Framsteg!

Mattes lilla ängel! ;-)  

Kolla in hennes nos, det ser ut som att den är doppad i pudersocker! Och visst är hon fin i kroppen, trots mer än en månad på fri tillgång?! Men det har vi i o f s sett förr. Det enda som någonsinn gjort henne lite rund var "mammaledigheten".

Den stora behållningen för mig i ridningen är att träna och känna att man utvecklas tillsammans med sin häst. Jag tycker det blir som en inspirerande, god cirkel: ju mer man tränar desto roligare blir ridningen och desto mer vill man träna! Det är ju också en jättebonus med att ha egen häst: tack vare att man rider så ofta så händer det ju verkligen saker när man bestämmer sig för att träna på något! Även om det bara är små detaljer man jobbar med.

Och den riktigt stora energikicken får man ju när man upptäcker att all träning ger resultat! Idag fick jag en sådan kick! Inför tävlingarna i höstas fick vi träna en hel del på det ökade tempot, för att i alla fall få till det hyfsat trots att Lára egentligen inte alls hade de muskler som krävdes. Sylvia förklarade att det också var bristen på muskler som gjorde att hon ville bli hög i formen och styva sig lite i det högre tempot.

Sedan dess har jag mest ridit långsam tölt, eftersom det är där man bygger musklerna. Ibland har jag låtit henne gasa på lite också, bara för att hon tycker det är så roligt, men främst har vi hållit "muskelbyggartempo". När jag så idag, för första gången på länge, testade att gasa på lite under hemvägen märktes plötsligt en stor skillnad! Allra först blev hon visserligen hög i formen, som tidigare. Men när jag lite försiktigt frågade om hon verkligen behövde vara det slappnade hon plötsligt av och längde halsen. Och sedan behöll hon den trevliga känslan i det ökade tempot! Gissa hur nöjd matte blev?!!!

Innan dess hade jag även fått andra positiva signaler, t ex av min egen kropp. Trodde inte jag skulle kunna trava och rida lätt eftersom jag haft så ont i SI-lederna igår och idag - och t o m haft lite svårt att gå. Men till skillnad från förra veckan gjorde det inte alls ont att rida! Så jag kunde vara en riktig exemplarisk Atli-elev som värmde upp med trav i grundform! Innan dess hade vi jobbat endel i skritt också. Och Lára passade på att visa sina färdigheter i speed-öppna. (Ja, speed-slutorna går inte av för hackor de heller!) Helt klart är också att om ökat tempo-sidförande blev tävlingsgren skulle hon höra till den yppersta eliten!

På hemvägen tjatade matte sedan på med en där samlade skritten, som svarta damen tycker går så oliiidligt sakta...!!! Och när det ÄNTLIGEN var OK att tölta skulle det också gå sakta... Men tillslut fick Lára gasa på ganska rejält i tölten i alla fall. Då blev matte så GLAD över sin duktiga häst! "Det är ju det jag sagt HELA tiden - det är roligt att springa FORT!!!" sa Lára.