jag INTE!!!