Fy, vad jag sover dåligt på nätterna nu... känns som att jag än en gång varit vaken mer än jag sovit i natt... :-( Vid frukostbordet gjorde Johan några misslyckade försök att prata med mig innan han uppgivet konstaterade: "Men du är ju inte vaken!" Och det var verkligen som att någon tryckt på hjärnans off-knapp och nu kunde jag inte hitta on-knappen... m a o: jag kan varken sova eller vakna... Då sa Johan, som är en mycket klok människa (fast han är en läkare): Åk nu till "hästur" så kanske du vaknar! Sagt och gjort, det blev ridkläder på och så gav jag mig iväg.
Jag hade verkligen ingen hjälp av vädret för att vakna till heller, det är hur grått och trist som helst idag - och duggregnar... I natt hade det kommit ett par cm blöt snö - så jag misstänkte att det var STOR risk för styltor i Láras hovar idag. Alltså bestämde jag mig för att satsa på "unghästridning" - d v s full fart ända från start. Har ju sett hur Sylvia och Fia fräser iväg med unghästarna direkt från stallplanen, för att inpränta framåtbjudningen i dem. Och jag var övertygad om att det i dag gällde att undvika skritt ö h t för att det inte skulle bli "Bambi på hal is".
Töltade därför direkt ut från gården. (En fördel med att ha hästen på lösdrift är ju att de hela tiden är så mycket i rörelse att man inte MÅSTE skritta en lång stund i början av ridpasset för att ledvätskans skull.) Istället för vår vanliga uppvärmning i skritt och trav blev det nu sidförande resp öppna i tölt samt lite galopp för att mjuka upp henne. Gjorde sedan övergång från galoppen till tölt och testade att fräsa på i ökat tempo. Och det var nog vårt bästa ökade tempo hittills!!! Hon kändes hur stabil som helst i takten och jag kunde succesivt gasa på mer och mer utan att hon började rolla!
I korsningen vid sjön stannade vi och väntade på att hon skulle sluta flåsa. Först var hon förståss otålig och ville iväg, men efter en stund accepterade hon att vi faktiskt bara skulle stå stilla och "ha tråkigt" en stund.
Töltade sedan hemåt och nu ville hon verkligen gasa på! Men takten blev inte alls lika bra som tidigare utan jag fick ta ner henne ganska mycket i tempo och börja om därifrån med att succesivt öka. När jag samtidigt "vaktade" vänsterbogen noga och ställde vänster resp sidförde lite åt höger då och då blev hon åter jämn i takten.
När hon som avslutning fått slappna av i lugn trav var det dags för dagens första skritt. Jag tänkte att jag ju bara kunde hoppa av och gå hem när hon började bygga styltor. Men till min förvåning blev det inte ens någon antydan till sådana! Snön var nog helt enkelt FÖR blöt och tung för att fastna i hovarna... Vi hade kanske inte behövt gasa på som vi gjort. Men Lára tyckte ju det var en perfekt ridtur i alla fall! Och eftersom hon förtjänade en riktigt lugn avslutning hoppade jag av och gick tillbaka till stallet ändå. Då fick vi ju samtidigt träna på den svåra konsten att gå lika sakta som en människa... SVÅRT tycker Lára, men det går ändå VÄLDIGT mycket bättre nu än när jag köpte henne!
Medan hon sedan mumsade kraftfoder gjorde jag en riktig djupdykning in i hovskägget i jakt på mugg-skorpor. Hittade en liiiten antydan på höger fram, annars ingenting. Ska smörja med Salicylsyrevaselin i morgon innan ridturen och sedan schamponera efteråt för att se om jag får bort det sista.
Jag hade verkligen ingen hjälp av vädret för att vakna till heller, det är hur grått och trist som helst idag - och duggregnar... I natt hade det kommit ett par cm blöt snö - så jag misstänkte att det var STOR risk för styltor i Láras hovar idag. Alltså bestämde jag mig för att satsa på "unghästridning" - d v s full fart ända från start. Har ju sett hur Sylvia och Fia fräser iväg med unghästarna direkt från stallplanen, för att inpränta framåtbjudningen i dem. Och jag var övertygad om att det i dag gällde att undvika skritt ö h t för att det inte skulle bli "Bambi på hal is".
Töltade därför direkt ut från gården. (En fördel med att ha hästen på lösdrift är ju att de hela tiden är så mycket i rörelse att man inte MÅSTE skritta en lång stund i början av ridpasset för att ledvätskans skull.) Istället för vår vanliga uppvärmning i skritt och trav blev det nu sidförande resp öppna i tölt samt lite galopp för att mjuka upp henne. Gjorde sedan övergång från galoppen till tölt och testade att fräsa på i ökat tempo. Och det var nog vårt bästa ökade tempo hittills!!! Hon kändes hur stabil som helst i takten och jag kunde succesivt gasa på mer och mer utan att hon började rolla!
I korsningen vid sjön stannade vi och väntade på att hon skulle sluta flåsa. Först var hon förståss otålig och ville iväg, men efter en stund accepterade hon att vi faktiskt bara skulle stå stilla och "ha tråkigt" en stund.
Töltade sedan hemåt och nu ville hon verkligen gasa på! Men takten blev inte alls lika bra som tidigare utan jag fick ta ner henne ganska mycket i tempo och börja om därifrån med att succesivt öka. När jag samtidigt "vaktade" vänsterbogen noga och ställde vänster resp sidförde lite åt höger då och då blev hon åter jämn i takten.
När hon som avslutning fått slappna av i lugn trav var det dags för dagens första skritt. Jag tänkte att jag ju bara kunde hoppa av och gå hem när hon började bygga styltor. Men till min förvåning blev det inte ens någon antydan till sådana! Snön var nog helt enkelt FÖR blöt och tung för att fastna i hovarna... Vi hade kanske inte behövt gasa på som vi gjort. Men Lára tyckte ju det var en perfekt ridtur i alla fall! Och eftersom hon förtjänade en riktigt lugn avslutning hoppade jag av och gick tillbaka till stallet ändå. Då fick vi ju samtidigt träna på den svåra konsten att gå lika sakta som en människa... SVÅRT tycker Lára, men det går ändå VÄLDIGT mycket bättre nu än när jag köpte henne!
Medan hon sedan mumsade kraftfoder gjorde jag en riktig djupdykning in i hovskägget i jakt på mugg-skorpor. Hittade en liiiten antydan på höger fram, annars ingenting. Ska smörja med Salicylsyrevaselin i morgon innan ridturen och sedan schamponera efteråt för att se om jag får bort det sista.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar